Anders Alftberg

Fru talman! När vi talar om skolan talar vi ytterst om framtiden – både den enskilda elevens framtid och Sveriges framtid som samhälle.

Ändå vet vi att alltför många elever i dag lämnar skolan utan att behärska det mest grundläggande. De kan inte läsa med full förståelse, de har inte tillräckligt goda kunskaper i matematik och de saknar därmed de verktyg de behöver ha inför framtiden.

Detta är inte en marginell fråga. Det handlar inte om ett fåtal elever. Det handlar om ett återkommande mönster som har vuxit fram över tid. Mönstret visar att vårt nuvarande system för stöd i skolan inte fungerar som det är tänkt.

Fru talman! Låt oss vara ärliga i den här debatten. Problemet är inte att ambitionerna har varit för låga. Vi har under lång tid haft högt ställda mål, många olika stödformer och många goda intentioner, oavsett regering. Problemet är att stödet alltför ofta kommer för sent, att det är otydligt organiserat och att det i praktiken blir mer fokus på dokumentation än på undervisning.

När en elev börjar halka efter borde det vara en självklarhet att skolan reagerar omedelbart. I stället ser vi alltför ofta att processen drar ut på tiden, att olika stödformer avlöser varandra utan tydlig effekt och att både elever och lärare fastnar i ett system som inte levererar resultat. Det är just detta vi nu försöker åtgärda och förändra.

Fru talman! Regeringens förslag handlar i grunden om att återföra fokus till det som är skolans kärna: undervisningen och elevens lärande. Vi föreslår därför ett mer sammanhållet och tydligt system. Dagens bestämmelser om extra anpassningar tas bort, liksom den nuvarande garantin för tidiga stödinsatser, eftersom de i praktiken har skapat otydlighet och fördröjt effektiva åtgärder. De har helt enkelt varit papperstigrar, som vi ibland säger i skolan.

I deras ställe inför vi ett enklare och rakare system, där elever tidigt kan få stöd baserat på tydliga signaler. Det sker bland annat genom att standardiserade tester som tidigare sagts genomförs i vissa årskurser i början av läsåret. Dessa tester ska inte vara omfattande eller byråkratiska utan fungera som en snabb screening, ett sätt att fånga upp de elever som riskerar att halka efter innan problemen blir alltför stora. ”Vänta och se, barnet kanske mognar under sommarlovet” är en formulering som alltför många föräldrar fått höra under decennier.

När ett stödbehov identifieras ska skolan kunna agera direkt. Därför inför vi en tydlig rätt till så kallad stödundervisning. Det innebär att en elev som riskerar att inte kunna följa undervisningen snabbt ska få extra undervisning i de ämnen där svårigheterna finns, främst svenska, svenska som andraspråk och matematik. Denna undervisning ska ges i mindre grupp eller enskilt under en begränsad period och ska följas upp tidigt för att man ska kunna säkerställa att den faktiskt fungerar.

Samtidigt stärker vi regelverket kring särskilt stöd. Lärare och mentorer får ett tydligare ansvar att signalera behov, och rektorn ska se till att utredningar genomförs snabbare än i dag. Vi gör det också enklare att använda undervisning i mindre grupp när det är pedagogiskt motiverat, i stället för att fastna i principer som inte alltid fungerar för den enskilda eleven.

Fru talman! Det har från oppositionen sagts att detta framför allt är en resursfråga – att det som behövs är mer pengar, fler lärare och mer av det system vi redan har. Jag menar att det resonemanget missar kärnan i problemet. Vi har redan ett system där betydande resurser har investerats utan att vi har sett de resultat vi behöver. Om vi fortsätter att göra på samma sätt men med något mer resurser finns det tyvärr lite som talar för att utfallet plötsligt skulle bli helt annorlunda.

Det som nu görs är något annat. Det är ett försök att använda resurserna bättre, att korta vägen mellan problem och åtgärd och att frigöra tid för det som faktiskt gör skillnad: undervisningen.

Fru talman! Jag vill också beröra den oro som lyfts kring lärarnas situation. Det är en oro som absolut måste tas på allvar. Vi har i dag en situation där många lärare upplever en tung arbetsbörda och där administrativt arbete tar alltför mycket tid. Just därför är denna reform viktig. Den innebär inte att vi lägger ytterligare lager ovanpå det som redan finns. Tvärtom innebär den att vi förenklar och förtydligar. Genom att ta bort ett system som i praktiken har krävt omfattande dokumentation och oklara gränsdragningar ger vi lärarna bättre möjlighet att använda sin professionella kompetens där den hör hemma: i klassrummet. Det handlar ytterst om respekt för läraryrket.

Fru talman! Det har också uttryckts en oro för att standardiserade tester skulle leda till en skola som styrs mer av mätning än av lärande. Jag, mitt parti och regeringen delar inte den bilden. De tester som införs är inte ett mål i sig utan ett enkelt stöd för att fånga upp signaler i tid. De ersätter inte lärarens bedömning – de kompletterar den. Alternativet är inte en skola utan tester. Alternativet är en skola där vi riskerar att missa de elever som behöver stöd tills det är för sent att ge effektiv hjälp.

Fru talman! I botten av denna diskussion finns också en fråga om synen på skolan: Är skolan i första hand ett system som ska administreras, eller är den en kunskapsinstitution där elever ska få de färdigheter de behöver för livet?

För mig som sverigedemokrat är svaret tydligt: Skolan ska vara en plats där kunskap står i fokus, där tydliga krav ställs och där alla elever får de verktyg de behöver för att bygga sig en framtid.

