Anna Tenje

Fru talman! Ja, prioriteringar spelar roll och ger också konsekvenser. Att höja skatten för att finansiera höjda bidrag riskerar bara att låsa fast människor i fattigdom och utanförskap, ett utanförskap som vi vet går i arv mellan generationer. På så vis har stora delar av det utanförskap vi ser i dag skapats.

Det är just därför regeringen tycker att det är så viktigt att det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Vi ställer högre krav på kommunerna och ser till att de har en större verktygslåda så att fler barn kan få se sina föräldrar gå till jobbet, just för att minimera risken för det utanförskap som annars kan komma.

Vi kommer att fortsätta arbeta för att bryta utanförskap, stärka hushållens ekonomi och få fler att komma i arbete och kunna leva på sin egen lön. Det skapar egenmakt, framtidstro och hopp även för nästa generation.

Jag tackar för debatten.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar för det, även om jag har tre interpellationsdebatter kvar efter gruppmötet. Jag kommer alltså tillbaka.

Fru talman! När Socialdemokraterna och Miljöpartiet på allvar vill bryta utanförskapet och barnfattigdomen är de varmt välkomna att ansluta sig till regeringens politik för ökade drivkrafter till arbete, för att göra det mer lönsamt att arbeta och gå från bidrag till jobb och för heltidsaktivering av bidragssökande. Om de ställer sig bakom de förslagen kan människor komma närmare ett arbete och fler barn få se sina föräldrar gå till jobbet. Det är så man bryter den destruktiva spiralen och minimerar risken för att utanförskapet ärvs, som har varit Socialdemokraternas signum i flera decennier.

Det är väldigt tydligt att det är regeringen som står bakom de hårt arbetande svenskarna. Vi står på deras sida. Vi står också bakom dem som vill ta sig från bidrag till arbete och vill göra det möjligt för dem att göra så. Vi har gett mest åt dem som har allra minst. Vi har också sänkt skatten för ett genomsnittligt hushåll, som nu får behålla över 9 000 kronor mer av det man tjänat – pengar som i dyrtider definitivt gör sig bättre i hushållens plånböcker än i statens ficka.

Vad gör Socialdemokraterna när de får makten och ofta styr tillsammans med Miljöpartiet? Jo, då höjer de skatten i stället. Precis som ledamoten Högström visade är skatten i Malmö hög, och där vräks också flest barnfamiljer. Vi kan också titta på Stockholm. Om en sådan familj för vilken regeringen har sänkt skatten med över 9 000 kronor råkar bo i Stockholm får den i stället höjd skatt av Socialdemokraterna, både i regionen och i kommunen. Då försvinner 7 000 kronor av våra skattesänkningar på 9 000 kronor.

När ledamöterna pratar om tuffa ekonomiska tider, dyr mat, höjd hyra, ökade räntor med mera undrar jag om ledamöterna tror att dessa familjer får det bättre eller sämre när deras partikamrater i Stockholm på lokal och regional nivå plockar bort de här 7 000 kronorna.

Om Socialdemokraterna, och för den delen också Miljöpartiet, på riktigt är besjälade av att se till att hushållens ekonomi stärks, varför höjer man då konsekvent skatten varenda gång man får chansen? Som någon klok person har sagt – jag har tidigare återgivit det här i kammaren: I Socialdemokraternas Sverige ska alla få bidrag, men ingen ska kunna leva på sin lön.

Så är det inte för oss moderater. Så är det inte heller för regeringen. Vi ser i stället till att sänka skatten så att hushållen får behålla mer av sina pengar. Vi gör det också mer lönsamt att gå från bidrag till arbete så att fler hushåll, framför allt barnfamiljer, kan stå på en bättre och mer stabil grund och inte riskerar att hamna i en situation där man exempelvis blir vräkt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för interpellationen och övriga ledamöter för deltagandet i debatten. Det är angelägna och viktiga frågor om hur vi kan minska risken för vräkning av hushåll och särskilt med fokus på hushåll som inbegriper barn.

Alldeles oavsett vad ledamöterna anför om analyser och onödiga utredningar är det viktigt att poängtera att det handlar om samarbete. Det är ett samarbete mellan olika institutioner, myndigheter och instanser i vårt samhälle just för att kunna förebygga vräkningar och långsiktigt få till strukturer som gör att barn inte behöver vräkas.

Som jag redogjorde för i mitt svar pågår ett digert arbete som jag bedömer som mycket viktigt på en mängd områden som involverar flera olika myndigheter. Frågan om vräkningsförebyggande arbete spänner över många olika fält. Därför är just samverkan och åtgärder på flera områden det viktigaste sättet att adressera frågan.

Regeringen har stöttat hushållen i en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man tydligt att den ekonomiska standarden ökar mest procentuellt sett i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de översta inkomstgrupperna.

Med det sagt kan jag förstå att det är många som nu känner oro och funderar på vad omvärldens oro kommer att ha för betydelse för ens egen plånbok och i vissa fall även för ens jobb. Just därför är det så viktigt att poängtera att Sverige står starkt, inte minst jämfört med andra länder. Våra statsfinanser är goda, vilket gör att vi kan agera kraftfullt om så skulle behövas framöver. Regeringen följer givetvis frågan mycket noga.

Samtidigt vet vi att det är arbete och egen inkomst som är den bästa garanten för att slippa såväl fattigdom som vräkningar. Det är ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Under 2023 var det enbart 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetade föräldrar som hade en låg ekonomisk standard. Bland hushåll där föräldrar inte förvärvsarbetar är däremot andelen med låg ekonomisk standard mycket hög.

Därför har regeringen lagt om politiken och vidtagit flera åtgärder för att just få fler att gå från bidrag till arbete. För dessa hushåll kommer detta att vara av helt avgörande betydelse för att minska fattigdom och utsatthet och minska risken för vräkningar. Men minst lika viktigt är att barnen i dessa familjer ser sina föräldrar gå till jobbet, givet att detta annars är ett utanförskap och en fattigdom som riskerar att gå i arv till barnen.

Vi vet att forskningen visar att långa bidragsperioder bidrar till ökade risker för bland annat ohälsa, fattigdom och utanförskap. Det försvårar givetvis ytterligare för människor att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. För en ensamstående är det extra viktigt med en god inkomst för att klara ekonomin. Det är därför positivt att sysselsättningsgraden har ökat något bland ensamstående kvinnor med barn sedan 2021.

