Patrik Lundqvist

Fru talman! Jag skulle vilja stanna lite extra vid just SBAB. Det är ett av de bolag som pekas ut lite extra som intressant att sälja. Det är också ett bolag som är extra intressant för svenska folket att äga.

SBAB hjälper till att pressa räntekostnaderna för svenska bostadsägare. Det har gjort så under sin existenstid sedan 1985 när det startades och sedan på 90-talet när det gav sig in på den öppna marknaden.

Vi vet alla vilka enorma vinster bankerna gör. Utan den prispressen finns det egentligen ingen anledning att tro att de inte skulle öka på svenska bostadsägares bekostnad.

Det drar dessutom naturligtvis in en del kronor till staten, eftersom SBAB trots att det kan pressa räntekostnaderna också går med vinst med ungefär 1 miljard per år. Det är inte småpotatis.

Vi vet sedan tidigare hur det är när staten säljer bolag. Det gäller till exempel när man sålde Vin & Sprit AB. Vilken dålig affär det blev för svenska staten! Köparna kunde plocka ut de finaste bitarna ur Vin & Sprit AB och sälja dem för mer än vad de hade köpt hela bolaget för. De riskerna är överhängande när vi talar om så vinstgivande verksamheter som en bank. Här har vi chansen att stötta hela samhället genom att fortsätta att äga en bank i stället för att konstant oroa både bostadsägarna och andra för att det här ska försvinna.

Stora lån och lånekostnader pekas ofta ut som ett av svensk tillväxts stora problem. När räntorna nu gick upp i inflationsbekämpningen slog det enormt hårt mot svenska medborgare som har lån. Många har rörliga lån och drabbas då väldigt direkt. Det är inte nyheter för någon.

Här har vi ett bolag som vi äger tillsammans som kan motverka detta utan att egentligen störa marknaden. Vi kan allihop i Sverige tjäna på att hålla räntorna nere och kanske också i bästa fall hålla skatten nere lite genom att fortsätta att äga bolaget och få in vinsterna från det.

Att finansministern tidigare har varit ute och vevat om att sälja det är därför ytterst beklämmande. Jag hoppas att vi nu i dag skulle kunna få ett lugnande svar till alla dem som är beroende av och påverkas av räntekostnaderna i Sverige. Det är ett svar om att det inte är aktuellt utan att vi vill fortsätta att ha en gemensam bank för bolån och se till att förbättra bolånemarknaden med det vi kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den här regeringen gör som sagt en enorm överföring från områden där det bor få människor, där man har låga löner och där det finns en åldrande befolkning till storstadsområdena, där de flesta med höga inkomster bor och där det bor väldigt många människor.

Det är kontentan av att regeringen använder det reformutrymme som finns för att sänka skatterna, framför allt för sådana som oss i den här kammaren - vi som har över 60 000 kronor i månaden i inkomst. Samtidigt låter regeringen bli att skriva upp den kommunala utjämningen till kommunerna så att de kan klara av att bedriva äldreomsorg överallt.

Det här är inte bara en fråga om omsorgen; det är också en fråga om arbetsmarknaden. Parallellt med detta drar man ned resurserna till Arbetsförmedlingen runt om i landet och centraliserar och lägger över arbetet på färre handläggare som kan träffa människor och ge dem stöd. De drabbas när kommunerna behöver säga upp omsorgspersonal som inte längre kan jobba i hemkommunen. De kanske också tvingas flytta från sin kommun till en större kommun där efterfrågan på personal fortfarande finns.

Det här skapar en ond spiral, där landsbygden och småorterna och det som ibland kallas för avfolkningsområden drabbas hårdare och hårdare, till stor del på grund av statens agerande och regeringens sätt att använda vår gemensamma plånbok.

Jag tycker för min del att man skulle behöva göra precis tvärtom. Det är de här områdena som behöver en extra skjuts, större muskler och mer ekonomi för att även skapa lokal tillväxt - inte bara en tillväxt som man kan säga gynnar hela Sverige utan en som också gynnar alla områden i Sverige.

Fru talman! Jag tackar Linnéa Wickman för interpellationen. Jag tackar naturligtvis också ministern för svaret.

När man lyssnar på ministern hör man tydligt att fokus inte är på kommunernas verksamheter. Det är inte de äldres situation eller personalens situation inom äldreomsorgen som är det viktigaste för staten att hantera, utan det är tillväxtpolitiken. Sedan ska kommunerna med det kommunala självstyret ansvara för det andra. Det här är naturligtvis i viss mån sant. Staten har inte styret över verksamheten. Men vi har i Sverige ett kommunalt utjämningssystem, som syftar till att alla kommuner ska klara av att leverera bland annat äldreomsorg till sina invånare, oavsett om den verksamhet som bedrivs i kommunen bär och ser till att folk flyttar dit eller i stället försvinner eller effektiviseras så att färre jobbar där och fler och fler flyttar därifrån.

Det här är ett ansvar som är oerhört viktigt för att hela Sverige ska kunna leva och för att de äldre som har byggt upp Sverige genom till exempel skogsbruket i Norrlands inland eller i Gävleborg, som vi kommer ifrån, ska kunna klara av att bo kvar på ålderns höst där de har byggt sitt liv, trots att deras barn kanske flyttar till Stockholm av tvång eller fri vilja och då tar med sig sin skattekraft till sin nya kommun. Det är ett jättestort ansvar.

Det jag läser in i ministerns svar är att nuvarande regering förvisso satsar på tillväxt för vissa men också satsar på avveckling för andra, när man i stället för att ge pengarna per individ ut till landet för att säkra den verksamhet och köpkraft som finns runt om i landet delar ut pengarna i generella skattesänkningar efter vilken inkomst folk redan har. Då går mer och mer pengar till de områden där det redan finns väldigt mycket pengar, och de områden som har börjat utarmas fortsätter att utarmas.

Det här är inte en ansvarsfull politik gentemot landsbygden och gentemot alla de människor som har byggt Sverige via malmen, gruvorna, skogsnäringen, pappersbruken och allt det andra som fortfarande finns kvar men som anställer färre och färre när verksamheterna effektiviseras och kan bedrivas med färre människor. Staten måste ta sitt tydliga ansvar - se till att de här kommunerna inte drabbas av ännu större avfolkning, se till att det finns en viss köpkraft kvar och se till att de äldre som har valt att leva sitt liv där och göra det de ska också får den belöning de förtjänar och den vård de förtjänar på ålderns höst.

