Isak From

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Sofia Amloh för en viktig interpellation.

Vi är här från hela landet, statsrådet. Vi ser samma bekymmer och utmaningar i hela landet. Jag är från Västerbotten. Min region, liksom alla de 15 kommunerna i den, saknar personal att anställa. Det fattas läkare, specialistsjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och tandhygienister. Hos kommunerna fattas psykologer, arbetsterapeuter, undersköterskor, sjuksköterskor och tandläkare.

Det råder tandläkarbrist. Det finns tandläkare, men det är i huvudsak hos de privata. För mig - en vuxen man som bor i Norrlands inland - finns det ingen tid. Man får åka till kusten, för det är där de privata tandläkarna finns. De har inte etablerat sig. Detta beror på det system vi har i Sverige, som innebär att man kan välja patienter. Man väljer de patienter som har störst betalningsförmåga och lägger över kostnaderna för att ta de äldre och de unga på regionerna.

De unga är inte speciellt imponerade av detta regeringsunderlag, som dessutom höjer kostnaderna för unga. Det borde ju egentligen vara tvärtom.

Nu sa statsrådet att man tillför nödvändiga resurser, men enligt Sveriges Kommuner och Regioner tillför regeringen hälften av det som måste till för att vi ska uppnå status quo, alltså för att det inte ska bli någon förändring alls.

En del i detta är säkert den utredning som regeringen har tillsatt om ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för sjukvården. Om man inriktar sig på organisationen i stället för att se de verkliga bekymren, för att sedan kunna föra över huvudmannaskapet till staten och för att därefter med ett slag i denna kammare kunna privatisera allt eller delar av det, är det förstås också en politisk prioritering.

Det är klart att vi och Sjukvårdssverige funderar. Varför ser man inte de verkliga bekymren? I Västerbotten är ett verkligt bekymmer förvisso att regionen förmodligen kommer att gå back innevarande och nästa år, men bekymret är framför allt att det fattas personal. Det fattas sjukvårdspersonal, och det fattas människor som faktiskt vill utbilda sig och ta dessa viktiga jobb för att vi ska få välfärden att fungera.

Hur många tänker sig statsrådet att man ska kunna utbilda? Hur många behöver utbildas? Hur ska vi kompetensförsörja sjukvården?

(Applåder)

Fru talman! Kollegan Peder Björk kanske slog huvudet på spiken här, finansministern. Kan det vara en eftergift till Sverigedemokraterna? Det tycks vara så att de sverigedemokratiska väljarna uppskattar rut och rot i hög utsträckning.

Man tycks inte uppskatta klimateffektiviseringsåtgärder eller satsningar på den gröna industriella omställningen. Det hade varit en väsentligt mycket mer förståelig prioritering som vi hade kunnat få ut dubbelt av ur flera aspekter.

Tidigare regeringar och även moderatledda regeringar har gjort konjunkturåtgärder när det har gått dåligt. Under 90-talskrisen startade ett antal större byggprojekt och infrastrukturprojekt. Det handlade om Högakustenbron, länkarna i Stockholm och bygget vid Hallandsåsen.

Det var förvisso kostsamma projekt. Men man gjorde det i akt och mening att hålla uppe byggsektorn och skapa något som är bättre för alla. Det är klart att ett höjt rot- och rutavdrag skapar välstånd och är bättre för någon eller några, men långt ifrån alla. Finansministern har lite kvar att göra.

Fru talman! Finansministern har här i kammaren när det gäller klimatmålen uttryckt: Når vi dem inte så når vi dem inte. Det kan vara talande.

Här gör man en prioritering av ett höjt rot- och rutavdrag för att främja sysselsättningen i byggsektorn, vilket kan vara vällovligt. Men det kan naturligtvis också göras på ett annat sätt. Det hade varit möjligt att göra det genom att främja energieffektiviseringar - fler värmepumpar, bergvärmeanläggningar, solcellspaneler, tilläggsisolering och så vidare. Det hade kanske blivit dubbelt pang för pengarna. Då hade finansministern kanske kunnat säga att det finns möjligheter att nå klimatmålen.

Samtidigt gör man från högerregeringen en tydlig prioritering. Vi är mitt i en bostadskris. I princip bara två eller tre län visar nettoproduktion i byggsektorn. Norrbotten är ett av länen. I Västerbotten, där det skulle behöva byggas mycket mer bostäder just nu för att klara den gröna industriella omställningen, har byggföretagen inte råd att starta nya projekt. Likviditetskrisen i byggsektorn är jättestor eftersom krisen har gjort att byggsektorn i storstadsområdena har kollapsat. De stora byggbolagen har inte råd att starta nya projekt.

