Fru talman! Vad roligt att så många vill delta i den här debatten och att engagemanget för svensk äldreomsorg tycks ha blivit så stort i den här kammaren! Detta är trots allt bara ungefär andra gången under två års tid som jag som statsråd får förmånen att diskutera just äldreomsorg med anledning av en interpellation ställd av ledamöter i den här kammaren, så det är mycket glädjande med så stort engagemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Linnéa Wickman har frågat mig hur jag motiverar regeringens prioritering av ytterligare skattesänkningar för höginkomsttagare samtidigt som landets äldreomsorg står inför stora utmaningar. Linnéa Wickman har också frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att komma till rätta med underbemanningen inom landets äldreomsorg, som enligt Kommunals undersökningar dagligen innebär risker för de äldre och bidrar till att allt färre undersköterskor ser en framtid inom yrket. Slutligen har Linnéa Wickman frågat mig hur jag avser att säkerställa att kommuner och regioner kan rekrytera och behålla tillräckligt många medarbetare inom äldreomsorg och vård givet den demografiska utvecklingen och de ökande behoven.

I Sverige har vi en ordning med kommunalt självstyre. Äldreomsorgen ryms inom det kommunala ansvarsområdet. Kommunerna har genom den kommunala beskattningsrätten både ett långtgående ansvar för och en stor möjlighet att påverka finansieringen av sin verksamhet. Skatteintäkterna står för den allra största delen av kommunernas totala intäkter. Kommunernas ekonomiska förutsättningar är därför, liksom för övrig offentlig sektor, starkt kopplade till skatteunderlagets utveckling och den ekonomiska tillväxten. För att långsiktigt stärka kommunernas ekonomi och förutsättningar att finansiera äldreomsorgen har därför ökad tillväxt och en återupprättad arbetslinje stor betydelse.

Budgetpropositionen för 2025 fokuserar på att stötta ekonomins återhämtning genom reformer som ökar tillväxten och stärker hushållen. I detta ligger bland annat att lätta på skattebördan för svenska folket och olika åtgärder för att få fler i arbete. Att ekonomin växer och Sverige blir rikare är en viktig förutsättning för att kunna finansiera de satsningar som krävs för att Sverige ska bli ett säkrare och tryggare land att bo och leva i.

Som jag nämnde faller äldreomsorgen under det kommunala självstyret, och frågor om bemanning och kompetensutveckling är ytterst ett arbetsgivaransvar. Det handlar till exempel om att vara en attraktiv arbetsgivare, stärka ledarskapet inom äldreomsorgen och hitta lösningar för ett hållbart arbetsliv. Kommunerna har både möjlighet och ansvar att vidta åtgärder för att säkerställa personal- och kompetensförsörjningen.

Staten kan samtidigt stärka kommunsektorns förutsättningar att planera och utföra välfärdsuppdraget. Trots att statens budgetar för 2023 och 2024 behövde vara återhållsamma för att bekämpa inflationen har regeringen under dessa år prioriterat välfärden och genomfört förstärkningar av de generella statsbidragen till kommunsektorn med sammantaget 16 miljarder kronor. Förstärkningarna har varit permanenta och fortsätter därmed att stärka kommunsektorns ekonomi under 2025 och framåt. Regeringens framgångsrika inflationsbekämpning leder också till att kommunsektorns ekonomi väntas förbättras när inflationen stabiliseras på en låg nivå och sektorns pensionskostnader minskar. Enligt Sveriges Kommuner och Regioners prognoser bedöms det stärka resultatet med 50 miljarder kronor 2025 jämfört med 2024. Samtidigt väntas en konjunkturåterhämtning, och skatteintäkterna väntas öka i snabbare takt igen.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen, som har vidtagit flera åtgärder för att stärka omsorgens kvalitet. Det gör regeringen bland annat genom sektorsbidraget till äldreomsorgen, genom reformen skyddad yrkestitel för undersköterskor och genom att förlänga och utveckla Äldreomsorgslyftet. Regeringen arbetar också med en ny socialtjänstlag som innebär en omställning av omsorgen till att bli mer förebyggande, kunskapsbaserad och tillgänglig. I budgetpropositionen för 2025 lämnas vidare flera förslag för att stärka svensk äldreomsorg, och regeringen kommer att fortsätta arbeta med flera reformer för en starkare och tryggare äldreomsorg i Sverige.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Linnéa Wickman för en angelägen interpellation.