Det här är kort och gott en politik för dem som redan har och för storstadsregionerna i stället för en politik för hela Sverige och de människor som lever här. Jag har svårt att se att det här klaffar med de ord man använder när man beskriver vad man vill göra. Det är klart att man kan säga att kommunerna klarar sig generellt. Men det bygger ju på att vissa redan är väldigt rika medan andra inte är det. Man använder genomsnittet i stället för att se till dem som faktiskt drabbas av det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har lovat svenska folket att man ska få en värdig vård oavsett var man bor i landet. Det måste vi också leva upp till. Här finns det mer att göra. Jag är nyfiken på att höra vad som kommer att göras framöver, för det framgår inte i svaret här.

Herr talman! Då kommer vi tillbaka till grundproblemet. Vi har en höger i denna kammare som vill att enskilda företag ska vara de som bestämmer vem som får ett arbetstillstånd och inte. Det är det som möjliggör för dem att ta hit människor, utnyttja dem och tvinga dem att jobba. Vi fick till exempel i förra veckan läsa om bageriet Bake My Day, där man fick jobba 18-timmarsskift flera månader i sträck med hot som: Om du inte går med på detta åker du ut, för ditt arbetstillstånd bygger på att du har ett jobb här. Det är den ordningen som är grundproblemet.

Vi har naturligtvis också ett problem med att företagare som har misskött sig får fortsätta. Straffen är alldeles för låga. Näringsförbuden är inte tillräckliga. De som låg bakom pensionsbrotten i den så kallade Allrahärvan fick tio års näringsförbud efter att ha stulit människors pensionspengar. Det kan inte vara rimligt. Det är här vi behöver kraftsamla.

Jag är rätt övertygad om att ifall lagarna finns på plats för att döma dem som står för arbetslivskriminaliteten får vi också bort dem. Det måste finnas möjligheter för myndigheter att säga: Nej men stopp nu! De här människorna ska inte driva företag. De är inte där för att de är seriösa och vill göra gott för Sverige. De har andra syften.

Där behöver vi sätta in åtgärderna. Men det är inte det vi ser nu. Regeringen ser till att man inte kan anställa familjemedlemmar med nystartsjobb, samtidigt som kriminella utnyttjar systemet för att anställa sina kompisar i gängen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)

Herr talman! Den här valsen har vi hört från Magnus tidigare: Vi hade majoritet. Varför gjorde vi inte saker? Faktum är att den här majoriteten kvarstår. Det var ingen annan situation vi hade mellan 2018 och 2022 än den ni har nu, där ni inte nådde hela vägen fram. Det är lätt att hacka på andra och säga saker om vad som skett förr, men då måste man också komma ihåg vilken situation man själv sitter i. Vi vet båda två vad det berodde på då och vad det beror på nu. Det är ingen större skillnad där.

Visst, kom ihåg vad som har gjorts, men kom också ihåg vad som görs nu! Det tycker jag är ganska viktigt att landa i, om man ska landa i en seriös debatt och faktiskt se på vad man själv gör och inte bara vända andra kinden till och tro att samma sak betyder något annat när någon annan gör det.

Vi har båda suttit i förhandlingar med andra partier där resultatet har blivit som det har blivit. Därefter röstar man som man röstar i den här kammaren, eller hur?

Annars kanske vi kan gå framåt med detta. Majoriteten kvarstår ju, eller hur? Vi klarar av att göra detta om det skulle vara så.

Det finns jättebra möjligheter för akrimcentren att hantera dessa frågor. Jag är inte särskilt insatt i den lagstiftning som Magnus Persson pratar om. Vi får väl se vad det blir när det väl kommer ett förslag. Jag har inga större kommentarer till detta just nu, mer än att när myndigheter som illegala inte har någon kontakt med, eller vill ha någon kontakt med, får ytterligare uppdrag att rapportera in de människorna vet inte jag om det kommer att ge särskilt mycket. Det är i alla fall en fundering jag har, herr talman.

Herr talman! Kriminaliteten breder ut sig i Sverige, och även om skjutningar och sprängdåd av naturliga skäl är det som uppmärksammas mest vet vi alla att grunden för verksamheten är ekonomisk. Kopplingarna mellan arbetsmarknaden och den kriminella världen är uppenbara, och hela samhällets kraft måste mobiliseras även mot arbetslivskriminaliteten.

Arbetslivskriminaliteten leder till allvarliga samhällsproblem och är systemhotande eftersom den undergräver förtroendet för hela samhället genom att kriminella företag bygger sin verksamhet och skaffar sig konkurrensfördelar genom svartjobb, illegal arbetskraft, skenanställningar, människohandel, usel arbetsmiljö och olika bidragsbrott.

Trots detta har avregleringar och så kallade förenklingar under de senaste decennierna genomförts utan förståelse för de långsiktiga konsekvenserna. Och här står vi nu. Vi socialdemokrater har länge varnat för att dessa saker inte bara gör livet enklare för företagare, vilket såklart är lovvärt, utan också gör det både billigare och enklare för kriminella att ta sig in och slå ut dem som försöker göra rätt för sig på svensk arbetsmarknad.

Hederliga företagare har fått förenklingar med en side of crime som på sikt slår undan benen för dem själva och riskerar hela samhället. Den självreglerande marknad som klarar av att själv stävja denna typ av missbruk och osund konkurrens existerar inte, och de misslyckade marknadsexperimenten måste få ett slut.

I dag drabbas i stort sett hela den svenska arbetsmarknaden av dessa problem. Byggbranschen, krogarna och taxi är välkända sektorer som har varit drabbade länge, men även omsorgsbranschen, skönhetsvård, industrier och fastighetsbranschen, för att nämna några till, drabbas mer och hårdare för varje månad som går.

I takt med att problemen växer har också fler och fler av Sveriges företagare insett att det finns en baksida med utvecklingen. Priser pressas med utnyttjad arbetskraft, brott mot arbetsmiljölagar och svart kapital från till exempel drogförsäljning. Staten hjälper också till genom slappa regler för den som anställs via till exempel nystartsjobb eller arbetstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv

Naturligtvis görs en hel del bra saker också, herr talman. A-krimcentren fortsätter tack och lov att byggas ut, nya möjligheter för myndigheter att dela information kommer till stånd och nyligen beslutades det om att skärpa systemet med lönegaranti för att stävja kriminellt missbruk.

