Markus Kallifatides

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan!

Som jag ser det diskuterar vi det sverigedemokratiska experimentet att ansluta till den socialdemokratiska linjen som kommer till uttryck i det tillkännagivande som vi står bakom i betänkandet som riksdagen har att ta ställning till i dag.

Vad gäller hur vi socialdemokrater tänker kring detta är en ganska enkel och lågt hängande, tillgänglig, fruktbar lösning att gå på Sveriges Allmännyttas linje i frågan, det vill säga bestämma att en majoritet av de förmedlade lägenheterna ska förmedlas enligt kötid. Det finns andra tänkbara procentsatser - 40 procent, 70 procent - men det skulle kunna hanteras så. Det finns remissvar, linjer och argumentationer som svarar upp mot tillkännagivandet i den delen.

Jag kan förtydliga att förtur ska användas för människor med sociala, ekonomiska och medicinska behov och inte för att ge till exempel näringslivet förtur. Det finns svar från tunga remissinstanser som man kan ta sin utgångspunkt i när den här regeringen - eller, vilket jag tror och verkligen hoppas är mer sannolikt, nästa regering, där vi socialdemokrater innehar statsministerposten - hanterar det tillkännagivande som ser ut att röstas igenom i eftermiddag.

Fru talman! Sverige var för länge sedan känt över hela världen för sin sociala bostadspolitik, en politik där bostadspolitiken var en av den svenska socialdemokratiska generella välfärdens fyra bärande element. Vid sidan av gemensamt finansierade välfärdstjänster, inkomsttrygghet genom socialförsäkringarna och full sysselsättning genom partsmodellen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken etablerades från 1930-talet och framåt en social bostadspolitik som gjorde att människor, ungefär när jag föddes i början av 1970-talet, faktiskt levde i ett land där en ung människa kunde välja mellan ägt, hyrt och kooperativt boende på den ort där man hade behov av en bostad.

Där är vi inte nu - alls. Vi har en strukturell och akut hemlöshet, en EU-genomsnittligt hög grad av trångboddhet och en bostadsmarknad med mycket höga priser både för ägt och för hyrt boende, något som formar vår numera mycket räntekänsliga ekonomi. Bostadsbyggandet är nu alldeles för lågt, och problemen hopar sig.

Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning att det ska tydliggöras att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheterna att ta ut köavgift.

Reservationer och förturer är redan möjliga och används de facto inom kommunal bostadsförmedling, något som klart framgår av allmän erfarenhet och underliggande statlig utredning. Vi socialdemokrater välkomnar i och för sig att detta tydliggörs ytterligare i den nu föreslagna uppdateringen av lagstiftningen. Vi vill dock se betydligt tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling och står därför i dag bakom ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med just sådana förtydliganden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkt 6.

Fru talman! I likhet med vad regeringen själv anför i propositionen är de förslag som presenteras i dag i praktiken av ytterst begränsad betydelse för bostadsförsörjningen i Sverige. Jag citerar ur propositionen: "Syftet med regeringens förslag är att tydliggöra att det finns ett utrymme att fördela lägenheter i en kommunal bostadskö med större inslag av förmedling efter behov. Huruvida förslaget kommer att innebära en reell förändring är beroende av hur de kommunala bostadsförmedlingarna kommer att utnyttja detta vidgade utrymme. Det i sin tur är förknippat med kommunens och bostadsförmedlingens förmåga att erbjuda service och fastighetsägarnas intresse av att ta del av sådan service."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Man skulle kunna tänka sig, fru talman, att en proposition med rubriken Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning skulle innehålla just sådana åtgärder. Men så är alltså inte fallet.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill nämligen inte förbättra bostadsförsörjningen i landet. De vill sänka skatten för höginkomsttagare, stimulera redan rekordhögt och skattegynnat sparande, öka utsläpp av växthusgaser genom att lova billig diesel och bensin till allt och alla och bygga ny kärnkraft för allas våra pengar. Bostäder får nog gärna tillkomma, genom både nyproduktion och omvandling till bostad av lokaler, men det är i allt väsentligt upp till de autonoma enklaver i landet som kallas kommuner och till marknaden.

Jag vill ge ett exempel, fru talman. I mitt hemlän, Stockholms län, finns över 120 000 hushåll som är trångbodda och som inte kan få tag i en adekvat bostad, enligt Region Stockholm. Med mindre än att villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns ett mycket stort behov av att tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven.

Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala för att möta de mycket stora behov som finns bland trångbodda barnfamiljer, ungdomar som önskar flytta hemifrån, arbetssökande och särskilt drabbade såsom hemlösa och våldsutsatta på flykt undan våld i en nära relation, detta på en bostadsmarknad där tillfälliga och otrygga boendeformer i andra, tredje och fjärde hand är mycket utbredda.

Med dessa utgångspunkter, fru talman, har vi socialdemokrater föreslagit en mycket lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar.

Vi har föreslagit att en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen ska utarbetas vid inledningen av varje mandatperiod. Vi har föreslagit att en sådan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit att en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen ska tillsättas för en bred översyn också av till exempel skatter, momsregler, konkurrensen i byggsektorn både i produktion och i leverantörskedjan, mark- och planeringsfrågorna men också möjligen hur socialtjänstens roll i bostadsförsörjningen ska utformas på bästa sätt.

Vi föreslår alltså att man ska genomföra det som Karolina Skogs bostadssociala utredning föreslog som den naturliga fortsättningen på arbetet för en verkningsfull social bostadspolitik.

Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge som den drivs med affärsmässiga principer. Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har även föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter med industriexpansion samt förmånliga statliga byggkrediter. Magdalena Andersson har också nyligen talat om att återinföra investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Vi socialdemokrater säger som det är och är beredda att göra det som krävs!

