Anna-Caren Sätherberg

Fru talman! Det är helt sant att det var mycket som hände, och naturligtvis mycket på Miljöpartiets initiativ, som gör att världen nu tittar på oss. Vi har nu det klimatpolitiska ramverket och klimatlagar, och vi sätter upp klimatmål. Det har säkert även varit en inspiration i de förhandlingar som sedermera har skett i EU. Som Per Bolund säger ställde sig sju av åtta partier bakom klimatmålen, trots att regeringen inte hade majoritet i Sveriges riksdag.

Nu har vi en regering som har majoritet i Sveriges riksdag, och då ser vi för första gången på 20 år att man lägger fram budgetar som helt enkelt ökar utsläppen. Det är inte vad världen behöver höra, och det är inte heller vad Sverige som ansvarsfull nation ska göra.

Fru talman! Socialdemokraterna har aldrig lämnat walkover i några skogsfrågor. Däremot har vi nu en regering som först gick ut i november med rubriken att man hade räddat svenskt skogsbruk och klimatet för att sedan i mars, då det enligt Sverigedemokraterna hade skett någon förhandling, säga att man inte fick det man ville så man fick avstå. Vid sidan av det har vi svensk skogsindustri som säger: Hur ska ni kunna förhandla om saker när ni är ordförande men väljer att avstå från att rösta när det gäller LULUCF.

Vi har nog lite olika syn på hur man påverkar i EU på bästa sätt. Men det enda jag kan säga är att Finland och Sverige har haft ett jättetätt samarbete i skogsfrågor under hela tiden som vi haft en socialdemokratiskt ledd regering just för att vi är så lika.

Fru talman! Svenskt skogsbruk är enormt viktigt. Det har skapat välstånd och välfärd i vårt land väldigt länge. Det skapar jobb i Sveriges gles- och landsbygder. Skogen är viktig i klimatomställningen när den står och även när den avverkas för produkter. Vi står helt bakom de jämställda målen för produktion och miljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av IPCC:s rapport

Nu frågar ledamoten vad vi gjorde i EU. Jag kan bara svara för mig själv. Under de tio månader som jag satt i regering startade vi tillsammans med Österrike, Finland och Slovakien - eller om det var Slovenien - Four for forest. Vi bjöd också in andra för att tillsammans driva frågor där vi hade lika tankar, för om det är något som vi vet är det att resten av Europa har avverkat sin skog men att vi har tillväxt i vår.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill att vanligt folk ska klara av klimatomställningen på ett bra sätt. Därför hade vi bland annat en tankrabatt för att se till att man skulle ha råd att tanka om man bor i Sveriges glesbygder.

Vad gäller priset tror jag att ledamoten precis som jag vet att det handlar om en svag svensk krona, att det handlar om världsmarknadspriser på olja och att det handlar om väldigt många saker. Vad jag beskrev för ledamoten Martin Kinnunen var att reduktionsplikten har varit lika men att vi har haft priser på 28 kronor ned till 21 kronor - på ett halvår.

Man måste ta in flera saker. Det här handlar också om säkerhetspolitik. Jag vill tanka mer svenskt i tanken, öka vår försörjningsförmåga och skapa fler svenska jobb.

När det gäller reduktionspliktens nivå måste väl ändå regeringsunderlaget och regeringen klara av att komma fram med ett besked om vad det är som gäller.

Fru talman! Vi har alltså en debatt i dag om klimatpolitiken och om hur vi ska rädda världen och de framtida generationerna. Jag hoppas, som Martin Kinnunen säger, att Socialdemokraterna är i opposition en väldigt kort stund. Jag kan inte påstå att jag gnäller vidare mycket. Däremot ställer jag relevanta frågor emellanåt, precis som ledamoten gör när han frågar mig om reduktionsplikten.