När det gäller det som vi står inför, herr talman, krävs det att vi mobiliserar hela samhällets kraft och möter de kriminella redan i dörren. De har inte på arbetsmarknaden att göra. Det ska vara svårt att fuska, det ska vara enkelt att åka fast och det ska vara kännbara straff även på detta område.

En början vore att till exempel strama åt reglerna för arbetskraftsinvandring, helst genom en arbetsmarknadsprövning. Enskilda företag ska inte få bestämma om det råder brist på arbetskraft eller ta hit människor och utnyttja dem samtidigt som svenska företag slås ut och arbetare blir arbetslösa.

En annan åtgärd vore att ta tag i problemen med offentlig upphandling. Det offentliga är en stor upphandlare av både varor och tjänster, och att utesluta den kriminella miljön från att vinna anbud med hjälp av till exempel utökade registerkontroller och ett skifte från krav på lägsta pris till en mer samlad bedömning borde vara självklart.

Genom att svartlista dem som missköter sig och utöka möjligheterna att med hjälp av till exempel AI analysera den offentliga information som finns hos olika myndigheter och på andra ställen kan vi skapa en bra grund för att säkra upphandlingar med sjysta företag och stoppa underbudskonkurrensen från dem som inte vill följa lagarna.

Ett tredje förslag är att skärpa kontrollen och regelverket för stödanställningar, särskilt för nystartsjobb som i dag knappt har ett regelverk att tala om. Där litar man fullt ut på att alla som har ett företag och kan anställa någon och alla som varit arbetslösa en längre tid är laglydiga och vill göra rätt för sig. Det antagandet stämmer helt enkelt inte.

Den här utvecklingen kan inte få fortsätta. Men trots att mycket finns att göra är de förslag som levereras av regeringen på vårt område oerhört få, herr talman. Den utvecklingen måste vända. Vi måste ta kontroll över arbetsmarknaden och se till att de företag som sköter sig också klarar av att stanna på marknaden och inte slås ut av de oseriösa.

Vi hörde tidigare i debatten att lågkonjunkturer skulle innebära att oseriösa företag slogs undan till förmån för seriösa, sjysta företag. Risken är att det blir precis tvärtom: När konkurrensen hårdnar och jobben blir färre är det de som tar flest genvägar och utnyttjar människor till lägst löner som stannar kvar och får de uppdrag som finns. Det är inte en utveckling som känns särskilt tilltalande.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte knyta an lite grann till en tidigare debatt vi har haft här om nystartsjobben och också säga något om det som Leif pratade om.

Byggsektorn kommer någon gång att vända. I den bästa av världar hade vi haft en regering som satsade och såg till att vi klarade av denna missmatchning mellan bostadsbehoven och arbetslösheten. Vi borde bygga bostäder genom att se till att pengarna går till det vi verkligen behöver i samhället. Vi behöver bostäder, och det finns pengar. Men vi lägger dem på annat i stället för att lägga dem på att bygga bostäder och se till att folk får jobb och kan skapa sig en framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oavsett hur lång tid det kommer att ta innan det vänder behöver vi också se till att de jobb som skapas i byggsektorn går till byggarbetare med rimliga löner och svenska villkor. Den svenska modellen ska följas, helt enkelt. Vi måste se till att de jobb som skapas inte går till utnyttjade människor från andra länder eller från Sverige som får jobba under slavliknande villkor och kanske inte ens vet om de har ett jobb i framtiden.

Vi måste se till så att alla klarar av att försörja sig på de arbeten som skapas här, och då måste vi också ha någon form av kontroll på byggsektorn när den kommer igång.

Jag skulle vilja hänvisa till det som kallas för Oslomodellen. Man har där sett till att ställa krav på rimliga villkor. Man ställer krav på insyn i byggbranschen när man upphandlar. Den offentliga sektorn är en av de största byggarna även i Sverige, och vi behöver se till att detta funkar.

Herr talman! Låt oss ta med oss detta in i framtiden och se till att de jobb som kommer att skapas också blir vettiga jobb för rediga arbetare med rediga villkor!

Fru talman! Arbetslösheten är en fråga som får på tok för lite uppmärksamhet i dag. För 20-25 år sedan, och kanske ännu närmare i tiden till och med, hade dagens arbetslöshetssiffror resulterat i ett ramaskri över hela linjen, både politiskt och i civilsamhället. Det hade varit en chock. I dag står vi här och pratar nästan som att jaja, några tiondelar lägre så kan vi nog fixa det här. Vi har en minister som inte riktigt verkar ta frågan på allvar. Vissa kollegor här har naturligtvis haft en lite annan tongång. Men det känns inte som att det finns någon krismedvetenhet hos regeringen.

Jag skulle vilja hänvisa statsrådet och andra intresserade till den granskning som Konjunkturinstitutet gjorde 2021 av olika sätt att stimulera ekonomin och vad de ger för resultat på arbetslösheten. Där konstateras att om man använder 1 procent av bnp till offentliga investeringar leder det till 1 procents sänkning av arbetslösheten. Om man däremot lägger samma summa på skattesänkningar leder det till bara 0,3 procents sänkning av arbetslösheten.

Om man säger sig slåss för något slags arbetslinje gör man alltså ett rejält felslut om man använder statens utökade resurser, reformutrymmet, till skattesänkningar. Det är faktiskt helt ofantligt dåligt. Det ger över tre gånger så mycket effekt om man investerar i Sverige direkt - till exempel i byggsektorn, som vi hörde om här tidigare - som om man sänker skatterna, vilket den här regeringen dessutom har gjort allra mest för dem som har högst inkomster.

Det finns definitivt anledning att se över hushållens ekonomiska situation och att stötta hushåll som har haft det svårt i inflationen. Men man gör det på ett sätt som inte har stor effekt på arbetslösheten. Dessutom ger man till dem som redan hade störst chanser att klara av inflationen.

Då har man verkligen inte levererat på någon arbetslinje. Man har levererat till de rika, till dem som har mycket kapital och kanske framför allt till dem som står bakom Moderaternas politik. Men man har verkligen inte drivit någon arbetslinje.

