Marianne Fundahn

Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min interpellation. Jag börjar med att kommentera ministerns svar om godkännande av vindkraftsparker till havs.

Det spelar ingen roll hur många havsvindkraftsparker som blir godkända av olika regeringar om inga byggs. Sedan är det positivt att ministern i svaret ger ett halvt ja till att Svenska kraftnät kan bygga ut transmissionsnätet till havs.

Svenska Kriegers flak, som ligger tre mil söder om min hemstad Trelleborg, är Sveriges mest mogna havsbaserade vindkraftsprojekt. Det skulle kunna börja leverera 2028 och fullt utbyggt ge 2,7 terawattimmar per år. Det motsvarar drygt en halv miljon hushåll. Men Vattenfall har nu beslutat att pausa projektet. Kostnaden är för hög för att bygga elnät till havs. Nätanslutningen står för 25-30 procent av kostnaden. "Det går inte att ta den kostnaden och fortfarande få det lönsamt", säger Vattenfalls vd Anna Borg. Den signal som pausen skickar leder till oro i många led.

När beslutet kom var frågan om fler vindkraftsprojekt till havs skulle komma att pausas. Svaret fick vi ganska snabbt när det kom uppgifter om att ytterligare ett stort vindkraftsprojekt lagts på is, nämligen Kattegatt Syd. Vattenfalls vd Anna Borg säger att de gärna vill se ett stamnät till havs. Hon fortsätter: "Det är egentligen en förutsättning om man vill ha energiproduktion till havs." Frågan är: Vill regeringen det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utan tillskott på ny el räcker inte energin till alla de industrisatsningar som pågår och är planerade i södra Sverige, och då riskerar man att gå miste om många arbetstillfällen - arbetstillfällen som södra Sverige så väl behöver. Skåne har högst arbetslöshet i landet. I juni var den 9,1 procent, mot 6,7 procent i landet. Sju av de tio kommuner som har högst arbetslöshet ligger i Skåne.

Nu kom också beskedet att försvaret säger nej till 13 havsvindparker som skulle förse Skåne med mer el. Då måste regeringen lägga på ett kol och peka ut var längs vår kust det är möjligt att bygga havsvindkraftsparker. Sverige har trots allt 240 mil kust, och någonstans längs denna kust bör det väl vara möjligt att bygga. Företag i södra Sverige drabbas hårt av höga elpriser. Därför behöver regeringen agera nu.

I Sverige produceras en stor del av energin i norra Sverige, men energin används i södra Sverige. Det innebär att energin behöver transporteras långa sträckor via transmissionsnätet. Då uppkommer så kallade flaskhalsintäkter. Svenska kraftnät använder flaskhalsintäkterna för att minska kostnaderna för elanvändare och producenter. Likaväl som Svenska kraftnät kan använda flaskhalsintäkter för att minska priserna i elområde 4 genom att bygga transmissionsnät till elområde 3 bör de kunna bygga ut transmissionsnätet till havs.

I ett utskottsinitiativ föreslår vi tillsammans med Miljöpartiet, Centern och Vänstern att regeringen omgående ska ge Svenska kraftnät i uppdrag att göra samhällsekonomiska kalkyler och aktivt använda flaskhalsintäkter eller annan finansiering i syfte att förbättra effektbalansen, sänka elpriserna och bygga ut stamnätet till havs. Tyvärr röstades det utskottsinitiativet ned av en majoritet i utskottet. Man ansåg inte att det behövdes.

Ett likalydande förslag har Teknikföretagen, som också vill att Tidöpartierna agerar snabbt och ser till att tillräckliga satsningar görs på elinfrastruktur.

Hur vill energi- och näringsministern lösa södra Sveriges energibehov de närmaste tio åren, och vad anser hon om förslaget i utskottsinitiativet och förslaget från Teknikföretagen?

Herr talman! Eftersom den interpellationsdebatt som jag nyligen skulle ha haft med energi- och näringsministern inte blev av tänker jag passa på att ställa en av mina frågor här i stället.

Vattenfall har beslutat att pausa havsvindkraftsparken Kriegers flak. Anledningen är att man måste betala nätanslutningen själv. Utan tillskott på ny el räcker energin inte till alla de industrisatsningar som pågår eller är planerade i södra Sverige, och man går miste om välbehövliga arbetstillfällen. Till exempel var Skånes arbetslöshet i juni 9,1 procent mot rikets 6,7 procent.

Min fråga är: Hur vill ministern lösa södra Sveriges energibehov de närmaste tio åren?

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag är väldigt glad att ministern tar frågan på stort allvar, och jag kommer också att följa detta.

