Anders Alftberg

Herr talman! Jag noterar att jag inte fick svar på frågan till Linus Sköld, så jag upprepar den: Anser ledamoten att studieförbundet Ibn Rushd bidrar till det demokratiska samhället och förtjänar generösa statsbidrag?

Om vi sanerar systemet från de negativa krafter som ändock finns i vissa förbund kommer det att finnas pengar över till de goda krafter som folkbildningsförbunden faktiskt är.

Det verkar som att Socialdemokraterna inte vill se de omfattande problemen. Jag vet inte om det är socialdemokratisk blåögdhet eller krasst egenintresse. Det handlar om stora pengar, och det är ju ingen hemlighet att ABF, som socialdemokratin har så nära band till, har varit särskilt insyltade i ovan nämnda problem.

Herr talman! Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, utropade en gång på 40-talet den socialdemokratiska socialministern Gustav Möller. Det verkar vara en visdom som dagens socialdemokrater saknar, tyvärr. Jag hoppas verkligen att ni kan bidra med någon input om hur vi ska reformera systemet vi har i dag, för när 44 procent av de insatta pengarna inte går att redovisa eller flyter iväg till andra aktiviteter måste ni ju också kunna komma med kreativa förslag på området.

Fru talman! Ingen i den här kammaren bestrider de insatser som flera av våra studieförbund historiskt har bidragit med. I den svenska demokratins barndom när enkla, fattiga medborgare inte hade tillgång till högre utbildning gav folkrörelsen en chans och möjlighet till kunskap, bildning och förståelse för demokratiska värden.

Men tiderna förändras. Vi ser alltmer i dag hur kriminella nätverk och antidemokratiska islamistiska krafter äter sig in i det offentliga samhället och lever på dess tillgångar. Välfärdsbrotten ger de kriminella nätverken större inkomster än vad droghandeln gör i dagens Sverige.

Fru talman! Tyvärr är inte våra studieförbund fredade när kriminella och islamistiska krafter har handen i syltburken.

Statsbidragen till studieförbunden uppgår till närmare 2 miljarder kronor årligen. Folkbildningens aktörer har fått ett stort förtroende från staten att själva förvalta och kontrollera dessa medel. Det är en märklig ordning. Organisationer som tar emot bidrag ska också administrera dem vid utdelning. Detta inbjuder till oegentligheter och rent fusk.

Det är också vad vi ser. Riksrevisionen konstaterar att så mycket som 44 procent av utbetalningarna är felaktiga eller går till saker som de inte är avsedda till - 44 procent av 2 miljarder. Det är minst sagt svindlande siffror.

Runt om i landet ser vi att man blåser upp antalet deltagare på kurser för att hämta in pengar. Ett anmärkningsvärt exempel är fusket bland de studieförbund som bedriver verksamhet i Järvaområdena i Stockholm. Statsbidrag delas ut till kurser som aldrig ägt rum för deltagare som inte ens existerar. I Botkyrka drev studieförbundet ABF fritidsgårdar där gängkriminella var anställda.

Fru talman! En större skamfläck är studieförbundet Ibn Rushd. Detta studieförbund har sedan starten 2005 inkasserat närapå en kvarts miljard. Det är en organisation med kopplingar till Muslimska brödraskapet som har en islamistisk och antidemokratisk agenda.

Studieförbundet Ibn Rushd har gång på gång ertappats med att bjuda in islamistiska hatpredikanter som spridit judehat, homofobi och kvinnoförakt. Senast nu i december avslöjades det att samma förbund lärt ut muslimska sharialagar till sjuåringar. Sjuåringar har fått lära sig att barnaga är helt okej och att homosexualitet är en synd samt handmatats med diverse antisemitiska konspirationsteorier - allt detta för skattebetalarnas pengar. Trots det ingår förbundet i Folkbildningsrådet och delar ut pengar till sig självt.

En enkel fråga till den socialdemokratiska ledamoten Linus Sköld: Anser ledamoten att studieförbundet Ibn Rushd bidrar till det demokratiska samhället och förtjänar generösa statsbidrag?