Det måste vi ändra på. Det är dags att ta den lärdom som finns och använda den för att se till att Sverige går mot en bättre sysselsättning. Det är ett samhälle som byggs upp för alla och där alla har ett arbete att gå till. Det är en plats i tillvaron att kalla sin, att kunna bygga sitt liv så som man själv vill och att se till att skapa sin egen tillvaro tillsammans.

Det gör vi helt klart inte med fler skattesänkningar, som regeringen tycker är vägen framåt. Vi gör det med en rejäl arbetslinje där vi fokuserar på att sätta människor i arbete, skapa värden i Sverige och bygga Sverige starkt för alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är vad Konjunkturinstitutet visar att vi kan göra om vi investerar i Sverige. Vi måste välja den vägen framåt. Det hoppas jag att ministern säger att han vill göra när han kommer tillbaka med sina svar.

(Applåder)

Fru talman! Det stämmer att de här åtgärderna inte riktigt är vad vi skulle vilja se. Man kan prata om Utbetalningsmyndigheten hur mycket man vill, men så länge det här är en rättighet spelar ju den ingen roll! Där hanteras förvisso felaktiga utbetalningar och människor som inte har rätt till stöd, men här har man den rätten oavsett vad man har i bagaget i övrigt. Det är alltså inte en åtgärd som gäller detta område. Jättebra för andra, absolut, men här hjälper den inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det hjälper heller inte särskilt mycket att man stoppar företagare från att anställa anhöriga.

Mot den här gruppen individer hjälper det inte heller att man inte får rätt till dessa stöd om man har varslat eller sagt upp människor, för vad gör gängkriminella som driver företag i detta syfte när de till exempel inte längre får rätt till de här pengarna och nystartsjobbet upphör för en individ? Säger de då upp den, eller låter de kanske den personen säga upp sig själv? Ja, de talar om för personen att den ska avsluta sin anställning på eget initiativ. Så löser man enkelt den här problematiken. Det skulle i alla fall jag tro.

Det är som sagt jättebra att regeringen gör en massa saker på andra områden, men här verkar det inte göras någonting alls. Jag tror att det beror på att man fortfarande lever i något slags naiv föreställning om att alla företagare är goda människor och medborgare i Sverige, bara på grund av att de är företagare. Så är det ju nu inte, och det har Mats Persson också varit inne på i sin argumentation. Men man behöver visa det i handling, även på detta område.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler initiativ framöver. Vi kommer inte att släppa det här, men det verkar som att regeringen inte är särskilt benägen att göra någonting i dag.

Fru talman! Det är bra att man snävar in. Men hur många av de gängkriminella i Sverige är egentligen släkt med varandra? Gör den gränsen det verkligen svårare för dem att starta bolag och anställa de andra i gängen för att de ska komma undan med att de på papperet har ett jobb? Genom detta får de vita inkomster baserade på kriminell verksamhet.

Arbetsförmedlingens generaldirektör besökte utskottet för några veckor sedan, och hennes besök var en av anledningarna till att jag ställde denna interpellation. Hon bekräftade då att kriminella på vissa håll gör så här, alltså startar bolag eller driver vidare bolag de redan använder för att tvätta pengar och med hjälp av statligt stöd anställer kriminella i dem för att ge dem vita inkomster som de kan använda. Dessutom slipper de anställda då vissa myndigheters pockande på att de ska göra något annat. Det ligger nämligen i sakens natur att dessa människor har varit arbetslösa under lång tid, för de vill inte ha något annat jobb. Men här får de inkomst via nystartsjobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill inte ställa andra krav utan verkar fortfarande se det som en rättighet. Okej, man ska inte få anställa familjemedlemmar, fine. Det är ett steg framåt, men det utgör en väldigt liten del av problematiken.

Problemet är i grund och botten att man inte behöver uppfylla några som helst krav och att det inte finns någon kontroll av individer eller företag. Att man ska betala löner i nivå med kollektivavtalen är naturligtvis bra, men i övrigt finns det i stort sett inga krav som ser till att bolag av den karaktär jag pratar om inte får del av dessa pengar. Det måste vi säkerställa. Vi kan inte se på dessa pengar på det här viset och låta detta fortgå.

Det är jättebra med efterkontroller men betydligt bättre att se till att inte hamna i den här situationen från första början.

Det här systemet har funnits sedan förra alliansregeringen. Vi hade under ett antal år åtminstone krav på att kollektivavtal måste finnas på företaget för att man skulle kunna få ta del av pengarna. Men Mats Persson, hans partikamrater och några till krävde att det kravet skulle tas bort för att det skulle bli enklare för företag och skapas bredare möjligheter att ta del av det här.

Det Mats Persson själv pratade om är ett av resultaten, nämligen att det blir mer och mer uppenbart att de kriminella tar del av pengarna, göder och tvättar sin verksamhet och fortsätter tjäna stora pengar och få nya utlopp för det de tjänar på kriminell verksamhet. Det tycker jag verkligen inte att staten ska bidra till. Därför behöver vi ha kontroll på vilka som får pengarna och vilka som har rätt till stödet från början. Det är där det måste göras en rejäl insats.

Ansvaret ligger på Arbetsmarknadsdepartementet, men där verkar regeringen inte lägga särskilt mycket krut över huvud taget. Det görs små, förvisso vällovliga, insatser - men ingenting som i egentlig mening kommer åt den problematik vi pratar om här i dag.

De gängkriminella har naturligtvis familjer de också, men det är en väldigt liten del av den totala massan. Vi behöver sätta in en riktig insats för att de ska komma ut ur de statliga systemen och inte får del av skattepengarna. Det här är en rejäl fadäs som måste åtgärdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är en talande bild av regeringens arbetsmarknadspolitik att vi nu står här 25 minuter efter det att vi borde ha startat den här debatten. Den politiken lyser med sin frånvaro och har gjort det hela mandatperioden.

Vi har i utskottet hanterat två propositioner på två år, en om a-kassan - absolut jätteviktig och jättestor - och en om ett missat anslag till en utbildningsinstitution. Det gällde Stiftelsen Nordkalotten.

Det här är en handlingsförlamad regering. Man gör en massa bra saker inom andra områden. Det är jättebra att öka transparensen mellan myndigheter, och det är jättebra att öka kontroller av olika slag och så vidare. Men här, där man faktiskt styr vilka som har rätt till nystartsjobb, gör man ingenting trots riktigt svidande kritik från Riksrevisionen, till exempel.