För att lyfta de här familjerna från en tuff ekonomisk standard är det viktigaste att angripa källan till problemet och inte bara symtomen, och det är det den här regeringen gör.

Fru talman! Ingela Nylund Watz har frågat socialministern när och hur han och regeringen avser att agera för att antalet vräkningar med inblandade barn ska minska.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen ser allvarligt på förekomsten av vräkningar, inte minst bland barnfamiljer. För att öka kunskapen om varför antalet vräkningar av barnfamiljer har ökat under senare år har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och analysera orsaken. Myndigheten ska redovisa hur olika kommuner arbetar för att förebygga vräkningar och vilka åtgärder som vidtas efter en genomförd vräkning. Dessutom ska Socialstyrelsen lämna förslag på åtgärder för att minska antalet vräkningar av barnfamiljer och stötta kommunerna i deras arbete.

I november förra året överlämnade regeringen även propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning (prop. 2024/25:42) till riksdagen. I propositionen föreslås bland annat att de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjningen ska ersättas med handlingsplaner för bostadsförsörjningen. Handlingsplanerna ska bland annat innehålla uppgifter om vilka behov av tillskott av bostäder som finns i kommunerna. I propositionen föreslås också att det ska tydliggöras att kommunala bostadsförmedlingar får förmedla bostäder som reserverats utifrån olika behov och erbjuda förturer utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift av de sökande. Riksdagen antog propositionen i slutet av januari, och de nya reglerna började gälla den 1 mars i år.

Inom ramen för regeringens nationella strategi för att motverka hemlöshet, som gäller mellan 2022 och 2026, har regeringen gett flera myndighetsuppdrag som är inriktade på att motverka vräkningar. Exempelvis har länsstyrelserna fått i uppdrag att under strategiperioden stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar. Vidare har Kronofogdemyndigheten fått i uppdrag att verka för att socialtjänst och hyresvärdar i alla kommuner ska samverka för att förebygga avhysningar. Det arbetet har särskilt inriktats på att förebygga avhysning av barnfamiljer.

Socialnämndernas kunskaper om levnadsförhållandena i kommunerna behöver få större utrymme i kommunernas samhällsplanering. Socialnämnderna har utifrån sina särskilda kunskaper om sociala aspekter i kommunerna möjlighet att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden. Regeringen har därför gett Boverket och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett metodstöd som ska stödja socialtjänsten och utveckla det sociala perspektivet i samhällsplaneringen med inriktning på hemlöshet. Socialstyrelsen har dessutom fått i uppdrag att ta fram ett sådant stöd till socialtjänsten utifrån den bredare inriktning som finns i propositionen om en ny socialtjänstlag (prop. 2024/25:89).

För många hushåll är boendekostnaden den enskilt största utgiftsposten. Bostadsbidraget är en träffsäker förmån för att nå hushåll med svag ekonomi. Det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget har varit en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en tid av ökade levnadsomkostnader. För att stärka den ekonomiska situationen för dem som har haft det allra svårast har regeringen vid fem tillfällen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget. Vi har dessutom höjt tillläggsbidraget när behoven bedömts som störst.

Fru talman! Världsekonomin befinner sig nu i en orolig tid, och det finns risk för att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen. Därför är det bra att de offentliga finanserna är så starka. Det ger goda förutsättningar för oss att hantera en eventuellt fördjupad lågkonjunktur. Svensk ekonomi står sig stark, inte minst jämfört med andra EU-länder. Det innebär också att Sverige kan göra mer för att stötta ekonomin när vi nu kanske går in mot en lägre tillväxt.

Fru talman! Jag kan verkligen förstå att många är oroliga och funderar på vad detta nu betyder för plånbok och jobb. Det finns också, som jag sa, risk för att återhämtningen i ekonomin blir mer utdragen. Men vi är redo att stötta svensk ekonomi om det behövs för de svenska hushållen. Sverige har starka statsfinanser, och det kommer att göra att vi kan hantera effekterna bättre än många andra länder.

Fru talman! Låt mig vara tydlig! I en artikel som uppenbarligen inte kommit alla till del gick vi ut och lämnade besked kring ESF-medlen tillsammans med Nationella nätverket för samordningsförbund. För att markera vår samsyn och vårt samförstånd lämnar vi också besked när det gäller översynen av Finsamlagen. Den tar sin utgångspunkt i den utvärdering som ISF presenterade den 2 december 2024 och den analys av Finsamlagen som Försäkringskassan nyligen gjort. I den delen kommer vi också att återkomma, precis på samma sätt som vi kommer att återkomma om uppföljningen av verksamheten. Jag delar helt och hållet ledamoten Lennströms ståndpunkt att det är viktigt att få tydliga besked om vad som funkar och inte funkar, just för att samordningsförbunden ska kunna ta del av varandras projekt och kunna sprida dem, så att de kommer dem till del som verkligen behöver dem och därmed får fler i målgruppen att närma sig arbetsmarknaden och komma i egen försörjning.

Med detta, fru talman, får jag tacka för debatten. Men jag ser också fram emot fler debatter, vilket jag utgår från att det blir, givet att vi inte riktigt verkar stå på samma planhalva när det gäller vad som har sagts och gjorts och vad som är viktigast att göra härnäst.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Sander (M).

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Min förhoppning här i dag var att vi alla, oavsett geografi eller politisk färg, skulle kunna samlas och sluta upp kring det viktiga uppdraget i Finsam: att hjälpa människor till arbetsförmåga och egen försörjning. Men jag måste erkänna att jag gick lite bet där.

Det är precis som ledamoten Högström beskriver: Det målas upp en bild som faktiskt inte stämmer. Det späs på en oro, och det göds en misstänksamhet i kammaren som det verkligen inte finns fog för. Det gör mig bekymrad.

Ledamöterna står i talarstolen och pratar om det minsta man kan kräva. Då vill jag vara tydlig, fru talman, med att det minsta man kan kräva av en ledamot som riktar kritik gentemot regeringen för att vi inte höjer finansieringen är att det egna partiet åtminstone hade med det i sitt eget budgetförslag. Men det hade inte Socialdemokraterna. De säger att Försäkringskassan borde få mer pengar eller att anslagen till medfinansiering borde vara högre, men de hade inte ens med det i sin egen budget. Det gör att kritiken faller ganska platt.

