Ulrika Liljeberg

Herr talman! Polisen har en viktig och många gånger avgörande roll för att skapa och återskapa tryggheten för oss alla i Sverige. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla poliser och polisanställda för de insatser som de gör dygnet runt, året runt, för alla oss i Sverige: Stort tack!

Vi i Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora och välbehövliga ökade resurser till svensk polis som nu förverkligas. År 2022 var polisens budget 32 miljarder. I år är den 48 miljarder. Det är en 50-procentig ökning. En viktig del i expansionen är att vi ska ha fler poliser.

Det vi debatterar i dag är Riksrevisionens rapport om antagningen till polisutbildningen. Den är sannerligen ingen munter läsning. Där står att det inte är säkerställt att antagningsprocessen är anpassad för att välja ut lämpade kandidater till polisyrket. Riksrevisionen säger helt enkelt att man inte har någon heltäckande analys av vad polisyrket kräver eller vilken kravbild man ska ha. I rapporten sägs vidare att antagningsprocessen kan bli mer effektiv och att den inte främjar god hushållning. Kritiken är alltså allvarlig. Det som behövs är rätt kravbild, rätt kompetens och rätt förutsättningar.

Herr talman! Brottsligheten utvecklas. Vi har fortfarande mängdbrotten, som drabbar boende och småföretagare i hela vårt land. Vi har våldet mot barn och våldet mot kvinnor. Detta kräver en stabil och kompetent grundbemanning av poliser i hela landet.

Men vi har också den växande organiserade brottsligheten som ökar. Man säger att brotten blir färre men värre. Det handlar om avancerade företagsupplägg, digitala brott och internationella brott. Detta kräver betydligt mer av våra poliser. Det krävs nya förmågor och nya egenskaper, men det krävs också en polis med kunskap och erfarenhet. Vi har alltså en mer avancerad brottslighet.

Detta ska också ses i ljuset av det faktum att hälften av dagens poliser har varit i tjänst i mindre än tio år. De flesta poliser som lämnar yrket gör det för att gå i pension. En polis i statistiken kan vara en polis med över 40 års erfarenhet, men det kan också vara en polis med bara fyra månaders erfarenhet. Detta har såklart en påverkan, och det är inget vi kan ta lätt på.

Därför tycker Centerpartiet att det siffersatta målet bör kompletteras med andra mål, så att vi bättre kan mäta poliskårens förmågor. Allt detta innebär också att urvalet och utbildningen är helt avgörande. Det ligger ett stort ansvar på nuvarande regering och kommande regering att se till att det blir en effektiv och ändamålsenlig utbildning, både vad gäller urvalet och utbildningens innehåll.

Jag vill ta tillfället i akt att lyfta fram just polisutbildningen, alltså det som tar vid efter antagningen. Med en expansion av Polismyndigheten behöver fler utbildas, och det behövs även fler polisutbildningar. Man ansåg att det behövs polisutbildning vid ytterligare en högskola. Polisutbildning finns på fem platser: Malmö, Växjö, Borås, Huddinge och Umeå.

Regeringen sa då att man önskade ytterligare en skola och att den skulle vara i Mellansverige. Då räckte Örebro universitet, Högskolan Dalarna och Högskolan i Gävle upp handen och förklarade att de var beredda att starta en ny polisutbildning. Men regeringen valde Uppsala, rikets fjärde största stad, som ligger ungefär 30 minuter från Stockholms innerstad.

Det här är ytterligare ett exempel på att regeringen och SD inte ser vikten av hela landet och att inte allt behöver ligga i landets största städer. Vi ifrågasätter regeringens regionalpolitik när man i den här satsningen inte ser att akademisk infrastruktur, som en ny polisutbildning, är av största vikt för mellansvenska städer som Falun, Gävle och Örebro. Vi beklagar detta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Det är ju väl känt att Centerpartiet har stått bakom i stort sett alla de förslag och satsningar som regeringen har lagt på riksdagens bord. Det är viss lagstiftning som vi har sagt nej till, då vi inte tyckte att den var effektiv, men till exempel alla budgetförstärkningar har vi stått bakom.

Det är viktigt att vi får effekt för de pengarna. Vi är snart uppe i 100 miljarder för rättsväsendet om vi fortsätter den ökning vi har gjort nu. Det gör att vi behöver ha höga krav på verksamheterna. Vi behöver ta tag i den grova organiserade brottsligheten men också våldet mot barn, våldet mot kvinnor och mängdbrotten i hela landet. Här är vi överens.

Justitieministern säger att det är viktigt att vi fångar upp detta och till exempel har visselblåsarfunktioner inom Kriminalvården. Det var just en sådan intern funktion som lyfte dessa problem 2023 och sa att det fanns problem med styrning och ledning och med att få ut de beslut som såväl riksdag och regering som ledningen fattar. Detta är allvarligt.

Jag uppskattar fria medier. Jag uppskattar public service. Men jag tycker att det först och främst anstår oss i det offentliga, som också har intern revision, att ta hand om detta. Vi har även andra offentliga granskningsfunktioner, som JO, som också har tagit upp detta. Jag välkomnar SVT:s granskning, men det är viktigt och anstår en regering med dessa höga ambitioner i ett utsatt läge vad gäller brottslighet att hantera detta på ett annat sätt.

Jag kommer att återkomma i frågan, framför allt vad gäller Kriminalvårdens utbyggnad. Den är vital för Sveriges trygghet framåt.

Herr talman! Jag tror att vi alla uppskattar SVT:s granskning av det här och vikten av public service. Det var ju Ekot som rapporterade om den granskning som kom 2023. Men jag tror att vi alla ändå tycker att det viktigaste är att regeringen som har fått makten och ansvaret också tar det ansvaret.

Det framkom tydligt 2023 att det finns brister i styrning och ledning och uppföljning av beslut. Vi får väl hoppas att SVT råkade se det fall där det inte har lyckats. Det vet vi inte riktigt.

