Isabell Mixter

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tycker att det är en extremt konstig motsättning som ledamoten har, att jämställdhet eller barnets bästa skulle stå emot varandra. För mig är det självklara svaret att det är superbra för barnet att ha två närvarande föräldrar snarare än en närvarande förälder. Därför är det oerhört viktigt att vi tidigt grundlägger att båda föräldrarna har ett viktigt föräldraansvar där båda delar på bördorna av att vara vårdnadshavare, och därför behöver vi också få en individualiserad föräldrapenning. Detta tycker jag är centralt.

Sedan vill jag påminna ledamoten om något. Hon var inne på att den gamla regeringen med Vänsterpartiet i släptåg på något sätt skulle ha försämrat den ekonomiska situationen för människor. Vad hände när vi i Vänsterpartiet hade inflytande över budgeten och när vi tryckte på? Jo, det blev höjda pensioner, höjd sjukpenning och en massa saker som inte skulle ha funnits där utan Vänsterpartiet.

Vad har vi sett från regeringen? Jo, ett höjt bostadsbidrag som tillfaller ungefär 100 000 människor i Sverige. Det är bra, men det räcker verkligen inte för att hjälpa alla som nu har det oerhört svårt. Där står man och säger: Tyvärr, vi kan inte göra något därför att inflationen är så hög. Det räcker inte.

Jag har inte sett några som helst förslag om att detta kommer att åtgärdas om ett kvartal, som ledamoten var inne på, utan det vi ser är snarare att man tvärtom säger att man ska införa bidragstak och återinföra någon typ av arbetslinje, vilket jag uppfattar som att man ska kasta ut människor från trygghetssystemen. Detta står i rak motsättning till att hjälpa människor som har det svårt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det stämmer inte som ledamoten säger att Vänsterpartiet har en massa ofinansierade förslag i sin budget. De är väl uträknade och inte på något sätt ofinansierade. Snarare handlar det om prioriteringar - vad man väljer att göra. Det är sant att Vänsterpartiet har en något mer framåtlutad budget än regeringen, men att förslagen skulle vara ofinansierade är en osanning som ledamoten far med.

Min fråga blir återigen varför regeringen väljer att prioritera till exempel att behålla rutavdraget, som går till de allra rikaste och som i princip är ett Stockholmsbidrag, och varför man väljer att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att se till att vanliga barnfamiljer har mat på bordet. Det tycker jag är det verkliga problemet här.

Fru talman! Det var mycket länge sedan så många i Sverige upplevde att det var så svårt att få pengarna att räcka till. Priset på nödvändigheter som bröd, smör och grönsaker har skenat. Hyrorna, räntorna, elräkningarna och bränslepriserna är mycket höga. För en typisk barnfamilj uppgår prisökningarna till omkring 17 procent. Människor tvingas skuldsätta sig för att ha råd att betala räkningarna.

Regeringen kan såklart inte hållas ansvarig för Rysslands anfallskrig eller pandemieffekterna som bidragit till den höga inflationen. Men hur krisens bördor fördelas är något som en regering definitivt kan påverka och borde intressera sig för. Den här regeringen är dock chockerande passiv. Samtidigt som matköerna till Stadsmissionen och Svenska kyrkan växer slår regeringen ut med armarna och säger att man ingenting kan göra för att det riskerar att spä på inflationen. Enligt Konjunkturinstitutet skulle dock stöd till hushållen bara få försumbara effekter på inflationen.

Den ekonomiska familjepolitikens utjämnande effekt har urholkats över tid, och det blir särskilt påtagligt i den ekonomiska situation vi nu befinner oss i. Särskilt svårt är det såklart för dem som redan innan krisen hade små marginaler: arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och ensamstående föräldrar. Men den höga inflationen äter sig in i plånboken även hos familjer som tidigare var ekonomiskt trygga. Regeringen och Sverigedemokraterna borde intressera sig för att underlätta situationen för familjer som nu har det väldigt tufft.

För att den ekonomiska familjepolitiken ska leva upp till sitt syfte behöver tak- och ersättningsnivåerna i föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag med mera indexeras så att de hänger med i pris- och löneutvecklingen. Måluppfyllelsen för den ekonomiska familjepolitiken har försämrats sedan 1990-talet. Den trenden behöver vändas.

Regeringen och Sverigedemokraterna har nyligen aviserat att de avser att fördubbla antalet dubbeldagar i föräldraförsäkringen från dagens 30 dagar till 60 dagar. De vill också förlänga tidsgränsen för hur länge de får tas ut från 12 till 15 månader. Argumentet som regeringen använder för att dubbeldagarna ska öka är att införandet har haft positiv effekt på pappors uttag av föräldrapenning. Det är sant. Men det finns inget i de studier som gjorts som visar på att ytterligare dubbeldagar skulle göra uttaget mer jämställt. Regeringen famlar på outforskad mark i stället för att göra det som verkligen krävs för att se till att uttaget av föräldraledighet blir jämställt på riktigt, det vill säga reservera fler dagar i föräldraförsäkringen för respektive förälder.

