Anna Tenje

Herr talman! Stort tack för följdfrågan från ledamoten!

Ledamoten själv sätter nästan fingret på det. Det borde gå, säger han. Ja, det borde gå. Men de tekniska systemen och it-systemen behöver uppgraderas. Vi behöver bygga systemet så att det går att använda på ett enkelt och effektivt sätt.

Men frågan är inte om detta ska ske utan när. Vi jobbar hårt med det, för jag tror verkligen att det skulle lösa många problem och dessutom förhindra att många familjer försätter sig i en situation som definitivt inte var meningen.

Herr talman! Stort tack till ledamoten Malte Tängmark Roos för en väldigt angelägen fråga! Jag delar helt och fullt ledamotens beskrivning av hur bra det skulle vara om man kunde jobba på ett enklare och effektivare sätt och dela information mellan myndigheter i betydligt större utsträckning. Får man in rätt uppgifter i systemen minskar risken för de felaktiga utbetalningar som genererar återkrav, vilka ligger på hög nivå i dag. Att ha månatliga uppgifter för exempelvis bostadsbidraget är någonting som vi har aviserat i budgeten och som vi jobbar hårt med att få till.

Herr talman! Alldeles oavsett om vi pratar om sjukpenning eller garantipension är det viktigt att det är lätt att göra rätt och att det är tryggt och säkert. Systemet ska också vara förutsägbart. Man ska kunna ta del av uppgifterna på ett enkelt sätt från både Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens sida så att vi vet att pengarna hamnar i rätt fickor. Just nu har vi en ganska stor problematik med ökad organiserad brottslighet och bidragsbrottslighet. Vi har ökat antalet kontroller och tillfört mer medel och mer resurser till myndigheterna just för att rätt pengar ska hamna i rätt fickor. Det är fortsatt i fokus för oss.

Herr talman! Stort tack för frågan från ledamoten Isabell Mixter!

Att det ska vara lätt att göra rätt är ett genomgående fokus som vi har när det gäller både Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Man ska lämna riktiga uppgifter. Om allt är rätt och riktigt ska man också kunna få ersättning. Är man sjuk ska man känna sig trygg med att man har en sjukpenning att lita på och falla tillbaka på.

Det finns många olika sätt att förstärka detta, inte minst genom att se till att det är lätt att göra rätt. Det behöver också finnas fler vägar tillbaka till arbete. Detta jobbar Försäkringskassan mycket fokuserat med. Myndigheten har ett uppdrag i regleringsbrevet att fokusera på de här sakerna: Den som har rätt till sjukersättning ska få den, och vägarna tillbaka till arbete ska vara många.

Fru ålderspresident! Jag vill tacka för interpellationerna, för frågorna och för debatten. Jag vill också tacka övriga som också har anslutit till debatten.

Fru ålderspresident! Jag vill avsluta med att återigen konstatera att regeringens inriktning är mycket tydlig. Fler ska hjälpas in i arbete och in i egen försörjning, och fler ska kunna leva på sin lön. Kan man inte leva på sin lön i dagsläget är lösningen inte att vi höjer skatten på arbete. Lösningen är snarare att göra precis som regeringen har gjort, att sänka skatten på arbete. Då ökar förutsättningarna för att man ska kunna leva på sin egen lön och få mer pengar i plånboken för att själv kunna bestämma vad man vill göra med pengarna.

Jag nämner det återigen: En familj med en hårt arbetande polis och en hårt arbetande sjuksköterska får med årets budget 9 000 kronor mer i plånboken. Jämför man med 2023 handlar det om 23 000 kronor mer i plånboken. Det ger alla som arbetar bättre förutsättningar att kunna stå på egna ben och försörja sig själv men framför allt att leva på sin lön.

Fru ålderspresident! Nu fortsätter regeringens arbete i full fart för att få igång en rejäl bidragsreform och återupprätta arbetslinjen, så att fler kan gå från bidrag till egen försörjning men framför allt gå ifrån ekonomisk utsatthet och fattigdom. Det är en fattigdom som dessutom riskerar att gå i arv till barnen. Fler barn behöver se sina föräldrar gå till arbetet. Men det är en annan debatt, och den återkommer vi säkert till.

Stort tack för i dag och för ett stort engagemang i den här frågan!

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Det är uppenbart här i dag att det går en ideologisk skiljelinje någonstans mellan bänkraderna mellan vad vänsterpartierna är intresserade av att göra och vad regeringen med Sverigedemokraterna är intresserade av att göra. Jag välkomnar det. Precis som Arber Gashi tror också jag att det är bra att skiljelinjerna blir tydliga för svenska folket.

Vad jag hör här nu är att man från vänstersidan – för att hjälpa familjer som befinner sig i en tuff ekonomisk situation – inte angriper källan utan snarare är intresserad av att gå på symtomen. När man utifrån vårt perspektiv tittar på vad man behöver göra tycker jag att det framgick ganska tydligt i Daniel Perssons första anförande vad man behöver se till, och vad som finns på plats, för att fler familjer ska resa sig upp ur en ekonomiskt tuff situation.

Det handlar först och främst om att man har ett arbete att gå till och att drivkrafterna för att gå från bidrag till arbete är starka och finns på plats. Det har de under lång tid inte gjort. Arbetslinjen är nedmonterad sedan många år tillbaka, och den behöver nu återupprättas. Det gör vi genom ett aktivitetskrav i försörjningsstödet. Vi gör det genom ett bidragstak, och vi gör det genom en kvalificering till välfärden.

