Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9 i UbU7 och reservation 7 i UbU8.
Svensk skola är fantastisk i grunden. Otroligt många lärare – nio av tio – är jättenöjda med sitt jobb. Eleverna har det överlag bra. Det görs stora insatser varenda dag. Vi har en skola som är tillgänglig för alla, i stort sett. Alla får lov att gå där, och alla får lov att välja. Det är inte dåligt. I grunden finns det mycket i svensk skola som är bra, men tyvärr försöker en del konstant att måla ut den som dålig. Detta vill jag inte gärna bidra till, så återigen: Svensk skola är fantastisk, men ja, där finns också problem.
Jag skulle säga att det finns tre stora problem i svensk skola i dag. Det första problemet är att vi har flest elever utan behörighet i hela Västeuropa. Varje år skickar vi ut 20 000 elever som inte kommer in på gymnasiet, som inte får något yrke och som inte får något jobb. Det andra problemet är att det, från Malmö till Malmfältet, saknas utbildade lärare. Vi har den största andelen lärare utan fullgod utbildning i hela Västeuropa. Det tredje problemet är att vi har en regering som inte bryr sig.
Centerpartiet vill se åtgärder som gör skillnad på riktigt på dessa områden. Först och främst måste eleverna få möjlighet att gå vidare även om de inte har klarat skolan. Vi ska få ett nytt betygssystem, och det är jag glad för. Det har krävt en del, men nu är vi på väg så att man faktiskt kan belönas för sin insats även om man inte får godkänt. Man får möjlighet att söka vidare på sitt genomsnitt, inte på tre betyg som måste vara godkända, vilket utesluter en massa elever.
Regeringen har slagit svenskt rekord i utslagning. Aldrig någonsin i svensk historia, fru talman, har så många elever lämnat skolan utan godkända betyg och utan att kunna ta sig vidare, och ytterligare 100 000 elever kommer att gå ut innan någon av regeringens reformer som påverkar detta kan få effekt. Regeringen är ganska nöjd.
Centerpartiet vill redan nu ge eleverna möjlighet att söka vidare till yrkesprogrammen utan att ha E i svenska, engelska och matte. Detta skulle halvera antalet elever som inte kan gå vidare. Det skulle man kunna göra ganska snabbt. Man kan redan komma in på meritvärde, men just de svaga eleverna får inte gå vidare på det sättet, som alla andra får. Det är jättekonstigt. I alla andra europeiska länder får man det. Därför har vi en enorm utslagning, men regeringen vill inte göra något åt det.
Fru talman! Det är verkligen dags för en politik som skapar en likvärdig skola i hela landet, där barns framtid inte avgörs av postnumret.
I Gällivare är just nu 47,1 procent av lärarna obehöriga. I Kiruna är siffran 52,4 procent. Skolministern svarar inte ens på skolchefernas frågor när de försöker få svar, men hon vill utbilda 1 000 färre lärare varje år. Hur detta hjälper Gällivare och Kiruna kan jag förstå att skolchefen gärna vill veta, men återigen: Skolministern vill inte svara på frågor.
Sverigedemokraterna kräver rent av att det ska bli färre lärarutbildningar runt om i landet. De vill skära ned på dem så att det blir ännu svårare för de kommuner som ligger längst från lärosätena att få lärare, för det är så det är: Ju närmare det är till en utbildningsplats, desto lättare är det att få lärare. Kiruna och Gällivare ligger inte nära, kan jag säga.
Regeringen gör alltså ingenting i dagsläget för att få fler lärare. I stället är det utspel på utspel om saker som skapar rubriker i tidningarna och besvär ute i skolorna. Det är verkligheten i dag.
Centerpartiet däremot har såklart konkreta förslag som gör skillnad. Vi vill införa ett statligt lönetillägg på 5 000 kronor i månaden för att locka behöriga lärare till orter som Kiruna och Gällivare men också till utanförskapsskolorna i Malmö. För det är inte bara Malmfältet som har problem, utan det har också Malmö och likaså en stor del av glesbygden i Dalarna, Jämtland, Värmland etcetera.
