Åsa Eriksson

Fru talman! Det är en tuff situation att leva på sjuk- och aktivitetsersättning även efter att den räknas upp med inflationen, säger finansministern. Jag kan bara instämma. Därför är det så förvånansvärt att regeringen ändå väljer att höja funkisskatten och inte sänka skatten för dem som har de allra lägsta inkomsterna.

Jobbskatteavdraget är inte bara en lättnad för låg- och medelinkomsttagare, även om detta verkligen behövs nu när tio års reallöneökningar i praktiken är utraderade av inflationen. Därför har även vi socialdemokrater med ett jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare i vårt budgetförslag. Men jobbskatteavdraget minskar också intäkterna till statskassan, precis som min kollega Linus Sköld tydliggjorde. Det handlar om många miljarder. Och om intäkterna inte tas någon annanstans ifrån får detta stora effekter på välfärden.

Vi socialdemokrater vill i stället trappa av jobbskatteavdraget för dem som tjänar mest och helt ta bort det för dem som har en inkomst på mer än 100 000 kronor i månaden. De behöver verkligen inte samhällets stöd för att ha råd med mat och hyra. Det behöver däremot den som är långtidssjuk eller funktionsnedsatt och därför inte kan jobba och som nästa år alltså har en inkomst på i bästa fall lite drygt 12 000 kronor före skatt. Det är stor skillnad jämfört med de ersättningar som jag och statsrådet får.

Fru talman! När välfärden urholkas på grund av stora skattesänkningar slår det också hårt mot samhällets svaga. Det slår mot dem som är allra mest beroende av sjukvård, omsorg, rehabilitering och stöd. Precis som kollegan Sofia Amloh sa handlar det om välfärdsarbetare som måste springa ännu snabbare, får ännu färre kollegor och ska hinna ännu mer. De riskerar nu att sjukskrivas på grund av stress och överbelastning. Regioner och kommuner får också allt svårare att behålla och rekrytera personal. Det drabbar oss alla men framför allt samhällets svaga, som är mest beroende av att välfärden fungerar.

Detta oroar mig väldigt mycket. Det blir låga ersättningar för människor som lever på sjuk- och aktivitetsersättning och är långtidssjuka eller funktionsnedsatta, och välfärden urholkas ännu mer. Den går redan på knäna, men det kommer att bli ännu värre nästa år för att den SD-styrda regeringen väljer att sänka skatten för höginkomsttagare i stället för att inflationssäkra statsbidragen till kommuner och regioner.

Fru talman! Vi behöver göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete, sa finansminister Elisabeth Svantesson. Men den som inte kan arbeta, vad ska den leva av? Därför vill jag än en gång ställa frågan till finansministern: På vilket sätt är det lönsamt för de funktionsnedsatta och de långtidssjuka med ytterligare ett jobbskatteavdrag för finansministern, mig själv och andra höginkomsttagare?

(Applåder)

Fru talman! Vad trevligt att vara här i dag! Det är inte helt lätt att få finansministern till kammaren för interpellationsdebatt, så jag är verkligen glad att hon har tagit sig tid.

Fru talman! Jag vill börja med ett citat: "Vi kommer att strama åt bidragen. Det är inte ett hot, det är ett löfte." Så sa statsminister Ulf Kristersson på en presskonferens den 4 september, när han och finansministern presenterade planerna på ett nytt jobbskatteavdrag.

Finansministern har helt rätt - inflationen har gjort maten rekorddyr. Köerna till hjälporganisationerna blir längre för varje vecka med människor som söker hjälp. Ärendena hos Kronofogden ökar, och allt fler människor vänder nu på varenda krona för att få ekonomin att gå ihop. Men det går att göra någonting åt det.

Den främsta anledningen till fattigdom hos långtidssjuka och funktionsnedsatta är nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. De rika har dragit ifrån. Antalet miljardärer i Sverige har ökat, men de fattiga har blivit allt fattigare. I år är den högsta garantinivån i sjukersättningen 12 163 kronor per månad före skatt. Det gäller om du är över 30 år - är du yngre än så har du en lägre ersättning.

Vi kommer att strama åt bidragen, lovade statsministern. Men, fru talman, har inte regeringen förstått att personer som lever med sjuk- och aktivitetsersättning inte kan arbeta? De har inte arbetsförmåga.

Finansministern har helt rätt i att prisbasbeloppet höjs vid årsskiftet. Det gör att sjuk- och aktivitetsersättningen höjs med 9,1 procent. Det är bra, men det är långt ifrån tillräckligt. Det gör att en 25-åring med full ersättning på garantinivå nästa år kommer att ha 12 553 kronor i månaden att leva på. Det är alldeles för dåligt. Och det ska jämföras med riksdagsarvodet, som vi ledamöter har, som är på drygt 73 000 kronor och arvodet som finansministern har på drygt 150 000 kronor i månaden. Vi kommer att strama åt bidragen, lovade statsministern.

Fru talman! Jag är mycket medveten om det ekonomiska läget, och jag förstår att finansministern verkligen inte har ett lätt uppdrag. Men jag har också tyckt mig höra att finansministern säger sig värna sjuka och funktionsnedsatta människor. Ändå väljer hon att gå fram med ett jobbskatteavdrag bara för oss höginkomsttagare, människor som arbetar och pensionärer, inte för dem som främst drabbas av de höga matpriserna. Det är lite svårt att förstå.

Funkisskatten är orättvis och orättfärdig. Vi socialdemokrater föreslog redan i förra årets budget att den skulle tas bort, och vi gör det i år igen i vårt budgetförslag. Men Sverigedemokraterna och regeringen väljer i stället att höja funkisskatten. Vi kommer att strama åt bidragen, lovade statsministern.

Därför vill jag än en gång ställa frågan till finansministern: Vad tänker den SD-styrda regeringen göra för att jobbskatteavdraget inte ska missgynna ekonomiskt utsatta grupper? Det kan väl inte vara rätt att de ska betala det högsta priset för inflationsbekämpningen när finansministern och jag får en skattesänkning?