Men framför allt ska fler kunna leva på sin lön. När man väl har kommit till arbete måste fler kunna stå stadigt och kunna leva på sin lön. Det gör man ju genom att sänka skatten på arbete. Det är något jag vet att ni är emot och ständigt och jämt också har röstat nej till i denna kammare.

Ser man till budgeten år 2025 får en hårt arbetande vanlig barnfamilj där pappan är polis och mamman är sjuksköterska sänkt skatt med 9 000 kronor. Ser man utifrån ett perspektiv som går några år tillbaka – från år 2023 – har man alltså fått 23 000 kronor mer i plånboken. Då har man två hårt arbetande föräldrar i detta. Är man ensamstående mamma och jobbar heltid har man också fått del av dessa skattesänkningar. Detta är skattesänkningar som ni konstant har varit emot och som ni även är fortsättningsvis.

Vad jag hör här, fru ålderspresident, när jag lyssnar på framför allt ledamöterna från Miljöpartiet är att fler och högre bidrag ska komma fler till del. Det är de lösningar ni har. Då tänker jag att ni är med på Socialdemokraternas devis att alla ska få högre bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön. Det är inte så man bygger ett tryggt samhälle, och det är inte heller så man skapar tillväxt och välstånd i ett land. Det är definitivt inte hållbart långsiktigt.

Vi har valt att sänka skatten på arbete så att fler kan stå på egna ben och försörja sig själva. Det är viktigt. Det kommer fortsättningsvis att vara väldigt viktigt. Om vi går en tuffare ekonomisk tid till mötes framöver kommer det att vara viktigt att också fortsätta sänka skatten. Det är också viktigt att fler kommer i arbete. Det är den bidragsreform vi nu arbetar med för att fler ska göra just detta.

Det är inte heller oväsentligt att fler får möjlighet att gå från deltid till heltid – att skapa bättre förutsättningar och bättre arbetsmiljö, inte minst inom flera kvinnodominerade yrken, så att fler orkar och kan gå från deltid till heltid.

Fru ålderspresident! Det är uppenbart att det går en stor och bred ideologisk skiljelinje mellan partierna. Jag tror att det är välgörande, för om vi ska bygga ett starkt samhälle framöver, öka tillväxten, få fler i arbete och få fler barnfamiljer att kunna stå på egna ben krävs det verkligen att vi tar de här frågorna på allvar.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Efter 28 minuter stående får jag nu ordet. Jag har ju för vana att stå upp när jag lyssnar till mina meddebattörer, och jag tänker fortsätta med det, alldeles oavsett hur många de är på listan. Jag tycker bara att det är trevligt att flera deltar i debatten.

Vi lever helt klart i en osäker tid. Det har nog inte undgått någon. Det är krig i vårt närområde, vilket påverkar oss dagligen. USA:s införande av handelstullar och en svag återhämtning på viktiga exportmarknader som Tyskland och Storbritannien påverkar oss. Allt detta påverkar självklart den svenska ekonomin och i förlängningen också de svenska hushållen. På vilket sätt det här kommer att utkristallisera sig vet vi ännu inte. Därför vet vi heller inte riktigt hur vi ska mota detta. Men att det kommer att påverka tillväxten är ändå ganska säkert.

Egentligen hade vi det precis så här under pandemin. Vi kunde till en början inte förutse vad som skulle inträffa och hur det skulle påverka de svenska företagen, sysselsättningen och hushållen, men det vet vi nu. Det blev en väldigt hög inflation. Den berodde inte bara på pandemin utan också på den politik som fördes då. Detta fick den här regeringen ärva, och det är något vi har fått kämpa med från dag ett.

Även de höga räntorna har haft en mycket negativ effekt på den svenska hushållen. Som Daniel Persson tog upp har dessutom drivmedelspriser och elpriser påverkat hushållen mycket negativt. Vi har sett allt detta och varit villiga att bemöta det.

Regeringen har i en svår tid varit villig att stötta hushållen på flera olika sätt. Om man ser på vilken effekt som den politik och de förslag som regeringen har lagt fram under mandatperioden har fått för hushållen blir det väldigt tydligt att den ekonomiska standarden procentuellt sett har ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och att den har ökat allra minst i de två övre inkomstgrupperna. Så är fallet, och det ser man om man tittar på utfallet. Det är svårt att argumentera emot det.

I vårändringsbudgeten satsar regeringen ytterligare 5,8 miljarder i direkta konjunkturstimulanser för att stötta återhämtningen i ekonomin. Det görs för att stärka svensk ekonomi men också för att stärka de svenska hushållen. Detta inkluderar både arbetsmarknadsinsatser, för att få folk i arbete, och utbildningsinsatser, för att människor ska komma närmare arbetsmarknaden och kunna ta ett jobb.

Vi har också tillfälligt förstärkt rotavdragen för att stimulera en marknad där väldigt många nu är arbetslösa, för att få fler i arbete och för att fler män och kvinnor inom denna bransch ska få en egen lön att leva på så att de kan sätta mat på bordet till sina familjer. Vi har också satsat stort på både vägunderhåll och bostäder.

För att stärka hushållens köpkraft har regeringen även i budgeten för 2025 aviserat sänkt skatt på arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Drivmedel är nämligen något som fortfarande är otroligt betydelsefullt, inte minst för barnfamiljer på landsbygden – för att kunna ta sig till och från arbetet och framför allt också till och från olika aktiviteter.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Malte Tängmark Roos har frågat mig om jag och regeringen avser att förlänga det tillfälliga bostadsbidraget samt om jag och regeringen avser att genomföra några andra åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att klara av att betala sina hyreskostnader.