För många är bilen den enda möjligheten att ta sig från hemmet till samhällsservice, och många äldre är beroende av sin bil för att kunna handla eller uppsöka vården. För dem är det omöjligt att köra kanske tio mil för att komma till en besiktningsstation - vilket alltså är nödvändigt för att man ska få lov att köra bilen.

Jag tackar dock för svaret, och jag tycker som sagt att det är bra att ministern tar frågan på allvar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är otroligt positivt med de mobila enheterna som gör att avstånden minskar. Jag såg till min förvåning att till och med delar av Skåne räknas som glesbygd, för det här fanns även i Tomelilla. Det trodde jag inte, men tydligen är det glesbygd.

Detta gäller för personbilar. Men för dem med tunga fordon eller för dem som ska registreringsbesiktiga är det ännu längre avstånd som gäller om man bor i Norrlands inland. Som åkare kan du förlora en hel dags inkomst om du behöver besiktiga din lastbil, till exempel. Det känns otroligt att man ska behöva förlora inkomst bara för att besiktiga den bil som du är beroende av just för din inkomst.

En studie visar att en effekt av konkurrensen är att det är lättare att få sin bil godkänd. Samtidigt har det blivit dyrare, och valfriheten finns faktiskt bara för dem som bor i tätbefolkade områden. Detsamma gäller tillgängligheten. Det är inte rätt och rättvist att Norrlands inland ska vara en vit fläck på kartan. Invånarna där har precis samma behov som - eller större behov än - jag som bor i ett tätbefolkat område och har tillgång till kollektivtrafik.

Vad är alltså ministerns förslag för att det ska bli mer rätt och rättvist och för att människor i hela landet ska ha rimliga möjligheter att besiktiga bilen - inte bara personbilar utan även tunga fordon och andra fordon?

Fru talman! Ministern säger i sitt svar att i de allra mest glest befolkade delarna av landet är tillgängligheten oförändrad jämfört med när besiktningsmarknaden var ett statligt monopol. Det stämmer, men syftet med avregleringen var ju att förbättra tillgängligheten. Man angav inte att det bara gällde tätbefolkade områden, utan skälet var att tillgängligheten och valfriheten skulle öka.

Hela landet ska leva. Det säger vi ofta och påpekar att bilen är ett viktigt transportmedel för att kunna bo och verka i hela landet, framför allt på de ställen som inte har en fungerande kollektivtrafik. Som motiv till att sänka reduktionsplikten angavs bland annat följande: "I dag läggs en alldeles för tung börda på den som är beroende av bilen i sin vardag. I många delar av landet är bilen det enda möjliga färdmedlet för att kunna ta sig till arbetet, skjutsa barnen till fotbollsträningen eller besöka föräldrarna på äldreboendet. Det är varken rätt eller rättvist att den som är beroende av bilen, genom höga skatter på drivmedel, ska behöva dra det tyngsta lasset."

Men när det gäller möjligheten att besiktiga sin bil finns det inga diskussioner om vare sig rätt eller rättvisa. En medborgare som äger en bil är skyldig att få bilen kontrollbesiktigad. Då borde det också vara möjligt att göra det inom ett rimligt avstånd. Man ska inte behöva köra uppemot 20 mil för att besiktiga bilen. Det är inte rimligt. Det är som om Malmöbor skulle köra till Växjö för att besiktiga sin bil.

När den borgerliga regeringen avreglerade besiktningen 2010 lovade man att tillgängligheten skulle öka, valfriheten bli större och priserna lägre. Så blev det till viss del för oss som bor i tätbefolkade områden. Vi har fått fler aktörer; jag kan välja mellan tre olika där jag bor. Men det har inte blivit billigare. Tvärtom har priset för besiktning efter avregleringen ökat mer än inflationen. En förklaring som ges är att det råder bristande konkurrens med endast fyra stora aktörer som utnyttjar sin marknadsposition. Det blev alltså inte som den borgerliga regeringen hade tänkt sig. De nya aktörerna var främst ute efter att tjäna pengar. Stationer i glesbygd var man inte intresserad av.

Bilbesiktningen delar in Sverige i lönsamma och olönsamma områden. Där bilen behövs som mest i glesbygden har inga stationer tillkommit. Det är ett tydligt marknadsmisslyckande när tusentals bilägare inte kan besiktiga bilen i närheten av där de bor. Man ska inte behöva ta ledigt från jobbet en hel dag för att åka och besiktiga bilen. Det är orimligt att privata besiktningsföretag kan göra stora vinster genom att plocka russinen ur kakan och främst bedriva besiktning i tätbefolkade områden.

AB Svensk Bilprovning bedriver sedan 2013 en affärsmässig verksamhet på en avreglerad marknad. Under 2021 lade Bilprovningen ned den mobila bilbesiktningen som betjänat glesbygden i drygt 15 år. Jag menar att en sådan för medborgarna viktig service som utgår från samhälleliga krav på säkerhet och som utgör en myndighetsuppgift måste finnas tillgänglig i hela landet.