Det är allvarligt när det brister i styrning och ledning i en så viktig verksamhet som Kriminalvården. De har uppgifter som är viktiga för oss alla – att förvara interner, om man får säga så, men också att stå för rehabilitering med visionen Bättre ut.

Det råder som sagt ingen brist på politiska ambitioner i det här landet, men det saknas ibland genomförandekraft. Jag ska säga att jag och Centerpartiet ser positivt på det arbete som har gjorts mot den grova organiserade brottsligheten. Att de dödliga skjutningarna minskar är positivt. Men med de stora resursökningar som har gjorts till rättsväsendet anstår det oss att ha en högre nivå. I det här fallet gäller det brott mot barn, sexualbrott mot barn. Att vi då har en statlig myndighet under Justitiedepartementet som i värsta fall har underlättat möjligheten att begå nya brott är fruktansvärt.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Har man riksdagsmajoritet är det enkelt att stifta lagar och anslå budget. Svårigheten är att styra och leda.

Förra året granskade JO både häkten och anstalter utifrån de dubbelbeläggningar som vi nu ser är standard. I granskningen riktas skarp kritik mot Kriminalvården för risker för både medarbetare och intagna.

Vi står bakom en utbyggnad av kriminalvården, men vi tycker att den går för långsamt. Min fråga till justitieministern är därför vilka ytterligare åtgärder ministern tänker vidta för en mer fungerande kriminalvård.

Nu är vi dessutom i ett läge där det kommer att läggas ett stort antal propositioner på riksdagens bord som på intet sätt kommer att minska trycket på kriminalvården. Vi har haft ett bra och viktigt fokus på åklagare och poliser under en tid. Men det behöver vara lika stort fokus på kriminalvården så att vi inte skapar krutdurkar till anstalter utan skapar anstalter som lever upp till Kriminalvårdens vision Bättre ut.

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Min fråga föranleddes av den granskning som gjordes av SVT Nyheter i Skåne och som visade att Kriminalvårdens placeringar under åren 2024 och 2025 av personer dömda till samhällstjänst hade skett på platser som var helt klart olämpliga.

I minst 17 fall har personer som dömts för olika typer av sexualbrott fått avtjäna sina straff i föreningar med aktiviteter för barn och unga. De hade bland annat fått anordna barnkalas, hjälpa till på 4H-gårdar och delta i läxhjälp. I vissa fall begick de dömda nya sexualbrott samtidigt som de avtjänade samhällstjänsten.

Centerpartiet uppskattar granskningen, men den påvisar mycket allvarliga brister inom ett av Kriminalvårdens mest grundläggande områden. Att staten möjliggör för sexualbrottsdömda att placeras i direkt kontakt med barn och unga är helt oacceptabelt.

Efter SVT:s avslöjande har regeringen nu agerat, men det avgörande för att kunna bedöma regeringens förmåga att ta ansvar är hur regeringens styrning och ledning av Kriminalvården i dessa frågor såg ut före avslöjandet.

Ministern sa här: ”När informationen nådde mig kallades Kriminalvården omedelbart till ett möte med Justitiedepartementet.” Han sa även att Kriminalvården lovat att det inte ska ske igen. Jag vill säga att jag inte på något sätt misstror att justitieministern ser allvarligt på det här och det som hänt. Regeringen styr med budgetar, regleringsbrev och en ständigt pågående myndighetsdialog.

Kriminalvården är en av de största myndigheterna och är i en tid av stor expansion. Det finns en möjlighet att man kan vara i god tro när det gäller en myndighets förmåga att utföra sitt uppdrag, men i en rapport från Kriminalvårdens internrevision som kom i oktober 2023 pekade internrevisionen på flera brister i uppföljningen av de beslut som fattats av ledningen.

Internrevisionen konstaterade att det finns en risk för att eventuella fel och misslyckanden inte upptäcks eller åtgärdas i tid om myndigheten inte kommer till rätta med bristerna. Man sa att det saknas en strukturerad beslutsuppföljning och att det föreligger en hög risk för att fel och misslyckanden inom Kriminalvården inte upptäcks. Man beskrev en arbetskultur som är tyst och oattraktiv.

Rapporten uppmärksammades stort, bland annat i Ekot i november 2023. Vid tiden för rapporten hade justitieministern haft sin post i ett år, och nu 2026 kom SVT:s granskning som avser de två åren efter internrevisionens granskning.

Min fråga till justitieministern är hur man agerade innan just den aktuella informationen nådde honom, då det uppenbarligen varit ett känt problem inom Kriminalvården.

Herr talman! Det aktuella lagförslaget, som är på riksdagens bord i dag, om utökade möjligheter till registerkontroller är mycket välkommet och efterfrågat och något som Centerpartiet länge verkat för. Det innebär bland annat en ny möjlighet till registerkontroll av personer som ska arbeta i hemmet åt äldre personer eller vuxna med funktionsnedsättning samt en utökad möjlighet till kontroll i misstankeregistret av personer som ska arbeta med barn. Det innebär även en ökad kontroll när det gäller vissa ledande tjänster i kommunen.

Jag vill ta det här tillfället att både lyfta och tacka alla som arbetar i den offentliga sektorn – från dem som jobbar med oss här i kammaren i riksdagen i dag till brandmannen i den kommunala räddningstjänsten, undersköterskan på sjukhuset och de ekonomiansvariga på myndigheter. Ni arbetar varje dag, året runt, i vår gemensamma sektor. Ni behöver ha rätt resurser, rätt lagrum, rätt kollegor och rätt skydd.

I dag hanterar vi de krav vi har på er som ska jobba i det offentliga. Det är krav som ska skydda och ge säkerhet och trygghet för dem ni är till för – brukare, patienter, medborgare och kunder i det offentliga.

