Herr talman! Sanne Lennström har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag kommer att vidta för att vända utvecklingen och verka för jämställda löner.

Låt mig börja med att konstatera att det stämmer att löneskillnaden mellan kvinnor och män ökade 2021. I nuläget vet vi ännu inte om den marginella ökningen i löneskillnader 2021, som för övrigt var under Socialdemokraternas regeringstid, har fortsatt eller var ett tillfälligt hack i den nedåtgående kurvan under 2000-talet. Det kan till exempel handla om tillfälliga förändringar på arbetsmarknaden och uppskjutna lönerevisioner till följd av coronapandemin.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har trendmässigt minskat under två decennier. Det beror delvis på en minskad könssegregering på arbetsmarknaden och att kvinnor i allt större utsträckning har blivit chefer. Det beror också på att kvinnors löner i genomsnitt har ökat mer än mäns löner. Under de senaste sju åren har relativlönerna generellt sett ökat mer i välfärdsyrken, som inom vård- och utbildningssektorn, än vad de har inom typiska yrken inom tillverkningsindustrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt Medlingsinstitutet är den huvudsakliga förklaringen till löneskillnaden mellan kvinnor och män att de arbetar i olika yrken och sektorer. Av SCB:s statistik framgår att enbart fyra av de 30 vanligaste yrkena har en jämn könsfördelning. Denna könsfördelning på arbetsmarknaden kan främst förklaras av att kvinnor och män i hög grad väljer olika utbildning. För att motverka könssegregation på arbetsmarknaden har Jämställdhetsmyndigheten haft i uppdrag att genomföra en sammanställning av befintlig forskning och kunskap om könsskillnader i utbildningsval. Myndighetens rapport visar att könsbundna utbildningsval och den könssegregering det för med sig är problematisk på flera nivåer i samhället. Individers möjligheter att utforska och utveckla olika intressen och färdigheter begränsas. Även utifrån ett samhällsperspektiv är det ett problem när rekryteringsunderlaget på arbetsmarknaden begränsas.

Kvinnor har lägre löneinkomster än män. Förutom att män generellt sett har högre lön än kvinnor påverkas de samlade löneinkomsterna även av att det är betydligt vanligare att kvinnor arbetar deltid och är föräldralediga samt att de tar större ansvar för hem- och omsorgsarbetet.

Låt mig tydliggöra att frågan om ekonomisk jämställdhet är prioriterad av regeringen. Ett verktyg för att synliggöra osakliga löneskillnader är arbetet med lönekartläggning. I diskrimineringslagen finns bestämmelser med bland annat krav på alla arbetsgivare att årligen göra en lönekartläggning i syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön mellan kvinnor och män. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att diskrimineringslagen följs.

Ett pågående regeringsuppdrag på detta område är att Jämställhetsmyndigheten har i uppdrag att göra en analys av den könssegregerade arbetsmarknaden och ta fram förslag för att motverka könsbundna studie- och yrkesval. I uppdraget ska Jämställdhetsmyndigheten inhämta kunskap och erfarenheter från Arbetsförmedlingen, Myndigheten för yrkeshögskolan, Statens skolverk, Socialstyrelsen, Universitetskanslersämbetet samt Sveriges Kommuner och Regioner. Uppdraget ska redovisas senast den 28 april.

Vidare har Medlingsinstitutet fått i uppdrag att göra jämställdhetsanalyser av löner och andra inkomster som påverkar individers disponibla inkomster över livet. Myndigheten ska även lämna förslag på hur jämställdhetsanalyser av löneinkomster och andra inkomster kan göras regelbundet. Senast i juni 2023 ska uppdraget slutredovisas.

Herr talman och statsrådet! Det låter bra att det är ett prioriterat mål för regeringen att öka den ekonomiska jämställdheten. Det är vi överens om; så bör det vara. Men frågan är vad statsrådet och regeringen egentligen gör. Än så länge har vi inte sett så mycket av den varan. Det vi ser är i stället en utveckling som går i motsatt riktning.

Herr talman! Arbetare i kvinnoyrken i välfärden har lägre löner än man har i jämförbara manligt dominerade yrken. Arbetare i kvinnoyrken i välfärden har sämre villkor än man har i jämförbara manligt dominerade yrken. Och inte nog med att deras löner är lägre och deras villkor sämre; de har dessutom alltför få kollegor som kan utföra jobbet som de som välfärden är till för behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hela 42 procent av Kommunals medlemmar som arbetar inom äldreomsorgen anser att deras arbetsplats är underbemannad - 42 procent! Och 49 procent av de kommunalare som arbetar inom förskolan säger att deras arbetsplats är underbemannad. Det är nästan hälften.

