Leila Ali Elmi

Herr talman! I dag vill jag prata om de farliga myter som sprids om integrationen i Sverige. De är vilseledande och destruktiva, och de har blivit ett hinder för själva integrationen, när vi i stället behöver förstärka tilliten till samhället och vår gemensamma välfärd.

Det finns en utbredd uppfattning att Sverige har misslyckats med integrationen. Detta är inte en sanning, utan en myt som har blivit etablerad genom upprepning. Sverigedemokraterna och likasinnade krafter bidrar till denna felaktiga bild.

En annan myt som dessa krafter sprider är att människor som har flytt från Syrien och Somalia egentligen inte är riktiga flyktingar som har flytt från krig utan att de är ekonomiska flyktingar som kommer till Sverige med intentionen att urholka vårt generösa välfärdssystem. Det finns inga belägg för dessa påståenden, utan det här är ren desinformation som har som syfte att stigmatisera och piska upp hatet mot invandrare.

Man hör ofta i debatten en diskussion om vilka människor som är inkompatibla med vårt moderna samhälle och att vi bör ta hit människor som är lätta att integrera. Så som debatten förs pekas lågutbildade från vissa länder ut som en belastning, vilket enbart kan tolkas som att det bara är en viss typ av människa som är berättigad att fly och tas emot. Alltså är du mindre önskvärd om du är en lågutbildad flykting än om du vore högutbildad.

Herr talman! Detta är ett orimligt sätt att prata om människor som behöver skydd. Asylrätten bygger inte på idén att vi ska ta hit en viss typ av människor, utan den handlar om mänskliga rättigheter och rätten till skydd. Rätten att fly och att få en fristad är en mänsklig rättighet oavsett utbildningsbakgrund eller arbetslivserfarenhet. Dessa rättigheter är universella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Sverigedemokraterna talar om kulturell belastning och kopplar gängkriminaliteten till kultur och härkomst i stället för att titta på de verkliga grundorsakerna: ojämlikheten, en stressad och underfinansierad välfärd och den omfattande segregationen.

Dessutom påstår Tidöpartierna att det inte ställs krav på de människor som kommer till Sverige och att de kan utnyttja systemet utan motprestation. Detta är ännu en osanning från de högerradikala. Krav på integration finns. Att påstå något annat är vilseledande.

Det är inte sant att människor kravlöst får bidrag. Det ställs redan en rad krav för att man ska få försörjningsstöd. Utöver att du ska stå till arbetsmarknadens förfogande kan kommunen ställa krav på att du ska delta i praktik eller kompetenshöjande verksamheter, och den enskilde får avslag om hen nekar. För att få etableringsstöd krävs att du fullföljer Arbetsförmedlingens handlings- och aktivitetsplan samt att du aktivt söker och tackar ja till de möjligheter som erbjuds. Den som är arbetslös och får akassa ska också stå till arbetsmarknadens förfogande.

Herr talman! Det sprids ofta myter om hur mycket invandrarfamiljer får i bidrag och att de skulle sakna incitament för att arbeta. I argumentationen påstår man att det går att stapla bidrag på varandra, men detta stämmer inte med verklighetens regelverk.

Tidöregeringens egen utredning om integration pekar på att solida och evidensbaserade insatser ska vara grunden för integrationen, vilket vi naturligtvis instämmer i. Men samtidigt går Tidöavtalet emot den evidensbaserade integrationspolitiken. Det som på lång sikt bäst främjar integrationen är generella åtgärder men även riktade åtgärder. En välfungerande välfärd är helt central för integrationen och behöver vara högprioriterad.

Grunden är en bra och jämlik skola för både barn, ungdomar och vuxna och att de som är i behov av särskilt stöd får det stöd de behöver. Vi ska ha en välfungerande arbetsmarknadspolitik med fokus på arbetsmarknadsutbildningar och svenska språket.

En annan viktig faktor är permanenta uppehållstillstånd. En undersökning från Röda Korset visar att personer som har beviljats tillfälliga uppehållstillstånd känner osäkerhet kring om det är värt att satsa på språk och andra studier när de inte vet om de kommer att få stanna här. Dagens reglering av uppehållstillstånd och familjeåterförening bidrar också till att kortsiktiga val premieras framför mer långsiktiga. Arbetsförmedlingen menar till exempel att den tillfälliga lagen ger incitament för nyanlända att ta lågkvalificerade arbeten snarare än att validera eller komplettera sin utbildning.

Herr talman! Avslutningsvis: Ett jämlikare samhälle förbättrar individers förutsättningar att integreras i samhället. Det går inte att strunta i de förebyggande insatserna och negligera segregationen och de socioekonomiska faktorerna om man på allvar vill främja en god integration. Men det är precis det som Tidöpartierna gör med sin segregerande och icke evidensbaserade integrationspolitik.

Tidöavtalet handlar inte om att underlätta integration utan om att möjliggöra utvisning av så många människor som möjligt. Tidöpartierna vill utesluta nyanlända från välfärden och göra redan fattiga människor ännu fattigare. Permanenta uppehållstillstånd har tagits bort, man drar ned på arbetsmarknadspolitiken och man vill införa ett bidragstak. De förebyggande insatserna tas bort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det vore bra om Tidöregeringen kunde få grepp om verkligheten och genomföra precis det som deras egen utredning föreslår: att bedriva en evidensbaserad integrationspolitik. Men det är mycket att önska då Tidöregeringen styr på Sverigedemokraternas nåd och då det är SD:s främlingsfientliga politik som driver integrationspolitiken. Vi vet att detta kommer att leda till mindre integration, mer segregation och ett ännu mer splittrat samhälle.

Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 och reservation 10.

Herr talman! Jag instämmer med ledamoten vad gäller att svenska språket är nyckeln till samhället. Min fråga handlade om regeringens politik, om visitationszoner och anmälningsplikt. I er retorik ställer ni grupper mot varandra - ledamoten gjorde det i replikskiftet i Serkan Köse - och i politiken tar ni bort förebyggande insatser. Ni satsar inte på välfärden. Ni lägger ned en expertmyndighet mot segregation och tar bort pengarna för insatser mot segregation. Leder det till att fler människor inkluderas? Leder det till mindre rasism? Leder det till mer integration?

Vi är överens, Arin Karapet, om att det svenska språket är viktigt för att människor ska komma in i samhället. Det finns ingen konflikt i den frågan. Men leder er retorik och politik till att fler unga människor från förorten faktiskt inkluderas i samhället?

Herr talman! Jag delar ledamotens uppväxtbakgrund. Jag har likt ledamoten vuxit upp i ett miljonprogram. Jag instämmer också i Arin Karapets beskrivning. Jag tror att vi är ungefär lika gamla. Att växa upp i miljonprogram innebär utanförskap och segregation. Det innebär att man inte kommer i kontakt med det övriga samhället och att man därmed inte delar referensramar och erfarenheter.

