Serkan Köse

Herr talman! Tack till statsrådet för svaret!

Enligt de senaste uppgifterna från Transportstyrelsen finns det i Sverige i dag ungefär 7 500 taxibolag och drygt 75 000 personer med taxiförarlegitimation. Dessa siffror, herr talman, bekräftar att taxibranschen spelar en avgörande roll inom samhällsnyttan. Den är viktig för att människors vardag ska fungera och för att samhällsservice som färdtjänst, sjukresor och skolskjuts ska kunna upprätthållas.

Herr talman! Efter avregleringen av taxibranschen 1990 har vi dock sett flera problem som påverkar både medborgare och taxiförare och seriösa taxibolag negativt. Avregleringen har gått för långt. Olika applikationstjänster förstör för seriösa aktörer genom att inte ta arbetsgivaransvar, vilket leder till dumpade priser och försämrade arbetsvillkor.

Herr talman! Tyvärr har vi också en svarttaxiverksamhet i Sverige som blivit ett allt större problem. Den skadar den legitima taxinäringen och försämrar tillgången till taxitjänster, särskilt i landsbygdsområden. Detta är inte bara en fråga om osund konkurrens utan också ett djupt rotat problem kopplat till arbetslivskriminalitet där lagöverträdare undviker skatter och arbetsgivaravgifter samt undergräver arbetsrättsliga villkor.

Herr talman! Svarttaxiverksamheten leder till betydande ekonomiska förluster för seriösa aktörer inom taxibranschen. Det minskar deras möjligheter att erbjuda högkvalitativa tjänster och underminerar allmänhetens tillgång till en mångfald av transportalternativ. Dessutom inskränker det, som jag nämnde, offentliga myndigheters förmåga att erbjuda viktiga tjänster som skolskjuts, färdtjänst och sjukresor.

I exempelvis Luleå och omkringliggande områden har svarttaxiverksamheten blivit så utbredd att seriösa taxiföretag enligt Taxiförbundet löper risk att slås ut. Kvällstrafiken har redan lagts ned i Kalix och Älvsbyn, och det är svårt att få tag på en taxi kvällstid i Arjeplog och Arvidsjaur. Alternativet som erbjuds kunderna är olaglig svarttaxi, vilket visar hur allvarligt problemet har blivit.

I höstas visade TV4:s samhällsprogram Kalla fakta på ett skrämmande sätt de långvariga utmaningarna och problemen inom taxibranschen. Granskningen visade att appbaserade taxitjänster är överrepresenterade i statistiken över sexualbrott. Vidare avslöjade granskningen att det finns brister i kontrollsystemet hos Transportstyrelsen.

Svenska Taxiförbundet har förklarat att man är öppen för att tillsammans med Transportstyrelsen, polis och åklagare ta fram förebyggande åtgärder och undersöka om det krävs lagändringar i frågan. Vi socialdemokrater välkomnar det.

Det är viktigt, herr talman, att passagerare känner sig trygga när de använder taxibranschen. Ingen passagerare ska behöva vara orolig för att utsättas för ett brott när man kliver in i en taxibil. Det måste vara en självklarhet. Samtidigt är det viktigt att taxibranschen och de ansvariga myndigheterna arbetar tillsammans för att inte låta en marginalgrupp misskreditera en hel bransch.

Statsrådet nämnde i sitt svar att Delegationen mot arbetslivskriminalitet har fått tilläggsdirektiv att analysera specifika arbetslivskriminella upplägg inom transportsektorn, inklusive taxibranschen. Men att vänta till februari 2025 för en slutredovisning, är det svaret från statsrådet på de problem som vi har inom branschen? Vi behöver handling nu. Det behövs åtgärder nu. Regeringen måste agera proaktivt och omedelbart implementera åtgärder för att bekämpa arbetslivskriminaliteten inom taxibranschen.

Herr talman! Det krävs större samordning mellan polis, Transportstyrelsen och Skatteverket för att effektivt kunna stoppa svarttaxiverksamheten.

