Daniel Helldén

Fru talman! Först och främst har vi en massa baskraft i vattenkraften, som också är en reglerkraft. Det är det bästa och mest effektiva system vi har.

Ja, vi behöver sannolikt en fördubbling av energin till 2045 om vi ska göra omställningen av industrin. Det gäller inte minst stålindustrin, som behöver enorma mängder energi. Jag vet att diskussionen är hur man ska klara detta. Den som läser Energimyndighetens rapport från april 2023 som ligger även på ministerns bord ser att det som behövs är 100 terawatttimmar, som ska gå till att göra vätgas som sedan lagras. Där har vi den stora lösningen. Det är en tredjedel av hela energibehovet som ligger där.

Fru talman! Jag tänkte prata lite om kärnkraften så här i slutet av debatten. Det är inte så många kvar här i kammaren, men det finns många som är intresserade av frågan.

Det finns många anledningar till att kärnkraften är en dålig affär. Den tar extremt lång tid att bygga, vilket gör att elen kommer för sent. Den kräver enorma investeringar ur skattebetalarnas fickor, och det verkar som att Vattenfalls utredningar visar att det är ännu mycket dyrare än regeringen någonsin tänkt sig. Kärnkraften är också att betrakta som en stor säkerhetsrisk i en tid av höjd beredskap och konflikt. Detta är ju allmänt känt, och det är helt obegripligt att vi i det osäkra världsläge vi står inför har en regering som vill satsa på att bygga in fara i vårt energisystem.

Fru talman! Elektrifiering av svensk industri och svenska transporter är en helt avgörande del i att bli av med det fossila beroendet. Vi ska dock inte byta vårt fossila beroende mot ett miljömässigt, geopolitiskt och säkerhetsmässigt beroende av kärnkraft. Regeringens ovilja att ta tag i den gröna omställningen - den som verkligen behövs - med förnybar energi är skadlig för svensk energi, svenskt näringsliv och svenska plånböcker. Det behövs någonting annat nu och här, det vill säga vindkraften.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen har suttit i snart ett och ett halvt år, och det enda vi har sett när det gäller nya projekt på vindkraftsområdet är att man bromsar. Man har tagit bort stödet till den havsbaserade vindkraften och landanslutningarna. Det finns en utredning som föreslår incitament, och man pratar om att det ska bli enklare - men ingenting kommer.

I stället lägger ni all kraft på kärnkraft, Ebba Busch. Ni lägger allt arbete på det trots att vi vet att den inte kommer att komma och att den inte kommer att kunna lösa uppgiften. Om den kommer, det vill säga om ni lyckas se till att pumpa in tillräckligt mycket statliga medel i den, kanske den finns någonstans efter 2045 - då vi redan ska ha gjort hela omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Vindkraften finns här, och den är möjlig att bygga ut nu. Industrin vill ha den förnybara energin i detta läge, och regeringen har förslagen. Jag förstår inte varför ni drar ut på detta. Vi är gärna med och arbetar för mer vindkraft tillsammans med er.

Fru talman! Utbyggnaden av förnybar energi måste gå snabbare. Både våra företag och våra hushåll behöver billig el nu, och eftersom vindkraften är ett av de snabbaste sätten att lösa utmaningen är det där satsningen måste ske.

Förslagen för hur detta ska gå till finns redan på bordet, så Ebba Busch har egentligen en väldigt lätt uppgift. I närtid behövs framför allt två saker: ekonomiska incitament till kommuner och närboende där det byggs vindkraft och en förutsägbar process för tillstånden för att bygga vindkraft, både för kommunernas och för företagens skull. Kommunernas veto ska ligga fast.

Jag undrar när dessa två förslag kan komma från regeringen. Vindkraftsbranschen väntar på besked, och svenska folket vill ha bättre tillgång till billig el.

Fru talman! Det är intressant att höra om en balans. Jag skulle säga att Sverige har haft en bra balans på det här området. Att man nu försöker luckra upp gör att man kommer att få ett enormt mycket större byggande på de platser som verkligen måste värnas, och framför allt inskränker man på det sättet också allemansrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Vid de senaste mätningarna 2022 var det 20 mil av Sveriges stränder som var direkt påverkade av byggande. Det är i princip två tredjedelar av Vätterns stränder. Fortsätter vi så här kommer det att betyda att de ytor som finns som är till för att skydda både växt- och djurliv och människors tillgång till de ytorna kommer att ätas upp.

Det enda jag kan se är att Sverigedemokraternas sätt att arbeta med frågan innebär egentligen att ensamrätten går före allemansrätten. Är det verkligen rätt sätt att gå fram i den här frågan?

