Fru talman! Det är många partier som är med och styr nu. Det största partiet i regeringsunderlaget är Sverigedemokraterna som styr från baksätet. Men det är faktiskt så att Juno Bloms parti Liberalerna sitter med i regeringen. Är det så att det som liberaler säger här i kammaren står för var och en av dem? Hur ska en generaldirektör som slår upp tidningen på morgonen och läser att det från talarstolen har yttrats att man har svårt att ha förtroende för generaldirektören och gör en liknelse med en rektor som tillåter någonting och att vederbörande i så fall inte borde få vara kvar tolka detta?

Ibland känns det som om Liberalerna inte riktigt förstår vad de har gjort när de har lierat sig med Sverigedemokraterna, men nu börjar det också kännas som om Liberalerna inte förstår att de sitter i en regering.

Sverige missköts. Även om ledamoten inte riktigt förstår vidden av sitt uttalande är det regeringsodugligt att ha regeringspartier som går upp i talarstolen och yttrar misstroende mot en generaldirektör utan att ha regeringen och ansvarig minister med sig. Det bryter mot svensk förvaltningstradition.

Det känns mer och mer som om Liberalerna har anammat Sverigedemokraternas arbetssätt när det gäller hur det här landet ska styras, och det beklagar jag.

Fru talman! Jag blir lite konfunderad när jag lyssnar på debatten här i kammaren i dag. Moderaternas och Sverigedemokraternas företrädare pratade om förebyggande åtgärder för att barn och unga inte ska placeras på Sis, och de verkar också visa ett intresse för att situationen på Sis ska vara trygg för barn och unga.

Samtidigt ger de otillräckliga statsbidrag till kommuner och regioner, vilket innebär att kommuner och regioner behöver skära ned i skolan, socialtjänsten och psykiatrin som är så viktiga för våra barns och ungas mående. Samtidigt som man pratar om förebyggande åtgärder vill man också öka repressalierna i andra ändan genom ungdomsfängelser, som vi får anta kommer att ha mer långtgående befogenheter än våra Sis-boenden.

Fru talman! Jag ska återgå till frågan om Sis och avskiljningarna. Det har kommit en rad rapporter den senaste tiden som visar att det förekommer allvarliga missförhållanden i den tvångsvård som utförs på Sis. Rapporternas innehåll visar inte bara vikten av att avskiljningar som sådana ska upphöra utan visar också att tvångsvården på Sis behöver reformeras i grunden.

FN:s barnrättskommitté har uppmanat Sverige att förbjuda avskiljningar och att utbilda personal i alternativa metoder till våld och tvång. Redan 2009 rekommenderades Sverige av barnrättskommittén att se över avskiljningarna. Även Ivo har kommit med kraftfull kritik mot de statliga ungdomshemmen. På 19 av 21 granskade ungdomshem uppmärksammades allvarliga brister.

Det är också betydligt vanligare att flickor än pojkar avskils. Flickor utgör endast en tredjedel av de placerade, men 61 procent av de avskilda är flickor. Det är anmärkningsvärt. Det finns ingen anledning att tro att just flickor skulle agera mer våldsamt eller farligt än pojkar som är i tvångsvården.

Ivos generaldirektör Sofia Wallström har sagt att Ivo ser allvarliga brister i samtliga verksamheter där unga flickor vårdas. Flickorna utsätts för hot, kränkningar, våld och avskiljningar som inte har stöd i lag. Avskiljningar genomförs i många fall genom att flickorna hålls fast mot ett golv, mot en vägg eller i sin säng, vilket är mycket allvarligt. De här flickorna är placerade utanför sitt eget hem. De utgör en utsatt grupp med komplexa behov och i många fall psykisk ohälsa. Flickorna har rätt till en god vård och en trygg miljö.

Trots den mångåriga kritiken mot avskiljningarna på Sis kan vi inte se att de på något sätt är på väg att upphöra, även om de minskade något 2022. Avskiljningar av flickor har nästan fördubblats mellan 2019 och 2021. Det här är ett symtom på för lite personal, kompetensbrist och även brist på styrning av verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Nyligen släppte Barnrättsbyrån och Childhood en rapport där det framkommer att det förekommer sexuella övergrepp på Sis ungdomshem. Rapporten visar också att sexuella övergrepp sker på alla utom ett av totalt 21 ungdomshem. Detta i kombination med den övriga bilden som framkommer med bland annat avskiljningar visar på mycket allvarliga brister och missförhållanden inom statens tvångsvård.