Därför vill jag fråga ledamoten, som har denna uppväxtbakgrund och erfarenhet av miljonprogram, vad han anser om regeringens politik vad gäller att man tar bort pengarna när det gäller segregation. Man har avvecklat expertmyndigheten Delmos, som arbetade med segregation. Man har också en retorik där man pratar väldigt nedsättande om människor som bor i miljonprogrammen. Man inför visitationszoner och anmälningsplikt.

Jag undrar om ledamoten anser att den politik och den retorik som SD-regeringen tillsammans med ledamotens parti har bidrar till att fler unga människor - fler unga pojkar och flickor - från förorten får vara med på midsommarafton och får känna sig inkluderade i samhället. Bidrar er politik och er retorik till mer inkludering?

Fru talman! I dag har vi förmånen att diskutera ett betänkande som rör två centrala aspekter av arbetslivet och i förlängningen också samhället i stort: arbetsmiljö och arbetstid.

Jag kommer först att rikta uppmärksamheten mot arbetsmiljöfrågorna, och senare kommer jag att gå in på arbetstidsfrågan.

Fru talman! En dålig arbetsmiljö innebär en fara för de anställda, och som vi alla har tagit del av kan detta leda till fysisk och psykisk ohälsa och till och med dödsfall. Detta kan aldrig tillåtas vara ett konkurrensmedel för oseriösa arbetsgivare.

Vi behöver komma åt cynismen hos vissa arbetsgivare som uppenbarligen struntar i att förebygga arbetsskador. De tycks tänka att det går så länge det går och att det blir billigare att betala sanktionsavgifter än att göra de förebyggande insatser som krävs. Att strunta i arbetsmiljön är att bryta mot lagen, och detta måste tas på stort allvar.

Vi i Miljöpartiet ser behovet av att klara upp fler arbetsmiljöbrott, och regeringen behöver tillsätta resurser för detta. Straffskalorna för denna typ av brott behöver ses över. Det måste finnas konsekvenser om man bryter mot lagen.

Vi vill också ge de regionala skyddsombuden tillträde till alla arbetsplatser med kollektivavtal, även om det saknas fackligt anslutna på arbetsplatsen. Jag är därför djupt bekymrad över att Tidöpartierna inte ser med allvar på den senaste utvecklingen för fysisk och psykisk ohälsa och skadehändelser med dödlig utgång på arbetsplatser.

Tidöpartierna avfärdar utskottsinitiativet om en kriskommission för byggbranschen, som initierats av Socialdemokraterna och som stöds av Miljöpartiet och Centerpartiet. I stället går de fram med ett betydligt vagare och ärligt talat svagare alternativ.

År 2023 var det dödligaste året på arbetsmarknaden sedan 2018, och byggbranschen fortsätter att vara den bransch där flest arbetare förlorar sina liv på grund av skadehändelser med dödlig utgång.

Alla dödsfall är självklart lika tragiska, oavsett vilken sektor av arbetsmarknaden de inträffar inom. Men med tanke på att byggbranschen år efter år har det högsta antalet olyckor ser vi ett akut behov av specifika åtgärder för att identifiera och adressera de underliggande orsakerna.

Det är därför djupt beklagligt att Tidöpartierna säger nej till det särskilda utskottsinitiativet för en kriskommission för byggbranschen, vars syfte är att minska antalet dödsolyckor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid

Fru talman! I dag står vi inför en viktig debatt i samhället om kortare arbetstid. Anledningarna är desamma i dag som för 50 år sedan, då 40 timmars arbetsvecka infördes. Man såg att samhället inte höll ihop och att det fanns en obalans mellan arbetsliv och hälsa.

Kortare arbetstid är en fråga som länge har varit en central del av Miljöpartiets politik. Trots att vi tidigare har mötts av motstånd och ibland betraktats som verklighetsfrånvända gläder det mig att se att resten av samhället nu också börjar inse vikten av denna fråga.

Flera fackförbund har öppnat för att diskutera kortare arbetstid, vilket visar att tiden är mogen för förändring. Flera arbetsgivare har också testat förkortad arbetstid, och efter en utvärdering har de bestämt att införa förkortad arbetstid permanent.

Historiskt sett har arbetstidsförkortning varit en nödvändig och naturlig del av samhällsutvecklingen. När 40-timmarsveckan infördes var det en betydande förändring, och det är viktigt att komma ihåg att 40-timmars arbetsvecka inte är någon naturlag. Det var först 1919 som åtta timmars arbetsdag infördes i lagstiftningen, och det dröjde ända till 1970 för beslutet om vår nuvarande 40 timmars arbetsvecka. Förändringarna gjordes för att ge människor mer tid för vila och återhämtning och för att främja hälsosammare och mer balanserade liv.

Nu - över 50 år senare - är det dags för oss att ta de nödvändiga stegen för att möta behoven i det moderna samhället för att återigen främja ett mer hälsosamt och balanserat liv. De höga sjuktalen på grund av stress talar ett tydligt språk.

Vi har den materiella rikedom som krävs för att sänka arbetstiden, och människor behöver en bättre balans mellan arbetslivet och fritiden. Den höga nivån av sjukskrivningar på grund av stress och den skenande psykiska ohälsan är ett tydligt tecken på att något måste göras.

Genom att införa kortare arbetstid kan vi minska stressrelaterade sjukdomar och främja en bättre psykisk hälsa. En balans mellan arbete och fritid är avgörande för vårt välbefinnande, både som individer och som samhälle.

Detta handlar också om social rättvisa. Genom att ge alla människor möjlighet till en bättre balans mellan arbete och privatliv kan vi öka jämlikheten och skapa ett mer rättvist samhälle.

Det är dags att agera. Det är dags för kortare arbetstid. Med det sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 25 och 41.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 7, om äldres rätt att arbeta kvar i sin anställning högre upp i åldrarna, och reservation 3, om rätt till heltid och möjlighet till deltid.

Fru talman! I det aktuella betänkandet behandlas en mängd centrala frågor inom arbetsrätten, men jag väljer att rikta min uppmärksamhet mot äldres rätt till fortsatt anställning och rätten till heltidsarbete och möjligheten till deltid.

Miljöpartiet vill uppvärdera äldre personers kompetenser och erfarenheter. I S-MP-regeringen var vi med om att höja åldersgränsen för rätt till studiemedel från 56 år till 60 år. Det var ett viktigt första steg. Vår vision är att ge äldre arbetstagare möjlighet att fortsätta arbeta så länge de önskar och är kapabla. Det handlar om att erkänna och värdesätta den rika erfarenhet och kompetens som äldre medborgare har att erbjuda samtidigt som vi säkerställer deras välbefinnande och hälsa.