Om man sänker reduktionsplikten skulle det ge 10 kronor vid pump, sa Sverigedemokraterna före valet. Då kan vi ju se hur denna inblandning har sett ut. Vi gjorde en kontrollstation ett år för att se hur det hade sett ut. Under den tiden hade priset vid pump varit över 28 och under 21, men reduktionsplikten hade varit densamma. Vad är det egentligen Sverigedemokraterna vill uppnå med en sänkt reduktionsplikt?

Fru talman! Statsrådet säger att det nu finns en majoritet i Sveriges riksdag. Ja, vi har ett paradigmskifte i svensk politik. Vi har en regering som nu väljer att öka utsläppen för första gången på 20 år när vetenskapen är tydlig med att alla världens länder behöver agera här och nu för att minska sina utsläpp.

I valrörelsen sa statsministern ofta: På min sida av politiken är vi överens. Men vad regeringspartierna aldrig sa var att de var överens om att Sveriges utsläpp skulle öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av IPCC:s rapport

Om inte Sverige tar ansvar, vilka krav ska vi då kunna ställa på andra länder? Nu visar EU vägen framåt, och USA storinvesterar. Det är bra. Men vad som är svårt att glädjas åt är att vi återigen verkar ha en moderatledd regering som agerar som att industrin i Sverige är basically gone.

Regeringen tillträdde för 192 dagar sedan - för över 4 600 timmar sedan. Under den tiden har vi bara sett nedskärningar i budgeten för klimat- och miljöpolitiken och med det ökade utsläpp. Det var inte den politik som klimat- och miljöministern eller hennes regeringskollegor gick till val på. Det finns inget mandat från väljarna för den politik som nu förs.

Vi socialdemokrater vill att Sverige ska ha kvar ledartröjan, för vi tror på och stöttar innovationskraften i våra svenska företag i den klimatsmarta industrin, som ger tiotusentals nya gröna jobb med sjysta villkor.

Den senaste IPCC-rapporten är tydlig. Det klimatpolitiska rådet är tydligt. Tydligt är även regeringens expertmyndighet Naturvårdsverket. Våra svenska företag är tydliga. Det visar de inte minst med sin debattartikel tillsammans med Världsnaturfonden i Dagens industri i dag. Det är dags att lyssna.

Fru talman! Det var detta min första fråga gällde. Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen ligger remitterade och klara i statsrådets skrivbordslåda, och jag undrar när förslagen kommer till Sveriges riksdag. Jag pratade inte bara om incitamentsutredningen.

Regeringens expertmyndighet säger att om vi ska klara klimatmålen måste vindkraften byggas ut och reduktionsplikten vara på en nivå som motsvarar målen. Samtidigt får svenska folket nu bevittna scener ur ett himla dåligt äktenskap, när regeringen och det största partiet i regeringsunderlaget bråkar för öppen ridå, med rubriker som talar om regeringskris, om att klimat- och miljöministern inte är med i förhandlingarna, om nedmontering av befintlig vindkraft och om att inte ett verk till ska byggas.

Jag tycker att denna fråga förtjänar lite mer seriositet. Det går inte ihop, Romina Pourmokhtari, när vi har en regering som väljer att öka utsläppen. Min fråga är: Vad är det som gäller?

Fru talman! Som jag sa innan - IPCC-rapporten visar att det är nu världen måste sätta in klimatspurten. Samtidigt vet vi att processer och ledtider är alltför långa. Spaden måste ned i jorden för den klimatsmarta industrin och för mer el. Klimat- och miljöministern har utredda, remitterade förslag från två utredningar som kan snabba på tillståndsprocesserna.

I går presenterades också incitamentsutredningen för mer vindkraft. Utredaren vill att regeringen fortsatt ska utreda incitament för kommuner så att fler vindkraftsplaner kan godkännas.

Mina frågor till statsrådet är: Varför har inte regeringen lagt de förslag som går att lägga fram för att korta tillståndsprocesserna på riksdagens bord? Och hur kommer det sig att regeringen ger dubbla budskap, när statsrådet i går sa nej till att vidareutreda incitament för kommunerna medan statsministern i Sveriges Television säger att kommunerna måste få incitament om utbyggnad ska kunna ske?