Fru talman! Det är dags att göra upp med ett system som inte fungerar. Därför påbörjar vi nu ett reformarbete när det gäller hur vi fördelar medel. Det är hög tid att städa upp efter den socialdemokratiska vanskötseln.

Fru talman! Hur snabbt ska man låta ett nytt stöd, till exempel omställningsstudiestödet, expandera när man inte har vitala system på plats? Det är ju tveksamt om det är hälsosamt att göra på det sätt ni föreslog.

I mina öron låter det nästan som att den socialdemokratiska ledamoten tror att CSN:s främsta uppdrag är att administrera omställningsstudiestödet. Det finns ju ett omfattande studiestödssystem som behöver hantera många andra saker. Omställningsstudiestödet behöver alltså växa med måtta och försiktighet så att vi inte förstör andra delar av verksamheten. Vi riskerar att få en undanträngning som inte är hälsosam.

Det är väldigt intressant att trots att någonting bara har legat på vårt eller regeringens bord i en månad är ledamoten näst intill hysterisk. Det var inte länge sedan det fanns en skolminister som skulle rädda skolan på 100 dagar. Men det gick ju inte så bra, så jag tänker inte utfästa något exakt datum. Det låter jag Socialdemokraterna göra.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten vet mycket väl att ett av de allra största problemen när det gäller att hantera de ökade mängderna av ansökningar är att vi inte har någon automatisering i systemen. Vi får in oerhört många ansökningar från individer som inte är behöriga. CSN har tydligt deklarerat att man under våren och kommande höst, när dessa system är på plats, mycket effektivare kommer att kunna beta av dessa ansökningar. I stället för att ösa in pengar i ett system som snarare behöver moderniseras med automatisering och god it-miljö valde vi den här vägen. Vi kommer att se tydliga resultat under både våren och hösten, det kan jag försäkra ledamoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

(Applåder)

Fru talman! Jag vill först passa på att yrka bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande gällande utgiftsområde 15 Studiestöd.

Vi vet alla att kunskap och utbildning är det främsta verktyget för att nå framgång, både för den enskilde och för samhället i stort.

Sverige har i dag ett av världens generösaste studiebidragssystem, och det ska vi givetvis fortsätta ha. Det ger den begåvade och talangfulla tjejen eller killen möjligheten att studera vidare oavsett social bakgrund. Det ger den ensamstående föräldern möjlighet att göra en nödvändig karriärväxling mitt i livet.

Fru talman! Den stora utmaningen för CSN under det gångna året har utan tvivel varit utvecklingen av det nya omställningsstudiestödet.

Omställningsstudiestödet är, som de flesta i denna kammare vet, tänkt att komplettera det reguljära studiestödet och finansiera studier som kan stärka vuxnas framtida ställning på arbetsmarknaden.

Det nya omställningsstudiestödet har under våren präglats av mycket långa handläggningstider. Innan höstens förstärkningsinsatser kom fattades cirka 500 beslut i veckan.

Men i och med höständringsbudgeten för 2023 och budgetpropositionen för 2024 får CSN ökade medel. Detta möjliggör ett sjuttiotal nya tjänster för CSN för att växla upp arbetet ytterligare. Det motsvarar nästan en fördubbling av antalet handläggare. Utöver detta förbereds ett omfattande lagstiftningspaket som bland annat innebär regelförenklingar och bättre möjlighet till omställningsstudiestöd för dem som redan i dag arbetar i bristyrken.

Fru talman! Det är givetvis alldeles för tidigt att utvärdera omställningsstudiestödets effekter, om reformen gör den nytta som avsetts och så vidare. Vi kan dock notera några intressanta fakta.

57 procent av de 2 400 studerande som fick omställningsstudiestöd utbetalt under första halvåret 2023 hade vanligt studiemedel under föregående termin. Man har helt enkelt bytt från ett studiestöd till ett mer förmånligt. Omställningsstudiestödets rekryterande effekt till studier tycks därmed vara ganska begränsad. Det ska även påpekas att kostnaden för att ge omställningsstudiestöd i stället för studiemedel beräknas uppgå till ungefär 77 miljoner - något att reflektera över.

