Mattias Jonsson

Herr talman! Vi socialdemokrater har också landat i att vi måste lyfta taket och begränsningen till tio reaktorer. Vi ser den potential som finns i Oskarshamn, Ringhals och Forsmark. Det är där man behöver ha fokus.

Jag blev orolig när jag hörde Tobias Andersson i sitt anförande tala så mycket om bolagen, alltså marknaden, som ska peka ut och göra ansökningar.

Jag tycker att det är fullt rimligt att det är statens ansvar att ta ett samlat grepp både för havsvindkraften och för kärnkraften och att peka ut områdena. Vi har landat i ställningstagandet att det på de befintliga platserna finns potential, infrastruktur, acceptans och kompetens. Det är där man behöver satsa.

Att på det här sättet göra det helt fritt att göra ansökningar för stora delar av våra kustområden är, tycker jag, inte att ta ansvar. Det skapar en större oro och en större osäkerhet.

Vi behöver vara tydliga från politikens sida. Hade man velat komma fram hade man också sett till att få till stånd en långsiktig överenskommelse med de här ingångsvärdena, i stället för att komma med det ena förslaget efter det andra. Det blir ett lapptäcke där det är väldigt svårt att se de totala konsekvenserna. Den kritiken har vi framfört tidigare, och vi framför den här i dag i kammaren också.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan! Vi har varit tydliga under en längre tid. Kärnkraft i Sverige har stor betydelse för svensk energiproduktion. Vi har också varit tydliga med de besked vi har givit om att vi ser att det finns förutsättningar för och behov av att bygga ut ny kärnkraft på befintliga platser. Jag noterade att befintliga platser inte nämndes en enda gång i Tobias Anderssons anförande såvitt jag hörde. Jag tycker att man ska ha respekt för dem ute i landet som är oroliga för nya anläggningar.

Att man öppnar upp kuststräckor på det sätt som nu föreslås tycker jag inte är respektfullt, framför allt när man inte kan visa på att det finns ett sådant behov. Men från Sverigedemokraterna håller man alltså ett anförande där man inte ens nämner de befintliga platserna, där det redan finns en acceptans, en infrastruktur och en kompetens på plats. Det är där man borde satsa. Det är där man borde fokusera.

Sedan, herr talman, hade vi denna ingång i samtalen med regeringen. Vi framhöll behovet av att hitta system så att vi kan få havsvindkraft på plats. Det är beklagligt att Sverigedemokraterna hade en position som gjorde att vi inte kunde komma överens. Det innebar att vi inte kom fram i tillräckligt snabb takt när det gäller vare sig kärnkraft eller utbyggnaden av vindkraft. Där är Tobias Andersson och Sverigedemokraterna skyldiga till att vi inte kommer närmare en lösning.

Herr talman! Det var ett intressant anförande från Tobias Andersson. Man är väldigt stolt över hur mycket man ska ha åstadkommit, men sanning är att det inte tagits ett enda spadtag för ny kärnkraft fast det var det man lovade. Det vi debatterar nu, kärnkraftsanläggningar längs våra kuster, kommer inte heller att underlätta när det gäller den frågan.

Vi står inför den största industriella omställningen i modern tid. Det handlar om klimatomställning, elektrifiering av industrin och transportsektorn och etablering av nya företag, som naturligtvis behöver energi. Vi behöver bygga ut den fossilfria energiproduktionen i en takt som vi inte har sett på decennier. Det råder ingen tvekan över huvud taget om att vi behöver mer el. Det råder heller ingen tvekan om att kärnkraft kommer att vara en viktig del av Sveriges framtida energimix.

Socialdemokraterna säger ja till ny svensk kärnkraft. Men att säga ja till ny kärnkraft innebär inte att man måste säga ja till varje förslag som regeringen lägger fram på riksdagens bord. Det innebär inte heller att man ska acceptera bristande planering, otillräckliga konsekvensanalyser eller förslag som i stället för att lösa konflikter riskerar att skapa nya, liksom problem som blir svårare att sedan hantera. Det är därför vi motsätter oss den nya proposition som vi debatterar i kammaren i dag.

Herr talman! Regeringen föreslår att förbudet mot etablering av kärntekniska anläggningar längs stora delar av Sveriges kust- och skärgårdsområden helt tas bort. Det är ett väldigt långtgående förslag. Det område som i dag omfattas av skydd gör det av väldigt goda skäl. Bestämmelserna har införts för att värna naturvärden, kulturmiljöer och möjlighet till friluftsliv. De skyddar kustmiljöer som är viktiga för den biologiska mångfalden och som utgör grunden för näringar som turism och fiske.

När regeringen nu öppnar upp dessa områden måste det finnas ett tydligt och underbyggt behov. Men det behovet har regeringen faktiskt inte redovisat. Tvärtom finns det i dag goda möjligheter att bygga ytterligare kärnkraft på de platser där vi redan nu har etablerad kärnkraft: Ringhals, Forsmark och Oskarshamn.

På dessa platser finns redan den infrastruktur som krävs. Där finns kompetens och erfarenhet av kärntekniska anläggningar liksom etablerade säkerhetssystem. Och där finns en lokal acceptans, vilket inte minst är viktigt. Flera bedömare har dessutom pekat på att framför allt Oskarshamn har mycket goda förutsättningar för ytterligare utbyggnad.

Givet att det redan finns plats för fler reaktorer på dessa orter och att de passar väl in i det svenska elsystemet ser vi inte behovet av att öppna upp helt nya kuststräckor för kärnkraftsetableringar.

Herr talman! Det finns en principiellt väldigt viktig fråga här: Vem är det som ska avgöra vilka framtidens energianläggningar ska vara och var de ska byggas? Regeringens modell innebär i praktiken att marknaden får en allt större roll i att peka ut etableringsplatser. Vi har nyligen sett exempel på detta när bolaget Kärnfull Next ansökte om att få bygga sex små, modulära reaktorer i området sydost om Valdemarsvik, på en plats där det i dag inte finns någon kärnkraft över huvud taget.

Det illustrerar exakt den problematik som vi vill lyfta fram. Vi menar att detta inte är upp till marknaden att avgöra. Eller som Tobias Andersson sa här i talarstolen vid upprepade tillfällen, sex sju gånger: Det är bolagen, bolagen, bolagen som kommer med ansökan. Det är inte marknaden som ska avgöra om kärnkraft ska byggas, utan det är ett ansvar för staten. Det är staten som ska väga samman energibehov, miljöhänsyn, säkerhetsfrågor, totalförsvar, nätkapacitet och regional utveckling. Det är staten som ska göra de strategiska avvägningarna, inte marknaden – inte enskilda aktörer utifrån sina affärsplaner.

Därför anser vi att staten ska ta ett samlat ansvar och peka ut lämpliga områden för kärnkraft men också det som vi tidigare har pekat på, havsbaserad vindkraft. Det skulle skapa en bättre tydlighet för investerare och en större förutsägbarhet för kommunerna. Det skulle ge en bättre möjlighet att hantera de målkonflikter som ofrånkomligen uppstår när stora energiinvesteringar ska genomföras i vårt land.

Herr talman! Vi socialdemokrater tycker inte att kuststräckor som Stockholms skärgård, Höga kusten, Bohuskusten, där jag själv är uppvuxen, eller Öland ska öppnas upp för denna typ av etableringar. Det är inte platser som är särskilt väl lämpade för kärnteknisk verksamhet.

På de befintliga kärnkraftsorterna finns däremot både acceptans och förutsättningar. Där finns, som jag nämnt, den tekniska infrastrukturen. Där finns kompetensen och inte minst erfarenheten och acceptansen. Och där har de säkerhetsmässiga förutsättningarna redan noggrant prövats. Det är där en fortsatt utbyggnad bör ske.