Fru talman! Jag tackar Miljöpartiet, som har begärt debatt i denna viktiga fråga. Naturligtvis står Socialdemokraterna bakom målen.

Det är bara några veckor sedan som den senaste IPCC-rapporten publicerades, och slutsatserna är både allvarliga och skrämmande. De bekräftar förvisso vad vi redan vet, det vill säga att klimatförändringarna är verkliga och att de också förvärras. Våra utsläpp av växthusgaser har nått historiska höjder, och konsekvenserna blir allt tydligare med ökande temperaturer, extremväder och stigande havsnivåer.

Men rapporten är också tydlig på en annan punkt, nämligen att det på riktigt är viktigt att agera nu eftersom tiden håller på att rinna ut. Ingen kan väl på riktigt nu förneka det faktum att vi befinner oss mitt i en klimatkris som hotar vårt samhälle, vår planet, vår framtid samt våra barns och barnbarns framtid.

Fru talman! Sverige måste ta sitt ansvar. Socialdemokraterna har aldrig varit ett kvartalspolitiksparti utan i stället ett parti som tar ansvar för både nutid och framtid, och vi har länge kämpat för en hållbar och rättvis framtid. Vi vet att det inte kommer att vara lätt, men vi är fast beslutna att genomföra en ambitiös klimatomställning.

Vi vill att Sverige ska fortsätta att ha kvar ledartröjan. Vi tror på och stöttar innovationskraften i våra svenska företag, det vill säga den klimatsmarta industrin som ger tiotusentals nya gröna jobb med sjysta villkor. Vi vill säkra vårt energioberoende och energieffektivisera. Vi tror på att investera i hållbar infrastruktur, laddstolpar och kollektivtrafik i bioekonomin. Vi tror också på att göra det enklare för människor att välja klimatsmarta alternativ i vardagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av IPCC:s rapport

Vi har redan tagit viktiga steg mot en hållbar framtid. Under vår tid i regeringsställning upprättade vi det klimatpolitiska ramverket, de svenska klimatmålen, på vilka alla världens länder tittar. Vi införde både Industriklivet och Klimatklivet för att ställa om näringslivet så att fler gröna jobb kunde växa fram i hela Sverige. Men vi vet att mer behöver göras.

Takten i omställningen behöver öka, och det behövs snabbt utbyggd förnybar energi, investeringar i energilagringsteknik och starka åtgärder för skydd av värdefull natur.

Sverige har de bästa förutsättningarna. Det krävs gemensamt ansvar och samarbete över hela samhället, från näringslivet till det offentliga samhället och civilsamhället, till dig och mig. Vi måste alla ta ansvar och agera nu för att säkra en hållbar framtid för våra barn och barnbarn.

Herr talman! Det sker just nu ett paradigmskifte i svensk politik. Vi har en regering som väljer att öka utsläppen. Det kan ju, som statsministern precis sa, bero på att man nu har majoritet.

I dag presenterade Naturvårdsverket sitt underlag till klimathandlingsplan. Det var ofullständigt, eftersom regeringen inte har gett besked om reduktionsplikten. Myndigheten har helt enkelt fått gissa sig till vad statsministerns regering vill. I medierna läser vi att det största partiet i regeringsunderlaget hotar med regeringskris om inte regeringen sänker reduktionsplikten till noll.

Min fråga till statsministern är: Vem ska betala en minskning av reduktionsplikten? Ska det ske på bekostnad av skogsbruket och innebära förbud mot avverkning? Ska Sveriges bilister få sänkta hastighetsgränser och ökade trängselavgifter eller bara få köra bil vissa dagar i veckan? Vad är beskedet från statsministern till svenska folket? Vem betalar för sänkningen av reduktionsplikten?

Herr talman! Biogas är ett drivmedel som skapat såväl klimatnytta som cirkularitet. År 2020 godkände EU-kommissionen fortsatt skattebefrielse för Sverige.