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket man kan säga om det där anförandet. För det första är det skillnad på förvaltningsanslag, alltså kostnader för utbetalningen, och själva stödpengarna. I stället för att anklaga mig för lögn menar jag att statsrådet behöver ha en dialog med Försäkringskassan och fackliga företrädare. Det är de som berättar att de stöd man fick för själva utbetalningen av elprisstödet inte täckte kostnaderna.

Herr talman! För det andra säger statsrådet att jag inte skulle befinna mig i samma verklighet som "vi andra". Jag skulle vilja säga att det är regeringen som inte verkar befinna sig i samma verklighet som de familjer som nu får vänta i fem eller kanske upp till sex månader på besked om huruvida de har rätt till stöd för assistans till sina funktionshindrade barn eller inte. Det är så långa handläggningstider nu. Om man ansöker om assistans får man veta att det kan dröja upp till sex månader innan man får besked. Ett halvår är en otroligt lång tid att vänta på besked om huruvida man får stöd eller inte om man är en familj som lever i en ekonomiskt utsatt situation, vilket många gör. Detta är den verklighet som jag vill att vi ska prata om.

Det är dessutom så att Försäkringskassan har visstidsanställt pensionerade rutinerade handläggare, som skulle handlägga bland annat komplicerade LSS-ansökningar, för att beta av ärenden, förbättra balansen och korta köerna. Men i somras fick dessa handläggare veta att de inte längre var behövda, eftersom det inte fanns pengar. Det betyder att köerna fortsätter att vara långa. Vad tänker statsrådet göra åt det?

Herr talman! Låt mig först avvika från ämnet och gratulera ledamoten Svensson till hans premiäranförande här i kammaren efter bara två dagar som ledamot. Jag är imponerad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hörde dessvärre inget svar på vare sig min eller ledamoten Svenssons fråga från statsrådet Tenje i hennes anförande här. Jag antar att det beror på att statsrådet Tenje håller med mig om det inte är en effektiv användning av medel att först rekrytera personal och sedan säga upp dem. Jag antar också att statsrådet Tenje inte har något bra svar på ledamoten Svenssons fråga om hur man ska stötta hushållen i deras ekonomiska problem när de inte får de pengar de väntar på från Försäkringskassan. Rätta mig gärna om jag har fel, men det är så jag tolkar de uteblivna svaren.

Herr talman! Jag vill också påminna statsrådet om det statsrådet sa i vår debatt den 13 december 2022. Då pratades det inte om några gamla försyndelser eller någon inflation. Då pekade statsrådet på att Försäkringskassan själv prognostiserade ett litet överskott för år 2022. Verkligheten verkar alltså förändras beroende på när vi diskuterar de här frågorna.

Herr talman! Jag har pratat med företrädare för de två facken på Försäkringskassan - ST och Saco - och de säger samma sak. För ett år sedan hade Försäkringskassan fokus på att stoppa kompetensflykten, sänka omsättningen av personal och skapa stabilitet för att kunna utveckla verksamheten. Det handlade om att effektivisera, digitalisera och hitta smidigare processer. Men i dag, herr talman, är många av de nyanställda uppsagda. Det råder i princip anställningsstopp, och det skapar luckor i organisationen. Det stoppar upp utvecklingsprocesser, och det förhindrar effektiviseringsarbetet som är så nödvändigt och skulle vara så välkommet.

Båda facken menar också - och det har jag även läst från generaldirektören i rapporterna från Försäkringskassan - att de pengar som Försäkringskassan fick från regeringen för att betala ut elprisstödet inte räckte. Försäkringskassan fick i stället omfördela medel och ta från andra anslag för att kunna få ut elprisstödet. Att man inte har de pengar och den personal man behöver påverkar förstås handläggningstiderna, precis som ledamoten Svensson tog upp.

Herr talman! För verksamhetsutvecklingen verkar det ha varit ett förlorat halvår. Uppsägningarna för med sig oro och omsättningen av personal ökar igen, och det leder till kringkostnader. En facklig företrädare säger att läget är extremt bekymmersamt för medarbetarna men framför allt för alla de människor som har rätt till ersättning från Försäkringskassan och till skyndsam behandling av sina ärenden men som nu får vänta.

Herr talman! Det här är allvar. Den anslagskredit som Försäkringskassan har fått är bara ett litet plåster på ett stort, blödande sår. Regeringen måste komma till beslut och ge besked till Försäkringskassan och andra myndigheter som behöver veta vad de har att röra sig med nästa år för att inte behöva säga upp ännu mer personal. Det är viktigt på riktigt för vanligt folk.

Jag vill återigen fråga statsrådet: Är det här en effektiv användning av statliga medel? Kommer Försäkringskassan att få tillräckligt med förvaltningsanslag i höstbudgeten så att de kan handlägga ärenden och betala ut ersättning till dem som har rätt till det inom rimlig tid?

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet. Det är trevligt att vara här igen. Och det är roligt att se att också moderata kollegor har anmält sig till debatterna och är här i kammaren. Statsrådet kanske kan behöva lite eldunderstöd.

Herr talman! Statsrådet och jag är helt överens om att socialförsäkringen, som omfattar i stort sett alla som bor eller arbetar i Sverige, är en viktig del av de offentliga trygghetssystemen. De har stor betydelse för enskilda och för hela samhällsekonomin. För många människor är ersättningen från Försäkringskassan helt livsavgörande.

Herr talman! I en interpellationsdebatt om just anslaget till Försäkringskassan som statsrådet och jag hade den 13 december förra året sa statsrådet Anna Tenje: "Det är av stor vikt att de medel som tilldelas myndigheten används på ett effektivt sätt för att fullgöra kravet på en effektiv verksamhet." Gott så! Där är vi helt överens. Men sedan händer något.

Under sommaren har vi som bekant fått rapporter om att Försäkringskassan har tvingats säga upp provanställd personal, ungefär 450 personer, eftersom myndigheten inte har fått de förvaltningsanslag som man har begärt hos regeringen.

Herr talman! Det innebär att myndigheten har lagt massvis med pengar och tid på att rekrytera personer och på att utbilda personal och lära upp dem i verksamheten. Men sedan tvingas man säga upp personal, inte för att man inte behöver dem utan för att regeringen inte har givit tillräckligt med pengar för att betala personalens löner.