Många av dessa förslag återfanns alltså i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte och som presenterande slutbetänkandet Sänk tröskeln till en god bostad. Tidögänget avslår i princip allt, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Ett av de skarpa förslagen i Karolina Skogs utredning var att kommuner under vissa omständigheter ska vara skyldiga att, med statligt stöd till kommunen, ställa ut kommunala hyresgarantier för bostadssökande barnfamiljer. Det förslaget togs faktiskt ett steg vidare av den nuvarande regeringen, och en promemoria från departementet har varit ute på remiss. Men förslaget om hyresgarantier finns alltså inte med i den proposition som regeringen nu har lagt på riksdagens bord.

Vi socialdemokrater menar att förslagen som fanns i promemorian borde genomföras, och därför yrkar jag bifall till reservation 5.

Fru talman! Vidare innebär regeringens förslag att när en kommun vidtar åtgärder för bostadsförsörjningen ska kommunen ta hänsyn till behovet av samordning med andra kommuner. Därutöver ska det förtydligas att en kommun ska ta hänsyn till behovet av samordning i sin planering av bostadsförsörjningen.

Bland remissinstanserna kan nämnas Hyresgästföreningen, Malmö universitet, länsstyrelserna i Uppsala och Örebro län och Malmö kommun, som alla anser att förslaget riskerar att bli verkningslöst och att regleringen är för vag. Och det är den, fru talman. Det finns ingen uppföljning och inga sanktioner. "Saft och bullar" tror jag att det brukar kallas när man förhåller sig till lagöverträdelser och lagöverträdare på det viset. "Jaha, har ni inte byggt en enda hyresrätt med rimlig hyresnivå sedan 1970-talet i er kommun? Jamen, då blir det fika hos länsstyrelsen så att vi får prata om det här."

Regeringen föreslår vidare att lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar ska kompletteras med en bestämmelse om att det av riktlinjer för markanvisningar ska framgå hur markanvisningar används för att följa kommunens handlingsplan för bostadsförsörjning. Hyresgästföreningen med flera remissinstanser saknar i det sammanhanget ett resonemang om hur kommunalt markägande över huvud taget ska säkerställas.

Remissinstanser framhåller att fler verktyg behövs för att det över huvud taget ska säkras tillgång till mark och finnas möjligheter att bidra till de bostadsförsörjningsmål som ställs upp. Det skulle till exempel kunna ske genom att kommunal förköpsrätt återinförs, men regeringen anför i stället att förköpsrätt endast ska användas i särskilt motiverade situationer. Bland dem finns alltså inte brist på adekvata bostäder. Det är samma sak igen - saft-och-bulle-politik från Tidöregeringen i bostadsfrågan.

Fru talman! Budskapet till Sveriges invånare är tydligt och klart. Tidölaget vill inte satsa några pengar på åtgärder för bättre bostadsförsörjning. De vill inte utmana enskilda fastighetsägares egenintressen, och då blir det inte heller bättre bostadsförsörjning. Vi får det som kommunalt planmonopol och marknad tillsammans levererar, det vill säga stor brist på goda bostäder med överkomlig hyra, framför allt för människor med lägre inkomster eller särskilda behov. Det gäller inte minst i vårt lands dynamiska tillväxtregioner.

Sverigedemokraterna och regeringen passade också nyligen på att åter sänka bostadsbidraget. Bostadsbidrag är en allt sämre fungerande åtgärd för bättre bostadsförsörjning som i praktiken är på väg att avvecklas, om det inte sker en rejäl uppgradering.

Man borde ju i dialogens anda ställa frågan till kollegorna i civilutskottet varför de gör så här. Men jag tror faktiskt att jag redan vet svaret: Därför att de representerar dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. För att parafrasera Jimmie Åkesson är det vad SD och regeringen har mäktat med att göra tillsammans - alltså att representera dem som redan har det riktigt bra och bor riktigt bra. Det är klassisk högerpolitik. Sverige borde kunna mycket bättre än så här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Roger Hedlund för icke-svaren på mina frågor. Han sa inte ett enda ord om vad Sverigedemokraterna lägger för skarpa förslag på bordet för att minska boendesegregationen i Sverige.

Mer än halvvägs in i en mandatperiod där man är det största partiet i regeringsunderlaget, som styr och ställer och har majoritet i riksdagens kammare, vilket man brukar betona, förtydligar man att man har för avsikt att grovt spä på den strukturella hemlösheten i Sverige genom att möjligen frånta nyanlända möjligheten till en permanent bostad i det här landet. Det handlar om grupper för vilka det är angeläget att kunna använda sig av instrument som reservationer och förtur. Reservationer, Roger Hedlund, innebär att man fortfarande fördelar enligt en kö. Det är något som till exempel görs i Stockholm för ungdomar, som naturligtvis inte kan ha samlat ihop lika lång kötid som exempelvis pensionärer. Det gäller givetvis också nyanlända.

Herr talman! I vårt förslag till tillkännagivande, som Roger Hedlund har anslutit sig till, betonar vi att legitimiteten i kommunal bostadsförmedling är avhängig av att en betydande andel av lägenheterna även framöver fördelas baserat på kötid samt att förturer ska användas för personer och hushåll med sociala, ekonomiska eller medicinska behov. Det ska exempelvis inte vara näringslivsförturer, som i dag är det vanligast förekommande enligt de enkäter och så vidare som Roger Hedlund hänvisar till.

Vi socialdemokrater, herr talman, vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, en genomtänkt helhet för Sverige. Jag väntar på att Roger Hedlund ska svara på mina frågor, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för en bättre bostadsförsörjning

Herr talman! Jag tackar Roger Hedlund för anförandet. Jag måste ta replik för att göra några förtydliganden.

I regeringens proposition och i det betänkande som Roger Hedlund ställer sig bakom betonas att kommunernas ansvar kvarstår enligt bosättningslagen, det vill säga anvisningslagen för nyanlända. Det står uttryckligen i propositionen. Det är även den socialdemokratiska linjen, herr talman. Frågan är: Känner Roger Hedlund till detta? Stora delar av ledamoten Hedlunds anförande gick helt på tvärs med det som regeringen nu lägger på riksdagens bord.