Det målas upp en oro för att samordningsförbunden nu inte kommer att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet. Det är helt felaktigt. Tanken har aldrig varit att samordningsförbunden ska ersätta den befintliga verksamheten eller bli en egen rehabiliteringsmyndighet. Verksamheten och projekten ska bedrivas hos parterna. Men givet att individen har en komplex situation behövs det hjälp från många olika parter. Det kan också hända att man de facto träffar på dem under olika omständigheter. Just därför ska samordningsförbunden finnas där och plocka upp, samordna och se till att man får ta del av den verksamhet som bedrivs.

Det uppdrag som Försäkringskassan nu har fått hoppades jag skulle göra att vi äntligen kom bort från diskussionen om huruvida det går att ansöka om ESF-medel eller inte. Det kommer det alltså att göra framöver, med hjälp av samordningsförbundens beredningsstruktur. Och Försäkringskassan blir garanten när det finns behov av just projektsamordnare och när det har funnits indikation på att man inte mäktar med att vara den som söker och att vara projektsamordnare. Nu kan fullt fokus, full kraft och full energi läggas på målgruppen, i stället för att ha långa diskussioner om vem som får göra vad. Försäkringskassan kommer alltså att vara den garanten.

Det skulle inte hjälpa målgruppen som sådan att det diskuteras vem som får eller inte får söka och varför. Nu har vi löst den uppgiften, och nu kan fullt fokus vara på just kärnverksamheten: att hjälpa dem som i dag står långt ifrån arbetsmarknaden att få en egen försörjning och att få hjälp och stöd.

Fru talman! Allt detta har aviserats tillsammans med Nationella nätverket för samordningsförbund, NNS, i en artikel tillsammans med dåvarande ordföranden Fredrik Lundén för att markera tydligt att det mellan regeringen och NNS finns stor samsyn och stort samförstånd i frågan. Men det finns också ett behov av att vi nu gemensamt rör oss framåt, för att just bistå och hjälpa så många som möjligt i målgruppen.

Fru talman! Min önskan är bara att fler, även i den här salen, kan ansluta till det och fokusera på dem som verkligen behöver hjälp och stöd i stället för att sprida oro och osäkerhet.

Herr talman! Det råder ingen tvekan här i plenisalen om att vi är ganska sampratade när det gäller just synen på samordningsförbunden. De fyller en väldigt viktig och värdefull funktion genom medfinansiering och samordnande av rehabiliteringsinsatser för att stödja människor att uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning. Det handlar om personer som många gånger står ganska långt ifrån arbetsmarknaden och som under alltför lång tid har känt av en viss undanträngningseffekt.

Vi vet att forskningen visar att långa bidragsperioder bidrar till ökad risk för bland annat ohälsa, fattigdom och utanförskap. Detta försämrar ytterligare människors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. Jag har därför följt just de här frågorna med stort intresse, och precis som ledamoten Högström sa har vi placerat dem mitt på bordet.

Om man tittar vidare på ISF:s utvärdering kan man konstatera att det har gett resultat för de personer som har tagit del av samordningsförbundens samfinansierade insatser i form av teamverksamhet. Dessa personer har fått större och bättre möjlighet att försörja sig själva.

Vi har som sagt haft ganska många debatter om detta i den här kammaren. För mig har det i hela processen varit väldigt viktigt att vara lösningsorienterad och snabbfotad. Det gäller inte minst i frågan om socialfondsmedlen. Frågan gäller hur de ska kunna komma en till del och framför allt att samordningsförbundens målgrupper ska kunna ta del av dessa pengar.

Herr talman! Det är viktigt att poängtera att tanken aldrig har varit att just samordningsförbunden ska ersätta den befintliga verksamhet som finns eller bli en egen rehabiliteringsmyndighet. Det uppdrag som Försäkringskassan nu har fått innebär att regeringen säkerställer att det finns en bottenplatta och en garant för att det alltid ska finnas en projektsamordnare. Försäkringskassan har fått ett uppdrag efter en mycket god dialog med regeringen om vikten av att socialfondsmedel – så kallade ESF-medel, som vi talar om här i dag – fortsatt ska kunna komma samordningsförbundens målgrupper till del. Ingen part ska med motiveringen att man inte mäktar med att vara just projektsamordnare avstå från att bidra till att ESF-medel ska kunna finansiera viktiga insatser.

Alla parter som i dag kan – och som även tidigare har kunnat – söka ESF-medel kommer även fortsättningsvis att kunna göra det. Vi såg dock att flera parter vittnade om svårigheter när det inte längre var möjligt att ansöka genom samordningsförbunden. Nu löser vi detta genom att Försäkringskassan blir bottenplattan och garanten.

Verksamheten ska fortsättningsvis ske även hos parterna, och tillsammans ska insatser och projekt kunna identifieras, finansieras och koordineras genom samordningsförbunden där man finner det lämpligt. Samordningsförbundens fyra medlemmar ska alltså fortsättningsvis vara delaktiga till gagn för målgruppen, och principen om medfinansiering och aktivt engagemang ska kvarstå.

Därför ska uppdraget genomföras i samverkan med Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och SKR genom Nationella rådet för finansiell samordning. Detta skapar möjlighet till ökad finansiering som kommer målgruppen till del. De tilldelningsmedel som förbundet tidigare har använt för medfinansiering av ESF-medel kan användas för andra projekt till nytta för målgruppen. Samtidigt kan ytterligare medel från ESF tillgängliggöras.

Jag hoppas på mycket verkstad med de medel som nu återstår under ESF:s programperiod fram till 2027.

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att Finsamverksamheter i framtiden ska kunna ge stöd till fler människor med komplex problematik.

Sanne Lennström har frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att Finsam får ett system som är ändamålsenligt för att kunna mäta måluppfyllelse.

Att människors arbetsförmåga tas till vara i så stor utsträckning som möjligt är viktigt utifrån såväl ett mänskligt som ett samhälleligt perspektiv. Samordningsförbunden är betydelsefulla för att genom samordnade rehabiliteringsinsatser stödja människor att uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har på uppdrag av regeringen utvärderat samordningsförbundsfinansierade insatsers effekter på individers försörjningssituation. Enligt ISF:s utvärdering får de personer som tar del av samordningsförbundsfinansierade insatser i form av teamverksamhet bättre möjligheter att försörja sig själva.

Samtidigt konstaterar ISF att antalet personer som får ta del av samordnade rehabiliteringsinsatser via samordningsförbunden har minskat under senare år. Jag vill poängtera att det är viktigt att de samverkande parterna i samordningsförbunden arbetar för att fler personer ska få tillgång till samordnade rehabiliteringsinsatser.