Herr talman! I vår förra debatt i ämnet sa statsrådet också att problemet inte bara är brist på pengar utan att brist på kompetens eller hög personalomsättning också kan vara ett problem. Jag håller verkligen med. Men brist på kompetens löser man inte genom att säga upp nödvändig personal som man nyss har hittat och anställt.

Herr talman! För mig är det svårt att förstå att regeringen inte har givit kassan de pengar man behövde, varken i höstbudgeten för i år eller i vårändringsbudgeten, vilket statsrådet signalerade i vår förra debatt. Statsrådet måste ändå rimligen ha insett att det innebar att Försäkringskassan skulle behöva säga upp personal.

Pengar har uppenbarligen funnits för att sänka skatten för de rikaste men inte för att behålla nödvändig personal på Försäkringskassan. Det tycker jag är en märklig prioritering. Är det verkligen en effektiv prioritering?

Herr talman! De uppsagda behövs bevisligen i verksamheten, eftersom handläggningstiderna nu växer. Kompetens är svårt att hitta. Det kostar pengar att rekrytera. Och det kostar mycket pengar att lära upp personal, upp till 1 miljon innan man är självgående, enligt de fackliga företrädare jag har pratat med. Och statsrådet brukar säga att stävja fusk och felaktigheter är en viktig prioritering. Det håller jag med om. Men hur ska personalen som är kvar hinna med att göra det när de blir färre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Regeringens fagra ord om effektivitet verkar alltså inte vara annat än just fagra ord och fromma förhoppningar. Jag vill därför fråga statsrådet Anna Tenje: Vad är statsrådets bild? Menar statsrådet att uppsägning av 450 provanställda är effektiv användning av statliga medel?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Kontaktdagar är bra. Det är alldeles utmärkt att de finns. Men det räcker inte. Jag hoppas att statsrådet har träffat till exempel Diabetesförbundet. De har kämpat för det här i flera år, sedan domen i Högsta förvaltningsdomstolen som gör att man inte längre får vabba för att hjälpa sina barn i skola och förskola med till exempel insulinpump. De vittnar om hur stort problem detta är och hur ofta det inträffar. När jag skrev i sociala medier att vi skulle ha den här debatten kommenterade en kvinna som heter Karolina så här:

Jag ser på nära håll hur föräldrar kämpar med att få vardagen att gå ihop med ständiga utryckningar till skolan när det inte funkar med medicineringen. Det tär enormt, både på ekonomin och på orken. En vanlig missuppfattning är att det kan krångla ett tag innan medicineringen är inställd och att det sedan funkar smärtfritt, men så är det inte. Medicineringen måste justeras och anpassas kontinuerligt, vilket gör att det haltar i skolan, på jobbet och med sömnen för den här typen av familjer.

Fru talman! Så här tror jag varken att statsrådet eller jag vill att det ska vara. Jag vill att dessa föräldrar, även om det haltar och är besvärligt, åtminstone ska veta att de har lagstadgad rätt att vara lediga från sina jobb för att hjälpa sina barn när det behövs i skolan, och de ska ha lagstadgad rätt att ansöka om vab-ersättning så att de får åtminstone någon ekonomisk kompensation för att inte familjeekonomin också ska krascha.

Jag vill för sista gången ställa frågan till statsrådet: När kommer regeringen att lägga fram dessa förslag, som presenterades i ett delbetänkande redan i juni 2021? De är klara, och det är bara att sätta igång och skriva en proposition och lägga på riksdagens bord. Jag är övertygad om att det går lätt att få majoritet för den förändringen i Sveriges riksdag. När sker det, statsrådet?

Fru talman! Jag delar uppfattningen att vårt system med föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning är väldigt bra. Det är jättebra att delegationer från andra länder kommer och lär av det. Det behöver spridas över världen. Jag var själv i Taiwan i förra veckan och pratade bland annat med Taiwans president och bjöd in henne till Sverige för att lära sig om bland annat vårt system med föräldraförsäkring och hög kvalitet på offentligfinansierad förskola och äldreomsorg för att råda bot på problemet med att det föds alldeles för få barn.

Så långt är vi överens. Men med det sagt vill jag göra ett medskick: För guds skull, förstör inte det här systemet som är så bra! Inför inte nannycheckar och annat som gör att det inte blir föräldrarna som är hemma med sina barn, för det är jätteviktigt! Det är därför föräldraförsäkringen finns till.

Fru talman! Det var den socialdemokratiskt ledda regeringen som tillsatte utredningen om hur föräldraförsäkringen ska ses över. Utredningen fick också i uppdrag att titta på hur vi kan lösa problemet med att hundratals föräldrar till barn med diabetes i dag tvingas vara borta från sina jobb utan ersättning eller kanske flexa om man har möjlighet till det. Men som vi också har förstått finns det en tyst överenskommelse där många arbetsgivare låter sina anställda sjukanmäla sig, fastän de inte är sjuka, för att ta hand om barnen i skolan när de behöver hjälp med att till exempel justera en insulinpump.

Jag vet att statsrådet är ivrig när det gäller att stävja fusk i sjukförsäkringen. Det är vi socialdemokrater också, och därför kan vi aldrig tillåta att människor mot sin vilja tvingas fuska för att kunna hjälpa sina barn som har en kronisk sjukdom. Vi måste helt enkelt lösa det här problemet, och det nu!

Fru talman! Vi tillsatte den här utredningen för länge sedan. Det finns färdiga förslag. Det är bara att sätta igång. Att som statsrådet säga att det bereds i Regeringskansliet är bara att ducka. Jag menar att alla föräldrar som i dag har ont i magen för att de inte vet hur de ska kunna komma loss från jobbet för att hjälpa sina barn i förskola och skola när det saknas resurs i skolan för att hjälpa till behöver ett svar från regeringen. Det svaret hade de behövt för länge sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar också att detta är en klassfråga. Det finns föräldrar som har möjlighet att ibland skjuta lite på sina arbetstider eller kanske jobba igen senare på kvällen när barnet har slutat skola eller förskola. Men det kan inte alla anställda. Många LO-arbetare, till exempel, har inte möjlighet att vare sig skjuta på sina arbetsuppgifter, vara någon annanstans eller ändra sina arbetstider.