Det är inte rättvist att låta elever gå igenom skolan utan att få det stöd de faktiskt behöver. Det är inte inkluderande att låta elever misslyckas i ett system som inte möter deras behov. Det är inte heller hållbart att acceptera ett läge där alltför många lämnar skolan utan grundläggande färdigheter och kunskaper.

Fru talman! Den reform vi nu behandlar är ingen universallösning, det vet vi. Men den är ett tydligt steg i rätt riktning. Den innebär att vi agerar tidigare, gör stödet mer konkret och flyttar fokus från administration till undervisning. Framför allt innebär den att vi tar ansvar för att skolan faktiskt fungerar för de elever som riskerar att hamna efter. Det är därför jag menar att detta inte bara är en rimlig förändring utan en nödvändig förändring.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jörgen Grubb, Patrick Reslow och Robert Stenkvist (alla SD).

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Så här låter det alltid. Låt oss reflektera över de extrapengar som Socialdemokraterna gärna vill föreslå efter att regeringen har lagt fram sin budget. Oppositionen föreslår alltid lite mer. Skulle de ytterligare pengar som ni föreslår ovanpå våra miljarder göra någon markant skillnad?

Man får sätta det i perspektivet att hela utbildningsväsendet kostar samhället ungefär 500 miljarder. Bara grundskolan kostar 160 miljarder. Om ni skjuter till någon enstaka extra miljard utan att bry er om hur kommunerna hanterar pengarna lär de försvinna vind för våg. Det där är alltså ingen direkt reformiver.

Det är tydligt i debatten att vi står inför ett vägval. Regeringen genomför just nu en reformoffensiv inom skolan; det kan departementen och tjänstemännen intyga. Vi stärker stödet för eleverna, och vi ser till att insatserna sätts in i tid. Vi återupprättar kunskapsfokus i läroplanen. Vi ger lärarna bättre förutsättningar att undervisa. Vi arbetar för ökad likvärdighet i betygssystemet.

Detta är en samlad politik som får ordning på skolan igen. Det står i stark kontrast till de åtta år då Socialdemokraterna styrde. Det var åtta år då problemen fördjupades och åtta år då allt fler elever lämnade skolan utan att nå målen. Det var åtta år av ett system med sent stöd och ökad administration.

Vad, konkret, känner ni fungerade i er egen skolpolitik under dessa åtta år?

(Applåder)

Fru talman! Jag måste säga att det blir lite märkligt att lyssna på Socialdemokraternas företrädare här i debatten.

Ledamoten beskriver alla de problem som vi ser i skolan: elever som inte får stöd i tid, lärare som går på knäna och system som inte fungerar. Men ni talar om det som att ni inte har något med det att göra.

Sanningen är att det här är resultatet av Socialdemokraternas politik och det som ni hade ansvaret för under väldigt lång tid. Ändå står ni här i dag och föreslår mer av samma sak. Det handlar om lite mer pengar in i samma system och lite mer resurser i samma strukturer, och någonstans hoppas ni att utfallet ska bli annorlunda.

Fru talman! Det här är inte direkt någon reformlinje från Socialdemokraterna, utan det är att blunda för verkligheten. Vi vet ju vad som händer i dag. Vi vet att stödet sätts in alldeles för sent, som har påpekats här, vi vet att elever faller mellan stolarna och vi vet att lärarna fastnar i administration i stället för att undervisa. Det är ett system som regeringen nu försöker göra något åt.

Min fråga till Socialdemokraterna är därför ganska enkel men också grundläggande: Varför ska vi fortsätta med ett system som ni själva har haft ansvar för och som uppenbarligen inte fungerar i stället för att faktiskt förändra det så att eleverna får stöd i tid?

Fru talman! Vi debatterar i dag utbildningsutskottets betänkande Utökade registerkontroller i skolväsendet.

Det är ett betänkande som rör en av de mest grundläggande skyldigheter som vi lagstiftare har: att skydda barn och unga från våld, övergrepp och kriminell påverkan.

Sverigedemokraterna har under lång tid drivit på för skärpta kontroller, skärpta krav och skärpta åtgärder för att säkerställa att ingen olämplig person får arbeta i svensk skola. Vi välkomnar därför att regeringen nu går vidare med de flesta av våra förslag, som vi har lyft under många år.

Fru talman! Vi är dock tydliga: Detta räcker inte. Det är ett steg, men det är inte det sista steget. I betänkandet står det uttryckligen att uppgifter i misstankeregistret är särskilt integritetskänsliga. Det stämmer. Men det står också så här: ”Skyddet av barn och elever har enligt regeringen sådan tyngd att den inskränkning av den personliga integriteten som en kontroll i misstankeregistret medför får accepteras.”

Detta är en viktig formulering. Den visar att även regeringen nu erkänner något som Sverigedemokraterna sagt länge: Barnens trygghet måste väga tyngre än den vuxnes integritet. Det är en värderingsfråga och en prioriteringsfråga. Det är också en fråga där övriga i denna kammare alltför länge har varit otydliga.

Fru talman! Regeringen föreslår att registerkontrollen ska omfatta misstankeregistret. Det är väldigt bra. Det är nödvändigt, och det är efterlängtat från vår sida. Men låt oss vara ärliga: Vad hjälper det om kontrollen bara görs den dag en person anställs? En lärare, en elevassistent, en praktikant eller en vikarie kan begå ett brott dagen efter att de har blivit anställda. De kan åtalas för grova brott som våldsbrott, sexualbrott och narkotikabrott utan att arbetsgivaren någonsin får veta det. Det är orimligt, det är otryggt och det är inte ansvarsfullt.

Det är därför Sverigedemokraterna anser att Sverige måste gå vidare med löpande, återkommande registerkontroller av all personal i skolväsendet.