Det har sedan en tid tillbaka bedömts att det inte är förenligt med Finsamlagen att samordningsförbunden ansöker om medel från Europeiska socialfonden plus. Därför har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att utveckla rutiner för hur samordningsförbundens målgrupper ska kunna ges fortsatt stöd genom socialfondsprojekt för att närma sig arbetsmarknaden.

Rutinerna ska vara vägledande för hur de samverkande parterna – genom samordningsförbundens beredningsstrukturer – identifierar och genomför samordnade rehabiliteringsinsatser med projektmedel från Europeiska socialfonden plus. Försäkringskassan ska även utveckla rutiner för att vara projektanordnare i de fall ingen annan av de berörda parterna beslutar om att vara det.

Genom detta uppdrag får vi snabbt på plats en modell som möjliggör att socialfondsmedel kommer samordningsförbundens målgrupper till del under innevarande programperiod.

De förslag till ändringar i Finsamlagen som Försäkringskassan redovisade i december 2024 bereds nu vidare inom Regeringskansliet. Detsamma gäller Försäkringskassans framställan om personuppgiftshantering avseende uppföljning av Finsaminsatser. Jag kan försäkra ledamöterna om att det pågår ett mycket aktivt arbete på Regeringskansliet i just dessa frågor.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka för interpellationen och debatten som rör en väldigt viktig fråga.

Våra ersättningssystem är väldigt viktiga och är en väldigt viktig del av vårt välfärdssamhälle. Hur de bäst utformas och hur vi bäst hjälper människor som har tillfälligt eller stadigvarande nedsatt arbetsförmåga är viktigt och en av de tydligaste och synligaste delarna av vår välfärdsstat.

Att alla tillfälligt kan få nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom är vi nog alla överens om. Det händer ofta, och det fungerar dessutom oftast väldigt väl. Vi har alla genomlidit en tillfällig feber, eller för den delen en global pandemi enbart de senaste åren. Där har sjukförsäkringen verkligen fungerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många minns också den tid då människor med både vilja och förmåga att fortsätta vara en aktiv del av arbetsmarknaden och samhället systematiskt förtidspensionerades. Man förtidspensionerade människor på löpande band fastän de hade både vilja och arbetsförmåga kvar.

Människor gömdes och glömdes i systemen i stället för att få chansen att återkomma till arbete eller för den delen studier. Detta var ett enormt svek mot de människor som fortfarande hade mycket att ge, mycket kunskap att bidra med och framför allt en vilja att kunna fortsätta. Det var ett enormt slöseri med deras kunskap, deras kompetens och deras förmåga. Det var alldeles oavsett om den låg på 20, 30, 40, 50 eller 60 procent.

Där vill jag aldrig hamna igen. Just därför är det så viktigt att se till arbetsförmågan och att fortsätta jobba med de delarna. Att gömma och glömma människor i statistiken kommer jag aldrig att ägna mig åt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är alltid lite märkligt när debatten blir avbruten i två timmar. Men jag ska försöka att finna mig i den intressanta och viktiga debatt som vi förde tillsammans här.

Ledamoten har i sin interpellation tagit upp en skrivelse från 2023 som ledamoten hänvisar till. Den uppges ange att upp till 9 procent av dem som fått avslag står helt utan inkomst. Det sägs i samma andetag som ledamoten påstår att de beviljade sjukersättningarna har sjunkit under en längre period. Vi har redan konstaterat att så inte är fallet, fru talman.

Jag vill bara påpeka för ledamöterna att det inte finns någon ISF-rapport som inlämnades 2023 och heller inte något annat år som har visat på att 9 procent av dem som har fått avslag på ansökan om sjukersättning stod utan inkomst.

Vad gäller sjukersättningen är frågan om var gränsen ska gå för vem som ska kunna få förmånen särskilt viktig eftersom sjukersättning kan lämnas för en lång tid. Den kan lämnas fram till månaden innan man fyller 66 år. Legitimiteten för sjukersättningen bör därför vara hög. Det gäller både för den beslutet gäller och för omprövningens skull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är i sammanhanget värt att nämna den rättspraxis som finns. Utredningen om sjuk- och aktivitetsersättningen samt förmåner vid rehabilitering överlämnade sitt betänkande i augusti 2021. Enligt utredningens bedömning bör uttolkningen av reglerna ha underlättat för den enskilde att just beviljas sjukersättning.

Det är också viktigt att komma ihåg att de som har fått avslag på sin ansökan om sjukersättning kan ha rätt till sjukpenning i stället. Det betyder att få personer hamnar helt utan ersättning vid avslag på ansökan om sjukersättning.

I de fall det skulle kunna förekomma att personer exempelvis saknar sjukpenninggrundande inkomst kan de personerna i stället få ekonomiskt bistånd. Om de får försörjningsstöd skulle det i statistiken kunna räknas som att de står utan inkomst. Allt detta varierar från person till person och från fall till fall.

Även handläggningen av ansökan om sjukpenning ska vara rättssäker och ske enligt gällande regelverk. Har man rätt till sjukpenning ska man få det. Är man inte nöjd med sitt beslut kan man överklaga detta. Under 2023 inkom 2 196 överklaganden till förvaltningsrätten. Samma år var andelen ändrade beslut 13 ½ procent.

ISF har visat att en majoritet av dem som fick avslag på ansökan om sjukpenning återgick till arbete eller studier. Att människor går till arbete eller studier i stället för att uppbära ersättning från sjukförsäkringen måste ses som något positivt.

Sedan måste såklart ersättningen för varje individ prövas från fall till fall. Det är den övergripande delen som ledamotens fråga och den här interpellationen handlar om.

Herr talman! Som jag inledde med att konstatera har alltså nybeviljandet av sjukersättning till personer i åldrarna 19–59 år ökat med nästan 50 procent mellan 2021 och 2024. Det är raka motsatsen till vad ledamoten antyder i sin interpellation, och just därför uppehåller jag mig vid dessa siffror.

Inkluderas även de som är mellan 60 och 65 år var det något över 11 000 nybeviljade ersättningar i sjukersättningen förra året. Sist siffrorna var så här höga var runt 2014. Givet att Försäkringskassans beviljanden är korrekta betyder det, för att använda ledamotens egna ord i interpellationen, att risken för att personer med stadigvarande nedsatt arbetsförmåga fastnar i sjukpenningen utan att få den ersättning de har rätt till inte har varit så låg sedan sist vi hade en moderatledd regering.

