STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet Andreas Carlson svarade delvis på min interpellation om Norrbotniabanan, men de viktigaste sakerna kom inte fram. Kommer regeringen att fatta något beslut om Norrbotniabanan? Det står still just nu, vilket är otroligt allvarligt för utvecklingen i Norrland.

Det handlar också om möjligheterna för Trafikverket att se till att de intressen som påverkas kraftigt av stora infrastruktursatsningar kan kompenseras. I detta fall rör det sig mycket om samernas rättigheter och möjligheter att bedriva sin verksamhet. Norrbotniabanan är 27 mil järnväg - i det här fallet pratar vi om att 11 av dessa mil nu står still. De sex planerna är överklagade därför att detta påverkar samernas verksamhet menligt.

Länsstyrelserna i både Västerbotten och Norrbotten har, precis som statsrådet sa, för ungefär en månad sedan tillskrivit regeringen att man måste lösa det som skapar problem för samerna. Det handlar om att ha hagar som gör att det går att samla renarna och sedan föra dem över järnvägen, som är ett hinder. Det handlar om ersättning för markanspråk och annat som behövs runt omkring, som inte har att göra med järnvägsprojektet i sig, men som Trafikverket inte har rätt att ge pengar till. Det handlar också om att retroaktivt kunna göra dessa saker för att få igång Norrbotniabanan, som nu står och väntar på ett beslut från regeringen.

Detta är mycket allvarligt för Norrbotten. Jag vet att statsrådet många gånger har varit uppe och pratat om industrialiseringen och behovet av nya järnvägssatsningar, inte minst Norrbotniabanan, men regeringen har snart haft frågan på sitt bord i ett år utan att göra någonting.

Länsstyrelserna skickade tillsammans med Sametinget redan för två år sedan en skrivelse till Trafikverket som också gick till Infrastrukturdepartementet där man tog upp att ersättningsfrågorna måste lösas eftersom det kommer att bli problem. Nuvarande departement har ju haft frågan och dessa dokument hos sig, men ingenting händer.

De fortsatta delarna, som går mellan Skellefteå och Luleå, kommer inte heller att kunna fortskrida som tänkt om inte regeringen - framför allt - löser problemet med rendrivningen. Man kan inte flytta renarna till vinterbetesplatserna vid kusten på ett vettigt sätt.

Varför interpellerar jag om detta just nu? Det överklagades för ett år sedan. Hela planeringen av Norrbotniabanans fortsatta delar ligger och väntar. Egentligen skulle beslutet ha tagits för en månad sedan för att det skulle kunna gå vidare. Om beslutet inte tas nu bromsas detta upp. Det blir ett halvår, ett år och sedan flera år. Allt vi vet är att vi behöver den här järnvägen nu.

Från början var det tänkt att den första etappen av Norrbotniabanan skulle vara klar 2030. Trafikverket sa någonstans 2032-2033 innan detta inträffade. Med regeringens handfallenhet vad gäller att gå vidare kommer Norrbotniabanan att bli ytterligare flera år försenad. Då kommer inte industrisatsningarna i Norrland att få möjligheter att transportera godset och att transportera människor som ska arbeta i de nya industrierna. Detta kommer att bromsa hela utvecklingen. Jag undrar hur statsrådet har tänkt lösa det.

Herr talman! Regeringen är inte en domstol i vanlig bemärkelse, och statsrådet kan ju inte vara jävig på något sätt, så statsrådet kan uttala sig om de här sakerna.

Jag hade hoppats på att få höra någonting om detta. Det är ju inte så att det bara kom ett brev från länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten för en månad sedan, utan det kom dessutom ett brev till Trafikverket för två år sedan som också skickades till departementet. Det innebär att regeringen, sedan det överklagades, har haft dessa saker på sitt bord.

Det handlar om hur man ska kunna se till att det blir ersättningsanspråk. Det är inte stora lagförändringar. Det påverkar saker och ting, men det handlar om att Trafikverket ska kunna bekosta anläggningar som ligger utanför själva järnvägen. I dag måste markägare och samer själva bekosta hagar där man kan samla in renarna så att man kan föra dem över järnvägen, och det är helt orimligt. Det behöver inte vara några stora förändringar i lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Retroaktivitetsfrågan, som länsstyrelserna nu har pekat extra på för att de är så oroliga att satsningen i Norrbotten ska stanna av, är en större fråga, men regeringen säger inget om den. Regeringen kan prata om den; det finns inget problem med det. Jag tycker alltså att statsrådet kan kommentera den frågan. Är det något regeringen tänker göra?