TCO har kritiserat regeringens förslag om att fördubbla antalet dubbeldagar. De säger att effekterna är tveksamma och att det är en mycket låg grad föräldrar som nyttjar samtliga dubbeldagar som finns i dag. Riskerna är att kvinnor är hemma mer med obetald föräldraledighet och att män inte tar huvudansvar för barnen.

Vänsterpartiet vill i stället se en individualiserad föräldraförsäkring. En sådan ska såklart ta hänsyn till att familjer kan se olika ut. Vi behöver också säkerställa att det blir lättare för egenföretagare att ta ut föräldrapenning. Nyligen kom en rapport från TCO som visar att föräldraledigheten är ännu mer ojämställd än vad som syns i statistiken. När man räknar in även obetald föräldraledighet är kvinnor i snitt borta från arbetet i mer än ett år under ett barns två första år. Det är drygt nio månader mer än männen.

Att se till att föräldrapenningen delas jämställt är oerhört centralt om man vill se till att kvinnor och män kan leva jämställda liv - där kvinnor slipper bli straffade i lönekuvertet för att de varit hemma betydligt längre med barnen än vad männen varit och där kvinnor får en pension som går att leva på. Varje månad som pappan är hemma ökar den framtida lönen med 7 procent för mamman.

Hur kvinnors och mäns livsvillkor ska utjämnas med regeringens politik ställer jag mig frågande till. I stället för att se till att föräldraskapet blir mer jämställt vill regeringen se en föräldraförsäkring som kan användas av andra än föräldrarna. Om det är en hbtq- eller stjärnfamilj som regeringen och Sverigedemokraterna har i åtanke känns det väl fint. Men det skulle kunna lösas genom att fler föräldrar får bli vårdnadshavare. Jag inbillar mig att detta inte är regeringens primära målgrupp. Om regeringens förslag skulle införas oreglerat skulle det kunna leda till att vi får ett nannysystem finansierat av våra skattepengar.

Fru talman! I stället för att hjälpa familjer genom krisen vill regeringen och Sverigedemokraterna införa bidragstak. De räkneexempel som regeringen med Sverigedemokraterna i fören har hittat på Timbros kontor, om att det är så fett att få bidrag, är som tagna ur fablernas värld.

Vänsterpartiet har ett litet tips till regeringen om ett bidrag som faktiskt går att dra in utan att det ger negativa effekter för de allra flesta familjers ekonomi: Pausa rutavdraget! För de pengarna kan vi höja barnbidraget till alla familjer med 400 kronor. Det är en prioritering som Vänsterpartiet vill göra, men regeringen har andra.

Vi har också föreslagit ett extra barnbidragstillägg för ensamstående på 500 kronor och ett extra bidrag för dem som har fler än två barn. Vi vet att det är ensamstående föräldrar och föräldrar med flera barn som har lägst ekonomisk standard. Den ensamstående mamman med ett barn skulle med Vänsterpartiets politik få 900 kronor mer per månad, en ensamstående med två barn skulle få 1 800 kronor mer per månad och en ensamstående med tre barn skulle få 3 180 kronor mer per månad.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna ska faktiskt inte bara få skäll av mig här i dag. Det är bra att regeringen och Sverigedemokraterna har förlängt och höjt den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget, även om det är det enda regeringen gör för att hjälpa hushållen.

Bostadsbidraget är det stöd som har urholkats mest över tid. Taket i bidraget och inkomstnivåerna har inte hängt med i prisutvecklingen, och därför behöver bostadsbidraget justeras och indexeras. Det förstärkta bostadsbidraget bör gälla fram tills detta är gjort.

Regeringen och Sverigedemokraterna har i sitt tillfälliga stöd valt att utelämna den grupp som har allra minst marginaler, nämligen dem som uppbär försörjningsstöd. Det uppstod viss förvirring på regeringens och Sverigedemokraternas presskonferens där förlängningen av bostadsbidraget presenterades och ministrarna skulle svara på om personer med försörjningsstöd omfattas eller inte. Nu har vi fått klarhet i att så inte är fallet, och detta har mött stor kritik. Att kommunerna kan göra på olika sätt leder till en stor ojämlikhet som beror på vilket postnummer man har, och detta tycker inte vi är särskilt bra.