Om regeringen menar allvar med att vi ska ha en föräldraförsäkring som faktiskt genomsyras av försäkringstanken - alltså att vi betalar in till försäkringen och får tillbaka när det behövs - och där tanken är att alla ska behandlas lika oavsett vilken typ av anställning man har, då menar jag att regeringen måste komma tillbaka till Sveriges riksdag med förslag på hur föräldrar till kroniskt sjuka barn ska kunna få vab-ersättning för att hjälpa sina barn till en god hälsa.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är trevligt att vara här igen.

I Sverige har vi tack vare flera reformer, framför allt från socialdemokratiska regeringar, en allmän föräldraförsäkring som ger lagstadgad rätt till ledighet från arbete för att man ska kunna vara med sina barn när de är små. Man får också en ekonomisk kompensation under tiden.

Detta är alldeles utmärkt, av flera anledningar. Inte minst främjar det jämställdheten när både pappor och mammor har möjlighet att vara hemma och ta hand om sina barn och lära känna sina barn ordentligt. Men det är också bra för att det uppmuntrar till arbetskraftsdeltagande att både män och kvinnor kan arbeta och göra karriär, vilket jag tror att både statsrådet och jag tycker är viktigt och bra.

Vi har också ett system för tillfällig föräldrapenning, vanligen kallat vab, vård av barn, för att man ska kunna vara hemma och vårda sina barn när de är sjuka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag blir därför uppriktigt förvånad och faktiskt också bekymrad när statsrådet i sitt svar på min fråga hänvisar till föräldrapenningen. Det här handlar ju om föräldrar som har barn med kroniska sjukdomar, framför allt diabetes, men statsrådet talar om införande av dubbeldagar i föräldraförsäkringen som en lösning.

Vi socialdemokrater har ingenting emot dubbeldagar. Det kan rätt utformat vara en mycket bra lösning, tror vi. Men det löser inte det här problemet.

En av fem vårdnadshavare till barn med diabetes uppger att de har fått vikariera som resurs i skolan för att hjälpa sina barn. Detta har de fått göra utan ersättning och utan lagstadgad rätt att vara borta från sina jobb. Det finns i dag ungefär 8 000 barn med diabetes typ 1, så detta är ett stort problem.

Föräldrar som har barn med diabetes har ett mycket omfattande ansvar för att hjälpa sitt barn. De behöver se till att barnet har så jämn blodsockernivå som möjligt och tillföra insulin utan att orsaka hälsoproblem.

Fru talman! För att förvissa mig om att jag inte har missförstått statsrådet Tenje vill jag fråga henne: Menar regeringen verkligen att föräldrar till kroniskt sjuka barn ska ta ut färre föräldradagar när barnen är små för att sedan kunna använda föräldradagarna som något slags silvertejp i ett moderat samhälle som inte ger alla föräldrar samma möjlighet att finnas i barnens vardag när barnen är små? Och om jag inte har missförstått statsrådet utan svaret på den frågan är ja och alltså föräldrapenning och dubbeldagar är lösningen på problemet, hur har statsrådet då tänkt att föräldrar ska lösa problemet om barnet behöver hjälp med sin insulinpump i dag? Uttag av föräldrapenning ska man ju anmäla minst två månader i förväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret! Jag väljer att tolka svaret som att näringsministern också håller med om att kunskapen om immaterialrätt behöver öka på många håll, även om varken statsrådet eller jag kan styra innehållet i utbildningarna.

De flesta patent i Sverige ägs av ett fåtal företag. Det är några väldigt stora och framgångsrika företag som har egna ip-avdelningar. De har jättebra kunskap. Men hos de allra flesta företag saknas detta, liksom hos många innovatörer och hos många forskare på våra universitet. Det är därför som kunskapen behöver öka brett, menar jag och Socialdemokraterna.

Jag vill upprepa den fråga som ledamoten Birinxhiku ställde: Vad är det som gör att statsrådet och regeringen dröjer? Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna ville ju ha en immaterialrättsstrategi före valet. Svenskt Näringsliv har kommit med konkreta förslag till en immaterialrättsstrategi. Vi har i vår motion kommit med konkreta förslag om vad en innovationsstrategi skulle kunna innehålla. Det är bara för regeringen att sätta igång. Vad är det som håller regeringen tillbaka?

Ska vi ha ett framgångsrikt näringsliv i framtiden och leda den gröna utvecklingen måste vi börja i dag. När kommer regeringen att sätta igång arbetet med en effektiv innovationsstrategi med tyngdpunkt på immaterialrätt?

Fru talman! Äntligen får vi debattera lite mer immaterialrätt här i kammaren! Jag hoppas att statsrådet ser fram emot detta lika mycket som jag har gjort.

För oss socialdemokrater är det en självklarhet att svenska företag ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner. Innovationskraft är helt avgörande för att vi ska fortsätta vara världsledande. Vi rankas som ett av världens bästa innovationsländer, och genom att leda klimatomställningen skapar vi mängder av nya gröna jobb runt om i hela Sverige. Det är fenomenalt! Och det är helt avhängigt av att vi är duktiga på immaterialrätt och innovationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Covidpandemin visade med all önskvärd tydlighet vikten av att ha ett robust patentsystem så att man vågar investera stora medel i till exempel nya vaccinformer. Hade detta inte funnits på plats hade vi kanske fortfarande haft en pågående dödlig pandemi i dag.

För att kunna vara världsledande även i framtiden behöver Sverige bli ännu bättre på att ta till vara de tillgängliga kunskaper som finns i de öppna patentsystemen, bland annat, och på att kommersialisera viktiga innovationer.

Fru talman! Statsrådet hänvisar i sitt till arbete på internationell nivå, på EU-nivå, och det behövs absolut. Där var vi i den socialdemokratiska regeringen drivande. Men detta ensamt ökar inte innovationskraften i Sverige; det behövs mer.