Vi anser därför att regeringen bör överväga om bolaget ska få ett samhällsuppdrag eller om besiktningsverksamheten ska återregleras. Vilka åtgärder anser ministern behöver göras för att förbättra för bilägarna i glesbygd?

Fru talman! I utredningen om sjukförsäkring i förändring anses det att läkare alltför lätt sjukskriver sina patienter. Men det är väl läkaren - och inte Försäkringskassan - som med sin medicinska kompetens är expert på vad patienten behöver. Försäkringskassan går väl inte in och har synpunkter på vilka läkemedel som läkaren skriver ut. Sjukskrivning är också en del av behandlingen.

Man tycker också att patientens upplevelse av sina besvär får för stort utrymme. Men hur ska läkaren kunna ställa diagnos om inte patienten får beskriva sina symtom?

Utredningen noterar att Försäkringskassan i nuläget inte straffar läkare som systematiskt missbrukar sin möjlighet att utfärda läkarintyg. Ett system måste till för att få läkarna att agera enligt sjukförsäkringens syfte, föreslår utredningen.

Jag tror att läkarna hellre följer Läkarförbundets etiska regler, som innehåller grundläggande värderingar inom den medicinska etiken, än utredningens misstro mot sjuka människor.

Jag undrar om ministern delar utredningens synpunkter om att läkarna sjukskriver patienter för lätt och att Försäkringskassan borde få möjlighet att straffa dem.

Fru talman! Sverige har jämfört med många andra länder ett relativt starkt skydd vid sjukdom. Vi har hög sysselsättning och samtidigt historiskt låg och stabil sjukfrånvaro. Det är många faktorer som påverkar sjukfrånvaron: villkoren i arbetslivet, arbetsmiljön och anställningsförhållandena. Stigande sysselsättningsgrad och att allt fler jobbar längre påverkar också, enligt Arbetsrapport 2023:2 Den svenska sjukfrånvaron i ett europeiskt perspektiv, 1995-2022.

Sverige lägger allt mindre pengar på dem som är för sjuka för att arbeta. Den del av bnp som går till sjukförsäkringen är den lägsta på 40 år. Det kan jag inte lasta bara denna regering för utan även ett antal tidigare regeringar. I början av 90-talet utgjorde utgifterna för socialförsäkringen nästan 10 procent av bnp. Här ingår sjukpenning, föräldrapenning, barnbidrag, sjukersättning och tandvård. Förra året hade de krympt till 4,1 procent, alltså mer än en halvering. Det visar rapporten Socialförsäkringen i siffror 2023 från Försäkringskassan. I stort sett hela besparingen har gjorts på den som är sjuk.

Vi har en sjukvårdskris i hela landet, i stort sett, och många medarbetare riskerar att få sluta på sina jobb. Detta kommer att innebära att de långa vårdköerna växer, vårdköer som i dag många gånger är kopplade till personalbrist.

Fru talman! En del av dem som står i vårdköerna är vårdpersonal från både sjukvården och kommunerna, som är utslitna i kroppen efter många års hårt arbete i slimmade organisationer. Så såg det ut innan jag kom in i riksdagen 2014, när jag jobbade mycket med rehabärenden på min arbetsplats. Duktiga medarbetare blev utförsäkrade när de stod i vårdkö eller väntade på rehabilitering. Följden blev att de blev uppsagda och hänvisade till Arbetsförmedlingen. Kompetenta yrkesmänniskor fick lämna den arbetsplats som var i stort behov av deras kompetens.

Jag kan berätta om en sjukgymnast som fick diskbråck, blev sjukskriven och väntade på operation och sedan rehabilitering. Hon blev utförsäkrad och uppsagd och fick söka sig ett annat jobb. Jag vet ganska många som drabbades av karpaltunnelsyndrom, en ganska vanlig sjukdom när man jobbat många år i vården. De blev sjukskrivna för att se om avlastning kunde hjälpa, men när det inte hjälpte fick de remiss till specialistläkare med några månaders väntetid och därefter remiss till operation med ytterligare väntetid. Efter operationen var det dags för rehabilitering, men då var det för sent - de var redan utförsäkrade och uppsagda. De drabbades av inte bara fysiskt utan också psykiskt lidande och fick en mycket längre väg tillbaka till arbetsmarknaden än de hade haft om de fått vara sjukskrivna till dess att de blivit friska och kunnat återgå till sitt ordinarie jobb.

En operation av karpaltunnelsyndrom tar 10-20 minuter, men väntetiden är otroligt lång. Väntetiden för många andra operationer i Region Skåne är uppemot ett år.