Därför ställer jag frågan till statsrådet om regeringen avser att stoppa svarttaxiverksamheten så att seriösa taxiföretag kan verka i sund och rättvis konkurrens. Ska vi vänta på svaret till februari 2025?

Herr talman! Tack, statsrådet! Det var inte riktigt svar på mina frågor, men man kanske kan säga att det i alla fall var svar på några delar av mina frågor. Ibland är det svårt att veta.

Johan Pehrson pratar alltid om att vi socialdemokrater inte ställer krav på människor. Det stämmer inte riktigt. Vi är tydliga: Alla som kan arbeta ska arbeta, och språket är väldigt viktigt för att man ska integreras i samhället. Språket och utbildning är otroligt viktigt. Det är vi överens om.

Det som vi problematiserar i diskussionen i dag är regeringens nya mål för integrationspolitiken samt den utredning som Johan Pehrson har på sitt bord. Jag ser fortfarande inte några konkreta åtgärder för att nå dessa mål. Det finns ingenting presenterat från Johan Pehrsons sida. Johan Pehrson har definierat ett mål, men det finns inga konkreta åtgärder för att nå det målet.

Inte heller får jag något riktigt svar på när Johan Pehrson tänker komma tillbaka till riksdagen med konkreta reformer utifrån den utredning Johan Pehrson har på sitt bord som handlar om förbättrad arbetsmarknadsetablering för utrikes födda kvinnor.

Återigen: Johan Pehrson lovade under Järvaveckan 2023 att man skulle överväga och bereda förslagen från utredningen. Det har gått ett år, drygt ett år. Hur mycket mer tid behöver Johan Pehrson för att komma tillbaka till riksdagen? Jag väntar fortfarande på det svaret. Är det så att Johan Pehrson har problem med sitt regeringsunderlag, som blockerar förslagen?

Återigen, herr talman: Regeringen har inga konkreta förslag på sitt bord. Arbetslösheten ökar. Arbetslösheten bland kvinnor med utländsk bakgrund ökar.

Det finns väldigt många bra förslag i utredningen som kan implementeras omgående. Dessa inkluderar mer ambitiösa och individanpassade etableringsprogram, ökat stöd för språkundervisning och yrkesutbildning som Johan Pehrson var inne på samt särskilda insatser för utrikes födda kvinnor. Dem kan Johan Pehrson genomföra nu. Om statsrådet kommer till riksdagen med dessa förslag samarbetar jag gärna med Johan Pehrson för att bekämpa segregationen och stärka integrationen. Frågan är om Johan Pehrson är villig att ta steget.

Fru talman! Jag ställde en väldigt konkret fråga till statsrådet: När tänker statsrådet genomföra de förslag som finns i utredningen?

Utredningen presenterades som sagt i maj förra året och innehåller konkreta åtgärder, bland annat att etableringsprogrammet ska göras mer ambitiöst, innehållsrikt och individanpassat med individuella slutmål och tidigare och mer parallella aktiviteter samt förlängd programtid när det behövs - och statsrådet hänvisar till inflationen.

Jag får inte ihop det här. Det finns konkreta förslag i utredningen som ligger på Johan Pehrsons bord, och det har ingenting med inflationen eller den ekonomiska krisen att göra. Det här är konkreta mål som innebär att Johan Pehrson kan få igenom dessa delar redan i dag, om han vill det.

Min fråga handlade om huruvida Johan Pehrsons regeringsunderlag inte tycker att förslagen är bra. Det vore bra om statsrådet sa något om detta. Finns det något problem där?

Man kan problematisera diskussionen om segregationen, för det är en ganska komplex fråga, herr talman. Den kräver en noggrann analys och konkreta åtgärder.

Arbetslösheten bland kvinnor med utländsk bakgrund är hög, vilket speglar en brist på effektivitet i regeringens och SD:s politik för att integrera dessa grupper på arbetsmarknaden.