Den skattebefrielsen har nu överklagats av tribunalen och förklarats ogiltig. De förändringarna slår skoningslöst mot transportsektorn med ökade kostnader på cirka 10 kronor milen. Många transportföretag har också kunder, inte minst dagligvaruhandeln, som kräver lägre utsläpp för att främja omställningen.

Min fråga till näringsminister Ebba Busch är vad regeringen tänker göra för att hantera den ohållbara situationen för transportföretagen. Hur ska ministern se till att dessa kostnader inte ytterligare ökar de enormt höga matpriserna, som hårdast drabbar dem med lägst inkomster, oftast ensamstående kvinnor med barn?

Herr talman! Statsrådet! Jag ställde två frågor. Jag har inte fått svar på någon av dem. Jag och alla som lyssnar på debatten får helt enkelt anta att den utveckling som regeringens budget innebär, med de nedskärningar som vi har beskrivit här i dag, är önskvärd enligt statsrådet. Det var det som var frågan. Jag antar också att statsrådet inte kommer att agera i fråga om de tusen viktiga årsarbetstillfällen som nu försvinner i Sveriges gles och landsbygder. Det kommer också att vara som det var. Vi har inte hört något annat.

Trots att man pratar om miljömålsberedningar och allt ser vi hur budgeten ser ut fram till 2025. Den här budgeten går från 23 miljarder år 2022 till 9 miljarder år 2025, enligt statsrådets förslag till budget för 2025.

Det är fint att prata om förvaltarskapstanken, om att de framtida generationerna också ska ha en artrikedom och om den biologiska mångfalden. Jag instämmer i det statsrådet säger om att det inte bara ska göras i Sverige utan i hela världen. Men här i Sverige har vi i alla fall ett tydligt instrument. Det är den budget som vi beslutar om. I regeringens budget är det stora minskningar på det området. Då tycker jag inte att man kan prata om förvaltarskapstanken, om man inte tar det ansvaret.

Vi har också hört statsrådets svar på mina båda frågor, vilket var inget. Jag anser att statsrådet därmed säger att den riktning som budgeten innebär för miljöskydd och åtgärder för naturen är önskvärd.

Fru talman! Jag håller naturligtvis med om att markägarna självklart måste få den ersättning de har rätt till. Men som de länsstyrelser jag nämnde, exempelvis de i Norrbotten och Jämtland, och även Naturvårdsverket skriver kommer det att ta längre tid, och om man inte vet att man ska få betalt kanske intresset också minskar. Jag tror säkert att statsrådet delar min åsikt att man inte kan vänta för länge när man vill göra någonting bra med sin skyddsvärda skog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att förvaltarskapstanken är jättebra. Men vad menar då statsrådet att staten har för ansvar? Nu skär man ändå ned på en mängd områden. Bara på det här området är det nedskärningar på 931 miljoner kronor för skötsel och 550 miljoner kronor för skydd.

Jag uppskattar att statsrådet förhandlade för oss i Kanada. Jag tycker att statsrådet gjorde väldigt bra ifrån sig. Men det är lite symtomatiskt för den här regeringen när statsrådet i sitt svar till mig beskriver att det är EU:s biodiversitetsstrategi och de globala mål som sätts på COP som vi förhåller oss till och därmed sänker de satsningar som vi har gjort för skydd av värdefull natur. Om inte EU eller världen skulle säga till Sverige är vi inte där - det är ungefär vad som sägs. Det sägs inget om några nya åtgärder. Det sägs inte vad statsrådet anser om det vi nu ser.

Jag kan ta ett annat exempel. Hemma hos mig finns fjällräven. Jämtlands och Norrbottens länsstyrelser har jobbat hårt med det. Och 2022 såg vi fjällrävens återkomst. De länsstyrelserna beskriver nu att de, när man går ned till en halvering, inte vet hur det kommer att gå för fjällräven. Fjällräven är bara en av de arter som staten nu tar sin hand ifrån.