Vi har ett regelverk, och det ska följas. Den som är stadigvarande sjuk och har rätt till sjukersättning ska få det. Men jag är också väldigt mån om att hjälpa och stötta och att tillvarata varje människas arbetsförmåga när det är möjligt. Därför är bland annat Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens uppdrag att tillvarata arbetsförmåga i förvärvsarbete på arbetsmarknaden en viktig del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen avsatte i budgeten för 2025 närmare 100 miljoner kronor bara för att finansiera en rad åtgärder för att stärka återgången i arbete, bland annat ökad samordning av rehabiliteringsinsatser, arbetslivsinriktat rehabiliteringsstöd och en översyn av ökade möjligheter till studier för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning.

För regeringen är det mycket prioriterat att fortsätta verka för att alla som kan arbeta och kan stå till arbetsmarknadens förfogande också får möjlighet att göra det genom rätt stöd och rätt möjligheter till återgång. Detta vill jag inte gå ifrån.

Herr talman! Jessica Rodén har frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa att personer med stadigvarande nedsatt arbetsförmåga inte fastnar i sjukpenningen utan får den sjukersättning de har rätt till och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att färre personer ska bli helt utan försörjning efter avslag på ansökan om sjukersättning.

För rätt till sjukersättning krävs att arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att rehabiliteringsåtgärder inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Den 1 september 2022 infördes nya bestämmelser om ersättning till äldre personer i förvärvsarbetande ålder, de så kallade äldrereglerna. Reglerna har inneburit att nybeviljandet av sjukersättning har ökat. Nybeviljandet har även ökat bland dem som inte omfattas av äldrereglerna. Antalet personer i åldrarna 19–59 år som nybeviljades sjukersättning har ökat från cirka 4 300 år 2021 till cirka 6 400 år 2024.

Som regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1) behöver åtgärder vidtas för att motverka att långtidssjukskrivna som bedöms ha stadigvarande nedsatt arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten passivt kvarstår i sjukpenningsystemet. Därför har regeringen i regleringsbreven för 2025 gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ett uppdrag om att tillvarata arbetsförmåga i förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Försäkringskassan ska inom ramen för uppdraget utveckla arbetet avseende hur arbetsförmåga i förvärvsarbeten på arbetsmarknaden, till exempel arbeten med stöd från Arbetsförmedlingen, ska utredas och tas till vara. Arbetsförmedlingen ska vidare inom ramen för sitt befintliga uppdrag se över hur myndigheten kan bistå Försäkringskassan i detta arbete. De som får avslag på sin ansökan om sjukersättning kan om de har en sjukpenninggrundande inkomst ha rätt till sjukpenning i stället.

Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för dem som inte kan arbeta på grund av nedsatt arbetsförmåga samtidigt som den behöver vara utformad så att arbetsförmåga tas till vara i så stor utsträckning som möjligt. Det är viktigt ur såväl ett mänskligt som ett samhälleligt perspektiv.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för den viktiga och angelägna fråga som hon väcker i sin interpellation.

Jag tror att det har framgått med all önskvärd tydlighet att detta är en mycket prioriterad och viktig fråga för regeringen och att stöd till återgång i arbete är väldigt centralt.

Jag vill lyfta den fråga som ledamoten tar upp när det gäller att förbättra arbetsmiljön och jobba mer preventivt. Jag ansvarar ju inte bara för sjukförsäkringen utan även för äldreomsorgen. Där träffar jag på många sjukskrivna, och vi ser att sjukskrivningarna ökar i kvinnodominerade yrken inom offentlig sektor.

Just därför tycker jag att det är så otroligt viktigt att staten, kommunerna och regionerna går arm i arm när det gäller att stödja individerna, och därför samlade jag nyligen företrädare för regioner, ledningen för SKR och företrädare för kommunerna till ett rundabordssamtal. Utifrån deras utgångspunkt som arbetsgivare och deras överlevnad, mer eller mindre, är det viktigt att de i högre utsträckning börjar jobba med arbetsmiljön och arbetssituationen för sina anställda. Vi vet att sjukskrivningarna inom offentlig sektor kostar väldigt mycket pengar, men framför allt går vi miste om så mycket kunskap och så många arbetade timmar genom att så många är sjukskrivna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en fråga som jag arbetar med utifrån många olika perspektiv och som står högt på agendan för min del. Jag tackar för debatten i dag och ser fram emot fler.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Låt mig bara först ta tillfället i akt att förtydliga och verkligen understryka den fråga som ledamoten tar upp.

Problemet har varit att man inte har följt upp de planer man som arbetsgivare är skyldig att upprätta när ens arbetstagare är sjukskriven mer än 30 dagar. Poängen är nu att regeringen i regleringsbreven till ansvariga myndigheter har gett just det uppdraget. Samarbetet mellan myndigheter ska nu stärkas. Arbetet ska göras, för jag håller med om att det inte hjälper en person vars arbetsgivare har upprättat en plan om planen inte följs eller följs upp.

Nu tar vi tag i problemen och skruvar i systemet. Det här är ett tredelat ansvar mellan det offentliga i form av hälso- och sjukvården och ansvariga myndigheter, arbetsgivaren – som i många fall när det gäller just sjukskrivningar också är offentlig – och den enskilda individen.

Det här samarbetet måste fungera. Nu har vi tagit tag i det och även lagt ett rejält batteri i budgeten för 2025 för att det också ska fungera. Det gjorde inte den tidigare regeringen, men det gör den här regeringen. Vi ser problemen, och vi vidtar åtgärder som får effekt.

En annan viktig fråga som jag skulle vilja lyfta här i dag, herr talman, är frågan om kunskap, expertis och effektiva och beprövade insatser, särskilt för personer med psykiatriska diagnoser. Här finns ett stort behov av ny och ökad kunskap. Vi vet att de långa sjukskrivningarna blir längre och också fler, och vi vet även att det stora flertalet av dem gäller psykiatriska diagnoser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför har vi gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och vidta åtgärder som bedöms lämpliga för att främja kunskapsutvecklingen om sjukskrivning och rehabilitering, särskilt när det gäller de psykiatriska diagnoserna.

För att förbättra kunskapsläget över de mest effektiva insatserna tillför regeringen dessutom medel till forskning inom området i regeringens forsknings- och innovationspolitiska proposition. Åren 2025–28 tillför regeringen 25 miljoner kronor årligen för att stödja centrumbildningar som verkar för att stärka kunskap, evidens och effektiva insatser för återgång i arbete inom området psykisk ohälsa.

