Åsa Eriksson

Herr talman och statsrådet! Det låter bra att det är ett prioriterat mål för regeringen att öka den ekonomiska jämställdheten. Det är vi överens om; så bör det vara. Men frågan är vad statsrådet och regeringen egentligen gör. Än så länge har vi inte sett så mycket av den varan. Det vi ser är i stället en utveckling som går i motsatt riktning.

Herr talman! Arbetare i kvinnoyrken i välfärden har lägre löner än man har i jämförbara manligt dominerade yrken. Arbetare i kvinnoyrken i välfärden har sämre villkor än man har i jämförbara manligt dominerade yrken. Och inte nog med att deras löner är lägre och deras villkor sämre; de har dessutom alltför få kollegor som kan utföra jobbet som de som välfärden är till för behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hela 42 procent av Kommunals medlemmar som arbetar inom äldreomsorgen anser att deras arbetsplats är underbemannad - 42 procent! Och 49 procent av de kommunalare som arbetar inom förskolan säger att deras arbetsplats är underbemannad. Det är nästan hälften.

Så här ser verkligheten ut. Det är hög tid att agera, statsrådet, om regeringen menar allvar med att ekonomisk jämställdhet är prioriterad. För, herr talman, när bristen på kollegor blir för stor leder det till risker i arbetet. När bristen på kollegor blir för stor riskerar det att leda till att brukarna inte får den omsorg eller det stöd som de har rätt till. Och när bristen på kollegor blir för stor leder det till stress och psykisk ohälsa hos alla dem som springer, springer och springer fortare och fortare och prioriterar ned sina egna behov men ändå upplever att de inte räcker till.

Herr talman! Så här kan vi inte ha det. Det är redan svårt för kommunerna att hitta personal, men med ännu större press och ingen större ljusning på avtalssidan kommer det inte att bli lättare att hitta folk till välfärden. Läget i kvinnodominerade välfärdsyrken är akut.

För att arbetsgivarna inom välfärden ska ha möjlighet att förbättra villkoren och till exempel kunna erbjuda alla som jobbar där, framför allt kvinnor, heltidstjänster så att de kan öka sin inkomst och vi kan sluta inkomstgapet mellan män och kvinnor behöver regeringen satsa på högre statsbidrag till kommunerna nu när kostnaderna skenar.

Min fråga till statsrådet är: Vad tänker statsrådet göra för att lönerna inom kvinnodominerade välfärdsyrken ska vara i paritet med jämförbara manligt dominerade yrken?

Fru talman! Jag ser också fram emot ISF:s rapport. Den är verkligen efterlängtad. Men statsrådet svarade egentligen inte på min fråga. Det är nämligen ingen nyhet att SUS, det gamla systemet, inte går att använda sedan årsskiftet. Man har alltså under drygt två månader inte kunnat rapportera in individdata och följa individer. Vi har ett glapp. Just nu vet ingen hur det går för deltagarna i Finsams verksamheter runt om i Sverige.

Nationella nätverket för samordningsförbund skrev ett brev till Socialdepartementet den 22 november och påtalade detta och att det måste komma till ett nytt system. Dessutom skrev Försäkringskassan i sitt budgetunderlag 2022 att detta system behöver fasas ut, och de äskade 31 miljoner kronor från regeringen för att utveckla ett nytt system. Vad har regeringen gjort?

Det som vi ser är att regeringen prioriterar helt andra saker än de svagaste i samhället, till exempel en stor skattesänkning för höginkomsttagare som statsrådet och mig som vi inte behöver. Jag menar att det hade varit mycket bättre att satsa dessa pengar på välfärden och på till exempel ett bra och robust system där vi kan följa individer så att vi vet vilka insatser som är effektiva och så att vi har evidens och kan driva på så att det finns samordningsförbund i Sveriges alla 290 kommuner. Det är vi skyldiga alla som jobbar i Finsamverksamheter men framför allt alla de tusentals individer som plågas av psykisk ohälsa, som kanske har någon funktionsnedsättning och som är arbetslösa.

Jag undrar: Vad är statsrådets besked till alla dessa människor?

Fru talman! Jag tackar statsrådet. Det var väldigt positiva besked. Jag hoppas att vi efter debatten kan ta varandra i hand och arbeta för att det ska finnas samordningsförbund överallt i Sverige i alla 290 kommuner. Det behöver nämligen de människor som är i behov av samordnat stöd.

För att vi ska kunna driva på arbetet och för att det ska bli fler samordningsförbund menar jag att vi måste ha evidens för vilken typ av insatser som fungerar och att de verkligen är effektiva.

Jag noterade att statsrådet i sitt svar sa att det var viktigt med resultat och effekt. Det håller jag verkligen med om. Men då måste vi också ha system där vi kan följa de individer som ingår i samordningsförbundens verksamhet, så att vi vet vad som händer med dem och hur lång tid det tar innan de når progression och egenförsörjning. Det menar jag att vi är skyldiga dem som insatserna är till för. Men vi är också skyldiga skattebetalarna det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För evidens måste vi ha ett bra system för att över tid följa vad insatserna har lett till. Det har funnits ett bökigt system som heter SUS. Det upphörde vid årsskiftet. Nu kan samordningsförbunden inte rapportera individer i SUS längre. Var individernas utveckling rapporteras nu kan jag inte svara på. Det är oroväckande, fru talman, därför att både statsrådet och jag är angelägna om att både vi och andra ska kunna följa det.

Hur många föräldrar våndas inte i dag till exempel över hur framtiden ska bli för deras funktionsnedsatta barn?

Ulla-Karin Schön, som är professor i socialt arbete, har studerat unga med funktionsnedsättning och psykisk ohälsa. Hennes forskning visar att de unga som samordningsförbunden kommer i kontakt med i stort sett är isolerade från samhällets välfärdstjänster och lever i stor ensamhet. Det är fruktansvärt, och det är ett svek mot samhällets svagaste. De behöver verkligen ett samordnat och bra stöd.