Förvaltarskapstanken är fin, liksom att vi tänker på framtida generationer. Miljö- och klimatpolitiken kan nämligen inte vara kvartalspolitik. Det är så jag upplever regeringens budget. Man minskar från 23 miljarder det här året till 9 miljarder 2025. Var är förvaltarskapstanken i det? Hur ska det se ut? För mig går det inte ihop.

Staten har ett ansvar. Det tycker i alla fall vi socialdemokrater. Vi vet att staten måste ta det. Marknaden tar nämligen inte alltid det fina ansvaret för skötseln av våra naturresurser och för att se till att vi har den biologiska mångfald som vi ska ha. Det görs genom regler och genom att det med regler följer medel. Det är det som jag tycker fattas.

Jag undrar fortfarande om jag kan tänkas få svar från klimat- och miljöministern på mina två frågor, som jag ställde även i interpellationen.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för att hon deltar här i dag. Men statsrådet svarar inte riktigt på de frågor jag har ställt till henne.

Hon säger i sitt svar att nya globala målsättningar för den biologiska mångfalden ska analyseras av regeringen. Men min fråga handlar om den budget som statsrådet och den högerkonservativa regeringen har lagt fram tillsammans med Sverigedemokraterna, och mer specifikt om vad de kraftiga nedskärningar som statsrådet har beslutat om innebär just när det gäller skydd och åtgärder för värdefull natur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet skriver också att skogsägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning som de har rätt till. Men med de nedskärningar som den högerkonservativa regeringen har gjort i årets budget blir det precis tvärtom. Naturvårdsverket skriver att markägare nu får vänta på ersättning på grund av just de nedskärningar som statsrådet har gjort.

Länsstyrelsen i Norrbotten säger att markägare i pågående reservatprocesser riskerar att få vänta längre på ersättning och att det också blir svårare att bilda nya naturreservat när det inte finns medel till att ersätta markägarna.

Länsstyrelsen i Jämtland säger att det finns ett betydligt större behov och intresse hos privata markägare och skogsbolag av att skydda värdefull natur än vad anslaget medger. Bitte Jonason vid länsstyrelsen säger: Det är helt enkelt betydligt fler markägare som väntar på värdering och ersättning av sin skog än vi har möjligheter att ersätta inom den nya budgetramen.

Skånes 280 naturreservat drabbas hårt av regeringens budget. Det står klart när Naturvårdsverket nu fördelar pengarna till naturvården. I Skåne minskar anslaget från 74 miljoner kronor till 24 miljoner kronor i år. Ingela Lundqvist, som är naturvårdschef vid länsstyrelsen i Skåne säger: Fortsätter det så här i flera år blir det stora konsekvenser för naturen och arter som behöver mycket omsorg.

Så här ser det ut när man frågar några av myndigheterna vad regeringens nedskärningar innebär. I föregående debatt framkom också regeringens ovilja när det gäller att bekämpa invasiva arter på statens mark. Vi socialdemokrater anser inte att den här utvecklingen är önskvärd.

Den andra frågan, som statsrådet inte heller besvarade, handlar om att regeringens nedskärning innebär att cirka 1 000 årsarbetstillfällen försvinner. Det här är årsarbetstillfällen som till stor del har funnits i Sveriges gles- och landsbygder. Det är arbeten som oftast har gjorts av små företag. Det handlar om skötsel av naturområden, naturreservat och nationalparker, om rovdjursinventering och upprustning av fjälleder och om att öka tillgängligheten.

Många är de som vill komma ut i vår fantastiska natur. Antalet har ökat hela tiden, statsrådet. Då måste verkligen skötseln och upprusningen fungera så att slitaget på naturen inte blir för stort.

Den första frågan till statsrådet som jag gärna vill ha svar på är om statsrådet tänker vidta åtgärder eller om statsrådet anser att utvecklingen som regeringens budget har lett till är önskvärd.