Herr talman! Det finns ytterligare skäl att rikta kritik mot regeringens hantering i just denna fråga. Under mandatperioden har regeringen återkommit med flera propositioner, vilket vi också kunde höra föregående talare prata om, som på olika sätt handlar om kärnkraftens framtid. Många remissinstanser har pekat på att dessa förslag är nära sammanlänkade och ibland överlappar varandra – då behöver de behandlas tillsammans. Den kritiken håller vi med om.

När man genomför så omfattande förändringar av energipolitiken måste riksdagen få möjlighet att bedöma en helhet i stället för, som det nu har blivit, göra en bedömning i stuprör. Vad blir konsekvenserna för elsystemet, för våra statsfinanser, för andra fossilfria kraftslag, för våra kommuner och för hushållen? Detta är frågor som vi hade behövt en helt annan analys av, en samlad analys.

I stället väljer regeringen att steg för steg förändra regelverk utan att ge riksdagen en fullständig bild av de samlade effekterna. Det här är inte ett tillfredsställande beslutsunderlag.

Herr talman! Det är också värt att notera att entusiasmen ute i kommunerna är ytterst begränsad; det är inte särskilt många hurrarop. Sveriges Kommuner och Regioner har varit starkt kritiska och framhållit att förslagen inte är tillräckligt genomlysta och konsekvensbedömda för att ligga till grund för denna lagstiftning.

När kommuner som ytterst berörs av dessa förändringar efterfrågar bättre analyser bör en regering lyssna på dem. Det handlar om respekt för det kommunala självstyret. Det handlar också om att skapa långsiktigt hållbara beslut.

Herr talman! Vi i Socialdemokraterna vill bygga ett starkt, robust, fossilfritt energisystem. Vi vill se ny kärnkraft och mer havsbaserad vindkraft. Vi vill se investeringar som stärker svensk konkurrenskraft och tryggar industrins elbehov och som i sin tur skapar arbetstillfällen och säkrar dem som finns.

Men vi vill också se ordning och reda i energipolitiken. Vi vill att staten tar ett samlat ansvar. Vi vill att etableringar sker på de platser som är bäst lämpade. Och vi vill att viktiga natur, kultur- och friluftsvärden inte riskeras om det inte finns mycket starka skäl.

Regeringen har inte visat att det finns behov av att öppna upp stora delar av Sveriges kust- och skärgårdsområden för kärntekniska anläggningar. Det är just därför vi anser att denna proposition bör avslås. Och det är därför jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska nu ha en debatt om en återrapport om Europarådets arbete under föregående år, 2025, som är utmanande. Det är en orolig tid då demokratin utmanas på fler håll än vi har sett på väldigt länge. Då blir arbetet för mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och internationell solidaritet viktigare än någonsin. Därför är Europarådet och dess parlamentariska församling inte vilka institutioner som helst – de är fundament i det europeiska samarbetet.

Sedan bildandet 1949 har Europarådet varit en samlande kraft för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, som nu utmanas. Genom Europakonventionen skapades ett gemensamt skydd för människors fri- och rättigheter över hela vår kontinent. För oss socialdemokrater är detta inte bara abstrakta principer. Det handlar om människors möjligheter att leva fria liv, känna trygghet inför staten och veta att lagen gäller lika för alla som bor på vår kontinent.

Fru talman! Det har uppmärksammats att Europakonventionen har fyllt 75 år. Det är ett viktigt jubileum men också ett viktigt tillfälle för självrannsakan. Vad är en konvention värd om domar sedan inte verkställs? Vad är rättigheter värda om stater väljer att blunda för dem?

Tyvärr ser vi att flera medlemsländer fortfarande inte följer Europadomstolens avgöranden. Länder som Azerbajdzjan, Ungern, Turkiet och flera andra har stora problem med att respektera de skyldigheter som de själva har förbundit sig till. Detta undergräver tilltron till hela det europeiska rättssystemet.

Vi socialdemokrater menar att rättsstatens principer aldrig får bli förhandlingsbara. Demokrati handlar inte bara om att hålla val. Det handlar också om fria medier, oberoende domstolar, respekt för oppositionen och skydd för civilsamhället. När dessa institutioner försvagas måste Europa reagera tydligt.

Fru talman! Under året har utvecklingen i Georgien väckt stor oro i Europarådet. Den demokratiska tillbakagången är allvarlig, och åtgärder mot oppositionen och civilsamhället riskerar att leda landet mot ett mer auktoritärt styre. Även situationen i Azerbajdzjan, som jag nämnde, är djupt bekymmersam, med politiskt motiverade frihetsberövanden och allvarliga inskränkningar av mänskliga rättigheter.

Det är rätt att Europarådets parlamentariska församling markerar mot sådana övergrepp. Demokratin kan inte försvaras genom tystnad. Europa måste stå upp för de människor som vågar protestera, de journalister som vågar och ska granska makten och de oppositionella som riskerar sin frihet för att försvara demokratin.

Fru talman! Samtidigt fortsätter Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina att prägla Europas säkerhetspolitiska situation. Sedan den fullskaliga invasionen inleddes har den parlamentariska församlingen vid varje session haft Ukraina högst på dagordningen, vilket är helt nödvändigt.

Rysslands krig är inte bara ett angrepp på Ukraina. Det är ett angrepp på folkrätten, på europeisk säkerhet och på själva människovärdet. Vi har sett bomber som faller på bostadshus, systematiska attacker mot sjukhus och skolor samt systematiska övergrepp mot civila. Krigsbrott måste dokumenteras, och ansvar måste utkrävas.

Därför är beslutet att stödja en internationell skadeståndskommission ett viktigt steg framåt. De människor som har förlorat sina hem, sina anhöriga och sina livschanser förtjänar rättvisa. Ryssland måste hållas ansvarigt för de brott som man har begått och som man begår varje dag.

Vi har också satt igång en ad hoc-kommitté för de tiotusentals ukrainska barn som har förts bort och in i Ryssland. Detta är ett allvarligt brott i sig.

Sverige ska fortsatt vara en stark röst för Ukrainas frihet och självständighet. Solidaritet med Ukraina handlar ytterst om att försvara principerna om att gränser inte får flyttas med våld och om att människor har rätt att leva i fred och frihet.

Jag är glad över att alla partier i riksdagen står enade. I Europarådet har vi också haft ett fördjupat samarbete med de nordisk-baltiska länderna. Inte minst länderna i Baltikum känner en påtaglig aggression från Ryssland. Det handlar om gps-störningar på flygplan, om Östersjön, om kränkningar av luftrum och så vidare, som gör att Rysslands agerande känns mer och mer påtagligt.

Fru talman! Under året har också den fruktansvärda situationen i Gaza diskuterats vid samtliga delsessioner i Europarådets parlamentariska församling. Vi ser ett enormt lidande. Barn dödas, familjer drivs på flykt och tillgången till mat, sjukvård och humanitär hjälp är katastrofalt begränsad. Det är självklart att gisslan måste friges. Det är lika självklart att internationell humanitär rätt måste respekteras av alla parter. Civila ska aldrig bära bördan av krigs brutalitet.

För oss socialdemokrater är människovärdet universellt. Det gäller oavsett om människor lever i Kiev, Tel Aviv eller Gaza. Därför måste Europa fortsätta att arbeta för eldupphör, humanitär hjälp och en långsiktig fredlig lösning som måste bygga på folkrätten.

Fru talman! Vi ser hur hoten mot demokratin förändras. I dag utmanas demokratin också genom desinformation, utländsk påverkan och manipulation av det offentliga samtalet. Artificiell intelligens och digital teknik skapar förstås väldigt bra och fina möjligheter men också nya risker. Valprocesser kan påverkas, lögner kan spridas snabbare än sanningar och människors förtroende för demokratiska institutioner kan undermineras.

Därför behöver Europa stärka arbetet för demokratisk säkerhet. Vi måste skydda fria val, stärka motståndskraften mot desinformation och försvara det öppna demokratiska samtalet. Tekniken ska förstås tjäna demokratin – inte hota den.