Så här ser verkligheten ut. Det är hög tid att agera, statsrådet, om regeringen menar allvar med att ekonomisk jämställdhet är prioriterad. För, herr talman, när bristen på kollegor blir för stor leder det till risker i arbetet. När bristen på kollegor blir för stor riskerar det att leda till att brukarna inte får den omsorg eller det stöd som de har rätt till. Och när bristen på kollegor blir för stor leder det till stress och psykisk ohälsa hos alla dem som springer, springer och springer fortare och fortare och prioriterar ned sina egna behov men ändå upplever att de inte räcker till.

Herr talman! Så här kan vi inte ha det. Det är redan svårt för kommunerna att hitta personal, men med ännu större press och ingen större ljusning på avtalssidan kommer det inte att bli lättare att hitta folk till välfärden. Läget i kvinnodominerade välfärdsyrken är akut.

För att arbetsgivarna inom välfärden ska ha möjlighet att förbättra villkoren och till exempel kunna erbjuda alla som jobbar där, framför allt kvinnor, heltidstjänster så att de kan öka sin inkomst och vi kan sluta inkomstgapet mellan män och kvinnor behöver regeringen satsa på högre statsbidrag till kommunerna nu när kostnaderna skenar.

Min fråga till statsrådet är: Vad tänker statsrådet göra för att lönerna inom kvinnodominerade välfärdsyrken ska vara i paritet med jämförbara manligt dominerade yrken?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka jämställdhetsministern för svaret. Det gläder mig att regeringen säger att detta är en prioriterad fråga, men jag blir lite oroad över bristen på konkreta åtgärder från regeringen.

I en interpellationsdebatt den 6 december diskuterades, som ledamoten Sofia Amloh tog upp, den löneskillnad som finns på arbetsmarknaden mellan kvinnor och män. Statsrådet förklarade då att regeringen bara suttit i sju veckor men att den var positiv till att använda verktyg för att förskjuta normer. Då kunde vi inte få några konkreta exempel på vilka verktyg regeringen ville använda för att ändra på normerna. Nu har regeringen fått fundera i ungefär fem månader, men svaren från regeringen ekar fortfarande tomt. Verktygslådan ser fortfarande oanvänd ut.

Statsrådet lyfter vikten av lönekartläggningar, men i övrigt lyfter hon inga idéer om hur vi ska minska den löneklyfta som finns. I regeringens nyhet på internationella kvinnodagen om de ojämställda lönerna säger regeringen: Det kommer regeringen noggrant att bevaka framöver. Det låter nästan lite komiskt när man bara bevakar och bevakar.

Vi ser nu hur kostnaderna ökar för många familjer när maten blir dyrare och hyrorna höjs. Bara en debatt i dag kommer tyvärr inte att hjälpa någon familj att klara räkningarna den här månaden, men vi kan ta ett ansvar för att förbättra för kvinnor i framtiden, för våra barn och barnbarn, så att löneklyftan förhoppningsvis försvinner helt.

För en vecka sedan var mitt sociala medier-flöde fyllt av engagerade människor. Exempel på exempel togs upp. Ofrivillig deltid, ökad stress, ojämn fördelning av makt och obetalt hemarbete var bara några av de exempel som lyftes. Jag hoppas, herr talman, att alla vi här i kammaren är medvetna om hur jämställdheten ser ut i Sverige i dag - att kvinnor har lägre löner och sämre villkor, jobbar deltid större utsträckning och tar större ansvar i hemmet och i det obetalda hemarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att komma till rätta med det här är det viktigt att vi är medvetna om hur det ser ut, att frågan diskuteras och att vi vill göra något åt det. Därför blir jag orolig när jag läser i en undersökning som presenterades i förra veckan att mer än var fjärde man anser att vi redan har lika löner i Sverige. Det gör mig irriterad att vi inte har en samsyn på att detta är någonting vi behöver arbeta på. Vi vet ju att löneskillnaderna ökade nu senast.

Detta är inget som får försvinna i en notis eller för att internationella kvinnodagen har passerat. Detta är någonting vi måste diskutera varje dag för att komma till rätta med problemen och minska klyftorna, eller helst ta bort dem.

Ungefär 48 minuter per arbetsdag arbetar kvinnor gratis, sett till den senaste statistiken. Men sedan kommer nästa del av statistiken, som jag tycker missas i den här diskussionen. Vi jämför ju löner utifrån att alla jobbar heltid, men så är inte verkligheten. Bland arbetare med tillsvidareanställning arbetar bara 44 procent av kvinnorna heltid, enligt LO. För tjänstemannayrkena är motsvarande siffra 69 procent. Det blir då väldigt skevt att jämföra med heltid. Skulle en kvinna i ett arbetaryrke få heltid skulle det ge en högre lön med 5 100 kronor. Det är viktigt att vi pratar utifrån verkligheten och inte osynliggör detta.