Fru talman! I en artikel i julas skrev Sverigedemokraterna att Sveriges stränder är en naturtillgång av stort värde för allmänheten liksom för växt och djurliv som är beroende av vattenmiljöer. Där skulle jag säga att vi är överens. Att regeringen nu tillsammans med Sverigedemokraterna vill luckra upp strandskyddet och göra det fritt fram att bygga i vår skyddsvärda skärgård och vid känsliga sjöar och vattendrag går helt i motsatt riktning.

Fru talman! Miljöpartiet tycker till skillnad från Sverigedemokraterna att Sveriges stränder förtjänar vårt skydd, och skyddet ska vara starkt. Därför undrar jag varför Jimmie Åkesson och hans parti är beredda att riva upp en stark miljölagstiftning som har stått pall i 70 år. Borde inte Sverigedemokraterna värna om det svenskaste vi har, det vill säga allemansrätten?

(Applåder)

Fru talman! Kärnkraften kommer inte att göra susen. Det kommer att ta för lång tid, det blir för dyrt och det kommer att försvåra omställningen.

När vi pratar om Ukraina spelar det roll vad Sverige gör som enskilt land. Bara under krigets första nio månader hade åtminstone åtta stora tankfartyg levererat rysk fossilgas till Sverige. Leveranserna har ett uppskattat värde av ungefär 1 miljard kronor. Jag tycker att det är ett minimikrav att inte finansiera Rysslands krigföring genom att köpa denna gas.

Finland är på väg mot ett förbud, och jag undrar varför Sveriges regering inte agerar på samma sätt i solidaritet med Ukraina.

Fru talman! Det är snart två år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Det är ett hänsynslöst krig som Putin finansierar med Europas beroende av import av rysk gas och energi.

Trots detta tog det ytterligare tid innan riksdagen slöt upp bakom Miljöpartiets krav på att stoppa all fossilimport från Ryssland. Det här var i maj 2022. Vi står här nu i januari 2024, och i helgen anlände ytterligare ett stort fartyg fulltankat med rysk fossilgas till Nynäshamn. Att vi fortsätter med denna import är inte bara i strid med vad svenska folket förväntar sig; det är också något helt annat än vad Moderaterna sa i valrörelsen.

Fru talman! Svenska pengar fortsätter att finansiera Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Hur tänker statsministern efterleva riksdagens krav på att omedelbart stoppa importen av rysk olja och gas?

Herr talman! Riksdagen har i dag röstat om sitt förtroende för klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Miljöpartiet valde att väcka misstroende eftersom regeringen sedan den tillträdde tagit omfattande steg mot att rasera den klimat- och miljöpolitik som byggts upp under flera decennier.

Ministern har en skyldighet att följa svensk lag. Klimatlagen anger att regeringen ska bedriva en politik som är inriktad på att minska utsläppen. Med de senaste åren som grund kan man inte säga annat än att det har gått käpprätt åt fel håll. Det är ansvarslöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

Herr talman! Klimatpolitiken finns inte till bara för att. Det gör inte heller klimatlagen. Ytterst handlar klimatpolitiken om att skydda befolkningen och kommande generationer från allvarliga risker. Det handlar om att livet som vi lever här och nu sätts på spel.

Under det senaste året har vi sett en nedmontering av den svenska klimatpolitiken. Aldrig förr har en regerings klimatpolitik mötts av ett så kompakt motstånd. Forskare, miljöorganisationer och regeringens egna myndigheter och expertråd har alla enats i en svidande kritik mot regeringens klimatpolitik och detta på goda grunder. Utsläppen ökar kraftigt för första gången på två decennier till följd av politiska beslut.

Den sittande regeringen har slagit ifrån sig med hänvisning till den kommande klimathandlingsplanen, men vilken besvikelse den var när den kom. Regeringen har presenterat en plan som försenar klimatomställningen och som därmed gör att man misslyckas med den. Man skjuter ansvaret för klimatomställningen framför sig. Konsekvenserna och notan skickar man till vanliga svenskar och till svenska företag.

Jag önskar att jag kunde stå här i dag och tala om en ljus framtid och om nybyggaranda som samlar oss och med gemensamma mål tar oss mot en tid som är hållbar och motståndskraftig, då vi har slängt det fossila oket, men det kan jag inte.

Herr talman! Vi lever i en orolig tid. Krig, konflikter och klimatförändringar skakar om stora delar av världen och sätter liv, samhällen och frihet på spel. Den värld vi möter i dag är inte densamma som för några år sedan, och den värld vi kommer att ha om några år kommer inte att vara densamma som den vi har i dag.

