Markus Kallifatides

Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!

Denna interpellation handlar alltså om uttalanden som bland annat finansminister Elisabeth Svantesson har gjort och som jag har angett i min interpellation.

Elisabeth Svantesson i riksdagen den 22 september 2025: ”Här i Stockholm … höjer man skatten och lägger ned ätstörningskliniker eftersom man inte kan förstå att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor.”

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall här i riksdagens kammare den 18 september 2025: ”Vi ser att det finns regioner som av ideologiska skäl stänger ned väl fungerande ätstörningskliniker.”

Ledamoten Merit Frost Lindberg här i riksdagens kammare den 16 december 2024: ”Inte minst drar man drastiskt ned vårdvalen inom kvinnosjukvården, framför allt inom gynekologiska verksamheter och ätstörningsvård, av ideologiska skäl.”

Det är de uttalandena min interpellation handlar om.

Jag ska ge lite bakgrund. Under 2022 initierades en fördjupad uppföljning av ett avtal inom Region Stockholm med ett specifikt företag som bedrev specialiserad ätstörningsvård.

Vid den fördjupade granskning som Hälso- och sjukvårdsnämnden genomförde framkom mycket allvarlig kritik både mot Hälso- och sjukvårdsnämndens tidigare handhavande och mot detta företag. Det handlade om felfakturering och felaktigt bokförda och registrerade vårdbesök. Det handlade om ej legitimerad personal, i stor utsträckning, inom verksamheten. Det handlade om att behandlingar av ibland mycket sköra patienter inte individualiserades i tillräcklig utsträckning, med mera. Samtidigt med detta pågick en av den dåvarande moderatledda majoriteten under mandatperioden 2018–2022 initierad omorganisering av hela vårdområdet ätstörningsvård i Region Stockholm.

Summa summarum: Detta enda företag fick inte något nytt avtal med Region Stockholm om att bedriva ätstörningsvård. Företagets specifika behandlingsmetod har också senare, 2024, förklarats inte vila på tillräckligt vetenskaplig grund i de av socialministern omnämnda nationella riktlinjerna på det här området.

I dag har tillgängligheten inom ätstörningsvården i Region Stockholm ökat från omkring 33 procent av patienterna inom vårdgarantins tidsgränser till närmare 100 procent. Vården bedrivs inom första linjens psykiatri, vuxenpsykiatri och barn- och ungdomspsykiatri men också vid Stockholms centrum för ätstörningsvård, som är ett nationellt kunskapscentrum på området.

Min interpellation handlar alltså om faktabakgrunden till finansministerns och även socialtjänstministerns och ytterligare en riksdagsledamots uttalanden om denna viktiga hälso- och sjukvårdsverksamhet. Mot den bakgrunden och socialministerns inledande svar vill jag upprepa den första frågan. Vad var faktaunderlaget för dessa påståenden?

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för tidigare inlägg!

Jag får väl helt enkelt ge ett eko av Eva Lindhs konstaterande. Den här regeringen marginaliserar och osynliggör ett allvarligt samhällsfenomen, där redan utsatta människor utsätts ännu lite till, och nyfikenheten från statsrådet och den här regeringen på att djuploda i den frågan upplever jag som provocerande liten.

I mitt fall har det under den här sommaren räckt att läsa tidningen. Där har kommunföreträdare vittnat om att social dumpning pågår i Sverige nu, på precis det sätt som min kollega Eva Lindh har beskrivit inte bara i dag utan i ett flertal interpellationsdebatter. Men det kommer ingen ny utredning och inga särskilda åtgärder.

Jag medger att detta blir en retorisk fråga. Jag förväntar mig kanske inte något glasklart svar. Men jag undrar, för jag kan inte komma ifrån misstanken, om det möjligen är så att det för den här regeringen och det här statsrådet, Erik Slottner, först och främst är viktigt att inte stöta sig med högerpartiers kommunalråd i välbeställda kommuner där detta har sitt ursprung. Är det möjligen så att det är det som hanteringen från oss i Sveriges riksdag och regeringen av fenomenet social dumpning handlar om? Vi vill inte riktigt se detta. Vi vill inte riktigt ta tag i det.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på Eva Lindhs angelägna interpellation.

Denna fråga har jag och flera av mina socialdemokratiska kollegor debatterat löpande under mandatperioden eftersom vi anser att frågan är mycket viktig.

Oavsett om regeringen och statsrådet Erik Slottner tycker att det här är viktigt eller inte så tycker vi det. Vi vet en hel del eftersom vi tillsatte en statlig utredning tidigare. Den kom väldigt långt, men tyvärr lades den ned.

Jag blir nyfiken på att diskutera mer när jag tar del av statsrådets svar på Eva Lindhs interpellation här i dag. Det är nästan som att problemet inte längre finns. Mängden asylsökande till Sverige har minskat kraftigt sedan den tid då inte minst Magdalena Andersson, som dåvarande finansminister, påbörjade en omläggning av svensk asylpolitik. Jag kan dock upplysa statsrådet om att migration till och från Sverige pågår.

Jag kan också upplysa statsrådet om att det finns en akut risk att den sociala utsattheten i Sverige ökar, inte minst på grund av den politik som Tidöregeringen för under den här mandatperioden. Det är fortfarande så, herr talman, att kvinnor utsätts för mäns våld. Det pågår våld i nära relationer. Och det är fortfarande så att människor drabbas av psykisk ohälsa och missbruksproblematik. Det är en bred kategori av människor som kommer att behöva kommuners insatser och stöd. Det vet vi.

Vi vill bekämpa allt detta. Men vi vill också se åtgärder mot det fenomen som vi är rätt säkra på finns, nämligen social dumpning, som Eva Lindh beskrev i sitt första inlägg och som vi ställer frågor om. En sak som jag vill stryka under, herr talman, är att det nog i grunden handlar mycket om att ett fåtal kommuner – absolut inte en majoritet – är njugga när det gäller att ta sitt kommunala bostadsförsörjningsansvar.