I våras när vi hade en liknande interpellationsdebatt med föregående minister Johan Pehrson sa han så här: "Rättigheter! De är fina, fru talman. Det finns sådana i vår grundlag, och vi liberaler tror på rättigheter. Jag hör att Socialdemokraterna är tveksamma till rättigheter, att så att säga få ett stöd om det inte finns en politisk prövning innan. Det ska vara någon som lägger sig i; om det inte är en politiker ska det vara en statstjänsteman. Det är ändå intressant att ta del av fördelningen." Så sa han, väldigt raljant, om kontrollen av statliga medel.

Ja, det ska definitivt finnas någon som lägger sig i. Kriminella kan i dag starta företag för att gömma andra kriminella undan myndigheter genom att anställa dem med stöd av nystartsjobb. Man kan göra detta därför att det av den här regeringen - eller åtminstone av den föregående ministern - ses som en okränkbar rättighet som individen har, oavsett vad. Det som krävs är i stort sett att man har varit arbetslös en lång tid och är inskriven på Arbetsförmedlingen.

Det här är inte tillräckligt. Vi måste ställa större krav när det gäller både vilka individer och vilka företag som får rätt till det här. Annars hamnar vi i situationer där anställda på Arbetsförmedlingen kan läsa i medier om att individer de har beviljat nystartsjobb befinner sig utomlands. När de sedan ska ut på arbetsplatsen för att kolla om individen finns där får de från arbetsplatsen svaret att "han är sjukskriven, ni får komma nästa vecka" - och då finns individen naturligtvis på plats.

Det här är inte en hållbar ordning. Man måste i grunden ändra på regelsystemet för nystartsjobben för att se till att kriminella inte kan gömma varandra i fejkade anställningar med stöd av staten. Det är grundproblemet. Vi kan inte kontrollera bort detta genom efterkontroller. Det är rätt uppenbart i alla fall i de historier jag fått till mig. Men här har vi alltså en regering som ser det här som en rättighet för alla, oavsett vilka de är. Så kan vi verkligen inte ha det.

Fru talman! Återigen hamnar vi där. Ledamoten talade om "inte tillräckligt", eller hur hon nu uttryckte sig - jag minns inte riktigt. Det finns ju ingen analys alls; det är det som är grundproblemet. Hade det gjorts en för svag, för dålig eller för liten analys hade den i alla fall funnits där. Det gängse sättet att smita undan saker som man inte vill göra är ju att göra dem lite halvdant men ändå uppfylla minimikraven, men det har inte skett här.

Jag ser också fram emot det jobb som kommer att göras, och jag hoppas verkligen att man kommer att leverera. Men detta är ganska allvarligt. Enligt LO:s beräkningar kommer tiotusentals människor som har låga löner och deltidsanställningar att ramla ur akassan på grund av detta, som jag sa i mitt anförande. Det kan man inte hantera på det här viset.

Jag tycker att det är under all kritik att ens lägga fram ett förslag som får konsekvensen att människor förlorar den trygghet som akassan innebär. Sedan säger man att man ska återkomma till det senare och sätta lite lullull på slutet. Det finns dessutom, som sagt, ett krav på att detta ska ske.

Jag får tacka för svaret - det kommer någonting. Sedan får vi väl se vilken granskning KU kommer att göra av det här i framtiden. KU kommer säkert inte att använda samma ord som jag, men jag är övertygad om att man kommer att landa i samma slutsats.

Fru talman! Det går inte att undvika att ta replik när ledamoten på ett rätt märkligt sätt verkar vilja släta över de lagkrav och beredningskrav vi har i Sverige. Jämställdhetsanalys är en del av lagstiftningsprocessen - det är ingenting man kan hänskjuta till senare arbete, utan det ska göras när man lägger fram nya lagförslag. Detta har dock inte gjorts.

Det är väl jättebra om man har en ambition att komma med detta i efterhand; det uppskattas naturligtvis. Men det vore också fint om man bara erkände och sa: Det här sket sig för oss. Vi gjorde inte det vi skulle, och det ber vi om ursäkt för. Det ska inte upprepas.

Detta är den linje man borde ha. Vi har till och med hört här i kammaren att Sverigedemokraterna ställer sig bakom denna ståndpunkt, även om deras representant kanske uttryckte sig lite svagare än vad jag gör.

Jag tycker inte att det är rimligt att försöka släta över detta genom att hänvisa till annat arbete som regeringen ska göra med förordningar och annat.

Fru talman! Det är uppenbart att ledamoten lever kvar under allianstiden, med sådant som Sverige jobbar, arbetslinjen och allt vad det nu är.

Verkligheten är ju den att det inte är lägre ersättningar som får människor i arbete.

Ledamoten nämnde utanförskap. De flesta människor som är i utanförskap har ju inte ens kvalificerat sig in till a-kassan. Där behöver man lägga mer resurser och se till att människor kommer från utanförskap in i samhället. Det kan man göra med flera olika metoder, men man kan inte göra det genom att sänka a-kassan för människor som har jobbat ett helt yrkesliv, gjort rätt för sig och varit en produktiv del av samhället men sedan blivit arbetslösa och riskerar att få se sitt liv slås i spillror. Det är inte vägen framåt.

Människor har enorma drivkrafter till arbete. Det behöver inte vara så att man också klämmer åt dem ekonomiskt när de hamnar i en situation som de själva inte har orkestrerat utan som drabbar dem på grund av omständigheter som kommer utifrån. Det är ju kärnan i den människosyn som svensk höger återigen verkar ha grävt upp, där människor ska sättas åt därför att de drabbas av olycka i arbetslivet och blir av med jobbet. Det är inte den människosyn jag har.

Människor vill arbeta och kan arbeta. De kan också få den möjligheten om vi stöttar lite. Kortare utbildningar är ett betydligt bättre steg för folk till arbete än sänkta ersättningar när de ändå inte har det som krävs för att få de jobb som finns tillgängliga för tillfället.

(Applåder)

Fru talman! Det är ett väldigt fint ode till arbetet, eller vad man ska kalla det, som ledamoten levererar. Det är naturligtvis jättefint när människor arbetar. Det är inte för inte man kommer från den rörelse man gör.