Statsrådet får också här möjligheten att svara på min andra fråga: Tänker statsrådet på något sätt agera inom sitt ansvarsområde när cirka 1 000 viktiga statligt finansierade årsarbetstillfällen, varav de flesta i Sveriges gles- och landsbygder, försvinner?

Fru talman! Det är glädjande att statsrådet i denna högerregering, till skillnad från den förra högerregeringen, tänker fullfölja Norrbotniabanan. Men är det inte också lite symtomatiskt för högern att man alltid följer efter och att man aldrig går före? Nu får vi höra tongångar om att det kanske är bättre att investeringarna hamnar utomlands än att de hamnar i Sverige. Det är det som gör oss så himla oroliga.

Det är inte bara genom en tanke som det här växer fram i norra Sverige i Norrbotten och i Västerbotten, utan allt hänger ihop. Det hänger ihop med att näringslivet och den förra regeringen gjorde satsningar på stora industriprojekt. Vi satsade på industrikliv och klimatkliv. Vi satsade på järnvägen. Mycket av det sa högerpartierna nej till, men nu när det fungerar kliver de fram och säger ja, ungefär som med Norrbotniabanan. Så kan vi inte ha det. Sverige ska ligga i framkant. Norra Sverige visar vägen just nu.

Därför blir frågan till bostadsministern med sitt ansvarsområde: Hur ska vi få igång bostadsbyggandet också på de orter som nu kommer att anställa mängder av människor och se till att Sveriges rikes aktiebolag går ännu bättre genom dessa stora industriinvesteringar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag blir så intresserad när Norrland diskuteras.

Låt mig kommentera Norrbotniabanan, som ledamoten före mig tog upp. När det gäller den har vi dåliga erfarenheter av statsrådets före detta regering som efter valet 2006 såg till att sänka denna satsning.

Men som tur är ser vi utvecklingen i norr nu, och ljuset kommer från norr. Vi ser industrin byggas upp, trots att den moderate statsministern i nämnda regering sa att industrin var basically gone.

Min oro är att takten ska avstanna om regeringen inte tar ett samlat grepp. Det handlar både om infrastruktur och om bostäder men även om energi. Då kan vi inte ha en energiminister som uttalar sig om att man inte ska pracka på svensken stålskogar, inte när industrin säger att vi måste ha mer vindkraft här och nu.

Norrland, som står i fokus för denna debatt, har använt investeringsstödet på ett helt fantastiskt sätt. Jag ser bostadsbyggande på orter som inte har byggt bostäder på 20 år. Det har hänt hemma i Jämtland i Hackås och Svenstavik, orter där det vanligtvis inte byggs.

Jag vill fråga statsrådet: Plockar regeringen bort investeringsstödet för att man inte använder det på samma sätt i huvudstaden som i övriga landet?

Vi ser att bostadsmarknaden går nedåt, att bostadsbyggandet avstannar, att varslen ökar, att industri läggs ned och att företag går omkull. Bostadsministerns uppdrag är svårt och tungt. Åtgärder behövs, och det kan inte bara vara att göra en samordning. Det finns ett intresse inte bara från Norrland för vad bostadsministern tänker göra åt en bransch som går så dåligt.

Avser regeringen tillsammans med bostadsministern att ta ett samlat grepp? I områdena jag nämnde handlar det om kompetensförsörjning till industrierna, bostadsbyggande och infrastruktur. Det handlar naturligtvis också om att se till att hela Sverige behandlas likadant, så att även Norrland tillhör Sverige när man utformar reformer som elstöd och annat.

Herr talman! Jag ska ändå påminna ministern och kammaren om att inte alla partier var med när vi införde Klimatklivet och Industriklivet, utan de kom med först senare, när det började gå lite bättre. Ibland måste man våga.

Jag vill att Sverige ska ligga i framkant. Jag vill inte se jobben försvinna ut ur Sverige på grund av att vi inte satsar. Jag vill inte se att vi köper utsläppsrätter i stället för att ta vårt ansvar. Jag vill se ett Sverige som ligger i framkant, tar klimat- och miljöpolitiken på allvar och ser möjligheterna med det.