För att Finsam ska kunna finnas överallt i landet och omfatta fler individer än i dag behöver vi ett rapporteringssystem där effekterna av insatserna kan följas.

Jag undrar därför: Vad tänker regeringen göra för att säkerställa att vi kan följa deltagarna i samordningsförbundens verksamhet över tid, så att alla som är i behov av samordnat stöd också kan få det i en framtid?

Fru talman! Det är väldigt trevligt att ses här igen, statsrådet, en tisdag och diskutera bland annat sjukförsäkringen. Det uppskattar jag.

Jag är också glad över att statsrådet och jag är överens om hur oerhört viktig Finsams eller samordningsförbundens verksamhet är. De människor som omfattas av samordningsförbundens verksamhet har ingen arbetsgivare. Därför saknas en viktig komponent i arbetet med att öka deras arbetsförmåga.

Det finns mängder av berättelser om människor som har behov av samordnat stöd för att öka sin arbetsförmåga. Deras röster hörs väldigt sällan i debatten, för deras röster är ofta väldigt svaga. Vi har alltså ett ansvar. Vi måste vara deras röster tills de är tillräckligt starka så att de kan företräda sig själva i alla lägen.

Fru talman! Jag vill berätta om en ganska typisk deltagare i den verksamhet hos Södra Dalarnas samordningsförbund som jag ledde när jag var verkställande tjänsteman där - det finns hundratals liknande exempel.

Det var en ung kvinna som hade en lång historia av både psykiska och psykosomatiska problem. Hon levde i social isolering och hade levt på försörjningsstöd i många år. Hon hade upprepade kontakter med alla olika delar - försäkringskassa, arbetsförmedling och vårdens olika instanser. Men inget hjälpte.

När hon, först mot sin vilja, deltog i en av de individbaserade coachningsverksamheter som samordningsförbundet erbjöd fick hon träffa ett tvärkompetent team med anställd personal - en från Försäkringskassan, en från Arbetsförmedlingen, en från dåvarande landstinget och en från kommunens individ- och familjeomsorg. Detta gjorde att den här personen efter ett tag kände: Här finns det faktiskt människor som på riktigt kommer att hålla mig i handen hela vägen tills jag har nått en plattform där jag kan stå själv med självkänsla och klara av en egen försörjning och ett arbete. Då öppnade hon upp. Då framkom alla de olika behov som fanns och saker som man behövde jobba samtidigt med för att stötta denna individ till hälsa och till full arbetsförmåga.

Hon behövde ett par år i den samordnade verksamheten. Sedan gick hon ut, rak i ryggen och med arbetsförmåga. Hon valde att utbilda sig till ett bristyrke, och såvitt jag vet arbetar hon fortfarande inom det yrket och har alltså egen försörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns tusentals liknande berättelser, fru talman, men dessvärre finns det ännu fler berättelser om personer som aldrig fick det samordnade stödet och som därför inte kunde uppnå arbetsförmåga eller hälsa och som därmed inte kunde gå ut på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.

Fru talman! Jag menar att välfärden ska vara likvärdig i hela landet. Det är viktigt för oss socialdemokrater. Enligt det nationella förbundet för samordningsförbund finns det i dag 82 samordningsförbund i 247 av Sveriges kommuner. Det betyder att i 43 kommuner, 15 procent av de svenska kommunerna, finns det inget samordningsförbund. Där finns det inte möjlighet till denna typ av sömlöst samordnade insatser, där man kan få hjälp med alla de behov man har för att få tillbaka sin arbetsförmåga.

Min fråga är därför: Vad tänker statsrådet göra för att alla människor i Sverige med behov av sömlös samverkan också ska få det?

Herr talman! Tack, statsrådet! Jag uppskattar verkligen att statsrådet försöker ge tydliga svar på frågorna. Det borde fler statsråd göra. Det är väldigt bra!

Och så vill jag ställa frågan: Är det rimligt att kräva att sjuka anställda ska arbeta, men hemifrån? I mycket är det detta som statsrådets svar om arbetsgruppen handlar om, alltså att titta på vissa yrkesgrupper som inte har möjlighet att arbeta hemifrån, vilket andra har. Då läser jag mellan raderna att om man har möjlighet att jobba hemifrån ska man alltså arbeta när man är sjuk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en hög sjuknärvaro i Sverige. Den uppskattas till 46 procent; ännu högre för kvinnor. Två miljoner personer uppger att de har arbetat fast de har varit sjuka minst två dagar under 2021. I mejl till den nedlagda Karensutredningen anger Arbetsgivarverket att de inte anser att frågan om var arbetet utförs är relevant för bedömningen av rätt till sjuklön eller för karensavdragets konstruktion. De menar i stället att om en arbetstagare inte kan utföra arbete på grund av sjukdom ska arbetstagaren inte arbeta. Och det verkar väl rimligt.

Herr talman! En trygg sjukförsäkring ska komma alla till del. Vi betalar in till den när vi arbetar, och vi ska alla kunna få ut ersättning som vi har rätt till när arbetsförmågan av olika anledningar sviktar. Att jobba när man är sjuk kan göra att sjukdomstillståndet förlängs eller att skador förvärras, och det vore väldigt olyckligt. Det finns också en risk för att stressen ökar och därmed psykisk ohälsa och lång sjukskrivning. Jag vill därför fråga statsrådet: Tycker statsrådet att människor ska arbeta hemifrån när de är sjuka?

Herr talman! Tack, statsrådet, för ansträngningarna att svara på mina frågor! Det uppskattar jag verkligen.

Jag håller med om att det inte är ett dugg konstigt att det händer saker vid ett regeringsskifte. Det som är konstigt är att statsrådet stod i talarstolen den 13 december och sa att Karensutredningen var viktig och att det var viktigt att vi väntade på dess slutsatser. Men nog om det.