Herr talman! Jag skulle vilja utveckla en annan fråga. Sverige har ett mycket allvarligt problem med bostadssegregation. Det handlar om det som Boverket redovisar med utgångspunkt i det som Delegationen mot segregation tidigare tog fram; numera är det Boverket som tar fram hårda data om bostadssegregationen i Sverige. Den alarmerande bostadssegregationen innebär att låginkomsttagare, personer med låg utbildning och personer med svag anknytning till arbetsmarknaden tenderar att bo i samma områden snarare än i blandade områden. De utredningar som ligger till grund för den proposition som nu lagts fram har bland annat handlat om att komma med politiska förslag för att åtgärda det här, förbättra läget och minska segregationen i det svenska samhället.

Herr talman! Då vill jag fråga Roger Hedlund: Vilka bostadspolitiska förslag har Sverigedemokraterna lagt fram för att minska segregationen? Och varför säger man nej till det enda skarpa förslaget, nämligen det om kommunala hyresgarantier? Det förslaget togs ända fram till en promemoria från departementet men försvann från propositionen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för tidigare svar!

Jag påminner om siffran 8 500 i förhållande till behovet 23 700. För oss socialdemokrater har situationen när det gäller bostadsbyggandet nu varit akut i två års tid. Vi har föreslagit åtgärder för att möta denna akuta situation, utan att för den skull alls bortse från andra typer av mer långsiktiga förändringsarbeten som vi eller den nuvarande bostadsministern har satt igång och verkar för. På en del punkter är vi säkert också överens.

Jag tror att svaret på frågan "varför?" är att det handlar om ett tämligen djupt liggande motstånd mot att satsa offentliga medel på den typ av akuta åtgärder som till exempel en byggstimulans eller förmånliga statliga lån skulle innebära. Det har gått så långt, fru talman, att regeringen i budgetpropositionen och riksdagsmajoriteten i civilutskottets betänkande på något sätt hävdar att de rapporter som bostadsministern hänvisar till när han tar ställning till och utvärderar det tidigare investeringsstödet inte finns. De både finns och inte finns. Jag tolkar detta som motstånd. Jag beklagar denna skiljelinje.

Vi socialdemokrater står fast vid att stora delar av landet, inklusive Stockholmsregionen, nu - bättre sent än aldrig - behöver akuta åtgärder för att få spadar i backen och bostäder byggda.

Jag önskar minister Andreas Carlson god jul.

Fru talman! Tack, statsrådet, för tidigare svar på Leif Nysmeds angelägna interpellation!

Jag är från Stockholms stad. Leif Nysmed är från Stockholms län. Nu är socialdemokrater från hela Stockholmsregionen på plats.

Jag tar mig friheten att uppdatera statsrådet med lite dagsfärska siffror från Boverket som Leif Nysmed också hänvisade till, fru talman, men nedbrutet på just Stockholmsregionen.

Byggbehovet i vår region innevarande tioårsperiod uppskattas nu till 23 700 lägenheter. Just nu påbörjas, enligt Stockholms Handelskammares statistik för de senaste tolv månaderna, 8 500 lägenheter. Jag får det till 36 procent av det uppskattade behovet - mindre än hälften. Vi är nere på 2009 års nivå, fru talman, i Stockholmsregionen. Då hade vi en global finanskris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi socialdemokrater är mycket väl medvetna om att bostadsförsörjningsfrågorna ser mycket olika ut över landet. Den här interpellationen fokuserar dock på Stockholmsregionen. Här är bostadsfrågan ofta ett bekymmer i termer av brist på bostäder, för lågt byggande och alldeles för höga trösklar för att komma in på bostadsmarknaden.

Vi socialdemokrater erbjuder en helhet som alternativ till Tidömajoritetens och regeringens politik. Vi vill satsa på välfärden. Vi vill stötta de familjer som har det svårast ekonomiskt. Vi vill bekämpa arbetslösheten med aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi vill pressa banker och matjättar genom bättre konkurrens och bättre information. Och den första ekonomisk-politiska punkten i vår budgetmotion för i år, fru talman, är att vi kräver och föreslår omedelbara åtgärder för att få igång bostadsbyggandet i den allvarliga byggkris vi befinner oss i. Vi har nog inte sett något allvarligare sedan 90-talet.

Vi föreslår också byggstimulans som ersättning för det i förtid avvecklade investeringsstöd som Leif Nysmed nämnde, med studentbostäder och industrietableringsorter i fokus. Vi föreslår förmånliga statliga krediter. Vi föreslår att man toge utredningen om startlån för förstagångsköpare till handling. Vi föreslår en halv miljard till energieffektivisering i flerbostadshus, grönt rotavdrag med 50 procents subventionsgrad för att hålla byggnadskompetent yrkesfolk i jobb med mera.

Min läsning av läget är att svaret på Leif Nysmeds faktiskt ställda fråga, om regeringen är beredd att vidta några åtgärder för att få igång bostadsbyggandet också i Stockholmsregionen, hänger i luften. Jag ställer därför också frågan, framför allt den sista delen: Varför denna ovilja att tillgripa akuta åtgärder för en akut situation också i vår region?

Fru talman! I över två år har vi socialdemokrater krävt akuta åtgärder för att stötta bostadsbyggandet, stoppa blodflödet och hålla byggnadsarbetare i arbete. Den SD-kontrollerade regeringens motstånd mot statliga insatser på området har dock varit stort, och i såväl budgetpropositionen som civilutskottets betänkande kommer man med direkt vilseledande uppgifter om tidigare investeringsstöd. Men bostadsminister Andreas Carlson har i budgetpropositionen för 2025 trots detta djupa motstånd faktiskt aviserat visst statligt stöd till bostadsbyggande, fast endast i norra Sverige.

Min fråga till bostadsminister Carlson blir: När kommer besked om hur dessa stöd faktiskt är utformade?