Fru talman! Vi hör ibland argumentet att löpande kontroller är juridiskt komplicerade. Det stämmer. Det finns integritetsaspekter, GDPR-frågor, sekretessregler och arbetsrättsliga konsekvenser som måste hanteras. Men låt oss åter vara tydliga: Det är inte i grunden juridiken som hindrar oss, utan det är viljan.

När Sverige vill något löser vi juridiken. Vi har gjort det i terrorlagstiftningen, vi har gjort det i gängbrottslagstiftningen, vi har gjort det i säkerhetsskyddslagstiftningen och vi kan göra det här också.

Det är därför Sverigedemokraterna välkomnar att frågan nu utreds vidare. Uppdraget ska redovisas senast den 11 mars 2027. Vi vill dock understryka en sak. Utredningen måste ha ett tydligt mål: att möjliggöra löpande kontroller – inte att hitta skäl att undvika dem.

Fru talman! Skolan är en av samhällets mest utsatta miljöer. Vi lever i ett Sverige där gängkriminaliteten tränger in i allt fler delar av vårt samhälle. Vi ser rekrytering av unga, vi ser normalisering av våld, vi ser radikalisering och vi ser hedersförtryck.

Vi vet att skolan är en av de miljöer där barn är som mest sårbara. Det är därför regeringen i propositionen skriver att barn och elever behöver skyddas, inte bara från våld och övergrepp, utan också från olämplig påverkan av olika slag.

Det är en korrekt analys, men om vi menar allvar med den analysen måste vi också våga ta nästa steg. Vi måste säkerställa att ingen som är misstänkt för grova brott, och där åtal har väckts, ska kunna fortsätta att arbeta i skolan utan att arbetsgivaren får veta det.

Fru talman! Regeringen pekar i propositionen ut fler brott som bör läggas till i brottskatalogen: människohandel, mordbrand, barnfridsbrott, hedersbrott, vapenbrott, narkotikabrott, sabotage mot blåljusverksamhet och så vidare. Det är helt rätt. Det är också något som Sverigedemokraterna har krävt länge.

Vi anser dessutom att brottskatalogen måste vara dynamisk. Den måste kunna utökas när samhället förändras. Den måste kunna anpassas när nya brottstyper uppstår. Och den måste alltid utgå från barnens bästa – inte från vuxnas integritetsintressen.

Fru talman! Regeringen föreslår att registerkontroll ska införas även inom komvux. Det är rimligt och ganska logiskt, och det är absolut nödvändigt. Men även här måste vi vara tydliga: Komvux är inte bara en utbildningsmiljö, utan det är också en miljö där många elever befinner sig i utsatta situationer och där språkbarriärer, funktionsnedsättningar eller sociala omständigheter gör dem särskilt sårbara. Därför är detta förslag väldigt viktigt.

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom regeringens förslag. Vi välkomnar skärpningarna. Vi välkomnar utökningen av registerkontrollen. Vi välkomnar att misstankeregistret nu inkluderas.

Men vi är också tydliga med att detta inte är tillräckligt. Vi vill se mer av löpande registerkontroller av all skolpersonal, en bredare brottskatalog, tydligare konsekvenser för den som förekommer i register och ett regelverk som sätter barnens trygghet först – alltid.

Det är vår linje och prioritering. Det är vårt ansvar som vuxna.

Fru talman! Sverigedemokraterna kommer alltid att stå på barnens sida. Vi kommer alltid att prioritera trygghet framför integritetsargument som används för att skydda vuxna på bekostnad av barn. Vi kommer alltid att driva på för att svensk skola ska vara en plats där barn kan växa, lära och utvecklas utan rädsla, utan hot och utan risk att möta vuxna som aldrig borde vara i skolmiljön.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, men jag vill samtidigt understryka att arbetet inte är färdigt. Vi ska vidare, vi ska längre och vi ska göra det för barnens skull.

(Applåder)

Fru talman! Den spelade upprördheten övertygade lika mycket som när Magdalena Andersson hade den i kammaren. Jag tar inte så mycket vid det.

Socialdemokraternas nyfunna handlingskraft är ändå fascinerande. Efter åtta år av total passivitet i regeringsställning har man nu av en händelse upptäckt behovet av att skärpa både kontrollen och den löpnade uppföljningen. Det är nästan rörande att se denna plötsliga beslutsamhet. Den verkar kanske också lite spelad nu inför valet.

Fru talman! Låt oss vara realistiska. Även om Socialdemokraterna skulle vilja införa löpande kontroller vet vi alla vad detta kommer att sluta med när man ska bilda regering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Man har inte dem med sig. Det blir ungefär som att försöka införa ordningsregler i ett klassrum där halva klassen vägrar erkänna att regler ens behövs. Det duger inte.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har konsekvent motsatt sig den här typen av skärpningar med utökade brottskataloger och så vidare. Socialdemokraterna låtsas nu vara tuffare än vad de någonsin varit i regeringsställning. De och vi vet att deras förslag kommer att stoppas snabbare än man hinner säga samarbetsunderlag.

Hur ska Socialdemokraterna få ihop det, om olyckan är framme och de bildar regering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och få igenom den politik som de presenterar här i dag med stor pondus?

(Applåder)

Fru talman! När Socialdemokraterna nu står här och anklagar regeringen och oss i Sverigedemokraterna för att inte göra tillräckligt eller gå tillräckligt långt måste man nästan nypa sig i armen. Under åtta år i regeringsställning lade Socialdemokraterna nämligen inte fram ett enda av de förslag som de nu kräver av oss. Ingenting om misstankeregister, inga korta giltighetstider, ingen utökad brottskatalog och absolut inga löpande kontroller.