Isabell Mixter har frågat mig om jag anser att det är rätt läge att helt fasa ut det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget i juni 2025 samt om jag avser att ta initiativ för att förlänga det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget efter juni 2025.

Arber Gashi har frågat mig hur jag och regeringen motiverar att bostadsbidraget sänks samtidigt som boende- och levnadskostnaderna ökar.

Fru ålderspresident! På grund av USA:s införande av handelstullar befinner sig den globala ekonomin i en stor osäkerhet. Regeringen följer frågan mycket noga. Vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs. Sverige har starka statsfinanser som ger goda förutsättningar att hantera en eventuellt fördjupad lågkonjunktur.

I vårändringsbudgeten satsar regeringen på direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor för att stötta ekonomins återhämtning. Detta inkluderar riktade arbetsmarknads- och utbildningsinsatser för fler i jobb, ett tillfälligt förstärkt rotavdrag samt satsningar på vägunderhåll och bostäder. För att stärka just hushållens köpkraft har regeringen i budgetpropositionen för 2025 lättat på skattebördan för svenska folket genom sänkt skatt på bland annat arbete, pension, sparande, företagande och transporter. Regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta.

Fru talman! Jag vill börja med att slå fast att äldreomsorgen är kommunernas ansvar. Det är en del av det kommunala självstyret och den kompetens som kommunerna har.

Mig veterligen vill vare sig Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna avskaffa den svenska modellen eller det kommunala självstyret. Interpellanterna får ändå finna sig i att inte staten i alla dess delar kan gå in och detaljstyra kommunerna.

Detta är en del av deras kompetens och deras kommunala självstyre. Så tycker jag att vi ska ha det. Men med det sagt står inte regeringen eller staten på något vis handfallna utan kan stärka de olika delarna.

Jag har varit väldigt tydlig med att vi nu på punkt efter punkt, nästan som på en checklista efter Coronakommissionens ganska genomgripande kritik, kan checka av område efter område där det tidigare har funnits stora brister inom äldreomsorgen. Vi kan nu på punkt efter punkt åtgärda just de bristerna och förbättra kvaliteten inom äldreomsorgen.

När det gäller just arbetsmiljön ser jag att vi har ett gemensamt stort intresse från kommuner och regioner och från statens sida. Det gäller inte minst från min egen sida, givet att det är angeläget att få ned sjukskrivningstalen.

På så vis kan vi få fler arbetade timmar och få fler, ofta kvinnor, att kunna gå från deltid till heltid så att de kan stå på egna ben och försörja sig själva. Det handlar framför allt om att bidra till kompetensförsörjningen i ännu högre grad, givet att man jobbar heltid.

De här frågorna ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag är återigen väldigt glad över att frågorna har väckts i kammaren igen, och jag ser fram emot fler debatter. Det är väldigt välgörande. Stort tack!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att påpeka att ingen skugga ska falla på vare sig ledamoten Awad eller ledamoten Dahlqvist. Vi står här i kväll för att diskutera just äldreomsorgen. Det är också mycket riktigt så att jag vid två tillfällen har varit i utskottet tack vare att ledamoten Awad bjudit in mig. Ingen skugga ska falla på dessa ledamöter. Jag kan bara konstatera att det initialt i den här diskussionen inte kändes som att vi skulle diskutera äldreomsorg. Nu tycks vi ändå vara på spåret igen, och det är jag väldigt glad över.

Låt oss då diskutera de höga sjukskrivningstalen inom offentlig sektor, som på ena sidan av min portfölj berör mig väldigt mycket, och hur vi ska förbättra arbetsmiljön inom äldreomsorgen.

Det är precis som ledamöterna har varit inne på. Socialstyrelsen kom nyligen med en rapport som är en lägesbeskrivning. I den gjordes en beskrivning av hur det ser ut i dagsläget för arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Man konstaterar att det ser likadant ut nu som det gjorde för 20 år sedan. Det kan göra mig väldigt provocerad.

Det gäller alldeles oavsett vilka färger de olika regeringarna har haft däremellan, eller för den delen vilken påverkan de kommunala och regionala styrena har haft på den delen. Det lämnar jag därhän. Jag kan bara konstatera att det är provocerande att vi har låtit saker och ting pågå i 20 år, och att vi ändå har låtit det vara som det är.

Det tycker inte jag att vi kan göra. Just därför var jag väldigt snabb med att bjuda in regionala och kommunala företrädare och också SKR för att diskutera situationen med höga sjukskrivningstal inom offentlig sektor och påpeka vikten av att det nu är dags att vi gör någonting.

Vi har ett rejält batteri i budgeten för 2025 med olika åtgärder för återgång till arbete. Det handlar om arbetsgivarens skyldighet att de facto upprätta en åtgärdsplan när man har någon som riskerar att vara borta längre än 30 dagar.

Givet att våra kommuner och regioner, SKR, är de största arbetsgivarna för många av de kvinnor som i dagsläget är sjukskrivna var detta en minst sagt angelägen fråga att adressera och diskutera med dem.

Där har vi nu kommit igång ordentligt. Nu gäller det att vi tar på oss den politiska ledartröjan och i nämnder och styrelser frågar: Är det så här vi ska ha det med de höga sjukskrivningstalen?