Man vill inte satsa på att det ska byggas adekvata bostäder i den egna kommunen, herr talman, trots att man har ett kommunalt planmonopol och trots att man har möjligheten att ha ett kommunalt allmännyttigt bostadsföretag, möjligheten att ha sociala kontrakt, möjligheten att använda sig av förturer och reservationer, möjligheten att ställa ut kommunala hyresgarantier och möjligheten att bevilja kommunala bostadsbidrag. Man kanske inte alltid vill det.

Jag vill ställa frågan rakt till ansvarigt statsråd Erik Slottner: Varför ska vi acceptera att välmående kommuner inte tar sitt lagliga kommunala bostadsförsörjningsansvar utan dumpar enskilda utsatta människor utanför kommungränsen?

Fru talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaren. Bostadsrätten är en viktig del av vårt samhälle, och jag tackar justitieministern för vårt samtal här i dag om hur vi kan vårda bostadsrätten.

Syftet med min interpellation var att fortsätta vara både kritisk och konstruktiv i relation till regeringens arbete på området. Vi socialdemokrater har varit pådrivande och i förväg föreslagit att regeringen skulle göra det regeringen nu gör när det gäller bostadsrättsinnehavares trygghet och ansvar för trygghet i närområdet. Vi vill inte alls sätta oss på tvären utan vara konstruktiva i den processen.

Min övergripande fråga handlade alltså om huruvida arbetet mer generellt med att utveckla regleringarna som omgärdar bostadsrätten och bostadsrättsföreningen är tillräckligt högt prioriterat inom Regeringskansliet. Jag får dock inte riktigt något svar, och det får jag acceptera, när det gäller de två konkreta punkter som jag tog upp.

Under sin tid som statsminister, fru talman, lovade min partiordförande Magdalena Andersson att ”vända på varje sten” för att knäcka den organiserade brottsligheten. Det är ett löfte som hon och vi socialdemokrater håller fast vid. Då kan man till och med behöva reformera lagen om bostadsrättsföreningar.

Men bostadsrättsfrågan är större än jakt på den organiserade brottsligheten. Det handlar om trygghet, inklusive ett slags konsumentskydd, för oss som enskilda. Det är rimligt att både staten och bostadsrättsföreningens styrelse vet vem som bor i en fastighet som man äger. Det är rimligt att den som förvärvar en bostadsrättsandel, fru talman, åtnjuter ett skydd som åtminstone liknar det skydd jag har som konsument när jag köper mat i matvarubutiken.

Det finns alltså mer att göra, fru talman. Faktum är att den nuvarande regeringen har lovat att göra mer som man ännu inte gjort.

Fru talman! Jag får konstatera att jag nog inte får svar här i dag på två av mina tre punkter. Jag tog upp förändringarna vad gäller bostadsrättsinnehavares ansvar för trygghet i närområdet, inklusive hemmaboende minderåriga, men jag hade alltså två andra, väldigt konkreta bostadsrättsliga frågeställningar. De handlade om enskildas rättsliga ställning och skydd som bostadsrättsinnehavare i olika situationer, liksom om ordning och reda på fastighetsmarknaden i större mening. Men jag kommer inte att få några svar här, tror jag.

Justitieministern tog sig friheten att nämna lite av en bonusfråga här, nämligen den om bostadsrättsregister. Då tar jag mig samma frihet och lyfter fram en bonusfråga om bostadsrätten som form.

På senare år har förekomsten av andrahandsupplåtelser av bostadsrätter ökat påtagligt, framför allt i landets storstadsregioner. HSB har låtit kartlägga omfattningen av detta, och resultatet är tämligen illavarslande. Bland bostadsrättsföreningar i våra tre storstäder uppger 43 procent att det pågår olovliga andrahandsupplåtelser av bostadsrätter. Var femte förening uppger att upplåtelsen sker i kriminellt syfte. Allt detta sker trots att uthyrning av bostadsrätt i andra hand i vinstsyfte över huvud taget inte är tillåtet.

Detta är allvarligt. Olovliga andrahandsupplåtelser skapar otrygghet i bostadsrättsföreningen. Att inte veta vem ens granne är eller vilka som rör sig i fastigheten sprider rädsla och oro även bland dem som bor i bostadsrätt.

På regeringens bord ligger dock nu förslag som går i en helt annan riktning, nämligen att ytterligare underlätta för andrahandsuthyrning av bostadsrätt. Man får säga att det har varit tämligen många och kraftfulla reaktioner på dessa förslag i den allmänna debatten. Jag undrar hur justitieministern ser på detta, särskilt i ljuset av återkommande och väldigt tydliga markeringar av hur centralt trygghetsarbetet är för regeringen. Är det verkligen läge, Gunnar Strömmer, att ytterligare försvåra för styrelser i bostadsrättsföreningar att upprätthålla ordning och reda också i de fastigheterna?

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Av Sveriges omkring 5 miljoner hushåll återfinns nästan en fjärdedel i någon av landets 30 000 bostadsrättsföreningar. Upplåtelseformen utgör hem åt 2 miljoner människor.

Själv har jag en gång bott i en bostadsrättsförening med den då kanske lägsta driftskostnaden per kvadratmeter i landet. Det var inte min förtjänst alls, men det var en erfarenhet som inskärpte insikten om att engagerade medlemmar i en förening kan uträtta stordåd. Det gäller för övrigt politik, folkbildning, musik, teater och idrott men också boende. Föreningslivet är en mycket värdefull del av det svenska samhällslivet.

Bostadsrätten som boendeform är viktig; den åsikten tror jag förenar ministern och mig, och vi behöver vårda den. Det är alltså utmärkt att regeringen i enlighet med våra socialdemokratiska förslag har tillsatt en snabbutredning om att likställa hyresgästers och bostadsrättsinnehavares ansvar för trygghet. Men min frågeställning här i dag, fru talman, var och är bredare och gällde mer än detta.