Med anledning av det lade Vänsterpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ i socialutskottet, där vi krävde att det skulle tillsättas en utredning om att reformera tvångsvården, att Ivos tillsyn och kontroll skulle öka och att avskiljningarna skulle avskaffas omgående.

Fru talman! Vi menar att det krävs en ordentlig reformering av tvångsvården. Det behövs en omfattande förändring för att komma till rätta med de problem som finns på Sis. Både den förra och den nuvarande regeringen har sagt att det pågår förändringsarbete inom Sis genom bland annat minskade gruppstorlekar på avdelningar för flickor och särskilt förstärkta vårdavdelningar.

Men det räcker inte. Situationen har varit densamma i decennier. Försöken att komma till rätta med problemen har pågått länge, och under tiden får barnen betala priset. Det är en rättsskandal. De omfattande problemen är inget som ytterligare åtgärdspaket kan lösa, utan för att få bukt med problemen krävs en omfattande reformering och förändring av Sis.

Regeringens åtgärder är otillräckliga. Skrivelsen vi behandlar i dag skulle innehålla två delar, dels en bedömning av effekten av Sis åtgärder för att minska antalet avskiljningar, dels vilka fortsatta insatser som krävs för att avskiljningarna ska upphöra. Vi har inte fått något svar på hur avskiljningarna ska upphöra.

Det ska nu genomföras en översyn av alternativa metoder till tvångsåtgärder, däribland avskiljningar. Men det finns alltså inget mål från regeringen att avskiljningarna ska upphöra, bara att de ska minska.

Det tycker vi är för svagt. Vänsterpartiet menar att det bör finnas en nollvision gällande avskiljningar. Därför borde regeringen återkomma inom sex månader med en ny skrivelse som redogör för vilka insatser och åtgärder som krävs för att avskiljningarna ska upphöra.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Tack, ledamoten Lantz, för frågan! Ledamoten är ju mycket väl bekant med hur det fungerar i riksdagen. Man lägger fram sina egna motioner och röstar oftast på dem.

Vänsterpartiet har varit det parti som gått längst fram och haft mest kraftfull kritik under många år när det gäller hur Sis fungerar. Jag tycker att det är lite oklädsamt av Lantz att då kräva att vi ska ställa oss bakom Socialdemokraternas förslag när ni nu äntligen har hamnat i opposition och kräver någon typ av åtgärder när det gäller Sis. Ni har ju suttit vid makten och inte åtgärdat detta tidigare.

Vänsterpartiet ser gärna att ensamarbetet upphör, men det krävs mycket mer omfattande åtgärder för att komma till rätta med de allvarliga problem som finns på Sis. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom. Ni hade till exempel kunnat haka på Vänsterpartiets förslag till utskottsinitiativ. Om jag inte är felinformerad har ni inte gjort det. Där kräver vi kraftfulla åtgärder för att det ska bli ett stopp på avskiljningarna och för att reformera och se till att arbetet fungerar på ett bra sätt i grunden. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom.

Det enda ni säger är att man inte ska få vara ensam i arbetet. Men det betyder inte att alla problem löses. Vi behöver lösa problemen med Sis i grunden.

Fru talman! Kritiken mot användningen av avskiljningar på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem är mycket omfattande och har pågått mycket länge. Redan 2010 skrev till exempel Barnombudsmannen i sin årsrapport om detta ämne och citerade ungdomar som varit intagna på Sis. En av dessa berättade för Barnombudsmannen om sina erfarenheter:

"Första gången blev jag misshandlad i samband med det. Det har jag polisanmält men inget hände. Det blev tjafs mellan mig och personalen. Två personer höll fast mig, en slog och knäade mig. Jag var helt uppsvullen över ena ögat och läppen, ögonvitan var blodsprängd.

Andra gången gick jag i princip in i isoleringen och var väldigt lugn. Det fanns ingen anledning att hålla mig där så länge. Jag blev ännu mer arg inombords och tänkte vad håller de på med. Jag vet att de inte får göra så här."

Barnombudsmannen lade stor vikt vid att unga som själva varit utsatta skulle få komma till tals i den här rapporten, detta eftersom de inte hade fått komma till tals när Sis själva gjorde en översyn efter att ha fått ett regeringsuppdrag som kom efter det att avskiljningarna hade uppmärksammats stort i medier under 2009.