Det är helt rätt och riktigt att det finns en möjlighet för offentliga arbetsgivare att kontrollera er i belastningsregister och misstankeregister. Men vi behöver också skydda er för att ni ska kunna göra ert viktiga jobb, och här tycker Centerpartiet att det kan göras mer. Centerpartiet har därför föreslagit att de som arbetar mot den grova organiserade brottsligheten ska ha ett bredare skydd än de har i dag, framför allt när det gäller exponering av beslutsfattares namn.

Socialsekreterare, kronofogdar, miljöinspektörer och handläggare på Försäkringskassan är alla viktiga i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. De behöver få samma skydd som poliser numera har om det finns ett påtagligt hot mot dem eller deras familjer. Det är rätt att poliserna har det här skyddet, men fler som för samma kamp borde också ha det. Det är beklagligt att inte fler partier står bakom detta. Sverige måste kunna bättre än så här.

Herr talman! Vi kan återvända till de aspekter vi har att hantera i dag. Vi har sagt: Det är bra politik som föreslås, men det är för lite. Det är verkligen inte brist på ambitioner i svensk politik, men det är brist på genomförandekraft, och det finns ytterligare behov.

Till att börja med behövs det en möjlighet till löpande eller återkommande registerkontroller under pågående anställning. Därför är det positivt att regeringen har gett Utredningen om bakgrundskontroller i uppdrag att lämna förslag på ett regelverk om uppföljande bakgrundskontroller. Men det ska redovisas i mars 2027, och det är två och ett halvt år efter tillsättandet av utredningen. Jag tror till och med att det är längre tid än vad den omfattande grundlagsutredningen fick på sig. Eftersom frågan är angelägen bör den regering som styr landet nästa vår prioritera arbetet med att bereda förslag så att vi kan få en konkret och rättssäker lagstiftning om löpande kontroller av anställda.

Vidare medför utvecklingen av organiserad brottslighet, kriminell ekonomi, otillåten påverkan och försök till infiltration av välfärdens verksamheter ett behov av att bredda katalogerna över vilka brott som ska finnas med i det här registerutdraget. Det behöver vara dagens risker som speglas, inte gårdagens risker. Därför bör regeringen skyndsamt utvidga antalet brott som ska framgå av de här registerkontrollerna.

Slutligen anser Centerpartiet att det är viktigt att det i alla slags verksamheter, inte bara i vissa, finns en möjlighet till registerkontroll av personer som i sitt uppdrag har direkt eller regelbunden kontakt med vuxna personer med ett intellektuellt funktionshinder. Jag uppskattar att flera partier har lyft just den utsatta gruppen. Vi har hört i medierna om rättsfall där personer har utsatts för de grövsta övergreppen. De vuxna intellektuellt funktionsnedsatta behöver ett ökat skydd. Regeringen bör därför säkerställa att Utredningen om bakgrundskontroller utreder även den frågan.

Som sagt: Allt det här behövs för att skydda både vår demokrati och vår rättsstat samt alla de brukare, barn, äldre och funktionsnedsatta som behöver oss mest.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Man blir rädd när ens ord kan klippas ihop hur som helst. För det fall att Centerpartiet skulle vara för en sänkning av straffmyndighetsåldern skulle vi inte ha något emot att Kriminalvården tog ansvaret för det. De har en bra verksamhet under rätt förutsättningar.

Vi anser att barn under 15 år inte ska straffas och inte föras in i det systemet. Remissinstanserna talar om ”forskningens tydliga slutsatser om att repressiva åtgärder inte är en effektiv metod för att motverka brottslighet bland unga”. Det är inte en effektiv sak att göra, även om det uppenbarligen känns bra för många att låsa in.

Jag brukar prata om att vi har bevistalan för att brottsoffer ska få klarhet. Självklart är varje brottsoffer unikt, men det som framkommer är att man absolut inte vill att någon annan ska bli utsatt för samma sak. Man vill att det ska sättas stopp för förövarens brottsliga bana. Om det då är barn som har varit förövare – vi har ju till och med 12-åringar, som inte ens omfattas av det aviserade förslaget – behöver vi ju sätta in insatser för att se till att detta inte händer igen. Det är det bästa för att inte skapa fler brottsoffer.

Forskningen säger att det, när det handlar om barn under 15 år, ska vara andra insatser än kriminalvård. Jag säger det igen: Vi som samhälle har inte klarat av att göra detta.

Att då säga att vi ska göra så här i brist på annat eller säga ”vad ska vi göra” är en lätt väg ut, när vi borde göra det jobb som forskningen visar är effektivt på ett ordentligt och bra sätt. Det är en lätt väg ut att inte göra jobbet genom att lägga det här förslaget på riksdagens bord.

Fru talman! Jag delar ledamotens bild av att det brottsförebyggande arbetet är otroligt viktigt och att man ska straffa dem som begår brott. Vi i Centerpartiet har som sagt stått bakom de straffskärpningar som gjorts och de ökade resurserna till det. Vad detta gäller är att vi ser att det här är barn utan konsekvenstänk.

Vi har annan lagstiftning där det finns möjlighet att ha andra insatser för dem som sägs inte kunna ta ansvar för sina handlingar. Vi har det i rättspsykiatrisk vård. Vi har även möjlighet att inte åtala när någon tillhör personkretsen enligt LSS. Det här gör vi för att vi anser att de här personerna inte till fullo kan ta ansvaret för sina handlingar. Däremot behöver de vård. Vi har sagt i andra debatter att de här barnen behöver vård men inte kriminalvård.

Vi vet att åren mellan 10 och 15 är väldigt formativa. Det kanske till och med har sjunkit lite längre ned i åldrarna nu än när vi växte upp. Att bli dömd för någonting, hamna i fängelse och få en kriminell identitet är otroligt svårt att ta sig ur, visar forskningen.

Vi har från Centerpartiets sida sagt ja till ungdomsfängelser, för vi tycker att Kriminalvården under rätt förutsättningar har en bra verksamhet. Det är inte det. Men Centerpartiet och i stort sett samtliga remissinstanser säger att barn under 15 år inte har det konsekvenstänk som gör att de kan ta ansvar för sina handlingar. De behöver vård, och det lyfte jag fram i mitt anförande. Det som finns – BVC och MVC, förskola och skola – måste göra jobbet bättre.