Fred och frihet kan aldrig tas för givet. Vi som lever i fred och frihet måste bygga ett samhälle som står kvar även om det värsta skulle hända.

Herr talman! Under de senaste veckorna har regeringen gång på gång matat ut budskapet att kriget kan komma och att vi alla ska stå redo att försvara Sverige med vapen i hand. Detta är en retorik som har skrämt många samtidigt som den har utelämnat det allra viktigaste, nämligen att Sveriges motståndskraft aldrig kan reduceras till ett militärt försvar. Det viktigaste försvaret är ett robust samhälle.

Motståndskraft byggs genom ett kraftigt utbyggt civilt försvar och samhälle och genom att vi förstärker alla delar i den långa kedja som varje dag arbetar för vår fred och frihet. Motståndskraft byggs också genom en stark välfärd. Om sjukvården ska fungera i krig och kriser måste den även fungera i fredstid. Det går inte att tvinga fram besparingar i regionerna och sedan förvänta sig att detta inte ska drabba sjukvårdens arbete, inte minst arbetet för att skapa beredskap såväl i krig som under pandemier.

Vi bygger inte motståndskraft genom att dra in stödet till fredsorganisationer. Alla röster behövs i denna tid. Motståndskraft byggs inte heller genom att vi minskar demokratibiståndet eller genom att våra myndigheter berövas arbetet med målen i FN:s Agenda 2030.

Motståndskraft byggs genom den gröna omställningen, förnybar energi, inhemsk matproduktion och ett oberoende av fossila bränslen. Alla dessa saker är delar i ett totalförsvar som står stadigt i en orolig värld.

Det behövs också solidaritet. Sveriges motståndskraft bygger vi tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Partiledardebatt

(Applåder)

Herr talman! Det är Miljöpartiets uppfattning att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari upprepade gånger har agerat på ett sätt som visar att hon saknar lämplighet för sitt ämbete. Hennes förtroende är förbrukat.

Misstroendeförklaring är ett verktyg som ska användas mycket varsamt. Men sedan regeringen tillträdde under hösten 2022 har otaliga steg tagits som raserar den klimat- och miljöpolitik som Sverige byggt upp under flera decennier. Man började skarpt med att lägga ned Miljödepartementet, och sedan dess har svenska folket kunnat följa en serie beslut där klimatet och miljön har prioriterats ned på dagordningen, där klimatbudgeten minskar och där insatserna för att skydda natur och begränsar utsläppen har slopats.

Herr talman! Det minsta man borde kunna vänta sig av klimatpolitiken är att den sänker utsläppen. Statsrådet Romina Pourmokhtari, som är ansvarig för klimatpolitiken, har i stället fört en politik som kraftigt ökar utsläppen. När regeringen har fått frågor om hur man tänker hantera de allvarliga effekterna har statsrådet upprepade gånger hänvisat till den kommande klimathandlingsplanen. Hon har vid ett flertal tillfällen dessutom uttalat sig grovt vilseledande och direkt felaktigt.

Före jul presenterades slutligen handlingsplanen. Den varken höll måttet eller gav svar på frågorna om hur vi ska nå målen. I stället försenar regeringen klimatomställningen och skjuter ansvaret framför sig, och vanligt folk och företag är de som kommer att ta den stora smällen.

I stället för en ansvarsfull politik som skyddar befolkningen och kommande generationer mot allvarliga risker gör man Sverige mer sårbart för de säkerhetspolitiska risker som följer med klimat- och miljökrisen. Ekonomiska risker, risker för ras, skred och översvämningar eller risker för människors liv och hälsa tycks inte beröra Sveriges regering.

Att agera som man har gjort de senaste åren är oförlåtligt och oförståeligt. Att dessutom riva upp befintliga verktyg som syftar till att minska utsläppen och skydda våra miljöer och sedan presentera en klimathandlingsplan som inte ger några konkreta svar på hur utsläppen ska minska i närtid utan främst aviserar framtida utredningar är ansvarslöst.

Herr talman! Att en regerings klimatpolitik sänker utsläppen är inte enbart något man som medborgare borde kunna förvänta sig. Det är också ett krav på regeringen som framgår av klimatlagen. Tidöregeringen ökar aktivt utsläppen för första gången på två decennier, och inget i den presenterade handlingsplanen visar på hur man tänker reparera skadan. Riksdagens förtroende för klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari borde för alla vid det här laget vara förbrukat. Allt annat vore att förringa allvaret i klimatfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av yrkande om misstroende-förklaring mot statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Med detta som bakgrund är Miljöpartiets besked i dag att Miljöpartiet anser att Romina Pourmokhtari saknar lämplighet i utövandet av sitt ämbete och att riksdagen bör förklara att ministern inte längre har riksdagens förtroende.

