Ulrika Liljeberg

Fru talman! Jag instämmer i att vi ibland behöver fördela skuldbördan, men ibland måste vi också se på ansvarsbördan. Justitieministern och koalitionen av partier har fått makten och befogenheten över våra svenska myndigheter. För ett år sedan hade vi en liknande diskussion, och då sades att småföretagarna skulle se resultat av dessa satsningar efter ett år. Vi kommer att fortsätta följa upp det här.

Fru talman! Med hopp om att jag inte ska bli anklagad för ämnesflykt vill jag säga några avslutande ord om julen och det kommande året. Vi avslutar snart inte bara den här debatten utan även höstens riksdagsarbete. Jag antar att regeringen jobbar på, men jag hoppas att justitieministern kommer att hinna med lite ledighet.

Nästa år kommer först en intensiv vår för både regering och riksdag. Sedan går vi in i en valrörelse med allmänna val i september. Vi vet att det politiska samtalet många gånger är hårt, och många gånger utsätts vi för hat och hot. Vi politiker har här ett stort ansvar. Vi har tidigare haft möten om detta, men i intervjuer pekar vi ofta på våra olikheter. Men jag vill passa på att lyfta fram vår gemensamma bakgrund.

Förutom att vi är politiker, jurister och hockeysupportrar har justitieministern och jag en andlig bakgrund, och båda är uppvuxna med orgelmusik, tramporgel och psalmer. Vi är många som i sociala medier har hört justitieministern spela och sjunga vackra julpsalmer. Jag ska erkänna att jag gör detsamma på min mammas tramporgel i källaren där hemma.

Även om mycket skiljer oss åt finns det alltid saker som förenar. Jag vill därför överlämna en julgåva, som är under mutgränsen. Jag har för säkerhets skull kört den genom metalldetektorn hos vakten. Det är ett julgransornament i form av en tramporgel, som förenar oss, med en önskan om en god jul och ett gott valrörelseår. Var så god!

Fru talman! Det var välkomna besked från justitieministern, trots risken att man låter raljant när man säger att polisen ska svara i telefonen. Vi instämmer och ser samma bakgrund. Vi vill att det här ska fungera.

Det är välkommet att det fokuseras alltmer på mängdbrotten. Det jag hör från livsmedelshandlare och andra i branschen är ju att man inte får den uppmärksamhet man vill ha. Man säger också att man anmäler allt mindre. Anmälningsbenägenheten har minskat.

Rikspolischefen säger att stölder som anmälts i anslutning till brott nu har en högre uppklaringsgrad. Men många upplever att uppklaring inte betyder att brottet är löst eller lagfört. Det kan i stället innebära att det är avskrivet mot andra brott eller nedlagt. Vi tycker alltså fortfarande att det är alldeles för låga nivåer.

Varför är det då extra viktigt att fokusera på mängdbrotten, kanske just mot livsmedelshandlare? Jo, förutom att vi köper vår julmat där nu finns de i hela vårt land och är en viktig del av våra lokalsamhällen.

En aspekt som gör att jag blir extra upprörd över de 10 miljarder som stjäls är att de tas från företag som är stora arbetsgivare för barn och unga. Det är en bransch där många får sitt viktiga första jobb och kan ta ett första steg som kan vara helt avgörande.

Vi – justitieministern, jag och andra rättspolitiska talespersoner – har tidigare i dag haft samtal om gängkriminaliteten. I en värld där gängkriminella rekryterar unga behöver vi i det goda samhället, i det rätta samhället, aktivt rekrytera barn. Ett jobb med en liten lön kan vara ett första viktigt steg för att rekryteras in till det samhälle vi vill bygga – det goda samhället. Det är viktigt att polisen finns på plats både för att se till att ingen stjäl och för att värna de här arbetsplatserna.

I höstas beslutade Högsta domstolen att värdegränsen för ringa stöld skulle höjas till 1 500 kronor. Det betyder att upp till det beloppet är gärningen inte att betrakta som stöld utan ringa stöld. Jag kan nu inför julen säga att i Centerpartiets Sverige är 1 500 kronor inte ringa. Det är inte en försumbar summa. I Centerpartiets Sverige tar vi 1 500 kronor på allvar. Det är domstolarna som sätter praxis, men min fråga är ändå hur justitieministern ser på höjningen och om regeringen planerar att vidta någon åtgärd med anledning av den höjningen i närtid.

Centerpartiet har motionerat om att om någon vanemässigt begår ringa stölder, oavsett beloppsgräns, ska det kunna ses som stöld av normalgraden med andra tillgängliga påföljder. Vi vill dels att gränsen ska kunna sänkas, dels att ett vanemässigt agerande ska kunna ge strängare straff. Det skulle vara intressant att höra, med det stora fokus som finns på mängdbrotten, hur justitieministern ser på de lösningarna.

Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret.

Skälet till min interpellation är att Sverige har en organiserad brottslighet på frammarsch. Vanligt förekommande brottsområden är handel med narkotika och vapen, svart arbetskraft, trafficking, illegalt spel och id-kapningar. Även bedrägerier, miljöbrott, välfärdsbrottslighet och beskyddarverksamhet ingår ofta i den brottsliga verksamheten.

Till detta har vi stölder av olika grad och andra mängdbrott som många gånger utförs som ett led i den organiserade brottsligheten. Småföretag i hela landet är extra drabbade av stölderna. Det kan gälla fordon, maskiner, verktyg, drivmedel och teknisk utrustning av olika slag. Flera branschorganisationer lyfter just den brottslighet som deras medlemmar utsätts för som ett stort problem som hämmar den för landet så nödvändiga tillväxten och investeringsviljan. Det gör också att otryggheten växer och tilltron till rättssystemet minskar.

Fru talman! En kategori som är extra utsatt för stölder är livsmedelshandlare. En del av dessa mängdbrott begås av personer som agerar ensamma, men en stor del av stölderna kan hänföras till den organiserade brottsligheten. Drabbade handlare beskriver ligor som stjäl kött och andra stöldbegärliga varor i stor omfattning. Totalt uppskattas värdet av stölderna i butik uppgå till 10 miljarder kronor per år.