Av den anledningen har jag och min kollega Jennie Nilsson skrivit en motion där vi föreslår att regeringen ska arbeta fram en offensiv innovationsstrategi med fokus på immaterialrätt. Detta har statsrådets parti och övriga i Tidölaget tyvärr avslagit.

Vi menar att genom att använda den tillgängliga information som finns i patentdatabaser mer systematiskt skulle vi kunna satsa våra gemensamma forskningsmedel där de gör mest nytta i stället för att, vilket i dag tyvärr händer ibland, forska på sådant som redan är utforskat och till och med patenterat.

Många små och medelstora företag har innovationer som bör skyddas, men som min kollega sa tidigare är kunskapen för dålig när det gäller om, när och i så fall hur man ska skydda sina innovationer. Detta vill vi socialdemokrater ändra på med ett kunskapspaket.

Fru talman! Vem äger rättigheterna när AI har skapat något? Det är ett problem som världen fortfarande brottas med. Sverige behöver ta ledartröjan när det gäller att skapa ett modernt och teknikneutralt regelverk för detta.

Illegal ip-tv är ett gigantiskt problem, liksom handel med piratkopior. Det gör att svenska företag förlorar miljarder i intäkter och att staten dessutom går miste om stora skatteintäkter. Så kan vi inte ha det.

Fru talman! Kunskapen om immaterialrätt är helt uppenbart för låg inom stora delar av samhället, även bland många av upphovspersonerna bakom viktiga innovationer. Jag undrar därför om statsrådet tycker att det är rimligt att en ingenjör kan ta examen från ett svenskt universitet utan att ha några som helst kunskaper om immaterialrätt, trots att ingenjörerna förhoppningsvis kommer att vara delaktiga i att ta fram framtida innovationer. Menar statsrådet att detta är rimligt?

(Applåder)

Fru talman! Jag gläds åt att statsrådet i alla fall är otroligt engagerad i dessa frågor. Det är jättebra, även om vi har helt olika syn på hur lösningen ser ut. Jag gläds också åt att statsrådet öppnar för en fortsättning på Äldreomsorgslyftet. Detta tror jag att många kommuner runt om i Sverige välkomnar.

I övrigt, fru talman, stämmer helt enkelt inte en hel del av de saker som statsrådet säger, såsom att det saknas satsningar på kommunsektorn i den socialdemokratiska skuggbudgeten och att det handlar om någon liten promille. Statsrådet viftar bort 6 miljarder kronor här. Vi dubblar anslaget och satsningen på kommunerna jämfört med statsrådet. I min kommun, lilla Norberg, är det jättemycket pengar som skulle göra enormt stor skillnad. Statsrådet kommer från Stockholm som är en så stor kommun att dessa pengar kanske inte gör lika stor skillnad, men för många kommuner spelar varenda krona stor roll för vilken typ av verksamhet som kan bedrivas.

Fru talman! För alla som arbetar inom omsorgen med för få kollegor är det kännbart att nu få höra att vakanser inte kan tillsättas därför att regeringen har valt att inte prioritera välfärden utan har valt att prioritera andra saker i sin budget. Det blir kännbart när vikariat inom förskolan inte kan förlängas därför att regeringen har valt att prioritera andra saker än att satsa på välfärden.

Jag frågar igen: Varför är statsbidrag till kommunerna en expansiv finanspolitik enligt statsrådet när stora skattesänkningar till oss höginkomsttagare uppenbarligen inte bedöms vara det?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att kommentera det statsrådet säger om att inte vara SD-styrd. Statsrådet vet nog att Socialdemokraterna har fler mandat i Sveriges riksdag än vad de tre regeringspartierna har tillsammans. Med andra ord är regeringen styrd av Sverigedemokraterna, för annars skulle regeringen inte få igenom något här i kammaren. Men det var inte därför jag ställde denna interpellation, egentligen till finansministern.

Hur som helst hör jag fortfarande inget konkret från civilministern om vad han tänker göra. Det är välkommet med besked i höstbudgeten, men samtliga kommunalråd har efterlyst besked tidigare så att de kan planera ekonomin och veta om de ska säga upp personal redan nu eller försöka övervintra.

Det där om inflationsbekämpning när det gäller just kommunsektorn och välfärden låter som en dålig undanflykt för att slippa satsa på kommunerna, för precis som ledamoten Karlsson redogjorde för finns det beräkningar som visar att det inte skulle bidra till inflationen.

Fru talman! För några dagar sedan fick jag ett mejl från kommunstyrelsens ordförande i Sala, Amanda Lindblad. Hon är precis som många andra kommunalråd väldigt bekymrad över hur de ska lyckas höja kunskapsresultaten i skolan, vilket är nödvändigt, och kunna utbilda kunnigt folk inom äldreomsorgen när inflationen äter upp hela utvecklingsutrymmet och mer därtill. Hon pekar också på ett annat problem än själva nivån på statsbidragen, nämligen ryckigheten och den osäkerhet om vad som kommer att gälla kommande år.

Fru talman! Jag vill citera ur hennes mejl: Det handlar främst om långsiktig hållbarhet i vår planering, till exempel Äldreomsorgslyftet som nu tas bort, trots att det varit väldigt bra och viktigt för kompetensförsörjningen, och dessutom tas bort vid helt fel tidpunkt. Vi behöver göra stora insatser på området för att klara den demografiska utvecklingen, inte ta bort den personal som redan fanns. Inom skolan här i Sala har mycket av ledningens tid lagts på att söka riktade statsbidrag. Det råder alltid stor osäkerhet om vilken extra satsning som kan göras, om man vågar göra det och om vi kommer att få godkänt eller ej. Kortsiktigheten skapar svårigheter för planeringen och en stress i organisationen. Dessutom skapar osäkerheten en minskad tilltro från medborgarna till rådande system.

Fru talman! Detta är allvarligt. Regeringar av alla kulörer är skyldiga till duttandet med statsbidrag som försvårar kommunernas planering. Det erkänner jag. Men vi socialdemokrater drev i Kommunutredningen att både antalet och andelen riktade statsbidrag till kommunerna bör minskas.