I Skellefteå håller Northvolt nu på att anställa 120-150 personer i veckan - ett antal tusen personer de kommande åren. De behöver någonstans att bo. Det byggs bostäder, men det behöver byggas mycket mer - så också i Norrbotten. Med detta i backspegeln blir regeringens prioritering ett höjt rot- och rutavdrag, som kanske går till dem som äger en bostadsrätt i Spanien eller någonting annat, i stället för att faktiskt fokusera på sådant som skulle kunna ge dubbelt pang för pengarna - större energieffektiviseringar och fler bostäder för att gynna den gröna industriella omställningen.

Detta kan finansministern råda bot på. Det går att komma med en tilläggsbudget och säga att detta är så viktigt för Sverige och att man därför ställer om.

Vi behöver inte fler nya badrum, nytt kakel eller marmorskivor i köket. Vi behöver kanske fler bostäder, värmepumpar och solcellspaneler.

(Applåder)

Fru talman och finansmarknadsministern! Det är bra att vi är överens om de stora dragen. Jag och vi socialdemokrater välkomnar att Moderaterna nu har en positiv berättelse om industrin.

För att det här ska vara möjligt och för att fler kommuner ska vilja vara med tittar man på vad som händer i norra Sverige. När det gäller det som händer i Mariestad kanske det mer handlar om huruvida man får den el som man behöver och de anslutningar som krävs. Det är lite andra delar.

Det vi ser i norra Sverige är att det finns en tröghet. Det är inte helt säkert att man vill flytta från Mälardalsregionen till norra Sverige trots att man är arbetslös. Däremot finns det en positiv bild av norra Sverige i många av de centrala EU-länderna. Många valde under pandemin att flytta till Sverige, för man såg en form av en ny livsstil. Men då krävs det att man ska kunna bo på något annat sätt än i en barack, och då krävs det också att vi har en politik som möjliggör en garanti där vi behöver ta extra steg. Det saknar jag tyvärr från regeringen.

I grund och botten ser jag ändå detta som något positivt. Jag skrev interpellationen och ville ha debatten för att det är många aktörer som lyssnar och som kontaktar regeringen, om inte dagligen så i alla fall veckovis, och trycker på. Jag tycker att också riksdagen behöver avisera tydligt att vi ser det som händer. Vi behöver vara med, och den gröna omställningen ska ske här och nu. Då behöver vi tillsammans göra vad som krävs.

Fru talman! Tack, Niklas Wykman, för svaret!

Det florerar lite olika siffror. Kommunerna i norra Sverige bedömer att lånebelastningen på kommunerna och investeringsbehovet för kommunerna - framför allt Skellefteå, Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna - ligger på drygt 600 miljarder.

Det är klar att investeringar i form av nya arbetstillfällen och nya medborgare kommer i ett senare skede när skatteintäkterna kan öka för att befolkningen ökar och välståndet i kommunen har blivit bättre. Därför är det så viktigt att det kan genomföras på rätt sätt.

Jag beklagar att den S-ledda regeringen inte hann genomföra det tillväxtpaket med gröna krediter till kommunerna som vi jobbade väldigt hårt med. Vi lägger nu fram förslaget i våra motioner. Vi vill se en särskild satsning på tillväxtkommunerna som jobbar med klimatomställningen.

Samtidigt har bostadsbyggandet fullständigt havererat. Här går det en bred skiljelinje genom Sverige. Vi har en ökande arbetslöshet och ett totalstopp i södra Sverige. Vi borde kunna matcha det bättre, och regeringen kan också göra insatser.

Men vi ser inte det i budgetpropositionen. Där väljer regeringsunderlaget att satsa på rot för att fler bänkskivor och kök ska bytas när vi behöver bygga fler bostäder.

Vi behöver också säkerställa kompetensförsörjningen med nationella intag på yrkesvux så att alla de som har blivit arbetslösa i en annan del av landet kan ta de jobb som faktiskt nu finns. Vi behöver inte ha arbetslösa.

Det här behöver vi göra. Det är en viktig del i framtiden. Men precis som Eva Lindh lyfte fram är det andra kommuner i resten av landet, kanske också i resten av Europa, som tittar på hur det egentligen går. Var kommer de kommande investeringarna att göras? Det är klart att man som det parti som innehar statsministerposten har en ganska stor möjlighet att göra skillnad här.

Jag har följt Peter Larsson i hans uppdrag och jobb, och jag vet att han kontinuerligt rapporterar. Men för att det här ska bli trovärdigt behöver vi komma ifrån barackboendet. Då behöver man för de nya arbetstillfällen som nu kommer till och för dem som ska jobba i de nya gröna industrierna ha riktiga bostäder så att de kan etablera sig på orten och bidra till en grön framtid.