Regeringen säger att de ojämställda lönerna är prioriterade och ska bevakas noggrant. Varför säger regeringen ingenting om vikten av en jämställd föräldraförsäkring? Som statsrådet nämnde i sina inlägg den 6 december har en reformerad föräldraförsäkring skjutit på normer. Vad är nästa steg för att förflytta normer och göra föräldraförsäkringen mer jämställd?

(Applåder)

Herr talman! Jag får tacka för de svar som ministern hittills har givit oss. Jag är fullt medveten om att föräldraförsäkringen inte naturligt tillhör endast jämställdhetsministerns portfölj utan även statsrådet Tenjes portfölj. Men eftersom en jämställd föräldraförsäkring kanske är ett av de absolut viktigaste verktyg regeringen har för att skapa jämställda löner, vilket är dagens debattämne, vill jag ändå fortsätta på det spåret. Jag upplevde nämligen att vi inte fick något riktigt svar där.

I Sverige är vi stolta över vår föräldraförsäkring. Pappor tar ut många fler pappadagar eller föräldraförsäkringsdagar jämfört med i många andra länder. Men det finns väldigt mycket kvar att göra innan man kan räkna uttaget som jämställt. Kvinnor tar ut ungefär 70 procent av dagarna, och männen tar ut ungefär 30 procent av dagarna. Det är en ökning. Det går i rätt riktning. Men vi ser också att en tredjedel av alla barn har en pappa som inte tar ut några föräldraförsäkringsdagar.

Jag skulle kunna ägna hela debatten åt att prata om alla fördelar med en jämställd föräldraförsäkring och att dela lika på barnets tid med sina föräldrar. Men eftersom debatten handlar om jämställda löner ska vi hoppa direkt till konsekvenserna av att vi inte har ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

Både jag och statsrådet vet mycket väl att lönekonsekvenserna för kvinnor blir stora med den ordning vi har i dag. Löneskillnaderna sticker iväg allra mest när ett barn har kommit till världen. Kvinnan är hemma med barnet större delen av tiden. Hon får därefter sämre karriär och sämre lön, arbetar oftare deltid och vabbar mer. Vi har hört många av konsekvenserna tidigare under den här debatten.

Allt detta får stora konsekvenser för vilken summa som landar på kvinnans lönekonto senare. I slutänden påverkar det också kvinnans inkomster även efter att hon har slutat jobba. Kvinnor har 30 procent lägre pension än män. Det är också betydligt fler kvinnor som är fattigpensionärer i dagens Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har sett högerregeringar försöka genomföra reformer på det familjeekonomiska området förut, utan framgång. Vårdnadsbidraget blev en integrationsfälla. Den så kallade jämställdhetsbonusen var det få som kände till och ännu färre som faktiskt använde. Det som har gett effekt är faktiskt reformer som S-regeringar har genomfört. Att exempelvis börja reservera dagar i föräldraförsäkringen har man sett en tydlig effekt av.

Med lön kommer också frihet. Och med ökad lön följer ännu mer frihet. Därför fortsätter jag enträget debatten om föräldraförsäkringen och dess påverkan på kvinnors löner.

Jag vill fråga statsrådet: Hur kan vi göra om föräldraförsäkringen för att skapa ett mer jämställt uttag, vilket i slutänden också kan leda till mer jämställda löner? Det är den fråga jag verkligen skulle vilja få svar på här i dag.

(Applåder)

Herr talman! Jag håller helt med statsrådet om den beskrivning av livsinkomster som ges i svaret. Jag håller helt med om hela den beskrivning som precis gavs. Det gjordes i svaret, och det har gjorts tidigare. Det är inte den bilden vi saknar. Den är vi helt överens om och kommer antagligen att fortsätta vara det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är bara högst nyfiken. Jag behöver inte få ett helt program med punkter än över vad som behöver göras. Jag efterfrågar förslag, idéer, intentioner, på vilka områden och ungefär vad regeringen tänker ge sig på. Är det familjepolitiken? Är det på Arbetsmarknadsdepartementet det kommer att hända saker när det gäller att utjämna den ekonomiska ojämställdheten? Ska det tillsättas fler utredningar som ska titta på något särskilt? Vilka är direktiven?

Jag behöver inte få konkreta, färdiga förslag av statsrådet. Jag kan dock tycka att man borde ha några punkter klara över vad man vill genomföra när man tar makten och ska styra. Men vi kan vänta fler månader på att det ska komma någonting från regeringen.