Handlarna beskriver dock i sin egen redovisning hur polisen i stor utsträckning lägger ned deras polisanmälningar, trots att de lämnar in bevis. De berättar att polisen ofta inte ens kommer till brottsplatserna för att säkra bevisning. De beskriver en situation där de anser att samhällskontraktet brister.

Uppe på åhörarläktaren har vi i dag med oss ett antal livsmedelshandlare, bland annat Icahandlaren Robert Larsson från Stenungsund. Han var med i Uppdrag granskning för några veckor sedan och omnämndes även i Agenda i söndags när rikspolischefen frågades ut om just mängdbrotten.

Centerpartiet har stått bakom de stora genomförda och planerade resurstillskotten till polis och övrigt rättsväsen. Vi ser inte att småföretagarna i vårt land får del av dessa ökade medel i form av en närvarande polis med fokus på mängdbrott, som det har utlovats och som det sägs ska prioriteras.

Vi har nu tagit del av ministerns svar. Vi ser såklart positivt på att rättsväsendet måste bli mer offensivt och klara upp mängdbrott i större omfattning samt att polisen arbetar utifrån regeringens uppdrag att stärka den lokala närvaron. Men när jag träffar Maskinentreprenörerna, Fastighetsägarna, Företagarna, Svenskt Näringsliv, LRF Entreprenad, Livsmedelshandlarna och enskilda företag säger de att detta inte stämmer. Det här är aktörer som säger att de egentligen inte vill engagera sig i partipolitiken men att de är oförstående till att inte mer händer. De är här för att de värnar Sverige och sina företag.

Jag vill ställa frågan till ministern igen, för jag känner inte att jag får svar: Tycker ministern att polisen arbetar i enlighet med de uppdrag den får? Det sägs att polisen måste göra det här, att det behöver göras och att det är höga förväntningar. Men anser justitieministern att polisen tar dessa brott på det allvar som det sägs att den ska göra? Och tänker han vidta några ytterligare åtgärder, förutom lagstiftning, för att se till att myndigheten gör sitt jobb?

Fru talman! Justitieministern och jag är överens om väldigt mycket; om vi inte har lyckats förhindra brotten och de ändå har begåtts ska man lagföras och avtjäna de straffen – absolut!

Det är bra att vi kvitterar varandras bild att Kriminalvården inte klarar av den här utbyggnadstakten. Nu är problemet att jag är i opposition i riksdagen och att justitieministern är den som har ansvar för detta och leder myndigheten i arbetet.

Det är alltid fint när en erfaren KSO får tjäna staten och göra utredningar. Jag tror att det är bra. Vi har kollegor här i riksdagen som också tar fram förslag om det här. Men det går för långsamt. Jag har uppfattat att utbyggnationen i Kalmar ger ungefär 400 platser till. Man når inte ens upp till de 500 platser som behövs, och enligt mina beräkningar skulle vi behöva 30 sådana anstaltsbyggnationer.

Återigen: Vad gäller Trygghetsberedningen har vi haft förmånen att få rösta igenom en del av förslagen; det handlar om fotboja. Det uppskattas att den propositionen kom och att denna möjlighet gavs. Men de övriga delarna kvarstår. Det är fråga om grunden i Kriminalvårdens arbete Bättre ut och samarbetet med regioner och kommuner. Jag tror att både brottsoffer och de som inte ska bli förövares brottsoffer väntar på de här propositionerna.

Jag uppskattar också att samordnaren har kontakter. Jag var förra veckan i Hagfors, en kommun som är helt redo att göra det här. De har haft kontakt med samordnaren, men de får fortfarande inte något besked. Kommunerna är redo. Vad är det som gör att staten inte ger besked, så att vi får den här utbyggnaden?

Fru talman! I detta replikskifte tänkte jag inte ta upp det här med statsministerkandidater. SVT hade ju så sent som i går kväll debatt mellan deras statsministerkandidater: Andersson och Åkesson. Jag kände att det kanske var lite för känsligt att ta upp.

Jag tänker inte heller ta upp det här med att få ihop politiken. På barnkonventionens dag här i riksdagen var ledamöter från både KD och Liberalerna bland dem som räckte upp handen mot en sänkning av straffbarhetsåldern. Det är inte helt lätt att ena och få ihop ett lag alla gånger.

Det jag tänker prata om är kriminalvården. Vi är överens om budgeten när det gäller detta, vi är överens om att ungdomsfängelser är en bra idé från 15 år och uppåt och vi är överens om de straffskärpningar som har skett.

Det som väcker frågor är verkstaden när det gäller att bygga fler anstalter. Justitieministern och undertecknad har diskuterat detta tidigare. Vi har nu strax under 10 000 platser i häkten och anstalter, och det sägs här att vi ska upp till 30 000. Min bedömning är då att det handlar om ungefär 15 000 nya platser, så som jag räknar.

Just nu är Värnamo, Norrköping, Kalmar och Trelleborg namngivna objekt. De har inte ens 500 platser, men vi säger det ändå för att inte avrunda åt fel håll. Då behöver vi ha kanske 30 projekt på gång, och de tar sju till nio år. Jag säger sju år, men det tar oftast lite längre tid. Men även där avrundar jag hellre åt rätt håll.

JO:s rapporter, som kom i våras, om situationen i både häkten och anstalter visade på stora risker för intagna och medarbetare med dubbel- och trippelbeläggningar. Det var ett av huvudskälen till att Centerpartiet sa ja till fängelseplatser i Estland.

Står justitieministern bakom Kriminalvårdens vision om Bättre ut? Hur ser justitieministern på de risker som finns i dagens kriminalvård?

Herr talman! Jag uppskattar att justitieministern pratar om det som är viktigt för landet, som jobben och tillväxten.

Apropå att tillhöra ett lag har jag lite svårt att komma ihåg om det gällde gamla Moderaterna eller Nya moderaterna, som vi historiskt sett har haft väldigt mycket gemensamt med vad gäller arbetslinjen och tillväxtpolitiken. Folk ska jobba; det är bra för landet.

Det är därför vi i opposition med viss besvikelse har sett att Moderaterna inte har gjort någonting åt arbetsgivaravgifterna för långtidsarbetslösa, unga eller lågavlönade. Vi vet att detta är någonting som näringslivet efterfrågar. När man kom till makten höjde man arbetsgivaravgiften för unga för att nu till valåret, under ett år, sänka den igen.