Vidare finns det ett problem som har funnits under många år gällande bostadsbidraget, och det är att många människor blir återbetalningsskyldiga. Det är inte rimligt att människor fortsätter att hamna i skuld på grund av att systemet borgar för det. Därför behöver regeringen gå vidare med den del av BUMS-utredningen som handlar om månadsavstämningar av inkomster snarast. Utredningen är klar och ligger på regeringens bord. Mellan borttagandena av plastpåseskatt och danstillstånd kanske regeringen kan hitta lite tid att åtgärda till exempel detta, som är ett påtagligt och verkligt problem i människors vardag.

Snart kommer sommaren, vänner, och tankarna kanske förs till sol och bad. För många kommer det i stället att innebära en klump i magen över hur pengarna ska räcka till när barnen inte kommer att äta skollunch i skolan. Åt detta gör regeringen ingenting. Lidingöborna kan fortsätta använda sitt rutavdrag för poolrengöring så att barnen kan simma och ha det gött. I Kramfors eller Härnösand finns det mycket få rutbidragstagare, däremot gott om folk som vill få vardagen att gå ihop.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 23.

(Applåder)

Fru talman! Nu var det ju inte dem som får försörjningsstöd som jag talade om. Det kanske var någonting som missuppfattades utifrån min tidigare replik till ledamoten från Moderaterna.

Nu pratar jag om barnfamiljer generellt. Det är en väldigt svår situation för många. Den tuffa ekonomiska situationen äter sig in i helt vanliga barnfamiljer där båda jobbar men ändå inte har råd att sätta mat på bordet eller betala alla räkningar. Prisökningen för en vanlig barnfamilj uppgår till 17 procent. Det är rätt många människor som inte hade de marginalerna innan inflationen kom.

Då är det helt absurt att regeringen inte gör någonting utan säger att familjerna får leta efter extrapriser på Ica. Så borde inte en regering agera, och ni är tillsammans med regeringen ansvariga för den politik som förs.

Gällande barnbidraget är jag jätteglad att ledamoten tar upp fördelningsprofilen. Det verkade vara lite förvirring i den tidigare repliken mellan Moderaterna och Socialdemokraterna kring att en höjning av barnbidraget inte skulle ha någon bra fördelningsprofil och inte vara ett bra stöd.

Jag är jätteglad att kunna svara på den frågan. Vänsterpartiet har nämligen RUT:at vårt förslag om ett höjt barnbidrag, och det har en jättefin fördelningsprofil. Det höjs visserligen i alla decentiler men allra mest i den första decentilen, så det har en jättegod fördelningseffekt.

Om man också lägger på Vänsterpartiets förslag om att man samtidigt ska pausa rutavdraget som går till att städa poolerna för de allra rikaste får man en fantastiskt fin fördelningsprofil på det här. Det skulle vara ett stöd som inte spär på inflationen - Konjunkturinstitutet säger att det har en försumbar effekt - men som ändå skulle hjälpa människor i krisen. Varför vill inte Sverigedemokraterna göra det?

(Applåder)

Fru talman! Regeringen styr helt och fullt på Sverigedemokraternas mandat. Tillsammans utgör de ett mycket passivt lag.

Ledamotens regering slår ut med händerna och säger att ingenting kan göras för att hjälpa de barnfamiljer som nu har det väldigt tufft därför att det riskerar att spä på inflationen. Det är en mycket klen tröst i de familjer som nu inte har råd med fotbollsskor till barnen eller ens att sätta mat på bordet - särskilt nu när sommarlovet kommer. Larmen duggar tätt om att barnen äter mer i skolan, och matköerna till Stadsmissionen och Svenska kyrkan växer. Människor tvingas skuldsätta sig för att ha råd med mat. Konjunkturinstitutet menar också att stöd till hushållen har en försumbar effekt på inflationen.

Man kan mycket väl prioritera annorlunda om man bara vill, men den här regeringen och Sverigedemokraterna verkar vilja mycket lite. De hade till exempel kunnat prioritera att inte sänka skatten med drygt 1 000 kronor för dem som tjänar över 50 000 kronor utan i stället prioritera annat, men det gjorde inte Sverigedemokraterna och regeringen.

Vänsterpartiet har föreslagit ett höjt barnbidrag, vilket skulle finansieras genom pausat rutavdrag. Varför vill ledamoten prioritera skattesänkningar för de rikaste framför stöd till vanliga barnfamiljer?

Fru talman! Det både stämmer och inte stämmer, det som ledamoten säger. De får ta del av bostadsbidraget i så måtto att kommunerna får ett tillskott till sin kassa, men det når ju aldrig de personer som är i störst behov av det.