Fru talman! De dödliga skjutningarna och sprängningarna fortsätter att drabba vårt land urskillningslöst, även om det låter på regeringens företrädare som att faran är över. Centerpartiet anser inte det. Vi ser att både gamla och unga utsätts för brott.

För den som blir svårt skadad eller vars anhörig blir mördad spelar det absolut ingen roll hur gammal gärningspersonen är – om den är äldre eller yngre än 15 år. Brotten är lika fruktansvärda och drabbar lika hårt. Tyvärr ser vi att barn som är 12, 13 eller 14 år skjuter, mördar och spränger i en aldrig tidigare skådad utsträckning.

Centerpartiet har därför sagt ja till de flesta förslag inom rättsområdet när vi har funnit att insatserna varit effektiva, rättssäkra och evidensbaserade.

Centerpartiet har därför i riksdagen under denna mandatperiod röstat ja till bevistalan för barn yngre än 15 år som begår grova brott. Det innebär att en förundersökning och rättegång genomförs precis som vanligt för att klarlägga och utröna vad som hänt, för att ge de drabbade klarhet.

Vi i Centerpartiet har även ställt oss bakom förslaget att hemliga och preventiva tvångsmedel ska kunna användas även för barn under 15 år, för att bättre förhindra och utreda brott och ge brottsoffer klarhet men även för att kunna hitta och straffa dem som rekryterar barn till att begå brott.

Vi har sagt ja till det här och annat därför att vi anser att det är effektivt, och det har varit bra verktyg för att bekämpa dessa grova brott och återskapa trygghet. Det aviserade förslaget om sänkt straffbarhetsålder är dock inte ett av dem. Centerpartiet kommer att säga nej till att sänka straffbarhetsåldern från 15 år. Vi säger nej till 13 år, och vi säger nej till 14 år.

Det aviserade förslaget om att sänka straffbarhetsåldern har mött ett motstånd utan motstycke från akademin, från myndigheter och från civilsamhällets organisationer. Ofta säger de att de sa nej till 14 år i remissvaren och att de säger ännu skarpare nej till 13 år.

Bland dem som har reagerat negativt på förslagen finns polisen, åklagarna, domstolarna, Kriminalvården och Rättsmedicinalverket. Många remissinstanser har reagerat på förslaget för både dess konsekvenser och dess bristande rättssäkerhet. Bland annat har 26 erfarna och rutinerade åklagare med lång erfarenhet gått ut och protesterat och lyft fram alla problem som finns med förslaget i deras arbete utifrån deras profession – och det här är människor som jobbar med och har som uppgift att åtala och lagföra människor. Alla de här är beredda att ta det ansvar som regeringen säger sig ta, men de vill göra det på ett sätt som funkar och inte på ett sätt som bara blir plakatpolitik.

Fru talman! Vi från Centerpartiet ser att vi i stället behöver byta perspektiv i Sverige för att komma åt den grova brottslighet som gör att barn och unga tvingas till de här fruktansvärda handlingarna. Men det handlar inte om hårdare straff eller om att låsa in barn som går i årskurs 6 eller 7. I stället behöver insatser sättas in mycket tidigare, vilket den nya socialtjänstlagen – som vi välkomnade – ger möjlighet till. Samtidigt behöver dessa barn ges bättre vård och en utslussning värd namnet.

På samma effektiva sätt som de kriminella gängen rekryterar barn och unga behöver vi från den goda sidan, från det laglydiga samhället, rekrytera de här barnen till en verklighet där det finns framtidsutsikter, trygga vuxna och ett samhälle som går att lita på.

Naturligtvis behöver barn successivt och stegvis ta större ansvar. Men vi har sagt att man behöver vara ungefär 15 år för att ha sex lagligt och för att köpa energidryck. Vi har sagt att man behöver vara 18 år för att köra bil och för att rösta. Det här baserar sig på att barn inte har en vuxens konsekvenstänk, mognad eller erfarenhet. Det är skälen till att vi gör så att de får ta ansvar successivt. Det är också skälen till att det inte primärt är straff som avhåller 13-åringar från att begå brott. De har inte det konsekvenstänket.

Regeringen säger: Vi måste ju göra något. Jag säger: Gör då något effektivt! Gör något som inte alla experter säger nej till!

Centerpartiet säger att det vi borde göra är att ha en skola som får ägna sig åt att ge barn och unga en utbildning genom att socialtjänsten finns nära familjer redan på mödravårdscentralen och barnavårdscentralen. Vi behöver ha en fungerande psykiatri för både barn och vuxna. Det handlar om ett nära samarbete med dem som möter barn. Vi har stått bakom de sekretesslagar som nu möjliggör det. Polisen, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, förskolan och skolan behöver skjuta ihop stolarna.

Det handlar också om en uppväxt fri från våld och hot. Vi ser att det är en markör för att hamna i kriminalitet att ha upplevt eller blivit utsatt för våld som barn. Detta är en kärnuppgift för det svenska samhället.

Det handlar också om en fungerande skolgång och rättsstöd vid diagnoser. Det är enorma skyddsfaktorer.

Varje anständigt samhälle måste sträva efter att alla barn ska få rätt förutsättningar och en ljus framtid, inte en fängelsecell. Vi kan inte straffa barnen när det är vuxensamhället som har brustit. Här måste vi vuxna och samhället ställa oss på barnens sida och säkerställa att de får stöd och hjälp till ett liv utan kriminalitet. Vi måste ge dem förutsättningar att bli ansvarsfulla medborgare som sedan i sin tur bidrar till det gemensamma efter bästa förmåga.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle säga att det inte är vilka remissinstanser som helst. Det här är de expertmyndigheter som ska göra bedömningar åt regeringen och åt det offentliga i väldigt viktiga frågor. Jag tolkar ledamotens svar som att Sverigedemokraterna inte har förtroende för polisen, åklagarna, domstolarna, Kriminalvården och i det här fallet också Rättsmedicinalverket när det gäller bedömningarna.