Vi vet ju att jobben är en väldigt viktig del ekonomiskt, framför allt för de unga, som vi tyvärr ofta diskuterar när det gäller rättspolitiken. När jag blev rättspolitisk talesperson trodde jag inte att jag skulle prata så mycket om de unga och om barnen – om sjuåringar som befaras dras in i det här.

Det betyder att vi behöver ha en ekonomisk politik som fokuserar på detta. Vi har sett projekt där unga får jobb. Det finns projekt där polisen är med för att människor ska få sysselsättning. Man kan inte mota en ond kraft med ett tomrum, utan det måste vara en god kraft. Vi måste rekrytera de här personerna till det goda samhället, och vi ser att jobb är väldigt viktigt.

Jobb skapar tillväxt. Jobb skapar en större kaka att dela på. Det är bra för välfärden, för Sverige som land och för den personliga respekten och integriteten. Jag hoppas att jättenya Moderaterna återvänder till tillväxtmitten. Det är ju i mitten vi finner tillväxtpolitiken i svensk politik, inte på ytterkanterna.

(Applåder)

Herr talman! Tack, justitieministern, för att du lyfter en fråga som såklart är viktig för Sveriges framtid.

Det är tydligt att det inom rättspolitiken inte finns någon enad opposition. Det har tydligt framgått i dag och tidigare. Jag har lyft straffbarhetsåldern, där Socialdemokraterna har ett helt annat ingångsvärde. Vi har haft det även vad gäller anonyma vittnen. Centerpartiet står mer upp för den liberala rättsstaten, där vi inte tycker att detta är rätt verktyg.

Jag vill också tacka för att justitieministern lyfter att Centerpartiet tar ansvar för statsbudgeten. Vi är väl det enda parti som inte ens använder hela det reformutrymme som regeringen bedömde finns, för vi tycker att sunda statliga finanser är viktigt.

Vi tror också väldigt mycket på tillväxt. Det var därför som förra årets budget hette Jobben jobben jobben. Nu heter den Fler jobb och lägre utsläpp – vi breddar oss lite. Tillväxten avgör mycket av det utrymme som en stat har.

När det sedan gäller val och koalitioner går varje parti fram med sitt, och sedan vidtar en förhandling. Justitieministern får det att låta som om det inte spelar någon roll vilket parti inom Tidögänget man röstar på. Är det verkligen så? Kan man snurra roulett och välja ett av partierna och ändå alltid få samma politik?

Vi i Centerpartiet söker förtroende för vår politik. Det handlar om att jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och välfärden på landsbygden ska funka. Vi är ett liberalt parti. Vi står upp för en liberal rättspolitik.

Vår statsministerkandidat är fram till valet Elisabeth Thand Ringqvist.

Herr talman! Vi har åter samlats för att prata om rättsväsendets budget. Rättsväsendet är tillsammans med försvaret den yttersta garanten för vår öppna liberala demokrati och har uppgiften att skydda människors fri- och rättigheter både från brott som begås av enskilda och från den offentliga maktens godtycke eller maktmissbruk – vilket är lika viktigt.

Att upprätthålla rättsstaten och rättstryggheten för alla individer i hela landet – gammal som ung och oavsett kön – är en av statens kärnuppgifter. Organiserad brottslighet har dock kommit att bli ett hot mot vår allmänna välfärd. Oerhörda våldsbrott och handel med narkotika, vapen och människor samt stölder och bedrägerier utmanar det samhälle och det samhällskontrakt som vi värnar.

Jag ser en lika oacceptabel situation när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, våld mot barn och mäns våld mot kvinnor. Vi får inte heller förminska de skador och det lidande som de så kallade mängdbrotten medför för både enskilda och småföretag. Det behövs ett ökat fokus på dem som utsätts för brott.

För att lösa denna uppgift krävs att samhället kraftsamlar. Det krävs att poliserna blir fler och att de får fler verktyg för att både förebygga och utreda brott. De rättsvårdande myndigheterna behöver ha rätt styrning och uppdrag. Det krävs förstärkning av hela rättsväsendet – från polisen, åklagare och domstolar till Kriminalvården.

Centern har varit och är fortsatt positiva till regeringens historiskt stora resursförstärkningar till rättsväsendet, som nu uppgår till nästan 95 miljarder för 2025. Centerpartiet menar dock att dessa resursökningar hittills inte har gett det resultat som de borde ge.

Vi ser att den grova organiserade brottsligheten fortsätter. Lagföringen av brott har inte ökat nämnvärt, och vi ser att polisreceptioner läggs ned. Småföretagare vittnar fortfarande om att mängdbrott alltför ofta går under polisens radar, och när de upptäcks läggs utredningarna ofta ned.

Herr talman! Centerpartiet har presenterat en budget för att jobben ska bli fler, utsläppen ska sänkas och välfärden ska fungera i hela Sverige. Vi har över 200 000 långtidsarbetslösa och en begynnande hög arbetslöshet även för akademiker. Många barn ser inte sina föräldrar gå till jobbet. Ungdomar själva får ingen chans till jobb, och samhället dras isär. Våra utsatta områden blir alltmer utsatta, och självklart försvårar det också bekämpningen av kriminaliteten.

För att kunna satsa på företagen som skapar jobb och på åtgärder för klimat och miljö, stoppad utslagning i skolan och viktiga investeringar i landsbygden minskar Centerpartiet på statlig byråkrati och skenande kostnader för administration. Centerpartiet tycker därför att det är möjligt att sänka den pris- och löneomräkning som görs för myndigheters förvaltnings- och investeringsanslag med 25 procent. Detta får effekt för flera myndigheter inom detta utgiftsområde.

Vi tycker att det är ett rimligt krav att varje skattekrona används så effektivt som möjligt. Vi är stolta när vi apostroferas som ett skattesänkarparti, för det är att visa respekt för skattebetalarna. Regeringens egen produktivitetskommission har konstaterat att det finns betydande potential för produktivitetsökningar i offentlig sektor.