Men det är ändå märkligt att det skärs ned på nästan alla sätt som man kan stötta, hjälpa och få människor i arbete. Det handlar om utbildningar, om Arbetsförmedlingen och om andra stödtjänster. I stället ska arbetslinjen leverera människor i arbete genom att de får lägre ersättningar och sämre möjligheter att leva sitt liv när de blir arbetslösa.

Jag förstår att detta kommer från den människosyn man egentligen har. Den kan man ju inte släta över genom att prata väl om arbete. Frågan är egentligen: Hur tycker ni att arbetslinjen går? Varför är det alltid människors trygghet och människors liv som ska offras och deras utsatthet som ska bli högre för att de ska ta arbete? Det finns inte särskilt mycket som stöder tesen att detta är orsakerna till att folk inte tar ett jobb eller kommer i arbete.

Vi vet att det finns en enorm klyfta mellan behoven av utbildad arbetskraft och den utbildning som människor har. Där borde väl fokus ligga i arbetslinjen? Nu har ni sparat en och en halv miljard på a-kassereformen. Vart ska ni skicka pengarna? Ska ni skicka dem rakt in i utbildningssystemet, eller kommer de snarare att gå till skattesänkningar för dem som inte förlorar jobbet och för dem som tjänar bra med pengar ändå?

Fru talman! Om Oliver Rosengrens regering hade varit transparent med beräkningsunderlagen hade vi kunnat lämna svar på frågorna här i dag. Då hade vi kunnat tala om med hur mycket vi vill höja taket och hur vi vill justera avtrappningen eller andra delar. Men det kan vi inte nu. Därför står mitt tidigare svar kvar.

Jag vill också återgå till det Magnus sa tidigare: Det här är inte ett bidrag. A-kassan är en försäkring. Det är någonting man skaffar, eftersom man har behov av trygghet och eftersom många omständigheter som man inte har kontroll över kan försätta en i arbetslöshet. Det är en försäkring. Det är inte ett bidrag.

Det är uppenbart att förhandlingarna som skett mellan majoritetspartierna inte har varit en sådan solskenshistoria som man skulle kunna tro. De här kontrasterna är minst sagt enorma.

Tidigare har vi hört om skillnaderna mellan partierna i vårt regeringsalternativ, men jag kan konstatera att när vi behövde göra de här svåra kompromisserna höjdes a-kassan med flera tusen kronor. Nu blir det knappt löneökningsnivån för nästa år. Där finns en stor skillnad.

Socialdemokraterna har ståndpunkten att alla som kan arbeta ska arbeta. Men det får inte ske genom att människors liv riskerar att slås i spillror. Det riskerar de här förändringarna att leda till om vi får en långvarig lågkonjunktur eller om något annat gör att många människor blir arbetslösa under lång tid.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna vill att människor ska känna sig trygga och kunna ta rätt jobb, inte bara ett jobb till varje pris.

Det finns väldigt många teoribildningar runt incitament och annat inom frågan hur man får människor i arbete. Men verkligheten speglar inte teoribildningen. I verkligheten tar människor jobb långt innan ersättningarna sänks. Människor tar jobb därför att de faktiskt har ett hjärta, en själ, en moral och en vilja att göra rätt för sig. Det är det största incitamentet.

Jag har pratat här i dag om långvariga lågkonjunkturer och marknadskrascher där enskilda branscher mer eller mindre slås ut och väldigt många konkurrerar om ett minskande antal jobb. Att i det läget ge människor lägre ersättningar är inte ett incitament. Det är att slå sönder människors liv. Det är att försämra för Sverige i lågkonjunktur med lägre ersättningar och då också lägre köpkraft så att fler företag slås ut. Det är bevisat många gånger om, det också.

(Applåder)

Fru talman! Vi står nu inför den största förändringen av a-kassan på väldigt länge, kanske sedan staten gjorde sitt intåg med stöd till erkända a-kassor 1935.

En del av förändringarna är bra, och mycket initierades av den förra regeringen i en utredning som den nuvarande regeringen baserar sina förändringar på. En sådan sak är naturligtvis den övergripande förändringen att gå från en a-kassa baserad på tid till att i stället basera den på lön.

Det handlar om att taket höjs med 1 000 kronor de första 100 dagarna. Det handlar om att fler får tillgång till a-kassa, även om det kan sägas vara en sanning med viss modifikation, vilket jag återkommer till senare.

Fru talman! Det finns också delar som vi socialdemokrater är väldigt kritiska till. Det handlar om hur den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna valt att skära ned och försämra samtidigt som de gör om systemet. Enligt riksdagens utredningstjänst sparar man in en och en halv miljard på bekostnad av alla dem som betalar in till försäkringen och arbetar i Sverige.

Jag tänker inte gå in särskilt mycket på de delar där vi är överens om regeringens förslag. Jag ska i stället ägna tiden här åt de delar där vi inte är överens. Jag yrkar därför bifall till våra två reservationer i ärendet, reservationerna 2 och 6.

Men innan jag går in på våra principiella åsikter om det förslag vi hanterar vill jag också ta tillfället i akt att tala lite om varför vi har valt att inte ha några skarpare förslag om förändringar i ärendet, fru talman.

Vi har under processen försökt att få klarhet i hur beräkningar har gjorts för vad olika delar i det här förslaget kostar. Det är underlag som vi i normalfallet skulle ha kunnat få via riksdagens utredningstjänst men som regeringen har valt att hålla inne med.

Detta är ett helt nytt system. Historiken finns heller inte att tillgå. Vi kan inte titta på tidigare år och se en rak överföring från vad nuvarande system betyder. De beräkningarna har regeringen vägrat att dela med sig av. Den har heller inte velat förklara varför den inte gör det. Jag hade en interpellationsdebatt med Johan Pehrson där jag ställde de frågorna där han absolut inte svarade på det.

Eftersom vi är ett seriöst parti som tar dessa frågor på riktigt stort allvar har vi inte velat killgissa och lägga fram förslag här i dag om höjda tak, justerade avtrappningar eller andra förändringar. Vi har inte något gediget underlag som gör att vi kan säga vad det skulle kosta och hur det skulle bli. Därför får vi återkomma till sådana förändringar framöver.