(Applåder)

I detta anförande instämde Janine Alm Ericson, Emma Berginger, Mats Berglund, Camilla Hansén, Annika Hirvonen, Linus Lakso, Rebecka Le Moine, Amanda Lind, Rasmus Ling, Katarina Luhr, Jan Riise, Jacob Risberg, Märta Stenevi, Elin Söderberg och Ulrika Westerlund (alla MP).

Herr talman! Jag hade inte förväntat mig att statsrådet skulle ge ett förhandsbesked och säga att nu fattar vi beslut och så här kommer det att se ut. Men jag hade förväntat mig att statsrådet kan resonera om de saker som länsstyrelsen har skickat in och som har legat på regeringens bord länge, för det är så viktigt. Det är inte bara det här projektet med Norrbotniabanan. Länsstyrelsen pekar på att det är flera projekt där man måste hitta en lösning för att arbetet annars kommer att stanna av, och det är inte hållbart.

Jag hade alltså förväntat mig, och jag förväntar mig fortfarande, att statsrådet kan kommentera dessa möjligheter utan att statsrådet ger själva regeringsbeslutet, för det hade jag inte förväntat mig.

I detta sammanhang vill jag säga att jag är orolig, för regeringen har också stoppat de stora järnvägssatsningarna i södra Sverige. Där har vi nu Lund-Hässleholm som vi inte vet något om, och vi har Borås-Göteborg. Det senaste var att det häromdagen kom ett pressmeddelande från regeringen där det sägs att man ytterligare skjuter på beskedet om hur man ska göra med Göteborg-Borås.

Detta innebär att de stora järnvägsprojekten står still för att regeringen inte kommer vidare. I det sammanhanget kan man ju fråga sig om regeringen har rivit upp för mycket och därför inte har tid att se till att järnvägsprojekten går framåt, och därmed Sveriges utveckling för en hållbar infrastruktur, i en tid när vi har en klimatkris och måste få till järnvägen för alla typer av transporter. Man kan fråga sig om regeringen helt enkelt har tagit sig vatten över huvudet och rivit upp för många saker och inte kan koncentrera sig på det som måste fram nu.

Min fråga till statsrådet är: Hur tänker statsrådet få till bra järnvägssatsningar i Sverige när ni bromsar och stoppar allting?

Herr talman! Regeringen är inte en domstol i vanlig bemärkelse, och statsrådet kan ju inte vara jävig på något sätt, så statsrådet kan uttala sig om de här sakerna.

Jag hade hoppats på att få höra någonting om detta. Det är ju inte så att det bara kom ett brev från länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten för en månad sedan, utan det kom dessutom ett brev till Trafikverket för två år sedan som också skickades till departementet. Det innebär att regeringen, sedan det överklagades, har haft dessa saker på sitt bord.

Det handlar om hur man ska kunna se till att det blir ersättningsanspråk. Det är inte stora lagförändringar. Det påverkar saker och ting, men det handlar om att Trafikverket ska kunna bekosta anläggningar som ligger utanför själva järnvägen. I dag måste markägare och samer själva bekosta hagar där man kan samla in renarna så att man kan föra dem över järnvägen, och det är helt orimligt. Det behöver inte vara några stora förändringar i lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Retroaktivitetsfrågan, som länsstyrelserna nu har pekat extra på för att de är så oroliga att satsningen i Norrbotten ska stanna av, är en större fråga, men regeringen säger inget om den. Regeringen kan prata om den; det finns inget problem med det. Jag tycker alltså att statsrådet kan kommentera den frågan. Är det något regeringen tänker göra?

Framför allt är det viktigt att veta för norra Sverige om regeringen kommer att ge klartecken till dessa planer. Det är alltså färdigplanerade stråk om elva mil järnväg som ligger och väntar. De går upp till Skellefteå, där vi har Northvolt som bara skriker efter arbetskraft. Man försöker bygga bostäder så att folk som ska jobba där också ska kunna bo där, men man är tvungen att ta in dem på annat sätt. Vi har Umeå, där man behöver folk. Vi har fortsättningen upp till Luleå, där H2 Green Steel ska ha sina anläggningar och där vi har Hybrit. Vi har fortsättningen på Botniabanan ned till Timrå, där vi också har en batterifabrik som är på gång.