Nu kommer jag till de olika budgetposterna. Centerpartiet föreslår att medel omfördelas inom Polismyndigheten så att grunduppdraget – hanteringen av våld mot kvinnor och barn, hanteringen av mängdbrott och att ha en närvarande polis i hela landet – kan prioriteras ytterligare. Genom omprioriteringar inom myndigheten avsätter vi en halv miljard till detta ändamål.

Vi vill även införa drönare på landsbygden för att stärka den polisiära närvaron i glest befolkade områden som har ännu glesare polisnärvaro. Stödet till avhopparverksamhet bör också utökas med särskilt fokus på barn, unga och kvinnor. Kom ihåg att en ond kraft måste mötas av en god kraft – inte av ett tomrum.

Jag har under debatten, som ju har pågått en stund, läst i Dagens Nyheter att polisen i Göteborg är orolig för att sjuåringar rekryteras till gängen. Det vi vet är att så gott som alla som hittills har rekryterats till gängen har varit utsatta för eller bevittnat våld under sin barndom. Tidöregeringen pratar om ”tough on crime”, men de här barnen har redan upplevt hårda tag. En av vårt lands viktigaste uppgifter är att skydda dessa sjuåringar. Jag vill ändå inte tro att någon kommer att föreslå att de ska sättas i fängelse. För att vara tydlig: Centerpartiet är ”soft on” sjuåringar som blir slagna, men vi är ”tough on” vuxna som slår barn.

Centerpartiet kommer också att säga nej till regeringens aviserade förslag om sänkt straffbarhetsålder, vilket även förespråkas av Socialdemokraterna. Det medför att anslaget till Kriminalvården minskas med 11 miljoner kronor i vår budget.

Vi är däremot för en ökad satsning på det brottsförebyggande arbetet, med fler vuxna i främst utsatta områden. Detta finansieras genom en ökning med 250 miljoner kronor av anslaget till bidrag för brottsförebyggande arbete.

Herr talman! Centerpartiet säger även nej till regeringens förslag om inlösen av halvautomatiska vapen som AR-15. Även om det eventuellt blir frivilligt innebär det att stödet till Ukraina minskar, eller i alla fall blir mer oklart. Det vore fel av oss. Förslaget gör inte heller Sverige tryggare då jägarnas och sportskyttarnas vapen inte är de som används av gängen. Kan vi slå fast det, en gång för alla? Det är illegala vapen, och de måste stoppas på annat sätt.

När det gäller anslaget till Sveriges Domstolar skjuter Centerpartiet till 10 miljoner för att få till stånd snabbare tillståndsprocesser. Samtidigt avvisar vi regeringens förslag om ett ökat anslag för miljötillstånd för ny kärnkraft, vilket innebär ett minskat anslag. Det kan gå i den ordinarie processen.

Slutligen anser Centerpartiet att Ekobrottsmyndigheten behöver utvecklas för att bättre möta den snabba brottsutvecklingen inom det ekonomiska området. Det är tacksamt att många lyfter detta, för det är ett viktigt område för att möta en väldigt effektiv grov organiserad brottslighet, som hittar våra svagheter. Vi föreslår att Ekobrottsmyndigheten ska ombildas till en ny spetsmyndighet, Ekokrim, som äger och styr sina egna resurser. Det innebär att myndigheterna kan göra bättre och effektivare prioriteringar utifrån sina expertkunskaper och erfarenheter. Vi avsätter 700 miljoner till detta.

Sammantaget innebär Centerpartiets budget nästan 50 miljoner mer till rättsväsendet kommande år än regeringens budget.

Herr talman! Jag vill återkomma till att Centerpartiet menar att de enorma resursökningarna hittills inte har gett det resultat avseende trygghet och säkerhet som de borde ge. En del går i rätt riktning, men alltför mycket gör det inte. Det vi ser gå i rätt riktning är att antalet dömda och intagna vid häkten och anstalter ökar. Det är naturligtvis bra. När vi inte har lyckats förebygga eller förhindra brotten måste vi lagföra de skyldiga, för brottsoffren och för rättsstaten.

Det vi dock ser nu är att Kriminalvården inte kan ge de intagna den vård de behöver. Det försvåras genom att regeringen och Kriminalvården inte klarar av att genomföra den utbyggnad av häkten och anstalter som situationen kräver. Vi har från vår sida bedömt att cirka 30 byggprojekt behöver vara igång, med tanke på de långa projekttiderna och storleken på projekten. Kriminalvården har 4 igång.

Detta visar på det som har sagts förut och tyvärr förtjänar att sägas igen: Lagar och budget härifrån riksdagen är en förutsättning, men utan ett ledarskap som levererar utifrån dessa förutsättningar faller det ändå platt. Fyra år in i mandatperioden vilar ett stort ansvar på regeringen att upprätthålla rättsstaten och rättstryggheten för alla individer, oavsett kön och gamla som unga, i hela landet. Men jag är bekymrad över den nöjdhet som Tidöregeringen och dess stödparti SD visar här.

Vi i Centerpartiet är inte nöjda. Sverige kan bättre än nu och förtjänar bättre än nu – Sverige förtjänar ett ledarskap.

Jag har inget yrkande, utan jag hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande i betänkandet.

Herr talman! Regeringen har nyligen remitterat ett eget förslag till kommunal skatteutjämning som innebär att små kommuner i vårt land ska ge ännu mindre kommuner pengar för att de i sin tur ska klara av det välfärdsuppdrag som vi i riksdagen har gett dem. Det innebär att Orsa förlorar 12 miljoner och Vansbro förlorar 12 miljoner. Robertsfors och Nordmaling förlorar likaså. Detta är små kommuner med 6 000–7 000 invånare, men det är de som ska rädda ekonomin i kommuner som är ännu mindre.

Det handlar om landsbygd där livslängden är kortare, skolresultaten lägre och tandhälsan sämre än i städerna. Det kommer från en regering som säger sig värna just landsbygden och oss som bor där.

Min fråga är om statsministern anser att det här är rätt väg att gå för att minska orättvisorna mellan stad och land.

Fru talman! Centerpartiet yrkar bifall till förslaget i det betänkande vi debatterar i dag.

De nu aktuella lagändringarna syftar till att skärpa reglerna för villkorlig frigivning. De handlar bland annat om att den andel av strafftiden som måste avtjänas innan villkorlig frigivning kan ske höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar. Detta innebär att tröskeln för att skjuta upp den villkorliga frigivningen sänks om den dömde missköter sig under anstaltsvistelsen och att det blir möjligt att skjuta upp den villkorliga frigivningen om det finns risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet.