Även hälso- och sjukvården, som möter en sjukskriven individ tidigt i sjukskrivningen, har goda möjligheter att bidra till en snabb återgång i arbete och att ge rätt stöd och rätt hjälp i sjukskrivningen. Att vårdens arbete med sjukskrivningar och rehabilitering utvecklas är därför en väldigt viktig pusselbit i regeringens arbete med att minska sjukskrivningar och hjälpa människor tillbaka till arbete så fort som möjligt.

Mot den bakgrunden, herr talman, är det extra viktigt och glädjande att vi nu tillför 500 miljoner kronor för en riktad satsning på primärvårdens första-linje-arbete med psykisk hälsa. Det är särskilt viktigt att stärka dessa delar eftersom det ofta är primärvården som i första hand möter den sjukskrivna.

Ytterligare medel har aviserats för åren 2026 och 2027, för här gäller det att vara uthållig. Genom att korta köerna och se till att människor får vård i tid minskar vi det mänskliga lidandet och ökar återgången till arbete efter sjukskrivning på grund av en psykiatrisk diagnos. Det är så vi lyckas få ned antalet sjukskrivningar och de onödigt långa sjukskrivningarna.

Herr talman! Det är, precis som ledamoten påpekar, väldigt viktigt att den som är sjukskriven får ta del av effektiva insatser, som olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser samt eventuella koordineringsinsatser för att motverka onödigt långa sjukskrivningar.

Det är också angeläget, herr talman, att främja åtgärder som behöver vidtas i anknytning till arbetsplatsen. Det handlar om att arbeta preventivt men givetvis också om att underlätta återgången i arbete.

Utifrån den här utgångspunkten har regeringen, precis som jag redogjorde för tidigare, i budgetpropositionen för 2025 presenterat ett helt batteri av olika åtgärder för att just öka stödet för återgång i arbete.

Sammantaget syftar regeringens åtgärder till att underlätta för personer att återgå till arbetsmarknaden tidigare, vilket också stärker arbetslinjen, möjliggör en egen försörjning och bidrar till att främja Sveriges tillväxt.

Ett exempel som knyter an direkt till ledamotens fråga om hur arbetsgivarens åtgärder kan vara avgörande för att en sjukskriven medarbetare ska kunna återgå i arbete är just detta att arbetsgivaren spelar en väldigt viktig roll både för att förebygga ohälsa och för att underlätta återgången i arbete. Det bekräftas också av en av Försäkringskassan nyligen genomförd enkätundersökning.

Arbetsgivarens åtgärder kan vara helt avgörande för att en sjukskriven medarbetare ska kunna återgå i arbete. Arbetsgivaren ska enligt lag vara skyldig att upprätta planer för återgång i arbete när en medarbetare har varit sjukskriven i mer än 30 dagar.

Genom det uppdrag som har getts till Försäkringskassan, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen i regleringsbrevet inför 2025 ska arbetet med att stödja människor tillbaka till arbete stärkas ordentligt. Bland annat har Försäkringskassan getts i uppdrag att stärka myndighetens arbete med att följa upp arbetsgivarens planer för återgång i arbete samt också stärka samordningen av de viktiga rehabiliteringsinsatserna för långtidssjukskrivna.

Dessutom har det bidragit till att arbetsgivare får köpa arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Stödet utvecklas och ökas på så att det blir lättare för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och också att tillvarata företagshälsovårdens expertresurser.

Försäkringskassan, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen har bland annat att redovisa de vidtagna planerna och åtgärderna samt förväntade effekter, och regeringen kommer givetvis att följa det uppdrag som har getts till dessa myndigheter mycket noga.

Herr talman! har frågat mig hur jag och regeringen arbetar för att stärka samarbetet mellan Försäkringskassan och arbetsgivare för att bättre stödja sjukskrivnas återgång i arbete. Jessica Rodén har också frågat mig vilka initiativ jag och regeringen planerar att ta för att förbättra uppföljningen av sjukskrivnas rehabilitering och de insatser som erbjuds.

Det är viktigt att den som är sjukskriven får ta del av effektiva insatser, som olika behandlings- och rehabiliteringsinsatser samt eventuella koordineringsinsatser för att motverka onödigt långa sjukskrivningar. Det är också angeläget att främja åtgärder som behöver vidtas i anknytning till arbetsplatsen. För att man ska kunna sätta in rätt stöd krävs god kunskap om effektiva och beprövade insatser. Särskilt för personer med psykiatriska diagnoser finns ett behov av ny och ökad kunskap.

Det är ett tredelat ansvar, herr talman, att vända utvecklingen. Det offentliga har ett stort ansvar genom bland annat hälso- och sjukvården och våra socialförsäkringar för att hjälpa den som blivit sjuk att återfå sin arbetsförmåga. Arbetsgivaren har ett stort ansvar i att skapa hållbara och trygga arbetsplatser för att förebygga skador och sjukfrånvaro men också anpassa och stötta vid återgång i arbete. Bland annat ska arbetsgivaren upprätta planer för medarbetares återgång i arbete och bistå med arbetsplatsinriktade insatser. Men det är också viktigt att även den som blivit sjukskriven tar sitt ansvar genom att delta i planerade rehabiliteringsinsatser och de möten med arbetsgivare och myndigheter som krävs för en god och ordnad återgång i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ofta fungerar alla dessa tre delar bra, men det finns fall där en eller flera brister. Här är det ett gemensamt ansvar för att helheten ska kunna fungera.

Utifrån denna utgångspunkt har regeringen i budgetpropositionen för 2025 presenterat ett helt batteri av åtgärder för att förbättra stödet för återgång i arbete.

Arbetsgivarens åtgärder kan vara avgörande för att en sjukskriven medarbetare ska kunna återgå i arbete. Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att upprätta planer för återgång i arbete då en medarbetare har varit sjukskriven i mer än 30 dagar. Bland annat har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att stärka myndighetens arbete med att följa upp arbetsgivares planer för återgång i arbete samt stärka samordningen av rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna – för att nämna någon av regeringens vidtagna åtgärder.

Regeringen kommer att följa upp de uppdrag som nu har getts. Myndigheterna ska bland annat redovisa vidtagna och planerade åtgärder och också förväntade effekter.