Det finns tusentals människor som vittnar om att de har kanske hundra kronor kvar på kontot när räkningarna är betalda. Det är människor som har försörjningsstöd och som när staten inte täcker upp behöver gå till Stadsmissionen eller Svenska kyrkan och säga: "Kan ni hjälpa mig med mat? Jag har inte råd med mat till mina barn." Det är en fruktansvärd situation, och jag förstår inte hur regeringen inte kan agera i den här situationen.

Det stämmer mycket väl, som ledamoten är inne på, att normen har höjts för försörjningsstöd. Men det täcker ju inte upp för den svåra ekonomiska situation vi nu befinner oss i med den skenande inflationen.

Jag undrar varför man inte åtgärdar problemet med att försörjningsstödet inte räknas upp med tillägg för bostadsbidrag.

Fru talman! Ledamoten talade om att man hjälper dem som har det allra svårast i krisen och att det tillfälliga bostadsbidraget och höjningen av detsamma är en del i det.

Då undrar jag varför det inte omfattar dem som har allra minst marginaler, det vill säga dem som har försörjningsstöd. Den här åtgärden är ju en tillfällig krisåtgärd. Det vore enligt Vänsterpartiet mycket rimligt att även de med försörjningsstöd får ta del av detta.

Normen för försörjningsstöd har höjts något i år, men det täcker inte på långa vägar upp för den höga inflationstakt som vi just nu har. Försörjningsstödet har också urholkats över tid, vilket gör att stödet är väldigt lågt. Familjer som har försörjningsstöd lever med mycket små marginaler, och det tillfälliga bostadsbidraget och höjningen av det skulle kunna innebära skillnaden mellan att kunna sätta mat på bordet eller inte.

Problemet att det tillfälliga bostadsbidraget räknas av försörjningsstödet har varit känt under många år nu, ända sedan det infördes som en pandemiåtgärd, och situationen för de mest ekonomiskt utsatta har förvärrats avsevärt från pandemin till den ekonomiska kris vi nu befinner oss i. Ändå gör regeringen ingenting för att åtgärda detta och se till att människor ska ha råd att sätta mat på bordet.

Jag vill helt enkelt fråga ledamoten: Varför vill ni inte hjälpa de mest ekonomiskt utsatta, som ni säger er värna i krisen, och se till att de också får ta del av den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget?

Herr talman! Min fråga går till Anna Tenje.

De höga priserna på mat och andra nödvändigheter känns nu ordentligt i folks plånböcker. För en vanlig barnfamilj har kostnaderna ökat med omkring 17 procent.

Regeringen är chockerande passiv med att hjälpa hushållen. Regeringen och Sverigedemokraterna slår ut med händerna och säger att de inget kan göra då det riskerar att spä på inflationen.

Snart kommer sommaren, och för en del går tankarna till sol och bad. Men för många kommer denna sommar i stället att innebära en klump i magen och en stark oro för hur pengarna ska räcka till ytterligare ett mål mat när barnen inte får skollunch.

Vänsterpartiet har därför föreslagit ett tillfälligt krisbarnbidrag på 400 kronor per barn, som finansieras genom ett pausat rutavdrag.

Herr talman! Min fråga är enkel: Varför prioriterar Anna Tenje skatteavdrag för städhjälp framför höjt barnbidrag i krisen?

Fru talman! Tack, ledamoten Lantz, för frågan! Ledamoten är ju mycket väl bekant med hur det fungerar i riksdagen. Man lägger fram sina egna motioner och röstar oftast på dem.

Vänsterpartiet har varit det parti som gått längst fram och haft mest kraftfull kritik under många år när det gäller hur Sis fungerar. Jag tycker att det är lite oklädsamt av Lantz att då kräva att vi ska ställa oss bakom Socialdemokraternas förslag när ni nu äntligen har hamnat i opposition och kräver någon typ av åtgärder när det gäller Sis. Ni har ju suttit vid makten och inte åtgärdat detta tidigare.

Vänsterpartiet ser gärna att ensamarbetet upphör, men det krävs mycket mer omfattande åtgärder för att komma till rätta med de allvarliga problem som finns på Sis. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom. Ni hade till exempel kunnat haka på Vänsterpartiets förslag till utskottsinitiativ. Om jag inte är felinformerad har ni inte gjort det. Där kräver vi kraftfulla åtgärder för att det ska bli ett stopp på avskiljningarna och för att reformera och se till att arbetet fungerar på ett bra sätt i grunden. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom.

Det enda ni säger är att man inte ska få vara ensam i arbetet. Men det betyder inte att alla problem löses. Vi behöver lösa problemen med Sis i grunden.

Fru talman! Nu tror jag att ledamoten vet att detta egentligen inte är mitt område. Det är Maj Karlsson som vanligtvis företräder Vänsterpartiet i debatter om socialutskottets betänkanden.