Hela det här området bara sjuder av nyföretagaranda som behöver arbetskraften, och så finns det ingen järnväg. Det finns planer, men inget händer. Projektkontoren där uppe sitter bara och väntar på ett besked så att de kan börja göra upphandlingen och börja bygga. Men ingenting hörs från regeringen. Det är alldeles tyst om Norrbotniabanan.

Det är ett problem för hela norra Sverige. Godstrafiken kommer inte att klaras på nuvarande stambana, och vad gäller persontrafiken går det inte att ta sig på ett vettigt sätt till Skellefteå med tåg eller för den delen till Piteå. Det är stickspår som inte är trafikerade med normala tåg.

Detta behöver ske nu. Och jag tycker att statsrådet kan kommentera frågan om hur regeringen har tänkt sig att lösa den här ekvationen. Det kan ju också vara så att regeringen har tänkt ge klartecken utan att lösa anspråken från framför allt samerna. Men när det ska dras fram en järnväg som innebär 27 mil avgränsning av rennäringens möjlighet att förflytta sig förutsätter jag att man har någon idé om hur detta ska göras.

Jag tror att hela norra Sverige står och väntar på detta. Det finns andra stora och viktiga projekt, till exempel Malmbanan, men detta är det absolut viktigaste för att få en bra försörjning av arbetsmarknaden i den här delen av Sverige. Och där står det still.

Det var två år sedan den första skrivelsen kom. Den nuvarande regeringen har haft ett år på sig att läsa de dokumenten, vilka i princip är desamma som de som nu kommer från länsstyrelserna där uppe som säger till regeringen: Lös problemet; lös det åt oss nu! Vi kommer inte att komma vidare.

Mina frågor till statsrådet är, återigen: Kommer statsrådet att titta närmare på dessa saker, och - framför allt - hur tycker statsrådet att detta ska lösas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet Andreas Carlson svarade delvis på min interpellation om Norrbotniabanan, men de viktigaste sakerna kom inte fram. Kommer regeringen att fatta något beslut om Norrbotniabanan? Det står still just nu, vilket är otroligt allvarligt för utvecklingen i Norrland.

Det handlar också om möjligheterna för Trafikverket att se till att de intressen som påverkas kraftigt av stora infrastruktursatsningar kan kompenseras. I detta fall rör det sig mycket om samernas rättigheter och möjligheter att bedriva sin verksamhet. Norrbotniabanan är 27 mil järnväg - i det här fallet pratar vi om att 11 av dessa mil nu står still. De sex planerna är överklagade därför att detta påverkar samernas verksamhet menligt.

Länsstyrelserna i både Västerbotten och Norrbotten har, precis som statsrådet sa, för ungefär en månad sedan tillskrivit regeringen att man måste lösa det som skapar problem för samerna. Det handlar om att ha hagar som gör att det går att samla renarna och sedan föra dem över järnvägen, som är ett hinder. Det handlar om ersättning för markanspråk och annat som behövs runt omkring, som inte har att göra med järnvägsprojektet i sig, men som Trafikverket inte har rätt att ge pengar till. Det handlar också om att retroaktivt kunna göra dessa saker för att få igång Norrbotniabanan, som nu står och väntar på ett beslut från regeringen.

Detta är mycket allvarligt för Norrbotten. Jag vet att statsrådet många gånger har varit uppe och pratat om industrialiseringen och behovet av nya järnvägssatsningar, inte minst Norrbotniabanan, men regeringen har snart haft frågan på sitt bord i ett år utan att göra någonting.

Länsstyrelserna skickade tillsammans med Sametinget redan för två år sedan en skrivelse till Trafikverket som också gick till Infrastrukturdepartementet där man tog upp att ersättningsfrågorna måste lösas eftersom det kommer att bli problem. Nuvarande departement har ju haft frågan och dessa dokument hos sig, men ingenting händer.

De fortsatta delarna, som går mellan Skellefteå och Luleå, kommer inte heller att kunna fortskrida som tänkt om inte regeringen - framför allt - löser problemet med rendrivningen. Man kan inte flytta renarna till vinterbetesplatserna vid kusten på ett vettigt sätt.

Varför interpellerar jag om detta just nu? Det överklagades för ett år sedan. Hela planeringen av Norrbotniabanans fortsatta delar ligger och väntar. Egentligen skulle beslutet ha tagits för en månad sedan för att det skulle kunna gå vidare. Om beslutet inte tas nu bromsas detta upp. Det blir ett halvår, ett år och sedan flera år. Allt vi vet är att vi behöver den här järnvägen nu.