Det är lätt att vara radikal när man sitter i opposition. Men det är betydligt svårare när man själv har makten att leverera. Där har Socialdemokraterna svikit barnen de åtta år som gått, fru talman.

Skillnaden är att vi nu gör det arbete som Socialdemokraterna aldrig tog tag i. Vi skärper kontrollerna här och nu. Vi har dessutom tillsatt en statlig utredning för att specifikt titta på fortlöpande kontroller, men det ska ske på ett rättssäkert och fungerande sätt.

Det är så vi gör en lagstiftning som är robust. Det är alldeles för lätt att ropa högt när man lämnar ansvaret och regeringsmakten. Det fungerar inte så.

Fru talman! Socialdemokraterna hade åtta år på sig. De gjorde ingenting. Vi har haft detta i två år, och vi gör det som de inte har vågat.

Frågan är uppenbar: Varför hände ingenting i den här frågan under de åtta år när Socialdemokraterna styrde?

Herr talman! I dag debatterar vi en av de mest betydelsefulla frågor vi som lagstiftare har att hantera, nämligen hur vi säkrar en trygg, kvalitativ och ändamålsenlig förskola för landets barn.

Förskolan är inte bara en plats för lek och omsorg. Den är fundamentet för barnens språkutveckling, sociala trygghet och framtida skolgång. Sverigedemokraterna går in i den här debatten med den tydliga inriktningen att förskolan ska vara trygg, kvalitativ och fri från politisering och hederskultur. Den ska också vila på svenska språkets grund. Det är utifrån dessa principer vi tar ställning till reservationerna och förslagen i betänkandet.

Herr talman! Språket är barnens verktyg för att förstå världen och delta i undervisningen och för att senare klara sig i skolan. Ändå ser vi i dag verksamheter där barn inte får den språkliga stimulans de behöver eftersom personalens svenskkunskaper inte räcker till. Detta är orimligt och framför allt orättvist för barnen.

I vår politik är det här en av kärnfrågorna. Vi vill införa ett tydligt språkkrav för all pedagogisk personal i förskolan. Vi vill se språkcertifiering vid anställningar och redan vid antagning till utbildningar för barnskötare, förskollärare och rektorer. Det är frågor vi har drivit sedan tidigare.

Oppositionens svar i reservationerna innehåller ofta fluffiga formuleringar om att informationsinsatser eller professionens ansvar ska vara nog. Problemen är dock redan kända, och vi behöver inga fler analyser. Vi behöver åtgärder.

Vi menar vidare att modersmålsinslagen i förskolan – med undantag för nationella minoritetsspråk – inte hör hemma där. Förskolan ska vara en svensk språkmiljö där barn tidigt får möjlighet att utveckla sin svenska.

Herr talman! Det är också nödvändigt att förskolan inte blir en arena för hedersrelaterade uttryck och förtryck eller för ideologiska projekt. Sverigedemokraterna står tydligt upp för barnens frihet. Därför säger vi nej till värderingsstyrd slöja för småbarn. Ett barn ska inte bära symboler för religiös eller kulturell kontroll – punkt slut.

Vi vill också motverka alla former av könspolitiska experiment i förskolan. Det är inte förskolans roll att bedriva genusideologi. Barnen behöver trygghet, struktur, språk och lek – inte vuxenvärldens identitetspolitik. Oppositionen brukar i sina reservationer på dessa punkter oftast beskriva våra förslag som kontroversiella. Vi beskriver dem som självklara.

Herr talman! Frågan om gruppstorlekarna återkommer, med all rätt. För stora grupper skapar otrygghet, stress, sämre arbetsmiljö och lägre kvalitet. Det är vi alla överens om. Oppositionen föreslår ofta omedelbara och hårt reglerade tak utan att ta hänsyn till resurser, lokalbrist eller kompetensförsörjning.

När det gäller detta har Sverigedemokraterna gjort en tydlig och ansvarsfull kursändring. Vi välkomnar nu en statlig utredning om reglering av barngruppernas storlek och personaltäthet. Vi vill se den norska modellen prövas. Den norska modellen bygger som sagt på barn-per-vuxen-principen, som går ut på att yngre barn kräver betydligt fler vuxna, och regleringen kombineras med uppföljning och implementeringsstöd. Det är en modell som har verkan och inte bara låter bra i teorin.

Vad vi däremot inte vill göra, till skillnad från socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister, är att här och nu klubba igenom nationella maxnivåer utan att veta om kommunerna kommer att klara dem. Den norska modellen visar att reglering fungerar bäst när den är noggrant utredd och långsiktigt införd och har ekonomiskt understöd. Det är skillnaden mellan slentrianmässig symbolpolitik och ett reformarbete som faktiskt går att genomföra.

Herr talman! När det gäller tillsyn och tillstånd kan vi notera några saker. Oppositionen lutar sig mot flera reservationer som kräver omedelbar centralisering av tillsynsansvaret till Skolinspektionen. Det låter enkelt, men det riskerar att bli dyrt, tungrott och överadministrerat.

Vi håller med om att tillsynen behöver stärkas, särskilt när det gäller oseriösa aktörer och kommuner som år efter år underpresterar. Vi vill dock göra detta genom skarpare statliga verktyg, tydligare vägledning och bättre uppföljning – inte genom att välta hela organisationsmodellen över ända innan pågående utredningar är klara.

Herr talman! Det här betänkandet måste också ses som en del i hela den reformering av utbildningspolitiken vi nu tillsammans bedriver i regeringsunderlaget. Sverigedemokraterna är en bärande del i ett av de mest omfattande kvalitetslyften för skola och förskola i modern tid.