Tycker ministern att de som står i sjukvårdskö ska straffas för att sjukvården inte har förutsättningar att klara sitt uppdrag?

Fru talman! Svenska kraftnät ger en mörk bild av läget inom energibranschen. Energiförsörjningen är ett prioriterat mål för en fiende. Lägg därtill en enorm kompetensbrist och en affärsmodell som leder till högre risker än nödvändigt, både för elektrikerna på fältet och för Sverige som nation.

I dag är det i stort sett bara utländsk arbetskraft vid nybyggnation av vårt stamnät. Detta medför dels säkerhetsproblem, då den som har onda avsikter lättare får kännedom om anläggningar, dels risk för ytterligare förseningar av utbyggnaden av viktig elinfrastruktur.

Man konstaterar också att man inte kommer att hitta den kompetens som ska säkerställa Sveriges energiförsörjning i kristid. Branschen är alldeles för slimmad och underbemannad. Bedömningen är att det behövs många fler högspänningselektriker i normalläget och minst 6 000 för att klara behovet under höjd beredskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vilket eller vilka initiativ avser regeringen och energi- och näringsministern att ta för att säkerställa elnätet i dag och vid höjd beredskap?

Fru talman! Detta visar på skillnaden i inställningen till att hela landet ska leva. Om vi vill att hela landet ska leva måste vi se till att det finns service och möjligheter.

Detta är dessutom tvingande för bilägarna. Det är inget man kan välja. Man kan välja om man vill gå på bio även om det är 20 mil dit. Men man kan inte själv välja om man vill besiktiga sin bil eller inte. Om man inte har möjlighet att göra det innebär det kanske att man inte kan ta sig till jobbet.

Om staten har ett bolag bör man kanske, som jag sa i mitt anförande, överväga om det ska ha ett samhällsuppdrag för att servicen ska finnas i hela landet och för att visa att man menar allvar med att människor ska kunna bo och leva i hela landet.

Fru talman! Som vi hörde har Kristdemokraterna och Larry Söder totalt motsatt uppfattning om Svensk Bilprovning mot vad jag redovisade i mitt anförande.

Bilbesiktning är ett myndighetsuppdrag. Det innebär att det måste skötas. Den som har en bil måste se till att få den besiktigad; annars får den inte användas.

Vid avregleringen trodde man att konkurrensen skulle leda till att vi skulle få fler bilbesiktningar än vi har i dag. Så blev inte fallet. De är ungefär lika många. Det innebär också att det finns en stor vit fläck på kartan. I hela Norrlands inland finns ingen möjlighet till bilbesiktning. Och den som ska besiktiga tunga fordon får ta sig ännu längre, eftersom inte alla kan göra det. Företagare måste köra kanske 20-30 mil för att besiktiga sin bil och går då miste om bland annat intäkter.

Hur vill Larry Söder och Kristdemokraterna lösa det för de bilägare som bor där det inte finns någon bilbesiktning över huvud taget?

Fru talman! Vi behandlar i dag näringsutskottets betänkande 2023/24:NU4 om regeringens redogörelse för företag med statligt ägande.

Socialdemokraterna har ett antal reservationer, som vi självklart står bakom, men jag yrkar bifall endast till reservationerna 11 och 21.

Staten är en betydande bolagsägare i Sverige. I den statliga bolagsportföljen finns 43 hel- eller delägda bolag, varav två börsnoterade. Tillsammans sysselsätter bolag med statligt ägande cirka 134 000 personer. Värdet på den statliga bolagsportföljen uppskattas till 850 miljarder kronor. Detta är en ökning med cirka 30 miljarder under verksamhetsåret 2022.

Regeringen ska aktivt förvalta statens bolag så att deras värdeutveckling och avsättning blir bästa möjliga och se till att särskilt beslutade samhällsuppdrag utförs väl. Det är viktigt att staten är en aktiv, professionell ägare med långsiktigt värdeskapande. För staten som ägare ingår att pröva skälen för fortsatt ägande.

Fru talman! Den årliga redogörelsen innehåller information om bolagen inom områden som regeringen prioriterar. I år ingår exempelvis detaljerad information om huruvida bolagen har fastställda mål för biologisk mångfald samt om bolagen avger en så kallad taxonomirapportering. I verksamhetsberättelsen ingår också processen för att nominera styrelseledamöter. En av ägarens viktigaste uppgifter är att tillsätta kompetenta och engagerade styrelseledamöter som bidrar till en mångfald av tankesätt och perspektiv.

I statens ägarpolicy slås det fast att internationella riktlinjer, Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling ska vara vägledande för de statligt ägda bolagens arbete med hållbart företagande. Regeringen ser hållbart företagande som en viktig strategisk fråga. Bolag med statligt ägande ska vara ledande i den gröna omställningen. Därför är vår uppfattning att regeringen bör uppmanas att säkerställa att styrelseledamöter i de statligt ägda bolagen har relevant kunskap om de utmaningar som följer med klimatomställningen så att respektive bolag har den kunskap som krävs för att fatta nödvändiga beslut.