Jag ställde den här interpellationen till finansministern för att jag uppfattar att hon är huvudansvarig för principerna i budgeten, men nu när jag har kommunministern här vill jag ändå ställa en fråga. Vi socialdemokrater står bakom Kommunutredningens förslag om en statsbidragsprincip, likställd med nuvarande finansieringsprincip. Det skulle bidra till en minskad användning av riktade statsbidrag till förmån för generella bidrag och kunna ge mer långsiktighet och bättre anpassning till de lokala behoven. Jag vill fråga statsrådet om han och regeringen också står bakom Kommunutredningens förslag om en statsbidragsprincip och vilka åtgärder han i så fall tänker vidta för att få en sådan på plats.

Fru talman! Eftersom jag är positivt lagd väljer jag att glädjas åt att statsrådet säger sig vara medveten om att kommuner och regioner står inför en ekonomiskt utmanande period. Det tror jag att alla som är aktiva i kommunpolitiken eller regionpolitiken känner.

Men min fråga till finansministern var ju vilka åtgärder hon och regeringen kan tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi. Civilministern väljer tyvärr att inte svara på den frågan över huvud taget.

Fru talman! I stället säger civilministern att kommuner och regioner behöver "arbeta innovativt och utveckla verksamheten efter nya förutsättningar, bland annat genom att ta till vara digitaliseringens möjligheter". Ja, så långt är vi överens. Vi behöver verkligen digitalisera allt som med fördel går att digitalisera, och det ska effektiviseras. Men att möta kunskapstörstande barn i förskolan eller att lugna en förvirrad dement på ett boende eller att försöka motivera en ung person med psykisk ohälsa att fortsätta kämpa i skolan, det kräver kunnig och utbildad personal.

Med den SD-styrda regeringens politik försämrar ni möjligheterna till utveckling och smarta lösningar eftersom verksamheterna nu måste fokusera på att i stället säga upp folk när pengarna inte räcker.

Fru talman! Konjunkturinstitutet har beräknat att statsbidragen till kommunerna skulle behöva öka med 24 miljarder per år fram till år 2040 för att kommunallagens krav på en budget i balans ska kunna uppfyllas. Trots det väljer den sverigedemokratstyrda regeringen att sänka skatten för höginkomsttagare som civilministern och jag själv i stället för att satsa på välfärden i årets budget.

Fru talman! Trots att kommunministern inte precis har gjort sig känd för att besöka många kommuner kan statsrådet inte ha missat skriet från desperata kommunalråd. I en debattartikel i Aftonbladet nyligen, undertecknad av samtliga kommunstyrelseordförande i Dalarna, det vill säga ett brett spektrum av partier från vänster till höger, kräver de ett ökat stöd från staten för att inte tvingas göra nedskärningar i den redan hårt pressade välfärden.

Ändå valde regeringen att inte vidta nödvändiga åtgärder i vårändringsbudgeten. Inte heller ger man de efterlängtade besked och den långsiktighet som kommunerna behöver för att kunna planera sin verksamhet. Det här gäller kommunalråd av alla partifärger. Alla efterlyser konkreta svar så att de kan göra en långsiktig planering.

Fru talman! De generella statsbidragen i regeringens budget är på samma nivå som förra året, trots att priser och löner i kommuner och regioner har ökat med mer än 7 procent. Om staten skulle stå för samma andel av välfärdsåtagandet i år som staten gjorde förra året, när vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, skulle statsbidragen öka med drygt 11 miljarder.

Fru talman! Jag vill gärna höra statsrådet svara på varför han anser att inflationskompenserande statsbidrag till kommunerna så att de slipper säga upp folk i den redan hårt pressade välfärden skulle vara "expansiv finanspolitik" när stora skattesänkningar till oss höginkomsttagare uppenbarligen inte bedöms vara det.

(Applåder)

Herr talman! Vi har all anledning att vara stolta över vår generösa föräldraförsäkring. Den ger möjlighet för båda föräldrarna att vara hemma med barnen när de är små. Jag blev dock bekymrad när jag i en intervju såg att statsrådet Tenje öppnade för att föräldrar ska kunna ge bort föräldradagar till "en bekant".

Herr talman! Vi socialdemokrater menar att det finns en uppenbar risk för att detta kan leda till ett vouchersystem där personer anställer en nanny för sina föräldradagar. Detta är inte något som vi i Socialdemokraterna vill se. Föräldraförsäkringen är till för att föräldrarna ska kunna vara hemma med sina barn.

Jag vill ställa en rak ja-eller-nej-fråga till statsrådet Tenje: Vill regeringen införa ett vouchersystem i föräldraförsäkringen?

Herr talman! Eftersom Socialdemokraterna är ett parti som värnar svaga och sjuka, bland andra, vill jag hänvisa ledamoten till mitt anförande om socialförsäkringsfrågorna i budgetdebatten där ledamoten inte var med. Där räknade jag upp vad vi åstadkom under våra åtta år.

Vi tillsatte till exempel utredningen för att se till att öka möjligheterna att få sjuk- och aktivitetsersättning för de människor som behöver det. Det är den utredning ledamoten själv hänvisar till i den reservation hon nyss yrkade bifall till. Tyvärr hann vi inte genomföra det för att vi förlorade regeringsmakten, men det ska gudarna veta att vi har kämpat för att fler människor ska få rätt till ersättning från den här försäkringen.

Jag vill återigen ställa frågor till Sverigedemokraterna. Jag fick inga svar på mina frågor. Är ledamoten nöjd med prioriteringarna - till exempel att sänka skatten i stället för att ge sjuka och funktionsnedsatta pengar att leva på, som man enligt oss har rätt till om man saknar arbetsförmåga - och kommer Sverigedemokraterna att ta chansen att rösta på reservation 33 i morgon vid voteringen, vilket skulle tvinga regeringen att vidta de åtgärder som ledamoten nyss stod i talarstolen och sa att hon ville se?

Om ledamotens partikamrater röstar på reservation 33 har vi majoritet här i riksdagen, och då kan vi tvinga regeringen att genomföra arbetsförmågebegreppsförändringen som ledamoten säger att hon vill se, så att människor faktiskt kan ha pengar att leva på när de saknar arbetsförmåga. Är ledamoten och hennes partikamrater beredda att göra det i morgon?