Jag delar ledamotens bild och beskrivning: För den som drabbas eller för den som får en anhörig mördad spelar åldern på förövaren absolut ingen roll. Det är lika förskräckligt oavsett ålder. Det är vi med på. Vi är också med på att det, som ledamoten beskriver, är en vuxenvärld som har svikit de här barnen. Men vi kan inte straffa barnen när det är vuxensamhället som har brustit. Det gäller i stället att se till att ha ett vuxensamhälle som fungerar.

Jag har lite svårt för politiker som står och säger: Vi vill inte göra det här. Alla expertmyndigheter som ligger under vårt departement vill inte göra det. Men vi har lovat väljarna detta.

Jag har lovat väljarna att lösa problemet. Jag tänker på om man lägger fram ett förslag eller har sagt något och det visar sig att det inte är rätt väg att gå. Ingen av remissinstanserna under Justitiedepartementet har sagt att det här är en bra idé. Man säger: Det finns ingen forskning som ger stöd för den förändring som föreslås. I stället säger en del att de är rädda att ännu yngre barn ska dras in i det här.

Min fråga kvarstår: Har ledamoten förtroende för myndigheterna under Justitiedepartementet?

Herr talman! I förra veckan arrangerade nätverket Nej till 13-åringar i fängelse en manifestation på Mynttorget. Där talade biskopen i Stockholms stift, företrädare för fackförbunden Vision och Akademikerförbundet ST samt representanter för organisationer som Rädda Barnen, Unicef, Bris och Barnrättsbyrån. De företräder både barn och dem som arbetar med dem.

En talare sa att alla de professioner som jobbar med barnen ser bristerna i arbetet. De ser barn falla mellan stolarna, men aldrig säger de att lösningen är att sätta dessa barn i fängelse. De hör från regeringen att man måste göra någonting, men samtidigt säger de att man inte har provat allt. Som land har vi inte provat det förebyggande arbetet fullt ut.

Jag har dock förstått att dessa organisationer kanske inte är några som SD och regeringen lyssnar på, så jag tänker inte be ledamoten kommentera manifestationen. Men jag tänkte be om en kommentar om hela rättsväsendets synpunkter på det aviserade förslaget – samma rättsväsen som leds av Justitiedepartementet och av Tidöregeringen. Polis, åklagare, domstolar och kriminalvård är nämligen kritiska till sänkt straffbarhetsålder. De ser stora problem, både principiellt och rent praktiskt. De befarar att ännu yngre personer ska dras in i gängen.

Rättsmedicinalverket är en expertmyndighet som bland annat har i uppgift att göra de avancerade bedömningarna när det gäller den nya påföljden säkerhetsförvaring, som riksdagen snart ska ta ställning till. Rättsmedicinalverket säger att det såvitt de har erfarit inte finns någon forskning som ger stöd för denna förändring. Min fråga är om ledamoten och Sverigedemokraterna har förtroende för Rättsmedicinalverket och övriga myndigheter inom rättsväsendet.

Herr talman! I dag debatterar vi ju motioner inom området vapen. Vi diskuterar bland annat jägares och sportskyttars halvautomatiska vapen, exempelvis AR-15, och det är sällan jag har sett en så inkonsekvent politik.

Det uppges att dessa halvautomatiska vapen, AR-15, är så farliga och att det finns så stor risk att de hamnar i fel händer att man vill förbjuda dem, trots att de här legala vapnen över huvud taget inte används av de kriminella. Samtidigt ska Sveriges jägare få ha kvar de uppemot 7 000 AR15 som de redan har, trots att de påstås vara så farliga och innebära så stora risker. Och om jägarna ändå vill lämna in sina vapen är alla andra partier beredda att ge nästan en kvarts miljard av våra skattepengar till det.

Centerpartiet säger nej till det. Vi är det enda partiet som är emot ett förbud mot halvautomatiska vapen som AR-15 vid jakt. Jag ska förklara varför, men jag vill först säga några andra saker.

De dödliga skjutningarna har de senaste åren drabbat Sverige hårt. De kriminella gängen och den organiserade brottsligheten har skördat liv och skapat otrygghet. Enskilda ensamagerande personer har begått massmord på okända, och fortfarande pågår det dödliga våldet på gator och torg men även i hemmen.

I likhet med flera ledamöter vill jag sända en varm tanke till dem som drabbades av det fruktansvärda dådet i Örebro för ett år sedan. Det är sådana brott som har gjort att Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora satsningarna på polisen och övriga rättsväsendet. Vi har varit för straffskärpningar och införandet av nya verktyg och metoder – allt för att kunna bekämpa denna allvarliga brottslighet samt ge socialtjänst och kommuner ett utökat brottsförebyggande uppdrag.

Vi har dock sagt nej till införandet av visitationszoner och anonyma vittnen. Skälet är att de verktygen är varken effektiva eller rättssäkra insatser mot den organiserade brottsligheten. För att Centerpartiet ska säga ja till ett förslag inom rättsområdet måste insatserna nämligen vara effektiva, rättssäkra och evidensbaserade. Just det är skälen till att vi nu är emot förslaget att återigen förbjuda jakt med halvautomatiska vapen i form av AR-15 utifrån deras utseende och påstådda risk.

Det syfte som uppges med att förbjuda de vapnen för jakt är de stora riskerna med vapnet i sig samt risken att de hamnar i fel händer: gängens och den organiserade brottslighetens händer. Det är relevanta skäl – om de var sanna.

Vi har i Sverige haft halvautomatiska vapen för jakt sedan 80-talet. AR-15 har vi haft under perioden 2023–2025, och det finns uppemot 7 000 AR-15 i vårt land. Frågan är: Hamnar dessa legala vapen i fel händer? Det är uttrycket i betänkandet.