Mot bakgrund av att det finns ett stort behov av forskning och kunskapsutveckling när det gäller sjukskrivning som åtgärd, liksom åtgärder som främjar arbetsåtergång, har Socialstyrelsen getts i uppdrag att utreda och vidta de åtgärder som bedöms lämpliga för att främja kunskapsutvecklingen i fråga om sjukskrivning och rehabilitering, särskilt för personer med psykiatriska diagnoser.

Fru talman! Vissa interpellationsdebatter önskar man fick ta längre tid och fick större utrymme, och det här är definitivt en av dem. Jag vill tacka för interpellationen och för debatten om denna viktiga fråga som berör många i Sverige, både medarbetare inom äldreomsorgen och personer som är beroende av densamma.

Äldreomsorgen är en framtidsfråga. Vi är allt fler som blir allt äldre, vilket i grund och botten är något väldigt positivt och en framgångssaga för oss. Det är en konsekvens av det välstånd som har byggts upp i Sverige och något som vi verkligen borde vara stolta över.

Det saknas dock inte utmaningar, utan framför allt inom äldreomsorgen är kompetensförsörjningen den svåraste nöten att knäcka. Regeringen har tagit otaliga initiativ för att stävja kompetensbristen och höja kompetensen inom äldreomsorgen genom ett utvecklat och breddat äldreomsorgslyft, förstärkning av yrkesvux och tillskott till Försäkringskassan för att förbättra stödet till återgång till arbete och rehabilitering. Det är bara några av de förslag som vi har lagt på bordet den senaste tiden.

Frågan är komplex, och av den anledningen tar vi krafttag från flera håll. Men vi behöver ha arbetsgivarna med oss, och oaktat regeringens reformer är äldreomsorgen fortsatt ett kommunalt ansvar. Regeringen har tillfört resurser som vi förväntar oss används effektivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med ett gott ledarskap, god användning av välfärdsteknik och rätt stöd kan trenden vändas. Det är så vi skapar en god och hållbar äldreomsorg, både för de äldre och för den livsviktiga personalen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag är fullt medveten om att vi har 290 kommuner i vårt land och att förutsättningarna för dem ser olika ut vad gäller personalrekrytering, kompetensförsörjning, kompetensutveckling och nyttjandet av Äldreomsorgslyftet. Just därför har jag i varje budget sedan den dag jag tillträdde utvecklat Äldreomsorgslyftet genom att bredda det och se till att fler kommuner kan ta del av det på olika sätt. En del kommuner har hög utbildningsgrad eftersom många har gått från vårdbiträde till undersköterska. Där behöver man kanske satsa på andra utbildningar, vilket vi har möjliggjort. Andra kommuner har andra behov. Vi har försökt bredda detta statsbidrag så att det inte ska finnas några käppar i hjulen när det gäller att kunna ta del av det. Jag tror nämligen att detta är ett av få riktade statsbidrag som gör stor skillnad. Dessutom uppskattar Sveriges kommuner detta bidrag väldigt mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi satsar i år på utbildningar i svenska språket men stöttar också minoritetsspråken och teckenspråk.

Jag vill också betona vikten av att man kan nyttja Äldreomsorgslyftet för att satsa på ledarskapsutbildning, vilket jag tror kan vara den enskilt viktigaste insatsen för att förbättra arbetsmiljön och skapa bättre förutsättningar för att attrahera framtidens undersköterskor till dessa viktiga jobb. Att satsa på första linjens chefer har varit en tydlig uppmaning från mig till Sveriges kommuner. Kommunerna måste prioritera och ge ledare rätt kompetens och förutsättningar för att utöva ett gott ledarskap där medarbetarna blir hörda.

Det är inte bara genom Äldreomsorgslyftet som regeringen stärker äldreomsorgen och försöker stävja kompetensbristen, utan vi tillför också 900 miljoner kronor till yrkesvux. Vård- och omsorgsutbildningar står för 38 procent av yrkesvux, där det finns personer som förhoppningsvis så småningom blir en del av äldreomsorgen runt om i landet.

I Socialstyrelsens kartläggning, som jag lyfte upp tidigare, påvisades även att undersköterskor inom äldreomsorgen är sjukskrivna dubbelt så mycket som genomsnittet. Låt mig, fru talman, illustrera vikten av att komma till rätta med denna problematik.

I Socialstyrelsens rapport anges att om antalet sjukdagar för undersköterskor minskar till det genomsnittliga antalet sjukdagar på arbetsmarknaden skulle det innebära en ökning på motsvarande 6 000 årsarbetare - 6 000! Om man lyckas bara med hälften skulle det bli väldigt många fler arbetade timmar som kan hjälpa till att lösa kompetensförsörjningen i landets olika kommuner.

Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar för att motverka sjukfallen, delvis för att lösa kompetensbristen i den ena egna kommunen men framför allt för att man inte vill att ens medarbetare ska vara sjukskrivna och må dåligt. Här finns alla incitament för att prioritera dessa frågor.

Av den anledningen, fru talman, bjöd jag in SKR:s ledning tillsammans med representanter från Kommun- och Regionsverige till ett rundabordssamtal för att rikta en skarp uppmaning till dem att jobba med dessa viktiga frågor. Det finns ett egenintresse och ett egenvärde i att få ned sjukskrivningarna inom dessa viktiga yrken, men då måste vi jobba tillsammans. Framför allt måste de göra sin del.

Regeringen har lagt många olika förslag på bordet för att medverka till en snabbare återgång till arbete. Min skarpa uppmaning till landets kommuner och regioner är att de ska göra sin del.

Fru talman! Problem med kompetensförsörjning är tyvärr inget nytt inom äldreomsorgen. Äldreomsorgen brottas i dag med samma kompetensbrist och arbetsmiljöproblem som för 20 år sedan, vilket är helt oacceptabelt. Behovet av nyanställningar kommer dessutom att öka framöver, precis som ledamoten påpekar. Det krävs att vi redan i dag har ett långsiktigt och strukturellt perspektiv så att vi skapar en hållbar omsorg även för framtiden.

Därför valde jag som nytillträdd minister att tillsätta flera utredningar för att just vända denna utveckling. Vi tillsatte en utredning om språkkrav för personal i äldreomsorgen och en om stärkt medicinsk kompetens. Bristerna var välkända från Coronakommissionen, men den dåvarande socialdemokratiska regeringen valde att blunda för dem. Men dessa frågor har vi arbetat med sedan dag ett.