Det gäller att inte bara ha målsättningen att sänka sjukskrivningstalen utan att de facto koppla en ordentlig handlingsplan till de målen så att vi kan flytta fram positionerna.

Fru talman! Jag är oerhört angelägen om att förbättra arbetsmiljön inte minst för de anställda i äldreomsorgen och för många hårt arbetande kvinnor inom offentlig sektor.

Det är viktigt att vi skapar goda förutsättningar för att fler ska kunna orka och vilja arbeta längre. Det är viktigt utifrån ett pensionsperspektiv men också viktigt utifrån ett kompetensförsörjningsperspektiv för äldreomsorgen.

Det är viktigt att fler kan gå från deltid till heltid och kan leva på sin lön. Det är viktigt att fler kan gå från deltid till heltid, så att vi får fler arbetade timmar. Där är ledarskapet otroligt viktigt. Jag nämnde särskilt i mitt inledningsanförande att vi har öppnat för Äldreomsorgslyftet just för att säkra och stärka ledarskapet.

I dagsläget har en enhetschef eller en mellanchef inom äldreomsorgen 48 medarbetare under sig som de ska hjälpa, stötta och utveckla samtidigt som man ska bedriva en verksamhet av god kvalitet. Det säger sig självt att det blir väldigt tufft om man inte ens har fått med sig en fullgod ledarskapsutbildning i bagaget.

Här jobbar vi febrilt för att stärka äldreomsorgen även när det gäller arbetsmiljön. Det handlar inte bara om kvalitativa insatser för att höja kvaliteten.

Fru talman! Under pandemin pratade alla om äldreomsorgen. Ibland känns det som att det bara är jag kvar. Jag brinner verkligen för svensk äldreomsorg. Det handlar om att förbättra arbetsmiljön för att yrkena ska bli mer attraktiva och fler ska söka sig dit, givet den kompetensförsörjningsbrist vi ser. Men det handlar också om att stärka kvaliteten utifrån flera olika aspekter, inte minst de som framkom i Coronakommissionens rapport och Ivos olika granskningar.

Jag blev glad när de här två interpellationerna ställdes till mig. Det blir jag alltid när jag får möjlighet att komma hit till kammaren och diskutera äldreomsorg. Det sker dock inte särskilt ofta. Jag får inte heller komma till utskottet särskilt ofta och berätta vad regeringen gör i fråga om äldreomsorgen – tyvärr, säger jag. Vi har nämligen väldigt mycket att berätta.

Jag tänkte att detta skulle ge mig en möjlighet att prata om den viktiga utredning om språkkravet inom äldreomsorgen som nu håller på att beredas. Den tidigare regeringen valde att göra precis ingenting, trots att man visste hur stora problemen med språkförbistring inom äldreomsorgen var.

Jag tänkte att detta skulle ge mig möjlighet att prata om den utredning om förstärkt medicinsk kompetens som jag precis har fått på mitt bord. Vi behöver täppa till gapen mellan kommun och region och se till att äldre som bor på ett särskilt boende eller för den delen tar del av hemtjänsten kan få den medicinska kompetens som Coronakommissionen tydligt pekade ut som en av de största bristerna i svensk äldreomsorg.

Jag trodde att jag kanske skulle få möjlighet att prata om den nya demensstrategi som vi nu har lagt fram för att höja kvaliteten inom demensvården. Vi ska se till att det inte är postnumret som avgör vilken diagnos man kan få över huvud taget eller för den delen om man kan få en god och jämlik vård.

Jag tänkte att vi kunde prata om den nya socialtjänstlagen, som på många olika sätt kommer att fokusera på att stärka kunskapsstyrningen av äldreomsorgen och se till att det är forskningen och den beprövade erfarenheten som ska stärka upp äldreomsorgen.

Vi kanske också skulle kunna prata om de nya förslagen om fast omsorgskontakt, inte bara i hemtjänsten utan också på särskilt boende, som jag nu har lagt fram. Vi vet att det stärker kvaliteten otroligt mycket för de allra sköraste.

Fru talman! Vi kunde för den delen prata om fast anhörigkontakt, som vi också har gått fram med i budgeten, eftersom vi vet att 20 procent av alla svenskar är någon form av anhörigvårdare. Dessutom blir en fjärdedel av dem tyvärr själva sjuka på grund av att stödet till dem är så dåligt. Alltsedan vi skrev vårt Tidöavtal har det varit en viktig del att anhörigvården i Sverige måste bli mycket bättre.

Vi skulle också kunna prata om välfärdstekniken. Jag kom precis från en presskonferens på eftermiddagen där vi visade att vi får nya verktyg och nytt lagstöd, om vi väljer att gå vidare med de förslag som utredningen lämnat. Inte bara somatiskt sjuka äldre ska kunna ta del av välfärdstekniken utan även personer med kognitiv svikt. Vi vet nämligen att välfärdstekniken kan höja kvaliteten och öka tryggheten men framför allt öka friheten för våra äldre, så att man får ha kvar sitt självbestämmande och sin integritet. Det kan också stärka och förbättra arbetsmiljön för dem som arbetar inom äldreomsorgen och komplettera medarbetarnas viktiga arbete.

Men i stället hamnade vi i en diskussion om skatt. Jag beklagar detta, för äldreomsorgen förtjänar mer plats.