Från början var det tänkt att den första etappen av Norrbotniabanan skulle vara klar 2030. Trafikverket sa någonstans 2032-2033 innan detta inträffade. Med regeringens handfallenhet vad gäller att gå vidare kommer Norrbotniabanan att bli ytterligare flera år försenad. Då kommer inte industrisatsningarna i Norrland att få möjligheter att transportera godset och att transportera människor som ska arbeta i de nya industrierna. Detta kommer att bromsa hela utvecklingen. Jag undrar hur statsrådet har tänkt lösa det.

Fru talman! Jag riktar mig till justitieminister Strömmer.

I går fick vi se regeringens budget. Den är väldigt talande för Tidöpartierna. Man kapitulerar. Man låter utsläppen av koldioxid kraftigt öka.

Samtidigt ser vi hur klimatförändringarna ställer allt på ända, och ett instabilt väder skapar förtvivlan. Det är antingen för torrt eller så dränks våra städer eller orter som Västerås och Åre. Om tågen går spårar de ur. Egendomar skadas, och regeringen gör ingenting.

Jo, det är en sak som görs av regeringen. Man skär ned anslagen till klimatanpassning nu när vi akut måste förebygga skador. Tycker statsrådet att det är att ta ansvar för Sveriges säkerhet att minska anslagen till klimatanpassning?

Fru talman! Det jag kan säga är att Sverigedemokraternas yrkande ligger nära vårt. Det är därför vi har diskuterat om vi skulle kunna ha en gemensam omröstning och därmed få en förändring på det här området. Man kan kalla vårt förslag fluffigt, men Sverigedemokraterna pekar på en specifik förändring i sammanhanget som jag kanske inte skulle börja med i det här skedet.

Jag kan också säga så här: Det finns ju flera partier som kan fundera över hur man ska rösta i morgon, till exempel Centerpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)

Fru talman! Det var en intressant fråga så här i slutspurten av terminen eller riksdagsåret, Ulrika Heie. Jag skulle säga att det skulle kunna vara teoretiskt möjligt. Nu går ju Sverigedemokraterna längre. Vi finns lite mer i mitten i denna fråga, och jag tycker att det är det bästa förslaget i det här sammanhanget. Att ta hela det steg som Sverigedemokraterna föreslår kanske inte är det vi ska göra i det här läget.

Men det är ett intressant förslag. Precis som jag har sagt att andra partier kan tänka över utvecklingen till i morgon ska jag också göra det.

Fru talman! Denna långa järnvägsdebatt kan vi inte summera med annat än att järnvägen i Sverige haltar betänkligt. Men jag skulle också säga att svenskarna lider. Tågen går inte som de ska, järnvägssträckor stängs av, bokningssystemen lyser rött av planerat banunderhåll och det går inte att boka resor under sommaren. Och vi kommer att se samma sak i höst.

Resenärerna vill åka tåg, men hur ska de kunna göra det när man bara kan boka en resa åt ett håll men inte hitta en returresa? Få kan vara så flexibla i sina liv att de kan vänta in i det sista för att se om de kommer hem. Hur ska semestrande svenskar kunna planera sitt resande? Hur ska arbetande svenskar kunna planera sin vardag? Det här är under all kritik!

Det är tur att vi har lärt oss digitala möten och hemarbete, men det hjälper inte dem som ska besöka nära och kära. Det hjälper inte dem som ska upp till fjällen i sommar.

Det är märkligt att vi i Sverige inte klarar av att planera tågtrafiken och att Trafikverket inte klarar av sitt uppdrag. Vi ser nu också hur bokade resor försvinner. Sent meddelas att underhållet rycker undan mattan för dem som ska ut och resa.

Här måste jag reflektera över min egen vardag. Min egen svärmor drabbades så sent som i förra veckan. Hon hade långt i förväg beställt en resa för att komma upp till sitt barnbarn. Men hux flux, så var resan borta och hade ersatts med ett antal byten med många extra timmars resande. Ingen rimlig lösning fanns. Många kan överleva detta och kan klara oron och klara en alternativ resa på flera extra timmar, men inte en 90-åring.

Tågen är försenade och ställs in. Folk vittnar om kaos och förvirring. Trafikverket klarar inte av att sköta sitt uppdrag. Regeringen gör inget, och svenskarna lider. Godstrafiken lider också i det tysta. Företagen, som hade räknat med att köra sitt gods, vittnar öppet om hur allt detta kaos gör att de inte vet hur de ska klara sin produktion och sin logistik i sommar.