Johan Pehrson sa att vi socialdemokrater inte har några idéer, men vi har faktiskt väldigt många. En väg framåt är kravet på långsiktighet, tidiga insatser och ökad samverkan mellan olika samhällsaktörer. Därför var Delmos insatser viktiga; jag nämnde ju tidigare att Statskontoret kritiserade regeringen för att man lade ned myndigheten.

Under den förra regeringens tid tog vi viktiga steg mot ett långsiktigt reformprogram för att minska segregationen. Även om det fanns brister i genomförandet var det i alla fall ett steg i rätt riktning. Johan Pehrsons regering och regeringsunderlag saknar både ett reformprogram och en strategi för hur vi ska minska segregationen i vårt samhälle.

Till skillnad från Johan Pehrson anser vi socialdemokrater att det behövs aktiva åtgärder för att bekämpa utanförskapet. Vi menar att det behövs en bred uppsättning av åtgärder inom många politikområden för att adressera de djupgående orsakerna till den rådande segregationen. Vi förespråkar en omfattande handlingsplan med bred politisk förankring för att systematiskt och effektivt minska utanförskapet och förbättra integrationen.

Vi har i dag en skolsegregation som inte bara bidrar till ojämlikheten i utbildningsresultat utan också till en djupare samhällssplittring. Vi har en växande boendesegregation som förstärker utanförskapet, ger ojämlika levnadsvillkor och ökar kriminaliteten. Inom arbetsmarknadsområdet står vi inför den stora utmaningen att integrera de mest utsatta i vårt samhälle, inklusive nyanlända och lågutbildade.

Det är därför oroväckande att Johan Pehrson skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken med 2 miljarder kronor. Det innebär, herr talman, mindre pengar till Arbetsförmedlingen och till arbetsmarknadspolitiska program. Detta behöver omvärderas i ljuset av dess långsiktiga effekter på samhällsintegrationen. Att detta sker mitt i en varselkris och en ekonomisk kris tycks inte besvära ministern nämnvärt.

Låt mig bara konstatera att regeringen skriver på sin hemsida att arbetet mot segregation handlar om att förbättra situationen i områden med socioekonomiska utmaningar och motverka strukturella orsaker till segregation genom att skapa jämlika och jämställda uppväxt- och levnadsvillkor samt goda livschanser för alla.

Jag instämmer med Johan Pehrson och regeringen till fullo i allt detta. Därför är det egendomligt och olyckligt att regeringen nu minskar investeringarna i bostadsbyggandet, resurserna till välfärden och den aktiva arbetsmarknadspolitiken, för att nämna några områden som kan bidra till att minska segregationen.

Återigen undrar jag: När tänker Johan Pehrson komma tillbaka till riksdagen med en konkret reformagenda som innebär att man minskar segregationen för att se till att etablering av utrikes födda kvinnor förbättras? Hur ska regeringen säkerställa sitt eget satta mål, integrationsmålet?

Fru talman! Tack, statsrådet Johan Pehrson, för svaret!

Enligt Statistiska centralbyrån var arbetslösheten bland utrikes födda 16 procent under det första kvartalet 2024 medan den för inrikes födda var 5,6 procent. Arbetslösheten bland kvinnor med utländsk bakgrund är särskilt hög. Enligt Arbetsförmedlingen är detta en grupp där en stor andel står långt ifrån arbetsmarknaden.

Därför, fru talman, är det djupt oroande att se den nuvarande regeringens och Sverigedemokraternas passivitet och brist på åtgärder. Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson har varit ansvarig för dessa frågor i snart två år, men vi har ännu inte sett några konkreta reformer för att bryta utanförskapet och segregationen.

Det är många ord men lite verkstad, fru talman. På riksdagens bord finns inga konkreta förslag till reformer, och Johan Pehrsons reformlista är helt enkelt tom. En av Johan Pehrsons första åtgärder som minister var att lägga ned Delegationen mot segregation - Delmos, som det hette. Myndigheten spelade en nyckelroll i arbetet mot segregation. Statskontoret har gjort en utredning och påpekar i en rapport att nedläggningen av Delmos har påverkat statens långsiktiga arbete mot segregation och försämrat samordningen.