Fru talman! Detta var en utredning som sattes igång av en S-ledd regering - det är helt riktigt. Därefter kom ett regeringsskifte, och sedan fanns remissvar om utredningens förslag. I dessa remissvar har jag och vi socialdemokrater kunnat läsa att flera tunga remissinstanser, till exempel juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, tydligt pekade ut att det var mycket märkligt att ansvaret för endast hyresgästen skulle utvidgas medan bostadsrättsfrågan inte hade utretts. Det hände alltså saker under utredningens gång, men regeringen valde att gå vidare med bara hyresrättsliga förändringar. Vi socialdemokrater har motionerat om att också bostadsrättsliga förändringar borde ske.

Fru talman! I områden med socioekonomiska utmaningar hade cirka 35 procent av dem som äger sin bostad angett att de upplever sig mycket eller ganska otrygga i det egna bostadsområdet. Motsvarande siffra för boende i hyreslägenhet var cirka 45 procent, och andelen boende i bostadsrätt som upplever otrygghet uppgick till cirka 39 procent. Detta är uppgifter från utredningsbetänkandet Åtgärder för tryggare bostadsområden. Jag har mot bakgrund av dessa siffror, fru talman, väldigt svårt att se att det finns en stabil grund för idén om att upplåtelseform skulle vara det centrala här.

Det gläder mig att justitieministern meddelar att man på Justitiedepartementet är beredd att gå vidare med frågan om att likställa ansvaret för bostadsrättsinnehavare respektive hyresrättsinnehavare vad avser trygghet i närområdet. Jag vill tacka för debatten och hoppas att Justitiedepartementet kanske fått lite hjälp på traven av detta samtal.

Fru talman! Fint att kunna bidra till arbetsglädje i början av arbetsveckan genom att läsa högt ur lagboken!

Jag tar mig friheten att läsa upp också vad justitieministern sa inledningsvis här: "Även om det finns likheter mellan bostadsrätter och hyresrätter finns det också skillnader som behöver beaktas när man funderar på om samma regler om förverkande ska gälla. En bostadsrätt gäller utan begränsning i tiden och har ett ekonomiskt värde. Bostadsrättshavaren kan också pantsätta sin bostadsrätt. Förverkande av nyttjanderätten till en bostadsrätt aktualiserar alltså flera andra frågor och intressen jämfört med när det är fråga om förverkande av hyresrätt."

Detta tycks vara både justitieministerns och min uppfattning - även om inte minst en stockholmare som jag vet att även hyresrätter i den verkliga världen kan betinga högst påtagliga ekonomiska värden, varför vi har tvingats införa en hel del lagskärpningar för att bekämpa svarthandel med hyreskontrakt.

Tillbaka till saken! Skillnaderna mellan bostadsrätt och hyresrätt har med all sannolikhet varit kända för lagstiftaren långt före denna interpellationsdebatt. Lagstiftaren har alltså trots dessa skillnader mellan bostadsrätt och hyresrätt bestämt att också en bostadsrätt kan förverkas, dessutom utan krav på rättelse, i fall av särskilt allvarliga ordningsstörningar. Jag läste upp lagtexten här, fru talman.

Det problem som justitieministern målar upp i sitt första svar med avseende på skillnaden mellan bostadsrätt och hyresrätt är alltså redan löst. Det blir försäljning genom exekutiv auktion, och banken får sina pengar i den mån bostadsrätten är pantsatt.

Jag vill ta fasta på vad justitieministern påminde om här - att det var väldigt bråttom från regeringens sida att införa ändringarna i hyreslagen, alltså kap. 12 jordabalken. Man gick emot Lagrådet och flyttade fram ikraftträdandet - en ganska ovanlig åtgärd. Det var alltså bråttom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också understryka att för en del människor som bor i hyresrätt i dag finns en upplevelse av ett utpekande - att just att man bor i hyresrätt innebär att man på något sätt är mer kopplad till den mycket allvarliga, systemhotande brottslighet som våra två partier är helt överens om ska bekämpas med många medel och kraftfulla satsningar.

Fru talman! Jag tänker att min följdfråga blir om regeringen är beredd att skyndsamt agera för att få ordning på den här, som jag ser det, omotiverade skillnaden mellan bostadsrätthavares och hyresgästers ansvar för tryggheten i närområdet. Ett ja- eller nej-svar skulle uppskattas.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Tillåt mig att läsa ur 7 kap. 9 § bostadsrättslagen: "När bostadsrättshavaren använder lägenheten skall han eller hon se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas. Bostadsrättshavaren skall även i övrigt vid sin användning av lägenheten iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott skick inom eller utanför huset. Han eller hon skall rätta sig efter de särskilda regler som föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar. Bostadsrättshavaren skall hålla noggrann tillsyn över att dessa åligganden fullgörs också av dem som han eller hon svarar för enligt 12 § tredje stycket 2.

Om det förekommer sådana störningar i boendet som avses i första stycket första meningen, skall föreningen

ge bostadsrättshavaren tillsägelse att se till att störningarna omedelbart upphör, och

om det är fråga om en bostadslägenhet, underrätta socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen om störningarna.

Andra stycket gäller inte om föreningen säger upp bostadsrättshavaren med anledning av att störningarna är särskilt allvarliga med hänsyn till deras art eller omfattning."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker, fru talman, att det är viktigt för landets miljoner bostadsrättsinnehavare och alla styrelseledamöter i bostadsrättsföreningar att känna till detta.

I 12 kap. 25 § hyreslagen står sedan i somras de lagändringar som genomfördes: "Hyresgästen ska vid sin användning av lägenheten också se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas."

Det kallas "störningar i boendet", och det var den lagändringen som genomfördes.

Även i hyreslagen liksom i bostadsrättslagen framgår redan att vid särskilt allvarliga fall av störningar i boendet kan avtalet anses förverkat och omedelbar uppsägning ske utan krav på att begäran om rättelse har gjorts. Detta framgår av 25 a §.