Fru talman! Våra medarbetare på CSN har sannerligen inte haft ett lätt år. Utan att för mycket ägna mig åt något blame game vill jag ändå säga att det vilar ett stort ansvar på den tidigare socialdemokratiska regeringen när det kommer till den svåra uppstarten av omställningsstudiestödet. Trots kraftfulla varningar från CSN sjösatte man denna reform utan att berörda myndigheter var redo. Inga utvecklade systemstöd och en obefintlig it-miljö är ett par av orsakerna till den mycket svåra uppstarten. Ett större mått av självinsikt och självkritik hade varit på sin plats från socialdemokratiskt håll när man nu ondgör sig över den uppkomna situationen.

Fru talman! Ett annan fråga som varit föremål för diskussion och debatt i dag är vårt beslut att revidera målet för det svenska studiestödssystemet. De övergripande målen för studiestödet har funnits i mer än 20 år, och systemet har förändrats. Nya bidrag har kommit till och andra försvunnit. Därför finns det ett stort behov av att målen för utgiftsområdet förtydligas.

Det nya målet lyder: "Studiestödet i form av bidrag och lån är en del av utbildningspolitiken. Studiestödet ska verka rekryterande för kvinnor och män oavsett bakgrund och bidra till ett högt deltagande i utbildning. Studiestödet ska även ha en god effekt på samhällsekonomin över tiden."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Som flitigt påpekats av oppositionen vid olika tillfällen stryker vi följande mening: "Det ska vidare utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa."

För att förtydliga att det rekryterande målet ska gälla lika för alla föreslår vi helt enkelt att dagens rekryterande och utjämnande mål slås ihop till ett nytt mål, som jag nyss nämnde.

Detta innebär inte några revolutionerande förändringar. Huvuddragen i studiestödssystemet ligger fast. Studiestödet ska fortsatt verka rekryterande för såväl unga som äldre, arbetslösa som anställda, oavsett utbildningsbakgrund, kön och härkomst. Vi ska dock undvika alltför mycket av särlösningar i studiestödssystemet som i vissa fall kan upplevas som diskriminerande.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis tacka alla hårt arbetande tjänstemän inom våra förvaltningar och myndigheter och önska er alla en riktigt god jul.

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraten Linus Sköld menar i sin interpellation att lösningen för att slippa dyra, omfattande inspektioner är att införa ett så kallat vinstförbud. Detta är faktiskt befängt. De förslag som Socialdemokraterna har lagt fram skulle nämligen leda till att många av våra fristående skolor skulle få lägga ned. Beräkningar visar att med Socialdemokraternas förslag, som de har sett ut, skulle 60-70 procent av våra friskolor få slå igen på relativt kort tid. Det skulle vara orealistiskt att göra så.

Våra kommuner kommer också i så fall att i ett svep få ta emot ungefär 86 000 nya grundskoleelever. Vidare kommer våra kommuner att snabbt tvingas etablera ungefär 370 nya grundskolor. Kommunala skolor som i dag är överfulla kommer att bli än mer överfulla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den föreslagna politiken från Socialdemokraterna utgör ett större hot än våra friskolor eventuellt gör. Den kommer att leda till organisatoriskt kaos. Med den föreslagna socialdemokratiska politiken kommer vi att få en stegrande arbetsbelastning på våra kommunala skolor och en sämre studiemiljö.

Lejonparten av de inspektioner och de fällningar som sker gäller för övrigt kommunala skolor, särskilt när det gäller skolmiljö, säkerhet och trygghet. Bara i min kommun fick våra kommunala skolor 16 miljoner i eventuella viten.

Här finns alltså oerhört mycket att göra. Vi behöver ha en skolinspektion med muskler och resurser för att komma till rätta med inte bara friskolornas utan också våra kommunala skolors eventuella svårigheter.

Herr talman! Mer än 400 000 barn och elever går i dag i våra fristående skolor eller förskolor.