Fru talman! För att klara den gröna omställningen krävs rätt kompetens inom en rad olika områden. Energimyndigheten har gjort en kartläggning som pekar ut 35 bristyrken. Till 2030 kommer det att fattas 100 000 utbildade inom teknik, enligt SCB. Välfärden behöver anställa 410 000 personer på grund av demografins utveckling och pensioneringar fram till 2031 om ingenting förändras, detta enligt SKR:s personalprognos för 2021-2031. Hälften av alla företag i Skåne uppger också att de har ett stort behov av medarbetare med gymnasiekompetens. Frågan är vem som ska utbilda dessa.

En del av lösningen kan vara Lernia. Lernia har sin bakgrund i den statliga AMU-gruppen. Fröet såddes för ungefär hundra år sedan, och då var målsättningen att människor som stod utanför arbetsmarknaden skulle ges möjlighet att utveckla sina kompetenser och därmed komma in på arbetsmarknaden. Något senare började man anordna omskolningskurser för arbetslösa.

Lernia har verksamhet på cirka hundra orter över hela Sverige. Man har ett brett tjänsteutbud och arbetar med att tillgodose kompetensbehov på hela arbetsmarknaden. Man anordnar bland annat arbetsmarknadsutbildningar för arbetssökande över hela landet som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Man anordnar också vuxenutbildning för individer med inriktning mot yrke på uppdrag av kommuner. Frågan är hur många företag som kan matcha detta.

År 2012 bemyndigade riksdagen regeringen att avyttra statens aktier i Lernia. Vi menar att dessa inte bör avyttras eftersom bolaget kan bli en viktig aktör i den gröna omställningen. Vi anser att frågan om ett samhällsuppdrag till bolaget kopplat till detta snarast bör lyftas. Inriktningen på ett sådant samhällsuppdrag bör vara bristyrken där det krävs yrkesutbildning. Ett sådant uppdrag skulle kunna få särskilt positiva effekter i de regioner där det är svårt att hitta kompetens till följd av industrins omställning och stora investeringar. Vi menar därför att regeringen inte bör agera på bemyndigandet och således inte sälja Lernia. Lyckas inte industrin hitta rätt kompetens kommer investeringarna att utebli eller hamna någon annanstans.

Fru talman! Hela landet ska leva, säger vi ofta. Vi påpekar då också ofta att bilen är ett viktigt transportmedel för att kunna bo och verka i hela landet, framför allt på de ställen där det inte finns fungerande kollektivtrafik. Medborgare som äger en bil är skyldiga att besiktiga bilen. Då borde det också var möjligt att göra detta inom rimliga avstånd. Man ska inte behöva köra uppemot 20 mil för att besiktiga bilen.

AB Svensk Bilprovning bedriver sedan 2013 en affärsmässig verksamhet på en avreglerad marknad. Under 2021 lade Bilprovningen ned den mobila bilbesiktningen, som betjänat glesbygden i 15 år. Vi menar att en sådan för medborgarna viktig service, som också utgår från samhälleliga krav på säkerhet samt utgör en myndighetsuppgift, måste finnas tillgänglig i hela landet. Vi anser därför att regeringen bör överväga om bolaget bör få ett samhällsuppdrag eller om besiktningsverksamheten bör återregleras. Oavsett vilket menar vi att bolaget inte bör säljas och att regeringen därför inte bör agera i enlighet med bemyndigandet.

(Applåder)

Herr talman! På yrkeshögskolan finns ett stort utbud av utbildningar som rör identifierade bristyrken. Yrkeshögskolan har byggts ut under de senaste åren. Antalet utbildningsplatser inom området teknik och tillverkning har ökat från 3 400 till 4 700 under perioden 2013-2021. Men samtidigt står en stor del av platserna tomma, ibland uppemot en tredjedel som rör energirelaterade utbildningar. Energiområdet är överrepresenterat.

Vad vill statsrådet göra för att främja ansökningar till de energirelaterade utbildningarna?

Distributionselektriker är ett typiskt bristyrke. Där sker utbildningen på gymnasienivå på branschskolan Åsbro Kursgård. Här går cirka 100 av de 130 personer som varje år utbildas till distributionselektriker. Denna utbildning riskerar nu att stängas på grund av lågt söktryck och begränsat elevantal.

Den tidigare regeringen införde en satsning på branschskolor som den nuvarande regeringen inte har valt att förlänga. Den utbildningsmiljö som finns i Åsbro för praktik och säkerhetsanpassat lärande kan inte kommunerna ens i samverkan bygga själva. Och det goda syftet med nationellt intag försvinner när branschskolorna läggs ned.