Vi är med och säkrar historiskt stora resursförstärkningar till förskolan, satsningar på trygghet och studiero, en mer kunskapsinriktad läroplan, fler verktyg för att stärka barnens språkutveckling tidigt och ett kraftfullt arbete mot hederskultur och parallella normsystem.

Oppositionens reservationer lutar sig ofta mot gamla tankestrukturer, detaljregleringar utan helhetsförståelse och fortsatt ideologisering av förskolan. Vi väljer en väg som utgår från barnens behov och inte från partipolitiska symboler.

Herr talman! Sverigedemokraternas linje är tydlig: Förskolan ska vara svensk, trygg, neutral och kvalitativ. Barnens bästa ska stå över vuxnas ideologi. Språket ska vara en nyckel, inget hinder. De lösningar vi väljer ska vara genomförbara och hållbara.

Vi säger ja till en professionellt utformad reglering av gruppstorlekar och språkkrav för personal. Vi säger ja till ett starkare skydd mot hedersnormer, högre kvalitetskrav i förskolans miljöer och en kraftfull nationell tillsyn som utgår från barnens behov. Däremot säger vi nej till slöja på små barn, ideologiska experiment, ogenomtänkta detaljkrav och reformer som gör mer skada än nytta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Det där var en sanning med modifikation. Under ett flertal år hade det från olika instanser klart och tydligt framkommit vad som pågick på bland annat förskolorna i Malmö. Samma sak ser vi tyvärr även i övriga Sverige.

Barn av olika kön får inte leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat och kortbyxor. Småpojkar får säga vad de vill och bestämma över kvinnlig personal. Flickor tvingas bära slöja, inte bara på grund av föräldrarna utan även på grund av påbud från personal. Personal meddelar föräldrarna om barnen avviker från de muslimska hedersnormerna, och arabiska är alltför ofta det främsta språket vid kommunikation. Man kan tro att man är på en förskola i Bagdad, men det är Socialdemokraternas Malmö man befinner sig i.

Socialdemokraterna saknar totalt trovärdighet i frågan. Det är värt att tänka på. Känner den socialdemokratiska ledamoten något som helst ansvar för den miserabla situation Malmö i dag befinner sig i?

Herr talman! De senaste veckorna har Socialdemokraterna bröstat upp sig rejält i debatten gällande hederskultur på förskolor och skolor. De målar lite upp sig som islamisternas största fiende. Tidöpartierna och Sverigedemokraterna är då alltför passiva. Det är med andra ord socialdemokratisk plakatpolitik när den är som sämst.

Hur det på riktigt går när Socialdemokraterna styr vet Malmös invånare mycket väl. Hedersförtryck och hedersvåld har i decennier fått härja fritt på de kommunala förskolorna i utsatta områden, med de socialdemokratiska politikernas goda minne. Gång på gång har det förebyggande arbetet mot hedersförtryck totalsågats i det socialdemokratiska Malmö. Socialdemokraterna har blundat, blundat och återigen blundat.

Är det inte dags att ledamoten och Socialdemokraterna ber Malmös invånare om ursäkt? Är det inte dags att be alla barn, särskilt små flickor, som utsatts för hedersförtryck och våld på de kommunala förskolorna om ursäkt?

Fru talman! Min fråga går till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.

I min hemstad Borås ser vi en skrämmande utveckling. Polisen varnar nu för att gängen i områden som Norrby och Hässleholmen rekryterar barn som är så unga som i nioårsåldern.

Skolan har blivit en rekryteringsarena för de gängkriminella. Lärare i Borås vittnar om en total maktlöshet. De ser tecknen: dubbla telefoner för knarkhandel och öppen rekrytering. Men de hindras av en föråldrad sekretess. En rektor har ingen aning om vilka hot han släpper in i klassrummet.

Barnens säkerhet måste gå före de kriminellas integritet. Sverigedemokraterna kräver att sekretessmuren mellan skola och polis rivs helt. När presenteras lagförslaget om absolut informationsplikt, så att vi kan skydda barnen i Borås och i övriga Sverige?

Fru talman! Jag tror att de flesta studenter är klokare och att de faktiskt förstår att vissa saker kommer att ta tid.

Det är inte att bedriva en ansvarsfull politik, som ska hålla över tid, att säga: Vi sätter in 250 kronor extra på kontot, och så hoppas vi att ni röstar på oss. Vi tänker inte dela ut några mutor till studenterna bara för att det är valår, utan vi kommer att vara raka och tydliga.

Det är långsiktiga reformer och processer som gör att även studenterna kommer att få det bättre. Att höja studiebidraget med någon enstaka hundralapp skulle kanske vara lite mildrande de första månaderna. Men på sikt kommer vår politik att gynna studenternas ekonomi, precis som det kommer att gynna hela svenska befolkningen. Så är det oavsett om man med vänsterretoriken försöker ställa rika mot fattiga och sådant.

Man har inte förstått elementär nationalekonomi när det gäller beskattning av befolkningen. Att vi har en skattelindring över hela fältet innebär inte att folket i sig, människor i sig eller nationen blir fattigare. Det stimulerar ekonomin, och det är det vi verkligen behöver. Vi behöver inte ha fler skatter och pålagor, för det får aldrig ekonomin att växa.

Nu fick vi en allmänekonomisk debatt, men det var ju så här det lät från ledamoten, och då fick väl jag haka på.

Fru talman! Ledamoten säger att när borgare talar om effektivisering innebär det nedskärningar. Det säger väl någonting om fördomarna gentemot folk som vill ha en effektiv ekonomisk hushållning.

Med vänsterns politik hade vi inte haft en inflation på 2 procent. Med vänsterns politik – som handlar om allt åt alla, om höjda bidrag, om att belåna mer och så vidare – hade vi inte haft en inflation på 2 procent i dag. Då hade vi haft en inflation på det dubbla, som en del europeiska länder har, och det hade varit mer än minus 200 kronor i plånboken för studenter och för människor överlag.