Fru talman! Vad gäller taket i a-kassan är det naturligtvis bra att det nu höjs. Det kompenserar för att en del av avtrappningen blir kraftigare, och det gör såklart att några fler får en a-kassa som ligger närmare 80 procent av inkomsten än vad de annars skulle ha fått. Men det har väl inte undgått någon att vi har haft en rejäl inflation och att a-kassan redan sedan tidigare inte levererade tillräckligt god trygghet för alltför många människor?

Bara häromdagen aviserade LO att de ser ett större utrymme för löneökningar nästa år än vad de gjort på många år, detta eftersom ägarnas vinstandel ökat fem år i rad. Ägarnas andel av vad företagen i Sverige producerar har alltså gått upp, och arbetarnas andel, lönen, har minskat.

Det beror delvis på att de fackliga parterna i inflationsbekämpningens namn tog ansvar och höll nere lönekraven. Men för det är det nu dags att få en kompensation. På ett ansvarfullt sätt kommer LO och de andra fackföreningarna att kräva tillbaka de vinstandelar som man har avstått för inflationsbekämpningen. Företagen har faktiskt höjt priserna mer än både inflation och löneökningar.

Vad har då det med taket i a-kassan att göra? Jo, det innebär att justeringen av taket snabbt äts upp av att Sveriges löner går upp. Man kan säga att den höjning som nu sker inte ens täcker upp för de löneökningar som skett sedan förra höjningen och att den alltså ligger efter redan från början.

Om man dessutom räknar på nästa år, alltså året när förändringen kommer att träda i kraft, innebär höjningen knappt en kompensation för de löneökningar en individ med 33 000 kronor i månaden förväntas få nästa år. Det hänger knappt med, fru talman. Det blir alltså inte fler som kommer in under taket, utan de som i dag är ovanför det kommer att fortsätta att vara det. Färre än i dag kommer att få ut 80 procent av lönen.

Vi socialdemokrater vill i stället att fler ska få ut 80 procent av lönen. LO har som mål att 70 procent av löntagarna ska ha 80 procent av lönen i a-kassa och vill dessutom att a-kassan indexeras mot löneutvecklingen. Det vore en inte orimlig utveckling, och i varje fall en målsättning. Sverige är ett av världens rikaste länder. Det är helt sjukt att vi som en gång var föregångsland vad gäller arbetares trygghet nu ramlar efter mer och mer.

Fru talman! I det stora hela är vi som sagt positiva till att a-kassan görs inkomstbaserad, men det är inte bara positivt för alla. Grupper med låga inkomster men som varit anställda under lång tid, vilket förr har gett dem a-kassa, riskerar nu att bli utan trots att regeringen infört alternativa regler för att få in fler i a-kassan. Det slår lite olika.

Det handlar om grupper som arbetar deltid eller har låga löner trots heltid som får svårt att nå upp till totalinkomstvillkoret men som inte hade några problem att nå upp till de arbetstidskrav som finns i dag.

Enligt LO:s beräkningar rör det sig trots allt om tiotusentals människor. Det är en alldeles för stor grupp, enligt min mening. En lösning på det problemet vore att stryka kravet på totalinkomst. Det skulle ge den här gruppen löntagare som i dag har tillgång till a-kassa det även i fortsättningen.

Risken finns också att det här slår hårdare mot kvinnor, som i allmänhet är de som har både låga löner och mer deltidsarbete. Men hur det ser ut med den saken vet vi inte, fru talman, eftersom regeringen valt bort att göra den jämställdhetsanalys som man ska göra.

För att komma runt de här problemen och ändå ge fler tillgång till a-kassa än i dag har regeringen infört det som kallas för alternativregeln för kvalificering. Det är väl en okej lösning, kan man ändå säga. Men den medför vissa problem.

Människor som förvisso via regeln kvalificerar sig för a-kassa riskerar i många fall att få en så låg ersättning att de hamnar under eller strax över gränserna för försörjningsstöd. Även om det på flera sätt är bra att de får ersättning är det mest en omfördelning där det i själva verket är kommunerna och deras försörjningsstödsenheter som får en lägre kostnad än att människor får en ökad trygghet. Det är medel som tas från de människor som kvalificerar sig till a-kassa och ges till kommunerna i stället för att användas i a-kassesystemet. Det kan man också fundera över.

Vi behöver återkomma till detta framöver. Jag är rätt säker att det inte kommer att falla bra ut. Även om det ger regeringen en möjlighet att säga som man gör här i dag att fler kommer att få a-kassa finns det flera problem med det. Ett är att människor inte får en ökad trygghet trots att de kvalificerat sig till a-kassa.

Fru talman! A-kassan diskuteras ofta, som här, ur individens perspektiv. Självklart är det ett av de viktigare. Men det finns också andra aspekter. Hela samhället och även de människor som inte riskerar att bli arbetslösa har stor nytta av a-kassan. En av anledningarna till att den har stort stöd i samhället är att även människor som behåller jobbet har nytta av den. De delarna ger sig regeringen nu på. Det handlar alltså om de konjunkturdämpande effekterna av a-kassan.

Vi är nu i ett år som under våren har präglats av lågkonjunktur och varsel. Framför allt bygg- och träindustrin men också vården och omsorgen och andra branscher har drabbats. LO räknar med att runt 50 000 till kommer att bli arbetslösa i år. Det är naturligtvis dystra siffror för oss här och för dem som löper risk att bli arbetslösa men också för hela samhället. Det finns en risk för spridningseffekter när lägre inkomster för människor ger lägre köpkraft och ytterligare försämrar ekonomin.

Vi har tack och lov inte den här a-kassan i dag, och det är ett år tills den införs. Men lek med tanken att vi efter den här reformen får långvarig lågkonjunktur! Då får fler av dem som blir arbetslösa svårt att hitta jobb inom 100 dagar. Då kommer deras ytterligare sänkta ersättningar även att sätta extra press nedåt på konjunkturen.

Vi vet också att sådana här lägen slår hårdare mot vissa än mot andra. De som är äldre har i allmänhet svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden när de blir arbetslösa än andra. För dem som har lägre utbildning tar det längre tid att komma tillbaka. Det vet vi, fru talman, och det är också därför det här är ett stort svek mot stora grupper på svensk arbetsmarknad.

Allt som allt är det förvånande, eller kanske inte förvånande men för jäkla dåligt, att de här aspekterna inte tagits i beaktande när den nya a-kassan tagits fram. Det här och såklart frågan om att göra en jämställdhetsanalys, vilket det till och med är lagkrav på att regeringen gör vid lagändringar, är aspekter som det verkar som att regeringen bara vill blunda för trots att det drabbar hela samhället, från företag till individer och staten, negativt.