Det jag vet är att vårt förslag är att avskiljningarna ska upphöra. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom. Även om man förbjuder ensamarbete, vilket vi säkerligen kan tänka oss att ställa oss bakom, betyder det inte att avskiljningarna behöver upphöra. Därför vill jag fråga ledamoten: Varför ställer sig Socialdemokraterna inte bakom kravet att avskiljningarna ska upphöra?

Fru talman! Jag blir lite konfunderad när jag lyssnar på debatten här i kammaren i dag. Moderaternas och Sverigedemokraternas företrädare pratade om förebyggande åtgärder för att barn och unga inte ska placeras på Sis, och de verkar också visa ett intresse för att situationen på Sis ska vara trygg för barn och unga.

Samtidigt ger de otillräckliga statsbidrag till kommuner och regioner, vilket innebär att kommuner och regioner behöver skära ned i skolan, socialtjänsten och psykiatrin som är så viktiga för våra barns och ungas mående. Samtidigt som man pratar om förebyggande åtgärder vill man också öka repressalierna i andra ändan genom ungdomsfängelser, som vi får anta kommer att ha mer långtgående befogenheter än våra Sis-boenden.

Fru talman! Jag ska återgå till frågan om Sis och avskiljningarna. Det har kommit en rad rapporter den senaste tiden som visar att det förekommer allvarliga missförhållanden i den tvångsvård som utförs på Sis. Rapporternas innehåll visar inte bara vikten av att avskiljningar som sådana ska upphöra utan visar också att tvångsvården på Sis behöver reformeras i grunden.

FN:s barnrättskommitté har uppmanat Sverige att förbjuda avskiljningar och att utbilda personal i alternativa metoder till våld och tvång. Redan 2009 rekommenderades Sverige av barnrättskommittén att se över avskiljningarna. Även Ivo har kommit med kraftfull kritik mot de statliga ungdomshemmen. På 19 av 21 granskade ungdomshem uppmärksammades allvarliga brister.

Det är också betydligt vanligare att flickor än pojkar avskils. Flickor utgör endast en tredjedel av de placerade, men 61 procent av de avskilda är flickor. Det är anmärkningsvärt. Det finns ingen anledning att tro att just flickor skulle agera mer våldsamt eller farligt än pojkar som är i tvångsvården.

Ivos generaldirektör Sofia Wallström har sagt att Ivo ser allvarliga brister i samtliga verksamheter där unga flickor vårdas. Flickorna utsätts för hot, kränkningar, våld och avskiljningar som inte har stöd i lag. Avskiljningar genomförs i många fall genom att flickorna hålls fast mot ett golv, mot en vägg eller i sin säng, vilket är mycket allvarligt. De här flickorna är placerade utanför sitt eget hem. De utgör en utsatt grupp med komplexa behov och i många fall psykisk ohälsa. Flickorna har rätt till en god vård och en trygg miljö.

Trots den mångåriga kritiken mot avskiljningarna på Sis kan vi inte se att de på något sätt är på väg att upphöra, även om de minskade något 2022. Avskiljningar av flickor har nästan fördubblats mellan 2019 och 2021. Det här är ett symtom på för lite personal, kompetensbrist och även brist på styrning av verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Nyligen släppte Barnrättsbyrån och Childhood en rapport där det framkommer att det förekommer sexuella övergrepp på Sis ungdomshem. Rapporten visar också att sexuella övergrepp sker på alla utom ett av totalt 21 ungdomshem. Detta i kombination med den övriga bilden som framkommer med bland annat avskiljningar visar på mycket allvarliga brister och missförhållanden inom statens tvångsvård.

Med anledning av det lade Vänsterpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ i socialutskottet, där vi krävde att det skulle tillsättas en utredning om att reformera tvångsvården, att Ivos tillsyn och kontroll skulle öka och att avskiljningarna skulle avskaffas omgående.

Fru talman! Vi menar att det krävs en ordentlig reformering av tvångsvården. Det behövs en omfattande förändring för att komma till rätta med de problem som finns på Sis. Både den förra och den nuvarande regeringen har sagt att det pågår förändringsarbete inom Sis genom bland annat minskade gruppstorlekar på avdelningar för flickor och särskilt förstärkta vårdavdelningar.

Men det räcker inte. Situationen har varit densamma i decennier. Försöken att komma till rätta med problemen har pågått länge, och under tiden får barnen betala priset. Det är en rättsskandal. De omfattande problemen är inget som ytterligare åtgärdspaket kan lösa, utan för att få bukt med problemen krävs en omfattande reformering och förändring av Sis.