Att inte kunna planera transporterna stjälper näringslivet. Den effekt vi får på lång sikt både för godstrafiken och persontrafiken är att de kommer att gå över till väg, och där vill vi inte ha dem. Vi vill inte att människor och gods hamnar på vägen och bidrar till ökade klimatutsläpp i en tid av klimatkris. Vi vill inte att människor och gods sätter sig på vägen och sliter ned de vägbanor vi har. Vi vill att människor ska välja det klimatsmarta och effektiva tåget. Vi vill att godset, speciellt de tunga transporterna, tar järnvägen. Vi vet att allmänheten och näringslivet vill använda tågen. Vi måste få ordning på järnvägen.

Jag sa tidigare att Trafikverket inte klarar sitt uppdrag. Nu är inte Trafikverket den enda boven i dramat. Nej, vi kan nu även se hur regeringen och dess stödparti SD rycker undan mattan för framtiden.

En del av problemen handlar såklart om Trafikverket, bland annat det nya planeringssystemet MPK, marknadsanpassad kapacitetsplanering. Det fungerar inte.

En annan del är bristen på nya banor, de nya banor som skulle skapa redundans i systemet så att vi kan underhålla det, se till att saker och ting fungerar och flytta över det. Det har regeringen ryckt bort när man tog bort de nya stambanorna. Man påstår samtidigt att man ska göra andra saker, men man skjuter bara fram problemen. Om 10-15 år står vi där med enorma problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

En tredje del handlar om avsaknaden av nytt signalsystem, något det har arbetats med länge men nu verkar ha gått helt i stå.

En fjärde del handlar om hur underhållet planeras och utförs. Här har regeringen och tyvärr även SD hamnat helt fel.

Detta är fyra viktiga pusselbitar för att få till en fungerande järnväg. Men ingenting händer - framför allt inte med järnvägsunderhållet, som vi har pratat om länge här i dag.

Det finns en utredning, Framtidens järnvägsunderhåll, som kom 2020. I den finns tydliga förslag på hur man skulle kunna förändra järnvägsunderhållet genom att ta tillbaka delar till Trafikverket så att verket får den kompetens det behöver för upphandling, för underhåll och för att förhålla sig till de privata entreprenörerna. I utredningen diskuteras i vilken mån man ska göra detta och hur långt man ska gå. Det viktiga är dock att vi sätter igång arbetet, för annars kommer vi inte att få ett fungerande järnvägsnät i Sverige.

Vi behöver ett bra underhåll som Trafikverket klarar av. Vi behöver nya stambanor som gör att vi kan göra underhållet även när vi kommer 10-15 år framåt i tiden. Men där har regeringen ryckt undan mattan, och det är djupt beklagligt.

Utredningen menar att ett utvecklingsarbete i en underhållsverksamhet i egen regi skulle påskynda och stödja den utveckling som krävs inom ett antal områden för att uppnå en mer robust anläggning utan att kostnaderna för underhållet skulle öka betydligt. Den pekar också på att det krävs viss underhållsverksamhet i egen regi för att Trafikverket ska kunna vara en god beställare.

Det är precis detta som är så centralt. Erfarenheter från i stort sett alla industriföretag visar att det är svårt att upphandla och utveckla affärsmodeller på ett optimalt sätt för en verksamhet som man inte har egen erfarenhet av. Vi som har jobbat i kommuner vet också hur svårt det kan vara att ha upphandlingsverksamhet när man inte själv gör saker och inte vet vilka krav och specifikationer man ska ha. Basunderhållet måste till dels tas tillbaka från det privata till Trafikverket.

Vi i oppositionen har ett beslutsförslag där vi föreslår, i linje med utredningen, ett delvis återtagande av järnvägsunderhållet. Regeringen vill inte. Dess fjärde ben, SD, Tidöavtalets största parti, vill men vågar inte. De vill gå längre än vi men väljer i den här frågan att ducka. Det är otroligt beklagligt, för här skulle vi kunna lösa en uppgift på ett bra sätt.

Om man är ett parti som värnar järnvägen tar man det här steget. Vi har pratat om det förut. Jag beklagar att förslaget om att återta delar av underhållet sannolikt inte kommer att gå igenom vid den omröstning som kommer att ske i morgon. Jag hade hoppats att det skulle göra det. Det finns fortfarande ett dygns betänketid för vissa ledamöter. Vi får se vad som händer.

Fru talman! För tids vinning väljer jag att endast yrka bifall till reservation 2 om organiseringen av järnvägsunderhållet. Med det ber jag att få tacka för det här riksdagsåret - jag höll på att säga terminen - och den sista debatten. Jag tackar också trafikutskottet, trafikutskottets kansli och Riksdagsförvaltningen för deras arbete - och talmannen.