Fru talman! Jag tackar Niklas Wykman för svaret, som jag i grund och botten tycker är bra. Jag tycker att det är särskilt glädjande att även den här regeringen och Moderaterna nu tycker att industrin spelar en central roll för Sverige och dess ekonomi. Den är inte alls försvunnen, utan den är på kraftig tillväxt. Det är väldigt bra att regeringen fortsätter med det uppdrag som gavs till Peter Larsson och även har gett honom i uppdrag att som bokstavsutredare fortsätta utreda koordineringen av de statliga insatserna för samhällsomvandlingen i Norrbotten och Västerbotten.

Jag kan även glädja mig åt att Moderaterna hade stämma i Umeå och att statsminister Ulf Kristersson såg att det som händer i norra Sverige till skillnad från många andra delar av Sverige är positiva bekymmer. Men det krävs också att det faktiskt händer.

Jag ställde den här interpellationen till finansministern, i mycket därför att olika moderater i valrörelsen var i norra Sverige och lovade olika former av stödpaket, lån eller andra insatser. Nu kommer det till att detta ska realiseras. Det som har hänt sedan dess är ju att Sverige har gått in i en lågkonjunktur. Det aviserades en kraftig ökning av bostadsbyggandet, inte minst i Skellefteå och övriga delar av norra Sverige. Men nu har det bromsat upp, till stor del på grund av att bostadssektorn som helhet har kraschat i landet. Likviditeten i bostadsbolagen och byggbolagen är så dålig att man inte törs ta sig an de projekt som nu finns.

Northvolt var ute för någon vecka sedan och vädjade stort till samhället och regeringen om det viktiga bostadsbyggandet, som är centralt. Hur blir det utan bostäder för dem som nu anställs på Northvolt? Northvolt anställer någonstans mellan 100 och 150 personer varje vecka. Vad ska de ges för liv? Vilka förutsättningar ska det vara? Vilken blir bilden av Sverige om alla som ska jobba i de nya gröna industrierna får bo i bostadsbaracker och det blir fly-in/fly-out? Det blir ingen bra signal till övriga landet, övriga kommuner och övriga industrisatsningar - man tittar på norra Sverige som ett skyltfönster.

Mycket av det som har aviserats, till exempel i Trafikverkets arbete med utbyggnaden av infrastrukturen i norra Sverige, har skjutits på framtiden och ligger fortfarande kvar. De nödvändiga investeringarna i järnvägen i norra Sverige ser vi inte mycket av. Moderaterna var ute i valrörelsen och gav ett lånelöfte till Inlandsbanan AB för att man skulle kunna rusta upp Inlandsbanan. Man skulle på så sätt kunna skapa en transportnod i norra Sverige, inte minst för vidare transporter till Göteborgs hamn. Denna och andra satsningar är viktiga. Vi måste inte minst få fart på bostadsbyggandet.

Fru talman! Som framgår av statsrådets svar handlar detta om prioriteringar. Det är väldigt tydligt att man i Regeringskansliet prioriterar utredningar som är tydligt kopplade till Tidöavtalet.

Jag tror också att Erik Slottner är ärlig när han säger att vi inte vet vad han har verkat för. Jag tror till och med att Erik Slottner har goda avsikter och gärna skulle vilja ge utredningen rättvisa förutsättningar - men att han inte får, därför att det är andra partier i regeringsunderlaget som bestämmer vad pengarna faktiskt ska användas till.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för en väldigt viktig interpellation.

Fru talman! Statsministern med flera statsråd pratar om paradigmskiften i Sverige. Det ser vi ännu inte så mycket av här i riksdagen då det inte levereras så många förslag hit och voteringstiderna ställs in. Men en orsak till detta är att mycket i Tidööverenskommelserna ska utredas. Det var inte minst statsministern mycket tydlig med i regeringsförklaringen där han sa: "Regeringen kommer därför att stärka Regeringskansliets samlade reformförmåga. Bland annat kommer det under samordningskansliet i Statsrådsberedningen att inrättas en funktion med erfarna och meriterade utredare som tar sig an målinriktade utredningsuppdrag. Målet är att korta utredningstiden, till och med halvera den, med bibehållna krav på hög juridisk precision."

Allt väl så långt. Men när vi tittar på detta handlar det faktiskt också om att stärka Sverigedemokraternas inflytande i Regeringskansliet. Det handlar om att det stora partiet i Tidösamarbetet ska få tillräckligt mycket inflytande på utredningarna. Det hämmar tyvärr kanske sådana här utredningar som är så viktiga och som har varit grunden i den svenska modellen - trovärdigheten för utjämningssystemet. Vi har i grunden varit överens om att det är väldigt viktigt. Det tycker vi borde prioriteras. Det förtjänar att prioriteras.