Hur ser statsrådet på att även lyckade exempel på utbildningar inom branscher med stort kompetensbehov och behov av särskilt lärande i specifika utbildningsmiljöer tas bort och därmed hotar branschens kompetensförsörjning?

Fru talman! Om Sverige ska fortsätta att leda den gröna omställningen måste kompetensförsörjningen lösas. Detta är en viktig näringspolitisk fråga, och staten behöver ta ett större ansvar här.

I vår kommittémotion föreslår vi att Lernia får ett samhällsuppdrag att utbilda när det gäller yrkesutbildningar inom bristyrken. Jag undrar hur statsrådet ser på detta. Finns det andra förslag på hur staten kan utöka sitt ansvar för kompetensförsörjningen?

Enligt Företagarna måste kompetensförsörjningen komma upp mycket tydligare på agendan, då det är en avgörande strategisk fråga för hela näringslivet i Sverige. Detta bör samordnas på nationell nivå.

Industrins företag pekar ut kompetensbristen som det största hindret för att växa och investera i Sverige. Eftersom den industriella utvecklingen håller hög hastighet och den internationella konkurrensen är hård måste medarbetarnas kompetens ligga i absolut framkant. Tillgången till rätt kompetens hos såväl yrkesarbetare som tjänstemän är avgörande för klimatomställningen i industrin och Sverige.

Industrin behöver medarbetare med en kombination av praktisk och teoretisk kompetens. Samverkan mellan näringsliv och utbildning måste stärkas på alla nivåer. Vi måste lösa kompetensförsörjningsfrågan. Det är en viktig näringspolitisk fråga där det behövs breda överenskommelser. Här har energi- och näringsministern en viktig roll. Vilka lösningar ser hon på detta?

Till 2030 kommer det enligt SCB att fattas 100 000 utbildade inom teknik. Det handlar om både ingenjörer och andra yrkesutbildade. Just energiutbildningen toppar listan över ingenjörsutbildningar som arbetsgivare efterfrågar.

Även i offentlig sektor är behovet av personal med rätt kompetens stort. Det behövs många nya medarbetare i kommuner och regioner de kommande tio åren. Om inget förändras behöver det anställas totalt 410 000 personer fram till 2031 på grund av befolkningsutvecklingen och för att ersätta pensioneringar. Det visar SKR:s personalprognos. Utmaningen är att samtidigt som behovet av personal i välfärden ökar, ökar personer i arbetsför ålder endast med 4 procent under samma period.

Konkurrensen om arbetskraften är alltså stenhård, och många branscher efterfrågar personal. Det är bra att regeringen gör satsningar på utbildning. Men hur ska vi locka människor att välja energibranschen, och hur ska vi få dem att fullfölja sina utbildningar?

Fru talman! Tack för svaret, ministern, även om jag är besviken på att denna viktiga fråga slås ihop med tre andra viktiga frågor och inte får det utrymme den förtjänar.

För att klara elektrifieringen krävs det att det finns rätt kompetens på en rad områden. Sektorn måste bli en attraktiv bransch att utbilda sig för och söka anställning i. Men de senaste årens rapporter om dödsolyckor, ensamarbete, riskfyllda miljöer och omfattande övertidsarbete ökar inte attraktiviteten.

Yrkets attraktivitet och arbetsmiljö behöver stärkas, och branschernas parter behöver enas om vilken kompetens som utbildningarna ska leda till, detta för att fler ska utbilda sig och sedan söka de jobb som är så viktiga för vår omställning. Det behovet är akut och helt avgörande om vi ska klara de utmaningar som vi står inför.

Jag är väldigt glad att statsrådet här lyfter fram vikten av dessa yrken, för det kommer att behöva rekryteras till många olika arbeten, inom både produktion och distribution.

Majoriteten av dem som rekryteras kommer in i branschen via el- och energiprogrammet eller via yrkeshögskoleutbildningar. Inom gymnasieskolan finns i dag tre skolor med inriktning mot branschen, och inom yrkeshögskolan är tillgången rent geografiskt lika begränsad. Till skillnad mot många andra branscher som kräver spetskompetens saknar energisektorn tydliga krav på vilken kompetens som branschen förväntar sig av dem som ska rekryteras. Detta skapar en otydlighet hos skolorna, som inte har tydliga branschkrav att förhålla sig till.

Energimyndigheten har gjort en kartläggning där man pekar ut 35 olika yrken där det kommer att bli brist inom energisektorn i framtiden. Det handlar till exempel om anläggare, civil- och högskoleingenjörer, installationselektriker, serviceelektriker, vindkraftstekniker och solcellsmontörer. Elektrifieringen kommer att beröra en mängd yrken, och det finns ett stort kompetensbehov inom en rad områden. Kartläggningen visar också att yrkena har en bristande attraktivitet, och examinationsgraden är låg på exempelvis yrkeshögskoleutbildningar.