Det här är viktiga förändringar. De införs nu successivt för kortare straff än sex år när regeringen så beslutar.

Vidare införs att prövotiden efter villkorlig frigivning ska vara minst två år, i stället för dagens prövotid på ett år, och att den villkorligt frigivne som huvudregel ska ställas under övervakning.

Slutligen införs att hela den villkorligt medgivna friheten ska förverkas vid återfall i brott under prövotiden samt att det inte ska ges någon ny villkorlig frigivning från den förverkade delen.

Centerpartiet tycker att dessa regler är skäliga och rimliga både för brottsoffren och för de dömda.

Man måste se det här i sin kontext och i ett större sammanhang. Om den gängse tiden i anstalt ska bli lite längre är det viktigt att den tiden innehåller en kompetent och säker kriminalvård. Det här är – när det införs av regeringen – särskilt viktigt för dem som dömts till kortare straff, eftersom de så att säga har mindre tid på sig att tillgodogöra sig den vård och behandling som Kriminalvården erbjuder.

Därför var det bra att riksdagen tidigare i höst fattade beslut om att fler ska kunna få fotboja när det är lämpligt. Det betyder att de som har sysselsättning, bostad och en ordnad social tillvaro kan få fotboja som alternativ till fängelsestraff ända upp till ett och ett halvt års fängelsedom i stället för, som tidigare, enbart upp till sex månaders fängelsedom.

De som kommer att avtjäna kortare straff i fängelse kan antas ha lite större utmaningar i livet än de personer som kan avtjäna straffet med fotboja. Då är det en fördel att de, när regeringen väljer att införa detta, kan få del av kriminalvården under tre fjärdedelar av tiden i stället för under två tredjedelar. Det ger lite längre tid att rusta de intagna till en tillvaro utan kriminalitet.

I en tid av grov brottslighet i vårt land behöver vi påminna oss om Kriminalvårdens vision Bättre ut. Det anstår oss som land och som rättsstat att ge dem som dömts för brott en möjlighet att ta avstånd från kriminalitet. Jag är inte naiv, och Centerpartiet står bakom att livstid och långa fängelsestraff behövs som påföljd, men vi behöver återigen påminna oss om att de flesta brottsoffer – förutom att de önskar att de själva aldrig hade blivit utsatta – önskar att ingen annan ska bli deras förövares nästa offer. För att hedra brottsoffren är det viktigt att ha en kriminalvård värd namnet på Kriminalvårdens vision, det vill säga Bättre ut.

Fru talman! Dagens förslag innebär, allt annat lika, att det blir fler dagar och år som ska avtjänas i våra svenska fängelser. Dessa fängelser är redan nu överfylla, med dubbel- och trippelbeläggning, och det varnas för övergrepp och säkerhetsrisker för både medarbetare och intagna.

Det är därför Centerpartiet har sagt ja till att tillfälligt hyra fängelseplatser i Estland för att säkra tryggheten för medarbetare och intagna. Avgörande för vårt besked var de planer som finns på att kraftigt bygga ut kriminalvården i Sverige med ytterligare 15 000 platser före 2032. Vi vet dock att de byggprojekt som inleddes för tre år sedan tidigast tas i bruk 2029 – projekttiden är minst sju år.

De anstalter som byggs har i genomsnitt 500 platser var. Ska vi bygga 15 000 nya platser borde regeringen alltså ha 30 byggen igång, men det är bara 4 byggen som är igång.

Förra veckan var jag i Hagfors kommun och träffade kommunledningen där. Man har i tre år haft en dialog med Kriminalvården om att bygga ett fängelse där. Man har antagit ett planprogram och går vidare med en detaljplan, trots att Kriminalvården på tre år inte har kunnat ge något besked.

Landets kommuner är redo, men de saknar ett kraftfullt agerande från staten och regeringen. Landet väntar.

Centerpartiet yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande om skärpta regler för villkorlig frigivning men erinrar samtidigt regeringen och dess stödparti om att lagar och budget ibland är det enkla. Det som behövs nu är ledarskap och leverans så att vi inte hamnar i en situation med en bra lagstiftning som inte kan användas på ett bra sätt på grund av regeringens saktfärdiga agerande.

Fru talman! Centerpartiet har sagt ja till att tillfälligt hyra fängelseplatser i Estland för att säkra tryggheten för medarbetare och intagna. Avgörande för vårt besked var de planer som finns för att kraftigt bygga ut kriminalvården i Sverige med ytterligare 15 000 platser före 2032.

Vi vet nu att de byggprojekt som inleddes för tre år sedan tidigast tas i bruk 2029. Projekttiden är minst sju år. De anstalter som byggs har i genomsnitt 500 platser var. Det innebär att vi borde ha 30 byggen igång, men vi har bara 4.

I måndags var jag i Hagfors kommun i Värmland. De har i tre år haft en dialog med Kriminalvården om att bygga ett fängelse där. De har antagit ett planprogram och går vidare med en detaljplan, trots att Kriminalvården på tre år inte har kunnat ge något besked. Landets kommuner är redo, men var finns statens kraftfulla agerande?

Min fråga till justitieministern är om han tycker att utbyggnationen av fängelser håller den takt som situationen kräver.

Fru talman! Dagens betänkande och förslag rör utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. Det innebär utökade möjligheter att i stället för att sitta i fängelse kan den dömda bo hemma eller i ett kontrollerat boende med fotboja. Från att vara möjligt vid fängelse upp till sex månader höjs nu detta till högst ett år och sex månader. Vid strafftider som överstiger fängelse i sex månader ska det därtill göras en fördjupad lämplighetsprövning.

Det här är viktigt. Några skäl till det är att detta skulle frigöra platser inom kriminalvården, som har en oerhört ansträngd situation just nu med dubbel- och trippelbeläggningar, vilket renderar kritik från dem som har konventioner som vi ska uppfylla. Förslaget kortar även köerna till att avtjäna straff, och det är kostnadseffektivt. Man tar dessutom hänsyn till brottsoffer, utsatta och anhöriga vid bedömningen om huruvida det är lämpligt med fotboja. Centerpartiet yrkar därför bifall till förslaget i dagens betänkande.