Herr talman! I statsrådets första svar framhåller statsrådet vikten av att olika yrkesgrupper har olika förutsättningar när det gäller att drabbas av sjukdom på jobbet. Det håller jag verkligen med om. För oss som arbetar här i riksdagen är risken att utsättas för smitta helt annorlunda mot för någon som till exempel snyter barn på en förskola. Det är klart att det är orättvist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi hör farhågorna från till exempel arbetsmarknadens parter om en enorm gränsdragningsproblematik om vi ska ha olika regler för olika yrkesgrupper. Jag har också tagit del av Arbetsgivarverkets svar till den nedlagda Karensutredningen. De avråder starkt från att ge olika yrkesgrupper olika regler och har en mängd motiv till att det vore olyckligt.

Herr talman! Det är orättvist att val av yrke kan leda till olika lön. Men det är också orättvist att man bestraffas om man utsätts för smitta och har större risk att bli sjuk och därmed också drabbas av ett karensavdrag. Jag vill citera LO:s jämställdhetsbarometer för 2021. Där kan vi bland annat läsa: "På frågan varför de svarande trots allt valt att gå till jobbet svarar många att detta eller att det blir svårt ekonomiskt att vara hemma sjuk och förlora inkomst. För personer med de lägsta lönerna är detta svar särskilt markant." Personer med låglönejobb har alltså inte råd att vara hemma när de är sjuka.

Herr talman! Syftet med den karensutredning som vi socialdemokrater tillsatte var att reglerna skulle bli mer solidariska och fördelningspolitiskt träffsäkra samt motverka riskerna för sjukfrånvaro.

Vi hör statsrådet gång på gång tala om vikten av en självrisk för att undvika onödig korttidsfrånvaro. Det får mig att fundera över vad som skiljer oss svenskar från invånarna i övriga nordiska länder. Statsrådet är säkert väl medveten om att Sverige är det enda landet i Norden som har karens i sjukförsäkringssystemen.

Om statsrådet till äventyrs har missat det kan jag tipsa om den RUT-rapport som jag har beställt och som kom i går. Där jämförs uppläggen mellan de nordiska systemen. Där framkommer att Sverige skiljer ut sig på ytterligare ett sätt. Sverige är inte bara det enda landet som har ett karensavdrag. Det är också det enda landet som har en självrisk i sjuklönen, som är max 80 procent av lönen. Det finns inte i de andra länderna. Vi har alltså dubbel självrisk i vårt sjukförsäkringssystem.

Jag vill gärna höra varför statsrådet menar att dubbla självrisker behövs i Sverige men inte i våra grannländer. Menar statsrådet att svenskar är latare eller fuskar mer? Varför behövs dubbla självrisker? Har statsrådet lyckats hitta någon forskningsstudie som styrker att svenskar skulle utnyttja systemet och sjukanmäla sig av ren lättja om det inte fanns någon karens?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Det är trevligt att ses här igen.

Regeringens hantering av karensfrågan de senaste månaderna har onekligen väckt en del frågor. Statsrådets parti, Moderaterna, gick ju till val på att återinföra stupstocken i sjukförsäkringen och har öppnat för ytterligare en karensdag.

Så sent som den 13 december förra året stod statsrådet här i kammaren, i samma talarstol som i dag, och sa om Karensutredningen: "Det är väldigt viktigt att den utredning som vi här har nämnt flera gånger får fortgå. . Den ska vi inte föregripa. Den kommer att redovisa sitt betänkande nästa höst, i september 2023, och det vore fel av oss båda att föregripa vad den utredningen kommer fram till."

Så lät det då, för två månader sedan. Nu vet vi alla vad som hände. Regeringen fattade den 26 januari beslut om att lägga ned Karensutredningen, och statsrådet har som vi hört meddelat att regeringen i stället ska tillsätta en egen intern arbetsgrupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen har också backat från att införa ytterligare en karensdag och att återinföra absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen. Man undrar ju vem som egentligen styr och vems prioriteringar som väger tyngst. Inte är det omsorgen om de sjuka och dem som drabbas av det orättvisa karensavdraget i alla fall, kan vi notera.

Fru talman! Vi socialdemokrater är stolta över alla förändringar vi gjorde under våra åtta år i regeringsställning för att förbättra sjukförsäkringen. Men vi är verkligen inte nöjda. Vi vill stärka försäkringen och göra den mer solidarisk, rättvis och jämställd.

Karensavdraget slår hårdast mot alla de arbetare som går till jobbet varje dag och ser till att samhället fungerar. Vi gick till val på att avskaffa det orättvisa karensavdraget, och därför gör vi en miljardsatsning i vårt budgetförslag för att visa att vi menar allvar med det löftet. För oss socialdemokrater handlar detta om rättvisa och om solidaritet.

Fru talman! Jag anser att det var mycket olyckligt att man lade ned Karensutredningen, eftersom den hade ett angeläget uppdrag med syfte att se hur inkomstbortfall under sjukdom kunde bäras på ett mer solidariskt och fördelningspolitiskt träffsäkert sätt samt motverka riskerna för sjuknärvaro, som är ett stort problem på svensk arbetsmarknad.

Statsrådet säger i sitt svar, fru talman, att det är angeläget att se över karensavdraget - gott så! Statsrådet säger också att arbetsgruppen ska analysera ändamålsenligheten, fördelningseffekterna och övriga konsekvenser. Då är min fråga, fru talman: Varför fick inte den ursprungliga utredningen, som redan var igång och skulle leverera svar på bland annat detta i september, fortsätta? Statsrådets arbetsgrupp är ju inte igång, såvitt jag vet, och ska komma med sitt svar först i mitten av december. Det känns bakvänt, om syftet på riktigt är att så fort som möjligt göra karensavdraget mer rättvist.

Fru talman! En arbetsgrupp i Regeringskansliet är ju väldigt mycket billigare än en utredning. Jag undrar om statsrådet kan hålla med om att Regeringskansliets utredningsbudget är den egentliga orsaken till att Karensutredningen inte fick fortsätta sitt arbete. Och var kan vi hitta direktiven till regeringens interna arbetsgrupp?