Ett antal remissinstanser har också uppmanat regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer att likställa bostadsrätt och hyresrätt även framöver, till exempel genom att tillsätta en utredning för att kunna genomföra förändringar också i bostadsrättslagen så att bostadsrättshavarens skyldigheter gentemot bostadsrättsföreningen blir symmetriska med de skyldigheter som hyresrättsinnehavare har gentemot fastighetsägaren. Detta har dock inte skett.

Fru talman! Jag har nu på olika sätt ställt den här frågan till justitieministern. Även efter justitieministerns svar på min interpellation här i dag kvarstår min fråga: Vad är det som hindrar att regeringen och statsrådet agerar i den här frågan?

Fru talman! Ekonomisk brottslighet genom företag är samhällsskadlig. Betydande skatteintäkter går förlorade för det offentliga. Enskilda drabbas av stora ekonomiska förluster. Skötsamma näringsidkare löper risken att slås ut av konkurrenter som inte följer reglerna. Förtroendet för företag och tilliten till samhällssystemet kan försvagas. Ekonomiska vinster som blir till med bolag som brottsverktyg finansierar också annan grov brottslighet. Den grova ekonomiska brottslighet som begås genom företag är att betrakta som systemhotande.

Det var mot denna bakgrund som den socialdemokratiska regeringen i december 2021 gav en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder som syftar till att motverka att aktiebolag och andra företagsformer används för att begå brott och andra oegentligheter. Utredningen överlämnade den 30 juni 2023 betänkandet Bolag och brott - några åtgärder mot oseriösa företag.

Regeringen lägger nu fram propositionen Bolag och brott. Vi socialdemokrater välkomnar förslagen om utökade befogenheter för Bolagsverket som ett led i att utöka Bolagsverkets kontroller av företagsregistren och stärka verkets roll i arbetet mot brott i företag, att företagskapning ska kriminaliseras, att straffet för brott mot målvaktsförbudet ska skärpas och även övriga förslag till skärpningar av regler kring årsredovisningar och associationsrättslig reglering av stiftelser. Vi kommer alltså att rösta för allt detta.

Därutöver menar vi socialdemokrater att regeringens proposition borde kompletteras med ytterligare ett antal åtgärder: resurstillskott till Bolagsverket, utvidgad revisionsplikt för små aktiebolag och höjt minsta aktiekapital i aktiebolag. Förslagen syftar alla till att förebygga och beivra att bolag används som brottsverktyg. Förslaget om höjt aktiekapital är vi förhindrade att ta upp i den nu aktuella följdmotionen, men vi återkommer i ett annat sammanhang under riksdagsåret.

Utredningen om bolag och brott hade i uppdrag att redovisa för- och nackdelar med ett återinförande av revisionsplikt för mindre aktiebolag. Regeringen gör i föreliggande proposition bedömningen att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att återinföra revisionsplikten för små aktiebolag.

Vi socialdemokrater menar att regeringen i stället borde ha tagit större intryck av att en lång rad remissinstanser - Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring - förespråkar återinförd revisionsplikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bolag och brott

Dessa positiva remissinstanser menar att detta skulle bidra till ökad ordning och reda i näringslivet, vara gynnsamt för skötsamma bolag och företagare och bidra till att motverka att företag används för brottslig verksamhet. De menar också att en rad omständigheter av stor betydelse för frågan har ändrats sedan revisionsplikten för små aktiebolag togs bort: förändrad revisorsroll, att företag ofta förekommer i den typ av brottslighet som sker i organiserad form, till exempel välfärdsbrottslighet, och att det har blivit allt lättare att starta aktiebolag genom sänkt krav på lägsta aktiekapital. Lägg därtill att det finns långt gångna förslag på förenklade internationella revisionsnormer för små bolag.

Men av utredningen framgår samtidigt klart att ett snabbt återinförande av revisionsplikt för samtliga aktiebolag är praktiskt ogörligt eftersom antalet revisorer helt enkelt inte kommer att räcka till i närtid. Mot denna bakgrund menar vi socialdemokrater att regeringen borde ha tagit intryck av Skatteverkets remissvar där ett konkret författningsförslag framförs för en utvidgning av revisionsplikten till att omfatta fler men inte alla små aktiebolag och i närtid återkomma till riksdagen med en sådan proposition.

Jag yrkar därför bifall till vår reservation, nummer 2.

Fru talman! Tillåt mig en avslutande, mer generell reflektion. Det har blivit en mycket dålig allmän tendens att såväl kommuner och regioner som statliga myndigheter ges utökade arbetsuppgifter utan att staten skjuter till nya medel. Det gäller till exempel kommunernas ansvar för brottsförebyggande arbete samt Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, som inte alls möter behoven av ärendehantering, och det gäller hela sjukvårdens finansiering, där vi nu ser personalneddragningar i en vård som redan befinner sig i kris.

Det vi behandlar här är endast en liten men viktig detalj i samhällsbygget. Vill vi att Bolagsverket ska göra mer behöver vi med all sannolikhet också satsa mer på Bolagsverket.

Självfallet ska vi i varje läge försöka finna effektiva arbetssätt. Detta gäller hela den offentliga sektorn. Men verkliga effektiviseringar i verkliga organisationer är svårt. I offentlig verksamhet blir det sedan 30 år tillbaka i det här landet allt som oftast neddragning snarare än effektivisering - och det är inte samma sak.

I privat sektor kan man höja priset eller sänka kvaliteten, öka volymen eller ransonera och sätta kunder på kö. Det finns inga krångliga lagar som kommer emellan. Men så är det inte i myndigheter, kommuner och regioner. Verksamheten styrs av lagstiftning. Flera legitima intressen ska vägas mot varandra. Det är helt enkelt en mycket, mycket svårare uppgift - en uppgift som kräver adekvata resurser.

Vi socialdemokrater välkomnar alltså förslagen om möjlighet för Bolagsverket att begära personlig inställelse och om strykning av felaktiga uppgifter i registren. Liksom regeringen bedömer vi att de kommer att leda till högre registerkvalitet, ha en brottsförebyggande effekt och underlätta de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda brott och lagföra gärningspersoner.