Jag tycker att jag har redogjort för detta. De långsiktiga reformerna när det gäller byggandet av särskilt studentbostäder kommer på sikt att förbättra förhållandena för studenter på ett markant och tydligt sätt.

Den generella momssänkningen kommer att vara till stort gagn för studenter. Den skattesänkning som ligger på bordet och som ska genomföras kommer att gynna dem som arbetar, och det är ju nästan 60 procent av alla studenter.

Med ansvarstagande kommer det alltså samtidigt att bli bättre för studenterna.

Fru talman! Ekonomin kommer inte bara att stärkas på sikt för studenterna under ett antal år. Den 1 april halverar vi matmomsen. Det handlar inte om ett paket eller ett halvt paket nudlar till som man har råd med.

En halvering från 12 till 6 procent kommer trots allt att ha en väsentlig påverkan på ekonomin även för den som studerar. Det är jag helt övertygad om. Det kommer att ha en väldigt tydlig effekt på kort sikt.

Sedan återkommer jag till de 100–300 kronor som vissa partier föreslår. Det är väldigt kortsiktigt. Vi behöver ha de strukturella förändringarna av bostadsmarknaden för studenter. Men då krävs det också stegvis förändringar av både bygglov och annan praxis. Det jobbar vi intensivt med.

Det ska inte vara fler bidrag men mer i lönekuvertet. Det är ändå mottot. Den sänkta skatten gäller även för studenter.

Fru talman! Tack för den väldigt ledande frågan!

På sikt gäller det att stärka både studenternas ekonomi och ekonomin i sin helhet. Vissa av reformerna siktar in sig på flera år framöver i tiden.

Det handlar till exempel om att stärka studenternas ekonomi på sikt när det gäller boendekostnaderna. Vi har haft remissvaren när det gäller reformen med förenklade regler, där beslut fattades i juni i förra året.

Studentbostadsföretagen, fastighetsägare och byggbolag har i remisssvaren svarat att om man genomför den reformen kommer det på sikt att leda till 300–700 kronor i minskade hyreskostnader. Nu kan vi bygga mindre och effektivare. Det här är någonting som kommer att ske stegvis. Vi ser en långsam återhämtning när det gäller byggandet. Man räknar med att regelförenklingarna kommer att få sin effekt först nu 2026 och 2027.

Vill vi räkna siffror på kontot i januari kan det vara så som ledamoten säger. Men vi siktar lite längre när det gäller att på sikt och stadigt förbättra ekonomin för studenter. Det är den enda vägen att gå, i stället för att bara höja några enstaka hundralappar och hoppas att problemet är löst i framtiden. Vi bedriver en långsiktig politik, och förhoppningsvis till och med över mandatperioden.

Fru talman! Jag anser inte att vår åtgärd gällande polisutbildningen är liten, som ledamoten hävdar. Det är en ganska stor åtgärd.

Ledamoten ojar sig lite över att vi inte ställer oss bakom Socialdemokraternas förslag. Han menar att de vill göra stora satsningar på studenterna och deras ekonomi.

Det kommer eventuellt att gälla 100–300 kronor i månaden. Vår politik har lett till att vi gått från 10 procent till 2 procent i inflation. Det påverkar ekonomin inte bara för studenterna.

Nu när vi genomför en sänkning av matmomsen den 1 april i år från 12 till 6 procent kommer det att innebära många fler hundralappar för studenterna.

När vi tittar på skattesänkningarna över huvud taget är det över 60 procent av studenterna som arbetar vid sidan av studierna. De kommer att tjäna åtskilliga hundralappar på denna skattesänkning.

Vi stärker faktiskt ekonomin för studenterna på många olika plan och med betydligt mer än vad ledamoten föreslår.

Fru talman! Vi står inför en stor och akut samhällsfråga. Kriminaliteten genomsyrar stora delar av samhället, vilket skapar en chockvåg. För att kunna upprätthålla mycket av det som bär upp vårt samhälle behövs många fler poliser – lagens väktare. Vi fann denna åtgärd oerhört väsentlig för att tackla kriminaliteten och få Sverige på rätt väg. Det är tyvärr nödvändigt att göra på det här sättet, eftersom man har försummat inte bara polisväsendet utan också roten till den kriminalitet vi ser i dag. Ja, det är en drastisk åtgärd att se till att våra poliser får utbildningen betald. Men nöden kräver detta.

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Utbildning är en av de mest avgörande investeringarna för ett samhälle. Det är genom utbildning som människor får möjlighet att växa, ta ansvar för sina liv och bidra till samhällets utveckling. Men för att utbildningen ska kunna fungera som denna möjliggörare krävs det att de system som omger den är stabila, långsiktiga och hållbara. Det är därför vi i dag behandlar ett betänkande som berör en av de mest centrala delarna i utbildningspolitiken: studiestödet.

Fru talman! Sverige har i dag ett av världens mest generösa studiestödssystem. Det har sagts tidigare, och jag upprepar det igen. Det är ett system som gör det möjligt för människor att studera oavsett bakgrund, oavsett om man kommer från en akademikerfamilj eller från en familj där ingen tidigare satt sin fot i universitetsvärlden. Det är ett system som ger trygghet, förutsägbarhet och möjligheter.