(forts.)

Herr talman! Vi socialdemokrater är helt överens med ledamoten om att avstämning i rehabiliteringskedjan är bra. Krav på tidiga insatser för att människor ska få rehabilitering och stöd och kunna återfå sin arbetsförmåga är jättebra. Men det är inte samma sak som att man blir utkastad ur försäkringen för att man inte blivit frisk tillräckligt fort. Det är en helt annan sak.

Tidigare i dag träffade jag här tillsammans med en kollega företrädare för TCO, som lämnade över en rapport som visar att en tredjedel av de långtidssjukskrivna TCO-medlemmarna är missnöjda med det stöd man får från sin arbetsgivare - trots att vi har avstämningstillfällen. Det finns alltså mycket annat att göra för att förkorta sjukfallen och hjälpa människor att återfå arbetsförmåga än att kasta ut dem ur försäkringen så att de blir fattigare.

Men jag har en annan fråga till ledamoten. För några veckor sedan var vi båda med i en panel som handlade om just sjukförsäkringen. Då talade ledamoten om den trygghetspension för äldre som vi socialdemokrater har infört för att människor som har slitit ut sig på sina jobb, som inte längre har full arbetsförmåga och som närmar sig pensionsålder ska kunna få sjukersättning i stället för att tvingas ut i arbetslöshet och tvingas ta ut förtida pension. Detta menade ledamoten var att ge upp om äldre människor och förneka dem rehabilitering.

Som tur var var det många i publiken som protesterade mot den här verklighetsbeskrivningen. Så är det ju inte alls, utan det handlar om att undvika att människor kastas ut i arbetslöshet eller tvingas ta ut förtida pension. Men jag blev ändå orolig när ledamoten uttryckte sig som hon gjorde.

Därför vill jag fråga om ledamoten kommer att medverka till att ta bort den viktiga trygghetspensionen för utslitna äldre.

Herr talman! Tack, Ulrika Heindorff, för anförandet! Jag blir glad över att ledamoten vill att vi ska fokusera på förebyggande åtgärder och rehabilitering. Det är verkligen viktigt. Jag stöder det.

Jag tror också att vi kan enas om devisen att det bästa sjukfallet är det som aldrig inträffar. Ledamoten har rätt i att alla sjukfall inte går att förebygga, men jag tror att det finns mer vi kan göra där. Vi socialdemokrater är redo att när som helst diskutera åtgärder med regeringen för ett mer hälsosamt och hållbart arbetsliv. Det tror jag är oerhört viktigt.

Men jag begärde replik inte bara för att berömma ledamoten utan också för att ställa en fråga.

En sak som verkligen inte underlättar för människor med psykisk ohälsa att rehabiliteras och återfå sin arbetsförmåga är oron för att förlora sin inkomst.

Ledamoten tillhör ett parti som gick till val på att återinföra de absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen, som gjorde att människor kastades ut innan de var friska. Vi har båda lyssnat på Inspektionen för socialförsäkringen, som visar på att man då blev fattig i stället för att bli frisk.

Jag vill fråga ledamoten om hon kan lova både mig och alla andra som jag tror följer den här debatten med stort intresse - det är väldigt många människor som är oroliga för vad som kommer att hända med sjukförsäkringen nu när vi har en högerkonservativ regering - att hon inte kommer att medverka till att återinföra absoluta tidsgränser i rehabiliteringskedjan.

Herr talman! Vi socialdemokrater, Ulrika Heindorff, har väckt en egen budgetmotion. Vad andra partier skriver i sina budgetmotioner får de svara för. När det gäller det orättvisa karensavdraget har vi socialdemokrater satsat totalt 1 miljard under en tidsperiod om tre år. Vi inser att 1 miljard inte kommer att räcka om man skulle ta bort karensavdraget helt, men det behöver utredas hur vi kan förändra karensavdraget. Det vi bestämt säger är att karensavdraget i dag är totalt orättvist, och det är orättvisan som måste tas bort. Ett system som är mer rättvist för alla löntagare måste införas.

Sedan var det frågan om vi står bakom målet när det gäller antalet sjukdagar. Vi har inte reserverat oss i den frågan. Vi står alltså bakom målet, och vi vill se en stabil utveckling.

Men jag måste också upplysa ledamoten om att den ökning som skedde av antalet sjukfall vid dag 180 var meningen när stupstocken togs bort. Människor ska hinna rehabiliteras, hinna få stöd, hinna återfå arbetsförmåga, så att de kan återgå till sitt arbete i stället för att kastas ut i fattigdom. Det har inte, än så länge, skett någon ökning av sjukfall vid dag 365, vilket än så länge tyder på att människor faktiskt hinner rehabiliteras och återfå arbetsförmåga inom den tiden.

Det är precis vad vi vill. Jag tror att både ledamoten och jag är helt överens om att målet är att människor ska vara friska, arbeta och försörja sig själva. Det når man inte när människor kastas ut ur våra trygghetssystem.

Herr talman! Tack, ledamoten Heindorff, för att jag får en chans att utveckla det hela!

Det är intressant att höra hur Moderaterna beskriver historien; det skiljer sig på många sätt från den verklighet som vi socialdemokrater har upplevt. Men vi är glada över att Moderaterna i alla fall ville göra förändringar för människor under covid-19. Det tackar vi för; det var bra att det fanns samsyn mellan partierna i riksdagen, så att vi kunde genomföra snabba förändringar.

Nu är läget återigen dramatiskt för många hushåll och företag. Vi socialdemokrater ser gärna snabba överenskommelser för att hjälpa till exempel företag och barnfamiljer. Vi har lagt fram förslag som era partier har röstat ned, men vi finns här om ni vill fortsätta att hitta partiöverskridande lösningar som hjälper hushåll och företag.

När det gäller det orättvisa karensavdraget stämmer det bra att dessa pengar inte finns med under utgiftsområde 10. Däremot kan jag hänvisa ledamoten till vår partimotion 2022/23:2074. Där har vi med pengar i en trappa. Vi vill utreda hur man kan ta bort karensavdraget. Dessa pengar växlas upp under hela treårsperioden.