Fru talman! Europarådet spelar här en avgörande roll. I en tid då nationalistiska krafter vill splittra Europa behöver vi mer samarbete, inte mindre. Vi behöver starkare internationella institutioner som står upp för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer även när det kan kännas obekvämt.

Det europeiska samarbetet bygger ytterst på en enkel men kraftfull idé: att fred, frihet och demokrati aldrig kan tas för givna. De måste försvaras varje dag. Det ansvaret vilar också på oss här i Sveriges riksdag. Vi ska tillsammans stå upp för folkrätten, vi ska försvara demokratin och vi ska aldrig tveka att säga ifrån när mänskliga rättigheter kränks.

I slutändan handlar det här om vilket Europa vi vill lämna över till nästa generation: ett Europa som präglas av rädsla, auktoritära krafter och splittring eller ett Europa som bygger på solidaritet, demokrati och människors lika värde. För oss socialdemokrater är svaret självklart och givet.

Jag lämnar rapporten från föregående år och vill höja ett varningens finger för det kvittningskaos som vi har i den här församlingen. Det innebär att vi som sitter i Europarådet och som är med vid utskottsmöten, möten mellan våra delegationer och delegationsmöten inte kan närvara i Strasbourg, Paris eller där vi har våra möten. Vi får inte lämna riksdagen, för vi måste vara här och rösta. En konsekvens av detta är att den svenska rösten uteblir i många församlingar just nu. Därför är det viktigt att lösa det här kaoset.

Till sist, fru talman: Detta är faktiskt sista gången den här mandatperioden som vi har en återrapport från Europarådet. Jag vill tacka den svenska delegationens ledamöter, ordföranden och alla de andra, och tjänstemännen från det internationella kansliet för ett bra samarbete samt riksdagens tjänstemän för ett bra stöd.

(Applåder)

Fru talman! Vi har precis fått en redogörelse för vad det här ärendet i grunden handlar om – en mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar.

Vi från Socialdemokraterna har i behandlingen av det här ärendet varit väldigt tydliga redan från början med att den här produkten behöver avslås. Jag vill förklara varför och vad vi anser behöver göras i stället.

Låt oss börja med det grundläggande. Kärnkraft är faktiskt inte vilken verksamhet som helst. Det handlar om teknik som ställer väldigt höga krav på säkerhet, långsiktighet och ansvarstagande. Det handlar om att skydda människor och miljö – också kommande generationer. Och det handlar om förtroende. Det handlar om förtroende för våra institutioner. Det handlar om förtroende för våra myndigheter och för de beslut som vi här inne i kammaren fattar. Just därför måste prövningssystemet för de kärntekniska anläggningarna vara rigoröst, rättssäkert och stabilt över tid.

Fru talman! Regeringen säger sig vilja effektivisera och förtydliga dagens system, som vi hörde Tobias Andersson prata om. Det är faktiskt i grunden en rimlig ambition, för ingen tjänar på onödig byråkrati eller otydliga processer. Men det avgörande är inte vad man säger sig vilja utan vad man faktiskt föreslår och går fram med för beslut i kammaren.

Här uppstår det ett problem. När vi har granskat det här förslaget och tagit del av remissvaren från myndigheter, experter och aktörer i branschen har en helt annan bild än den vi hörde om här innan och som regeringen försöker ge framträtt. I stället för att skapa tydlighet riskerar förslaget att leda till det precis motsatta – ökad otydlighet, fler gränsdragningsproblem och nya beroenden mellan de olika myndigheterna.

Detta innebär i praktiken att processen blir mer komplex, inte mindre komplex. Vad blir konsekvenserna av det? Jo, fler överklaganden, längre handläggningstider och minskad förutsägbarhet för alla inblandade.

Det är värt att stanna upp där, för just förutsägbarheten är något som både näringslivet och ansvariga myndigheter gång på gång lyfter som helt avgörande. Utan tydliga spelregler blir investeringar svårare, planeringar mer osäkra och beslutsfattande mer riskfyllt.

Fru talman! Det är talande att en tung och erfaren aktör som Vattenfall i sitt remissvar pekar på att den nuvarande prövningsmodellen, alltså den som gäller i dag, i flera avseenden är att föredra framför regeringens förslag, som vi ska rösta om i dag. När en sådan aktör – med en djup kunskap om både systemet och de praktiska tillämpningarna – varnar för de här förändringarna bör alla i den här kammaren stanna upp och lyssna.

Vi socialdemokrater menar att ett förändrat prövningssystem måste uppfylla några grundläggande krav.

För det första måste det vara robust. Det ska tåla prövning över tid och fungera även när förutsättningar förändras.

För det andra måste det vara rättssäkert. Beslut ska fattas på tydliga grunder, och det ska finnas legitima möjligheter till insyn och överklagande men utan att systemet i sig skapar mer eller onödiga konflikter.

För det tredje ska det säkerställas att höga krav på säkerhet och miljö aldrig får kompromissas bort.

För det fjärde, vilket ibland glöms bort i debatten, måste även andra viktiga samhällsintressen vägas in. Det kan handla om markanvändning, regional utveckling och påverkan på det lokala samhället.

Vår samlade bedömning är att regeringens förslag över huvud taget inte lever upp till dessa krav. Det är med andra ord inte tillräckligt genomarbetat. Det skapar fler problem än det löser och riskerar att underminera det förtroende som hela systemet vilar på.

Vår tydliga slutsats är därför att den här propositionen behöver avslås – riksdagen behöver rösta nej till den.

Men låt mig också vara lika tydlig med vad detta inte innebär. Det här är inte ett försvar av dagens system i alla delar. Vi ser, precis som många andra, att det finns behov av förbättringar. Processerna kan bli effektivare, ansvarsfördelningen kan bli tydligare och handläggningstiderna kan kortas. Avgörande är dock att förändringar som ska göras måste ske med kvalitet. Vi ska inte hasta fram ett förslag som slår åt andra hållet.

Fru talman! Det är för oss helt centralt att prövningssystemet ger stabila och förutsägbara villkor för alla berörda aktörer. Det gäller företag, myndigheter och inte minst de människor som berörs av besluten.

Samtidigt måste systemet utformas så att allmänhetens förtroende för säkerhets- och miljöprövningen är fortsatt starkt. Utan det förtroendet riskerar varje beslut att ifrågasättas, och då förlorar vi något mycket större än bara tid i en enskild process. Det handlar ytterst om tilliten till vårt demokratiska beslutsfattande.

Fru talman! Mot den bakgrunden menar vi att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt och genomarbetat förslag, ett bättre förslag som på riktigt förenklar prövningen inte bara på papperet utan också i praktiken, ett förslag som säkerställer att höga krav på säkerhet och miljö upprätthålls, ett förslag som tar hänsyn till de olika synpunkter som myndigheter, experter och branschaktörer faktiskt har framfört kring det förhastade verk som läggs fram i dag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Fru talman! Ansvarstagande handlar inte bara om att agera utan också om att agera rätt och riktigt. I den här frågan innebär det, för oss, att säga nej till det här bristfälliga förslaget för att bana väg för ett bättre förslag. Därför avslår vi propositionen.

Jag yrkar bifall till reservation 1, som är en enig reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Nuvarande regler som också går att tillämpa kommer från myndigheterna att fortsätta att tillämpas. Vi säger nej till regeringens påfund och med det strul kring kvittningen som Sverigedemokraterna har orsakat hoppas jag att propositionen blir nedröstad.

(Applåder)

Fru talman! Vi har precis fått en redogörelse för vad det här ärendet i grunden handlar om – en mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar.

Vi från Socialdemokraterna har i behandlingen av det här ärendet varit väldigt tydliga redan från början med att den här produkten behöver avslås. Jag vill förklara varför och vad vi anser behöver göras i stället.