Mina frågor var avgränsade och tydliga. Klimat- och miljöministern sa först: Nej, Sverigedemokraterna är inte med. Sedan säger hon att det sker beredning, som alltid, bland tjänstemän i Regeringskansliet. Hennes partiledare, arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, gick i samma nyhetstidning ut och sa att Sverigedemokraterna i högsta grad ska vara med och utforma klimathandlingsplanen. Är det en spricka i Liberalerna? Är det en spricka mellan arbetsmarknadsministern och klimat- och miljöministern?

Klimat- och miljöministern säger att det bereds av tjänstemän i vanlig ordning, och hon vet inte vilka partier som ingår. Partiledaren säger dock med tydlighet att Sverigedemokraterna i högsta grad ska vara med och utforma klimathandlingsplanen. Jag får det inte att gå ihop. Någonstans vet någon någonting som jag inte får reda på.

Herr talman! Mycket av det som klimat- och miljöministern säger kan jag hålla med om. Vi har en klimatkris som jag ser att klimat- och miljöministern tar på riktigt allvar. Däremot gör inte det största partiet i regeringskonstellationen det.

Den fråga jag ställde till klimatministern handlade inte om Tidöavtalet utan om ministerns uttalande i Svenska Dagbladet, där hon sa att Sverigedemokraterna inte kommer att vara med och förhandla om klimathandlingsplanen.

Klimatministern talade i förra debatten här om den oro som många människor känner när det gäller klimatet. Många känner en oro, men man kanske ändå känner sig trygg när man vet att det finns partier som verkligen bryr sig om klimatpolitiken även om man ser att det finns andra partier som inte gör det i lika hög grad.

Jag lyssnade på klimat- och miljöministerns presskonferens i går. Klimat- och miljöministern har ju hela tiden sagt till Sveriges riksdag att hon ska återkomma med en handlingsplan och att det är där vi ska se effekterna. Men inte nu, alltså, för nu ska vi öka utsläppen. Som jag sa är det som att ha en 800-meterslöpare som bara ska lunka runt lite på första varvet för att sedan försöka maxa sig ur det hela. Det kommer inte att fungera. Det måste ske här och nu.

Till min förvåning ser jag dagens rubriker apropå gårdagens presskonferens. Där går Sverigedemokraterna tydligt ut och förklarar att Busch och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari inte följer Tidöavtalet, som ministern själv just hänvisade till. Sverigedemokraterna säger att man inte har kommit överens om att nå målen 2045, utan det ska förhandlas.

Klimat- och miljöministern blir mig svaret skyldig. Det fanns ju ett val att göra. Liberalerna har ett val när det gäller klimat- och miljöpolitiken. Det var Socialdemokraterna och Miljöpartiet som tog fram Klimatklivet och Industriklivet. Det var vi som tog initiativ till bio-CCS, biobränslen, laddstolpar, återställning av våtmarker och så vidare. Allt detta som vi lade som en matta vill klimat- och miljöministern nu fortsätta med, och det kan hon göra tillsammans med oss. Men hon kan inte göra det med några som dagen efter ministerns presskonferens går ut och säger: Detta har vi inte förhandlat om!

Sverigedemokraterna har haft en presskonferens som det största partiet i den regeringsbildande konstellationen, och de har sagt: Nej, det här gäller inte! Här har man misslyckats, säger de på den presskonferensen.

Frågan kvarstår alltså: Hur ska vi lyckas ta detta vidare? Det handlar om Sveriges befolkning och de politiska partierna. Riksdagen är enig. Det är upp till varje regering att ta fram sin egen klimathandlingsplan - det är helt sant - men det är också varje regerings uppgift att se till att vi klarar målen. Man kan inte gå förbi klimatlagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi också EU:s beslut som kommer att öka trycket på klimat och miljöministern. Hur ska detta gå till? Ska förhandlingar föras med ett parti som inte ens är intresserat av att vi ska klara målen till 2045?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! I dag är det 100 dagar sedan regeringen tillträdde och Sverige fick en ny klimat- och miljöminister. Jag vill säga grattis till ministern, även om det är svårt att gratulera till klimat- och miljöpolitiken.