Barnombudsmannen konstaterade också 2010 att FN:s barnrättskommitté kritiserat Sverige för användningen av isolering av unga. Detta skedde redan 2007. Då menade kommittén att disciplinära åtgärder som isolering och andra straff som skadar barns fysiska och psykiska hälsa är strikt förbjudna. Det innebär att avskiljning endast ska användas i mycket exceptionella fall. FN:s barnrättskommitté rekommenderade Sverige att förkorta den tillåtna tiden för avskiljning med målet att helt avskaffa åtgärden - alltså 2007. År 2010 fick också Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att under året göra särskild tillsyn av tillämpningen av avskiljning på de särskilda ungdomshemmen.

Dagens debatt handlar alltså om en fråga som har både uppmärksammats och kritiserats under lång tid. Det har dessutom vidtagits en stor mängd åtgärder av flera olika regeringar, men alltför lite har hänt. Skrivelsen som vi debatterar i dag handlar om arbetet med riksdagens tillkännagivande om effekten av Statens institutionsstyrelses åtgärder för att minska antalet avskiljningar och vilka fortsatta insatser som krävs för att avskiljningarna ska upphöra. Det tillkännagivandet beslutade riksdagen om i april 2022.

År 2021 publicerade civilsamhällesorganisationen Barnrättsbyrån en rapport om avskiljningarna med titeln ". och jag kunde inte andas" - en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen. Barnrättsbyrån konstaterar i sitt förord: "Att barn och unga vittnar om missförhållanden på SiS är tyvärr ingen nyhet. Under decennier har vi nåtts av rapporter i media och vittnesmål från barn, anhöriga och yrkesverksamma om våld, isolering, kränkande behandling och övergrepp. Tillsynsmyndigheter och utredningar har återkommande konstaterat missförhållanden och enskilda institutioner har fått stänga ner. Samtidigt har rader av åtgärdspaket från både regeringen och SiS själva satts in. Men problemen kvarstår." Av Barnrättsbyråns rapport framgår också att majoriteten av de avskilda är flickor, trots att dessa är i minoritet av de ungdomar som är intagna på Sis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Barnrättsbyrån har dessutom publicerat ytterligare två rapporter om problem på Sis - en uppföljning av 2021 års rapport om avskiljningar som kom 2022 och en rapport som hette Vem ska tro på mig? och som handlade om sexuella övergrepp. Den senare gjordes tillsammans med organisationen Childhood. Också denna rapport innehöll chockerande läsning. När 193 fall dokumenteras där personal är förövare av sexuella kränkningar och våld mot de barn som de är satta att skydda och vårda finns det ett mycket allvarligt systemfel. Regeringen och Sis måste säkerställa att inte ett enda barn till utsätts för sexuella övergrepp.

Förutom civilsamhällets fortsatta uppmärksammande av frågan har också FN:s barnrättskommitté - återigen - i år kritiserat Sverige och rekommenderat oss att lagstifta på så sätt att avskiljning och isolering uttryckligen förbjuds. Dessutom rekommenderas vi att säkerställa att barn som är intagna har tillgång till klagomålsmekanismer för att kunna rapportera missförhållanden.

Jag anser i likhet med FN:s barnrättskommitté att avskiljningarna måste upphöra. Ett förbud behöver införas. Det är värdefullt att SBU har fått i uppdrag att utvärdera alternativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder inom Sis verksamhet samt inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården, men det framstår som otillräckligt. Med tanke på det allvarliga läget bör regeringen återkomma med en skrivelse om utvecklingen på Sis-hemmen i stort, inklusive utvecklingen för att avskiljningarna ska upphöra. Jag anser även att regeringen behöver ha en plan för utveckling av alternativ till Sis-institutioner och hur man lyfter hela området för att få verkligt anpassade och verksamma insatser för dem som är i behov av det.

Vi kräver en offentlig ursäkt till alla dem som har isolerats felaktigt och till dem som har utsatts för övergrepp av personal på Sis. De bör också få rätt till ersättning. Vi kräver också att de som är placerade på Sis får stärkt rätt till juridiskt ombud och att rättssäkerheten stärks generellt.

Jag står bakom båda våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 april.)