Våra friskolor är en viktig och vital del av Skolsverige; det måste sägas. De ger ökad pedagogisk mångfald, kvalitetshöjande konkurrens och utveckling av nya effektiva arbetsmetoder. Föräldrar och barn ges också större möjlighet att finna just den skolform som passar just dem. Det kan handla om behovet av en tryggare och lugnare klassrumsmiljö med studiero eller en annan typ av pedagogik som våra kommunala skolor inte alla gånger kan leverera. Sverige behöver sina friskolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just för att vi värnar våra fristående skolor och ser mervärdet de ger måste vi också se till att oseriösa aktörer håller sig borta från skolvärlden. Det har detta visat.

Det är därför vi nu via Tidöavtalet utreder skärpta ägarprövningar vid start och övertagande av skola, skärpta ekonomiska garantier och återkrav av skolpeng vid brott. Vinstutdelning ska inte få förekomma de första åren vid skolstart för att garantera långsiktigt ägande.

Vi utreder även skärpta viten och sanktionsavgifter, utdelningsbegränsningar och skärpt insyn i fristående skolor, såväl juridiskt och ekonomiskt som pedagogiskt, samt ytterligare skärpta granskningar av skolor med konfessionell inriktning för att bland annat komma till rätta med problemet med extremism och islamism på våra muslimska friskolor. Det sista är mer angeläget än någonsin.

Herr talman! Socialdemokraterna har innehaft regeringsmakten i mer än 20 år sedan friskolereformen 1992. Under alla dessa år har de inte lyft ett finger för att åtgärda eventuella brister och reformera systemet - inte ett.

I samband med valrörelsen och nu i opposition låter de helt plötsligt som goda socialister och kommer med det ena vänsterpopulistiska förslaget efter det andra. Det är oseriöst, och det saknar helt trovärdighet.

Med den här regeringen med stöd av SD ersätter vi socialdemokratisk passivitet med efterlängtad och nödvändig handling.

Fru talman! Vi börjar närma oss slutet. Alla argument har harvats igenom, och det finns kanske inte så mycket att säga. Men vi kan ändå reflektera lite.

Ledamoten Linus Sköld undrade över det här med fackföreningarna. Jag är av den gamla skolan och anser att det är medlemmarna som utgör facket. Jag har själv varit aktiv, jag har varit skyddsombud och jag har träffat många som är medlemmar i lärarförbunden som säger att man inte vågar säga någonting annat än vad som sägs offentligt, för då åker man väl ut.

Den oron finns. Jag möter väldigt många fackligt aktiva som vet att det finns en viss kultur av att alla ska dra åt samma håll. Det är en egen debatt.

Vi kan också reflektera över hur ett begrepp som "angiverisystem" har använts. Det är vulgärt och lite förnedrande och sänker nivån, särskilt när ordet "angiveri" kommer från Socialdemokraterna. Ni är ju det enda partiet i vår politiska historia som har skapat en egen övervakningsapparat direkt under Olof Palme!

(Applåder)

Där styrde ni direkt från kansliet i Rosenbad och övervakade fackliga representanter om de skulle ha för vänsteraktiga åsikter.

Det är bra att kunna historia ibland, men ni glömmer alltför lätt.

(Applåder)

Fru talman! Denna interpellationsdebatt handlar i grunden om ett eventuellt framtida förslag om informationsutbyte och anmälningsplikt mellan kommunerna, Migrationsverket och Polismyndigheten. Syftet är att förhindra att människor olagligen befinner sig i landet. Frågan är vilka konsekvenser detta eventuellt kommer att få för skolan framöver.

Vi vet att förslaget har kritiserats av delar av facket och av politiska motståndare. Man menar att lärarens uppdrag enbart är att undervisa och ingenting annat samt att ett eventuellt förslag skapar en otrygg miljö i skolan. Mitt svar är ganska enkelt. Jo, lärarna har faktiskt ett större ansvar än att bara undervisa. Redan i dag har vi, som påpekats, enligt socialtjänstlagen en anmälningsplikt om misstanke finns om att saker och ting inte står rätt till i hemmet och att barn och elever far illa.