Där kan ledamoten förhoppningsvis hitta inspiration till nya förslag från regeringen till kommande år. Jag hoppas att ledamoten håller med om att karensavdraget, med den utformning som det har i dag, är djupt orättvist. Om ledamoten menar allvar med att hjälpa Sveriges löntagare hoppas jag att ledamotens parti återkommer med skarpa förslag.

Herr talman! Sjukförsäkringen är en grundbult i det svenska trygghetssystemet. Vi socialdemokrater arbetar ständigt för att laga revorna i försäkringen så att alla ska få den ersättning de har rätt till. Vi prioriterar i vårt budgetförslag vår gemensamma välfärd där trygghetssystem byggda på tanken om plikt och rätt är en viktig del.

I förra veckan kunde vi här i kammaren höra ansvarigt statsråd oroa sig över att antalet långa sjukfall ökar. Att ohälsan ökar är oroande. Att det tar lång tid för människor att återfå arbetsförmågan är också oroande. Men att långvarigt sjuka nu har rätt till ekonomisk ersättning och stöd för att återfå sin arbetsförmåga i stället för att kastas ut ur försäkringen som de gjorde med högerpartiernas stupstock - det är bara bra.

Herr talman! Vi socialdemokrater är stolta över alla de förändringar som vi gjorde under våra åtta år i regeringsställning för att förbättra sjukförsäkringen, för äldre och för funktionsnedsatta. Men vi är inte nöjda.

Innan vi avskaffade stupstocken tvingades svårt sjuka att leva på sina besparingar, att gå till Arbetsförmedlingen för att försöka söka nytt arbete - trots sin sjukdom - eller i värsta fall gå till socialtjänsten och be om försörjningsstöd. Det gjorde dem inte friskare, däremot fattigare.

Herr talman! En studie från Inspektionen för socialförsäkringen visar att fyra av fem utförsäkrade återvände till sjukförsäkringen så fort det var möjligt att kvala in igen. Dock hade då väldigt många av dem varit helt utan inkomst i ett kvartal. Av dem som var sjukskrivna på heltid när de utförsäkrades var 95 procent tillbaka i sjukförsäkringen inom en treårsperiod.

Herr talman! Man blir alltså inte frisk av att göras fattig.

Att vi nu har tagit bort stupstocken möjliggör för fler att bli friska fortare. Att oroa sig över utebliven inkomst och uteblivet stöd gör ingen människa friskare. Däremot försämrar denna oro möjligheten att återfå sin arbetsförmåga.

Herr talman! En budgetdebatt tydliggör prioriteringar och politiska vägval. Socialdemokraterna väljer alltid att satsa på en välfärd som omfattar alla. Vi bidrar tillsammans och får efter behov. När du är som svagast måste samhället vara som starkast.

Men vi lever fortfarande i ett klassamhälle. En av våra största orättvisor är hur sjukdom och skador drabbar människor, kanske framför allt dem som jobbar i ett yrke med fysisk och tuff arbetsmiljö. Därför är det dags att komma till rätta med det orättvisa karensavdraget.

Herr talman! Karensavdraget slår hårdast mot alla de arbetare som varje dag går till jobbet och ser till att samhället fungerar. Det handlar om barnskötare, undersköterskor, busschaufförer, butiksbiträden, byggnadsarbetare och alla andra som inte kan jobba hemifrån. Många arbetar dessutom i kontaktyrken, där man utsätts för en mycket större risk att bli smittad och därmed också löper större risk för ekonomiskt bortfall. Samtidigt har det för tjänstemän utvecklats metoder för att arbeta hemifrån. Detta, herr talman, är djupt orättvist och gör att arbetsmarknaden dras isär.

Den som går till jobbet sjuk kan göra att ett sjukdomsfall förlängs eller att skador förvärras. Dessutom finns det, som vi hörde tidigare här i debatten, stor risk för att man smittar kollegor eller de människor man arbetar för.

Herr talman! Vi socialdemokrater gick till val på att avskaffa det orättvisa karensavdraget. Därför gör vi nu en miljardsatsning i vårt budgetförslag för att visa att vi menar allvar med det löftet. Det handlar om rättvisa och solidaritet med alla dem som inte kan arbeta hemifrån.

Herr talman! En annan satsning som vi gör i vårt budgetförslag rör att den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom behöver ha andra möjligheter att få ersättning över tid. Andelen personer som nybeviljas sjuk- och aktivitetsersättning är i dag rekordlåg, och reglerna är så strikta att det är ytterst få som får tillgång till försäkringen trots varaktigt nedsatt arbetsförmåga.

Vi har tillsatt flera utredningar - några är färdiga, andra pågår fortfarande - och påbörjat genomförandet av de förbättringar som utredningarna föreslår.

Herr talman! Den nuvarande, högerkonservativa regeringen behöver fortsätta detta arbete och ytterligare förbättra regelverket för sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi anser att man med prioritet bör bereda utredningsförslaget att rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning prövas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som nu gäller i sjukpenningen. För detta har vi avsatt pengar i vårt budgetförslag.

Vi anser också att regeringen bör arbeta vidare med utredningen för att underlätta för arbete, studier, uppdrag med mera under den tid som man har sjukersättning och aktivitetsersättning.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga tre saker.

För det första: En trygg sjukförsäkring ska komma alla till del. Vi betalar alla in till den när vi arbetar, och vi ska också kunna få stöd och hjälp från ersättningen när vår arbetsförmåga av olika anledningar sviktar. Stupstocken gör inte människor friskare utan däremot fattigare, och därför har den tagits bort.

För det andra: Människor som har arbetsförmåga men som av olika anledningar inte ses som attraktiva på den ordinarie arbetsmarknaden behöver också ha en trygg ekonomisk situation samtidigt som den arbetsförmåga de har tas till vara på bästa sätt. Regeringen behöver se över hur människor med varaktigt nedsatt förmåga kan få en trygg situation utan att bollas runt mellan olika myndigheter.