Även gymnasieutbildningen ger anledning till oro. Bland annat har andelen studerande på el- och energiprogrammet samt industriteknikprogrammet minskat sedan gymnasiereformen 2011. I en artikel i tidningen Energi säger Marie Claesson, projektledare på Energimyndigheten, att en annan utmaning är den skeva könsfördelningen, vilket ytterligare försvårar kompetensförsörjningen. En undersökning visar att det behövs både breda och mer traditionella kompetenser men också helt nya och nischade i takt med att nya tekniklösningar kommer på plats. Claesson säger att även kärnkraften kan bli en bubblare på sikt: "På kort sikt är behovet inte så stort, men skulle det bli nybyggnation av kärnkraft kommer det att bli jätteutmaning. Vi behöver ju kompetens inom alla områden: forskare, ingenjörer med spetskompetens, byggare och svetsare."

Rapporten visar att tillskottet av nyutbildade är begränsat. I dag finns ett tydligt gap mellan tillgänglig utbildning och de behov som branschen står inför.

Herr talman! Vi behandlar i dag näringsutskottets betänkande NU4 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 15.

Bolag med statligt ägande ägs ytterst av svenska folket och utgör en betydande del av svenskt näringsliv. Regeringen har riksdagens uppdrag att aktivt förvalta bolag med statligt ägande så att den långsiktiga värdestegringen blir den bästa möjliga och att, i förekommande fall, bolagen med särskilt beslutade samhällsuppdrag utför dessa väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

I dag verkar de flesta av bolagen på en fullt konkurrensutsatt marknad. En ökad globalisering, teknologisk utveckling och en utökad konkurrensutsättning har förändrat förutsättningarna för ett flertal av bolagen med statligt ägande.

För staten som aktiv och professionell ägare ingår att pröva skälen för fortsatt ägande liksom att överväga bolagens verksamhet och inriktning. De statliga bolagen lyder under samma lagar som de privatägda. Det är till exempel aktiebolagslagen och bokföringslagen när det gäller årsredovisning och konkurrens. Bolagen omfattas också av EU-förordningar.

Herr talman! Den statliga bolagsportföljen består av bolag inom sektorerna basindustri, energi, telekomtjänster, fastighet, finans, konsument, infrastruktur och transport. Basindustri och energi är den dominerande sektorn med omkring 54 procent av portföljens värde, följt av de tre sektorerna fastighet, finans och tjänst.

Vid utgången av 2021 beräknas den statliga bolagsportföljen uppgå till 820 miljarder. Den bestod vid årsskiftet 2021/22 av 38 helägda och 7 delägda bolag. Gemensamt sysselsätter de helägda bolagen med dotterbolag cirka 134 000 personer. Av de statliga bolagen har 22 ett av riksdagen särskilt beslutat samhällsuppdrag. Statligt ägda bolag representerar starka varumärken och spelar en viktig roll i det svenska samhället.

För staten som aktiv ägare är det viktigt att ligga i framkant av större samhällstrender, vare sig det gäller grön omställning, digitalisering eller andra trender som kan utmana bolagens nuvarande affärsmodell.

Bolag med statligt ägande fortsätter att vara ledande i den gröna omställningen, vilket främjar långsiktigt hållbart värdeskapande. Exempelvis har Vattenfall beslutat att skärpa sina utsläppsminskningsmål för 2030 och framåt för att 2040 nå nettonollutsläpp.

Under 2021 kunde staten också presentera en världsnyhet i portföljen: världens första fossilfria stål genom Hybritsamarbetet. Detta kommer att accelerera den gröna omställningen av järn- och stålindustrin.

Bolag med statligt ägande bidrar med mycket pengar till statskassan. För verksamhetsåret 2021 uppgår utdelningen till sammanlagt 49,7 miljarder kronor. Störst utdelning kommer från Vattenfall med 23,4 miljarder och LKAB med 12,4 miljarder.

Herr talman! Visit Sweden spelar en viktig roll i att marknadsföra Sverige som besöksmål. Genom sin verksamhet bidrar Visit Sweden till en ökad internationell kunskap om och efterfrågan på Sverige som resmål. Besöksnäringen är också en viktig och växande arbetsmarknad i Sverige, och bolagets verksamhet bidrar till den positiva bilden av vårt land.