Trots att utredningstiden var längre förra gången landade man i en välfärdsmiljard, tillväxtmiljard, till de mest välbeställda kommunerna. Det är klart att vi skulle behöva ändra på det. Det borde gå att ta fram förslag för att förstärka och ge denna utredning rimliga förutsättningar.

Fru talman! Vi socialdemokrater satsar på dem som verkligen behöver det. Vi har prioriterat ett tankstöd för dem som bor i glesbygden och på landsbygden för att medlen ska nå ut till dem och inte bli uppätna av världsmarknadspriset eller de stora bensin- och dieselbolagen. Det är ju det vi har sett. Nu när regeringen har sänkt skatterna har det inte blivit den avsedda effekten vid pump. Oerhört många miljarder kommer samtidigt att gå direkt till storstadsområdena.

Vi har nu haft en dialog med branschen om hur mycket biobränslen de kommer att kunna producera och vad som är rimligt. Vi har landat i drygt 19 procent för diesel och 7 ½ för bensin. Branschen säger att om man kan bruka skogen, ta till vara detta och ställa om processindustrin kommer man att kunna producera de volymerna. Det vore en väldigt viktig signal till den branschen, till skogsindustrin, att det finns en långsiktig efterfrågan. Frågeställningen är då om den här regeringen ska betala utsläppsrätter till EU eller premiera vår egen industri.

Det är många andra delar av detta som vi inte har tagit upp. Vi kommer naturligtvis att fortsätta debattera A-traktorns förutsättningar, kanske med Andreas Carlson. Vi får se. Vi har inte tagit upp bilprovningen, men möjligheterna i glesbygden och på landsbygden att registreringsbesiktiga sitt släp har blivit mycket sämre sedan avregleringen. Tillgängligheten i storstadsområdena är mycket bättre än i glesbygdsområdena. Och då har vi inte ens varit inne på debatten om älgen och vargen! Den får vi återkomma till.

Svar på interpellationer

Fru talman! Landsbygdsministern är säkert fullt medveten om att vi haft ett antal debatter med Mats Persson i den här kammaren. Han är oerhört tydlig med varför man måste lägga ned och begränsa studieförbunden och kraftigt kapa anslagen.

Landsbygdsministern menar att satsningen man gör på folkhögskolan är en satsning. Men i verkligheten visar det sig att det är ett minus på 400 miljoner till folkhögskolorna. Man måste faktiskt säga som det är. Det handlar om en neddragning.

Jag roade mig med att gå in på hemsidorna för Vuxenskolan och ABF i mitt område. De genomför utbildningar i hur man klipper får, hur man slaktar älg och rådjur och hur man odlar grönsaker samt kurser för att ta motorsågskörkort, AM-kort, skoterkort, vattenskoterkort och så vidare. Det är det här som regeringsunderlaget är tydliga med inte behöver stöttas. Men i många gles- och landsbygdskommuner finns det inte någon marknad för att driva sådant, och om den hade funnits hade det förmodligen blivit ganska mycket dyrare.

I Vilhelmina i somras nyttjade man epatraktorungdomen i hemtjänsten. Regeringen har - i dag, tror jag - beslutat om en lagrådsremiss om att skärpa regelverket för AM-kortet. Det kan jag välkomna. Samtidigt finns det många andra insatser man som landsbygdsparti - som kanske Kristdemokraterna hävdar att de är - skulle kunna göra. Man skulle kunna bli oerhört populär om man jämställde mopedbilen med A-traktorn så att den fick köra 45 kilometer i timmen.

Det är helt oförståeligt att vi har hamnat i ett läge där en liten plastbil får gå i 45 kilometer i timmen medan en ändå ganska säker tidigare personbil som är ombyggd bara får gå i 30. För landsbygdens ungdomar vore en reform väldigt välkommen. Om det är någonting som landsbygdsministern kan tänka sig att driva skulle landsbygdsministern bli ganska populär bland unga i många av Sveriges landsbygdskommuner.

Landsbygdsministern kallar det en satsning att man ska behålla stödet till lanthandlare och bensinstationer eftersom man behåller det stödet oförändrat. Men med rådande inflationsläge innebär det ett minus. Vi fyller såklart på den delen i vår budget.

Vi ser också att statens servicecenter får en besparing. De får ett uppdrag, som vi välkomnar, att samarbeta mer med Kronofogdemyndigheten, men utbyggnadsplanen för fler servicekontor i fler kommuner ser vi ingenting av. Har den delen helt försvunnit?

Vi behöver vara överens om att statlig service måste finnas i alla kommuner, med jämlika och rättvisa förutsättningar.

Fru talman! Jag vill tacka landsbygdsminister Peter Kullgren.