Regeringens åtgärder är otillräckliga. Skrivelsen vi behandlar i dag skulle innehålla två delar, dels en bedömning av effekten av Sis åtgärder för att minska antalet avskiljningar, dels vilka fortsatta insatser som krävs för att avskiljningarna ska upphöra. Vi har inte fått något svar på hur avskiljningarna ska upphöra.

Det ska nu genomföras en översyn av alternativa metoder till tvångsåtgärder, däribland avskiljningar. Men det finns alltså inget mål från regeringen att avskiljningarna ska upphöra, bara att de ska minska.

Det tycker vi är för svagt. Vänsterpartiet menar att det bör finnas en nollvision gällande avskiljningar. Därför borde regeringen återkomma inom sex månader med en ny skrivelse som redogör för vilka insatser och åtgärder som krävs för att avskiljningarna ska upphöra.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Ebba Busch har i en intervju med TT sagt att utbetalningen av omgång två av elstödet, som också ska omfatta Norrland, är försenad. Ebba Busch sa: "Vi pratar månader, inte halvår."

Artikeln publicerades i går, den 12 april. Samma kväll gick Ebba Busch ut på Twitter och dementerade de uttalanden hon själv gjort. Hon skrev att arbetet går bra och flyter på enligt plan, att Försäkringskassan kommer att återkomma med exakt datum och att påståendet om försening var felaktigt.

Förlåt mig, herr talman, men det kan inte bara vara jag som blir lite förvirrad av Ebba Buschs uttalanden. Jag hoppas att statsministern kan hjälpa mig och förtydliga vad som gäller.

På Regeringskansliets hemsida kan man läsa att elstöd omgång två kommer att betalas ut under våren. Kan statsministern svara på när elstöd omgång två kommer att betalas ut och om det är försenat eller inte?

Herr talman! Partierna i Pensionsgruppen valde att höja pensionsåldern under föregående år. Vänsterpartiet röstade nej till det. Det är inte pensionsåldern som behöver höjas utan pensionerna.

I propositionen framgick det med all tydlighet att konsekvenserna av höjd pensionsålder skulle innebära en skattechock för dem som är födda är 1957 och 1959. Trots detta röstade Moderaterna och Socialdemokraterna för förslaget.

I nästa vecka kommer riksdagen att få ta ställning till Vänsterpartiets krav, som innebär att den höjda skatten som enbart drabbar dessa grupper ska tas bort. Jag vill fråga Anna Tenje: Tycker regeringen fortfarande att det är rimligt att cirka 200 000 pensionärer plötsligt ska betala mer i skatt än andra pensionärer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Det är tydligt att regeringen är väldigt stressad över den här frågan och försöker lägga över ansvaret på den tidigare regeringen. Men det är ju statsrådets regering som har brutit sina egna vallöften och nu satt hushållen i den här mycket svåra situationen. Man hade utlovat att elstödet skulle vara på plats redan före jul, och det kan vi verkligen inte se.

Jag vill återigen fråga: När får hushållen i norra Sverige elstöd, och när kommer det till företagen? Varför ligger ansökan till EU kvar på ert bord?

Fru talman! Hushållens ekonomi är nu starkt påverkad av den senaste tidens höga elpriser, och Kronofogden oroas över att allt fler privatpersoner och även företag hamnar hos dem på grund av obetalda elräkningar. För elområde 3 och 4 ska nu stöd börja betalas ut under februari, men vi i Norrland i elområde 1 och 2 har ännu inte fått veta någonting alls om när elprisstödet kommer att utbetalas. Företagen är mycket hårt pressade, och regeringen agerar mycket senfärdigt.

Ansökan till EU ligger enligt uppgifter fortfarande kvar på Regeringskansliet. Det är minst sagt olyckligt. Varför förhalar regeringen den här processen? Det kan innebära att fler företag nu går omkull. Därför vill jag fråga statsrådet Mats Persson: När kommer elstöd till hushållen i Norrland att utbetalas, och när kommer elstöd till företag i södra Sverige?

Fru talman! Det är tydligt att när de borgerliga inte har några svar börjar den gamla lp-skivan snurra om och om igen med samma typ av svar: Det är arbetslinjen, och det är arbetslinjen.

Problemet är inte detta. Problemet är att er regering inte kommer med några åtgärder för hushåll som nu har det väldigt tufft. Det är också ett mål som ni själva har satt: Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till att utjämna skillnader. Men nu ser vi att den inte lever upp till detta.

Jag vill återigen fråga Anna Tenje: Vad avser din regering och du att göra för att stötta barnfamiljerna?

Jag vill också passa på att läsa upp ett citat från en artikel i DN i dag: "Och om jag är hungrig på kvällen säger mina föräldrar att jag ska äta mer till lunch." Det är en elev som går i årskurs 3 i en skola som säger detta.