Låt oss börja med det grundläggande. Kärnkraft är faktiskt inte vilken verksamhet som helst. Det handlar om teknik som ställer väldigt höga krav på säkerhet, långsiktighet och ansvarstagande. Det handlar om att skydda människor och miljö – också kommande generationer. Och det handlar om förtroende. Det handlar om förtroende för våra institutioner. Det handlar om förtroende för våra myndigheter och för de beslut som vi här inne i kammaren fattar. Just därför måste prövningssystemet för de kärntekniska anläggningarna vara rigoröst, rättssäkert och stabilt över tid.

Fru talman! Regeringen säger sig vilja effektivisera och förtydliga dagens system, som vi hörde Tobias Andersson prata om. Det är faktiskt i grunden en rimlig ambition, för ingen tjänar på onödig byråkrati eller otydliga processer. Men det avgörande är inte vad man säger sig vilja utan vad man faktiskt föreslår och går fram med för beslut i kammaren.

Här uppstår det ett problem. När vi har granskat det här förslaget och tagit del av remissvaren från myndigheter, experter och aktörer i branschen har en helt annan bild än den vi hörde om här innan och som regeringen försöker ge framträtt. I stället för att skapa tydlighet riskerar förslaget att leda till det precis motsatta – ökad otydlighet, fler gränsdragningsproblem och nya beroenden mellan de olika myndigheterna.

Detta innebär i praktiken att processen blir mer komplex, inte mindre komplex. Vad blir konsekvenserna av det? Jo, fler överklaganden, längre handläggningstider och minskad förutsägbarhet för alla inblandade.

Det är värt att stanna upp där, för just förutsägbarheten är något som både näringslivet och ansvariga myndigheter gång på gång lyfter som helt avgörande. Utan tydliga spelregler blir investeringar svårare, planeringar mer osäkra och beslutsfattande mer riskfyllt.

Fru talman! Det är talande att en tung och erfaren aktör som Vattenfall i sitt remissvar pekar på att den nuvarande prövningsmodellen, alltså den som gäller i dag, i flera avseenden är att föredra framför regeringens förslag, som vi ska rösta om i dag. När en sådan aktör – med en djup kunskap om både systemet och de praktiska tillämpningarna – varnar för de här förändringarna bör alla i den här kammaren stanna upp och lyssna.

Vi socialdemokrater menar att ett förändrat prövningssystem måste uppfylla några grundläggande krav.

För det första måste det vara robust. Det ska tåla prövning över tid och fungera även när förutsättningar förändras.

För det andra måste det vara rättssäkert. Beslut ska fattas på tydliga grunder, och det ska finnas legitima möjligheter till insyn och överklagande men utan att systemet i sig skapar mer eller onödiga konflikter.

För det tredje ska det säkerställas att höga krav på säkerhet och miljö aldrig får kompromissas bort.

För det fjärde, vilket ibland glöms bort i debatten, måste även andra viktiga samhällsintressen vägas in. Det kan handla om markanvändning, regional utveckling och påverkan på det lokala samhället.

Vår samlade bedömning är att regeringens förslag över huvud taget inte lever upp till dessa krav. Det är med andra ord inte tillräckligt genomarbetat. Det skapar fler problem än det löser och riskerar att underminera det förtroende som hela systemet vilar på.

Vår tydliga slutsats är därför att den här propositionen behöver avslås – riksdagen behöver rösta nej till den.

Men låt mig också vara lika tydlig med vad detta inte innebär. Det här är inte ett försvar av dagens system i alla delar. Vi ser, precis som många andra, att det finns behov av förbättringar. Processerna kan bli effektivare, ansvarsfördelningen kan bli tydligare och handläggningstiderna kan kortas. Avgörande är dock att förändringar som ska göras måste ske med kvalitet. Vi ska inte hasta fram ett förslag som slår åt andra hållet.

Fru talman! Det är för oss helt centralt att prövningssystemet ger stabila och förutsägbara villkor för alla berörda aktörer. Det gäller företag, myndigheter och inte minst de människor som berörs av besluten.

Samtidigt måste systemet utformas så att allmänhetens förtroende för säkerhets- och miljöprövningen är fortsatt starkt. Utan det förtroendet riskerar varje beslut att ifrågasättas, och då förlorar vi något mycket större än bara tid i en enskild process. Det handlar ytterst om tilliten till vårt demokratiska beslutsfattande.

Fru talman! Mot den bakgrunden menar vi att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt och genomarbetat förslag, ett bättre förslag som på riktigt förenklar prövningen inte bara på papperet utan också i praktiken, ett förslag som säkerställer att höga krav på säkerhet och miljö upprätthålls, ett förslag som tar hänsyn till de olika synpunkter som myndigheter, experter och branschaktörer faktiskt har framfört kring det förhastade verk som läggs fram i dag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Fru talman! Ansvarstagande handlar inte bara om att agera utan också om att agera rätt och riktigt. I den här frågan innebär det, för oss, att säga nej till det här bristfälliga förslaget för att bana väg för ett bättre förslag. Därför yrkar vi avslag på propositionen.

Jag yrkar bifall till reservation 1, som är en enig reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Nuvarande regler som också går att tillämpa kommer från myndigheterna att fortsätta att tillämpas. Vi säger nej till regeringens påfund, och med det strul kring kvittningen som Sverigedemokraterna har orsakat hoppas jag att propositionen blir nedröstad.

(Applåder)

Fru talman! Min tolkning är att Trumpsäkrad ekonomi innebär skattesänkningar, reformer och lånat reformutrymme.

Jag hörde inget svar om Kina och de dumpade priserna på stål. 90 000 jobb och 25 procent av arbetskraften i stålindustrin har försvunnit. Ståltillverkningen i Vikmanshyttan, som har funnits i 500 år, har slagit igen.

Det har inte funnits någon skyddsmekanism mot det billiga kinesiska stålet. Men nu har det fattats ett beslut på EU-nivå för att hantera överimporten. Det är en tullkvot på 18 miljoner ton. Den är viktig och något som stålindustrin har krävt i över tio år. Äntligen har den kommit på plats.

Jag noterar dock att Moderaterna i berört utskott i Europaparlamentet röstade nej till den här tullkvoten, som säkrar jobb i Sverige och Europa, för att hantera de dumpade priserna från det kinesiska stålet.

Min fråga blir fortsatt: Vad vill Moderaterna? Och varför röstade Moderaterna nej till tullkvoten för att hantera den snedvridna konkurrensen?

Fru talman! Tack, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för anförandet!

Jag har två frågor till Moderaterna och Ann-Charlotte, fru talman. Jag hör regeringen och finansministern uttrycka att vi har en Trumpsäkrad ekonomi. Samtidigt sägs det att det är tomt i våra lador, och vi har en arbetslöshet på 9 procent och en ungdomsarbetslöshet på ungefär 25 procent. Under mandatperioden har vi också sett stora volymer av varsel och konkurser. Vi får väl gå tillbaka decennier för att hitta motsvarande siffror.

Min fråga till Ann-Charlotte Hammar Johnsson är: Vad betyder Trumpsäkrad ekonomi?

Det finns samtidigt en snedvriden konkurrens från Kina när det gäller stålet, vilket har drabbat 90 000 jobb mellan 2008 och 2023. Vilka åtgärder anser ledamoten att man behöver vidta för att komma till rätta med den snedvridna konkurrensen?

Fru talman! Jag redogjorde i mitt anförande för fyra områden där vi vill växla upp och förstärka så att både små, medelstora och stora företag får möjlighet att komma ut på marknaden utanför Sveriges gränser.

Vi behöver öka möjligheten till export. Vi behöver också stärka och skapa mer stabilitet kring svenska företag som i dag upplever en stor osäkerhet. Det handlar om ett tullstöd så att man vet hur man ska navigera i den osäkerhet som är. Det finns en rad saker som vi kan göra på hemmaplan.