På justitieutskottets möte i går frågade jag rikspolischef Petra Lundh om de vapen som används eller tas från de kriminella är legala eller illegala vapen. Jag fick svaret att det enbart är illegala vapen. Detta förslag löser således inte problemet med gängens vapen.

Centerpartiet har alltid stått upp för laglydiga vapenägare och konsekvent sagt nej till att behandla skyttar och jägare som ett säkerhetsproblem bara för att samhället inte lyckats hantera den organiserade brottsligheten. Ledamöter har också här i talarstolen lyft fram den styrka det innebär för ett land i försvarshänseende att kunna ha denna jägarkår.

Däremot behöver vi ha en fortsatt säker licensgivning, vilket andra också har lyft fram.

Det är dock bara Centerpartiet som inte tycker att vi ska ta nästan en kvarts miljard av våra gemensamma skattepengar och en massa timmar av polisens tid åt att få bort ett vapen som inte används vid de dödliga skjutningarna.

Jag har sagt det tidigare: Jag tycker att det här är plakatpolitik på högsta nivå. Jag yrkar bifall till reservation nummer 3.

Herr talman! Det här är en intressekonflikt. Ledamoten säger att det här är ett problem och hänvisar till internationella perspektiv, men i Sverige är detta ju inte ett problem, för vi har en annan ordning. Vi har de svenska jägarna.

Vi behöver ha respekt för de här vapnen och de negativa aspekter som skulle finnas vid ett användande. Men vi måste också ha respekt för att vi har en stark tradition av jakt och skytte i vårt land.

Vi är ett vapentätt land. Men antalet skjutningar i gängmiljöer, som har ökat drastiskt de senaste åren även om vi ser en viss förbättring, kan inte sättas i samband med de legala, licenspliktiga vapen som finns i många svenska hem. Det är dem vi pratar om.

Det krävs licens för AR15. I decennier har det i svenska hem funnits halvautomatiska vapen. De har inte använts vid gängskjutningar och andra skjutningar. Jag frågade själv rikspolischefen på gårdagens sammanträde i justitieutskottet om legala vapen använts i sådana sammanhang, och det har de inte. Gängen använder sig av illegala vapen.

Jag instämmer dock i det ledamoten tog upp vad gäller licenser. Det är viktigt. Men att förbjuda ett vapen som finns i många svenska hem och inte används felaktigt och att lägga närmare en kvarts miljard på att lösa in dem när de flesta anser att de inte är ett problem anser vi i nuläget inte är rätt sätt att använda pengar i det brottsförebyggande arbetet. Anser Socialdemokraterna det?

Herr talman! Jag har en fråga till ledamoten Löberg med anledning av att Socialdemokraterna har aviserat att de ställer sig bakom ett förbud av det halvautomatiska vapnet AR15.

När det är fråga om dödligt våld, mord och skjutningar är det alltid lite känsligt att samtidigt prata om pengar, men det går inte att förneka att inlösen av de ungefär 7 000 AR15-vapen som finns i landet skulle innebära en stor kostnad. Det handlar om att lösa in ett vapen som bevisligen inte används av de gängkriminella, som inte används vid kriminalitet och som inte heller användes i den fruktansvärda masskjutningen förra året.

Preliminära siffror uppskattar kostnaden för inlösen till över 200 miljoner kronor. Det är förvisso frivilligt, men det behöver budgeteras.

Min fråga är: Anser ledamoten att detta är en effektiv användning av skattepengar och av polisens tid och engagemang för att förebygga och motverka den grova organiserade brottslighet vi har i Sverige i dag? Är detta rätt väg att gå, eller skulle de 250 miljoner kronorna kunna användas på något mer effektivt sätt för att förebygga och förhindra brott?

Herr talman! Det är ju helt rätt, och jag kan kvittera ledamotens redogörelse för förloppet. Jag uppskattar också att man jobbar enligt principer och väger dem mot varandra.

Det är ändå förvånande att regeringen och dess samarbetsparti Sverigedemokraterna agerar på det här sättet i en fråga som de själva säger är mycket viktig. De säger att de inte kan tillåta att det här vapnet köps eller innehas framgent. Däremot ska 7 000 exemplar av detta vapen få vara kvar, trots att det uppges vara så farligt, eftersom det skulle innebära en sådan administrativ börda att få in dem. Regeringen och Sverigedemokraterna har ju presenterat en lösning med inlösen som ska finansieras med ungefär en kvarts miljard.

Det är svårt att förstå Tidöregeringens syn på det här vapnet. Är det farligt eller inte? Kan man lita på jägarna eller inte? Ena stunden säger man att man gör det. Andra stunden säger man att jägarna inte ska kunna få fler vapen. Beror det på att man har kommit fram till att 7 000 exemplar av AR15 är en rimlig mängd för vårt land? Det är svårt att förstå det inkonsekventa i dessa beslut.

Herr talman! Centerpartiet har alltid stått upp för laglydiga vapenägare och har konsekvent sagt nej till att behandla skyttar och jägare som ett säkerhetsproblem bara för att samhället inte har lyckats hantera den organiserade brottsligheten. Det är bara Centerpartiet som inte tycker att vi ska ta nästan en kvarts miljard av våra gemensamma skattepengar och en massa timmar av polisens tid för att få bort ett vapen som inte används i de dödliga skjutningarna. Jag skulle säga att detta är plakatpolitik på hög nivå.

I betänkandet hänvisas det till den lagrådsremiss som är aviserad och som vi förväntar oss kommer. Man vill förbjuda AR15 på grund av att det är ett farligt vapen, men man anser att de ungefär 7 000 AR15-vapen som finns kvar ska få fortsätta att finnas. Ägarna kan få lösa in dem frivilligt, men det är inget tvång. Det är här min fråga kommer: Varför ska man låta de 7 000 vapen som fortfarande finns hemma hos jägare och sportskyttar vara kvar om man nu anser att de är så farliga att de bör förbjudas?