Vi delar dock inte regeringens konsekvensbedömning att de här förändringarna kan hanteras inom Bolagsverkets befintliga ekonomiska ramar. Vi delar i stället Bolagsverkets uppfattning i frågan och menar att verket måste tillskjutas extra resurser för dessa tillkommande uppgifter och handlingsmöjligheter. Inte minst ser vi socialdemokrater stora möjligheter att genom maskininläsning och artificiell intelligens detektera felaktiga eller illavarslande uppgifter i verkets register. Det här är fråga om stort och viktigt utvecklingsarbete men pyttesmå belopp i statens samlade budget. Ändå säger Tidöregeringen nej. Vi beklagar det.

Fru talman och Jennie Wernäng! Alla dessa tunga remissinstanser som alltså fortfarande och sedan länge förordar återinförd revisionsplikt även för små aktiebolag menar att detta är en viktig pusselbit inte minst i kampen mot den alltmer utbredda ekonomiska välfärdsbrottsligheten, där bolag ofta används som verktyg i hanteringen.

Dessa remissinstanser betonar också att förändringar har skett i verkligheten kring revision sedan revisionsplikten togs bort för de minsta aktiebolagen. Revisorsrollen har förändrats, det har blivit allt vanligare att företag används i den organiserade brottsligheten och det har också blivit allt lättare att starta aktiebolag i och med det de facto sänkta kravet på minsta aktiekapital.

Jag vill tydliggöra att vi socialdemokrater gör en annan bedömning än regeringen. Jag undrar lite grann hur ledamoten Wernäng ställer sig till att man lyssnar så lite på den långa lista av remissinstanser som förordar åtgärder även på detta område - med all respekt för att det bara kan vara en pusselbit i ett brett pussel av åtgärder för att komma åt brottslighet.

Fru talman och Jennie Wernäng! Jag begär replik på anförandet för att stryka under att vi socialdemokrater i allt väsentligt står bakom propositionen, som är ett resultat av en utredning som vi socialdemokrater satte igång.

Jag vill också ställa en fråga till ledamoten Jennie Wernäng. Hur lyder den här avvägningen - å ena sidan, å andra sidan - när det gäller den i utredningen behandlade frågan om en utvidgad och återinförd revisionsplikt även för små aktiebolag? Skatteverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Brottsförebyggande rådet, Ekonomistyrningsverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföreningen, Svensk Inkasso och Svensk Försäkring förespråkar återinförd revisionsplikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bolag och brott

Dessa remissinstanser, som alltså är positiva till förslaget, menar att detta skulle bidra till ökad ordning och reda i näringslivet, vara gynnsamt för skötsamma bolag och företag och bidra till att motverka att företag används för brottslig verksamhet. Mot den bakgrunden, fru talman, menar vi att regeringen borde ha tagit intryck av exempelvis Skatteverkets remisssvar, där ett konkret författningsförslag lämnas på hur man skulle kunna utvidga revisionsplikten.

Min fråga till Jennie Wernäng är därför: Hur har regeringen resonerat?

Herr talman! Tack, statsrådet, för tidigare svar! Det svar jag misstänker är det korrekta har blivit något tydligare. Det framstår tyvärr som att den SD-styrda regeringen och statsrådet inte är beredda att se över vilka verksamheter som ska vara möjliga under lagen om valfrihetssystem. Ett tydligare svar efterfrågar jag dock fortfarande, om statsrådet anser sig beredd att ge ett sådant svar eller om det är ett annat statsråd som ska ge det.

Herr talman! Under sommaren 2022 initierade den dåvarande socialdemokratiska regeringen och statsrådet Ida Karkiainen en utredning. Den kom efter det olyckliga faktumet att vi socialdemokrater inte var så framgångsrika i allmänna val som vi hade önskat och att Sverige fick den SD-styrda regering som vi nu har. Denna utredning om kommuners och regioners kostnader för valfrihetssystem gick i mål och överlämnades till statsrådet Erik Slottner.

I SOU 2022:69 ges en kunskapsöversikt över den angelägna frågan om valfrihetssystemens kostnader i vid mening. Jag lägger på en liten bonusfråga här, herr talman: Avser statsrådet att ta insikterna från den statliga kunskapsöversikten vidare, inte minst när det gäller det kostsamma sistahandsansvaret, som alla valfrihetssystem medför för såväl kommuner som regioner?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på interpellanten Eva Lindhs angelägna frågor. Tack också för möjligheten att delta i debatten!

I sitt svar till Eva Lindh säger statsrådet att det inledningsvis bör framhållas att LOV är en förfarandelagstiftning. Jag menar att det inte är det enda lagen om valfrihetssystem är. Det är en lagstiftning som ger regioner och kommuner möjligheten att inrätta så kallade valfrihetssystem, men det är i dagsläget också en lagstiftning som tvingar regioner att införa valfrihetssystem på det mycket stora och för oss alla centrala området primärvård. Staten ingriper alltså mycket kraftfullt genom lagen om valfrihetssystem i kommunernas och inte minst regionernas verksamhet, och rent generellt ligger väl det i linje med statsrådets partis hållning att hela sjukvården borde förstatligas. Vi socialdemokrater är mer försiktiga i denna fråga, men vi är inte främmande för varsamma reformer som hanterar angelägna samhällsproblem.

Eva Lindh har ställt två konkreta frågor till statsrådet. Jag menar att statsrådet har avgett ett någorlunda tydligt svar på den första frågan genom att ange ett antal åtgärder regeringen har vidtagit och aviserat för att bekämpa fusk och missbruk av välfärdssystemen.