Under förra mandatperioden skedde en uppdatering av bostadsrättslagen med förstärkningar av det rättsliga skyddet för den som köper eller äger en bostadsrätt. Men riksdagens majoritet avslog då ett antal av den dåvarande S-regeringens förslag. Riksdagen valde att i stället rikta två tillkännagivanden – som alltså Moderaterna var med på – om att regeringen skulle återkomma och utreda hur de bostadsrättsliga reglerna om förhandsavtal kan skärpas och hur reglerna för andra typer av föravtal än förhandsavtal kan tydliggöras och skärpas.

Justitieminister Strömmer har tidigare som svar på en skriftlig fråga meddelat mig och allmänheten att ett arbete med att överväga de här frågorna har inletts i Regeringskansliet, och regeringen har uttalat att frågorna bör utredas i ett annat sammanhang men inte haft mer att informera om i den frågan.

Detta var alltså en av de tre helt konkreta punkter som jag frågade om. Jag har inte uppfattat något svar på denna del i min interpellation.

Den andra punkten jag tog upp i min interpellation gällde betänkandet Vem äger fastigheten (SOU 2023:55). Där föreslogs regler för att motverka att ombildning från hyresrätt till bostadsrätt sker utan hyresgästers reella inflytande. Där föreslogs också regler vad gäller information om den som tar över fastigheten vid fastighetsförvärv.

Justitieministern har också på denna punkt välkomnat förslag som bidrar till ordning och reda på fastighetsmarknaden och att förslagen i det betänkandet bereds på Justitiedepartementet och bett att få återkomma om vägen framåt.

Fru talman! Tiden går. Justitieminister Gunnar Strömmer! Hur går det med de två punkter som jag inte fått svar på?

Fru talman! Vi socialdemokrater eftersträvar alltid bred samsyn och deltar gärna i ambitionerna att ha så enkla, förutsägbara och vettiga regler som möjligt för bostadsbyggandet och processer för att det ska tillkomma och finnas byggbar mark med mera. Vi är också starka anhängare av att lyssna noga på remissinstanser när utredningar väl kommer med sina förslag. Det har vi gjort, och vi kommer snart att återkomma till frågan om bygglovsregler här i kammaren också.

Men, fru talman, minst 10 000 barn är hemlösa här i landet. Trångboddheten har ökat kraftigt och är utbredd i storstadsområdena. Cirka 200 000 unga vuxna bor ofrivilligt hemma hos sina föräldrar. Samtidigt är långt fler än 10 000 svenska byggnadsarbetare arbetslösa och går på akassa.

Vi har låg tillväxt och hög arbetslöshet. Det låga bostadsbyggandet hämmar den långsiktiga ekonomiska utvecklingen, inte minst här i Stockholmsregionen. Regeringen vägrar att sätta in åtgärder för att få igång bostadsbyggandet.

Situationen förvärras av usel fördelningspolitik, fru talman, med neddragningar och urholkningar av till exempel bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsstöd för ensamförsörjande föräldrar. Skolsystemet driver segregation och utslagning. Arbetsmarknadspolitiken är helt otillräcklig.

Vi har tyvärr en passiv, marknadsliberal högerregering. Vi socialdemokrater står dock redo att önska Andreas Carlson en god sommar men också Sverige en ny riktning med en aktiv statlig bostadspolitik.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Småhusbyggandet hade regeringen haft god möjlighet att stimulera genom till exempel att förverkliga tidigare vallöften om startlån och översyn av kreditreglering. Men det dras i långbänk eller har fastnat i en papperskorg. Landsbygdslån har föreslagits av två statliga utredningar som statsrådet har tillgång till. Men det har alltså inte skett.

När jag talade om att de nya reglerna för studentbostäder är mindre flexibla menade jag flexibiliteten i den långsiktiga användningen av fastigheten. Det är många som har argumenterat för att den flexibiliteten minskar. Om man till exempel skulle behöva konvertera studentbostäder till mer av ett äldreboende eller något slags vårdlokal medför dessa regler mindre flexibilitet. Det var det jag avsåg.

Presumtionshyresfrågan återkommer vi till ganska snart här i kammaren. Detta är viktiga frågor, allihop.

Fru talman! Vi socialdemokrater accepterar helt enkelt inte att bostadsbyggandet har fallit så som nu har skett. Vi har, till skillnad från den här regeringen, presenterat såväl strukturella som konjunkturrelaterade åtgärder. Vi har gjort det hela denna mandatperiod. Tyvärr har riksdagens högermajoritet och Tidöregeringen avslagit allt.

Vi vill se ett tydligt mål för bostadsbyggandet i takt med det bedömda behovet, alltså i storleksordningen 50 000 nya lägenheter per år 2024−2033. Vi socialdemokrater, fru talman, vill se en nationell handlingsplan för att nå målet. Vi vill se ett statligt fastighetsbolag som kan agera i lågkonjunktur och där andra aktörer inte har kraft att värna samhällsintresset av ett stabilt byggande av bostäder i takt med behoven.

Vi vill se ett investeringsstöd för byggande av hyreslägenheter och studentbostäder med lägre hyresnivå. Vi vill se förmånliga statliga byggkrediter som tydligt kopplas till de bostadssociala målsättningarna och övergången till den cirkulära klimatsmarta ekonomin också i byggsektorn. Vi vill se en ny samlad bostadsförsörjningslag. Vi vill att sambandet mellan statliga infrastrukturinvesteringar och kommunala bostadspolitiska åtaganden tydliggörs.

Vi vill se kommunala, allmännyttiga bostadsföretag i samtliga kommuner. Vi vill undanta allmännyttan från den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling, LOU, med mera.

För Tidöregeringen är inget av detta aktuellt. Det är nog däremot att ställa ut hundratals miljarder kronor i lån till nya kärnreaktorer, därtill med pris- och lönsamhetsgarantier, för de privata företag som bygger.

Kristdemokraterna, statsrådets parti, räds inte tanken att förstatliga hela sjukvården i det här landet. Men att staten skulle styra mer i bostadspolitiken och satsa på något annat än skatteavdrag för dem som redan äger sitt boende verkar nästan otänkbart.

Fru talman! Ser inte infrastruktur- och bostadsministern motsägelsefullheten här, eller principlösheten? Ser han inte att det skaver rätt rejält?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är naturligtvis utmärkt att regeringen noga följer utvecklingen inom bygg- och bostadsområdet och att man inte utesluter att ytterligare åtgärder kan behövas på det här området. Jag återkommer till vad vi socialdemokrater anser borde göras.