Enligt fackförbundet Kommunal gjordes nedskärningar i en majoritet av Sveriges kommuner under det år vi just lagt bakom oss. De verksamheter där man såg mest besparingar var äldreomsorgen och skolan. Det här slår hårt både mot personal och mot dem som är äldre och beroende av äldreomsorgens insatser.

Kommunal är tydliga: Det behövs mer resurser till kommunerna. Sverige står i en välfärdskris och specifikt en vårdkris. I vissa sammanhang talas det om nedskärningar i nivå med 90talskrisen. Vi har sett en varselvåg över den svenska hälso- och sjukvården. Men i stället för att skjuta till mer pengar använder regeringen nästan halva sitt reformutrymme till att sänka skatten för de allra rikaste.

Både Sveriges kommuner och oppositionen här i kammaren har gång på gång varnat för de här nedskärningarna i välfärden. Nu ser vi konsekvenserna av regeringens politik för sjukvården, skolan och äldreomsorgen.

Fru talman! Jag vill ge ett exempel från verkligheten, där man varje dag hanterar regeringens välfärdssvek. Jag bor i Bollnäs kommun i hjärtat av Hälsingland. Där märks regeringens politik tydligt. Förutom att det ekonomiska läget är tufft generellt när regeringens statsbidrag inte räcker för att täcka kostnaderna gör regeringen också nedskärningar direkt riktade mot äldreomsorgen.

Att regeringen har avskaffat statsbidraget för att främja ett hållbart arbetsliv inom vård och omsorg får stora konsekvenser för Sveriges kommuner och deras förutsättningar att klara sitt uppdrag. För min hemkommun handlar det om 16,8 miljoner som försvann redan förra året, och de pengarna lyser med sin frånvaro även detta år i ministerns budget. Det är väldigt mycket pengar för en normalstor svensk kommun. Det var 16,8 miljoner som användes för att äntligen avskaffa de delade turerna för omsorgspersonalen. De täckte inte hela kostnaden, men tillsammans med kommunala satsningar kunde man genomföra det här. Nu har dock delade turer fått göra comeback på grund av regeringens nedskärningar.

De statsbidrag till kommunerna som regeringen ger för att finansiera svensk välfärd är långt ifrån tillräckliga. Både regioner och kommuner tvingas till nedskärningar. Behovet är just nu enormt. I ett sådant skede väljer regeringen att i år höja de generella statsbidragen till kommunerna med 0 kronor.

Noll! Jag kan inte låta bli att fundera över om det är en medveten strategi från regeringen att pressa kommunerna till ruinens brant och tvinga dem att höja sin platta kommunalskatt för att klara av att uppfylla lagkraven samtidigt som man själv på Regeringskansliet kommer med nästa jobbskatteavdrag. Det är en ganska cynisk skattepolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommer ministern att presentera några ökade statsbidrag till kommunerna för att hindra de omfattande nedskärningar som regeringen tvingar kommunerna att genomföra, framför allt inom äldreomsorgen?

Fru talman! Tack till Linnéa Wickman för en väldigt viktig interpellation, och tack till ministern som är här i dag och diskuterar äldreomsorgen med oss.

För det första vill jag lyfta fram det självklara. Äldre är ingen homogen grupp, och dagens äldre lever i en väldigt komplex kontext. Jag fick inför den här debatten viktig input från en enhetschef för ärendehandläggare inom kommunal omsorgsförvaltning. Hon beskrev en vardag som handlar om att dagligen möta människor som är vana att klara sig själva i ett alltmer individualistiskt samhälle men som en dag behöver be om hjälp och stöd för att klara vardagen.

Varje ärendehandläggare har ungefär hundra ärenden åt gången att hantera. Det handlar om tidigare undersköterskor, läkare, egenföretagare, lärare och byggnadsarbetare som inte sällan på ålderns höst drabbas av ofrivillig ensamhet eller psykisk ohälsa.