Fru talman! I det tidigare replikskiftet med Johnny Svedin påtalade jag med stor oro att man slirar på svaren kring om man ska stötta ett avtal med Indien till ett värde av 44 miljarder. De signaler jag får från Sverigedemokraterna i Europaparlamentet gör mig starkt orolig. Ett sådant avtal skulle kunna skapa väldigt stora möjligheter inte bara för stora företag utan även för små och medelstora företag. Den typen av satsningar på bredden är otroligt viktiga. Det handlar inte om att växla ned utan om att växla upp. Vi ska ha långsiktiga spelregler, gärna över blockgränserna.

Fru talman! Tack, Johnny Svedin, för frågan! Det är helt korrekt uppfattat att vi med tydlighet ger uttryck för att vi är beredda att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna i någon typ av regeringskonstellation. Det har att göra med att vi har olika grundsyn. Vi har olika människosyn, och våra ideologier är så pass åtskilda att vi inte ser möjligheten eller kan tänka oss att ha den typen av samarbeten.

Som jag också sa i mitt anförande är det otroligt viktigt att små och medelstora företag kommer ut på världsmarknaden. Många företag i dag får inte den möjligheten, och därför måste vi se till att stötta dem. I mitt anförande sa jag också att vi behöver ett aktiverat Team Sweden och en uppdaterad analys av Sveriges ekonomiska säkerhet och sårbarhet. Vi har också flera olika myndigheter och organisationer som behöver aktiveras på ett mer effektivt sätt. I en svår tid som den här med tullar och osäkerhet i omvärlden ska vi inte bara satsa på stora företag, utan även små och medelstora företag måste få den möjligheten.

Det handlar om svenska jobb och svenska företag. Då kan vi inte bara blicka mot de stora företagen. Om det är så det har uppfattats är det helt fel – det här är en ansats för en bredd.

Fru talman! Tack så mycket, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för frågan!

Ibland är det inte lätt att nå fram. Men jag tycker att det är ett ansvarstagande av ett socialdemokratiskt parti i opposition att sträcka ut handen till regeringspartierna för en stabilitet och långsiktighet. Att vända det till att se det som attacker är en mycket intressant tolkning.

Ledamoten sa att det är fråga på fråga. Jag vänder på det och säger att vi sträcker ut en hand, fråga på fråga, i en omvärld som är väldigt ansträngd och som sätter Sverige på prov.

Vi har energipolitiken. Där har vi i opposition gått in i samtal för att försöka få långsiktiga spelregler. Det väljer Moderaterna och Sverigedemokraterna att avsluta. Det riskerar svenska jobb. Det riskerar svensk industri på ett sätt som är mycket, mycket allvarligt.

Vi har gängkriminaliteten. Där ber vi om att försöka få en överenskommelse om en så kallad tioårspakt med regeringen, med Moderaterna, fast vi är i opposition. Vi ser nämligen att det är en otroligt viktig fråga att få en långsiktighet kring och inte en ryckighet. Det handlar om att samhället ska visa att vi menar allvar med att knäcka gängkriminaliteten.

Att påstå något annat är magstarkt. Vi ska gå in i en valrörelse. Vi ska ha olika uppfattningar. Fast vi är i samma år som valet står vi fortsatt här och säger att vi i vissa frågor behöver ha stabilitet, överenskommelser och långsiktighet. Då kan man inte vända det till att polarisera, tycker jag.

Fru talman! Under hela mitt anförande försökte jag ge en signal om att vi behöver samarbeta. Det jag vänder mig emot är att regeringen snarare verkar befinna sig mentalt i opposition. Man anklagar socialdemokratin i stället för att söka samarbeta för långsiktig stabilitet i en väldigt orolig tid. Det var egentligen mitt huvudbudskap i mitt anförande.

Jag noterar att det är debattartikel efter debattartikel. Jessica Rosencrantz och Benjamin Dousa hade senast den 15 februari en attack på socialdemokratin i stället för att ägna sig åt att försöka få stabilitet i det egna regeringsunderlaget – när vi har stora frågor som rör sig på handelsområdet. Jag tänker i huvudsak på avtalet med Indien. Men det finns självfallet också andra områden där vi behöver ha långsiktighet och breda överenskommelser.

Vi har också krävt en snabbare process för ökad frihandel med fler länder. Vi har också varit de som först presenterat förslaget om tullstöd.

Som svar på frågan: Kommerskollegium har naturligtvis en viktig roll i sammanhanget. Men vi behöver jobba brett med de här frågorna. Vi behöver försöka söka samsyn.

Fru talman! När man inleder replikskiftet med att säga att vi går in i valrörelsen när hela mitt anförande i princip går ut på att vi behöver långsiktiga spelregler, en samsyn och en stabilitet i en orolig tid blir jag mycket förvånad.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är som vi alla vet ett litet, exportberoende land. Vårt välstånd, våra jobb och vår konkurrenskraft bygger på att vi handlar med omvärlden. Det är till och med så att varannan krona vi tjänar i praktiken kommer från exporten.

I generationer har vi i Sverige därför haft stark lust för öppenhet, samarbete och frihandel, särskilt i den oroliga tid vi lever i nu. Trumps tullar, som replikskiftet delvis handlade om, skapar allvarlig osäkerhet, otrygghet, ryckighet och oförutsägbarhet. Det är också mot den bakgrunden som vi i dag med oro ser på regeringens hantering av handelspolitiken.

Medan handelsministern och EU-ministern skriver debattartiklar, senast den 15 februari, om frihandelns välsignelser, meddelar det egna regeringsunderlaget, som jag har uppfattat det, att man tänker rösta emot frihandelsavtalet med Indien. Det är ett avtal som har potential att bli ett av de allra viktigaste för EU på många år. Det skulle bidra till Sveriges export till Indien. För Sveriges del skulle värdet kunna uppgå till så mycket som 44 miljarder.

Herr talman! Det blir inte seriöst. Det är inte ansvarsfullt att säga nej till ett sådant avtal. I stället för att hantera splittringen i det egna regeringsunderlaget har vi sett att regeringen väljer att lägga energi på att attackera oss socialdemokrater – trots att vi under lång tid har varit en tydlig och konsekvent röst för frihandel och svensk export. Det är en mycket märklig prioritering från regeringspartierna.

På område efter område kan jag notera samma mönster: energifrågan, pensionerna och bekämpningen av gängkriminaliteten, och nu är det handelspolitiken. Regeringen misslyckas med att bygga en långsiktig samsyn. I stället gör man sig beroende av ett parti som öppet ifrågasätter delar av Europas handelsagenda.

Om något riskerar att fördröja viktiga handelsavtal är det verkligen inte oppositionen. Jag skulle vilja påstå att det är den egna regeringskonstellationen.

Herr talman! Handelspolitiken i dag handlar om mer än bara tullar och kvoter. Det är sammanflätat med säkerhetspolitik, geopolitik och ekonomisk motståndskraft. Vi lever i en tid av ökade handelshinder, växande protektionism och hårdare global konkurrens. Vi har krig, konflikter och stormaktsrivaliteter som påverkar leveranskedjor, investeringar och marknadstillträde. I det läget krävs tydligt ledarskap, tydlighet och förutsägbarhet.

Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver en mer offensiv och sammanhållen handelspolitik. Vi behöver en ny utrikeshandelsstrategi som stärker vår konkurrenskraft och vår motståndskraft i tuffa tider. Därför har vi socialdemokrater satt en tydlig agenda.

För det första behöver vi i det nya, osäkra läget en konkret handlingsplan för att stötta svenska företag. Företagen behöver scenarier för att hantera tullar, kvoter och störda leveranskedjor. Vi behöver ett aktiverat Team Sweden och en uppdaterad analys av Sveriges ekonomiska säkerhet och sårbarhet. Staten måste vara en partner, inte en passiv åskådare.