Just därför måste vi dock vara varsamma. Ett system som är så omfattande och viktigt får inte bli föremål för ryckighet, kortsiktiga lösningar eller politiska impulser under valåret. Det måste utvecklas med eftertanke, helhetsperspektiv och ansvar. Det är precis det som utskottet gör i detta betänkande.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har aviserat en omfattande översyn av hela studiemedelssystemet. Det stämmer. Det handlar inte om små justeringar i marginalen. Det handlar om en genomlysning av systemets grundläggande konstruktion: fribeloppet, bidragsnivåerna, lånedelen, trygghetsreglerna, samspelet med arbetsmarknadspolitiken och hur olika stödformer ska kunna harmoniera med varandra.

Det är ett stort och viktigt arbete som måste få ske utan att vi springer åt olika håll och gör punktinsatser som riskerar att motverka helheten. Det är därför utskottet föreslår att motionerna avslås, inte för att det saknas engagemang i motionerna och inte för att frågorna är oviktiga, utan för att det vore lite oansvarigt att föregripa ett omfattande reformarbete genom att fatta beslut i förtid.

Fru talman! Låt oss titta lite på de områden som motionerna berör. För det första har vi fribeloppet. I flera motioner vill man höja det. I andra vill man sänka det, avskaffa det eller göra det månadsbaserat. Det är frågor som många studenter bryr sig om – absolut. Och det är frågor som förtjänar att behandlas seriöst. Men fribeloppet är inte en isolerad fråga. Det påverkar arbetsmarknaden, studietakten, skuldsättningen och statens kostnader. Därför är det rimligt att regeringen tar med fribeloppet i den större översynen. Att börja ändra på det nu, utan att helheten är klar, vore att riskera både systemets stabilitet och studenternas trygghet.

För det andra är den högre bidragsnivån aktuell. I motionerna vill man antingen utvidga den, förstärka den eller rikta den till särskilda grupper. Men även här är utskottets linje tydlig med att det är en del av en större översyn. Vi kan inte plocka ut enskilda delar och förändra dem utan att se till hur helheten påverkas. Det är inte så man bygger ett hållbart system.

För det tredje har vi omställningsstudiestödet. Det är ett nytt och viktigt verktyg för att stärka människors möjligheter att vidareutbilda sig mitt i livet. Men det är också ett system som nyligen har förenklats, med nya regler som trädde i kraft vid årsskiftet. Det är därför klokt att utskottet säger: Låt dessa förändringar få verka innan vi gör nya justeringar. Låt oss se hur systemet fungerar i praktiken under längre tid innan vi börjar ändra det igen.

Fru talman! En annan fråga som lyfts upp i motionerna är stödet till kortutbildade. Det är en viktig fråga, särskilt i ett land där många står långt ifrån arbetsmarknaden. Men även här pågår redan ett arbete inom regeringen för att harmonisera stöden med arbetsmarknadspolitiska program. Det vore direkt kontraproduktivt att fatta beslut som riskerar att skapa överlappningar och ineffektivitet.

Kärnan i utskottets resonemang är att vi måste se till helheten. Vi måste låta pågående reformer få verka. Vi måste låta regeringen slutföra sin översyn innan vi kastar in förändringar som riskerar att dra åt olika håll.

Fru talman! Det finns också motioner som rör mer specifika frågor, såsom merkostnadslån för musikinstrument, studiestöd för taxiförarutbildningar, särskilt boendestöd för studenter och indexering av studiebidraget. Alla dessa frågor är viktiga för dem de berör. Men även här gäller samma princip: Vi kan inte fatta ett beslut i isolering. Vi måste se till helheten. Och helheten är att studiestödssystemet står inför en större reform och översyn. Därför avstyrker utskottet dessa motioner.

Fru talman! Vi har ett studiestödssystem som är långsiktigt hållbart. Det är ett system som ger människor möjligheter men som också är ekonomiskt ansvarsfullt. Det är ett system som är tydligt, förutsägbart och rättvist.

Fru talman! Oppositionen presenterar en rad förslag som på ytan låter som bra och enkla lösningar för att stärka studenternas ekonomi. Men det är just det som är problemet: De är enkla. Det är kortsiktiga och i många fall väldigt dyra lösningar som saknar helhetsperspektiv. De bygger på samma gamla reflex: Höj bidragen och lägg till några stöd, så hoppas vi att problemen försvinner!

Vi väljer en annan väg. Vi väljer en mer ansvarsfull väg, en väg som faktiskt stärker studenternas ekonomi – inte bara i dag utan även på lång sikt.

När Sverigedemokraterna och regeringen pressar ned inflationen sjunker kostnaderna för mat, boende och el. Det är en av de mest kraftfulla förbättringar för studenters ekonomi som över huvud taget går att åstadkomma. När skatten sänks för låg- och medelinkomsttagare får studenter som jobbar extra behålla mer av sin lön. När vi återupprättar arbetslinjen växer arbetsmarknaden och fler jobb blir tillgängliga, särskilt sommarjobb. Det är verkliga förbättringar, inte enkel plakatpolitik under ett valår.

När Sverigedemokraterna och regeringen förenklar byggprocesserna och så småningom ökar takten i bostadsbyggandet påverkar det också på sikt ekonomin för studenterna. Då kommer det inte bara att handla om några enstaka hundralappar hit eller dit. Hyran är som sagt den största utgiften för nästan varje student. Att få ned den kostnaden är en reform som verkligen kommer att påverka plånboken. Detta kommer vi att se under 2026 och framför allt 2027, tror jag.

Vi stärker studenternas ekonomi genom att stärka hela den svenska ekonomin. Det är skillnaden mellan oppositionens politik och vår. Vi vill bygga stabilitet, ordning och långsiktighet. Vi gör reformer som gäller alla, även studenter, och vi gör det utan att äventyra statsfinanserna eller skapa nya beroenden. Det är så man tar ansvar. Det är så man bygger ett land och ett system som fungerar. Det är därför vi står bakom utskottets linje.