År 2021 hamnade Sverige på första plats i en global undersökning om vilka länder som är de mest hållbara turistdestinationerna. Resultatet bygger på en undersökning där man jämför 99 länders hållbarhet inom miljö, sociala och ekonomiska förhållanden, transporter, boende, risker och efterfrågan på hållbar turism. Besöksnäringen har en samhällsekonomisk och tillväxtpolitisk betydelse och är föremål för statligt engagemang i de flesta länder.

Vi har också Sveaskog AB, som är Sveriges största skogsägare och förvaltar 4 miljoner hektar mark. Bolagets skogsinnehav är spritt över hela Sverige. Kärnverksamheten är att förvalta och bruka skog samt leverera timmer, massaved och flis, biobränsle, skogsplantor och skogliga tjänster. Dessutom gör Sveaskog mark- och vindkraftsaffärer och utvecklar skogen som en plats för fiske, jakt och naturupplevelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Vi har också Almis riskkapitalbolag, Almi Invest. Man ökade investeringarna och nådde 2021 den högsta nivån någonsin, 437 miljoner kronor. Bland annat har investeringar gjorts i flera innovativa life science- och techbolag. Almi Invests möjligheter att bistå marknaden med riskkapital har ökat tack vare kapitaltillskott som Almi erhöll under pandemin, och tillsammans med privata aktörer har bolaget tagit en aktiv roll på den svenska riskkapitalmarknaden.

Jag skulle kunna stå här och rabbla bolag efter bolag, men jag nöjer mig med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2022 års redogörelse för företag med statligt ägande

Herr talman! I Tidöavtalet står att Vattenfall omedelbart ska påbörja ny kärnkraft vid Ringhals och andra lämpliga platser. Menar Tidöpartierna att ett visst kraftslag ska prioriteras? Och hur tänker man rent praktiskt fatta beslut?

Man pratar också om ny styrning av Vattenfall, bland annat genom en ny statsrådsgrupp med delaktighet av tjänstemän. Gruppen ska få i uppdrag att styra Vattenfall i en riktning mot att bli ledande i utbyggnad av planerbar fossilfri elproduktion med bland annat direktiv för ny kärnkraft.

Ska man tvinga Vattenfall, som finns på en konkurrensutsatt marknad, att inte vara affärsdrivande? Och vad blir styrelsens uppdrag i detta?

Herr talman! Tyvärr fick Ingrid och jag inget svar på vad som ska hända med gaskunderna.

Det är inte bara hushåll med gasvärme som drabbas av de höga gaspriserna utan även företag som använder gas. Ett bageri i min hemstad har tvingats höja brödpriserna med 25 procent, vilket drabbar kunderna hårt. Detta beror nu inte enbart på gaspriserna, ska sägas, även om det är en stor del. Det beror också till en del på de ökade drivmedelskostnaderna. De säger också att ökningarna kan bli ännu större. Det tar dock tre till fyra månader att få igenom prisjusteringar, och mycket kan hända under tiden.

Det blir också en ojämn konkurrenssituation när företag som använder el utlovas stöd, även om de nu inte riktigt vet när de får stödet, medan företag som använder gas inte får något stöd alls. Kan statsrådet förklara varför de företag som använder gas inte får något stöd alls?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag ska berätta om Ingrid, en ensamstående pensionär på 82 år. Ingrid använder i likhet med 830 andra hushåll i Trelleborg gas för uppvärmning. Det har hon gjort sedan 1980-talet när gasen kom till Trelleborg. Då bestämde sig Ingrid och hennes man för att byta ut den smutsiga oljeeldningen, och valet föll på gas. Först var det naturgas och sedan biogas, för som Ingrid säger ville de värna miljön.

Det fungerade bra till för något år sedan när gaspriserna började stiga drastiskt. Ingrid hade tidigare ett bundet avtal om 50 öre per kilowattimme, men när avtalet gick ut gick det inte längre att teckna avtal med bundet pris. Detsamma gällde för elen. Trots att Ingrid försöker spara och har sänkt värmen har hon en gasräkning på 11 000 kronor i månaden. Till det kommer kostnaden för hushållsel. Pensionen ska också räcka till mat och andra kostnader.

Detta går inte i längden, och Ingrid är rädd att hon inte ska ha råd att bo kvar i huset som hon och hennes nu avlidne man köpte för 43 år sedan. Hon undrar också var hon ska hitta en annan bostad, för det finns ju inga lägenheter.

Den 6 december fick Ingrid ett efterlängtat och välkommet besked när regeringen fattade beslut om gasstödet. Detta positiva besked grumlades dock av att hon och andra hushåll med gas inte vet när de får stödet. Det är också en kortsiktig lösning.

Det har aviserats att gaspriset kommer att fortsätta att ligga högt. Här behövs en långsiktig lösning så att Ingrid och andra gaskunder slipper oroa sig för vad som händer sedan. Vilken lösning ser statsrådet Busch för Ingrid och andra gaskunder?