Fru talman! Regeringen bedömer tydligen att de åtgärder som nu vidtas ”väsentligt förbättrar förutsättningarna för bostadsbyggande och utgör viktiga steg för att möta det behov av nya bostäder som vi ser”. Ministern tar bland annat upp de mycket kritiserade nya byggreglerna som träder i kraft den 1 juli. Nu ska det bli tillåtet, fru talman, att bygga bostäder med vilken takhöjd som helst. Vi får se vad det leder till. Från den 1 juli blir det också tillåtet att bygga ännu mindre, mindre tillgängliga och mindre flexibla studentbostäder. Vi får se vad det leder till.

Min fråga i denna interpellation, fru talman, handlade inte om vad regeringen gör utan om vilken analys av behoven som regeringen utgår ifrån. Boverkets senaste beräkningar av det nationella och regionala behovet av bostäder, som statsrådet tog upp för perioden 2024–2033, visar att det behöver tillkomma drygt 523 000 nya bostäder under denna period. Det kan noteras att det är 77 000 färre än den tidigare beräkningen som Boverket publicerade 2021 för en tidigare tioårsperiod.

Hyresgästföreningen, som jag tar upp i min interpellation, har utformat en alternativ men ganska likartad beräkningsmetod för behovet av nya bostäder. Till skillnad från Boverkets modell kan Hyresgästföreningens beräkningsmetod utföras av nästan vem som helst med hjälp av allmänt tillgängliga data. Men resultatet är intressant nog samstämmigt med Boverkets. Behovet av nya bostäder beräknas även av Hyresgästföreningen till ungefär en halv miljon nya bostäder fram till 2033. Det kan fördelas på kommuner, som ju har det yttersta bostadsförsörjningsansvaret i landet.

Oavsett vilken metod man väljer handlar det alltså om ett behov av bostadsbyggande om cirka 50 000 nya lägenheter per år. Enligt Boverkets senaste uppgifter har det i landet påbörjats eller kommer att påbörjas endast strax över 30 000 bostäder under 2023, 2024 och 2025. När det gäller färdigställda bostäder skedde en dramatisk minskning till 2024 från rekordåret 2023. Under 2025, innevarande år, prognostiseras knappt 33 000 bostäder färdigställas.

Fru talman! I den allmänna debatten och även här i riksdagen har företrädare för regeringssidan vid upprepade tillfällen gett uttryck för att bostadsbyggande på den nuvarande nivån kanske inte är något större problem. Det skulle gå att tolka även statsrådets svar på min fråga som att han också är tämligen nöjd. Men jag vill verkligen gärna ha ett tydligt svar på mina frågor: Vilken bedömning gör regeringen och statsrådet av behovet av byggande av nya bostäder under perioden 2024 till 2033 – 32 000 per år, 50 000 per år eller vad? Är de hittills vidtagna åtgärderna tillräckliga för att möta det här behovet? Om inte, vilka kompletterande åtgärder är regeringen och statsrådet beredda att vidta?

Herr talman! Vi socialdemokrater menar att regeringen bör återkomma med en utvärdering av effekterna av det nya ränteskillnadsersättningssystem som vi med all sannolikhet kommer att rösta igenom här i kammaren. Jag yrkar därför bifall till reservation 3 om utvärdering, en gemensam reservation från S och MP.

För många svenskar är köpet av bostad den enskilt största ekonomiska affär man gör i sitt liv. Då är det viktigt att det finns bra förutsättningar på plats för dem som väljer att ta bolån. I dag leder en bristande konkurrens på bankmarknaden till att hushåll pressas av höga räntor och till att rörligheten på bankmarknaden är låg.

En del i detta är dagens system för ränteskillnadsersättning, som kan leda till stora kostnader för de bolånetagare som vill betala tillbaka sina lån i förtid. I förlängningen leder detta till att färre binder sina lån och till att rörligheten på bankmarknaden minskar.

För att komma åt detta problem valde den tidigare socialdemokratiska regeringen att tillsätta en utredning om att reformera ränteskillnadsersättningen. Att regeringen nu väljer att gå vidare med förslag från den utredningen är bra, men det är inte tillräckligt. De senaste årens räntechock har gjort det uppenbart att mer måste göras för att komma åt den bristfälliga konkurrensen på bankmarknaden. Här menar vi att regeringen gör för lite.

Därför har vi socialdemokrater lagt fram en rad förslag för att öka konkurrensen på bankmarknaden. Vi redogör för dem i vår motion. Men vi kräver dessutom att regeringen återkommer med en utvärdering av detta nya system för ränteskillnadsersättning. Det förslag som regeringen nu väljer att gå vidare med, och som vi står bakom, har fått kritik från en rad remissinstanser. Det är viktigt att man följer upp att förslaget verkligen får önskad effekt, det vill säga lägre priser och ökad rörlighet för vanliga konsumenter.

I de flesta fall kommer den nya beräkningen av ränteskillnadsersättning att leda till lägre kostnader än dagens modell. Med detta sagt poängterar dock flera remissinstanser att kostnaderna även i fortsättningen kommer att vara höga för många hushåll och att det till och med finns tillfällen då den nya schablonberäkningen kommer att medföra högre kostnader för förtidsinlösen av lån. Det är alltså därför vi kräver att regeringen återkommer med en utvärdering av effekterna av det nya ränteskillnadssystemet. Reformen måste leda till bättre villkor för bolånetagare och ökad rörlighet på bankmarknaden.

Herr talman! I grunden kommer sig konsumenternas pressade situation på bankmarknaden av en för dålig konkurrens. Vi socialdemokrater vill stärka konkurrensen genom ett kraftfullare SBAB. Ett starkare SBAB kan sätta en helt annan press på marknaden och driva fram förändring också hos privata aktörer. Vi vill att SBAB ska kunna erbjuda sina kunder löne- och transaktionskonton så att man kan bli en större spelare på marknaden och sätta press på storbankerna. Dessutom vill vi att banken ska få nya ägardirektiv och att bankens avkastningskrav ses över.