Man kan ha många olika angreppsvinklar på det här. Landsbygdens människor skiljer sig inte från människorna i resten av landet. Man efterfrågar samma möjligheter till välstånd, välfärd och förutsättningar för handel och företagande.

Jag börjar i den del där jag särskilt håller med Peter Kullgren: digitaliseringen. Där har vi legat i framkant, men vi börjar nu tappa mot resten av EU. Jag reste i Polen i augusti och kunde konstatera att det under lång del av resan fanns välfungerande 5G-nät med väldigt bra uppkoppling. Jag kan inte riktigt se att det är så fullt ut i min del av landet. Det gäller även många andra delar av landet.

I fråga om andra delar väljer Tidöpartierna att lägga väldigt mycket pengar på sänkt bränsleskatt, med en generell sänkning överallt. Det går i stora delar helt enkelt till storstadsområden, eftersom det är i storstadsområdena det finns flest bilister och där man oftast kör mest.

Vi socialdemokrater har en annan idé. Vi har lanserat Sverigebränslet, som en idé för att sänka bränslepriset på riktigt. Vi har också lanserat idén om ett stöd till bilägande i gles- och landsbygd så att stödet faktiskt går till dem som verkligen behöver det. Det är människor ute i landet som varje dag behöver åka till jobbet, förskolan och idrotten vi behöver stötta. Jag är inte helt säker på att det behövs samma stöd till storstadsområdena, som har väl utbyggd kollektivtrafik. Men det är här regeringen väljer att lägga de stora pengarna.

På område efter område pekar den lagda budgetpropositionen mot en centraliseringspolitik. Samtidigt som man utreder centraliseringen av sjukvården utreder man också kommunsammanslagningar. Samtidigt som man sänker skatten för de mest välbeställda fattas det sjukvårdspersonal - undersköterskor och tandsköterskor - i varendaste en av norra Sveriges kommuner.

Samtidigt som vi behöver ha attraktiva samhällen genomför regeringen en drastisk neddragning av studieförbundens verksamheter. Studieförbunden är de enskilt viktigaste aktörerna i gles- och landsbygdskommuner för att kulturarrangemang och utbildningsinsatser ska kunna genomföras. ABF Vux och Studieförbundet Vuxenskolan finns i alla Sveriges kommuner. Det vill regeringsunderlaget alltså skära ned kraftigt på. Det tycker vi är illa.

Fru talman! Länsstyrelsen har naturligtvis varit på plats, och landshövding Helene Hellmark Knutsson har särskilt besökt platsen med anledning av att det inom området finns flera naturreservat där skogen också ligger ned. Den frågan behöver länsstyrelsen, eller staten som markägare, hantera.

Jag tror kanske att detta kommer att lösa sig, men länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för att se vad som behövs. Den del som hör till Malå-Sorsele ligger inom samebyns åretruntmarker, där samebyn alltså har verksamhet året runt. Norsjö ligger nedanför lappmarksgränsen, och där är det vinterbetesområde för flera olika samebyar. Alla dessa berörs på olika sätt och kommer också att få ökade kostnader för exempelvis utfodring, nya stängseldragningar och andra delar.

Detta är också landsbygdsministerns ansvarsområde. Jag vill avsluta med det, för landsbygdsministern och hans parti Kristdemokraterna var ju väldigt offensiva i valrörelsen. Man lovade en helt ny skogspolitik för skogsägandet. Kommer landsbygdsministern att dra lärdom av de klimatförändringar som skapar stor skada för de enskilda skogsägarna - om det nu ens blir en framtida skogsproposition? Hittills har det bara sagts att skogsfrågorna ska utredas igen, trots att det finns många färdigutredda förslag från den tidigare regeringen.

Fru talman och landsbygdsministern! Liksom regeringar kommer och går kommer och går tydligen också stormar. Vi har haft Gudrun, Per och Hilde.

Stormen Gudrun ändrade också försäkringsersättningarna. Det är nu 100 kubikmeter som gäller i självrisk, alltså innan man får ersättning. Det gör att många av de minsta skogsägarna inte får ut någonting från försäkringen. Detta är ett generellt bekymmer som tillsammans med klimatförändringar och andra förändringar, som en större andel regn, störtregn och annat, kommer att få konsekvenser.

Detta är någonting som skogspolitiken behöver ta fasta på. Trots löften från inte minst Peter Kullgrens parti, men även från övriga högerpartier, om att skogen skulle vara en viktig del hör jag inte riktigt här att skogen är denna viktiga del. I landsbygdsministerns svar framgår det snarare att det är näringen själv som ska hantera detta.

Jag roade mig med att googla på stormen Hans. Den gick fram över hela landet, med många översvämningar och andra skador som följd. Försäkringsbranschen själv beräknade att det finns någonstans mellan 9 000 och 10 000 försäkringsärenden i hela landet.