I stället söker regeringen konflikt med Socialdemokraterna, vilket man gjorde i en debattartikel häromveckan. Det är synd. Det är kanske inte just konflikt utan samarbete man ska söka med Socialdemokraterna.

Jag har gjort det i talarstolen förut och tänker fortsätta att stå här och räcka ut en hand till statsrådet och säga att vår hand finns. Det avslutar jag med att göra även i dag.

(Applåder)

Herr talman! Som liberal pratar jag gärna om föräldraförsäkringen, för det är en fråga som ligger mitt parti nära. Vi har också varit med och förskjutit normer genom den föräldraförsäkring som finns i dag. Jag tror att de månader som ofta lite slarvigt kallas "pappamånader" har varit väldigt viktiga för att förskjuta normer, eftersom det till stor del är just det detta handlar om. Jag tror att det var ledamoten Sofia Amloh som pratade om att det finns många skäl till detta.

Jag tyckte att Jim Svensk Larm var inne på en bra punkt när han sa att frågan faktiskt inte bara handlar om löneskillnader utan också om att få till en mer balanserad familjepolitik - för barnens skull och även för pappornas skull, så att de knyter bättre kontakt med sina barn. Det är en separat debatt, men jag tror att det är viktigt när man pratar om de här frågorna att inte kalla detta en åtgärd för kvinnornas skull, för då tror jag att det kommer att ta längre tid att förskjuta normerna. Jag tror att man måste prata om detta för att det är så man får ett bättre samhälle, bättre balanserade familjer och såklart minskade löneskillnader.

Herr talman! Vi har en tid nu med många parallella kriser. En av dem var förstås pandemin som vi fortfarande lever i spåren av och som började under det socialdemokratiska styret. Under pandemiåren ökade löneskillnaderna mellan män och kvinnor efter att ha minskat under en längre tid.

Jag kommer inte att stå här och säga att det är Socialdemokraternas politik som har gjort att löneskillnaderna ökat, för detta har naturligtvis en rimlig förklaring i pandemitider. Nu är det dessutom krig, lågkonjunktur och stora ekonomiska problem. Det gör att de här frågorna blir viktigare än någonsin att följa, kartlägga och mildra de negativa effekterna av. Det kommer jag att göra, men det kommer såklart att vara större utmaningar utifrån det läge vi befinner oss i.

Jag kommer att titta på de yrken där kvinnor har sämre arbetsmiljö och sämre löner än vad män har och se vad man kan göra för att mildra de negativa effekterna. Det gäller till exempel självklart hur det ser ut i kommunerna. När det gäller föräldraförsäkringen är det som sagt en väldigt viktig fråga att prata om. Regeringen har också aviserat att vi kommer att fortsätta titta på hur man kan förbättra den, till exempel genom att titta på de så kallade dubbeldagarna och om det kan göras förändringar där. Men jag kommer inte att nöja mig med det.

Jag tycker att utvecklingen har gått för långsamt, sedan redan innan pandemin. Under de åtta år som Socialdemokraterna styrde tyckte jag att utvecklingen gick för långsamt. Kvinnor och män borde ha betydligt mer jämställda löner än vad man har i dag. Nu när jag har tagit över ministerposten kommer jag att göra allt i min makt för att utvecklingen ska gå så snabbt som möjligt i rätt riktning, trots de utmaningar som finns i omvärlden.

Herr talman! Under en valrörelse agerar alla partier var för sig och pratar om vilka vägar de vill gå. När man sedan bildar regering handlar det såklart om att diskutera. Jag kan inte ta ansvar för vad Kristdemokraterna sa under valrörelsen. Jag kan säga att det i nuläget inte finns något förslag på regeringens bord om att avskaffa de reserverade månader som finns i dag. Överenskommelsen som finns är att regeringen kommer att fortsätta titta på föräldraförsäkringen, och innan vi är klara med de diskussionerna har jag inga möjligheter att stå här och ge några löften. Regeringspartierna kommer att diskutera frågan och återkomma så fort som möjligt om hur vi avser att gå framåt.

Det här är en viktig fråga, inte minst nu. Det är viktigt att så snabbt som möjligt dämpa de negativa effekter som de parallella kriserna som pågår tyvärr får på jämställdheten. Det fick Socialdemokraterna också uppleva under sin regeringstid.

Avslutningsvis vill jag bara tacka för debatten. Det här är som jag sa inledningsvis en mycket viktig fråga. Det handlar i slutändan om livsinkomsten, och där är löneskillnaderna en otroligt viktig del. Tack så jättemycket för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.