Vi vill gå vidare och även säkerställa att den som vill och har möjlighet ska kunna vara kvar i sin anställning längre. I dagsläget ger lagen om anställningsskydd alla som vill rätt att arbeta kvar i sin anställning fram till 69 års ålder. Miljöpartiet menar att rätten att ha kvar sin anställning behöver finnas ännu högre upp i åren.

Arbete är för många en viktig friskfaktor, och jag tycker inte att vi som samhälle kan tacka nej till människor som vill fortsätta att bidra genom arbete. I ett större perspektiv kan det också bidra till att minska ålderismen i samhället. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att höja gränsen för rätten att kvarstå i anställning.

Fru talman! Det är nödvändigt att komma till rätta med problematiken relaterad till arbetsmiljö i vårt samhälle, särskilt inom välfärden. I de kvinnodominerade branscherna, framför allt vård och omsorg, sliter kvinnor ut sig, och andra arbetar ofrivilligt deltid. Enligt en rapport från Kommunalarbetareförbundet känner sju av tio av deras medlemmar som arbetar inom äldreomsorg och barnomsorg oro för att pensionen inte kommer att räcka eller att de inte ska orka arbeta fram till pensionsåldern. Kvinnor toppar sjukskrivningstalen, särskilt när det gäller stressrelaterade sjukskrivningar. Det gäller inte minst inom hälso- och sjukvård samt vård och omsorg, där pressade arbetssituationer tvingar många att gå ned i tid för att orka eller att lämna sina jobb helt. Detta sker samtidigt som behoven inom välfärden är stora. Men Tidöregeringen skjuter inte till tillräckliga medel för att möta krisen i välfärden, så trots behovet av mer personal begränsas kommuner och regioner av knappa resurser.

För att upprätthålla en god välfärd måste arbetsvillkoren för dem som arbetar inom välfärdsyrkena förbättras. Detta innebär att satsa på en bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor. Miljöpartiet förespråkar rätt till heltid och möjlighet till deltid. Men det är också viktigt att se till att de som arbetar heltid har orken och resurserna att klara det. Därför är investeringar i arbetsmiljö avgörande för välfärdens framtid. Det pågår en hel del initiativ för att ge tydligare rätt till heltid, vilket vi välkomnar. Men det är också viktigt att erbjuda en större flexibilitet för de anställda genom att ge den som vill gå ned i tid den möjligheten. De individuella behoven kan skilja sig åt, och de kan se olika ut under olika delar av livet. Men möjligheten ska finnas. Offentliga arbetsgivare behöver gå före genom att tydligt erbjuda en sådan flexibilitet.

Fru talman! I sammanhanget vill jag också passa på att beklaga att regeringen har valt att ta bort den så kallade återhämtningsbonusen som Miljöpartiet införde 2021. Medel har funnits att söka för arbetsgrupper inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen för att testa egna idéer för förbättrad arbetsmiljö. Det har även kunnat handla om arbetstidsmodeller. Många lyckade och intressanta projekt har testats över hela landet.

Jag beklagar verkligen att regeringen drar undan den här utvecklingsmöjligheten. Det hade varit mycket bättre att låta den fortgå och utvärdera och förbättra modellen än att skrota den i förtid. Vår ambition är att den ska återinföras och stärkas. Den här typen av satsningar är nödvändiga för att förbättra arbetsmiljön.

Vi talar ofta om rätt till heltid, men vi måste också tala mer om ork till heltid. Bättre arbetsmiljö är nyckeln till detta.

Arbetsrätt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 februari.)

Fru talman! En dålig arbetsmiljö ska aldrig tillåtas vara ett konkurrensmedel för oseriösa företag. Vi behöver komma åt cynismen hos arbetsgivare som uppenbart struntar i att förebygga arbetsskador, som tycks tänka att det går så länge det går och som anser att det är billigare att betala sanktionsavgifter än att göra de förebyggande insatser som krävs.

Att strunta i arbetsmiljön är att bryta mot lagen, och det måste tas på stort allvar. Fler arbetsmiljöbrott måste klaras upp. Vi vill även se över straffskalorna för denna typ av brott.

Vi vill ge de regionala skyddsombuden tillträde till alla arbetsplatser med kollektivavtal, även om det saknas fackligt anslutna på arbetsplatsen.

Jag tvivlar inte på att alla partier verkligen vill få stopp på dödsfall på arbetsplatser. Jag är dock rejält bekymrad över att regeringen verkar underskatta behovet av resurser. I höstbudgeten införde regeringen sparkrav på alla myndigheter, utan analys av vad det skulle föra med sig. För Arbetsmiljöverket betydde det att de fick stoppa en planerad rekrytering av drygt 25 inspektörer, samtidigt som de har fått i uppdrag att göra fler oanmälda kontroller. Fler uppdrag och mindre resurser ger Arbetsmiljöverket sämre förutsättningar för sitt viktiga arbete.

Många här har konstaterat att ingen ska behöva dö på jobbet. Jag hoppas att det inte bara blir tomma ord och att regeringen nu vidtar de åtgärder som krävs för att vända den negativa utvecklingen.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Vänsterpartiet som har initierat denna debatt.

Mina tankar går till de familjer som har drabbats av det ofattbara att förlora familjemedlemmar som aldrig kom hem efter en arbetsdag. Det är en ofattbar tragedi, likt något taget ur en Dickensroman. Men det rör sig faktiskt inte om fiktiva personer i en roman. Bakom siffrorna finns riktiga människor och riktiga liv som har gått förlorade och riktiga familjer som har förlorat sina nära och kära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av det höga antalet dödsolyckor i arbetslivet

Människor säljer sin arbetskraft, inte sina liv. I dagens moderna samhälle ska det inte vara möjligt att förlora livet på jobbet.

Trots vår starka arbetsmiljölagstiftning och den förbättrade strategin från den tidigare S-MP-regeringen, och trots en nollvision mot dödsolyckor på arbetsplatser, visar statistiken en oroande ökning. Förra året förlorade 65 personer sina liv på jobbet, enligt Arbetsmiljöverket. Det är hög tid att vi reflekterar över dessa dystra fakta och vidta åtgärder för att vända den negativa trenden.

Herr talman! Per Nylén, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverket, har lyft fram behovet av attitydförändringar och ett ändrat språkbruk när vi talar om dödsfall på arbetsplatser. Han föreslår att vi i stället för ordet dödsolycka bör säga skadehändelse med dödlig utgång. Det blir då tydligare att detta inte är något slumpartat utan faktiskt något som kan förutses och förebyggas. Jag håller med.