(Applåder)

Fru talman! Mikael Dahlqvist har frågat mig om regeringen kommer att garantera att kommunerna får ökade statsbidrag för att klara äldreomsorgen framöver och på vilket sätt jag och regeringen avser att förbättra arbetsvillkoren för personalen inom äldreomsorgen. Mikael Dahlqvist har även frågat mig hur jag och regeringen tänker säkra att samtliga äldre i hela landet får likvärdig och högkvalitativ äldreomsorg i alla landets kommuner.

Nadja Awad har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att förbättra arbetsmiljön inom äldreomsorgen.

Fru talman! I Sverige har vi en ordning med kommunal självstyrelse. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Kommunerna har genom den kommunala beskattningsrätten både ett långtgående ansvar för och en stor möjlighet att påverka finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna står för den allra största delen av kommunernas totala intäkter. Kommunernas ekonomiska förutsättningar är därför, liksom för övrig offentlig sektor, starkt kopplade till skatteunderlagets utveckling och den ekonomiska tillväxten. För att långsiktigt stärka kommunernas ekonomi och förutsättningar att finansiera äldreomsorgen har därför ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje stor betydelse.

Regeringen har en hög ambitionsnivå för arbetsmiljöpolitiken. Alla, såväl kvinnor som män, ska orka, kunna och vilja arbeta ett helt arbetsliv. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att ta fram förslag till en ny arbetsmiljöstrategi för åren 2026–2030 (dir. 2024:56). Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2025.

Arbetsmiljön är en viktig del i att stärka äldreomsorgens kompetensförsörjning. Enligt arbetsmiljölagstiftningen är det arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön. Av arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall samt systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer tecknar kollektivavtal om löner, arbetstider och andra anställningsvillkor samt samverkar om arbetsmiljön. Kommunerna har ansvar för att vidta åtgärder för att säkerställa personal- och kompetensförsörjningen. Kommunsektorns ekonomi förväntas som helhet stärkas under 2025, jämfört med de två senaste åren, till följd av den framgångsrika kampen mot inflationen. Regeringen genomför även åtgärder för att minska sjukskrivningar och stärka rehabilitering, något som har betydelse för kompetensförsörjningen i äldreomsorgen, där rapporter visar på höga sjuktal.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, som också har vidtagit flera åtgärder för att stärka omsorgens kvalitet. Kommunerna får även fortsatt statsbidrag specifikt för äldreomsorgen, dels sektorsbidraget som kommunerna kan använda fritt för att säkerställa en god vård och omsorg om äldre personer och som även kan användas för insatser som förbättrar personalens arbetsmiljö, dels Äldreomsorgslyftet som har förlängts till 2026.

I budgetpropositionen för 2025 lämnas flera förslag för att stärka svensk äldreomsorg, exempelvis fast omsorgskontakt i särskilt boende, stärkt anhörigstöd samt fortsatt stöd till kunskapsspridning om och kvalitetsregister för personer med demenssjukdom. För regeringen är det angeläget att fortsätta att stödja kommunerna i deras arbete med att stärka kompetensen hos personalen inom äldreområdet. Regleringen av yrket undersköterska och Äldreomsorgslyftet kan bidra till en tryggare och säkrare äldreomsorg, till att det blir mer attraktivt att arbeta i äldreomsorgen och till att arbetet kan organiseras mer effektivt. För 2025 vidgar regeringen Äldreomsorgslyftet för att stärka kompetensen i det svenska språket inom äldreomsorgen.

Regeringen tillsatte tidigt under mandatperioden flera utredningar för att stärka såväl den medicinska kompetensen i den kommunala hälso- och sjukvården som kunskaper i svenska språket i äldreomsorgen. Betänkandena bereds i sedvanlig ordning i Regeringskansliet. En annan viktig aspekt av äldreomsorgen är ledarskapet, som kan påverka äldreomsorgens organisering och kvalitet, och regeringen bedömer att ledarskapet har en stor betydelse för äldreomsorgens arbetsmiljö. Regeringen bedömer därför också att det är angeläget att chefer tar del av de möjligheter att höja kompetensen som finns inom ramen för Äldreomsorgslyftet.

Utöver detta finns personal- och kompetensförsörjningen, som givetvis inte bara kan lösas med fler händer i vården. Där måste kompletteringar ske med hjälp av välfärdsteknik. Därutöver finns den nya viktiga socialtjänstlagen, som kommer att komplettera och höja kvaliteten.

(Applåder)

Herr talman! Jag framför ett stort tack för interpellationen och debatten. Det gäller även ledamöterna som har deltagit i debatten.

Debatten har varit klargörande. Den stora skiljelinjen går mellan arbetslinjen från regeringens sida och bidragslinjen från oppositionens sida. För oss är det viktigt att fler heltidsarbetande mammor och pappor ska kunna leva på sin lön och försörja sin familj. Det är också viktigt att det ska löna sig att arbeta. De som i dag jobbar deltid ska få möjlighet att jobba heltid, och därför är det viktigt att satsa på tillväxten och få igång företagen i Sverige så att fler kan få anställning. Det är inte tu tal om saken.

Men att höja skatten för dem som redan jobbar deltid leder däremot inte till ökade möjligheter att stå på egna ben och försörja sig själv. I stället leder det snarare till att man blir fast i ett bidragsberoende som sedan riskerar att ärvas av barnen.

Det är här skiljelinjen går mellan höger och vänster, och det är så det har sett ut i decennier. Regeringen har satsat på arbetslinjen och att göra det mer lönsamt att arbeta, och oppositionen har gjort precis tvärtom.