När vi politiker fattar beslut om äldreomsorgen måste alltid perspektiv som psykisk hälsa, livskvalitet och meningsfullhet finnas med. Det är något som också PRO har lyft fram återkommande. Äldreomsorgen måste ha som ambition att uppnå livskvalitet för att enbart hålla en lägstanivå. Det skulle jag gärna höra statsrådet resonera lite kring.

Fru talman! För det andra: För att vi ska klara de stora utmaningarna med kompetensförsörjningen är det avgörande att de som jobbar inom äldreomsorgen i dag trivs, orkar, vill och har råd att jobba kvar.

I Försäkringskassans lägesrapport Psykisk ohälsa i dagens arbetsliv beskrivs att sjukfrånvaron på grund av stress har femdubblats. Bland de drabbade är fyra av fem kvinnor inom välfärdsyrken. En förklaring är den bristande balansen mellan krav och resurser. Det är väl belagt att det främst är dålig arbetsmiljö som orsakar stressrelaterad sjukfrånvaro.

Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård säger i en intervju som jag tycker är värd att uppmärksamma: Arbetsgivarna pratar om att undersköterska är ett bristyrke. Men med den här extremt dåliga arbetsmiljön är det snarare ett riskyrke.

Fru talman! Jag tycker ändå att det är lite magstarkt att statsrådet i sitt svar hänvisar till kommunernas självbestämmande när hon vet att kommunerna är bakbundna av en skattesänkarpolitik med alldeles för små generella statsbidrag.

Försäkringskassan, Socialstyrelsen och Kommunal beskriver alla klart och tydligt den dåliga arbetsmiljön inom äldreomsorgen. Det är alltså ett nationellt problem. Utmaningarna är stora i kommuner som styrs av såväl Moderaterna som Socialdemokraterna.

SKR har nyligen tagit fram en actionplan där man understryker vikten av att jobba med friskfaktorer men också kompetensutveckling och yrkesväxling för att klara den demografiska förändringen. Detta med friskfaktorer är väldigt evidensbaserat, och det skulle ge resultat. Men det kräver såklart resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att något måste göras är solklart. Att omsorgens medarbetare, varav tre av fyra är kvinnor, är så slitna av stress och dåliga arbetsvillkor är en stor skandal och ett enormt samhälleligt misslyckande.

För att citera Bianca Kronlöfs lysande tacktal på Guldbaggegalan nyligen: Det är en skam att ni ska kämpa så ofta själva för att ha ett drägligt arbetsförhållande när det egentligen handlar om att ni ska ta hand om alla oss andra.

Vad är egentligen statsrådets plan för att fler ska orka, vilja och kunna jobba inom äldreomsorgen och kunna bidra till en värdig ålderdom nu när våra kommuner och regioner har satts på svältdiet?

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Jag konstaterar att flera av de få insatser som statsrådet ändå nämner att regeringen gör för att förbättra situationen inom äldreomsorgen är saker och ting som den tidigare socialdemokratiska regeringen har initierat.

Jag konstaterar att Äldreomsorgslyftet nämns. Det är väldigt viktigt. Jag tycker att man kan nämna skyddad titel för undersköterskor och rätt till fast omsorgskontakt. Det är också exempel på viktiga reformer som regeringen har tagit vidare.

Det grundläggande problemet i dag är ändå, trots pandemins lärdomar, att de kvalitetslyft och ambitionshöjningar som vi påbörjade inte kan förverkligas utan långsiktiga satsningar som ger kommunerna riktiga resurser så att det går att anställa fler och förbättra arbetsvillkoren så att fler vill arbeta kvar.

Fru talman! Den grundläggande frågan i den här debatten blir trots allt följande.

Hur ska regeringens politik, där de rika prioriteras, kunna lösa krisen? Det är en ineffektiv politik som inte kommer att få fart på någon tillväxt. Jag vet att regeringen reviderade ned sina egna tillväxtprognoser strax innan årsskiftet.

Hur ska den här politiken, där man överger undersköterskorna, kunna lösa den allvarliga krisen? Detta är förstås ingen ny fråga. Men sett till hur stora utmaningarna faktiskt är och hur behoven ser ut när det gäller både kompetensförsörjningen och den demografiska utvecklingen behöver staten ta sitt ansvar, vilket jag skulle säga att den här regeringen inte gör.