Enligt tidigare granskningar av skadehändelser med dödlig utgång utförda av Arbetsmiljöverket framkom en kombination av orsaker. Men den mest framträdande orsaken handlar om högst bristfälliga eller helt uteblivna riskbedömningar. Det är ett bekymmersamt faktum. Men det innebär också att det finns alla möjligheter att förändra situationen.

Jag välkomnar att den nuvarande regeringen har ambitionen att minska skadehändelser med dödlig utgång, särskilt genom att ge Arbetsmiljöverket möjlighet att genomföra fler oanmälda inspektioner. Regeringens ambitioner följs dock inte av konkreta möjligheter för Arbetsmiljöverket att vidta rätt åtgärder. Myndigheten saknar resurser både för att öka antalet inspektörer och för att utföra fler oanmälda kontroller. Det är hög tid för regeringen att omvandla sina ambitioner från önsketänkande till konkreta åtgärder.

Slutligen vill jag lyfta fram problemet med underleverantörer och otydligt ansvar. Det är svårt att utkräva ansvar när man inte vet vilka som jobbar på en arbetsplats och vilka som är ansvariga. Det ska inte vara möjligt att bolla ansvaret och skylla ifrån sig. Vi i Miljöpartiet vill se en skärpning gällande entreprenörskedjan.

(Applåder)

Fru talman! Regeringspartierna har inte presenterat konkreta åtgärder för att förbättra integrationen. I stället för att främja en ömsesidig förståelse och respekt skapar de ett A- och ett B-lag, ett vi-och-dom-samhälle som försvårar integrationen.

SD-regeringen drar ned på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vill sänka etableringsersättningen, införa ett bidragstak och ta bort välfärden för nyanlända. De påstår att detta leder till mer integration, men alla vi fattar ju att det är en bluff.

Det är uppenbart att det handlar om att göra det obekvämt för nyanlända i Sverige. Invandrare ska vara obekväma här för att avskräcka andra flyktingar från att söka skydd i Sverige. Det är helt vansinnigt att basera den så kallade integrationspolitiken på dessa premisser.

Regeringspartierna bryter helt med sin tidigare integrationsstrategi, där vi även om vi inte alltid höll med varandra ändå hade en gemensam grundsyn på evidensbaserade åtgärder som har bevisats fungera för tusentals invandrare som har etablerat sig i Sverige. En sak måste vi förstå. Majoriteten av invandrare lyckas i det här samhället. Majoriteten av invandrare lyckas integrera sig.

Fru talman! Att debattera integration med den sverigedemokratiska regeringen blir allt svårare. Det är som att prata om äpplen och apelsiner. En grundläggande förutsättning måste ändå vara att förbättra människors livssituation. Men regeringens politik tycks ha en helt annan agenda.

SD-regeringen sprider falska påståenden om att det går att stapla bidrag på varandra. Faktum är att alla inkomster, från underhållsbidrag till föräldrapenning och bostadsbidrag, avräknas. Att påstå att det går att stapla bidrag är rent fel. Det är hög tid att regeringen slutar sprida den här missvisande informationen.

En annan myt som regeringen försöker pracka på oss är att samhället är kravlöst. Ekonomiskt bistånd är det yttersta skyddsnätet i vår välfärd, och inte ens det kommer utan förpliktelser. Om man inte är sjuk eller på något annat sätt oförmögen att arbeta förväntas man vara tillgänglig för arbetsmarknaden och aktivt söka jobb. Att bara sitta hemma och vänta på bidrag är rent sagt omöjligt.

Fru talman! Regeringen ljuger när den säger att det finns 700 000 arbetslösa invandrare. Verkligheten är att det totala antalet arbetslösa i Sverige är 416 000 personer. Siffran är hög nog utan SD-regeringens kreativitet. Att inkludera studenter, föräldralediga och sjukskrivna i denna siffra är ett medvetet sätt att förvränga verkligheten och skapa en vilseledande bild. Faktum är att de senaste sju åren har antalet personer med ekonomiskt bistånd minskat kraftigt.

Fru talman! I stället för att använda lögnen som politisk metod borde regeringen lära sig om de goda exempel som vi nyligen såg i SCB:s rapport om hur det har gått för de ensamkommande barn som kom 2015. Drygt åtta av tio av de ensamkommande barnen arbetar i dag.

Vissa hävdar att det hänger samman med kraven i gymnasielagen, där man måste studera eller arbeta för att få ett uppehållstillstånd. Men den förklaringen är otillräcklig, eftersom de ensamkommande barnen som fick permanenta uppehållstillstånd har lyckats lika bra.

Båda grupperna har dragit nytta av ett kraftfullt engagemang från det civila samhället, från familjer, gode män, skolor och idrottsföreningar. Dessa individer har etablerat omfattande nätverk inom det svenska samhället, något som många andra asylsökande saknar. Det är gemensamma ansträngningar från samhället som leder till framgång.

Fru talman! Låt oss i stället vara lösningsorienterade. Jag vill avsluta med att nämna några av Miljöpartiets åtgärder:

Vi vill stärka välfärden. Det är grundläggande för hela samhället och en central del av integrationsprocessen.

Vi vill återinföra uppehållstillstånd för att undvika tillfälliga tillstånd som främjar kortsiktiga val, där högkvalificerade nyanlända tar lågkvalificerade arbeten i stället för att validera eller komplettera sin utbildning.

Vi vill reformera etableringsprogrammet så att det blir mer individanpassat.

Vi vill erbjuda en tydligare väg till integration genom att förlänga samhällsintroduktionen och även erbjuda den till unga och barn.

Vi vill införa svenska från dag ett där undervisningen i svenska blir en obligatorisk del av mottagningen för asylsökande.

Vi vill förstärka arbetsmarknadsutbildningarna med fokus på bristyrken.

Fru talman! Till sist: De ensamkommande barnen har nu visat att integrationen faktiskt fungerar på riktigt. Vi borde alla dra lärdom av det. Med det sagt vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Miljöpartiet är för mänskliga rättigheter, vi är för asylrätten och vi är för att människor ska kunna söka skydd vid behov. Det som ledamoten hävdar, att vi är för fri invandring, stämmer inte.

Det finns ingen konflikt om svenska språket. Det är självklart för alla att svenska språket är nyckeln in till samhället. Men utöver svenska språket kunde inte ledamoten på något sätt förklara hur man ska uppnå the Sweden dream. Jag tror inte att människor når the Sweden dream genom att de möts av motstånd och misstänkliggöranden, som SD-regeringen kommer med nu.

Jag tror inte heller att människor blir bättre etablerade i samhället om de blir fattigare. Man får inte ett jobb för att man blir fattigare. Jag tror inte heller att man får mindre segregation i samhället genom att ta bort förebyggande insatser.