Regeringens politik ligger helt i linje med övriga områden utpekade av Socialstyrelsen. Tidigare i år släppte Socialstyrelsen en kartläggning av personalen i äldreomsorgen. Sammanfattningsvis visar kartläggningen hur vi löser nuvarande och framtida kompetensbrist genom satsningar på arbetsmiljö, svenska språket, ledarskap, kompetensutbildning och välfärdsteknik.

Kartläggningen från januari visar att 74 procent av dem som arbetar inom vård och omsorg tycker att deras arbete är meningsfullt. Siffran är betydligt högre än inom andra yrken, vilket gör mig väldigt glad. Rapporten visar även att när arbetet känns meningsfullt, relationen till kollegorna är god och personalen har stöd från chefen trivs personerna i sin roll. Detta är grundläggande delar för en god arbetsmiljö. Dessa punkter går inte att förringa. Vi vet också mycket väl vad vi behöver satsa på och utgå från.

När det gäller svenska språket är det inte bara viktigt för att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda, utan det är lika viktigt för arbetsmiljön. Att känna en gemenskap med sina kollegor på fikarasten är en viktig del av arbetsmiljön, och svenska språket är en nyckel för att känna meningsfullhet. Därför är regeringens utredning om språkkrav i äldreomsorgen så viktig.

För att vi ska klara utmaningarna inom äldreomsorgen är användandet av välfärdsteknik ett måste, något också Socialstyrelsen lyfter fram. Välfärdsteknik kan aldrig ersätta personal, men den kan komplettera och underlätta. Den är ett viktigt verktyg för att stärka äldreomsorgen genom att öka tryggheten, delaktigheten och självständigheten för äldre samtidigt som den underlättar för personalen. Regeringen arbetar nu med att tydliggöra regelverket för att förenkla införandet av välfärdsteknik både för somatiskt sjuka, där vi redan levererat, och för personer med kognitiv svikt. Det handlar om att ge myndighetsuppdrag men även stöd till SKR för att stötta kommunerna i att införa välfärdsteknik.

Fru talman! Marie Olsson har frågat mig om jag och regeringen avser att ta några som helst initiativ för att bidra mer till kompetensförsörjningen och höjningen av kompetensen inom äldreomsorgen. Marie Olsson har även frågat mig om jag och regeringen avser att på något sätt bidra till att finansiera de behov av kompetenshöjning som finns inom äldreomsorgen och i så fall på vilket sätt.

Uppgiften att stärka kompetensförsörjningen i välfärden är komplex. Även om varje kommun i egenskap av huvudman ansvarar för äldreomsorgen, och även om frågor om bemanning och kompetensutveckling är ett arbetsgivaransvar, ser regeringen ett behov av att stödja kommunerna i arbetet med att möta utmaningar i äldreomsorgen. Ingen enskild åtgärd eller aktör löser allt, men genom att arbeta tillsammans går det att göra stor skillnad för kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen och omsorgen för äldre personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen. Vi har därför vidtagit flera åtgärder för att stärka kompetensen i äldreomsorgen. Genom att reglera yrket undersköterska med en skyddad yrkestitel stärker vi kvaliteten och kompetensen inom äldreomsorgen samt ökar attraktiviteten för yrket. Regeringen har också förlängt och utvecklat Äldreomsorgslyftet, som ger ny och befintlig personal möjlighet att utbilda sig. Under perioden 2020-2023 har drygt 76 000 anställda studerat inom ramen för denna kompetenssatsning.

Samtidigt har det funnits utvecklingspotential, eftersom statsbidraget inte har utnyttjats fullt ut av kommunerna. Regeringen har därför breddat satsningen med fler utbildningsområden och förtydligat i Socialstyrelsens uppdrag för fördelningen av 2025 års medel att kommuner kan och bör ta del av de möjligheter som Äldreomsorgslyftet ger för att kompetensutveckla personalen inom områden som är särskilt angelägna för verksamheten.

Vidare är goda kunskaper i svenska språket en förutsättning för att arbetet inom äldreomsorgen ska kunna utföras på ett säkert sätt. Tillräckliga kunskaper i svenska språket är av stor betydelse såväl för äldres delaktighet och trygghet som för arbetsmiljön och för samarbetet mellan medarbetare. Mot bakgrund av de bristande språkkunskaper som konstaterats av bland annat Coronakommissionen tillsatte regeringen i mars 2023 Utredningen om språkkrav för personal i äldreomsorgen. Utredningen lämnade sitt betänkande Ett språkkrav för språkutveckling (SOU2024:78) i december förra året och föreslog att det införs ett språkkrav samt utbildningsinsatser för att stödja kommunerna i det språkutvecklande arbetet. Betänkandet är nu ute på remiss. Sista svarsdag är den 4 april.

De senaste två årens budgetar, det vill säga för 2023 och 2024, präglades av ett läge där kommunsektorns ekonomi försvagades snabbt, framför allt på grund av den höga inflationen. Regeringen föreslog därför höjningar av de generella statsbidragen med sammanlagt 16 miljarder kronor för 2023 och 2024. Dessa nivåhöjningar är permanenta, fru talman, och ligger alltså kvar 2025 och framåt.

Kommunsektorns ekonomi förväntas som helhet stärkas under 2025 jämfört med de två föregående åren till följd av den framgångsrika kampen mot inflationen. Regeringen genomför också reformer för att fler personer ska gå från bidrag till arbete, vilket även kan gynna äldreomsorgens kompetensförsörjning.

Kommunerna får fortsatt statsbidrag specifikt för äldreomsorgen. Det handlar dels om sektorsbidraget, som kommunerna kan använda fritt för att säkerställa en god vård och omsorg för äldre personer, dels om Äldreomsorgslyftet, som alltså förlängs till 2026. Regeringen föreslår även andra satsningar i budgetpropositionen för 2025 för att stärka äldreomsorgen som helhet.

Personalen är, som bekant, äldreomsorgens viktigaste resurs. Personal och kompetensförsörjningen kan dock inte lösas enbart med mer resurser eller fler medarbetare, utan potentialen i ett förändrat arbetssätt, digitalisering och övrig effektivisering behöver också tas till vara. Ny teknik kan också bidra till att minska arbetsbördan och komplettera medarbetarnas viktiga arbete så att fler orkar jobba längre. Regeringen stöttar därför införandet av välfärdsteknik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! För regeringen är det angeläget att fortsätta stödja kommunerna i deras arbete med att stärka kompetensen hos personalen inom äldreområdet. Vi fortsätter därför arbetet med reformer på flera olika områden för en starkare och tryggare äldreomsorg i hela landet.