Kommunal bedömer att det för att klara äldreomsorgens ökande behov skulle behövas 8 200 fler heltidsanställda inom äldreomsorgen varje år fram till 2030, till en total kostnad av ungefär 25 miljarder kronor. Det är en summa som regeringen hade kunnat prioritera, men det gör man inte. Det man gör är i stället att sänka skatterna med 28 miljarder kronor bara i år.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har gjort en omfattande prognos kring de investeringar som krävs fram till 2040 för att klara de ökande behov som vi talar om i debatten. Där framgår att fyra av fem medborgare, alltså en stor majoritet av alla som bor och lever i det här landet, förväntar sig att äldreomsorgen år 2040 ska tillgodose befolkningens behov i större eller i åtminstone lika stor utsträckning som i dag. Samtidigt uppger fler än hälften i den undersökning och analys som myndigheten har tagit fram att även om kommunerna genomför olika typer av förbättringsarbeten och insatser kommer de med dagens finansiering i mindre utsträckning att kunna möta vård- och omsorgsbehoven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mer än 90 procent av kommunerna tror att det är privata ruttjänster för de pensionärer som har råd som kommer att vara en del av lösningen. Mer än 60 procent av kommunerna bedömer att det är mycket eller ganska troligt att det är anhöriga som kommer att få täcka upp.

Redan i dag får äldre omsorg allt senare. En förklaring är att trösklarna för stöd har höjts och att allt fler, framför allt kvinnor, har tvingats gå ned i arbetstid för att täcka upp när välfärden brister. Men det här är ingen ödesbestämd utveckling, utan det är politik. Det handlar om ekonomisk politik och hur man prioriterar.

Menar ministern verkligen att det är familjesituationen och plånboken som ska avgöra vilken omsorg man får? Ska landets pensionärer delas in i ett A-lag och ett B-lag? Det är ett svek mot dem som har byggt det här landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den här regeringen gör som sagt en enorm överföring från områden där det bor få människor, där man har låga löner och där det finns en åldrande befolkning till storstadsområdena, där de flesta med höga inkomster bor och där det bor väldigt många människor.

Det är kontentan av att regeringen använder det reformutrymme som finns för att sänka skatterna, framför allt för sådana som oss i den här kammaren - vi som har över 60 000 kronor i månaden i inkomst. Samtidigt låter regeringen bli att skriva upp den kommunala utjämningen till kommunerna så att de kan klara av att bedriva äldreomsorg överallt.

Det här är inte bara en fråga om omsorgen; det är också en fråga om arbetsmarknaden. Parallellt med detta drar man ned resurserna till Arbetsförmedlingen runt om i landet och centraliserar och lägger över arbetet på färre handläggare som kan träffa människor och ge dem stöd. De drabbas när kommunerna behöver säga upp omsorgspersonal som inte längre kan jobba i hemkommunen. De kanske också tvingas flytta från sin kommun till en större kommun där efterfrågan på personal fortfarande finns.

Det här skapar en ond spiral, där landsbygden och småorterna och det som ibland kallas för avfolkningsområden drabbas hårdare och hårdare, till stor del på grund av statens agerande och regeringens sätt att använda vår gemensamma plånbok.

Jag tycker för min del att man skulle behöva göra precis tvärtom. Det är de här områdena som behöver en extra skjuts, större muskler och mer ekonomi för att även skapa lokal tillväxt - inte bara en tillväxt som man kan säga gynnar hela Sverige utan en som också gynnar alla områden i Sverige.

Fru talman! Många frågor har bollats här. Jag konstaterar att jag är ointresserad av i vilken regi saker och ting har bedrivits - offentlig eller fristående regi - så länge det är fråga om hög kvalitet och hög tillgänglighet samt att skattebetalarna får valuta för sina pengar.

Låt mig ge ett exempel. Ledningen i den socialdemokratiskt ledda regionen här i Stockholm har beslutat att ta tillbaka 1177 i offentlig regi, vilket har gjort den dyrare och har inneburit sämre tillgänglighet. Särskilt äldre hamnar i kläm, givet att man har en sådan tidspress på sig när man ska beskriva sina besvär när man ringer in till 1177 att man riskerar att bli helt och hållet utan vård. Detta äventyrar definitivt liv och hälsa.