Fru talman! Jag instämmer i att vi ibland behöver fördela skuldbördan, men ibland måste vi också se på ansvarsbördan. Justitieministern och koalitionen av partier har fått makten och befogenheten över våra svenska myndigheter. För ett år sedan hade vi en liknande diskussion, och då sades att småföretagarna skulle se resultat av dessa satsningar efter ett år. Vi kommer att fortsätta följa upp det här.

Fru talman! Med hopp om att jag inte ska bli anklagad för ämnesflykt vill jag säga några avslutande ord om julen och det kommande året. Vi avslutar snart inte bara den här debatten utan även höstens riksdagsarbete. Jag antar att regeringen jobbar på, men jag hoppas att justitieministern kommer att hinna med lite ledighet.

Nästa år kommer först en intensiv vår för både regering och riksdag. Sedan går vi in i en valrörelse med allmänna val i september. Vi vet att det politiska samtalet många gånger är hårt, och många gånger utsätts vi för hat och hot. Vi politiker har här ett stort ansvar. Vi har tidigare haft möten om detta, men i intervjuer pekar vi ofta på våra olikheter. Men jag vill passa på att lyfta fram vår gemensamma bakgrund.

Förutom att vi är politiker, jurister och hockeysupportrar har justitieministern och jag en andlig bakgrund, och båda är uppvuxna med orgelmusik, tramporgel och psalmer. Vi är många som i sociala medier har hört justitieministern spela och sjunga vackra julpsalmer. Jag ska erkänna att jag gör detsamma på min mammas tramporgel i källaren där hemma.

Även om mycket skiljer oss åt finns det alltid saker som förenar. Jag vill därför överlämna en julgåva, som är under mutgränsen. Jag har för säkerhets skull kört den genom metalldetektorn hos vakten. Det är ett julgransornament i form av en tramporgel, som förenar oss, med en önskan om en god jul och ett gott valrörelseår. Var så god!

Fru talman! Det var välkomna besked från justitieministern, trots risken att man låter raljant när man säger att polisen ska svara i telefonen. Vi instämmer och ser samma bakgrund. Vi vill att det här ska fungera.

Det är välkommet att det fokuseras alltmer på mängdbrotten. Det jag hör från livsmedelshandlare och andra i branschen är ju att man inte får den uppmärksamhet man vill ha. Man säger också att man anmäler allt mindre. Anmälningsbenägenheten har minskat.

Rikspolischefen säger att stölder som anmälts i anslutning till brott nu har en högre uppklaringsgrad. Men många upplever att uppklaring inte betyder att brottet är löst eller lagfört. Det kan i stället innebära att det är avskrivet mot andra brott eller nedlagt. Vi tycker alltså fortfarande att det är alldeles för låga nivåer.

Varför är det då extra viktigt att fokusera på mängdbrotten, kanske just mot livsmedelshandlare? Jo, förutom att vi köper vår julmat där nu finns de i hela vårt land och är en viktig del av våra lokalsamhällen.

En aspekt som gör att jag blir extra upprörd över de 10 miljarder som stjäls är att de tas från företag som är stora arbetsgivare för barn och unga. Det är en bransch där många får sitt viktiga första jobb och kan ta ett första steg som kan vara helt avgörande.

Vi – justitieministern, jag och andra rättspolitiska talespersoner – har tidigare i dag haft samtal om gängkriminaliteten. I en värld där gängkriminella rekryterar unga behöver vi i det goda samhället, i det rätta samhället, aktivt rekrytera barn. Ett jobb med en liten lön kan vara ett första viktigt steg för att rekryteras in till det samhälle vi vill bygga – det goda samhället. Det är viktigt att polisen finns på plats både för att se till att ingen stjäl och för att värna de här arbetsplatserna.

I höstas beslutade Högsta domstolen att värdegränsen för ringa stöld skulle höjas till 1 500 kronor. Det betyder att upp till det beloppet är gärningen inte att betrakta som stöld utan ringa stöld. Jag kan nu inför julen säga att i Centerpartiets Sverige är 1 500 kronor inte ringa. Det är inte en försumbar summa. I Centerpartiets Sverige tar vi 1 500 kronor på allvar. Det är domstolarna som sätter praxis, men min fråga är ändå hur justitieministern ser på höjningen och om regeringen planerar att vidta någon åtgärd med anledning av den höjningen i närtid.

Centerpartiet har motionerat om att om någon vanemässigt begår ringa stölder, oavsett beloppsgräns, ska det kunna ses som stöld av normalgraden med andra tillgängliga påföljder. Vi vill dels att gränsen ska kunna sänkas, dels att ett vanemässigt agerande ska kunna ge strängare straff. Det skulle vara intressant att höra, med det stora fokus som finns på mängdbrotten, hur justitieministern ser på de lösningarna.

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret.

Skälet till min interpellation är att Sverige har en organiserad brottslighet på frammarsch. Vanligt förekommande brottsområden är handel med narkotika och vapen, svart arbetskraft, trafficking, illegalt spel och id-kapningar. Även bedrägerier, miljöbrott, välfärdsbrottslighet och beskyddarverksamhet ingår ofta i den brottsliga verksamheten.

Till detta har vi stölder av olika grad och andra mängdbrott som många gånger utförs som ett led i den organiserade brottsligheten. Småföretag i hela landet är extra drabbade av stölderna. Det kan gälla fordon, maskiner, verktyg, drivmedel och teknisk utrustning av olika slag. Flera branschorganisationer lyfter just den brottslighet som deras medlemmar utsätts för som ett stort problem som hämmar den för landet så nödvändiga tillväxten och investeringsviljan. Det gör också att otryggheten växer och tilltron till rättssystemet minskar.