Vi har en ny minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, som åker till sitt hemlän Dalarna och lovar insatser. Då är frågeställningen: Behöver det alltså finnas en minister från det egna länet för att regeringen ska göra några insatser norr om Dalarna? Den här regeringen har, till skillnad mot tidigare regeringar, ingen minister från norra Sverige. Det är tacknämligt att Dan Ericsson har varit på besök och tittat på skadorna, men vi har fortfarande inte sett något initiativ till insats för dem som har drabbats riktigt hårt.

Fru talman! Tack för svaret, landsbygdsminister Peter Kullgren! Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga om just stormen Hans och hur regeringen tänker sig att hantera detta.

Då ställde jag frågan om huruvida en generell dispens var möjlig just utifrån det berörda område som stormfälldes under i princip tio minuter en augustidag. Norra Västerbotten såg länge ut att klara sig från stormen Hans, som hade härjat över landet under lång tid, flera dagar. Men så en eftermiddag slog stormen Hans till.

Inom ett område - en korridor på ungefär sju mils längd och mellan fyra och fem kilometers bredd, över 75 000 hektar - har i princip all skog blåst ned eller, ännu värre, blåst sönder. Det som har hänt i detta område är att det är väldigt mycket förstörd skog, som inte går att sälja som sågvirke. I bästa fall går det att sälja som massaved. Det är klart att detta drabbar berörda skogsägare ännu mycket mer.

Det finns dispenser som man kan söka. Efter vad jag har fått fram hade Skogsstyrelsen den 29 augusti behandlat ungefär 80 dispensansökningar positivt. Man hade avslagit tre, och man hade över 70 kvar. Sedan en tid tillbaka beviljas inte längre några dispenser.

Det som berörd sameby och det statliga bolaget Sveaskog gjorde ganska initialt var att sätta sig ned och komma överens om att man hade ett gemensamt problem: Vi behöver tillsammans få ut virket.

Samebyn var väldigt intresserade av att det skulle gå snabbt. Samebyn, som i det här fallet är i huvudsak Malå sameby, beräknar sina skador till ungefär 5 miljoner kronor. Man kan fundera på om det är någonting som kan generera någon form av stöd eller inte. Skogsstyrelsens hantering var att man vid varje dispensansökan ställde frågor till samebyn, trots att de hade sagt att det viktigaste för dem var att snabbt få ut virket. Lyhördheten var inte speciellt god från Skogsstyrelsens sida, trots att också de har arbetat proaktivt här - det vill jag säga.

Det vi ser nu är, precis som landsbygdsministern säger i sitt svar, att vi har ett näringsliv, en skogssektor och skogsbrukare som själva har initierat en stor insats. Enbart Sveaskog har i dag 36 avverkningslag, och då ska vi komma ihåg att Holmen, Norra Skogsägarna och SCA också har egna skogsavverkningslag i området. Det är de som nu genomför detta.

Vi kan se att det initialt inträffade mycket körskador. När mycket virke ska ut från väldigt blöta områden går vägarna till stor del sönder, och det kostar pengar. Nu har det tack och lov blivit kallt och frusit till, så vi har fått hjälp ovanifrån. Men från regeringen och landsbygdsministern finns alltså ingenting.

Herr talman! Jag tackar energi- och näringsminister Ebba Busch för klarsyntheten att debattera fyra så olika frågor i en och samma interpellation. Det blir kanske inte helt rättvisande. Det blir i alla fall lite rörigt, inte minst för åhörarna.

Peter Larsson är den samordnare som den tidigare regeringen tillsatte för industriomvandlingen i norra Sverige. Det är en person som har gjort ett gott arbete och levererat underlag till Regeringskansliet och som också förtjänstfullt har fått ytterligare uppdrag från Regeringskansliet att fortsätta utreda samhällsomvandlingen och dess konsekvenser.

Det finns mycket för regeringen att göra här och nu, inte minst att avisera: Vi ser vad ni behöver. Vi lyssnar på vad ni säger. Och vi har för avsikt att leverera någonting mer än vad vi tidigare har gjort.

Jag tror att det också uppskattas i Västernorrland när statsrådet nämner Ånge. För det är klart att när det bara handlade om Västerbotten och Norrbotten kände sig särskilt Västernorrland och Jämtland lite förbisedda. Men det händer väldigt många saker även där, och även i Gävleborg och Dalarna - i Ludvika, i Timrå och i Sundsvall. Och som vi diskuterade i den tidigare interpellationsdebatten händer det väldigt mycket även i Västsverige. Kompetensförsörjningsfrågan är alltså central. Hur får vi fler människor med rätt kompetens att ta de jobb som faktiskt finns här och nu?