I övrigt vill jag backa tillbaka till den stora frågan gällande kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen. Socialstyrelsen släppte i förra veckan en rapport. I den framgår det tydligt att det finns särskilda områden som är viktiga att stärka för att klara framtidens kompetensförsörjning. Det handlar bland annat om att satsa på kompetensutveckling och om att stärka ledarskapet inom äldreomsorgen så att arbetsmiljön också kan bli bättre. Fler ska orka, vilja och kunna jobba mer - gå från deltid till heltid - och på så sätt bli inkluderade i sättet att styra och leda verksamheten. Men det handlar också om språkkunskaper.

Det är här fråga om områden, fru talman, som jag har arbetat med sedan dag ett. Språket är helt grundläggande dels för att äldre ska förstå och göra sig förstådda - det är en självklarhet-, dels för att medarbetare ska kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt och dels för att den sociala samordningen ska fungera på arbetsplatsen så att arbetsmiljön på så vis också ska bli bättre.

Samtidigt vet vi att en stor del av personalen, uppskattningsvis en fjärdedel, inte talar tillräckligt bra svenska för att klara av sina arbetsuppgifter. Detta är, fru talman, en verklighet som har varit känd sedan länge, men det förmådde inte den socialdemokratiska regeringen klara av förra gången. Den agerade inte i frågan, men det har vi gjort. Och vi är mer handlingskraftiga i frågorna.

En av de första utredningarna som jag tillsatte handlade om språkkrav i äldreomsorgen. Utredningen fick jag tillbaka i december, och den är nu ute på remiss för att ta in synpunkter på de olika förslagen. Förslagen är viktiga i fråga om att säkerställa tillräckliga språkkunskaper samtidigt som de också handlar om att hjälpa de många medarbetarna att öka kompetensen eller att den befintliga medarbetaren som inte har tillräckliga språkkunskaper får det stöd och den hjälp som behövs för att snabbt förbättra sina språkkunskaper.

Fru talman! Detta är bara ett exempel på hur vi praktiskt jobbar för att öka och stärka kvaliteten i äldreomsorgen. Precis som ledamoten var inne på har vi tagit vidare Äldreomsorgslyftet. Vi har tagit bort ytterligare käppar från hjulet så att kommunerna kan nyttja pengarna. Jag är mycket angelägen om att just detta efterlängtade statsbidrag kommer många och rätt personer till del. Vi tar också fram en ny socialtjänstlag, och vi fyller på med många viktiga reformer. Vi ökar stödet till anhöriga, stärker den medicinska kompetensen och stöttar det viktiga arbetet med att använda välfärdsteknik inom äldreomsorgen.

Fru talman! Jag vill givetvis börja med att tacka interpellanten och ledamöterna för att ni har deltagit i debatten. Det här är viktiga frågor, och jag uppskattar verkligen - som jag har sagt tidigare - att det finns ett så stort intresse i kammaren i dag för frågorna.

Precis som jag har redogjort för tidigare i mina anföranden genomför nu regeringen ett gediget reformpaket för en starkare äldreomsorg. Så snart som i nästa vecka kommer jag att presentera en ny demensstrategi, givet att det är en av våra snabbast växande folksjukdomar. Ålder är en riskfaktor för att få någon form av kognitiv sjukdom. Det är inte en del av det naturliga åldrandet, men det är en fråga som vi behöver jobba med - inte minst inom kommuner och regioner - för att skapa en likvärdig vård och en bättre demensvård för dem som drabbas och deras anhöriga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag betona vikten av att kommunerna utnyttjar det stöd som finns och tar till sig av den debatt vi har haft i dag, av de rapporter som har kommit från Socialstyrelsen och av de senaste siffrorna från SKR och SCB. De visar att det verkligen är angeläget att vi här och nu börjar jobba kraftfullt med arbetsmiljön i kommunerna, såväl i egen regi som i olika vårdföretag.

Vi behöver satsa på ledarskapet inom äldreomsorgen, och vi behöver flytta fram positionerna så att fler kan gå från deltid till heltid och att fler ska känna att detta är ett otroligt viktigt och meningsfullt framtidsyrke med en längre framtid än i dag.

Äldreomsorgen kommer även i fortsättningen att vara en viktig framtidsfråga, och jag ser verkligen fram emot att komma hit och diskutera den vid fler tillfällen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.