Egentligen rör dagens debatt två frågeställningar som ofta förekommer i samhällsdebatten. Den första är: Är det effektivt att låsa in folk i fängelser? Den andra är: Kan alla partier komma överens om något så viktigt som kriminalpolitiken?

Låt mig börja med fängelsestraffen. De har flera funktioner. De har en avskräckande effekt. De ska hålla folk som begått brott inlåsta så att de inte kan begå nya brott. De är även ett slags upprättelse för brottsoffer och utsatta. Man kan dessutom få del av en kvalificerad kriminalvård för att minska risken för återfall.

Fängelser är därför viktiga och fungerar i många fall mycket bra, men vi vet också att fängelsestraff alltför ofta är stigmatiserande och befäster eller eskalerar en kriminell identitet och livsstil. Det är ett av skälen till att Centerpartiet kommer att säga nej till sänkt straffbarhetsålder som innebär att barn under 15 år kommer att sättas i fängelse. Detta är dock både Tidöpartierna och Socialdemokraterna för.

Det är därför glädjande att det huvudsakliga skälet till dagens förslag uttalat är att det finns goda förutsättningar för att fotboja kan minska återfallen i brott. Man kan upprätthålla en tillvaro med arbete eller studier och ett relativt vanligt liv, vilket vi vet är skyddsfaktorer mot kriminalitet. Det här är ett bra förslag.

Fru talman! För att komma till detta med den politiska enigheten är Centerpartiet inte ensamt om att säga ja till förslaget i dagens betänkande. Alla åtta riksdagspartier deltog i den utredning som ligger till grund och i utskottsarbetet, och vi var överens. Jag vill kvittera det tack som tidigare har framförts här för det arbete som har gjorts. Detta är värt att lyfta, när oenighet alltid får mer uppmärksamhet och fler klick än enighet.

Jag hörde på Ekot i morse innan jag kom hit. Det handlade om en opinionsundersökning som visade att sju av tio svenskar inte tycker att det politiska samtalet är respektfullt eller präglas av en vilja till samarbete. Därför finns det en extra poäng i att lyfta att vi är eniga om detta, inom ett viktigt område. Annars är det här i kammaren alltid någon som vinner dagens slag, men vi förlorar tillsammans kriget. Kriget står om demokratin – allt fler tycker inte att det vi gör här, i demokratin, är den bästa lösningen. Vi behöver även gemensamt vinna det kriget, med fredliga debatter både när vi är överens och när vi inte är överens. Det vill jag tacka alla partier för här i dag.

Detta är bra lagstiftning och bra demokrati, som jag därmed överlämnar till kammaren.

Herr talman! Regeringen har nyligen presenterat ett höjt lönegolv för arbetskraftsinvandrare på drygt 33 000 kronor i månaden. Det är ett hårt slag mot landets företagare men även mot oss som land.

Utländsk kompetens är nödvändig för näringslivet men även viktig för vår tillväxt. Den bidrar årligen med 52 miljarder till svensk bnp och 17 miljarder i skatteintäkter. Framför allt hotas företag inom lantbruk, besöksnäring och lokalvård. Detta är dessutom ett tydligt ingrepp i den svenska modellens lönebildning, där staten och regeringen inte ska lägga sig i.

Min fråga till statsministern är: Anser statsministern att landets företagare har fel i sin allvarliga oro över den nya regleringen och det höjda lönegolvet?

Herr talman! I en tid med ett försämrat säkerhetsläge är Centerpartiets bedömning att det är lika viktigt att inte skapa nya sårbarheter som det är för oss som land att skapa styrkor och öka förmågor för att försvara oss.

I EU ligger återigen förslaget om att i realiteten förbjuda helkrypterade kommunikationstjänster på bordet. CSAM, chat control, ska i närtid återigen tas upp. Och regeringen är återigen redo att säga ja till att installera bakdörrar eller sidodörrar i helkrypterade tjänster.

Bland annat vår egen försvarsmakt har varit mycket kritisk till sådana här förslag och har i stället betonat vikten av helkrypterade tjänster för vår digitala försvarsförmåga.

Min fråga är om försvarsministern bedömer att chat control ökar eller minskar vår förmåga att försvara Sverige.

Herr talman! Centerpartiet yrkar bifall till utskottets förslag i dagens betänkande. Men att yrka bifall till en proposition om att tillåta hemliga och preventiva tvångsmedel när barn under 15 år begår grova brott är ändå inget annat än ett nederlag och ett misslyckande för Sverige. Brist på omsorg och kontroll, brist på ansvarstagande och tydlighet och brist på ledarskap har gjort att vi är där vi nu är.

De barn som nu omfattas är födda från 2011 och därefter. De som är 13 nu var 10 när den här regeringen tillträdde.

För de här barnens skull behöver vi denna lagstiftning, men vi behöver också en helt annan politik. Vi behöver en politik för tillväxt, för jobben och för en rättvis skola. Vi behöver en politik som ger hopp i hela landet, en politik där barn får vara barn och där vuxna tar sitt ansvar och inte ett samhälle där vuxna i sitt misslyckande i stället pekar ut barnen som ansvariga.

Det förslag Centerpartiet i dag säger ja till utgör ett skydd av och en hjälp till barnen. I likhet med Justitiekanslern, Barnombudsmannen, Rädda Barnen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och många andra instanser säger vi att den här lagstiftningen behövs för barnens skull.

JK anser att behovet av att kunna utreda och förhindra allvarlig och svårutredd brottslighet bland barn under 15 år i dag väger så tungt att det finns anledning att öppna för den användningen även mot barn som inte kan lagföras för brott. JK anser att den bakomliggande utredningen har gjort noggranna bedömningar av förenligheten med tillämpliga fri- och rättighetsregleringar, inklusive barnkonventionen, och att förslaget framstår som både lämpligt och välbalanserat.

Barnombudsmannen säger i sitt remissvar att barn måste skyddas från att dras in i kriminalitet och utnyttjas av kriminella nätverk. Det är angeläget att vi har tillgång till de här verktygen, framför allt för att kunna ta till vara brottsoffers intresse av upprättelse, klarhet och ersättning för skada. Det är många som drar nytta av lagstiftningen.