Fru talman! Vi ser en växande arbetslöshet bland utrikes födda, särskilt kvinnor. Trots att regeringen har föreslagit ett nytt mål för integrationspolitiken ser vi inga konkreta åtgärder för att nå dessa mål. Det handlar inte om någon större omläggning utan snarare om en justering i linje med den politik som redan drivits, där både individens och samhällets ansvar betonas och där krav och stöd samt möjligheter och skyldigheter går hand i hand.

Fru talman! Den förra socialdemokratiska regeringen införde exempelvis ett proportionerligt sanktionssystem för nyanlända inom etableringsprogrammet, motsvarande det som gäller för övriga arbetssökande.

Vi är överens med Johan Pehrson om att man ska ha höga förväntningar på att individen ska integrera sig i det svenska samhället, men vi är kritiska till att regeringen skär ned på arbetsmarknadspolitiken och förebyggande insatser i utsatta områden. Detta kommer att försvåra integrationen och spä på segregationen i vårt samhälle.

I vårändringsbudgeten för 2024 föreslår regeringen att fler ska komma i arbete och bli självförsörjande, men utan tydliga och ambitiösa insatser riskerar vi att få se fortsatt hög arbetslöshet och ökade klyftor i samhället.

Fru talman! Det är därför oroväckande att se en nedskärning på 2 miljarder kronor i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det innebär mindre pengar till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiska program, vilket försvårar integrationen och spär på segregationen med långsiktiga effekter på samhällsintegrationen.

Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen tillsatte förra mandatperioden en utredning som fick i uppdrag att föreslå fler åtgärder för att skynda på utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Utredningen har kommit med många konkreta förslag. Johan Pehrson stoltserade med denna utredning under Järvaveckan i fjol och har vid upprepade tillfällen lovat att förslagen ska övervägas och beredas.

Det har nu gått ett år sedan utredningen överlämnades till Johan Pehrson, men fortfarande saknas initiativ från regeringen. När tänker Johan Pehrson komma till riksdagen med förslag på reformer? Det finns nämligen bra förslag i utredningen, och de ligger på bordet hos Johan Pehrson. Det som saknas är att Johan Pehrson agerar. Eller lyckas han inte övertyga sitt regeringsunderlag om de förslag som ligger på bordet?

Jag har två konkreta frågor till Johan Pehrson: Hur avser ministern och regeringen att säkerställa att det nya målet för integrationspolitiken leder till ökad sysselsättning och självförsörjning bland utrikes födda? När tänker Johan Pehrson genomföra de förslag som han var så oerhört stolt över i Järva för ett år sedan? Det här är förslag som vi socialdemokrater anser kommer att ge effekt.

Herr talman! Vi står i dag inför många globala utmaningar som kräver samordnad handling och starkt mellanfolkligt samarbete. I detta sammanhang utgör Interparlamentariska unionen, IPU, en oersättlig plattform för dialog och samverkan. Som världens äldsta multilaterala organisation, grundad för 135 år sedan, har IPU länge varit i frontlinjen för att främja fred och parlamentarisk diplomati.

Med 180 nationella parlament som medlemmar strävar IPU efter att överbrygga kulturella och politiska skiljaktigheter genom att främja personliga kontakter mellan parlamentsledamöter över hela världen. Denna unika förmåga att sammanföra lagstiftare från olika politiska landskap och kulturer har varit avgörande för att förstå och hantera internationella kriser och konflikter.

Herr talman! Som en av de äldsta demokratierna i världen har Sverige sedan 1902 varit en aktiv och inflytelserik medlem i IPU. Vi tror starkt på organisationens roll i att främja fred och demokrati globalt. Sverige är dessutom en stor bidragsgivare till IPU:s biståndsverksamhet genom Sida, där vi stöder ett antal strategiska mål såsom att stärka parlament, främja jämställdhet och mänskliga rättigheter och bidra till fredsbyggande.