Fru talman! När svenska myndigheter har fastställt att en individ inte har rätt att befinna sig i landet blir det ytterst märkligt om vi - till exempel jag som lärare - ska ta oss rätten att själva tolka lagar och till och med motarbeta beslut. Men det är så jargongen verkar gå nu, och den piskas upp av vissa partier. I en rättsstat kan man inte välja och vraka mellan lagar och regler och själv avgöra vilka man ska följa.

Fru talman! Vi har ett växande skuggsamhälle. Det är kanske 70 000 eller till och med 100 000 människor som befinner sig illegalt i landet, vilket kan innebära närapå 1 procent av befolkningen. De är oftast i händerna på kriminella nätverk och ingår till och med i vissa fall i dessa.

Våra myndigheter måste samverka och arbeta mot samma mål. Vi kan inte ha en politik som innebär: Säg inte nej - säg kanske, kanske, kanske. Men ungefär så har det varit med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Därmed har vi fått det här samhället där massor med människor lever i ett limbo. Man skapar en situation där man säger att de som är här illegalt inte ska få vara i samhället längre.

Samtidigt främjar man att människor stannar kvar i landet. Det ger minst sagt dubbla signaler och väcker ett hopp hos väldigt många människor. Det är ett hopp som de kanske inte egentligen ska ha, utan det är dags att starta ett nytt liv kanske i ett annat land.

Vi kan inte ha en ordning där vissa delar av det offentliga samhället gör sitt yttersta för att bekämpa skuggsamhället medan andra delar gör sitt yttersta för att motarbeta det. Vi måste dra åt samma håll. Vi måste ha en sammanhållen migrationspolitik och integrationspolitik. Det avser denna regering att göra med Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Fru talman! Inget av det jag har sagt motsäger det du, Mats Wiking, talar om. Jag vet inte var missförståndet ligger.

Vi har ibland alldeles för stora påtryckningar att sexualisera riktigt små barn. När man i förskoleklassrummet upplever att ett barn beter sig enligt vissa könsnormer menar man att man ska gripa in.

Det är som Mats Wiking sa: Den fria leken ska dominera, och barnet ska på egen hand också ha möjlighet att se sin egen individualitet och sin plats i sällskapet i relation till omgivningen. Det handlar om frihet för individen.

Sedan handlar det om att vi inte ska påtvinga beteendemönster, vare sig de är könsstereotypa eller inte. Det har jag sagt hela tiden. I mitt anförande sa jag att det handlar om att barn ska ha möjlighet att själva välja fritt utan att pedagoger pressar dem med vissa ideologiskt belastade pedagogiska metoder.

(Applåder)

Fru talman! Jämställdhet är en av det svenska samhällets grundvärderingar. Det är något man ständigt kommer att behöva jobba med. Men det är inte synonymt med genuspedagogik.

Ja, det behöver utvecklas. Vi har jättestora utmaningar i vårt samhälle när det gäller synen på män och kvinnor. Vi har väldigt många barn, ofta från särskilt utsatta områden, som har en fostran i könsroller som är främmande för oss i dagens moderna samhälle. Där har förskolan en stor roll när det gäller att hjälpa dessa tjejer som lever i hedersförtryck och har detta med sig i grunden. Här har verkligen förskolan stora möjligheter att frigöra den enskilda individen.

Fru talman! Det hela blir väldigt omvänt. Det politiska arbetet här handlar ju om att vi ska se till att pedagogiker, eller snarare ideologier, som är väldigt politiserade inte ska användas i klassrummet. Vi ska skapa en miljö som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet inom pedagogiken. Men man kan inte vara blind för vad som i dag sker.

Ledamoten avfärdar det jag säger och kallar det för anekdotiska kunskaper. Ledamoten bygger det på att hon tror att det är så. Det är ju vad hon sa till mig: Hon tror inte att detta äger rum. Då blir det ju en bevisbörda åt andra hållet också.