Fru talman! Jag är fortfarande förvånad över att Sverigedemokraterna driver den här frågan så hårt. Ni lyfter fram den och får det att låta som att ni backar upp det.

Dessutom står Patrik Jönsson nu och säger att det förslag som vi har är så pass fjuttigt att det inte kommer att ge något resultat. Så uppfattade jag inlägget.

Det skulle vara intressant att veta vad Sverigedemokraterna tycker om det förslag som vi har och hur långt ifrån det egentligen ligger. Jag ser det som att det är ett första steg och en viktig reform. Det tror jag att också Sverigedemokraterna står bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Det var ett annan språkrör som grät i sändningen. Där handlade det om regeringsförhandlingar. Det var helt uppenbart att man förklarade vad som hände i det sammanhanget.

Här i kammaren framställer Sverigedemokraterna det som att de fortfarande driver frågan och att det är frid och fröjd. Uppfattningen blir att Sverigedemokraterna, som är så gott som ett regeringsparti, driver frågan och kan få igenom den. Men sedan backar.

Det är hela processen runt omkring som blir så märklig. Jag tycker att Sverigedemokraterna kunde stå upp rakryggat och ta det här gentemot regeringen. Det är en så viktig fråga för Sveriges järnväg och järnvägens framtid.

Vi kommer inte att få ordning på detta om vi låter det fortsätta så som det har varit tills nu. Men Sverigedemokraterna viker ned sig. Det kan vi bara beklaga.

Fru talman! Jag är inne på samma tema. Nu låter det på Patrik Jönsson som att det inte är så viktigt. Den reservation som vi har från S, V och MP ligger så långt ifrån vad ni vill att ni inte skulle kunna stödja den, eller rösta på ett sådant sätt att den går igenom. Ni vill gå lite längre.

När jag läser er reservation uppfattar jag det som att ni ligger ovanligt nära. Det handlar om att ta tillbaka delar av järnvägsunderhållet och se till att Trafikverket får den kompetens som det behöver.

Jag tycker att Patrik Jönsson på ett bra sätt beskriver detta i sitt anförande. Vi vet att Trafikverket har tappat kompetensen. Den måste komma tillbaka. Frågan är hur mycket av underhållet som behöver lyftas in igen. Men det behövs. Att då inte göra någonting blir otroligt märkligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Jag förstår också detta med förhandlingar. Jag har läst i varje fall de förhandlingsresultat som är offentliga. Man brukar peka på att Tidöavtalet ska följas till punkt och pricka. Jag har inget minne av att det står någonting om järnvägsunderhåll i det.

Det är klart att det finns en massa underliggande handlingar som styr ert samarbete, och så brukar det vara. Det skulle vara intressant att veta vad mer under mandatperioden som ni kommer att säga att ni vill göra men som ni vet aldrig kommer att hända, därför att ni redan har förhandlat bort det.

I förhållande till den reservation som ni har blir det ännu mer märkligt, framför allt för allmänheten. Ledamoten yrkar på den trots att ledamoten inte kommer att stå bakom den. Jag hade förstått det mer om ni hade yrkat på något annat än de förslag ni har. Att få det att låta som att ni kommer att stå bakom den tycker jag är lite märkligt.

Fru talman! Stockhaus säger att inga objektiva experter säger att det skulle bli bättre om Trafikverket tog över underhållet. Det finns åtminstone flera utredningar som säger att om Trafikverket fick ta tillbaka delar av underhållet skulle de ha kompetensen för att göra upphandlingar men även en förmåga att ha överblick över bandelar där det behövs långsiktighet i stället för att olika entreprenörer hoppar in och löser uppgifter då och då.

Det är en objektiv sanning att utredningar pekar på att Trafikverket borde ta tillbaka delar av underhållet och därmed skapa kompetensen. Det värsta som finns är ju myndigheter av olika slag som gör upphandlingar utan att riktigt ha koll på vad det är man upphandlar. Jag ska inte säga att Trafikverket inte vet något om järnväg, men när det gäller upphandling av underhåll visar utredningarna att de inte kan detta därför att de sköt över all den praktiska underhållsverksamheten på privata entreprenörer och därmed tappade den kompetensen.

Det är så vi måste göra. Jag brukar säga att Trafikverket är en dysfunktionell myndighet, men det blir inte bättre av att de inte får lära sig eller får den kompetens som behövs. Det förvånar mig att regeringen så hårdnackat vill ha kvar ett system som inte har fungerat, som vi sitter fast i. Jag hoppas verkligen att regeringen tänker om.