Jag är stolt över att Sverige aktivt bidrar till att skapa en bättre värld genom dessa insatser. Det senaste året har varit intensivt, med betydande framsteg inom avgörande områden för vår gemensamma framtid. Agenda 2030, med sitt globala åtagande att bekämpa fattigdom och främja en hållbar och rättvis framtid för alla, har stått i centrum för våra diskussioner. IPU har aktivt engagerat sig i att främja parlamentens roll i att övervaka och påskynda genomförandet av dessa mål.

Herr talman! IPU samlas årligen vid två generalförsamlingar, en på våren och en på hösten. Vid vårförsamlingen i Manama i Bahrain, fokuserade vi på klimatkrisen, och genom initiativet Parliaments for the Planet har parlament världen över uppmanats att anta ambitiösare miljölagstiftning. Denna kampanj är ett tydligt tecken på hur parlamentariskt arbete kan och bör vara en drivkraft i globala ansträngningar för en hållbar framtid.

Ett annat angeläget område har varit att hantera cyberbrott, vilket kräver robusta parlamentariska strategier för cybersäkerhet. Vår digitala infrastruktur är ryggraden i det moderna samhället, och dess skydd är avgörande för såväl vår säkerhet som vår frihet.

Herr talman! Vid höstens församling i Luanda i Angola lyftes frågan om barnsmuggling och människosmuggling, särskilt av barn från barnhem, vilket är en tragisk verklighet som kräver omedelbara åtgärder. IPU har tagit initiativ till att utveckla nya strategier för att förhindra denna förkastliga handel. Det är viktigt att genom att stärka lagstiftning och internationellt samarbete sätta stopp för dessa brott mot mänskligheten.

Herr talman! Rysslands folkrättsvidriga och olagliga krig i Ukraina har varit en ständigt återkommande punkt på IPU:s dagordning. Den svenska delegationen har vid varje tillfälle lyft fram Rysslands illegala krig och helhjärtat stöttat Ukrainas modiga försvar. Ukrainas modiga försvar skyddar inte bara landets egen suveränitet utan även säkerheten i hela Europa och den fria världen.

Samtidigt står vi inför utmaningar från proryska, högerextrema krafter och deras trollfabriker samt andra extrema grupper som aktivt försöker underminera våra samhällen, vår demokrati och vår parlamentarism. Dessa hot kräver oavbruten verksamhet och uppmärksamhet från vår sida för att säkerställa stabilitet och skydd för demokratiska värden över hela världen.

Herr talman! Dessutom har IPU genom utbildningar, seminarier och direkta samarbeten med medlemsländer spelat en central roll i att stärka demokratiska institutioner och processer. Detta arbete är grundläggande för att säkerställa att våra system inte bara överlever dagens utmaningar utan också är motståndskraftiga inför framtiden.

Ett av IPU:s viktigaste uppdrag under året har varit att försvara och skydda mänskliga rättigheter, särskilt för parlamentariker som utsätts för politisk förföljelse och repression. Genom sin kommitté för parlamentarikers mänskliga rättigheter har IPU agerat i 768 fall där parlamentarikers fri- och rättigheter varit hotade. Till exempel har de varit involverade i fall från Sri Lanka, Indonesien, Libyen och Uganda, där parlamentariker har blivit måltavlor på grund av sina politiska aktiviteter eller åsikter.

Herr talman! Under 2023 har IPU belyst en ökning av övergrepp mot parlamentariker, särskilt en ökning av hot mot parlamentariker och folkvalda. Dessa fall är ofta koncentrerade till länder med betydande politisk oro eller auktoritärt styre, inklusive länder som Venezuela samt olika länder i Afrika och Mellanöstern. Trots dessa utmaningar har IPU också sett framgångar såsom frigivningen av fängslade parlamentsledamöter efter sina ingripanden.

Kommittén håller regelbundna sessioner för att granska och agera på fall av människorättskränkningar och för att stödja parlamentsledamöter genom att uppmana nationella regeringar att ta ansvar, erbjuda juridisk hjälp och ibland även sända observatörer till rättegångar för att säkerställa rättvisa förfaranden. Dessa ansträngningar är en del av en bredare IPU-strategi för att stärka parlamentens roll i att skydda demokrati och mänskliga rättigheter över hela världen.