Vi vill därtill göra bankernas räntesättning tydligare. I dag försöker bankerna göra det onödigt krångligt för hushåll att förstå varför de får en viss ränta. Därför vill vi förbjuda listräntor. Med ett tydligt snittpris kan bankerna inte längre gömma sig bakom svårförståeliga räntesatser, utan det blir lättare för konsumenter att jämföra banker. Detta ökar konkurrensen och gör det lättare för vanliga svenskar att förhandla med banken.

Vi vill slutligen införa en jämförelsesajt för bankernas låneerbjudanden. Ett föredöme på området är den norska finansportalen. Där samlas information om priser och villkor för allehanda finansiella produkter. Portalen ökar konsumentmakten och möjligheten för konsumenterna att fatta välgrundade beslut.

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för möjligheten att fortsätta på mitt första inlägg. Till de ägare av hyresfastigheter som inte täljer guld i Sverige, speciellt inte just nu, hör till exempel kommunala allmännyttiga bostadsföretag. Många av dem är i en pressad ekonomisk situation runt om i landet. Där är vi helt eniga. Men till skillnad från Larry Söders regering och riksdagsmajoriteten lägger vi socialdemokrater konkreta förslag på bordet om statliga pengar för energieffektivisering av flerbostadshus, ett grönt rotavdrag och ett investeringsstöd. Vi anser att riksdagen och regeringen även bör överväga statliga lån för energieffektiviseringsåtgärder, som de facto innebär renoveringsåtgärder, så att man håller nere hyresnivån.

När allmännyttan eller andra fastighetsägare bygger hyresrätter med någonting i stil med investeringsstöd händer det positiva att bostadsbyggandet ökar och antalet hyresrätter som tillkommer på bostadsmarknaden ökar. Det friställer andra lägenheter, vilket hjälper även den med den allra minsta plånboken. Då blir nämligen kanske lägenheter med de allra lägsta hyresnivåerna ledigställda. Det är en av effekterna.

I övrigt är det ju vi som har lagt fram konkreta förslag om att stärka den disponibla inkomsten för dem i vårt samhälle med minst plånbok, det vill säga göra det möjligt för dem att klara att betala sin hyra. Det är inte Larry Söders regering som har gjort det.

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för frågorna.

Vanligt folk är för mig breda löntagargrupper – de grupper i samhället som vi socialdemokrater representerar i svensk politik sedan 1889, om jag inte minns fel.

När det gäller byggkostnaderna är det mycket viktigt att arbeta med hela bilden. Det som har hänt i närtid är att byggherrekostnaderna skenat på grund av en kraftig ränteuppgång. Det är också så att markpriserna under lång tid har ökat mest av allt. Markpriset har tillsammans med kapitalkostnaden, både för förvärvad mark och i byggprocessen, bidragit starkt till den situation vi haft under ett antal år.

Jag ska inte spekulera för mycket, men jag tror inte att vi kommer tillbaka till den nollräntemiljö vi levde i. Men bland annat därför ser i alla fall vi framöver behov av att i en ansträngd ekonomisk situation satsa offentliga medel på att hålla igång bostadsbyggandet, få till en jämnare byggtakt, förse människor med bostad, behålla kompetens i byggsektorn och hålla byggnadsarbetare i arbete. Det är vår politik. På den andra sidan är man beredd att satsa 300 eller kanske 600 miljarder på statliga krediter till kärnkraft men 0 miljarder på bostadsbyggande. Vi gör alla våra val.

Ägare av hyresfastigheter är nog en av de grupper som vi bör oroa oss minst för när det gäller hur man har det och har haft det i Sverige. Här finns det riktigt stora förmögenhetsmassor, miljardärer och mycket stora börsnoterade företag som det har gått väldigt bra för.

Fru talman! Detta replikinlägg från Mikael Eskilandersson illustrerar väl varför det är så otänkbart för oss socialdemokrater att söka samverkan på olika sätt med just Sverigedemokraterna. Det är argumentation som lämnar den här världen till förmån för fria fantasier om vår politik, det svenska samhället och vår närhistoria.

Nu, här i Sveriges riksdag inom ramen för den här debatten, går vi fram med våra ställningstaganden på området hyresrätt med mera. Vi socialdemokrater värnar den svenska partsmodellen på hyresmarknaden, hyresförhandlingssystemet. Den väljare som vill säkra det systemet ska rösta på oss. Ju fler som röstar på oss, desto tryggare blir det systemet.

Jag ser det som ett mycket stort problem att man på Mikael Eskilanderssons sida i politiken och mellan de två stora partierna på er sida i kammaren har så i grunden olika utgångspunkter i portalfrågan, så att säga, på det här politikområdet. Ska vi ha en hyresgästförening som förhandlar med fastighetsägarna, eller ska vi ha något helt annat som ska skapa någon fantastisk innovation eller vad det kan vara?

Rösta på Socialdemokraterna! Vi står upp för den svenska partsmodellen på hyresmarknaden.

Fru talman! Det är märkligt; det är alltså ärendedebatt om hyresrätt med mera, och vi lämnar hela denna debatt och alla de sakfrågor som är viktiga för landets 3 miljoner människor som bor i hyresrätt. I stället ska vi ägna detta replikskifte åt spekulationer om ett val som ligger ett och ett halvt år bort och hur eventuella valmanifest ska se ut från olika partier.

Jag vill gärna peka på möjligheten att vi alla går fram som egna politiska partier i allmänna val, söker folkets mandat för vår egen politik och därefter förhandlar med andra partier i Sveriges riksdag för att bilda regering och utforma politiken. Det är inget konstigt; det är ett fullt tillgängligt alternativ.

Jag ser stora gemensamma linjer på vår sida i politiken som handlar om att skydda hyresgäster och skydda barns situation i boende. Jag ser att det finns spänningar när det gäller tankar på fri hyressättning i nyproduktion. Det är väl känt; det ser jag.