Man kan absolut tycka att det är fint att elever får mat i skolan, men det handlar ju inte bara om det. Det handlar om att barn inte får tillräckligt med mat hemma. Någonstans måste väl ni som regering erkänna att det är ett fatalt misslyckande att vi i Sverige i dag har barn som går hungriga? Det kan inte vara rimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men om nu Anna Tenje inte är beredd att stötta barnfamiljerna ytterligare kanske hennes regering i stället vill vidta åtgärder för att kommunerna ska ha råd med de ytterligare matkostnader som de nu upplever till följd av hungrigare barn? Vill ni att man ska låta bli att prioritera undervisning, eller vad är det som Anna Tenje anser att kommunerna ska göra?

Kommer din regering, Anna Tenje, att omvärdera statsbidraget till kommuner utifrån den situation vi nu ser? Och är ni beredda att sätta in fler åtgärder för att stötta barnfamiljer i krisen?

Fru talman! Jag tackar återigen för svaret, Anna Tenje.

Jag vill börja lite där du slutade. Det är lite att trivialisera problemet med att barn nu äter mer i skolan att säga de tidigare har gått till kiosken eller liknande. De mönster man ser, att det är just på måndagar och fredagar som barnen äter mer, tyder på att det inte är en effekt av att det är fler personer som väljer att avstå från att gå till kiosken utan en annan typ av effekt. Barnen är hungrigare när de kommer till skolan.

Att regeringen har valt att behålla en tillfällig höjning av bostadsbidraget är såklart bra. För dem som får ta del av de pengarna är det mycket välkommet men knappast tillräckligt. Regeringen har inte heller sett till att rätta till det olyckliga med att den som får försörjningsstöd inte får ta del av de extra pengarna. Det är ofta de allra mest ekonomiskt utsatta.

Statsrådet var inne på att inflationen inte lämnar någon oberörd. Men det är också tydligt var den här regeringens prioriteringar ligger. Samtidigt som man menar att man inte vill spä på inflationen genom att ge dem som behöver det mest stöd har regeringen sänkt skatten för dem som har inkomster över 50 000 kronor. De fick efter årsskiftet en skattesänkning med cirka 1 400 kronor per månad. Det är pengar som en ensamstående mamma bara kan drömma om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vänsterpartiet har andra prioriteringar. I vår budget finns ett ökat barnbidrag till ensamstående föräldrar med 500 kronor. Det är en väl riktad satsning då vi vet utifrån statistiken att just ensamstående föräldrar är de som har lägst ekonomisk standard. Vi förstärker också både a-kassan, sjukförsäkringen och pensionerna.

Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att utjämna skillnader. Det är också därför den är ett så viktigt verktyg för att se till att alla familjer har ett drägligt liv. Men förmånerna inom familjepolitikens område har urholkats över tid och bidrar inte lika starkt till att utjämna skillnader nu som de gjorde förr. Särskilt allvarligt blir det i en tid där kostnaderna ökar lavinartat.

Att växa upp i fattigdom, särskilt under lång tid, bidrar till ett socialt utanförskap. Att inte kunna delta i fritidsaktiviteter eller kunna gå på kalas på grund av att man inte har råd med presenter sätter djupa spår. Det begränsar också möjligheterna att som vuxen kunna delta i arbetslivet.

Jag blir också väldigt frågande vad gäller ministerns svar. De åtgärder som Anna Tenje hänvisar till är inga ytterligare krisåtgärder, utan det är åtgärder som man satte in under pandemin och som den tidigare regeringen hade i sin budget.

Efter det har inflationen eskalerat, och hushållen får allt svårare att få ekonomin att gå ihop. När levnadskostnaderna ökar dramatiskt är regeringens svar att den inte sänker inkomsterna och att den alldeles för sent ska kompensera hushållen för de höga elpriserna. Det duger inte.

Står man fast vid att målet för den ekonomiska familjepolitiken ska vara att bidra till en god ekonomisk standard eller inte? Såväl statistiken som de vittnesmål vi möts av från samhället talar sitt tydliga språk. Barnfamiljer, både ensamstående och sammanboende, får allt svårare att klara av att få ekonomin att räcka till basala saker.

Kommer den här regeringen att lämna människor i sticket, eller kommer ni att vidta ytterligare åtgärder? Kommer regeringen att skjuta till resurser till kommunerna så att de klarar av att möta de ökade kostnaderna utan att skära ned på verksamheten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag konstaterar samtidigt att den här regeringen saknar förslag för att lösa de problem vi ska diskutera här i dag.

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är, precis som Anna Tenje var inne på, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Det är ett mål som gällt under såväl den förra regeringen som denna regering.