Återigen: Utöver anmälningsplikten och att man tar bort de förebyggande insatserna och allt det dåliga som ni driver - finns det någon bra konkret politik som faktiskt förbättrar människors livssituationer och möjliggör integration?

Herr talman! Vi hamnade direkt i kulturkriget. Jag hörde ingenting från ledamoten som konkret handlade om vilken politik regeringen för i syfte att underlätta människors integration.

Ledamoten pratade om normer och kultur som om de vore statiska grejer. Jag skulle hävda att kultur och normer är levande; det är något som förändras hela tiden. Invandrare har påverkat svensk kultur, och invandrare har blivit påverkade av svensk kultur. Det hävdar jag eftersom jag anser mig vara både svensk och invandrare.

Regeringspartierna har ändrat integrationsstrategi. De har rakt av tagit SD:s obefintliga integrationspolitik. Därför vill jag ställa en fråga, herr talman, till ledamoten. Han pratade om the Sweden dream. Den finns absolut, men jag vill förstå hur man ska uppnå the Sweden dream.

Det regeringen gör nu är att de vill införa ett bidragstak, de vill införa anmälningsplikt och de vill sänka etableringsersättningen. De vill inte att nyanlända ska kunna ta del av välfärden. De tar bort de förebyggande insatserna. På vilket sätt kommer de här åtgärderna att leda till the Sweden dream?

Herr talman! SD och SD-regeringen använder lögnen som politisk metod, och det är väldigt svårt att bemöta.

Vi har inga kravlösa bidrag i Sverige. Människor kan inte bara sitta hemma och håva in pengar. Det yttersta skyddsnätet i välfärden är ekonomiskt bistånd, och inte ens det kommer utan förpliktelser. Det du pratar om, att det finns bidrag som folk bara håvar in, är ren lögn.

Jag frågade dig vad du konkret vill göra för att underlätta integrationen för människor som lever i Sverige. Jag tycker inte att jag har fått svar på den frågan. Det enda jag hör här är lögner och misstänkliggörande. Återigen frågar jag alltså på vilket sätt Sverigedemokraterna vill förbättra integrationen i samhället.

Herr talman! Ledamoten nämnde inte en enda konkret integrationsåtgärd i sitt anförande. Jag tänker att syftet med integration ändå måste vara att förbättra människors livssituation, möjliggöra för dem att ta del av samhället och rusta dem på olika sätt.

Ledamoten pratade länge om hur det var 1968 och sa att det var 0,2 procent invandrare i Sverige då. Sedan tror jag att du sa att du är 50 år gammal och att det är 20 procent invandrare i Sverige.

Herr talman! Extremister har av någon anledning en förkärlek för nostalgi, men det finns många saker som är mycket bättre i samhället i dag. Jag tänker på jämställdheten och hbtq-personers rättigheter, som är betydligt bättre än 1968.

Ledamoten pratade även om att vi utan invandringen skulle ha en välfärd i världsklass. Men faktum är att utan invandringen skulle vi inte ha någon välfärd i Sverige. Det är faktiskt invandrare som upprätthåller den välfärd som finns här.

Jag vill ställa en konkret fråga till ledamoten. På vilket sätt vill Sverigedemokraterna underlätta integrationen och förbättra livssituationen för människor i Sverige?

(Applåder)

Fru talman! Dagens debatt om arbetsmarknadsfrågor är omfattande, och därför väljer jag att koncentrera mig på kompetensförsörjning, arbetsmarknadspolitik, arbetsförmedling, arbetsintegrerande sociala företag och kortare arbetstid. Det är ett brett och betydelsefullt ämnesområde.

Jag vill börja med att framhålla vikten av den svenska modellen, där parter förhandlar och enas. Denna balans är något vi bör vara stolta över och aktivt värna, särskilt med tanke på dess internationella unikhet och de hot vi i dag ser mot arbetsrätten.

Fru talman! Vi står inför stora utmaningar på arbetsmarknaden. Trots att vi har många lediga jobb skriker både offentlig och privat sektor efter arbetskraft samtidigt som vi har stora grupper som är arbetslösa.

En viktig fråga är långtidsarbetslösheten och de specifika utmaningar som lågutbildade och personer med funktionsvariationer står inför. Det är tydligt att orsakerna inte är kopplade till ursprung, ovilja eller höga bidrag, som SD-regeringen påstår. I stället grundar sig problemet i bristen på de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det vore klokt för regeringen att prioritera en ambitiös utbildningspolitik för att minska kompetensklyftan och ge dessa människor verktygen de behöver för att kvalificera sig för arbete.

Samhällets insatser bör fokusera på att förbättra och utöka utbildningsmöjligheterna snarare än att man stirrar sig blind på sänkta bidrag och påstådd ovilja. Att överbrygga kompetensklyftan utgör inte bara en investering i enskilda människors framtid, utan det är en kraftfull åtgärd som stärker hela samhället. Det är dags att skifta fokus från medvetna missuppfattningar till verkliga lösningar och möjligheter.

Fru talman! I flera kommuner och regioner står vi inför en kompetensbrist, vilket i grund och botten påverkar välfärdens kärna. Redan i dag möter många av våra lärare och hälso- och sjukvårdsanställda en utmanande arbetsmiljö med överfulla klasser och påfrestande arbetsuppgifter inom vården och omsorgen. Denna belastning leder tyvärr till att många passionerade yrkespersoner inte längre orkar stanna kvar. En oroväckande trend, som tydligt illustreras av Vårdförbundets konstaterande, är att många sjuksköterskor har tvingats reducera sin arbetstid eller till och med lämna yrket i förtid på grund av en påfrestande arbetsmiljö.

Fru talman! Vi beklagar att regeringen beslutat sig för att slopa återhämtningsbonusen. Miljöpartiet initierade reformen, som har varit en möjlighet för personalgrupper i vården och äldreomsorgen att testa nya sätt och egna idéer för att förbättra arbetsmiljön, inklusive arbetstidsmodeller. Många intressanta och viktiga projekt har genomförts över landet, och vi anser att det är en satsning som hade behövt fortsätta och utvecklas.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att regeringen inte tycks erkänna den exceptionellt svåra ekonomiska situation som nu drabbar regioner och kommuner. SKR larmar om den pressade situationen. Även om regeringen har ökat de generella statsbidragen är det långt ifrån tillräckligt. Att fatta drastiska beslut utifrån Sverigedemokraternas paranoida vanföreställningar är förödande. Att nonchalera de demografiska förändringarna och arbetskraftsbristen i kommuner och regioner men även i andra sektorer, särskilt när det kommer till lönekravet för arbetskraftsinvandrare, är att förbise verkligheten. Bristen på arbetskraft förväntas få omfattande konsekvenser, med betydande påverkan på välfärden. Detta skapar oro inom kommuner och regioner och i olika sektorer i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Med rätt förutsättningar kan väldigt många få ett jobb att gå till och en egen inkomst att leva på. Men det är naivt att tro att detta ska ske av sig självt - eller, som regeringen verkar tro, ske genom att det blir så jävligt som möjligt att vara arbetslös. Detta sker genom att vi som samhälle gör vårt så att varje medborgare får rätt förutsättningar att göra sitt.