För det andra behöver vi snabbare och mer flexibla handelssamarbeten vid sidan av de traditionella frihandelsavtalen, särskilt inom strategiska områden som digital handel och ny teknik. Förhandlingarna med Indien är strategiskt viktiga, och de behöver hanteras skyndsamt. Regeringen bör vara pådrivande för avtalet med Mercosur, så att det kan träda i kraft skyndsamt. Svenska företag har inte råd med någon som helst politisk handlingsförlamning i det här läget.

För det tredje vill vi se ett permanent och utbyggt tullstöd som ger företag proaktiv vägledning och minskar osäkerheten hos företagen. Små och medelstora företag ska inte behöva navigera i en alltmer komplex handelspolitik. När verkligheten är tuff ska de inte behöva stå ensamma.

För det fjärde måste vi växla upp arbetet med att vinna stora strategiska exportaffärer. Många andra länder arbetar systematiskt. De arbetar långsiktigt för att stärka företagens konkurrenskraft. Sverige ska inte stå vid sidan om. Vi ska i stället ligga i framkant.

Herr talman! Det här handlar inte om högt eller höjt tonläge – det handlar om högre ambitionsnivåer. Vi är beredda att samarbeta alla dagar i veckan.

Handelspolitiken har historiskt varit ett område där Sverige kunnat tala med stark och samlad röst i Europa. Grunden för vår handelspolitik fastställs inom Europeiska unionen i huvudsak. Det är avgörande att EU fortsätter att bedriva en öppen investeringspolitisk agenda gentemot omvärlden.

Herr talman! Exportfrämjandet är en stor del av en offensiv handelspolitik. Den statliga exportfrämjande insatsen behöver säkras och måste utvecklas, inte minst för fler små och medelstora företag, så att de når ut till nya marknader. I dag är det alltför många företag med goda produkter och tjänster som aldrig får möjlighet att ta steget ut på världsmarknaden.

Vi behöver också ta ett samlat grepp för att stärka exporten inom life science. Det är ett av Sveriges viktigaste kunskaps- och exportområden. Här finns världsledande forskning, innovativa företag och en stark tradition av samverkan mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. Men konkurrensen är jättehård. Andra länder investerar kraftfullt, kan vi se. Då får inte Sverige hamna i en position där man lutar sig tillbaka.

Herr talman! I tider av geopolitisk osäkerhet är det viktigare än någonsin att Sverige står upp för globala samarbeten och frihandel. Vår historia visar att öppenhet har gjort oss mycket starkare, inte på något sätt svagare. Men öppenhet kräver naturligtvis ansvar. Det kräver politisk stabilitet. Det kräver att man förmår samla en majoritet kring avgörande framtidsfrågor. Där tycker jag att det finns brister hos regeringen i dag.

Det räcker inte att skriva debattartiklar om frihandel, som vi har kunnat se den senaste tiden. Det räcker inte att tala sig varm om exportens betydelse. Man måste också säkerställa att det finns ett brett parlamentariskt långsiktigt stöd för de avtal man säger sig vilja genomföra.

Sverige behöver ett samlat och handlingskraftigt agerande i en värld där spelreglerna uppenbarligen ändras väldigt snabbt. Vi socialdemokrater står redo att bidra till det arbetet – för de svenska jobben, för de svenska företagen och för svensk konkurrenskraft. Men då måste också regeringen välja väg.

Herr talman! Sverige ska vara en stark röst för fri, hållbar och rättvis handel, vilket vi menar borde vara det riksdagsbundna målet just för handelspolitiken. Sverige har en lång tradition av att föra en framgångsrik politik där handel, utvecklingssamarbete och ett starkt skydd för arbetstagares rättigheter såväl som höga klimatambitioner går hand i hand.

Fru talman! Sverige förtjänar bättre än symbolpolitik och påhittade motsättningar. Sverige förtjänar en handelspolitik som är stabil, offensiv och framtidsinriktad. Det är så vi bygger ett starkare land i en oroligare tid.

Jag yrkar bifall till reservation 17.

Herr talman! Det är signaler jag får till mig från kamraterna i EU-parlamentet, och jag tror att det finns koppling till att man i det avtalet också vill ha möjlighet att få högkvalificerad arbetskraft hit till Europa, något som jag har uppfattat att Sverigedemokraterna inte ställer sig bakom. Men det kan vi diskutera vid ett annat tillfälle, när ledamoten har kollat upp uppgifterna.

Men eftersom vi ändå har ett replikskifte kan jag passa på att ställa en fråga om något som vi har påtalat i flera år. När jobben i Sverige riskerar att påverkas hårt finns det ju färdiga förslag om att få på plats korttidsarbete för att underlätta när industrin ställer om, det går knackigt för företagen och vi har varsel och kanske till och med konkurser, som det har varit under de senaste åren. Då är det välkommet, och vi såg också behov av det 2008–2009.

Sedan har man tagit ett stort ansvar från industrins sida, men det hade varit välkommet om också regeringsunderlaget hade sett till att få detta på plats. Kan ledamoten svara på var frågan ligger och hur ledamoten ser på behovet av detta?

Herr talman! Tack, Johnny Svedin, för anförandet!

Jag tänkte inte ha något längre replikskifte, men jag blev ändå lite nyfiken. Vi har, precis som ledamoten nämnde i sitt anförande, svårigheter och utmaningar med Trumps tullar. Det skapar osäkerhet, det blir en ryckighet och vi vet inte riktigt vart det hela tar vägen. Det ändras nästan dag för dag och timme för timme, så man får lyssna på vilket humör administrationen i USA är på.

När JD Vance var på ett säkerhetsmöte förra året uttryckte Sverigedemokraterna att det var en frisk fläkt. Den friska fläkten blåser ganska hårt både mot Sverige och Europa. Det blåser så hårt att flera jobb riskerar att försvinna.

Jag undrar: Varför signalerar Sverigedemokraterna på EU-nivå – handelspolitiken är ju i mycket en EU-fråga – att man inte vill gå vidare och stötta avtalet med Indien? Det är ett stort avtal som skulle vara väldigt viktigt för Europa.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret och tackar Aylin Nouri för initiativet till debatten.

Jag tog fasta på det som ministern sa, fru talman, om att lyssna in. Det här är ett alldeles utmärkt tillfälle att lyssna in vad oppositionen har att anföra i debatten om infrastrukturen och den nationella planen. Det kan ju inte vara så – för att återgå till frågan om Västlänken – att arbetaren i Frölunda, ingenjören på Hisingen och sjuksköterskan i Kortedala ska betala för Trafikverkets misslyckande. Den ordningen är helt oacceptabel, fru talman.

Om regeringen skulle acceptera Trafikverkets förslag slår man fast en ny princip i Sverige: att myndigheter kan misslyckas och sedan skicka notan direkt till medborgarna. Det står i strid med avtalet och i strid med förtroendet. Jag skulle vilja påstå att det också står i strid med sunt förnuft.

Göteborgs kommunfullmäktige är helt enigt från höger till vänster. Jag är helt övertygad om att västsvenska instanser kommer att avfärda Trafikverkets förslag. Regeringen har en unik chans att lyssna in, fatta beslut och lösa situationen. Regeringen måste tydligt och i god tid före beslut om den nationella planen klargöra hur man ska finansiera kostnadsökningarna i Västlänken utan att förlänga trängselskatten. Det är ett besked att lyssna in.

(Applåder)

Fru talman! Jag är göteborgare och har följt projektet Västlänken under många år, och jag är övertygad om att också ministern är väl bekant med utmaningarna kring denna tågtunnel. Det handlar om skandalösa kostnadsökningar på 65 procent, utöver den inflation som har varit. I 2009 års penningvärde skulle Västlänken kosta 20 miljarder. I 2009 års penningvärde ligger notan nu på 34 miljarder, vilket i dagens pengar är 56 miljarder. Detta är skattebetalarnas pengar och göteborgarnas pengar, och förtroendet för Trafikverket i Göteborg och Göteborgsregionen är allvarligt skadat.