Fru talman! Eftersom ledamoten avslutade med att återge ett citat, tillåt mig att få göra detsamma. En klok person har sagt att Socialdemokraternas politik kan sammanfattas med några få ord: Alla ska få mer i bidrag men ingen ska kunna leva på sin lön. Det tycker jag att den här debatten har sammanfattat väl.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det blir väldigt tydligt här i kväll att regeringen står för arbetslinjen och att oppositionen som vanligt står för bidragslinjen. Vi sänker skatten för hårt arbetande kvinnor så att de kan få behålla mer av den lön de själva har arbetat ihop. Socialdemokraterna gör precis tvärtom.

Vi står för skattesänkningar som riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster. Samtidigt gör vi det mer lönsamt för alla att arbeta. Vi gör det dessutom mer lönsamt att tidigare ha arbetat, givet att vi också sänker skatten på pensionen.

Den senaste genomsnittliga skattesänkningen uppgår till 2 600 kronor per år. Jag förväntar mig inte, herr talman, att polletten ska trilla ned för de socialdemokratiska ledamöterna när det gäller varför just skattesänkningar är så viktigt. Jag förstår att man har en helt annan ideologi och drivs av helt andra saker. Man är mycket mer intresserad av att fixa och trixa med bidragen än att få medborgare som står på egna ben och kan försörja sig själva.

Jag vill ändå för tydlighetens skull poängtera att det är många fler vinster med sänkt skatt än att man bara får behålla mer pengar av sin egen lön i sin plånbok. Riksrevisionen skrev 2023 i en granskningsrapport att jobbskatteavdragen på ungefär 30 miljarder kronor då hade resulterat i att 25 000 fler människor hade kommit i arbete.

Det är alltså människor som har lämnat utanförskapet och nu i stället arbetar och kan försörja sig själva. De bidrar inte bara på våra arbetsplatser runt om i hela landet; de betalar nu också skatt i stället för att gå på bidrag. Detta är både en mänsklig vinst och en vinst för hela samhället som sådant.

Detta är skattesänkningar som Socialdemokraterna har röstat emot varenda gång man har fått möjlighet. Jag satt själv i kammaren 2007 och röstade igenom jobbskatteavdragen. De har sedan de infördes utökats i flera steg. En person som varje år sedan 2007 har arbetat heltid med svensk medellön har i genomsnitt i löpande priser fått omkring 27 000 kronor lägre skatt per år – 27 000 kronor, tack vare våra jobbskatteavdrag.

Regeringen anser att det är en god idé att man får behålla så mycket mer pengar av sin egen lön och att man också ska kunna leva på sin lön. Men i stället för att sänka skatten för hårt arbetande människor är Socialdemokraternas senaste förslag höjt barnbidrag med 200 kronor.

Man kan fråga sig hur mycket de 200 kronorna gör för en ensamstående kvinna som jobbar deltid och har en lön på 19 000. Om hon bor i Stockholm får hon höjd skatt både lokalt och regionalt. Hon får dessutom höjd avgift på sitt SL-kort. Då är situationen ganska beklämmande. Det är dock precis så här det är. Vid varje enskilt tillfälle som Socialdemokraterna kan ta höjer man skatten.

Vi är besjälade av att sänka skatten för människor så att de kan få behålla mer av de pengar de har arbetat in. Jag kan bara konstatera att Socialdemokraterna är precis lika fixerade vid att höja skatten och se till att man har en tuff ekonomisk situation.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att understryka att jag förstår att det är många som är oroliga just nu, givet omvärldsläget och förändringarna som vi står inför.

Vi hade när vi tillträdde en situation med 10-procentig inflation. Den fajten tog vi, och vi gick segrande ur den. Nu står vi inför nya utmaningar som dessutom riskerar att ytterligare spä på inflationen, som vi vet gräver stora hål i hushållens ekonomi.

Det finns såklart risk, herr talman, att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen än prognoserna säger. Men då står vi redo att stötta svensk ekonomi och svenska hushåll om det behövs. Sverige har ju till skillnad från många andra EU-länder starka statsfinanser, och vi kommer att kunna hantera de effekter som vi nu ser bättre än många andra länder. Med det sagt kvarstår uppgiften att ta sig an andra utmaningar.

En av regeringens övergripande prioriteringar är att bryta utanförskapet och hitta åtgärder som gör att människor kommer i arbete och blir en del av samhällsgemenskapen. Det är avgörande att fler personer kommer i arbete och klarar sin egen försörjning genom eget arbete. Det är också angeläget att det lönar sig mer att arbeta.

Personer som har ett arbete har betydligt lägre risk för låg ekonomisk standard, och det är väldigt ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där föräldrarna förvärvsarbetar. Endast cirka 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetande föräldrar har låg ekonomisk standard. Bland hushåll där föräldrarna inte förvärvsarbetar är däremot andelen med låg ekonomisk standard mycket hög. Sysselsättningsgraden har dock ökat något bland ensamstående kvinnor med barn sedan 2021, vilket är mycket bra.

Den viktigaste åtgärden för att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barn är alltså att skapa förutsättningar för deras föräldrar att försörja sig, för vi vet att långa perioder av ekonomiskt bistånd bidrar till ökad risk för bland annat ohälsa och utanförskap – ett utanförskap som dessutom riskerar att gå i arv.