Herr talman! Jag begärde replik för att jag faktiskt inte blir klok på vad Sverigedemokraterna egentligen säger.

I valrörelsen hörde vi att Sverigedemokraterna hade en väldigt hög svansföring. Då lovade man både det ena och det andra. Man krävde att felaktigt utförsäkrade skulle få ekonomisk kompensation, man menade att karensavdraget ska tas bort för sjukvårds- och skolpersonal och man ville att det skulle tillsättas en parlamentarisk kommitté för, som man kallade det, en mer human och hållbar sjukförsäkring.

Sedan förhandlade man med regeringen, och vad fick vi då? Jo, sänkt skatt för höginkomsttagare som ledamoten och mig själv, som vi knappast behöver om man jämför med en människa som är funktionsnedsatt eller långvarigt sjuk och inte har fått rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning utan i stället får leva på sina föräldrar eller på socialbidrag. Är ledamoten nöjd med den prioriteringen i förhandlingarna? Det är min första fråga.

Sedan hörde vi det tidigare replikskiftet där ledamoten Gabrielsson försökte få svar på om ni i Sverigedemokraterna tänker ta chansen och göra det som ni säger att ni vill, det vill säga ändra arbetsförmågebegreppet, så att fler människor kan omfattas av sjuk- och aktivitetsersättningen. Ni säger att ni vill det, men den reservation som ledamoten nyss yrkade på i talarstolen handlar om en översyn. En översyn av en översyn! Därför vill jag fråga ledamoten: På vilket sätt kommer denna översyn av översynen att hjälpa alla de människor som i dag inte har någon ekonomisk ersättning för att de är sjuka eller funktionsnedsatta?

Herr talman och kära ledamöter! Den här debatten handlar om hur vi ser på de motioner om sjukförsäkringen som har skrivits under allmänna motionstiden i riksdagen. Jag vill tillägna mitt anförande alla de långvarigt sjuka och funktionsnedsatta som ständigt oroas över hur de ska klara sin ekonomi. De undrar när de ska få en trygg ekonomisk framtid och när politiska partier tänker förverkliga de löften man har ställt ut i valrörelsen. Jag vet att flera av er tittar på debatten.

Det här är angelägna frågor för alla dem som inte vet hur de ska få in pengar nästa månad, som måste leva på sina föräldrar eller behöver gå till socialförvaltningen och ansöka om försörjningsstöd därför att de har ett handikapp eller är långvarigt sjuka och därför inte kan arbeta. Jag är ledsen att ni i dag inte får de besked ni har förväntat er.

Herr talman! Vi socialdemokrater står givetvis bakom alla våra kommittémotioner, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 33.

Reservationen handlar om något som är mycket viktigt för de personer jag nyss nämnde. Det pyttelilla nålsöga som finns i dag för att få sjuk- och aktivitetsersättning behöver vidgas så att alla de som har rätt till denna ersättning också kan få den.

Herr talman! Sedan 2008 har det skett en nedgång i antalet personer som får sjukersättning. Minskningen kan inte förklaras med förändringar i demografi, hälsotillstånd eller förhållanden på arbetsmarknaden. Nybeviljandet minskade kraftigt efter 2015, och avslagsfrekvensen har ökat från 43 procent till 70 procent 2019.

Handläggare på Försäkringskassan som jobbar med sjukpenning, och som har uttömt alla möjligheter för att få ut människor i arbete - de har inte en arbetsförmåga - blir själva frustrerade när enheten för sjukersättning ändå avslår ansökningarna. De vet att dessa människor skickas ut i ett liv utan försörjning. Så kan vi inte ha det.

Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning för att se hur vi kan råda bot på problemet. De allra mest funktionsnedsatta riskerar att bli utan sin ersättning den dag de fyller 30 på grund av att dagens regelverk är så stelbent. Jag skäms över att vi i Sverige behandlar funktionsnedsatta på det sättet i dag.

Herr talman! Utredningen som S-MP-regeringen tillsatte har lagt fram förslag - det skedde redan 2021. Betänkandet har titeln En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet. Betänkandet har remissbehandlats, och det finns färdiga förslag. Vi tycker att förslagen borde bli verklighet så fort som möjligt för att hjälpa de människor som verkligen har rätt att få ta del av vad som finns i sjukförsäkringen.

Och, herr talman, vi är inte ensamma om att tycka så. Flera partier i riksdagen vill göra samma förändringar som vi vill. Flera partier kräver därför att regeringen går vidare med utredningsförslagen, men Sverigedemokraterna, som varje år har stått i den här talarstolen och i debatterna krävt precis de förändringarna, har nu vikit ned sig. Partiet har lagt sig platt. Om Sverigedemokraterna står för vad de har lovat sina väljare, och lovat sjuka och funktionsnedsatta, skulle vi ha majoritet i kammaren för att i dag, eller i morgon, tvinga regeringen att vidta åtgärder och genomföra förändringarna som dessa människor har rätt till. Gör rätt!

Herr talman! Det verkar bli som vanligt när högerpopulistiska partier kommer till makten. I opposition säger man att man vill satsa på välfärden, men när man väl får makten - vilket man har i dag - prioriterar man andra saker. Tyvärr, alla ni som är sjuka och funktionsnedsatta och som tittar på debatten: Sverigedemokraterna valde i sina förhandlingar med regeringen att prioritera sänkt skatt för höginkomsttagare, en eventuell - kanske - sänkning av plastpåseskatten, en kanske folkräkning, eller vad det kallas, som Skatteverket ska genomföra - och andra märkliga frågor. De var viktigare än att ge en trygg försörjning för sjuka och handikappade i Sverige. Det är ynkligt. Chansen finns fortfarande att ändra sig. Om Sverigedemokraterna menar allvar och röstar på reservation 33 kan vi tvinga fram en bättre ekonomi för de mest utsatta i samhället.