För det tredje, herr talman: Vi måste alla med kraft göra någonting åt den växande psykiska ohälsan i samhället. Socialdemokraterna står till tjänst varje dag i veckan som regeringen vill diskutera åtgärder för ett bättre mående hos kvinnor, män, unga och gamla.

Herr talman! Då vårt förslag till budgetramar har fallit här i kammaren ställer jag mig bara bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Daniel Persson för att han räknade upp flera av de viktiga reformer och förbättringar av sjukförsäkringen som vi socialdemokrater genomförde när vi hade regeringsmakten. Det var bra att jag inte behövde göra det själv. Det tackar jag för.

Men frågan kvarstår: När kommer Sverigedemokraterna att ta chansen att driva på den högerkonservativa regeringen så att man gör förbättringar, som faktiskt behövs, i sjukförsäkringen? Det finns mängder med människor i dag som fortfarande inte får det stöd och den hjälp som de behöver.

Vi har till exempel förslag om att ändra arbetsförmågebegreppet för dem som kvalar in för sjuk- och aktivitetsersättningen. Varför har Sverigedemokraterna inte sett till att driva igenom det? Varför har Sverigedemokraterna i sina förhandlingar med de högerkonservativa partierna inte tagit chansen att få in detta i Tidöavtalet? Det finns ingenting där som visar att man vill förstärka sjukförsäkringen.

Varför gör inte Sverigedemokraterna det som man har gått till val på och lovat sina väljare, det vill säga att ta bort det orättvisa karensavdraget? Vi socialdemokrater har givetvis med det i vårt budgetförslag. Nu har ni tyvärr röstat ned det, när ni hade en chans att ta bort det orättvisa karensavdraget. Varför gör ni inte mer för de sjuka och illa behandlade, de som i dag inte får det stöd och den hjälp som de behöver i sjukförsäkringen?

Herr talman! Tack för anförandet, Daniel Persson!

Det gläder mig att våra två partier fortfarande är överens om att sjukförsäkringen är ett viktigt system och att de som är sjuka ska få stöd, hjälp och ersättning tills man återfår arbetsförmågan. Det är något som förenar våra två partier.

Men det är desto mer som skiljer våra två partier åt. Jag vill upplysa ledamoten om att en av de saker där det är stor skillnad mellan våra partier är att när vi sitter på makten och har inflytande gör vi förändringar i rätt riktning. Därför var det vi socialdemokrater som för två mandatperioder sedan tog bort den förkastliga stupstocken i sjukförsäkringen. Det hoppas jag att ledamoten kommer ihåg.

En annan sak är att vi tar chansen att förbättra saker. Min fråga till ledamoten är alltså: När kommer Sverigedemokraterna att driva igenom de förbättringar i sjukförsäkringen som Sverigedemokraterna har pratat om år ut och år in? När Sverigedemokraterna i tidigare budgetdebatter om utgiftsområde 10 har stått här i talarstolen har man krävt förändringar av karensavdraget, borttagande av stupstocken, förstärkningar i sjukförsäkringen och bättre ekonomisk trygghet för sjukskrivna.

Nu är Sverigedemokraterna inne i värmen. Nu är det Sverigedemokraterna som är ansvariga för det budgetförslag som ligger på riksdagens bord och de riktlinjer som majoriteten, mot Socialdemokraternas önskan, tyvärr har röstat igenom. Men det var majoritetens vilja.

Min fråga till ledamoten är: När kommer Sverigedemokraterna att förverkliga sina löften till sina väljare om att förbättra sjukförsäkringen?

Fru ålderspresident! Jag väljer att tolka statsrådets svar om förslaget från Maria Malmer Stenergard som att man skulle behöva någon alternativ rehabiliteringskedja för att alla inte blir friska lika fort. Det betyder att vi inte kommer att ha absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen i framtiden, och det tackar jag för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga till statsrådet att vi socialdemokrater tycker att kontrollpunkter är jättebra. Man behöver verkligen följa upp att det händer saker. Det handlar om att arbetsgivare tar sitt ansvar, att vården kommer med rehabinsatser, att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samverkar och så vidare.

Men det hjälper inte människor att bli friska att de blir av med sin ersättning. Det gäller inte heller hotet om att det kan ske för att man har absoluta tidsgränser. Det är en oerhört stor skillnad.

Vi socialdemokrater genomförde under våra åtta år vid regeringsmakten flera förbättringar i sjukförsäkringen just för att öka tryggheten för människor. Människor ska få möjlighet att bli friska och återfå arbetsförmåga så att de kan arbeta igen och försörja sig själva. Risk för fattigdom gör inte en enda människa friskare. Den som blir sjuk och saknar arbetsförmåga ska kunna lita på att man får ersättning från sjukförsäkringen och rätt insatser.

Det är en inkomstförsäkring. Vi betalar in till försäkringen när vi jobbar. När vi är sjuka ska vi få ut från försäkringen. Det är inte så att någon betalar en hemförsäkring och sedan helt plötsligt accepterar att man får flytta in i ett tält om huset brinner ned. Man betalar till försäkringen för att man ska veta att det finns ett skydd den dag man blir sjuk och inte har arbetsförmåga.

Det är någonting som vi socialdemokrater kommer att fortsätta att kämpa för. Människor ska ha trygghet även vid sjukdom. De ska kunna försörja sig själva även vid sjukdom. Jag tror att vi kommer att få fortsätta att debattera den här frågan även i framtiden.

Fru talman! Det här med "gömd och glömd" är statsrådets standarformulering. Det har jag redan lärt mig efter bara två interpellationsdebatter. Jag kan försäkra statsrådet om att varken jag eller någon annan socialdemokrat vill gömma och glömma människor i något slags statistik, allra minst i sjukförsäkringen. Tvärtom har jag flera gånger poängterat hur viktigt det är att människor återkommer till arbete så fort det är möjligt och att man får aktiva rehabinsatser så att det kan ske. Jag hoppas att jag slipper höra "gömd och glömd" fler gånger. Jag hoppas att statsrådet har fler verktyg i sin verktygslåda än att försöka klistra den etiketten på oss.