Vi vill bygga ut lärarutbildningarna i hela landet genom en storsatsning på lärcentrum så att fler kan utbilda sig på hemorten. Återigen: Det är där de är. Det är där vi måste hämta dem. Om de ska vara lärare i de skolor som ligger där de kommer ifrån måste vi utbilda dem närmare den platsen. Detta vet vi. Alla vet det. Det är så det funkar enligt statistiken.
Vi vill också ge möjlighet att skriva av studieskulder för dem som flyttar till landsbygdskommuner som Gällivare och Kiruna. Det är kanske inte landsbygd direkt, men det är kommuner som har svårt att skaffa personal som kan arbeta inom välfärdsyrken.
Vi vill också ge stöd till utbildning av obehöriga lärare, för vi vet att det finns jättemånga obehöriga lärare. Regeringen vill att det ska bli fler lärare, men vi vill att de ska få utbildning så att de kan bli behöriga. Då kan fler elever få en behörig lärare. Svårare än så är det inte.
Fru talman! Vi vill också ändra statens finansiering från riktade statsbidrag till sektorsbidrag, för att minska administrationen, bidra till stabilitet och öka det lokala inflytandet. Det är inte så att varenda skola i Sverige behöver samma sak.
Gång på gång sitter vi med denna regering och diskuterar förslag som är extremt Stockholmscentrerade eller åtminstone storstadscentrerade. Vi säger: Vi har ju flera här som kommer från mindre kommuner som har små skolor. Då får vi veta att det viktigaste nu är att alla skolor ska låsa sina dörrar och investera hundratusentals kronor i nya låssystem. Jaha? I Malmö har de redan gjort det, för det var nödvändigt. Men de små skolorna på många ställen har inte gjort det, för det är inte nödvändigt. I stället har man lokala samarbeten, kanske med dagmammor som använder idrottssalen. Det är så det funkar runt omkring i landet. Det är olika, men regeringen tror att samma lösning kan användas i hela landet. Det håller inte. Det håller faktiskt inte.
Vi vill såklart fördela statens bidrag, inte bara i sektorsbidrag som kommer direkt i stället för i riktade statsbidrag utan också efter faktiska behov utifrån sociala förutsättningar men också gleshet. Vi vet att gleshet också är en faktor som gör skolan dyrare.
Det här är saker som regeringen hade kunnat göra. Men vad gör regeringen just nu? Jo, de tycker att barn ska straffas, att barn ska ha skoluniform, att fula skolor ska förbjudas, att elevinflytande ska förbjudas och att elever ska utvisas. Det är paketet från regeringen, fru talman. Det är inte det svensk skola behöver. Det är det faktiskt inte.
Liberalerna säger att man ska förstatliga skolan. Hur många där ute känner att de vill ha mycket mer av det här – att Mohamssons utspel ska bli direkt lag? Är det det ni längtar efter, kära lärare? Jag är mycket tveksam.
Jag vill ha en evidensbaserad skola som ger makten till lärarna. Det kräver en annan syn på lärarna och på skolan än den vi har i dag. Jag vill ha evidensbaserade beslut. Jag vill inte att vi i riksdagen ska besluta om vad som är evidens. Vi har ingen aning om det. Regeringen vill att vi ska besluta om hur undervisningsmetoder ska se ut. Jag vill att vi ska lägga det på professionen, på vetenskapen, på lärarna och på rektorerna. Det är de som vet, inte vi. Jag vill också ha elevinflytande, för det finns evidens för det. Och om vi ska ha en evidensbaserad skola, fru talman, måste vi också ha en evidensbaserad politik. Men just nu är vi nog så långt från det som vi någonsin har varit. Det är väldigt synd.
Fru talman! Jag hoppas att vi kan börja ta steg som går bort från det nuvarande, som lämnar tillbaka makten till dem som faktiskt kan det här och som gör att vi bygger en skola som handlar om hur eleverna ska kunna ta sig in på gymnasiet, lära sig ett yrke och få en framtid. Vi måste ge tillbaka makten till lärarna och professionen.
Det här kräver många olika reformer. En del av det som regeringen har gjort på den fronten är bra, men väldigt mycket är också helt galet.
Jag hoppas på en ny skolpolitik efter valet.