Som sagt har det varit många möten. Många föräldrar och många pedagoger har träffats, och många har en samsyn just när det gäller tvångstendenserna i detta.

(Applåder)

Fru talman! Det var väldigt svårt att urskilja något - detta var närapå en monolog och en rad mantran från Vänsterpartiet, samma mantran som man alltid hör när vi diskuterar skolan: Det handlar om att det är de privata aktörerna och friskolorna som är bovarna i dramat och som dränerar. Detta mantra har vi tidigare hört hela tiden, och vi hör nu från ledamoten samma typ av upprepade mantran.

Låt oss bara snabbt ta detta att du sa att jag inte lever i verkligheten, efter 16 år i skolan och efter att ha jobbat med förskola i 16 år. Jag möter pedagoger dagligen, och jag hör föräldrar rapportera om att man på vissa förskolor runt om i landet - absolut inte på alla, men på tillräckligt många för att det ska vara ett bekymmer - märker tendenser till den här tvångsmetodiken, där man forcerar fram beteenden hos barn som de inte har valt av egen fri vilja. De ska vara på ett visst sätt och till exempel klä sig på ett visst sätt och avråds från att ha med sig vissa typer av kläder i skolan.

Detta är en verklighet. Jag vet inte vilken verklighet du lever i - det är väl den blinde mannens verklighet.

(Applåder)

Fru talman! Vi kan väl börja med nedskärningarna. Förskolan är beroende av statsbidrag - jajamän. Men vad vi i dag behöver se tydligare ute i kommunerna är att kommunerna själva prioriterar kärnområdena i välfärden, såsom barnomsorg och skola, i stället för olika typer av skrytprojekt och andra saker som inte över huvud taget har att göra med någon kommunal verksamhet av vikt. Jag har i åtskilliga kommuner där Vänsterpartiet styrt med Socialdemokraterna sett att man tappar fokus på välfärdens kärna och ägnar sig åt skrytprojekt och andra typer av aktiviteter som kommunen gärna kunde avhålla sig från.

Det är tvångsmetodiken vi diskuterar när det gäller genuspedagogik. Jag blir lite bekymrad över att ledamoten inte ser några bekymmer eller svårigheter med att man på ett nästan stalinistiskt, marxistiskt sätt indoktrinerar barn till att leva på ett visst sätt. Det sker samtidigt på ett påtvingande sätt. Barnets fria vilja spelar ingen roll, för här ska vi tala om för ett barn hur det ska vara. Jag är i och för sig inte förvånad över att detta kommer från just ledamoten.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Vi har mycket att vara stolta över när det gäller svensk förskola. Den stora utbyggnaden av förskoleverksamheten på 70-talet gav kvinnor möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och bli självständiga, mer ekonomiskt oberoende individer. På den tiden sågs förskolan kanske mest som en plats där barnen skulle vara när mamma och pappa var på jobbet. Mycket har hänt sedan dess när det gäller pedagogik, metodik och ambitionsnivåer - på både gott och ont.

I och med att våra små tillbringar alltmer tid i förskolan har också lockelsen för politiker ökat att forma barnen efter sina ideologiska och politiska tankar. Det har blivit allt vanligare med pedagogiska modeflugor i förskolan, inte sällan med en politisk slagsida.

Ett exempel på detta är det som kallas genuspedagogik. Det är ett samlingsnamn för olika metoder som syftar till att motverka så kallade stereotypa könsnormer. Detta område har i dag blivit ett vilda västern där en uppsjö av idéer och arbetssätt prövas och experimenteras med på våra förskolor och på våra barn. Det är metoder som oftast varken vilar på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet, vilket skollagen kräver.

Än mer oroande är att olika typer av tvångsmetoder används flitigt inom området - eller så kallad motstyrning, som genuspedagogerna gärna kallar det. De anser att barnet redan lever under det tvång som könsrollerna skapat, och därför har de rätt att tvinga barnet att leka på ett annat sätt, leka med andra leksaker eller ha på sig andra kläder. Om din dotter envisas med att ha på sig sin prinsessklänning på dagis riskerar du att få en rejäl utskällning av personalen.