Jag ser också att det på Mikael Eskilanderssons sida i politiken finns, ja, inte spänningar utan vad vi kan kalla Marianergravendjupa avgrunder mellan Moderaternas deklaration att den svenska partsmodellen på hyresmarknaden ska bort och Sverigedemokraternas position i den frågan.

Frågan går alltså tillbaka till Mikael Eskilandersson. Hur är det med sammanhållningen i Tidömajoriteten på området hyresrätt med mera?

Fru talman! För oss socialdemokrater är den bostadspolitiska målsättningen bra och trygga bostäder för alla. Det förutsätter en nationell och generell bostadspolitik som fokuserar på goda bostäder för alla, inte en marknad som fungerar för några.

Goda bostäder innebär såväl fler hyresrätter som fler blandade bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande boendesegregationen. Vi bygger inte bara hus; vi bygger samhällen.

Vi socialdemokrater ska därför fortsätta att bygga, och vi ska bygga bostäder som fler har råd att bo i. Vi ska bygga och renovera för ett modernt, cirkulärt, klimatsmart samhälle.

Fru talman! I dag debatterar vi civilutskottets betänkande om hyresrätt.

Jag vill inledningsvis understryka att vi socialdemokrater värnar den svenska partsmodellen på hyresmarknaden och hyresförhandlingssystemet. Vi har fått besked om att Moderaterna visar intresse för att lämna det systemet, och från Kristdemokraterna nås vi av besked om att fri hyressättning i nyproduktion är på tapeten.

Vi socialdemokrater har givetvis ögonen på hyresförhandlingarna, på utredningen om systemet med presumtionshyror, där en proposition har aviserats före sommaren, och på det relativt nyligen instiftade förfarandet med oberoende tvistlösning. Det nya systemet har prövats under svåra förutsättningar med hög kostnadsökningstakt och många ekonomiskt pressade hushåll, inte minst bland hyresgäster. Det är viktigt att parterna vårdar ingången att institutet med oberoende skiljeman ska användas restriktivt.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill understödja byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Det har varit det enskilt viktigaste inslaget i en väl fungerande social bostadspolitik. Men så snart de får chansen avvecklar högern, nu med Sverigedemokraterna i spetsen, sådana stöd. Bostadsbristen och ojämlikheten ökar. Byggnadsarbetare blir av med jobbet. Samhällsekonomin skadas. Vi har talat om detta hela denna mandatperiod. Vi kommer att fortsätta att göra det.

Medborgare! Vill du ha en politik där vi fortsätter att bygga hyresrätter för vanligt folk? Rösta på Socialdemokraterna!

Fru talman! Statlig medfinansiering av energieffektivisering har många positiva effekter. Fastighetsägare och hyresgäster minskar sina kostnader för energiförbrukning och får direkt stöd att bära investeringskostnaden för åtgärderna. Detta är i sin tur bra för klimatet, för energisystemet och för att bibehålla yrkeskompetensen i en sektor där alldeles för många har blivit av med sitt jobb.

Det statliga stödet för energieffektivisering av flerbostadshus bör bibehållas. Inte minst stora delar av det så kallade miljonprogrammet, byggt på 1960- och 1970-talen, är nu i akut behov av genomgripande renoveringsåtgärder. Utöver detta anser vi också att det bör övervägas att inrätta kompletterande statliga lån till storskaliga energieffektiviseringsåtgärder i samband med renovering.

Medborgare! Vill du ha en politik där vi renoverar, energieffektiviserar och klimatsäkrar även hyresrätter som folk har råd att bo i? Rösta på Socialdemokraterna!

Fru talman! Hyresrätten är en boendeform som många föredrar, och i Sverige finns 1,6 miljoner hyresrätter. Strax under 3 miljoner individer bor i hyresrätt.

Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde mycket för att öka tryggheten för hyresgäster. Det handlade om åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt, mot otillåten andrahandsuthyrning och mot uttag av överhyror av andrahandshyresgäster. Vi har också infört en möjlighet att ingripa mot brister i förvaltningen av hyresfastigheter på ett tidigt stadium genom att hyresnämnden kan vitesförelägga fastighetsägare att åtgärda bristerna. En hyresgäst vars lägenhet förstörs genom brand eller liknande ska numera också erbjudas ett nytt hyresavtal av hyresvärden, förutsatt att det är skäligt.

Vi ser naturligtvis att mer behöver göras. Alldeles nyligen kunde vi följa rapportering om fastighetsägare i Stockholms södra förorter som helt uppenbart missköter sina fastigheter till den grad att en äldre kvinna inte vill bjuda hem sina barnbarn på grund av hur det ser ut i hemmet.

Fru talman! Renoveringar måste ske på ett sådant sätt att människor har råd att bo kvar. Vi vill se en långsammare och längre infasningsperiod för hyreshöjningar vid renovering. Stärkt besittningsskydd vid uthyrning av privatbostäder vore också av stor betydelse för hyresgästernas trygghet. Ett förbud mot att säga upp tidsbestämda kontrakt i förtid bör införas.

Lyxrenoveringar i syfte att byta hyresgäster i det befintliga hyresbeståndet måste stoppas. En av anledningarna till att hyresgästerna nästan är helt chanslösa är att domstolarna använder sig av begreppet ”inte oskäligt” för att bedöma det rimliga i en renoveringsåtgärd. I stället för ”inte oskäligt” menar vi att obalanserna hade kunnat hanteras om begreppet ”skäligt” infördes som bedömningsgrund.

Medborgare! Vill du ha ökad trygghet för hyresgäster? Rösta på Socialdemokraterna!

Fru talman! Under förra året genomfördes lagändringar som utökade hyresgästers ansvar för trygghet i bostadsområdet. Vi socialdemokrater har ställt oss i grunden positiva till förändringarna, men vi har också sett behovet av snabb och systematisk utvärdering av de nya reglerna och vissa skyddsmekanismer för barn i hushåll.

Vi socialdemokrater anser vidare att bostadsrättslagen bör ändras på ett sätt som motsvarar de hyresrättsliga förändringar gällande bristande skötsamhet och störningar i boendet som har införts. Jag har själv upprepade gånger ställt frågor till justitieministern om detta. När kommer åtgärderna – kanske kollegorna i civilutskottet vet?