Herr talman! Eftersom fyra interpellationer besvarats med ett svar debatterar vi nu både det ena och det andra.

Även om energi- och näringsministern tycks ha en positiv ingång i dessa frågor visar regeringens budget att SD:s inflytande kraftigt begränsar regeringens innovationsförmåga på område efter område. Att skära i Tillväxtverket och Vinnova skapar inte den framtidstro som vi och näringslivet ser behövs för att Sverige fortsatt ska ligga i framkant.

Jag ställde min interpellation utifrån den gröna industriella omvandlingen i norra Sverige, och precis som Northvolt presenterat för regeringen är bostadsfrågan helt central. Det anställs fler än hundra varje vecka, och för att de ska få bra förutsättningar och det inte ska skapas barackbostäder eller fly-in/fly-out behöver regeringen avisera att det finns en bostadspolitik som sträcker sig längre än lyx-rot och byte av bänkskiva. Det behöver byggas hyresrätter, bostadsrätter och villor, och därför föreslår Socialdemokraterna en byggstimulans och statliga byggkrediter riktade till snabbväxande kommuner.

För att säkra kompetensförsörjningen föreslår Socialdemokraterna ett nytt pilotprojekt med nationellt intag på yrkesvux så att vuxna från hela landet ska kunna söka utbildningar med säkra jobb i den gröna industriella omvandlingens spår.

Här behövs en tillväxtsamordning från stat och regering som kan stötta. Jag vet att Peter Larsson kontinuerligt för fram detta i dialog med regeringen, och han har en bra ingång i det han föreslår. Men har regeringen detta mandat från regeringsunderlagets innovationsfientliga parti Sverigedemokraterna? Det ser inte vi. Men vi väntar och hoppas, för det som sker i norra Sverige är ett skyltfönster till att den gröna industriella omvandlingen är möjlig att genomföra. Men då, herr talman, behöver människor någonstans att bo.

Fru talman! Jag tackar för svaren, energi- och näringsministern, även om jag helt uppriktigt tycker att statsrådet har gjort sitt bästa för att röra till det. Här finns fyra olika interpellationer där i varje fall tre är mycket olika och definitivt hade förtjänat egna interpellationsdebatter.

Frågan om rätt kompetens kan kanske slås ihop med frågan om nyindustrialisering i norra Sverige. De hör ihop. Men frågorna om innovationskraften och vad regeringen gör för att främja startup- och scaleup-företag i Sverige hade förtjänat egna interpellationsdebatter. Hanteringen här gör att det känns som att energi- och näringsministern gärna vill komma tillbaka och debattera frågorna en gång till med oss socialdemokrater.

Min interpellation handlar om den gröna industriella omvandlingen i norra Sverige och allt det positiva som händer. Det är inte bara positivt för norra Sverige utan för hela Sverige och även för klimatomställningen i världen.

Jag vill ändå ge en eloge. En fråga som inte riktigt har berörts här, och inte heller berörs i svaret, gäller att energi- och näringsministern har gett Peter Larsson ett fortsatt utredningsuppdrag som bostadsutredare direkt i Regeringskansliet. En av de absolut viktigaste sakerna just nu handlar om bostäder för de över 100 personer som varje vecka anställs i norra Sverige, inte minst på Northvolt i Skellefteå. Vad är det för liv och möjligheter som man kan skapa sig här? Är det ett tillfälligt barackboende, eller är det flyin/fly-out vi ser framför oss? Eller kan vi faktiskt ha en bostadspolitik som möjliggör ett bra liv och ett bra boende, som inte lägger över allt på den enskilda kommunen? Det är tufft i Skellefteå, och det kommer att vara tufft i Boden. De är redan tufft i Gällivare, och det är även tufft i Kiruna och Luleå. Här lägger man över det som borde vara ett nationellt ansvar på kommunerna.

Vi socialdemokrater har föreslagit gröna krediter till kommunerna, och det är helt nödvändigt. Det vi ser i budgetpropositionen när det kommer till byggande är lyx-rot. Ett lyx-rot för byte av bänkskivor kommer inte att skapa nya lägenheter, villor eller bostadsrätter, men det skapar kanske en efterfrågan på att byta sin bänkskiva, sitt kök eller sitt badrum - och det skapar också nya skattesänkningar. När bostadsbranschen har gått fullständigt i stå behöver vi en offensiv bostadspolitik som gör att byggbolagen faktiskt vågar satsa på de projekt som finns redan i dag. Ska den gröna industriella omvandlingen fungera på riktigt måste den också inkludera bostäder.

