Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag kan lugnt konstatera att inget svar också är ett svar. Det sägs inte jättemycket i det.

Jag förstår inte riktigt redovisningen av covidundantaget. Jag tror att ministern har missförstått varför jag nämnde det. Jag undrar inte hur det fungerade, utan jag undrar varför man under en sjukvårdskris inte låter undantaget ligga kvar. Det skulle kunna göra så att människor inte drabbas av regeringens och Sverigedemokraternas hårda slag mot både sjukförsäkringen och sjukvården.

Det var trots allt S-regeringen som agerade för att införa ett sådant undantag vid en viss kris. Nu ser vi en annan form av krishantering, där man ska straffa ut folk från sjukförsäkringen.

Ungefär 172 000 människor står i vårdkö, varav 50 000-60 000 har stått i kön längre än de ska behöva enligt vårdgarantin. Det är ett direkt resultat av regeringens misslyckade politik. Vårdkön växer nämligen under socialförsäkringsministerns och hennes kollegors ledarskap i regeringen.

I det läget väljer man att presentera stora försämringar i sjukförsäkringen. Folk får inte den vård de ska få. Sedan ska de dessutom slängas ut ur sjukförsäkringen. Den kristerssonska linjen är att man inte bara ska försämra reglerna, utan man ska också asa fram den gamla stupstocken. Folk ska prövas mot låtsasjobb, hittepåjobb. Någon säger "Du har arbetsförmåga", men staten är inte skyldig att berätta vad du ska arbeta med. De förslagen ligger nu på bordet.

Jag undrar hur logiken fungerar. Man försämrar sjukvården aktivt, genom att år efter år låta den gå med underskott, samtidigt som man sänker skatten för dem med högst inkomster. Man ska dessutom försämra den försäkring som människor ska befinna sig i när de inte är friska nog för att arbeta. Det är lustigt att människor ska straffas för något som de inte själva bär skulden för.

Sedan säger ministern att 6 miljarder ska räcka. Det är jättebra att det kommer 6 miljarder. Det ifrågasätter ingen. Men jag kan informera ministern om att min hemregion Skåne förra året gick minus med 4 miljarder. Detta år är det 2 miljarder.

Det är jättebra att det kommer 6 miljarder. Om Skåne får de 6 miljarderna kommer det att göra skillnad. Men problemet är att det inte bara är Skåne som ska ha de pengarna. Nu kan vi läsa att SD-styrda Region Blekinge inför anställningsstopp. Och i Värmland ska var tionde anställd i sjukvården gå.

Hur ska människor få vård när det är den politiken som regeringen driver? Sedan slänger man dessutom ut dem ur sjukförsäkringen med argumentet att om man är lite fattigare är det lättare att jobba.

600 personer ska sägas upp på Sus, universitetssjukhuset i Lund och Malmö. 50 undersköterskor får lämna i Helsingborg. Argumentet från den kristdemokratiska ordföranden i sjukvårdsstyrelsen är att de inte gör nytta för patienterna.

Det är så verkligheten ser ut. Och den har skapats av Sverigedemokraterna och regeringen. Jag förstår inte att man då kan tycka att man i det läget ska försämra sjukförsäkringen.

Jag vet att sjukvården inte är ministerns ansvarsområde. Jag förstår att hon inte kan ta ansvar för den och kanske inte fullt ut förstår konsekvenserna i sjukvården av dessa underskott och hur många människor som blir lidande av detta. Jag ställer i stället en fråga om ministerns område.

Har ministern någon prognos för hur många som kommer att falla ur sjukförsäkringen på grund av nedskärningarna i sjukvården när man genomför de förändringar som nu ligger på bordet? Hur många färre kommer att omfattas av sjukförsäkringen på grund av att sjukvården försämras?

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att ledamoten Möller far med osanning. Regeringen har inte alls presenterat några förslag gällande sjukförsäkringen. Jag har däremot tagit emot en utredning av en utredare som har presenterat en rad olika förslag, som nu ska remitteras. En ledamot av Sveriges riksdag torde och borde veta att detta är två helt skilda saker.

För att återigen gå in på sakfrågan är det uppenbart att sjukförsäkringen ska ge en ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och rehabilitering. Människor ska känna sig trygga med att det finns en sjukförsäkring som ger ekonomisk ersättning om de blir sjuka och inte kan arbeta.

Samtidigt har vi ett problem med långa vårdköer. Jag är den första att skriva under på att långa vårdköer är ett otyg som inte bara gör att människor får vänta, med stort lidande som följd, såklart, utan också och framför allt att rehabiliteringen blir längre för den som stått längre tid i kö. Just därför är det en prioriterad fråga för denna regering att korta vårdköer och hitta incitament för att så ska ske.

Regeringen har nu i vårändringsbudgeten aviserat 6 miljarder extra till regionerna. Dessa resurser kommer helt att riktas till regionernas hälso och sjukvård. Bakgrunden är att inflationen givetvis har drivit på kostnadsökningarna för den dagliga driften och verksamheten men också att regionernas pensionskostnader har ökat.

Denna förstärkning sker mot bakgrund av att regeringen redan tidigare, i höstbudgeten, aviserade att man skulle lägga 40 procent av budgetutrymmet på just välfärden, varav 10 miljarder i permanent ökning av de generella statsbidragen och nästan 6 miljarder mer jämfört med vad som tidigare beräknats i riktade statsbidrag. Här ingick ett sektorsbidrag på 3 miljarder specifikt till regionernas sjukvård, just med tanke på deras tuffa situation.

Från svenska folkets och även regeringens sida finns en stor förväntan på att dessa kraftiga tillskott ska leda till att man undviker onödiga uppsägningar men framför allt på att medlen ska gå till kärnverksamheten, som i mångt och mycket handlar om att bedriva sjukvård och operationer.