Den höga inflationen drabbar nu människor väldigt hårt. Det ställer högre krav på politiken att sätta in åtgärder för att vi ska nå målet för den ekonomiska familjepolitiken. Kostnader för mat, el och andra basala nödvändigheter har ökat kraftigt. Särskilt tufft är det för hushåll som redan innan hade små marginaler. Bland barnfamiljer var det redan före den ekonomiska krisen många ensamstående kvinnor som levde med låg ekonomisk standard. Det är en grupp som nu får det ännu tuffare.

En mängd larmrapporter har den senaste tiden kommit från skolor i flera olika kommuner runt om i landet om att barnen äter mer i skolan, särskilt på måndagar och fredagar. Detta är ett tecken på att maten inte räcker till hemma till följd av de högre levnadskostnaderna. Barnen kommer hungrigare till skolan och vet att det kommer att bli dåligt med mat under helgen. Det innebär även att kostnaderna för skolorna, och i slutändan kommunerna, ökar.

I en enkät som SVT skickat ut till kommunerna uppger 12 av de 21 kommuner som svarat att det gått åt mer skolmat på sistone. Enligt en enkät som DN gjort svarar sex av tio kommuner att eleverna i grundskolan äter mer skolmat sedan det ekonomiska läget för hushållen försämrats. 76 procent av kommunerna svarar att de höjer budgeten för skolmaten 2023. Deras enkät har besvarats av 200 kommuner.

En rektor på en skola i Sundsvall sa i en intervju i SVT att man kan tvingas till nedskärningar i skolans utbildningskostnader. Till följd av de ökade kostnaderna för matinköp kan man tvingas välja mellan att minska på inköp av läromedel och att säga upp personal. De statsbidrag som kommuner och regioner har fått räcker inte för att täcka upp för den nuvarande höga inflationen, särskilt inte med tanke på att det blir högre kostnader för mat på grund av ökad efterfrågan.

Det vittnas också om att allt fler människor söker sig till civilsamhället för att få hjälp. Man beskriver att det bland dem finns grupper som tidigare inte sökt sig dit, bland annat barnfamiljer. Det här måste betraktas som ett misslyckande.

Statsrådet hänvisar också till det elstöd som skulle komma den 1 november men som fortfarande inte har betalats ut. Ännu har ingen svarat på när elstödet kommer till min landsände, norra Sverige. Det är en mycket tuff situation för många. En del har elräkningar på över 10 000 kronor som ska betalas, något som man absolut inte kunnat förutse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt oroas Kronofogden av ett kraftigt ökande antal privatpersoner och företag som har svårt att betala sina elräkningar. För privatpersoner ökade antalet ärenden som rör obetalda elräkningar under 2022 med 19 procent jämfört med året innan. Skuldbeloppet ökade med 27 procent. Företagen har det ännu värre. Det totala skuldbeloppet har fördubblats, och antalet mål har ökat med 30 procent. Högerpartiernas brutna vallöfte får förödande konsekvenser.

Det är uppenbart att den ekonomiska situationen just nu är ohållbar för alltför många barnfamiljer och att regeringen inte lever upp till målet om god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer.

Jag vill återigen fråga ministern: Avser regeringen att vidta några ytterligare åtgärder för att hjälpa familjerna genom den ekonomiska krisen?

Herr talman! Camilla Rinaldo Millers regering väljer tillsammans med Sverigedemokraterna att lägga 13 miljarder på sänkta skatter för höginkomsttagare. Att frånsäga sig ansvar för att vanliga familjer får det tufft tycker jag är rätt magstarkt.

Folk har inte råd med de mest basala sakerna. Samtidigt står det i er budget att ni vill utreda bidragstak. Jag kan inte se det på något annat sätt än att ni vill sänka bidragen ännu mer. Hur ska folk klara sig? Och det är fortfarande oklart vad kvalificeringen till trygghetssystemen innebär, som ni skriver om. Men det kommer att leda till att ännu fler människor behöver stöd av civilsamhället. Varför vill ni överlämna ansvaret för människors ekonomi till civilsamhället?

Herr talman! Det jag fick höra från ledamoten var klassisk borgerlig politik där människor ska behöva stå med mössan i hand. I stället för att se till att människor har tillräckligt med pengar för att klara sig vill regeringen dela ut fritidskort som man ska behöva visa taxeringskalendern för att få.

Jag skulle vilja fråga ledamoten om hon tycker att det är rimligt att civilsamhället får ta smällen för era uteblivna stöd till vanligt folk, att Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Röda Korset med flera ska behöva ge folk matkassar då föräldrapenningen och barnbidraget inte räcker till nu när era vallöften har uteblivit och inte kommit på plats. Är det så ledamoten tycker att våra försäkringssystem ska fungera?