Fru talman! För att sammanfatta vill jag säga fem saker. För det första gör regeringen och Sverigedemokraterna en nödvändig och omfattande översyn. För det andra måste pågående reformer få verka innan nya beslut fattas. För det tredje har Sverige fortfarande det generösaste studiestödssystemet. För det fjärde måste förändringar göras samlat och inte styckevis. För det femte är utskottets linje ansvarsfull, långsiktig och väl avvägd.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Min fråga går till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.

För första gången har Skolverket publicerat resultat som visar hur mycket elever lär sig på ett läsår, utifrån det som mäts i Timss. Resultatutvecklingen i matematik och naturvetenskap är positiv för majoriteten av de svenska eleverna. Men för de allra mest lågpresterande eleverna sker däremot en negativ utveckling. Resultaten stärker bilden av att problemen i svensk skola huvudsakligen är ett migrationsproblem.

Vilka åtgärder vidtar regeringen för att stärka kunskaperna i svenska språket, så att fler elever kan klara av sina studier?

Fru talman! Det har snart gått fyra år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. När vi talar om Putins brutala krig mot det ukrainska folket måste vi minnas att det inte bara är ett krig om land och gränser. Det är ett krig mot människor, deras rätt att leva i frihet och deras rätt att själva forma sin framtid.

Sedan den 24 februari 2022 har bomberna fallit över städer och byar och över skolor och sjukhus. Barn har tvingats växa upp i skyddsrum, föräldrar har skilts från sina barn och hela familjer har slitits upp med rötterna.

Detta krig har skapat den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Cirka 6,9 miljoner ukrainare befinner sig fortfarande på flykt utanför sitt land – i vårt Europa, i vår tid. Av dessa har ungefär 40 000 kommit till Sverige för att söka skydd i denna svåra tid. De är nu våra grannar, våra klasskamrater och våra nya arbetskamrater. Bakom varje siffra finns en människa – en mamma som tvingas lämna sin man vid fronten, ett barn som inte längre kan leka på sin gård eller en pensionär som har förlorat sitt hem och måste börja om från början.

Fru talman! Vi får inte glömma att Ukraina inte är ett land långt borta, utan det är ett grannfolk. Vi delar gemenskap genom historia, genom kultur, genom handel och genom människor som bott här sedan länge. Ukrainare bidrar till vårt samhälle som arbetare, studenter, forskare och kulturutövare. När de under kriget nu tvingas fly är det naturligt att vi står vid deras sida, som goda grannar gör.

Det ukrainska folkets kamp är vår kamp. De försvarar inte bara sitt land. De försvarar de värden som vi själva bygger vårt samhälle på: demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. När Ryssland försöker krossa dessa värden i Ukraina hotas också vår trygghet här i Sverige och i Europa.

Fru talman! Vi får aldrig låta siffrorna bli kall statistik. Varje siffra motsvarar ett liv, en berättelse och en framtid som står på spel. Därför måste Sverige även fortsatt stå fast vid sitt stöd till Ukraina – militärt, ekonomiskt och humanitärt – för Ukrainas kamp är som sagt vår.

I det här sammanhanget vill jag särskilt lyfta fram regeringens förslag om att ge ukrainare med tillfälligt skydd rätt till studiemedel. Förslaget innebär att den som har varit här i minst tolv månader ska kunna söka studiehjälp och studiemedel precis som svenska studenter. Det enkla syftet är att ge människor möjlighet att utbilda sig, stå på egna ben och bidra till samhället.

Fru talman! Även om vi alla hoppas på en snar fred är det väldigt lite som talar för att det blir så. Låt oss vara tydliga: Många av dessa människor har redan varit här under mycket lång tid, och deras liv kan inte stå på paus i väntan på att kriget ska ta slut. Barn växer upp, ungdomar vill utbilda sig och vuxna vill arbeta och försörja sin familj här. Att neka dem möjlighet till studiestöd är att hålla dem tillbaka och hindra dem från att bygga sig en framtid – oavsett om framtiden finns här eller i ett framtida fritt och självständigt Ukraina.

Jag är stolt över att vi kan ta detta beslut. Det är kanske en liten detalj i det brutala geopolitiska spel vi ser, men det är ett gigantiskt kliv för en enskild ukrainare här i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Vi ägnar oss inte åt någon hobbyanalys. Den tidigare regeringen stod bakom analysen att kärnkraften var obsolet och skulle fasas ut totalt. Alla som på något sätt var förespråkare för att bevara kärnkraften ansågs inte ha någon verklighetsanknytning. Nu böjer ni er och inser att ni har gjort fel.

Vad gäller frågan om modersmål är kontentan av det som kommit fram att den enorma omfattningen av offentligt finansierad undervisning i modersmål är unik. Det finns ingen forskning. Det finns inte tillräckligt bra underlag. En sammanställning av rapporter säger inte så mycket. Realiteterna i vårt samhälle visar tydligt att det trots dessa enorma belopp som år efter år har pumpats in i detta mångkulturella projekt i fråga om modersmål inte har kommit fram några tydliga resultat.

Sverige skulle ha varit en superekonomi efter massinvandringen av flyktingar. Det blev ingenting med det. Hur blir det med modersmålet? Vi har ju sett att utanförskapet har förstärkts med undervisningen i modersmål. Vi har bara fördjupat okunskapen i svenska språket hos unga människor. Därmed har vi stängt dörren för vidare studier.

Det är inte betyget F som är problemet, utan problemet är den socialdemokratiska politiken. Vi måste tillbaka till kunskapsskolan. Det ska inte vara det mjuka flummeriet som har ägt rum under många decennier.

(Applåder)