Sverigedemokraterna anser att förskolan ska vara en plats fri från pedagogiska experiment. Förskolan ska därför inte bedriva genuspedagogisk verksamhet så som den ser ut i dag. Förskolan ska låta barn få vara barn. Genom den fria leken får vi fria och självständiga individer.

Herr talman! Att i ett anförande lyfta upp alla våra förslag på förskoleområdet låter sig inte göras. Jag vill dock lyfta upp det om svenska språket i förskolan.

Sverige står inför stora samhällsutmaningar, och många av dem är direkt kopplade till den ökande segregationen. Här har förskolan en viktig roll att spela. Att behärska det svenska språket är den enskilt viktigaste faktorn för lyckad integration. Barn som inte gör det när de lämnar förskolan och tar klivet upp i grundskolan har stora svårigheter att lyckas med sin utbildning.

Det är därför alarmerande att vi gång på gång möts av rapporter om att förskolepersonalens kunskaper i svenska i vissa delar av landet är så undermålig att barnens språkutveckling blir lidande. Så kan vi givetvis inte ha det.

Regeringen borde därför än mer beakta vikten av det svenska språket i förskolan och överväga att all pedagogisk förskolepersonal ska vara certifierad i svenska språket för att få anställning. Regeringen bör också överväga certifiering i svenska språket för antagning till utbildning till barnskötare, förskollärare och rektor. Om inte personalen kan svenska ordentligt, hur ska då barnen lära sig språket väl?

Herr talman! Ett stort ansvar vilar på oss politiker. Svensk förskola ska ge barn bästa tänkbara omsorg, trygghet och stimulans för lyckat lärande och utveckling. Jag ser fram emot att under den kommande mandatperioden och i samverkan med övriga partier skapa de bästa förutsättningarna för detta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow och Robert Stenkvist (båda SD).

(forts. § 12)

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 9 i betänkandet.

Som tidigare sagts har vi all anledning att känna oss stolta över det studiestödssystem vi har i vårt land. Det råder i stort sett en stor enighet bland oss riksdagspartier om att vi vill värna det svenska generösa studiestödssystemet. Visst är det så att vi har olika åsikter om detaljerna; vissa delar behöver bli generösare, och andra delar behöver stramas åt.

Målet för vårt studiestöd kan man också dela upp i tre bitar: Det ena är att ge den enskilda människan, oavsett social bakgrund, en möjlighet att skapa sig en framtid, att möjliggöra det livslånga lärandet som det ibland också kallas. Det andra är att säkra en god ekonomisk utveckling, och det tredje är att stärka upp en kompetensförsörjning för vårt land.

Det sista har väl haltat något, inte minst när det gäller kompetensförsörjning inom välfärdssektorn. En av välfärdsstatens främsta pelare är att kunna ge sina medborgare en tillgänglig och god vård i hela landet. Kompetensförsörjningen är ett enormt problem inom vården - detta vet vi alla och vill göra något åt.

På landsbygden eller i glesbygden är det ofta än svårare att rekrytera läkare och sjuksköterskor, vilket riskerar att underminera såväl vårdens kvalitet som patientsäkerheten. Att locka läkare till landsbygden är inte bara en utmaning för oss här i Sverige utan i hela den industriella världen.

I landsbygdsområden i USA finns ett system där läkare kan förbinda sig att arbeta ett antal år, varefter de får sina studieskulder reducerade. Vi sverigedemokrater tycker att systemet är intressant och bör utredas för svenska förhållanden. Man kan även tänka sig att applicera motsvarande system på sjuksköterskor, för att de ska vilja söka sig till mindre attraktiva orter eller till glesbygden.

Herr talman! Att lösa kompetensförsörjningen inom vården kräver en bred palett av åtgärder, och om vi menar allvar med orden "hela Sverige ska leva" bör vi även se över möjligheten med reducering av studieskulder för läkare och sjuksköterskor på landsbygden.

(Applåder)