Fru talman! Betänkandet behandlar även frågor om ombildning från hyresrätt till bostadsrätt. Den som läser Hem & Hyra kan ta del av otaliga reportage om skandalösa processer som handlar om hur hyresgäster i samband med ombildning till bostadsrättsförening blir lurade och ekonomiskt mycket utsatta. Vi socialdemokrater har under lång tid arbetat med att stärka skyddet för hyresgästerna i detta sammanhang. Under förra mandatperioden genomfördes också en omfattande uppgradering av bostadsrättslagen. Dessa lagändringar, som bland annat handlar om kraven på de ekonomiska planer som ska finnas för en bostadsrättsförening, har nyligen trätt i kraft.

Men i utredningsbetänkandet Vem äger fastigheten, som är resultatet av en utredning som vi socialdemokrater tillsatte, föreslås ytterligare åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter. Vi menar att de i utredningen framförda förslagen om ombildning på de boendes villkor och stärkta identitetskontroller vid fastighetsköp bör genomföras snarast möjligt för att värna allmänintresset, säkra ordning och reda samt öka tryggheten i den svenska fastighetssektorn.

Vi socialdemokrater är öppna för att ännu fler åtgärder kan behöva vidtas. Det minsta man kunde begära vore att Sverigedemokraterna och regeringen nu genomför redan beredda utredningsförslag för att stärka skyddet för de hyresgäster som råkar riktigt illa ut när till exempel moderata kommunpolitiker sätter igång ombildningar i allmännyttan och där så kallade ombildningskonsulter far fram. Varför har detta ännu inte skett – kanske kollegorna i civilutskottet vet?

Fru talman! Givetvis står vi socialdemokrater bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 22.

Slutligen: Just nu är många hushåll i vårt samhälle ekonomiskt pressade. Inte minst bland landets hyresgäster finns många som har sett hyrorna stiga tillsammans med matpriserna och arbetslösheten. Hyresrättsliga frågor, som vi behandlar i denna debatt, är en mindre men betydelsefull del. Vi socialdemokrater arbetar längs med ett antal frontlinjer för stärkt skydd och förbättrade villkor för just hyresgäster. Tidömajoriteten gör i långa stycken precis tvärtom eller inte så mycket alls.

(Applåder)

Fru talman! I september 2023 överlämnades den omfattande promemorian Nationell fysisk planering till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Ett år senare meddelade regeringen i budgetpropositionen för 2025 att det fanns skäl att se över det befintliga regelverket för statens anspråk på mark- och vattenområdet. Man konstaterade att dagens system hade stora brister, och regeringen avsåg därför att genomföra en översyn i syfte att upprätta en mer sammanhållen ordning för just nationell fysisk planering, dessutom baserad på en samlad samhällsekonomisk analys.

Fru talman! Bostadsbyggandet är nu alldeles för lågt, och arbetslösheten, inte minst i byggsektorn, är alldeles för hög. Vi socialdemokrater menar att många fler akuta åtgärder behövs, och vi beklagar att regeringen har avvisat i princip alla våra förslag.

Min fråga till statsrådet är: När kommer översynen igång, och när blir den klar?

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom ett betydande antal av utskottets förslag om att avslå motioner på associationsrättens område, i huvudsak med hänvisning till redan pågående beredning av reformförslag i Regeringskansliet.

I allt väsentligt är det alltjämt den tidigare, Sledda regeringens arbete på området som tas vidare av regeringen Kristersson. Hittills under mandatperioden kan nämnas digitala bolags- och föreningsstämmor, näringsförbud till följd av förbud mot att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat och avskaffat krav på bevarande av räkenskapsinformation i original. Det är en välkommen modernisering av redovisningsreglerna som nu gäller även för oss riksdagsledamöter.

Det är naturligtvis i grunden bra för Sverige att det råder bred enighet här i riksdagen om att associationsrättsliga frågor om bolagsformer, bolagsstyrning, bokföringsregler med mera bör utredas och beredas noga innan beslut om ny lagstiftning fattas. Dessutom uppfattar jag att det råder stor samsyn också om att associationsrätten måste utformas med ett flertal legitima ändamål i sikte. Några sådana ändamål är företagens behov av rimligt smidig administration, statens intresse av ordning och reda, bland annat i skatteuppbörden, och allmänhetens möjligheter att bevaka sina intressen som anställda, kunder eller leverantörer till exempelvis aktiebolag. Hit kan vi även räkna intresset av skydd mot utnyttjande av associationsformer såsom aktiebolag för kriminell verksamhet.

Associationsrätten är ett område för sans och balans, som de allra flesta politikområden.

Vi socialdemokrater har utfäst ett löfte om att konstruktivt och kritiskt granska förslag när de väl läggs på riksdagens bord och förutskickat att vi ska återkomma med egna initiativ under mandatperioden. Detta har vi gjort.

Ett viktigt område att växla upp insatserna inom är bekämpandet av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt. Denna brottslighet undergräver välfärdsstaten, fräter på tilliten och hotar de seriösa aktörerna på marknaderna. Dessa typer av brott är även nära knutna till annan kriminalitet inom såväl organiserad brottslighet som arbetslivskriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Associationsrätt

Vi socialdemokrater menar att regeringen bör vidta fler åtgärder som gör det svårare för de gängkriminella som i dagsläget använder företag som brottsverktyg. Vi har välkomnat, och konstruktivt bidragit till, att Bolagsverket nu har ett utökat uppdrag och verktyg för att hålla god ordning i sina register. Det är en viktig fråga.

Vi menar dessutom att regeringen bör återinföra revisionsplikten för fler - på sikt alla - aktiebolag, se över om fler brott ska leda till näringsförbud och höja kravet på minsta aktiekapital i aktiebolag.

Ekonomisk brottslighet genom företag är samhällsskadlig. Betydande skatteintäkter går förlorade för det offentliga, och enskilda drabbas av stora ekonomiska förluster. Vidare löper skötsamma näringsidkare och företagare risk att slås ut av konkurrenter som inte följer reglerna.