Man kan se 100 dagar som en kort tid, men på 100 dagar kan också många beslut fattas eller aviseras. Beslutet om att lägga ned Miljödepartementet är en sak som 100-dagarsregeringen har hunnit med. Efter 100 dagar har ministern lagt fram en budget på klimat- och miljöområdet som innebär att Sverige går från att satsa över 23 miljarder 2022 till att ta fram stora yxan och mer än halvera den satsningen till 2025.

Efter 100 dagar har Sveriges skogsägare nu svårt att få ersättning om de frivilligt vill ta skyddsvärd skog ur produktion eller om de nekas avverkningstillstånd, för regeringen har under dessa 100 dagar valt att kraftigt minska resurserna.

Efter 100 dagar har klimat- och miljöministern även minskat resurserna till miljöövervakning. Svenska mätseriers längd är i många fall unik i världen. Genom att jämföra aktuella värden med tidigare mätningar upptäcker vi förändringarna i miljön så att vi ser om åtgärderna får önskad effekt eller inte. Varför regeringen inte vill fortsätta med detta har jag svårt att förstå.

Detta är några av alla de nedskärningar på klimat- och miljöområdet som ministern har valt att göra på 100 dagar, och i regeringens budget står det också att utsläppen ökar.

Men ministern har, till skillnad från några av sina regeringskollegor, varit tydlig med att vi ska nå klimatmålen. Hur dessa ambitioner går ihop med anslagsminskningarna har inte framgått. Det är ungefär som att en 800-meterslöpare lunkar genom första varvet för att sedan maxa andra varvet.

Herr talman! Ministern har sagt att hon kommer att återkomma till riksdagen med besked om hur klimatmålen ska nås i den klimathandlingsplan som regeringen är ålagd av riksdagen att leverera 2023. Vi vet att den här regeringen helt förlitar sig på Sverigedemokraternas stöd. Det är det enda parti i Sveriges riksdag som inte ställer sig bakom vare sig det klimatpolitiska ramverket eller de svenska klimatmålen.

Ministern har i medierna varit mycket tydlig med att Sverigedemokraterna inte ska ha något inflytande över klimatpolitiken. Hon har i Svenska Dagbladet meddelat bland annat följande: Nej, det är regeringen som utformar klimathandlingsplanen. Hennes partikollega och Liberalernas partiledare, arbetsmarknadsminister Johan Pehrson, har å andra sidan i samma nyhetstidning låtit meddela att Sverigedemokraterna i högsta grad ska vara med och utforma klimathandlingsplanen.

Därför ställde jag dessa frågor till ministern den 14 december - bara för att man gav så helt olika besked om vilka partier som tillsammans ska förhandla fram klimathandlingsplanen. Jag får tacka ministern för att hon efter en månad och tolv dagar ger mig svar, även om det kanske inte riktigt är svar på mina frågor.

Frågan är alltså: Ska Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen delta i förhandlingarna om klimathandlingsplanen? Är det som ministern säger - nej, de ska inte delta - eller som ministerns kollega sa - ja, det ska de i högsta grad? Ska det förhandlas mellan partierna, kanske i regeringens och Sverigedemokraternas samordningskanslier, eller ska det inte förhandlas alls mellan regeringen och Sverigedemokraterna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret på min fråga om vad ministern anser är en rimlig nivå på reduktionsplikten har jag, trots att jag frågat i denna interpellation, i tidigare interpellationsdebatter och i miljö- och jordbruksutskottet, ännu inte lyckats få. Nu väntar jag med spänning på att få höra ministerns svar på frågan.