Fru talman! Jag tycker att det som Mattias Jonsson tar upp är synnerligen viktigt. Det finns långtgående säkerhetsaspekter på detta. Vi behöver stärka vår egen kapacitet och kompetens, inte minst på området energiöverföring.

Ska vi sedan bygga ny kärnkraft, vilket mycket av den här debatten handlar om, krävs också kompetens. Det krävs utbildningar. Sverigedemokraterna och Moderaterna lovar att det ska byggas snabbt och att det helst ska ske i går, men inget av detta tycks bli verklighet. Det verkar som om det är något som skaver i regeringsunderlaget.

Vi säger att vi behöver bygga kärnkraft, och vi behöver fokusera på de platser som redan har elnät. Där förstår man också betydelsen av rätt kompetens, rätt utrustning och rätt insatser. Det finns en förståelse bland kommunerna. Där är det möjligt.

Sedan är det ingen här som kan säga att kärnkraft är snabbt eller billigt. Det har vi med tydlighet lärt oss. Vi kan också komma ihåg den tidigare alliansregeringen. Mycket kan man säga om Fredrik Reinfeldt - vi till och med saknar honom ibland - men att industrin var "basically gone" får stå för honom själv. Det Socialdemokraterna gjorde var att sätta industrihjulen i rullning. Det är klart att vi är väldigt oroliga nu när vi ser att Sverigedemokraternas inflytande bromsar industrihjulen.

Fru talman! Tack, Fredrik Olovsson och Monica Haider, för viktiga interpellationer! De hade nog förtjänat att debatteras var för sig - kraftöverföringen och energiproduktionen är ju till viss del två olika saker.

Jag tänker att det som energi- och näringsministern lyfter upp i sitt svar om tillståndsprocesser är i högsta grad relevant. Men det tar lite lång tid. Det finns ju färdiga förslag på Regeringskansliet som marknaden efterfrågar.

Det är klart att om batterifabrikerna och etableringarna i Mariestad och Göteborg med flera ska bli verklighet krävs det energiöverföringskapacitet. Och den situation som vi har i dag, med ledtider på 17 år, är inte acceptabel. Det var därför den socialdemokratiska regeringen tillsatte Miljöprövningsutredningen, Klimaträttsutredningen med flera, och flera förslag finns färdiga. Trots det ska den här regeringen utreda mer. När kommer det en proposition till Sveriges riksdag så att marknaden vet att det kanske går att söka överföring?

Det är klart att det är samma sak i norra Sverige. Det finns väldigt gott om el i norra Sveriges inland, el som produceras väldigt klimatsmart i våra vattenkraftverk. Men ska den nå ut till de stora konsumenterna vid kusten, de nya industrierna, krävs det öst-västliga överföringar. Det krävs ny kapacitet.

För att det här ska bli möjligt krävs det inte bara tillståndsprocesser. Det krävs också kompetens. Vem anser energi- och näringsministern ska bygga det här? Vi har ju, som vi fått lära oss, stor brist på högspänningselektriker i Sverige. Vi behöver utbilda fler som kan göra jobbet. Eller tänker energi- och näringsministern att det är någon annan som ska komma någon annanstans ifrån? Vi tycker inte det. Vi tycker att det här måste vara en svensk angelägenhet. Vi i Sverige måste kunna bygga det här själva. Då krävs det utbildningsplatser. Det krävs också en strategi för ny kompetens i Sverige. Det får energi- och näringsministern svara på nu.

Till Tobias Andersson och Lars Beckman kan jag ju säga tack för uppmärksamheten! Varje gång ni säger "Socialdemokraterna" tror jag att intresset för oss ökar.

(Applåder)

Fru talman! Mats Persson hade chansen, men han svarade inte på en enda fråga som jag ställde. Jag tror inte att han kommer att göra det heller, för det är ju svårt för Mats Persson att faktiskt försvara det som regeringen nu genomför.

Låt oss då knyta an till Anna Wallentheims interpellation om folkhälsa.

På 80-talet hade Västerbotten högst dödlighet i landet i hjärt-kärlsjukdomar. Norsjö, som jag kommer från, hade högst dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar i Västerbotten.

Samhället, företagen och regionerna men framför allt också studieförbunden Vuxenskolan och ABF, som hade lokaler på plats, gjorde stora insatser för att bilda befolkningen i att äta rätt och träna och om betydelsen av kostvariation, att kanske inte äta palt varje dag även om palt är gott.

Det här har gjort att Västerbotten i dag har samma resultat när det gäller hjärt-kärlsjukdomar som Halland, som 1980 var bäst i landet. Det är folkbildningen som har bidragit till det. Det är folkbildningen som runt om i landet bidrar till bättre folkhälsa. Det är samma folkbildning som den här regeringen vill kapa vid fotknölarna.

(Applåder)