Förtroendet för företag och tilliten till samhällssystemet kan försvagas. Ekonomiska vinster som blir till med bolag som brottsverktyg finansierar också annan grov brottslighet. Den grova ekonomiska brottslighet som sker genom företag är att betrakta som systemhotande. En mångfald av åtgärder måste vidtas för att vända utvecklingen.

Den socialdemokratiska regeringen gav mot denna bakgrund i december 2021 en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som syftar till att motverka att aktiebolag och andra företag används för att begå brott och andra oegentligheter.

Utredningen överlämnade den 30 juni 2023 betänkandet Bolag och brott - några åtgärder mot oseriösa företag. Det har föranlett lagändringar, men den sedan länge debatterade frågan om minsta tillåtna aktiekapital har inte hanterats, fru talman.

Utredningen om bolaget som brottsverktyg hade bland annat i uppdrag att analysera reglerna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i aktiebolag som en del av borgenärsskyddssystemet. Utredningen konstaterar att de successiva sänkningarna av kravet på minsta tillåtna aktiekapital har medfört att reglerna inte längre är ändamålsenliga. Regeringen meddelade också i lagrådsremissen att utredningsbetänkandets förslag till reformerade regler om tvångslikvidation av aktiebolag bereds vidare i Regeringskansliet.

Mot bakgrund av det gedigna kunskapsunderlag som utredningsbetänkandet ger i frågan om aktiekapitalets storlek menar vi socialdemokrater att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med en proposition om höjning av minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Avslutningsvis hoppas jag att civilutskottets viktiga arbete med associationsrätten även framöver ska präglas av det allvar som frågor om företagandets och civilsamhällets villkor, skattesystemets funktionssätt och kampen mot ekonomisk brottslighet förtjänar.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för frågorna.

För mig sitter det sverigedemokratiska och Roger Hedlundska perspektivet på politiken fast. Det är som om klockan har vridits tillbaka. Man pratar om saker som hände för 10, 20 och 25 år sedan, trots att man är det största partiet i regeringsunderlaget och har den lagstiftande, budgetfastställande och statsministerutseende makten i Sveriges demokrati. Man befinner sig mer än halvvägs in i mandatperioden och lägger fram propositioner på riksdagens bord baserade på stora statliga utredningar med långa räckor av förslag för att få till en bättre fungerande social bostadspolitik i Sverige, men nästan inte ett enda av förslagen blir kvar.

Inte ens det enda skarpa förslag som även kom som en promemoria blev kvar, det vill säga förslaget om kommunala hyresgarantier, med statligt stöd, till barnfamiljer under vissa villkor. Det skulle ha gjort det möjligt för barnfamiljer med lägre inkomster att efterfråga adekvata bostäder i olika områden. Därigenom hade det kunnat fungera som en mekanism för att börja bryta den bostadssegregation som är en helt överväldigande verklighet och som vi socialdemokrater har förbundit oss att bekämpa. Men för det krävs annat än ord; då krävs reformer. Här i dag får vi inga sådana.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund för möjligheten att besvara de frågor som blev hängande i luften vid det tidigare replikskiftet.

Det har snart gått tio år sedan Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater lade om svensk migrationspolitik. I en partiledardebatt nyligen visade min partiordförande i denna talarstol upp en graf för att försöka förklara för Roger Hedlunds partiordförande när den svenska migrationspolitiken lades om. Det gjordes utifrån ståndpunkten att ett alltför stort flöde till Sverige under samma tid blev övermäktigt. Detta var argumentationen 2015-2016. Vi som parti står kvar vid den uppfattningen.

Bristen på adekvata bostäder i Sverige i närtid grundlades inte minst under alliansregeringen. Stora delar av de integrationsproblem som har tillåtits bli stora grundlades också under alliansregeringen. Jag vill särskilt peka på Ulf Kristerssons insatser som socialborgarråd i Stockholm när det begav sig.

Roger Hedlunds parti samarbetar nu här i riksdagen och kring regeringsmakten med just de partier som styrde den migrationspolitik som gällde under 2010-talet, till exempel 2015, 2016 och 2017. Det gällde såväl asyl- som arbetskraftsinvandring. Man styrde också över stora delar av den bristfälliga bostadspolitiken, inklusive social bostadspolitik.

Roger Hedlund medgav ändå att regeringen är ansvarig för situationen nu. Det är väldigt bra att det sägs. Därmed kvarstår mina frågor. Vilka av de åtgärder som föreslås här i dag kommer att bidra till en bättre situation? Vad gör Sverigedemokraterna för att få till en bättre bostadsförsörjning?

Fru talman! Tack, ledamoten Akhondi, för uppföljningen!

Det som tillkännages, om det går den vägen när vi voterar i eftermiddag, är att regeringen ska återkomma med hur instrumenten reservationer och förtur får användas inom ramen för kommunal bostadsförmedling. Det blir då upp till en regering att hantera detta utifrån vilket underlag de vill.

Jag har pekat ut några vägar att gå för att följa tillkännagivandet, så som det ser ut, för denna eller någon annan regering. Sedan får varje parti ta ställning till det som den regeringen föreslår i form av åtgärder med anledning av ett tillkännagivande. Det är väl så det fungerar?

Jag kan försäkra ledamoten Alireza Akhondi att jag är mycket medveten om att Roger Hedlunds och Sverigedemokraternas perspektiv är att det är invandringen som är problemens problem. Det har framgått av denna debatt. Det spelar ingen roll vad det handlar om. Även i en ärendedebatt om en proposition vill man hellre prata om allt som inte ska lösas med den egna politiken än om bristerna i de åtgärder, eller icke-åtgärder, som läggs på riksdagens bord.

Jag tror att Alireza Akhondi från Centerpartiet och jag i långa stycken delar bilden att det inte finns särskilt många verkningsfulla åtgärder här som leder till en bättre social bostadspolitik. Och så länge Sverigedemokraterna styr och ställer med Sveriges regering kommer vi heller inte att få någon sådan politik.