En förutsättning för att samhället ska klara av sin del av ansvaret har länge varit en fungerande arbetsförmedling som finns i hela landet och kan erbjuda hjälp och stöd utifrån varje individs behov. För några år sedan fick dock stora delar av Arbetsförmedlingens verksamheter hastigt sätta punkt för sin verksamhet när Moderaternas och Kristdemokraternas första neddragning på myndigheten kom. Varslen rasade in, kompetensen försvann och kvar stod människor som fortfarande behövde vägledning i jakt på ett jobb. Många av myndighetens handläggare med specialistkompetens om funktionsnedsättningar slutade, och flera av Arbetsförmedlingens lokalkontor runt om i landet stängdes ned. Det blev ett hårt slag för Arbetsförmedlingen som myndighet, för alla dess anställda och inte minst för alla arbetssökande.

Sedan dess har en del lokalkontor öppnat igen, men det räcker inte på långa vägar. Det är ett enda stort feltänkande att människor i behov av specialinriktade stöd inte ska kunna få träffa personen som ska ge stöd. Digitala medel är bra men kan inte helt ersätta detta för alla.

Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken behövs allra mest för de grupper som står längst ifrån arbetsmarknaden. Personer med olika typer av funktionsnedsättningar är en sådan grupp, utrikes födda kvinnor en annan.

För att Sverige ska klara integrationen och samtidigt säkra såväl vår välfärd som vår omställning behöver alla som kan jobba ges rätt förutsättningar för att göra detta. Under mina möten med människor runt om i Sverige träffar jag väldigt ofta lågutbildade utrikes födda kvinnor. Det som kommer fram mest i de samtalen är att de efterfrågar arbete: Kan du hjälpa mig att söka jobb? Jag har aldrig stött på någon ovilja att arbeta. Snarare längtar människor till jobb och självständighet.

Detta är ofta kvinnor som har levt i fattigdom eller förtryck, som aldrig haft någon möjlighet att knyta egna kontakter på den svenska arbetsmarknaden men som inte vill något annat än att ha ett eget arbete att gå till. Det är för dem som Arbetsförmedlingen kan innebära skillnaden mellan att komma in i Sverige och att lämnas utanför, och det är bland annat för deras skull som vi behöver se till att städa upp efter högerns experiment och börja göra det som vi vet fungerar.

De arbetsmarknadspolitiska programmen och de riktade arbetsmarknadsutbildningarna behöver utökas. Vi vill dessutom satsa på korta yrkesutbildningar i kombination med språkstudier, särskilt riktade mot kvinnor och bristyrken. Det är så vi kan rusta Sverige för framtiden, säkra välfärden och ge människor hopp och framtidstro.

Fru talman! Vi lever i en tid där samhället är i ständig förändring. Det som är nyheter i dag kan vara gammalt i morgon, och det som känns omöjligt i dag kan vara verklighet nästa månad. Det här kräver en arbetsmarknadspolitik för framtiden, som möter verkligheten där gamla jobb försvinner medan nya växer fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Svenskar har under flera generationer vuxit upp med bilden att ett fast och tryggt jobb är något som alla kan få, men det är något som dagens unga bara kan drömma om. Och medan många äldre kunnat arbeta inom samma yrke, till och med på samma arbetsplats, ett helt liv kan inga unga i dag räkna med att aldrig behöva byta bana.

En ny verklighet kräver en ny politik. En av delarna i den är studie och omställningsstödet. Sent omsider insåg regeringen att det behövs, men den senfärdigheten har satt många människor på väg att ta nästa steg i livet i kläm. Parterna har förhandlat fram ett viktigt avtal som gör att människor nu ska kunna vidareutbilda sig under yrkeslivet. Det här ser vi i Miljöpartiet som oerhört viktigt. Det hjälper rörligheten på arbetsmarknaden och är också en möjlighet till självförverkligande.

En annan del av framtidens arbetsmarknadspolitik är de arbetsintegrerande sociala företagen, som har en enorm potential som samhället inte tar till vara i dag. De skapar möjligheter för grupper som annars har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Samhällsvinsterna är också uppenbara och väl dokumenterade. Tillväxtverket har till exempel konstaterat att arbetsintegrerande sociala företag har fördelar som är särskilt bra för målgrupperna nyanlända och långtidsarbetslösa utrikes födda personer.

En del i den arbetsmarknadspolitik som bygger på framtiden är reformer för sänkt arbetstid. Det är en idé som under vissa tider har blivit hånad av de flesta partier i kammaren. Nu börjar dock även andra större partier i kammaren snegla åt det hållet, och jag är övertygad om att det är rätt väg att gå framåt. Inte för alla, alltid och överallt men för många yrkesgrupper som i dag inte orkar jobba ett helt liv är en sänkt arbetstid i grund och botten en förutsättning för att jobbet ska bli gjort.

Fru talman! Vi lever i en omvälvande tid. Det ställer krav på oss som politiker att våga tänka längre och se hur framtidens jobb kan vara med och bygga framtidens samhälle.

Det är två betänkanden vi debatterar i dag, AU2 och AU3. För AU2 har jag lämnat ett särskilt yttrande, och för AU3 yrkar jag bifall till våra reservationer 4 och 17.

Herr talman! 128 000 människor i Sverige är långtidsarbetslösa. Om vi ska tro arbetsmarknadsministern beror det på att det är så "fett" att vara arbetslös. Pehrsons tweet säger mycket om regeringens inställning till arbetslösa. Att det skulle vara "fett" att vara arbetslös saknar helt verklighetsförankring. Tvärtom visar forskning att utöver utanförskap kan långvarig arbetslöshet också leda till allvarlig ohälsa. Arbetsmarknadsministerns föraktfulla syn på människor i arbetslöshet förklarar varför regeringen monterar ned utbildningsmöjligheterna och i stället fokuserar på bidragstak och pekar ut arbetslösa som latmaskar och giriga människor.

Men grundproblemet för långtidsarbetslösa är att de i många fall saknar kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Därför är utbildning helt avgörande och regeringens nedmontering av utbildningsmöjligheter helt obegriplig. Människor behöver utbildas till de jobb som finns på arbetsmarknaden. Det vore bra för de individer som därigenom kan komma i arbete och vidare för vårt samhälle som behöver fler människor i arbete.