När det gäller den andra frågan efterfrågar jag dock ett förtydligande. Har jag uppfattat det rätt att den SD-styrda regeringen och statsrådet inte är beredda att lyfta ut enskilda verksamhetsområden från lagen om valfrihetssystems giltighetsområde? Är man inte beredd att gå igenom listan av verksamheter inom svensk välfärd och på en eller annan grund efter saklig analys komma fram till att det här och det här bör kommuner och regioner inte ha möjlighet att organisera genom lagen om valfrihetssystem? Det kan vara läkarvård på sjukhus, provrörsbefruktning, blodanalys, dialys i hemmet, homeopatiska tjänster, ambulanstjänster, tjänster av blodbanker, spermabanker och organbanker, socialt arbete, socialvård utan inkvartering, barnomsorg inom förskola, familjeplanering med mera. Är statsrådet och regeringen verkligen inte beredda att se över om vi kan ta bort några av dessa verksamheter från lagen om valfrihetssystems giltighetsområde?

Fru talman! Svensk bostadspolitik kommer under nästa år, 2025, att i allt väsentligt bestå av ett snävt avgränsat och icke indexerat bostadsbidrag som har släpat långt efter hyreshöjningar och bostadspriser - och det som kallas skatteutgifter, det vill säga rotavdrag och obeskattade kapitalinkomster av ägande av eget boende.

Sverige lägger mycket lite offentliga resurser på bostadsförsörjningen, och det är av den anledningen som det skapas så stora problem med just bostadsförsörjningen.

Vi socialdemokrater har föreslagit ny samlad bostadsförsörjningslag, en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen, bildandet av ett statligt fastighetsbolag, statligt startlån för förstagångsköpare och att bostadsbidraget måste följas upp som ett viktigt verktyg för ekonomiskt svaga hushåll. Därtill har vi föreslagit att allmännyttan ska befrias från kravet att följa den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling. Därtill har vi föreslagit att det ska byggas 10 000 nya studentbostäder under de närmaste fyra åren med hjälp av en statlig byggstimulans, som också kan gälla på orter med stora industrietableringar. Därtill har vi socialdemokrater föreslagit att statliga byggkrediter om 5 miljarder kronor per år ska ställas ut och användas för att understödja nyproduktion av bostäder.

Tyvärr har den SD-kontrollerade högerregeringen avvisat samtliga av våra förslag, inklusive det om en parlamentarisk bostadskommission. Vi ser det som två år av förlorade möjligheter.

När nu regeringen under trycket från Industrisverige, inte minst norrut, inför någon form av stimulans för bostadsbyggande är det tyvärr för lite och uppenbarligen för sent.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi är alltså eniga. Nya ansökningar om tillåtelse att införa olika former av stöd, inklusive den subventionering av kreditgarantiavgifter som regeringen nu aviserar, måste diskuteras med EU-kommissionen. Vi är helt eniga om detta, och vi socialdemokrater är inte negativt inställda till förändringar vad gäller subventionering av kreditgarantiavgifter.

En gång i våra ganska många debatter, Andreas Carlson, angav jag fel statlig utredning i min uppräkning av åtgärder som regeringen då hade vidtagit. Tidningen Altinget fångade upp mitt misstag. Både jag och ministern fick möjlighet att göra det som brukar kallas för en pudel. Jag sa fel, sa jag. Vore det inte på sin plats också för Andreas Carlson att säga något nu? Säg gärna: Jag svarade fel på Markus Kallifatides skriftliga fråga. Den avsåg statliga byggkrediter, inte kreditgarantier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det talas mycket om regelförenklingar i den bostadspolitiska debatten. Men när byggreglerna ska förenklas visar det sig att det är allt annat än enkelt att förenkla regler. Det talas om kortare ledtider, men att fatta skarpa beslut om att förändra samhällsbyggnadsprocessens olika moment har visat sig vara mycket lättare sagt än gjort.

Att få fram mer byggbar mark genom att ersätta kommuner för det arbete de redan gjort - och tagit avgift för - lär inte heller sätta några större avtryck i verkligen runt om i landet. Tidömajoriteten gullar med det ägda boendet och gullar med dem som redan äger. Men de som bor i hyresrätt eller står utanför bostadsmarknaden får lite mer av kalla handen.

I dag är det löning, fru talman! I dag sprättar både infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson och jag upp våra lönekuvert. Av regeringen ska vi dessutom få stora skattesänkningar i nyårsgåva. Bland landets byggnadsarbetare och trähusindustriarbetare finns det tusentals som i stället får en betydligt mindre utbetalning från a-kassan jämfört med den tidigare lön man hade före det dramatiska fallet i bostadsbyggandet. Man kanske också är i färd med att söka sig till något annat yrke än det man drömt om och utbildat sig till.

Vore det inte på sin plats, Andreas Carlson, att säga något om detta? Jag vill gärna höra statsrådet säga: Jag gjorde fel. Jag skulle ha lyssnat på Socialdemokraterna. Vi skulle tidigare ha satt in stödåtgärder för att inte låta bostadsbyggandet falla så här dramatiskt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

I juni uppgav statsrådet här i kammaren att vårt socialdemokratiska förslag om statliga byggkrediter skulle vara svårt att förena med EU:s statsstödsregler.

Det var första gången som jag hade hört detta påstående från statsrådet eller någon annan företrädare för regeringen. Det framstod också som överraskande för mig eftersom byggkrediter finns i andra EU-länder och eftersom det investeringsstöd för byggande av hyresrätter och studentbostäder med lägre hyresnivå som nu är under förtida avveckling uppenbarligen har varit förenligt med EU-rätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför ställde jag en skriftlig fråga om vilket underlag statsrådet hade för bedömningen att statliga byggkrediter skulle vara svåra att förena med EU:s statsstödsregler. Infrastruktur- och bostadsministern svarade kortfattat.

Jag citerar: "När det gäller de statliga byggkrediter behöver ett förlag tas fram som dels uppfyller syftena, dels är förenligt med EU:s statsstödsregler. En sådan analys måste göras utifrån de förutsättningar som gäller på den svenska marknaden för bostadsbyggande. Även om åtgärder för att stödja bostadsbyggande har införts i andra EU-länder, innebär det inte automatiskt att dessa lösningar kan tillämpas på samma sätt i Sverige." Jag är enig.

Ministern hänvisade till statsstödsreglernas bestämmelser om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse samt ett viktigt beslut från EU-kommissionen.