Precis som flera andra har lyft upp delar vi bedömningen att det är viktigt att polisen i fler fall får hålla kvar ett brottsmisstänkt barn för att sedan skyndsamt kunna överlämna det till föräldrar, vårdnadshavare, tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan, så att gängen inte kan rekrytera barnen tillbaka från polisstationen. Det är viktigt.

Sammanfattningsvis anser vi från Centerpartiet att dagens förslag är nödvändigt för att bekämpa den grova brottsligheten och gängvåldet med nästan dagliga skjutningar och sprängningar. Vi anser att förslaget är väl avvägt till dess art, grad och omfattning, och vi ser positivt på att det i valda delar är tidsbegränsat.

Vi ser också fram emot den samlade översynen av hemliga och preventiva tvångsmedel som regeringen i början av året till slut tillsatte. Vi ser fram emot den 29 maj nästa år när utredningen ska vara klar. Med varje proposition och betänkande blir behovet av en analys av den samlade regleringens konsekvenser för den personliga integriteten tydligt. Även om varje lag är försvarbar – som i dag – kan skogen av lagstiftning ibland bli för tät och ogenomtränglig, och man behöver alltså ha helhetsbilden.

Herr talman! Låt mig gå händelserna lite i förväg. Vi från Centerpartiet konstaterar i dag att när verkligheten förändras behöver också de politiska verktygen förändras. Men det som inte förändras är att barn till stor del fortfarande är barn, även när de begår grova, hemska brott. Jag hör ofta om fysikens lagar när det gäller energipolitiken, men alltmer sällan hör vi om hjärnans utveckling. Därför är det välkommet och hedersamt att regeringen själv i sin proposition skriver att barn generellt är lättare att manipulera och utnyttja än vuxna, och de har en mer begränsad förmåga att göra riskbedömningar.

Centerpartiet säger i dag ja till att vi ska ge barn just det skydd och de möjligheter till stöd de behöver. Just detta att barn har en mer begränsad förmåga att göra riskbedömningar, att deras konsekvenstänkande inte är en vuxens, är ett av skälen till att vi från Centerpartiet senare under riksdagsåret inte kommer att vara för en sänkt straffbarhetsålder utan i stället vara för ett samhälle som ger barnen och deras familjer det stöd och den tydlighet som behövs, som ger barnen vård, inte kriminalvård. Dagens förslag möjliggör detta, och det är välkommet. Därför yrkar jag bifall till förslaget i dagens betänkande.

Herr talman! Jag kan för den närvarande publiken säga att när man väl börjar i riksdagen ska man vara beredd på att man i andra sammanhang aldrig får så många historielektioner som här. Man får veta mycket om vad som har hänt tidigare, men jag försöker fokusera på den pågående mandatperioden.

Det är nu i sommar, mellan det tredje och fjärde året i regeringens mandatperiod, som näringslivet beskriver att mängdbrotten är polisens akilleshäl, att Sverige är ett paradis för vardagsbrott, att det här är ett växande hot och att stora företag vill se en nationell strategi.

Befolkningen i Bergslagen ser att de statliga servicekontoren läggs ned och att skyltarna tas ned från polisreceptionerna. I regleringsbreven framgår ingenting om mängdbrotten. Regeringen ger löften om att dessa brott ska lösas i närtid, men det syns inte.

Jag vet att justitieministern, regeringen och Centerpartiet har ett gemensamt intresse av att dessa frågor ska lösas både i storstaden och på landsbygden, men vi ser inte resultatet än.

Låt mig återvända till grundfrågan, nämligen bullret. Bullret hörs högt över bygderna i Bergslagen. Det ska sägas att den fras jag inledde min interpellation med, ”God morgon, är du riktigt vaken än?”, är vad en lokalpolitiker vaknade till när en bil kördes genom hennes by en natt. Är regeringen riktigt vaken än och förstår hur detta problem påverkar samhällskontraktet i hela vårt land?

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Min kommentar är att jag tycker att det är bra att regeringen ser problemet med förargelseväckande beteende och andra mängdbrott, men problemet är fortfarande inte löst utan det består. Jag tyckte att det framgick av svaret.

Vi har alla tagit del av Noas rapport om att mängdbrott är en del av den grova organiserade brottsligheten, och rapporten är bra. Men vi är nog många med mig som tycker att vardagsbrotten har ett egenvärde. De flesta går till jobbet, sköter sig, följer lag och ordning och betalar skatt. När de utsätts för ett brott förväntar de sig att polisen hjälper dem.

När det gäller den lokala närvaron står det mycket riktigt i regleringsbrevet för i år att Polismyndigheten ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa en ökad närvaro i hela landet. Det är inte direkt en ambitionshöjning man pratar om, och den är inte direkt imponerande.

Nästan alla tycker att det är helt rätt att de svåraste brotten och de mest utsatta får mest fokus och resurser, precis som inom sjukvården. Men det måste finnas en grundtrygghet, en bas för samhällskontraktet. Om man ska göra en jämförelse med sjukvården kan man säga att den som är utsatt för brott på landsbygden får både gipsa och sy ihop sig själv utan hjälp av polisen.

Det sker inbrott där motocrossar och fyrhjulingar tas, och polisen kommer inte ens till platsen. Det sker här och nu.

Det vi vill se är polisiär närvaro och statlig närvaro. Många i vårt land, särskilt de som kommer från de trakter jag kommer från i Mellansverige – Bergslagen, Örebro, Dalarna, Västmanland och Gävleborg – ser att polisreceptioner läggs ned. De statliga servicekontoren läggs ned. Regeringens ambition för den statliga närvaron som framförs i riksdagens talarstol här i centrala Stockholm syns inte. När kommer vi att få ta del av de stora statliga satsningar som görs? De kan inte enbart göras i storstäderna och mot grova brott.