Därför pågår det ett omfattande arbete inom Regeringskansliet för att stärka förutsättningarna för fler att komma i arbete och kunna försörja sig själva och sin familj. Det handlar om aktivitetskravet i försörjningsstödet och kvalificering till välfärden, men det handlar också om ett bidragstak som ökar drivkraften att gå från bidrag till arbete och gör att det lönar sig mer att arbeta – detta vid sidan av att vi sänker skatten på arbete, vilket gör det mer lönsamt att arbeta och att fler får behålla mer av de pengar man själv har arbetat in. Det gör att arbetslinjen som sådan stärks. Det bidrar också till att fler hushåll får en stabilare grund att stå på, och det minskar risken att man hamnar i utanförskap och en ekonomiskt utsatt situation.

Det handlar om att satsa på att öka tillväxten och drivkrafterna för arbete, och det gör vi i budgeten för 2025. Med ökad tillväxt blir vi gemensamt rikare och får mer skattepengar att lägga på exempelvis välfärden.

(Applåder)

Herr talman! Serkan Köse har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att förbättra den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar, särskilt med tanke på att många av dem redan arbetar men ändå har svårt att klara sig ekonomiskt.

Det har inte kunnat undgå någon att osäkerheten i den globala ekonomin har ökat bara de senaste dagarna. USA:s tullar påverkar hela världsekonomin och syns i land efter land. Jag tror inte att någon i dag kan säga exakt vad som kommer att hända de närmaste dagarna och hur det kommer att påverka oss som land. Men läget är ytterst bekymmersamt, och regeringen följer frågan mycket noga.

Den höga inflation som har varit, men som nu har sjunkit, har haft stor påverkan på svenska hushåll, inte minst barnhushåll. Regeringen har under denna period agerat för att stötta hushållen i allmänhet och de svagaste hushållen i synnerhet. Analyser av effekterna på hushållens ekonomiska standard till följd av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden visar tydligt att den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de två översta inkomstgrupperna.

Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja barnhushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. Regeringen har vid fem tillfällen förlängt detta tillfälliga tilläggsbidrag och har dessutom höjt tilläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

Samtidigt är bostadsbidraget en förmån som är inkomstprövad och ger marginaleffekter. För grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden kan inkomstprövade bidrag i ett längre perspektiv minska drivkrafterna till arbete och egenförsörjning. Avsikten med det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget har alltid varit att det ska vara just en tillfällig förstärkning.

Ensamstående föräldrar som arbetar drar nytta av regeringens förstärkningar av jobbskatteavdraget. Detta riktas framför allt till personer med låga och medelhöga inkomster och gör det mer lönsamt att arbeta. Den genomsnittliga skattesänkningen för dem som berörs av förslaget uppgår till cirka 2 600 kronor per år.

Herr talman! Jag tackar för interpellationen och för vad jag ändå bedömer som en givande debatt och diskussion.

Jag kan konstatera att vi båda anser att det är viktigt att ha rätt stöd och ett tryggt socialförsäkringssystem för gravida, att det är viktigt att satsa på kvinnors hälsa och på förlossningsvård och att det är viktigt att långsiktigt stärka och förbättra arbetsmiljöförhållandena för de många kvinnor som i dag har ett tufft arbete och där arbetsgivarna kanske inte alltid gör det vi förväntar oss av dem när det gäller omplacering och anpassning för att kvinnor ska kunna arbeta ända fram till förlossningen.

Jag kan också konstatera att alldeles oavsett vilka förslag vi går fram med är det viktigt att de är noga övervägda och inte ger fler negativa konsekvenser än de berikar och är positiva.

Det är också viktigt att man finansierar sina förslag. Man kan tala sig varm för precis allting och lova allt till alla, men sedan blir det bistert om man inte har finansierat sina förslag. Den dag Arber Gashi har fått med dessa förändringar i den socialdemokratiska budgeten kan vi prata på allvar. Men innan dess faller kritiken ganska platt.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Mitt perspektiv och min utgångspunkt är alltid människan – i det här fallet den gravida kvinnan. Just därför är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv. Vissa åtgärder kan ge icke önskvärda konsekvenser, och därför gäller det att ha en sammanvägd bild med många olika åtgärder för att stärka helheten.

Jag tycker att det är bra att den här utredningen är gjord; den utgör ett väldigt viktigt kunskapsunderlag. Regeringen arbetar nu aktivt med att föräldrar ska få fler verktyg och mer utrymme för flexibilitet för att kunna kombinera ett högt arbetsmarknadsdeltagande med familjeliv. Därför var det bra att vi gick vidare med dubbeldagarna och utökade dem samt att det infördes en möjlighet att överföra föräldrapenningdagarna till en annan försäkrad för att möjliggöra denna kombination och öka flexibiliteten.

Möjligheten för båda föräldrarna att, genom dubbeldagarna, tidigt vara lediga tillsammans med barnen innebär ett delat ansvar som kanske också gör att föräldrarna delar på det oavlönade hemarbetet i större utsträckning. Vad vi vet ger detta väldigt positiva effekter på kvinnors hälsa.

Förslagen från utredningen skulle bland annat innebära att fler kvinnor kan få ersättning från socialförsäkringen och att de kan få det under längre tid än i dag. Utredningens förslag riskerar, precis som jag sa tidigare, att öka kvinnors totala frånvaro från arbetsmarknaden. Det här är frågor som vi brukar diskutera och problematisera. Vi vet ju att längre frånvaro från arbetsmarknaden under graviditeten tillsammans med en lång föräldraledighet, som är vanligare för kvinnor än för män, kan ha negativa effekter både för kvinnors arbetsmarknadssituation och för deras livsinkomster, för att inte tala om pensionen.