Fru talman! Jag menar att en sådan analys och utformning av stöd i alla händelser borde ta sin utgångpunkt i EU-kommissionens uttryckliga godkännande av det statliga investeringsstöd för byggande av hyresrätter och studentbostäder med lägre hyresnivå som den nuvarande högerregeringen har avvecklat i förtid. Detta är något som jag också påtalade i min skriftliga fråga och faktiskt hade förväntat mig som utgångspunkt för ministerns svar.

Därför ställde jag två frågor till statsrådet i denna interpellation.

Avser statsrådet och regeringen att ta fram ett förslag till utformning av statliga byggkrediter som förväntas vara förenligt med EU:s lagstiftning?

Avser statsrådet och regeringen att i vidare mening beakta beslutet från EU-kommissionen gällande det tidigare investeringsstödet vid utformning av bostadspolitiska åtgärder?

På den andra frågan i min interpellation, fru talman, har jag uppfattat ett mycket kortfattat svar: Ja, tidigare beslut från EU-kommissionen ska beaktas. Skulle det vara möjligt att få ett något mer fullödigt svar, statsrådet? Hur avser regeringen att beakta beslutet?

På den första frågan i min interpellation har jag inte uppfattat något svar alls. Svaret talar om statliga kreditgarantier. Men min fråga handlar ju om statliga byggkrediter! Är det något speciellt med statliga byggkrediter som skulle vara svårt att förena med EU-rätten? Och i så fall vad, Andreas Carlson?

Herr talman! Ja, några av bostäderna kanske hade byggts ändå, men de hade inte haft samma hyresnivå. Det blev en lägre hyra för dem som bor där för de där pengarna, så dödviktskostnaden blir inte noll i det här fallet - i alla fall inte om man bryr sig om de människor som är bostadssökande.

Regeringen har vidtagit ett antal goda åtgärder på det bostadspolitiska området. Flera av dem nämns i interpellationssvaret. Det handlar om att se över presumtionshyressystemet och att titta på samhällssamordningen. Det handlar om Norrbotten och Västerbotten, och det har troligen nationell giltighet. Det handlar också om ett antal av Lantmäteriets digitaliseringsprocesser. Jag välkomnar allt detta.

Jag räknade upp punkter där vi socialdemokrater är kritiska, skarpt kritiska. Jag hoppas att det framgår av denna interpellationsdebatt. Vi menar, herr talman, att det som bedrivs är en mycket högerideologiskt driven politik. Vi menar att den är skadlig för Sverige, för byggsektorn och för hela samhället. Jag skulle också vilja ta mig friheten att hävda att den inte är särskilt kristdemokratisk.

Jag menar utöver detta, herr talman, att själva hantverket brister. Det är det min interpellation tog sikte på. Den förordning som reglerar detta stöd skulle kunna se annorlunda ut och kanske få andra effekter. Jag uppmanar infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson att se över förordningen. Kan den utformas på ett bättre sätt?

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att driva på för en social bostadspolitik med en rikare verktygslåda.

Jag vill avslutningsvis ställa frågan till Andreas Carlson: Är det inte dags att börja göra upp med oss snarare än med andra innan ni löper risk att behöva lämna riksdagen i nästa riksdagsval? Det är något att fundera på under sommaren, Andreas Carlson. Jag önskar dig en god sådan och tackar för debatten.

Herr talman! Jag menar att det finns ett stort spann av möjligheter mellan att dra definitiva slutsatser och att fundera aktivt och reflektera över åtgärder medan de iscensätts.

Herr talman! Vi är alltså i ett mycket allvarligt läge. Vi är nere på en prognos på 25 000 färdigställda bostäder till 2025, att jämföra med ett byggbehov uppskattat till 67 300 bostäder varje år till 2030. Vi ser en svag arbetsmarknad som hämmas av bristande bostadsförsörjning. Stockholms Handelskammare prognostiserar ett produktionsbortfall i landet på mellan 400 och 1 000 miljarder kronor på grund av bristande bostadsförsörjning.

Herr talman! Den gröna industriomvandlingen i stora delar av Sverige hotas av bristfällig samhällsplanering, samhällsbyggande och bostadsbyggande. Trångboddheten i Sverige är nu på EU-genomsnittlig nivå och den snabbast ökande i hela Europa. Nivån har tidigare varit låg i Sverige.

Herr talman! Byggnadsarbetare blir nu av med jobbet. Varje dag går byggföretag i konkurs. Unga byggnadsarbetare får inte sin lärlingsplats. De får inte sin första anställning. Branschen ropar samfällt: Vi kommer att tappa vår personal! Det kommer att bli svårt att sätta igång framöver.

I det läget har regeringen tagit bort det investeringsstöd som fanns för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Trots att Finanspolitiska rådet gör bedömningen att man hade kunnat föra en något mer expansiv finanspolitik utan att äventyra inflationsbekämpningen har regeringen sagt nej till alla stimulansåtgärder också för bostadsbyggande. Det gäller till exempel de åtgärder vi socialdemokrater har föreslagit.

Trots att Riksrevisionen dömer ut rotavdraget och föreslår att man ska sänka taket höjer regeringen taket i rotavdraget. Man underfinansierar länsstyrelserna, som enligt samfällda utredare och experter har en mycket viktig roll att fylla här. Länsstyrelserna ger ofta upphov till ett slags flaskhals i samhällsbyggnads- och bostadsplaneringsprocesserna, möjligen därför att de är underfinansierade. Detta är en situation som förvärras av denna regerings handlingar. Man hejdar infrastrukturplaner och överenskommelser med kommuner, som också inbegriper bostadsbyggande, under lång tid framåt.

Det är i den här bredare kontexten, herr talman, som jag ställde min specifika fråga om reformen om stöd till kommuners arbete med detaljplaner med två olika syften, småhus eller ombildning av lokal till bostad.

Jag upprepar min fråga: Ser inte statsrådet och regeringen att det behövs åtgärder, dels av en helt annan storleksordning, dels av en annan kvalitet än denna?