Fru talman! Jag ska försöka med en delvis annan vinkel på min fråga om rehabkedjan. Vi har i en annan debatt enats om att den växande psykiska ohälsan, inte minst bland kvinnor, är ett hot mot samhället och mot den enskildes livsvillkor. Här har vi en gigantisk uppgift framför oss i att se till att hjälpa människor till en bättre psykisk hälsa. Psykiatriska diagnoser är sedan 2014 den vanligaste sjukskrivningsorsaken. För att motverka en utveckling där allt fler människor blir sjukskrivna med psykiatriska diagnoser och med allt längre sjukfall måste arbetsvillkoren ändras. Vi måste se till att förebygga stressrelaterad ohälsa så att den aldrig uppstår, och stödet till dem som ändå drabbas av psykisk ohälsa måste förbättras. Det är jätteviktigt för oss socialdemokrater, och jag hoppas att statsrådet och jag är överens om det.

Statsrådets kollega Maria Malmer Stenergard har motionerat i riksdagen om en alternativ rehabkedja för psykiatriska diagnoser. Jag citerar ur Maria Malmer Stenergards förslag: "Det ser . annorlunda ut för psykisk sjukdom. Särskilt tydligt blir detta när man väger in den psykosociala arbetsmiljöns samverkan med psykisk ohälsa. En person som drabbats av utmattningssyndrom kanske inte alls ska sjukskrivas i hemmet under en längre period . Många beskriver en situation där pressen från den dåliga psykosociala arbetsmiljön blir för stor och skapar en svår stressreaktion.

Vi vill därför överväga behovet av ett nytt spår i rehabiliteringskedjan för psykiska diagnoser. Detta då tidsgränserna i den befintliga kedjan egentligen är bättre anpassade för 'traditionella' sjukdomstillstånd."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Jag vill fråga statsrådet: Är detta någonting som regeringen kommer att gå vidare med under innevarande mandatperiod och då föreslå något slags alternativt spår i rehabiliteringskedjan för psykiska diagnoser?

Fru talman! Jag tackar statsrådet så mycket för svaret. Jag tycker att det är jätteroligt att debattera sjukförsäkringen med statsrådet och ser fram emot den här kvällen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag blev väldigt glad av följande i statsrådets svar: "Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för den som inte kan arbeta på grund av nedsatt arbetsförmåga. Människor som inte kan arbeta ska få sjukpenning. Sjukskrivna ska ta del av rehabilitering för att kunna återgå i arbete." Vad oerhört skönt det är att höra de meningarna! Det är precis vad vi socialdemokrater också tycker. Om statsrådet står fast vid det kommer vi att kunna samarbeta jättebra den här mandatperioden för att förstärka och förbättra sjukförsäkringen ännu mer, så att människor som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom verkligen kan få den ersättning som de har rätt till. Detta var mycket bra. Vad vet jag - kanske har statsrådet tagit intryck från vår första interpellationsdebatt.

Fru talman! Jag blir dock lite orolig av slutet på statsrådets svar: "Därför är det viktigt att stimulera drivkrafter för att återkomma i arbete samt att fokusera på att stärka rehabiliteringskedjan." Vi vill alla att människor ska återkomma i arbete så fort som möjligt - absolut. Men det här med att stärka rehabiliteringskedjan tycker jag låter lite illavarslande. Vad menar statsrådet med det?

Moderaterna gick till val på att återinföra de absoluta tidsgränserna i rehabkedjan. Är det detta statsrådet menar med att "stimulera drivkrafter för att återkomma i arbete samt att fokusera på att stärka rehabiliteringskedjan"? Om så är fallet är vi verkligen inte överens.

Fru talman! Det tar olika lång tid för sjuka människor att rehabiliteras och återfå sin arbetsförmåga. Därför är absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen något kontraproduktivt. Man blir inte friskare av att kastas ut ur sjukförsäkringen. Oron för att det ska ske gör människor ännu sjukare och gör att det tar längre tid att återfå arbetsförmåga.

En av alla de utredningar som den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte för att stärka sjukförsäkringen var den som Claes Jansson ledde. Där konstaterar man ganska många saker, och jag vill lyfta två saker i utredningens sammanfattning. Kravet som fanns tidigare på att den försäkrade efter 180 dagar i rehabiliteringskedjan ska kunna få sin arbetsförmåga prövad mot arbete hos arbetsgivaren är alldeles för strängt. Claes Janssons utredning slog också fast att begreppet "oskäligt" inte kompenserar tillräckligt för att de särskilda skälen inte är tillämpliga efter 365 dagar.

Därför, fru talman, genomförde vår regering flera förändringar för att luckra upp de absoluta tidsgränserna. Människor är individer och behöver olika lång tid på sig för att rehabiliteras och återfå arbetsförmåga. Man ska kunna få det stöd och den hjälp som man behöver utan att kastas ut ur sjukförsäkringen.

Fru talman! Många människor funderar nu på vad som kommer att hända med dem den dag de blir sjuka. De är livrädda för att regeringen och statsrådet ska hålla sitt vallöfte från valrörelsen att återinföra de absoluta tidsgränserna. För dem är det kanske en tröst att den här högerkonservativa regeringen inte direkt har gjort sig känd för att hålla vad den lovat. Kanske kan vi hoppas på det. Men jag vill ändå fråga för säkerhets skull: Kommer statsrådet att medverka till att regeringen återinför absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen?

Fru talman! Jag tror inte att jag uppfattade några besked från statsrådet, varken till Försäkringskassans personal eller till svenska föräldrar som vabbar. Men det kanske kommer i det sista anförandet.