Fru talman! En kategori som är extra utsatt för stölder är livsmedelshandlare. En del av dessa mängdbrott begås av personer som agerar ensamma, men en stor del av stölderna kan hänföras till den organiserade brottsligheten. Drabbade handlare beskriver ligor som stjäl kött och andra stöldbegärliga varor i stor omfattning. Totalt uppskattas värdet av stölderna i butik uppgå till 10 miljarder kronor per år.

Handlarna beskriver dock i sin egen redovisning hur polisen i stor utsträckning lägger ned deras polisanmälningar, trots att de lämnar in bevis. De berättar att polisen ofta inte ens kommer till brottsplatserna för att säkra bevisning. De beskriver en situation där de anser att samhällskontraktet brister.

Uppe på åhörarläktaren har vi i dag med oss ett antal livsmedelshandlare, bland annat Icahandlaren Robert Larsson från Stenungsund. Han var med i Uppdrag granskning för några veckor sedan och omnämndes även i Agenda i söndags när rikspolischefen frågades ut om just mängdbrotten.

Centerpartiet har stått bakom de stora genomförda och planerade resurstillskotten till polis och övrigt rättsväsen. Vi ser inte att småföretagarna i vårt land får del av dessa ökade medel i form av en närvarande polis med fokus på mängdbrott, som det har utlovats och som det sägs ska prioriteras.

Vi har nu tagit del av ministerns svar. Vi ser såklart positivt på att rättsväsendet måste bli mer offensivt och klara upp mängdbrott i större omfattning samt att polisen arbetar utifrån regeringens uppdrag att stärka den lokala närvaron. Men när jag träffar Maskinentreprenörerna, Fastighetsägarna, Företagarna, Svenskt Näringsliv, LRF Entreprenad, Livsmedelshandlarna och enskilda företag säger de att detta inte stämmer. Det här är aktörer som säger att de egentligen inte vill engagera sig i partipolitiken men att de är oförstående till att inte mer händer. De är här för att de värnar Sverige och sina företag.

Jag vill ställa frågan till ministern igen, för jag känner inte att jag får svar: Tycker ministern att polisen arbetar i enlighet med de uppdrag den får? Det sägs att polisen måste göra det här, att det behöver göras och att det är höga förväntningar. Men anser justitieministern att polisen tar dessa brott på det allvar som det sägs att den ska göra? Och tänker han vidta några ytterligare åtgärder, förutom lagstiftning, för att se till att myndigheten gör sitt jobb?

Fru talman! Justitieministern och jag är överens om väldigt mycket; om vi inte har lyckats förhindra brotten och de ändå har begåtts ska man lagföras och avtjäna de straffen – absolut!

Det är bra att vi kvitterar varandras bild att Kriminalvården inte klarar av den här utbyggnadstakten. Nu är problemet att jag är i opposition i riksdagen och att justitieministern är den som har ansvar för detta och leder myndigheten i arbetet.

Det är alltid fint när en erfaren KSO får tjäna staten och göra utredningar. Jag tror att det är bra. Vi har kollegor här i riksdagen som också tar fram förslag om det här. Men det går för långsamt. Jag har uppfattat att utbyggnationen i Kalmar ger ungefär 400 platser till. Man når inte ens upp till de 500 platser som behövs, och enligt mina beräkningar skulle vi behöva 30 sådana anstaltsbyggnationer.

Återigen: Vad gäller Trygghetsberedningen har vi haft förmånen att få rösta igenom en del av förslagen; det handlar om fotboja. Det uppskattas att den propositionen kom och att denna möjlighet gavs. Men de övriga delarna kvarstår. Det är fråga om grunden i Kriminalvårdens arbete Bättre ut och samarbetet med regioner och kommuner. Jag tror att både brottsoffer och de som inte ska bli förövares brottsoffer väntar på de här propositionerna.

Jag uppskattar också att samordnaren har kontakter. Jag var förra veckan i Hagfors, en kommun som är helt redo att göra det här. De har haft kontakt med samordnaren, men de får fortfarande inte något besked. Kommunerna är redo. Vad är det som gör att staten inte ger besked, så att vi får den här utbyggnaden?

Fru talman! I detta replikskifte tänkte jag inte ta upp det här med statsministerkandidater. SVT hade ju så sent som i går kväll debatt mellan deras statsministerkandidater: Andersson och Åkesson. Jag kände att det kanske var lite för känsligt att ta upp.

Jag tänker inte heller ta upp det här med att få ihop politiken. På barnkonventionens dag här i riksdagen var ledamöter från både KD och Liberalerna bland dem som räckte upp handen mot en sänkning av straffbarhetsåldern. Det är inte helt lätt att ena och få ihop ett lag alla gånger.

Det jag tänker prata om är kriminalvården. Vi är överens om budgeten när det gäller detta, vi är överens om att ungdomsfängelser är en bra idé från 15 år och uppåt och vi är överens om de straffskärpningar som har skett.

Det som väcker frågor är verkstaden när det gäller att bygga fler anstalter. Justitieministern och undertecknad har diskuterat detta tidigare. Vi har nu strax under 10 000 platser i häkten och anstalter, och det sägs här att vi ska upp till 30 000. Min bedömning är då att det handlar om ungefär 15 000 nya platser, så som jag räknar.

Just nu är Värnamo, Norrköping, Kalmar och Trelleborg namngivna objekt. De har inte ens 500 platser, men vi säger det ändå för att inte avrunda åt fel håll. Då behöver vi ha kanske 30 projekt på gång, och de tar sju till nio år. Jag säger sju år, men det tar oftast lite längre tid. Men även där avrundar jag hellre åt rätt håll.

JO:s rapporter, som kom i våras, om situationen i både häkten och anstalter visade på stora risker för intagna och medarbetare med dubbel- och trippelbeläggningar. Det var ett av huvudskälen till att Centerpartiet sa ja till fängelseplatser i Estland.

Står justitieministern bakom Kriminalvårdens vision om Bättre ut? Hur ser justitieministern på de risker som finns i dagens kriminalvård?