Framför allt är det viktigt att veta för norra Sverige om regeringen kommer att ge klartecken till dessa planer. Det är alltså färdigplanerade stråk om elva mil järnväg som ligger och väntar. De går upp till Skellefteå, där vi har Northvolt som bara skriker efter arbetskraft. Man försöker bygga bostäder så att folk som ska jobba där också ska kunna bo där, men man är tvungen att ta in dem på annat sätt. Vi har Umeå, där man behöver folk. Vi har fortsättningen upp till Luleå, där H2 Green Steel ska ha sina anläggningar och där vi har Hybrit. Vi har fortsättningen på Botniabanan ned till Timrå, där vi också har en batterifabrik som är på gång.

Hela det här området bara sjuder av nyföretagaranda som behöver arbetskraften, och så finns det ingen järnväg. Det finns planer, men inget händer. Projektkontoren där uppe sitter bara och väntar på ett besked så att de kan börja göra upphandlingen och börja bygga. Men ingenting hörs från regeringen. Det är alldeles tyst om Norrbotniabanan.

Det är ett problem för hela norra Sverige. Godstrafiken kommer inte att klaras på nuvarande stambana, och vad gäller persontrafiken går det inte att ta sig på ett vettigt sätt till Skellefteå med tåg eller för den delen till Piteå. Det är stickspår som inte är trafikerade med normala tåg.

Detta behöver ske nu. Och jag tycker att statsrådet kan kommentera frågan om hur regeringen har tänkt sig att lösa den här ekvationen. Det kan ju också vara så att regeringen har tänkt ge klartecken utan att lösa anspråken från framför allt samerna. Men när det ska dras fram en järnväg som innebär 27 mil avgränsning av rennäringens möjlighet att förflytta sig förutsätter jag att man har någon idé om hur detta ska göras.

Jag tror att hela norra Sverige står och väntar på detta. Det finns andra stora och viktiga projekt, till exempel Malmbanan, men detta är det absolut viktigaste för att få en bra försörjning av arbetsmarknaden i den här delen av Sverige. Och där står det still.

Det var två år sedan den första skrivelsen kom. Den nuvarande regeringen har haft ett år på sig att läsa de dokumenten, vilka i princip är desamma som de som nu kommer från länsstyrelserna där uppe som säger till regeringen: Lös problemet; lös det åt oss nu! Vi kommer inte att komma vidare.

Mina frågor till statsrådet är, återigen: Kommer statsrådet att titta närmare på dessa saker, och - framför allt - hur tycker statsrådet att detta ska lösas?

Herr talman! Jag hade inte förväntat mig att statsrådet skulle ge ett förhandsbesked och säga att nu fattar vi beslut och så här kommer det att se ut. Men jag hade förväntat mig att statsrådet kan resonera om de saker som länsstyrelsen har skickat in och som har legat på regeringens bord länge, för det är så viktigt. Det är inte bara det här projektet med Norrbotniabanan. Länsstyrelsen pekar på att det är flera projekt där man måste hitta en lösning för att arbetet annars kommer att stanna av, och det är inte hållbart.

Jag hade alltså förväntat mig, och jag förväntar mig fortfarande, att statsrådet kan kommentera dessa möjligheter utan att statsrådet ger själva regeringsbeslutet, för det hade jag inte förväntat mig.

I detta sammanhang vill jag säga att jag är orolig, för regeringen har också stoppat de stora järnvägssatsningarna i södra Sverige. Där har vi nu Lund-Hässleholm som vi inte vet något om, och vi har Borås-Göteborg. Det senaste var att det häromdagen kom ett pressmeddelande från regeringen där det sägs att man ytterligare skjuter på beskedet om hur man ska göra med Göteborg-Borås.

Detta innebär att de stora järnvägsprojekten står still för att regeringen inte kommer vidare. I det sammanhanget kan man ju fråga sig om regeringen har rivit upp för mycket och därför inte har tid att se till att järnvägsprojekten går framåt, och därmed Sveriges utveckling för en hållbar infrastruktur, i en tid när vi har en klimatkris och måste få till järnvägen för alla typer av transporter. Man kan fråga sig om regeringen helt enkelt har tagit sig vatten över huvudet och rivit upp för många saker och inte kan koncentrera sig på det som måste fram nu.

Min fråga till statsrådet är: Hur tänker statsrådet få till bra järnvägssatsningar i Sverige när ni bromsar och stoppar allting?