Miljöpartiet har länge drivit en arbetsmarknadspolitik som sätter individens behov av stöd i centrum. Det måste finnas fler vägar till jobb för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Individers behov är olika, och det är nödvändigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna reflekterar detta.

Vad gäller personer med funktionsnedsättning rör statistiken knappt på sig. Den internationella övervakningskommittén för funktionshinderkonventionen har kritiserat hur Sverige och andra länder lever upp till konventionens krav om rätt till arbete. I september fastslog den internationella övervakningskommittén för konventionen hur rätten till arbete för personer med funktionsnedsättningar ska tolkas. Den ger en tydlig vägledning för en radikal kursändring i svensk arbetsmarknadspolitik.

Kritiken handlar bland annat om särlösningar, synen på arbete och att lön inte ges på lika villkor. Det är angeläget att regeringen tar kritiken på allvar och startar ett analysarbete med förslag på förändringar. Behoven är individuella. En funktionsnedsättning behöver inte innebära nedsatt arbetsförmåga om personen får rätt hjälpmedel, stöd och förutsättningar.

I den fortsatta reformeringen av Arbetsförmedlingen är det viktigt att regeringen säkerställer att rätt stöd finns. Funktionsrättsrörelsen har kommit med ett 73-punktsprogram, och rörelsen bör involveras i det fortsatta reformarbetet.

Miljöpartiet har länge sett behovet av mer flexibla system som kan möta den oförutsägbarhet som det innebär att en människa kan ha en dagsform som kan skifta, se olika ut olika dagar och ibland skifta timme för timme. Det system vi har i dag bygger i hög utsträckning på att en individs funktionalitet ser likadan ut varje dag, vilket inte överensstämmer med verkligheten för kroniskt sjuka och multisjuka individer.

Vi vill se ett system som i högre grad premierar aktivitet, att prova på, att bryta isolering och att i större utsträckning och i högre grad styra själv för att kunna vara mer aktiv när ens hälsotillstånd tillåter det och mindre aktiv till exempel i tider av skov.

Ett sådant system kan utformas i likhet med det som gäller i arbetslöshetsförsäkringen, där den som är arbetslös markerar vilka dagar den arbetat och då inte får arbetslöshetsersättning för just de dagarna. Det skulle ge en grundtrygghet och möjliggöra för människor att prova på utan rädsla för att det ska leda till att hela ersättningen ifrågasätts. Det skulle bidra till att tillvarata det friska, och kombinerat med mer av supported employment och bättre arbetshjälpmedel skulle fler kunna hitta en nivå som fungerar.

Herr talman! Sämst förankring på arbetsmarknaden har utrikes födda kvinnor. Etableringsprogrammet måste bli mer individanpassat, och Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att matcha utrikes födda kvinnor mot jobb och utbildning.

Miljöpartiet vill även öka tillgången till yrkesutbildningar, med särskilt fokus på nyanlända kvinnor och bristyrken. Vi har sett att kvinnor med utländsk bakgrund missgynnas i den arbetsmarknadspolitiska bedömningen på grund av diskriminering. De får inte ta del av insatser i samma utsträckning som män och har svårare att komma i kontakt med handläggare.

Det krävs ett tydligt jämställdhetsperspektiv i alla etableringsåtgärder. Kvinnor och män ska mötas med samma förväntningar och ges likvärdiga möjligheter.

Det handlar dels om bättre utformade insatser och ett jämställt bemötande, dels om att hitta fungerande vägar att nå ut till de kvinnor som i dag har lite kontakt med myndigheter och samhälle. De satsningar som gjorts på öppna förskolor med språkstöd, där föräldralediga tillsammans med barnet kan lära sig svenska, är ett exempel på verktyg för att möta dessa kvinnor.

Vi vill individanpassa etableringsprogrammet så att det kan pågå i minst fyra år för dem som behöver mer stöd att etablera sig.

Vi vill öka antalet platser på korta yrkesutbildningar på komvux och folkhögskola, inriktade mot bristyrken och med särskilt fokus på nyanlända kvinnor.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram vikten av arbetsintegrerande sociala företag. De spelar en viktig roll i samhället genom att de skapar möjligheter för grupper som annars har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Samhällsvinsterna är uppenbara och väldokumenterade.

Tillväxtverket har konstaterat att arbetsintegrerande sociala företag har fördelar som är särskilt bra för målgruppen nyanlända och långtidsarbetslösa.

Det är dags att vi får en ny strategi för utveckling av de arbetsintegrerande företagen i Sverige. Kristdemokraterna har tidigare uttryckt intresse för dessa frågor och har nu chansen att visa att man menar allvar. Många människor skulle kunna få stöd av de arbetsintegrerande företagen på vägen ut ur långtidsarbetslöshet, men såväl regelverk som information behöver förbättras för att det ska bli verklighet.

Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 12 och reservation 14.

Herr talman! Som jag tidigare nämnde vill vi givetvis att möjligheten till kortare arbetstid ska gälla alla människor, men det är en reform som är helt omöjlig att genomföra. Realiteten säger emot att alla skulle kunna få det samtidigt, men möjligheten ska givetvis ges till alla.

Vi ser på situationen för kvinnor i kvinnodominerade välfärdsyrken, särskilt inom hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Kvinnorna är tungt belastade. Många lämnar yrket, och personalförsörjningen till dessa yrken är svår. Därför anser vi att de vore en bra grupp att börja med.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Att sänka arbetstiden för alla är absolut ingen enkel sak att genomföra. Det är heller inte möjligt att göra det på en gång. Men vi i Miljöpartiet tror att det går att göra för äldre kvinnor inom kvinnodominerade yrken, och vi tror att det går att göra genom investeringar. Som jag nämnde i mitt anförande vill vi till 2026 investera 10 miljarder per år i hälso- och sjukvården, dels för att förbättra arbetsvillkoren för kvinnor, dels för att de anställda inom hälso- och sjukvården och inom vård och omsorg ska få fler kollegor.

Detta kan vi göra genom att låna 100 miljarder till klimatinvesteringar. Det öppnar upp för en användning av resterande reformutrymme till att införa detta. Vi tror att det är viktigt.

Fru talman! En bra arbetsmiljö är själva förutsättningen för ett fungerande arbetsliv, både ur den enskildes perspektiv och ur samhällets perspektiv. För den enskilde är den grundläggande för hälsa och välmående. För samhället är det helt avgörande att människor orkar arbeta ett helt arbetsliv.

Trots den arbetsmiljölagstiftning vi har finns det stora problem i realiteten. Det gäller inte minst inom välfärden. I de kvinnodominerade yrkesgrupperna är stressen hög. Vad gäller psykisk ohälsa och stressrelaterade sjukdomstillstånd är det fortfarande den vanligaste sjukdomsorsaken i Sverige. Och den är vanligare bland kvinnor än bland män.