Fru talman! I snitt tar det 79 dagar för män och 71 dagar för kvinnor som blir uppsagda i Sverige att få ett nytt jobb. Vi har hört liknande tidigare här i dag. En majoritet kommer alltså inte att drabbas av sänkta inkomster på grund av avtrappningen i den här regeringens förslag till ny a-kassa - om allt är lugnt och fint på arbetsmarknaden.

Det kommer heller inte att ha några större effekter på människors vilja att söka och ta ett nytt jobb. Pratet om incitament är ännu ett hittepå för att sänka människors trygghet. Människor är nämligen oftast som du och jag - de vill göra rätt för sig, och de vill kunna försörja sig själva och ha ett jobb att gå till.

Trots det, eller kanske just därför, är det här förslaget som sagt ett enormt svek av regeringen och SD mot alla de svenskar som går till jobbet varje dag. A-kassan är först och främst en trygghetsförsäkring och ett stöd i svåra tider. När man blivit av med jobbet på grund av nedskärningar, konkurs eller en enorm lågkonjunktur behöver man veta att man klarar av att sätta mat på bordet, betala barnens innebandyavgift och ha huset kvar tills det ordnar upp sig.

Som sagt, fru talman: I vanliga fall, när allt puttrar och går, är det inte ett problem. Men vad händer när det inte ser ut så - när byggmarknaden kraschar, när inflationen gör så att tusentals måste sägas upp inom vården, när nöjes- och restaurangbranschen står still under en pandemi på ett par år eller när en finanskris som den 2008 slår mot flera sektorer samtidigt över längre tid?

Exemplen är högaktuella. Vi har tusentals som inte vet när deras bransch kommer i kapp så att de återigen kan få ett jobb inom det område de är utbildade för eller som oroar sig för att de ska bli av med jobbet i närtid. Det är i just de lägena som det behöver finnas en a-kassa att lita på - även efter 100 dagar.

Anledningen till att fler löper risk att gå över den tiden är inte den som högern insinuerar - att de har det för bra, att de är för lata eller att de inte vill bidra till samhället och behöver ökade incitament för att ta ett jobb. Den är att omständigheter utanför deras kontroll gör att det under en period är sämre än annars och svårare att få jobb. Att då straffa människor med lägre ersättning ur en försäkring de själva betalat in till är galet.

Man kan missta sig och tro att det inte alls är så här. Men jo, människor i allmänhet är precis som du som lyssnar på den här debatten. De vill göra rätt för sig, precis som du. De vill ha ett jobb, precis som du. De vill kunna försörja sin familj och sig själva, precis som du.

När högern pratar om de här andra människorna som behöver incitament för att ta ett nytt jobb är det ingen annan än er de pratar om - ni som går till jobbet varje dag och gör rätt för er, försörjer er själva och förväntar er att den trygghet som er inbetalning till a-kassan ska ge finns där om något händer och just ni behöver en rimlig ersättning i några dagar till.

Fru talman! Den här a-kasseförändringen är utdaterad redan när den klubbas igenom och kommer att vara det när den träder i kraft. För i dag kommer det vi nu har på bordet att genomföras, men så fort vi har chansen kommer vi att återuppbygga a-kassan till vad den borde vara.

Tack för ordet! Vi socialdemokrater återkommer.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med ledamoten om att detta är en försäkring. Den ska finnas för att skapa trygghet för Sveriges arbetande befolkning, för dem som riskerar arbetslöshet i den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i och kommande. Vi vet inte hur det kommer att se ut. Det är väl kanske det som är det största problemet här.

Denna a-kasseförändring syftar till - det hör man om man lyssnar på alla regeringspartier - att skapa incitament för dem som blir arbetslösa att söka arbete, inte till att ge dem trygghet när de behöver det för att de ska kunna behålla sitt hus och för att de ska kunna betala mat och allt annat som man faktiskt behöver även när man blir arbetslös och under den tid man söker jobb.

Människor behöver den tryggheten för sin egen skull, för att de ska kunna känna att de kan försörja sin familj. Den tryggheten behövs också för att samhället ska kunna rulla vidare i stora lågkonjunkturer, under krascher eller när bankmän till exempel fifflar med olika lånemedel som gör att människor blir arbetslösa helt utan egen skuld.

Jag förstår att ledamoten är nöjd och glad. Han behöver framställa sig själv som det trots att han har gått med på dessa ganska rejäla försämringar. Det finns absolut många som tjänar över taket, och vi behöver höja taket mycket mer. Detta är knappt en takhöjning, som sagt, och det är rejäla försämringar på andra håll.

Man kan också fundera lite över pressträffen, när detta presenterades, där man slog på stora trumman för att karensen inte förlängdes. Var kom det ifrån egentligen? Vilka partier var det som ville förlänga karensen, och hur långt ville de göra det? Sverigedemokraterna framställde det som att det var deras vinst att karensen inte förlängdes, men vem ville egentligen göra detta?

Fru talman! Vi kommer inte att köpa några försämringar av akassan, sa Jimmie Åkesson under valrörelsen. Detta har dokumenterats flera gånger.

Här hörde vi nyss ledamoten säga att den förra regeringen inte har prioriterat akassan över huvud taget, samtidigt som det han har att komma med är en höjning av taket med 1 000 kronor. Förra regeringen höjde akassetaket vid två tillfällen, med flera tusen kronor per tillfälle. Den argumentationslinjen håller alltså inte. Det här kan inte vara att prioritera akassan; det är att göra någonting annat.

De flesta arbetare kommer inte upp i 34 000 kronor i månaden, och de som gör det förlorar ändå nu jämfört med för ett par år sedan, detta på grund av att inflationen och löneökningarna har varit högre än så för gruppen vid taket. Det här kan man knappast kalla särskilt stora förbättringar.

Det stämmer dock att vi köper övergången från en tidsbaserad till en inkomstbaserad akassa. Det finns ingen konflikt där. Däremot finns det en konflikt i hur man ser på svenska arbetare och deras behov av trygghet. När man skapar en brantare avtrappning vid 100 dagar och inte höjer taket nämnvärt innebär det rejäla försämringar för stora grupper.