Fru talman! I två år har Trafikverket försäkrat att man har fört samtal och dialog och att situationen ska lösas gemensamt. Men nu ser vi facit av de så kallade gemensamma samtalen, och det är att man går fram med ett ensidigt förslag om att förlänga trängselskatten i Göteborg. Man vältrar över miljardkostnader på göteborgarna för att täcka sina egna misslyckanden. Detta kan vi aldrig acceptera.

Fru talman! Låt oss titta tillbaka på historien. Införandet av trängselskatten i Göteborg var inte okontroversiell. Det hölls en folkomröstning som sa nej, och det har varit ett stadigt missnöje med trängselskatten i över ett decennium nu. Göteborgarna gick dock med på en trängselskatt efter ett löfte från staten om att den skulle finnas i max 25 år. Det var överenskommelsen och avtalet. Trots motståndet accepterade alla partier i Göteborg, med bred majoritet, att trängselskatten skulle införas. Det ansågs beklagligt men nödvändigt för att få framför allt tågtunneln Västlänken på plats, som nu skenar i kostnad.

Låt mig påminna ministern och regeringen om att Västlänken är ett statligt projekt. Staten har det fulla ansvaret för budget, tidsplan och genomförande. Men nu försöker Trafikverket ändra spelreglerna i förslaget till ny nationell plan, helt oförankrat, utan lokalt stöd och utan grund i ett enda avtal, och förlänga trängselskatten med flera år – allt för att bekosta sitt eget misslyckande.

Fru talman! Trafikverkets upphandlingsmodell för Västlänken är ett skolboksexempel på hur man inte ska hantera ett sådant här miljardprojekt. Miljard på miljard har plöjts ned utan en enda dags tidsvinst. Det är bara nya förseningar och kostnadsstyrningar, och man har inte klarat genomförandet. Västlänken skulle ha varit klar nästa år, men nu skjuter man det på framtiden och ger inga som helst svar på när den kan stå klar.

Vad tänker regeringen göra? Hur ska man agera? Kan regeringen lova göteborgarna att detta statliga misslyckande inte ska drabba göteborgarna själva?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Vi har här ett betänkande om Europarådets årsrapport från förra året. Jag tänker ge en överblick av det som har hänt och det som sker i fråga om Europarådet. Det är inte helt enkelt att kortfattat återge vad som sker inom ramen för Europarådets arbete. Jag ska försöka teckna en bild av vad vi ser men också av den förskjutning som går väldigt snabbt och som påverkar de grundläggande värdena i hela Europa. Jag kommer också att nämna några av de mest akuta kriser som vi i Europarådets parlamentariska församling just nu har att hantera.

Det förändrade omvärldsläget har haft direkt genomslag och påverkan i församlingens arbete. Den parlamentariska församlingen, som de flesta känner till, består av 600 ledamöter från 46 europeiska länder. Vi möts ungefär var tredje månad.

Nya kriser, som det finns ganska gott om, fångas upp snabbt och hamnar ibland nästan omedelbart på dagordningen för Europasessionen. Tidigare hade vi i Europarådet ett fåtal brådskande ärenden att hantera vid varje session. De har nu ökat från två tre till omkring åtta, som vid den senaste sessionen i april. Det är mer än en 50-procentig ökning mot det som tidigare var normalt.

Det som ofta har diskuterats har varit Armenien, Azerbajdzjan och Turkiet. Men utvecklingen och arbetet för oss i Europarådet har helt förändrats sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022. Från att tidigare främst ha rört redan kända områden har agendan ändrats till att innefatta ett ökande antal länder och kriser, som inte har varit lika lätta att förutspå.

Situationen i Azerbajdzjan är sedan länge djupt oroande och har varit föremål för flera brådskande debatter. Landets bristande respekt för Europarådets stadgar ledde till att dess deltagande i församlingen ifrågasattes, vilket i sin tur fick Azerbajdzjan att självt avstå från fortsatt deltagande.

Georgien är ett annat land som funnits på dagordningen. Där har vi sett en snabb nedmontering av demokratin, vilket lett till att församlingen tillfälligt har fråntagit landet dess rätt att delta fullt ut i arbetet tills tydliga demokratiska kriterier åter uppfylls i Georgien. Inte heller Georgien deltar längre i församlingens arbete.

Herr ålderspresident! I Serbien är den politiska situationen oerhört instabil med stora demonstrationer och oro, något som följs noga av församlingen. Samtidigt är Serbien ett av de länder som starkt motsätter sig Kosovos medlemskap i Europarådet.

Det finns också en oro för utvecklingen i Centraleuropa. Där har Ungern väckt särskild uppmärksamhet genom exempelvis förbud mot prideparader. På västra Balkan är situationen i Bosnien och Hercegovina särskilt bekymmersam.

Turkiet är ett återkommande ärende på agendan. Fokus där har varit bristen på respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Det är fortsatt väldigt problematiskt, inte minst för att man ignorerar domar från Europadomstolen om att frige politiska fångar. Därtill har situationen vad gäller fängslandet av Istanbuls borgmästare på nytt aktualiserats som ett brådskande ärende.

Ukraina står självfallet även fortsättningsvis i centrum för mycket av församlingens arbete. Fokus ligger särskilt på ansvarsutkrävande för krigsbrott och de ukrainska barn som förts bort från Ukraina. Här har man inrättat en särskild arbetsgrupp och nätverk för att samla kraft kring dessa frågor. Europarådet arbetar på initiativ från församlingen nu med att etablera ett skaderegister för krigsbrott i Ukraina och ta fram en mekanism för ekonomisk kompensation.

Belarus är ett av få europeiska länder som inte är medlem i Europarådet, men det bevakas av rådet ur ett människorättsperspektiv. Sedan ett beslut i församlingen får representanter från det demokratiska koordinatorrådet delta i arbetet. Vid januarisessionen hade vi ett möte med landets tidigare talman om regimens brutalitet. Vi kan notera att hon sedan den 25 mars tyvärr är försvunnen.

Herr ålderspresident! Situationen i Gaza har också varit föremål för flera brådskande debatter sedan attacken den 7 oktober 2023. Eftersom både Israel och Palestina deltar i församlingens arbete – Israel som observatör och Palestina som partner för demokrati – är frågan ständigt aktuell och för oss väldigt viktig att lyfta.

Även frågan om Grönland och uppgifter om den amerikanska administrationens intresse i området finns på församlingens agenda och hanteras i regel i utskottsarbetet, men vi har också bilaterala möten med Danmark om detta.

Mot bakgrund av den allvarliga utvecklingen har den svenska delegationen intensifierat sitt arbete. Vi arbetar aktivt för att Sveriges röst ska höras i församlingen, särskilt i frågor där Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna har en tydlig samsyn. Det gäller till exempel stödet till Ukraina, värnandet av rättsstatens principer och skyddet för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, fackliga rättigheter och så vidare.

Delegationens ledamöter deltar i fler debatter, och vi ökar även antalet bilaterala möten med likasinnade delegationer för att bygga relationer och hålla god kontakt, trots ett mycket mer pressat schema under sessionsveckorna än vad vi är vana vid sedan tidigare.

Vid den senaste sessionen hade vi bland annat möten med Danmark, Serbiens opposition och Kanada. Vårt presidium deltar vid varje session dessutom tillsammans med de nordisk-baltiska länderna för att stärka samarbetet i vår region och för att utbyta information om hur vi på olika sätt kan agera gemensamt.

Det är också värt att nämna att svenska ledamöter har ett ovanligt stort antal särskilda uppdrag i församlingen. Vi är exempelvis landrapportörer för Polen, Armenien och Serbien. Dessutom innehar en svensk ledamot rollen som generalrapportör för politiska fångar.