När stressen är inbyggd i en arbetssituation riskerar det att leda till psykisk ohälsa och sjukdom. Det gäller både korttidsfrånvaro och längre sjukskrivningar. Detta har också lett till att tusentals människor har lämnat yrken där de verkligen behövs. Många hade velat stanna om de hade haft en god arbetsmiljö.

Fru talman! Arbetsmiljölagen konkretiserades på ett viktigt sätt 2016. Då kom föreskrifter som tydliggjorde krav kopplat till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. I analysen som gjordes inför förändringen såg man att många var sjuka just på grund av besvär som i stor utsträckning var stressrelaterade. En rapport från OECD angav att den psykiska ohälsan och sjukfrånvaron kostar det svenska samhället miljardbelopp.

Förtydligandet av lagen innebar förhoppningar, men trots förtydligandet finns det stora brister i hur arbetsmiljölagen efterlevs. Miljöpartiet vill därför införa en nollvision för arbetsrelaterad ohälsa. I Sverige har vi till exempel en nollvision för allvarliga skador i trafiken. Den är viktig och har gjort att man metodiskt har jobbat med utökad säkerhet, vilket har räddat många liv. En nollvision kan ge tydlighet och få saker att hända.

Ett första fokusområde för en sådan nollvision bör vara hälso- och sjukvården och vården och omsorgen. År efter år har medarbetare tvingats skjuta upp sina semestrar för att vården ska fungera. Sjuksköterskor säger upp sig i oro över att beordras in på semestern eller erbjudas tusenlappar för att avstå från helt nödvändig återhämtning. Över 13 000 sjuksköterskor i arbetsför ålder har lämnat yrket för andra branscher. Nästan var femte barnmorska under 65 år har valt bort yrket.

Bristen på personal har skapat en ond cirkel som måste brytas. Fler kollegor krävs för att personal inom hälso- och sjukvården och vården och omsorgen ska få förutsättningar att utföra sitt jobb. Möjlighet till återhämtning och utveckling krävs för att fler ska orka jobba kvar och för att fler ska vilja välja yrket. Att hinna äta lunch i lugn och ro måste vara självklart, och man ska inte behöva vara orolig för att inte kunna ta ut sin semester.

Jag vill i sammanhanget nämna en stor och viktig satsning som Miljöpartiet driver. Vi anser att staten bör ta ett ökat ansvar genom ett permanent statligt stöd för förbättrade villkor för personal i hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Vi vill satsa 10 nya miljarder om året tills det har förstärkts med 40 miljarder permanent 2026. Satsningen ska vikas för nyanställningar och höjda löner. Detta skulle, om det blir verklighet, göra stor skillnad för kvinnors arbetsvillkor och minska risken för stressrelaterad ohälsa.

Vi i Miljöpartiet vill också utöka den återhämtningsbonus som vi drev igenom när vi satt i den rödgröna regeringen. Jag vill påminna mina socialdemokratiska kollegor i kammaren om detta. Och, fru talman, jag ser det som en hedersbetygelse att Sverigedemokraterna har noterat vår regeringsmedverkan.

Detta är medel som kan sökas för att pröva utvecklingsidéer som personalen har för att förbättra arbetsmiljön. Det kan handla om nya sätt för återhämtning eller att pröva olika arbetstidsmodeller eller andra innovativa arbetssätt som personalgrupper vill pröva.

Kärnan i bonusen är att förslagen ska komma från personalen. Även denna reform har potential att förbättra många kvinnors arbetssituation och bidra till att deras idéer kan lyftas fram och realiseras. Hittills har återhämtningsbonusen utnyttjats väl. Den har också kompletterats med ett bidrag för att minska eller avskaffa delade turer, vilket vi välkomnar. Återhämtningsbonusen har stor potential, och vi anser att den behöver fördubblas.

Fru talman! Jag vill ta upp en orimlig skevhet när det gäller hur man ser på brister i arbetsmiljön. Det gäller sanktionsavgifter. Arbetsmiljöverket kan i dagsläget utdöma sanktionsavgift om det finns fysiska brister i arbetsmiljön. Men den möjligheten saknas för brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön - detta trots att de flesta människor alltså blir sjuka av det senare.

I utredningen Steg framåt, med arbetsmiljön i fokus lämnades nyligen ett förslag om att detta ska förändras. Det är väldigt viktigt, och jag hoppas att regeringen återkommer med ett lagförslag snart. Det skulle göra en enorm skillnad för många människor.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om arbetstid. Miljöpartiet vill att människor ska ha mer makt över sin tid. Arbetstiden är ofta dåligt fördelad över arbetslivet. Många som är nya på arbetsmarknaden arbetar mindre än de vill göra. Andra sliter ut sig och tvingas kanske lämna arbetslivet i förtid.

Arbetstiden behöver vara mer flexibel för människors olika behov och livsfaser. Miljöpartiet vill sänka normalarbetstiden för alla och göra det lättare att påverka både sin arbetstid och sina arbetsvillkor. Den som vill ska kunna välja kortare arbetstid i stället för högre lön.

Några steg på vägen mot sänkt normalarbetstid kan vara att låta äldre gå ned i arbetstid med bibehållen lön, att erbjuda människor att ta ut sin löneförhöjning i mer ledig tid i stället eller att det blir sänkt arbetstid med bibehållen lön i tunga kvinnodominerade yrken i vård och omsorg.

För att det ska vara en god arbetsmiljö för alla är det också oerhört viktigt att arbeta mot diskriminering och trakasserier på arbetsplatser. Det kräver en stark diskrimineringslagstiftning och tillräckliga resurser till både Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket.

Medan Miljöpartiet satt i regering stärktes detta arbete. Mycket har också gjorts på myndighetsnivå. Dessvärre finns det skäl att vara orolig nu. Jag ser inte någon sådan ambition hos denna regering. Snarare finns det risk att vi tar stora steg bakåt. Det skulle drabba många människor i hela landet.

Jag står, fru talman, bakom de reservationer jag har i betänkandet, men för tids vinning vill jag yrka bifall endast till reservation 4 och reservation 24.

Fru talman! Jag delar som sagt ledamotens bild att machokulturen är ett problem. Detta behöver vi jobba med.

Men jag har väldigt svårt att ta dig seriöst över huvud taget. Ni samarbetar med Sverigedemokraterna, som vill förbjuda pride och prideflaggor, tycker att dragqueens som läser böcker för barn är problematiska och vill avskaffa diskrimineringslagen, som skyddar många människor med utländsk bakgrund men även kvinnor som blir utsatta på sina arbetsplatser. Att ni inte kritiserar detta men kritiserar unga killar i Hammarkullen talar för sig självt.