Att höginkomsttagare som har sitt på det torra inte bryr sig särskilt mycket ifall Försäkringskassans utbetalningar blir försenade med en månad eller två är kanske inte konstigt. Men jag vill upplysa statsrådet om att det i Sverige finns mängder med föräldrar som just nu vänder på vartenda öre för att försöka ge sina barn en jul värd att minnas.

I Arboga i min valkrets Västmanland var den sammanvägda inkomsten för kvinnor 241 000 kronor per år. Det är 20 000 kronor i månaden. Matpriserna stiger; julkassen är i år 14 procent dyrare än förra året, enligt Swedbank. Bränslet är dyrare, elen är dyrare och så vidare. För den som har den summan i inkomst varje månad och tvingas vänta en månad eller två på ersättning för de dagar man har varit hemma och vabbat kan det vara skillnaden mellan en jul som är värd att minnas eller en jul utan julklappar.

Vi socialdemokrater föreslår ett extra barnbidrag till barnfamiljer i vinter, så att man ska klara vintern på ett bra sätt. Vi föreslår också en elprisakut, för alla människor har rätt till en god jul.

Är statsrådet beredd att göra upp med Socialdemokraterna för att kunna ge Sveriges barnfamiljer besked? Och har statsrådet några besked att ge till Försäkringskassans personal?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Statsrådet menar att det inte är ovanligt med säsongsvariationer, fick vi höra här, och det är ju helt rätt. Men redan i budgetprognosen, som lämnades i november och som statsrådet själv citerar ur i sitt svar på min interpellation, skriver Försäkringskassan att antalet vabbdagar första pandemiåret, 2020, ökade med 1,6 miljoner. Det är en ökning med 24 procent. Det kallar inte jag en säsongsvariation.

I samma budgetprognos skriver Försäkringskassan: "VAB-uttaget har sedan dess fortsatt ligga på en förhöjd nivå som ungefärligen motsvarar den höga nivån 2020. Detta ser även ut att stämma i år", 2022. Kassan bedömer alltså att man för nästa år behöver anställa ungefär 32 årsarbetare för att klara att hantera det ökande vabbandet.

Fru talman! Om detta tar regeringen tyvärr inte någon notis i sin budgetproposition. Det enda man gör är att tillföra en ny uppgift för Försäkringskassan: utbetalning av elprisstödet, som ingen ännu vet när det kommer eller hur det ska betalas ut.

Fru talman! Många skolor och förskolor har på grund av pandemin skärpt sina regler för barns hälsotillstånd. Det innebär att barn hålls hemma under längre perioder och med mildare symtom än tidigare, vilket medför ett högre uttag av tillfällig föräldrapenning. Det är bra för att förhindra spridande av allehanda smittor, men det innebär mer jobb för kassans personal.

Statsrådet säger i sitt svar till mig på interpellationen att Försäkringskassan bedömer att man i år gör ett överskott på 106 miljoner kronor. Det stämmer. Men generaldirektören var i utskottet tydlig med att kassan inte kan anställa mer personal därför att kassan i precis samma budgetprognos också skriver att man bedömer att man nästa år kommer att ha ett underskott på 278 miljoner kronor i sitt anslag. Då kan man inte anställa mer personal.

Hur ska statsrådet och regeringen agera för att Försäkringskassans handläggare ska få en dräglig situation och för att barnfamiljer ska få pengar i tid?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är trevligt att vara här tillsammans en tisdagskväll igen och skönt att vi är överens om hur viktig Försäkringskassan och dess utbetalning av ersättning till människor är. Det är jag glad över, för det har faktiskt väldigt stor betydelse för enskilda människor, för hela hushåll, för företag och för hela samhällsekonomin. För många människor är ersättningen från Försäkringskassan helt livsavgörande. Därför är det så viktigt att statsrådet ser till att kassan verkligen har de resurser man behöver för att fullgöra sitt uppdrag.

Precis som jag skrev i min interpellation var Försäkringskassans generaldirektör Nils Öberg hos socialförsäkringsutskottet den 22 november. Då berättade han att kassan saknar ekonomi för att anställa den personal som behövs för att hantera det ökade inflödet av framför allt anmälningar om tillfällig föräldrapenning, alltså vab, att det är ett konstant högt tryck på enheten som handlägger den typen av ärenden och att sjukfallen bland enhetens handläggare därför ökar. Generaldirektören framförde också till utskottet att myndigheten inte kan förbruka de tilldelade medlen från regeringen, eftersom man inte hinner med. Man är helt enkelt underbemannad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det här är mycket oroväckande. Att antalet ärenden gällande tillfällig föräldrapenning ökar är inget nytt fenomen. I det budgetunderlag som Försäkringskassan lämnade in till regeringen inför 2023 skriver Försäkringskassan att ökat nyttjande av föräldraförsäkringen kräver fler handläggare. Antalet ansökningar om tillfällig föräldrapenning bedöms öka på grund av att föräldrarna använder försäkringen i större omfattning. För att klara kommande volymökningar utan väsentligt ökade handläggningstider och därmed säkerställa att utbetalningarna görs i tid behöver antalet medarbetare som handlägger förmånerna inom föräldraförsäkringen öka med 32 årsarbetare.

Fru talman! De försäkrade barnfamiljerna som kämpar med vabbande, med RS-virus, med magsjukor, med höga elpriser, med stigande räntor och annat elände har rätt att snabbt få de pengar de har rätt till. Vi har en dubbel kris här, både när det gäller barnfamiljerna som saknar pengar när de har varit hemma och vabbat och när det gäller personalen som inte hinner med sitt jobb och som sjukskrivs på grund av stress och riskerar att gå in i väggen.

Detta, fru talman, vet jag att både statsrådet och jag är väldigt oroade över. Ingen av oss vill ha fler sjukfall, vare sig för individens skull, för samhällets skull eller för sjukförsäkringens skull.

Jag frågar igen, fru talman, vad statsrådet och regeringen tänker göra för att Försäkringskassans handläggare ska få en rimlig arbetssituation och för att barnfamiljerna ska få den ersättning som de har rätt till i tid.