Detta är ett allvarligt problem, och det är därför viktigt att kvinnor ges förutsättningar att arbeta så länge som möjligt under graviditeten. Om sådana förutsättningar inte finns ska det finnas trygga och förutsägbara stöd. Vi ska dock inte kompensera för arbetsgivare som inte gör det de faktiskt är skyldiga att göra.

En nedsättning av arbetsförmågan som beror på sjukdom ger ju inte rätt till graviditetspenning, utan den ersättning som då är aktuell är sjukpenning. Det finns emellertid inte någon tydlig gräns mellan nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga på grund av graviditet. Det finns alltså en gränsdragningsproblematik, vilket belyses i utredningen. Utredningen har lämnat förslag på hur man skulle kunna förbättra denna situation, och det är just dessa förslag vi nu tittar på i Regeringskansliet. Det är dock inte helt enkelt.

Precis som ledamoten var inne på kan man konstatera följande: Politik är att vilja men också att kunna. Det är klart att man kan vilja förstärka dessa delar. Den som tittar på Socialdemokraternas budget ser dock att de inte kan det. De har nämligen inte gått hela vägen och faktiskt tagit ansvar för att finansiera de förslag som ledamoten står här i talarstolen och talar sig varm för. Därför måste jag konstatera att ledamotens kritik mot regeringen för att regeringen inte vidtar åtgärder för att genomföra de förslag som ligger på mitt bord och som just nu bereds faller väldigt platt. Ledamoten själv har ju inte en krona med sig för att finansiera den fantastiska förstärkning som han talar om.

Vi jobbar med dessa frågor. Jag ser det ur ett helhetsperspektiv. Det är alltid människan som står i centrum när jag gör mina bedömningar.

Herr talman! Ett tryggt och förutsägbart socialförsäkringsskydd för gravida som arbetar är en viktig jämställdhetsfråga. Möjligheten till egen försörjning ska vara stark, liksom möjligheten att kombinera arbetsliv och familjeliv. Det är även viktigt för det jämställdhetspolitiska delmålet om jämställd hälsa.

Det finns flera olika åtgärder som kan vidtas för att minska medicinska besvär och öka jämställdheten. Att ge förutsättningar för gravida att fortsätta arbeta under graviditeten är mycket prioriterat. Det är därför viktigt att arbetsgivarna gör anpassningar av arbetet för gravida medarbetare.

Det är också viktigt att förlossningsvården och kvinnors hälsa är ett prioriterat område, och där har satsningar gjorts i flera olika steg. Regeringen prioriterar gradvis tryggheten, och för 2024 och 2025 har regeringen avsatt 1,6 miljarder kronor per år till området förlossningsvård och kvinnors hälsa.

En annan aspekt som man bör beakta i den här diskussionen är hög belastning från det obetalda hem- och omsorgsarbetet, vilket också kan vara en bidragande orsak till kvinnors höga sjukfrånvaro, liksom belastningen under en graviditet. Både kvinnor och män ska ha goda förutsättningar att dela lika på det obetalda hem- och omsorgsarbetet och även på föräldraledigheten. Bland annat i syfte att främja ett mer jämställt föräldraskap har regeringen nyligen reformerat föräldrapenningen och gjort den mer flexibel.

Därtill har regeringen i budgetpropositionen för 2023 och 2024 permanent infört 16 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner. Förutom satsningen på kvinnors hälsa och förlossningsvården kan dessa satsningar stärka välfärden och förbättra inte minst arbetsvillkoren inom dessa sektorer, där många kvinnor arbetar och där sjukskrivningarna också är höga.

Herr talman! Arber Gashi har frågat mig om jag och regeringen avser att lägga fram förslag baserade på utredningen Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida. Om svaret är ja är Arber Gashis fråga när riksdagen kan förvänta sig en proposition. Om svaret är nej är Arber Gashis fråga varför jag och regeringen inte prioriterar att stärka det sociala trygghetssystemet för gravida.

I Sverige har kvinnor ett högt arbetskraftsdeltagande, vilket ger goda möjligheter till egen försörjning och ekonomisk trygghet på kort och lång sikt. Det är därför väsentligt att kvinnor ges goda förutsättningar att fortsätta arbeta även under graviditeten.

Arbetsgivaren har ett ansvar att göra anpassningar och även pröva möjligheten till omplaceringar av gravida som inte kan fortsätta arbeta med fysiskt påfrestande arbetsuppgifter eller där det finns risker i arbetsmiljön. Arbetsgivaren har även ett ansvar för att förebygga ohälsa och långa sjukskrivningar.

Betänkandet Ett modernare socialförsäkringsskydd för gravida (SOU 2023:23) innehåller förslag till utvidgningar av socialförsäkringsskyddet. Flera av förslagen innebär att kvinnor ska kunna få ersättning från socialförsäkringen under längre tid än i dag. De förslagen kan förlänga den totala frånvaron från arbetsmarknaden snarare än stärka möjligheterna att fortsätta att arbeta. Andra förslag innebär kostnadsökningar. Samtliga förslag bereds just nu i Regeringskansliet.

Att socialförsäkringsskyddet är förutsägbart och tryggt för gravida som trots insatser inte kan fortsätta att arbeta är prioriterat för regeringen. Det är även viktigt för jämställdheten och för kvinnors hälsa. Regeringen prioriterar kvinnors hälsa, inklusive gravidas hälsa. För 2024 och 2025 har regeringen avsatt 1,6 miljarder kronor per år till området förlossningsvård och kvinnors hälsa.