Är den politik som förs fram här, som innebär att polisen drar sig tillbaka från Bergslagen, i linje med regeringens politik?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är viktigt att regeringen kvitterar att man ser detta som ett problem, främst på landsbygden. Det är viktigt att man säger att det har lett till en kraftig ökning av antalet utfärdade böter, att det är en viktig markering från samhällets sida och att Brå har kommit med kunskapshöjande information. Detta betyder att folk vet att det är brottsligt, vilket är normativt viktigt. Staten får också rent fiskalt in pengar från de böter som utfärdas. Problemet är dock inte löst på långa vägar. Detta brott återspeglar två aspekter: dels hanteringen av mängdbrott, dels polisens lokala närvaro.

Mängdbrottet förargelseväckande beteende är tillsammans med stölder, skadegörelse och inbrott en stor del av de anmälda brotten. 80 procent, nästan åtta av tio anmälningar, skrivs av direkt. Det är bra med nya brottskoder och sådant, men fyra år in i mandatperioden och efter snart två hela år med en ny rikspolischef hör jag både allmänhet och företagare, från LRF Entreprenad och Maskinentreprenörerna till livsmedelshandlare och andra stora aktörer, vittna om en annan verksamhet.

Mängdbrotten är polisens akilleshäl. Man beskriver att Sverige är ett paradis för vardagsbrott. Man ser ett växande hot. Stora företag vill ha en nationell strategi. Detta är människor som både bildligt och bokstavligt bygger Sverige, och de beskriver något helt annat än det regeringen gör. I årets regleringsbrev för polisen står det inget om mängdbrott – ingenting!

Så hur står det egentligen till med regeringens ambitioner för just mängdbrott? Inte för att jag vill ordvitsa i talarstolen, men förargelseväckande beteende i form av hög musik är kanske det man hör mest om. Det är ett symtom på att polisen inte klarar av mängdbrotten. Det drabbar enskilda, och det drabbar småföretag hårt.

I en debatt i december förra året sa justitieministern att småföretagarna och de boende på dessa platser i påtaglig närtid, ungefär inom ett år, skulle få uppleva en förändring. Det jag nu har anfört bygger dock på uppgifter från i somras. Så min fråga, vad gäller både förargelseväckande beteende som hög musik och många andra mängdbrott och vardagsbrott i hela vårt land, är: När ska människorna få ta del av de historiskt stora resursförstärkningar som har lyfts och som vi har stått bakom?

Herr ålderspresident! De senaste åren har vi, som alla vet, sett en mycket problematisk utveckling av tryggheten i Sverige. Vi ser gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar. Vi ser handel med arbetskraft, vapen och narkotika. Vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden. Det är allvarliga brott. Mycket bra har gjorts för att bekämpa dem, men mycket mer behöver göras.

Men i dag ligger fokus på andra och lika allvarliga områden som inte heller har någon plats i vårt samhälle: sexuella övergrepp och kränkningar, bedrägerier där man hänsynslöst utnyttjar offers skyddslösa eller utsatta ställning och brott med kön som hatbrottsmotiv.

När vi talar om gängkriminalitet talar vi ofta om utsatta områden. Men jag vill än en gång påminna om att när det gäller sexualbrott, mäns våld mot kvinnor, våld mot barn, bedrägeribrott och mängdbrott är hela Sverige ett utsatt område. Då är det inte gator och torg som är brottsplatsen, utan det är oftast i hemmet eller på internet som brottet sker.

Jag vill därför återigen framhålla behovet av en närvarande och tillgänglig polis i hela landet och även på internet för att kunna förebygga brott och skydda brottsutsatta. Fler uniformerade poliser på gator och torg – ja, absolut! Men vi vill även se fler poliser på brottsplatserna hemmet och cyberrymden.

Herr ålderspresident! Centerpartiet har ingen reservation i dagens betänkande, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag. De motionsyrkanden vi hade kring kön som straffskärpningsgrund finns med som välkomna förslag i propositionen. Det är nämligen en välkommen straffskärpningsgrund i en alltmer polariserad värld, där kvinnor som grupp utsätts för ett enormt hat, hot och våld just för att de är kvinnor.

Jag vill här både hänvisa till och rekommendera min kollega Helena Vilhelmssons inlägg senare i denna debatt.

Jag vill ta upp en grupp som sällan lyfts fram inom straffrätten eller rättspolitiken men ofta drabbas hårt inom detta och många andra områden, nämligen personer med funktionsnedsättningar. I betänkandets rubrik omnämns ett av förslagen som ”bedrägerier mot äldre”, men det som avses för att ett bedrägeri ska anses som grovt är att gärningsmannen på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat offrets skyddslösa eller utsatta ställning. Det står alltså ingenting om äldre i lagtexten, men det avser förvisso ålder, som ju också kan innebära en utsatthet. Det handlar dock också om skyddslöshet på grund av sjukdom och funktionsnedsättning.

Vi ska dock samtidigt komma ihåg att äldre inte per definition är utsatta eller skyddslösa, även om åldern kan innebära en form av utsatthet. Då är det viktigt att bedrägerier mot äldre blir straffbara i större utsträckning.

Vi har alla tagit del av berättelser om hänsynslösa kriminella som lurat äldre, ibland på allt de har. Men det är viktigt att vi alltid tänker på att reglerna också avser personer som är skyddslösa och utsatta på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Jag vill inte gradera eller relativisera brottsoffer, men vi vet att personer med neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser och kanske framför allt personer med intellektuella funktionsnedsättningar är mer utsatta, och flickor och kvinnor är en extra utsatt del av den gruppen.

I den del av dagens betänkande som rör sexualbrott framhålls också utsattheten hos funktionshindrade flickor och kvinnor när det gäller att bli utnyttjade både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Detta är otroligt viktigt. Det hade varit välkommet med en tydligare straffskärpningsgrund som rör funktionshindrade, men det får vi återkomma till.

Det behövs också kunskap och insikter om hur dessa grupper fungerar som brottsoffer. Det offentligas brist i det avseendet kan bli som ett flerdubbelt straff – dels har man en funktionsnedsättning, dels är man mer skyddslös när det gäller att bli utsatt för brott. Dessutom har kanske rättsväsendet inte alltid rätt resurser eller kompetens att utreda och lagföra de brott som dessa personer utsatts för.

Dagens förslag till beslut är som sagt välkomna. Men vi här i Sveriges riksdag och hela det offentliga Sverige behöver fortsätta arbetet med att ge skydd till dem som behöver vårt skydd allra mest.

Jag avslutar med att återigen yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)