Herr ålderspresident! Jag har här försökt ringa in det skifte som just nu pågår i Europarådet. I många länder finns en ökad press på demokratin. Samtidigt finns en växande oro för att tidigare stabila strukturer håller på att ruckas. Jag har också velat lyfta fram några av de mest akuta frågor som vi för närvarande hanterar. Men jag vill avsluta med en viktig påminnelse.

Parallellt med de akuta kriserna arbetar församlingen vidare i sina nio utskott. Tillsammans producerar vi varje år över 100 rapporter, som i sin tur resulterar i omkring 80 resolutioner. De handlar om allt från utländsk påverkan och korruption till skydd av journalister och jurister och om hur vi ska värna mänskliga rättigheter i samband med den snabba teknikutvecklingen, exempelvis inom AI och vilken påverkan det kan få.

Gemensamt för alla dessa insatser är att de försvarar Europas kärnvärden – demokrati, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter – för de över 700 miljoner människor som omfattas av Europakonventionen och av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Sverige står i dag vid en historisk korsning. Vi påbörjar en omställning som kommer att forma vårt lands framtid: en elektrifiering av våra transporter, industriella processer och andra samhällsfunktioner.

Denna förändring är inte bara ett tekniskt skifte utan en ekonomisk, ekologisk och social nödvändighet. För att vi ska kunna nå våra klimatmål om nettonollutsläpp till 2045 och samtidigt skapa tillväxt och välstånd för svenska medborgare måste elektrifieringen genomföras på ett så effektivt och snabbt sätt som möjligt.

För att uppnå detta anser vi socialdemokrater att en ny, ambitiös energipolitik är helt avgörande – en politik som möjliggör att vi till 2045 kan öka vår produktion till 300 terawattimmar elektricitet. Redan till 2030 måste stora delar av denna ökade produktion vara på plats. Den målsättningen är någonting som regeringen helt och hållet saknar svar på.

Här är det inte bara själva produktionen som är viktig utan även hur elen distribueras. För att hantera den ökade elproduktionen och den framtida efterfrågan krävs en eldistribution som är både effektiv och flexibel och som har förmågan att lagra och styra elen på ett smartare sätt.

En annan grundläggande del i denna omställning är att fortsätta prioritera energieffektivisering. Vi ser att det finns enorma möjligheter att nyttja befintlig kunskap och teknik på ett mer effektivt sätt. Det handlar om att utveckla lösningar som kan minska energianvändningen i hela samhället, från hushåll till industri, och på så sätt sänka både utsläpp och kostnader.

Samtidigt är forskning och innovation på energiområdet, som detta betänkande handlar om, en nyckel till att möta framtidens utmaningar. För att Sverige ska kunna vara en ledande nation inom elektrifiering och fossilfrihet behöver vi investera i banbrytande teknologier, exempelvis fusionsel.

Men det är inte bara nya tekniker för elproduktion som måste utvecklas. Vi behöver också fokusera på att stärka forskning och innovation inom hela systemet: från kraftöverföring och optimering till digitalisering, balansering och, återigen, den viktiga lagringen.

För att säkerställa att vi verkligen kan genomföra denna omställning effektivt måste vi öka vårt fokus på att utveckla robusta värdekedjor för batterier. Batteriteknik är kanske den mest avgörande faktorn för att kunna elektrifiera såväl transportsektorn som elsystemet, och därför tycker vi att denna forskning behöver få ännu mer resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Samtidigt är det helt avgörande att vi också satsar på forskning kring vätgas och ebränslen. Dessa teknologier kan ge oss möjlighet att minska vårt beroende av fossila bränslen samtidigt som vi skapar en mer flexibel och resilient energiförsörjning.

Men vi kan inte bara titta på tekniken i denna omställning. Vi måste även ta hänsyn till vilken samhällspåverkan våra beslut och det vi satsar på får. Hur påverkar elektrifieringen våra samhällen? Vad innebär den för arbetsmarknaden, för vår livsstil och för våra lokalsamhällen?

Dessa frågor är minst lika viktiga som de tekniska lösningarna. Därför måste vi också, tycker vi socialdemokrater, ge utrymme för forskning om de samhällsmässiga effekterna av elektrifiering och fossilfrihet.

För att få alla dessa teknologier att fungera på ett effektivt sätt krävs samarbete mellan flera olika aktörer. Det handlar om att skapa samarbeten mellan industri, akademi och offentliga aktörer. Vi måste skapa tvärvetenskapliga forskningsmiljöer där vi samlar experter från olika områden för att på så sätt hitta de bästa lösningarna för vårt framtida elsystem.

Det är här, herr talman, vår energi- och innovationspolitik spelar en avgörande roll. Vi behöver en regering som styr myndigheter som Energimyndigheten och Svenska kraftnät på ett sätt som främjar innovation och snabba lösningar. Innovationsupphandling måste användas, anser vi, som ett verktyg för att få fram nya, effektiva lösningar för ett hållbart elsystem. Den forskning som bedrivs måste snabbt kunna omsättas till samhällsnytta, och vi måste säkerställa att resultaten från forskningen får genomslag redan under de kommande åren.

En annan central fråga handlar om att Sverige ska kunna stärka sin globala position på energiområdet. Forskning och innovation i samverkan med industrin kan ge oss en unik möjlighet att utveckla nya teknologier som inte bara kan stärka vår inhemska energiförsörjning utan också kan ge oss ett försprång på den internationella marknaden. Denna satsning på forskning och utveckling kan bli en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt och skapa nya jobb och ökat välstånd i vårt land.

Avslutningsvis, herr talman, står vi inför en enorm möjlighet. Om vi prioriterar rätt, om vi satsar på rätt områden och om vi samarbetar tvärs över alla samhällsfunktioner kan vi skapa en framtid där Sverige inte bara når sina klimatmål utan också skapar långsiktig tillväxt och välstånd för alla medborgare i vårt land. Vi har alla verktyg vi behöver för att lyckas. Nu handlar det om att använda dem på bästa sätt. Låt oss ta denna chans och sätta Sverige i framkant för framtidens elektrifierade och hållbara samhälle!

Med det, herr talman, vill jag också passa på att yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är självklart så att situationen i Sudan är otroligt allvarlig. Att vi har ett överskott av el och levererar el utomlands är också korrekt, men vi har också stora behov här och nu. Då kan man fundera på varför vi behöver bygga ut svensk kraftproduktion så snabbt. Jo, det är för att det handlar om jobben.

Det vi pratar om är också situationen i Västsverige, och det här är inte någonting som bara vi socialdemokrater säger. I en artikel i Göteborgs-Posten betonar Västra Götalandsregionen, Business Region Göteborg och Västsvenska Handelskammaren att om vi inte får den här havsvindkraften och utökad elproduktion på plats till 2030 riskeras fram till det året 25 000 arbetstillfällen och på lång sikt 70 000 arbetstillfällen i Västsverige. Det är klart att situationen då blir väldigt allvarlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller det här påståendet som jag hört flera gånger har jag haft debatter med statsrådet tidigare om energipolitiken och frågan om teknikneutralitet. Jag menar, fru talman, att det är teknikneutralt att exempelvis ta anslutningskostnaderna till havsvindkraftsparkerna.

Vi såg att när Kriegers flak inte kom på plats släckte man ned det projektet. Jag tror att det finns risk att det får en dominoeffekt på andra havsvindkraftsparker. Tillbaka till teknikneutralitet: Man tog anslutningskostnaderna när vi byggde ut landvindkraften, kärnkraften och så vidare. Ska man ha teknikneutralitet borde man rimligen ta den kostnaden också för havsvindkraften så att vi får det här på plats snabbare.

Mina frågor kvarstår, då jag inte kände att jag fick något svar. Hur ser statsrådet på att partikamraterna på Öckerö lutar åt att säga nej till havsvindkraftsparken, som är så viktig för Västsverige? Och har statsrådet några tankar om hur man ska kompensera för detta om det inte kommer på plats?