Regeringen har i samband med det extra tillägget i vårändringsbudgeten också presenterat ett strukturellt åtgärdspaket, som bland annat innefattar en effektivitetsdelegation för hälso- och sjukvård, vars syfte är att genom statliga medel stödja regionerna i genomförandet av strukturåtgärder som kan effektivisera dessa verksamheter. De regioner som behöver stöd för att utveckla sin verksamhet kommer att kunna söka medel från effektivitetsdelegationen.

Granskningen och utvärderingen av regionerna förstärks genom att man inrättar en särskild funktion som ges i uppdrag att granska regionernas ekonomiska situation med fokus på ändamålsenlighet, resursutnyttjande, kostnadseffektivitet och effektiviseringspotential.

Detta kan tyckas vara administrativt, systeminriktat och så vidare, men det handlar kort och gott om att fokusera skattebetalarnas pengar till välfärdens kärna och se till att köer kortas och välfärd bedrivs.

Min förhoppning är givetvis att dessa åtgärder, tillsammans med tillskottet på 6 miljarder, kommer att genomföras klokt och ansvarsfullt så att man inte drar ned på sjukvårdpersonal - så att människor som är i behov av vård också ska få den i tid. Det är dock viktigt att komma ihåg att det i slutändan är regionernas ansvar att se till att pengarna kommer till användning för just detta.

Fru talman! I utredningen om sjukförsäkring i förändring anses det att läkare alltför lätt sjukskriver sina patienter. Men det är väl läkaren - och inte Försäkringskassan - som med sin medicinska kompetens är expert på vad patienten behöver. Försäkringskassan går väl inte in och har synpunkter på vilka läkemedel som läkaren skriver ut. Sjukskrivning är också en del av behandlingen.

Man tycker också att patientens upplevelse av sina besvär får för stort utrymme. Men hur ska läkaren kunna ställa diagnos om inte patienten får beskriva sina symtom?

Utredningen noterar att Försäkringskassan i nuläget inte straffar läkare som systematiskt missbrukar sin möjlighet att utfärda läkarintyg. Ett system måste till för att få läkarna att agera enligt sjukförsäkringens syfte, föreslår utredningen.

Jag tror att läkarna hellre följer Läkarförbundets etiska regler, som innehåller grundläggande värderingar inom den medicinska etiken, än utredningens misstro mot sjuka människor.

Jag undrar om ministern delar utredningens synpunkter om att läkarna sjukskriver patienter för lätt och att Försäkringskassan borde få möjlighet att straffa dem.

Fru talman! Varför prioriterar man då skattesänkningar för de mest välbeställda för ungefär 20-24 miljarder när underskottet i sjukvården är ungefär 20-24 miljarder? Dessutom står ministern här och säger att det är ett problem. Det är detta som blir obegripligt.

Man skyller på inflationen - det är inflationen som är problemet. Hur kan man då sänka skatten för dem med mest pengar? Det ökar ju efterfrågan. Analysen från regeringen är att det är en efterfrågedriven inflation. Det är det inte. Den är utbudsdriven.

Om man nu ville bekämpa inflationen, varför drog man ned på bostadsbyggandet? Det är fullständigt galet, för det försämrar rörligheten på arbetsmarknaden. Man försämrade arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken. Det försämrar rörligheten på arbetsmarknaden. Varför drog man ned på detta?

Varför försvårade man för energiproduktionen genom att lägga till anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft? Nu säger man dessutom nej till havsbaserade vindkraftsparker i Östergötlands moderatkommuner. Varför gör man detta? Det är helt galet.

Man sänker, som sagt, skatten för dem med mest pengar. Hur kan man underlåta att göra satsningar för de minst välbemedlade i detta samhälle? De tar konsumtionslån, vilket ökar skuldsättningen hos dem med minst resurser. Hur kan man göra detta om man nu vill bekämpa inflationen?

Vi har legat efter i inflationsbekämpningen. I Spanien, till exempel, var de väldigt tydliga med prisstopp. De gjorde tydliga prioriteringar när det gällde de svagare hushållen. Ja, de fick stopp på inflationen mycket tidigare. Regeringens och Sveriges inflationsbekämpning har legat efter euroområdets och övriga Europas. Det håller inte.

Ministern får gärna utveckla detta. Ministern skyller på inflationen - den är grunden för allt ont. Hur har man då kunnat driva denna politik?

Fru talman! Tack så mycket för det förtydligandet! Jag vill bara påpeka att den här regeringen lyckades bevilja tillstånd för fler vindkraftsparker under sina första åtta månader än vad den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Vänstern och Miljöpartiet, lyckades med under sina åtta år. Då har jag fått det sagt.

Att människor i behov av vård får vård av hög kvalitet i tid måste vara den första och mest självklara prioriteringen. Precis som jag har varit inne på flera gånger tidigare, fru talman, tillför nu denna regering 6 miljarder extra utöver att vi lade 10 miljarder plus 6 miljarder i riktade statsbidrag tidigare i höstas. Detta gör vi just för att klara den tuffa ekonomiska situation som vi befinner oss i, som till stor del beror på inflationen.

När det gäller Försäkringskassans fortsatta arbete har vi jobbat hårt med handläggningstider och beslut för att människor inte ska behöva vänta längre än nödvändigt på sina besked från myndigheten. Det är ett arbete som jag själv följer mycket noga.

Vi i regeringen har följt det ekonomiska läget i regionerna och varit beredda att handla. Det har vi också gjort. Vi kommer givetvis även fortsättningsvis att följa denna fråga.

Stort tack för debatten och stort tack för möjligheten att tala!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.