Herr talman! Sjukförsäkringen är en grundbult i det svenska trygghetssystemet. Vi socialdemokrater prioriterar alltid vår gemensamma välfärd, där trygghetssystem som bygger på tanken om plikt och rätt är en viktig del. Vi är stolta över de förändringar som vi gjorde under åtta år i regeringsställning för både sjuka, äldre, funktionsnedsatta och andra, men vi är verkligen inte nöjda. Mer behöver göras. Att vi har tagit bort stupstocken möjliggör för fler att bli friska fortare; alla vet att detta att bli fattig inte gör oss friska.

Men, herr talman, vi lever fortfarande i ett klassamhälle. En av de största orättvisorna är just att sjukdom och funktionsnedsättning drabbar människor ekonomiskt. Det känner många av er som tittar på debatten i dag verkligen av. Och det är därför hög tid att dels komma till rätta med det orättvisa karensavdraget, dels förändra regelverket så att långvarigt sjuka och funktionsnedsatta kan få en trygg ekonomisk situation. Vi socialdemokrater menar allvar, och vi har avsatt pengar för detta i våra budgetförslag. Förslagen har tyvärr röstats ned, men vi har i alla fall visat att vi verkligen prioriterar dessa frågor. Detta räcker inte, och vi behöver göra mer för att få en trygg och bra sjukförsäkring - men det här är en jätteviktig början.

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer alltid att kämpa för en sjukförsäkring som ska vara en försäkring värd att lita på, en försäkring som vi betalar in till när vi arbetar och som finns där den dag vi har förmåga att arbeta. Det är försäkringstanken, och den är en del av samhällskontraktet. Vi bidrar när vi är starka, och vi ska veta att den dag vi inte är starka finns samhället där - och vi kan lita på det. Så fungerar ett socialdemokratiskt samhälle. I dag, eller i morgon, har vi en chans att tvinga regeringen att ta ett litet steg för att förbättra samhället.

(Applåder)

(forts. § 13)

Herr talman! Jag tror att ledamotens engagemang för kvinnors hälsa och psykisk hälsa är äkta, och jag vet att ledamoten har tagit upp det tidigare. Det är någonting som oroar mig och Socialdemokraterna väldigt mycket också, så där hoppas jag att vi kan kroka arm och göra någonting gemensamt.

Men jag måste ändå upplysningsvis säga till ledamoten att om en utredare har fått ett uppdrag och ett direktiv och man sedan tar bort det uppdraget och direktivet, då har man lagt ned en utredning. Att man sedan vill göra någonting eget, internt i Regeringskansliet med sina egna tjänstemän - fine. Men det är ändå att lägga ned en utredning.

Vad är det Moderaterna vill? Nu är det tre år kvar av mandatperioden. Vad är det Moderaterna tänker göra? Vad kan vi förvänta oss? Vad finns i röret?

Herr talman! Jag hade inte planerat att ta replik på ledamoten Heindorff eftersom Moderaterna inte har aviserat några vidare ambitioner på det här området. Men jag blir väldigt nyfiken när ledamoten i sitt anförande säger att det är flera utredningar på väg. Det kanske är saker på gång som vi inte känner till än så länge, och det vill jag gärna höra mer om.

Min bild är nämligen att det som den moderatledda regeringen har gjort är att lägga ned utredningar som den socialdemokratiska regeringen har tillsatt. Man har förändrat några direktiv på utredningar som den socialdemokratiska regeringen har tillsatt, och man har förlängt tiden så att man senarelägger förslag från utredningar som den socialdemokratiska regeringar har tillsatt.

Jag undrar därför vad det är som den moderatledda regeringen har på gång som vi än så länge inte känner till?

Anledningen till min nyfikenhet, herr talman, är att jag också är orolig eftersom vi alla vet vad Moderaterna gick till val på, till exempel återinförande av stupstocken i sjukförsäkringen trots att det är konstaterat att fattigdom inte gör människor friskare - tvärtom. Handlar det kanske om återinförandet av en andra karensdag, som Moderaterna också har velat ha och som ganska nyligen fanns med i direktiv till en intern utredning? Eller är det kanske borttagande av trygghetspensionen som vi socialdemokrater införde och som både ansvarig minister och ledamoten Heindorff har varit väldigt kritiska till i flera olika sammanhang?

Jag undrar, herr talman, vad det är som Moderaterna har på gång inom sjukförsäkringsområdet. Hur oroliga ska vi och alla sjuka och funktionshindrade vara?

Herr talman! Jag och Socialdemokraterna håller med om mycket av det statsrådet sa i sitt senaste inlägg och hur statsrådet beskriver att det ser ut. Men jag saknade svar på våra frågor. Men statsrådet får ju fler chanser.

Statsrådet talade klokt om livsinkomst. Det är jätteviktigt, kanske egentligen ännu viktigare än att prata om löneskillnader, även om de också är viktiga.

Precis som statsrådet säger förhandlas lönerna av parterna. Men en stor andel av de arbetarkvinnor som jobbar deltid har kommuner som arbetsgivare. För att de ska kunna erbjudas heltid och arbetsvillkor och en arbetsmiljö som gör att de orkar arbeta heltid måste kommunerna få kostnadstäckning nu när inflationen rusar och kostnaderna ökar. Annars kommer arbetarkvinnorna i stället att få färre kollegor, sämre villkor och varken erbjudas heltid eller orka jobba heltid. Det är en fråga om jämställdhet.

Jag förväntar mig att statsrådet i förhandlingarna om vårpropositionen ser till att påverka regeringen så att det kommer rejäla tillskott till kommunerna för att förbättra arbetarkvinnornas tjänstgöringsgrad och arbetsvillkor, så att de orkar arbeta heltid. Det är viktigt.

Politik handlar om prioriteringar. Vi har hittills sett att den högerkonservativa regeringen prioriterar skattesänkningar för de rikaste, som statsrådet och mig själv. Jag anser att vi inte behöver det. Regeringen borde i stället prioritera mer pengar till välfärden så att arbetarkvinnorna kan få rimliga arbetsvillkor, öka sin livsinkomst och sedan få en pension som de kan leva på.

Jag frågar för andra gången: Vad tänker statsrådet göra för att lönerna inom kvinnodominerade välfärdsyrken ska vara i paritet med jämförbara manligt dominerade yrken?

(Applåder)