Herr talman! Överlag är IPU:s pågående arbete avgörande för att säkerställa att parlamentsledamöter kan utföra sina uppgifter utan rädsla för vedergällning, vilket stöder de grundläggande principerna för demokratisk styrning och rättsstaten globalt. Fängslandet av folkvalda politiker strider mot folkets vilja, demokratiska principer och internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Det är nödvändigt att vi arbetar för att säkerställa att parlamentsledamöter, oavsett politisk övertygelse, kan arbeta fritt och utan rädsla för övergrepp. Detta är avgörande för att stärka demokratin och garantera att folkets röst hörs och respekteras.

IPU arbetar också för att öka antalet kvinnliga parlamentsledamöter globalt, även om ökningen har varit blygsam. Detta arbete kompletteras av en kraftfull push för att öka ungdomars deltagande i politiken, vilket är viktigt givet att mindre än 3 procent av världens parlamentariker är under 30 år.

Herr talman! IPU:s arbete är också av stor betydelse för att bygga upp och stärka parlamentariska institutioner och demokratiska funktioner över hela världen. Genom att erbjuda stöd och resurser till nybildade demokratier och länder i övergång spelar IPU en viktig roll i att främja global stabilitet och demokratisk utveckling.

För Sverige, med sin långa tradition av internationell rätt och mänskliga rättigheter, är deltagande i IPU inte bara en plikt utan en möjlighet. Genom IPU kan vi bidra till globala dialoger och driva på för de värderingar som står oss nära. Det är en ära att representera Sverige och den svenska riksdagen i detta forum och arbeta tillsammans med internationella samarbetspartner för att stärka de band som förenar nationer och främja en dialog som överskrider kulturella och politiska gränser.

Herr talman! Genom vårt fortsatta arbete i IPU bidrar vi inte bara till en mer sammanhängande global gemenskap utan också till en värld där fred, rättvisa och demokrati är tillgängliga för alla. Låt oss fortsätta att stödja och engagera oss i denna viktiga organisation för att uppnå dessa mål.

Jag är glad och stolt över att sedan november 2022 vara vice ordförande för den svenska IPU-delegationen och tillsammans med andra ledamöter i delegationen ha fått förtroendet att representera Sverige och Sveriges riksdag. Jag vill passa på att tacka den svenska IPU-delegationen för dess insatser under det gångna året. Delegationen har arbetat hårt för att främja demokrati och mänskliga rättigheter och för att stärka parlamentens roll runt om i världen. Det interparlamentariska arbetet är avgörande för att säkerställa att demokratiska värderingar och processer respekteras och främjas i hela världen.

Slutligen vill jag tacka Sveriges riksdag, talmännen, talmanspresidiet, riksdagens internationella avdelning - jag vill särskilt lyfta Björn Sondén och Ralph Hermansson - och alla utskottshandläggare för deras enorma och ovärderliga insats för att göra det interparlamentariska arbetet möjligt och för deras stöd till oss.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Tack, Arin Karapet, för ditt svar! Den här undersökningen är väldigt intressant på många olika sätt. Jag önskar att ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet tittar på den. Den visar vad som har hänt i Sverige från 80-talet, när jag till exempel växte upp i en förort, till i dag. Det har hänt väldigt mycket i Sverige.

På 80-talet ställde man frågan: Umgås du med personer med svensk bakgrund? Då svarade 74 procent ja. Har du upplevt någon form av diskriminering? På den frågan svarade 52 procent ja - redan på 80-talet.

På 90-talet var det 75 procent som umgicks med etniska svenskar. 61 procent upplevde diskriminering.

På 2000-talet gick siffrorna ned. Det var 52 procent som hade kontakt med etniska svenskar. 68 procent upplevde diskriminering. Den började öka.

På 2010-talet var det 42 procent som umgicks med svenskar. 52 procent upplevde diskriminering.

Varför tar jag upp de här siffrorna, herr talman? Hur blir det om vi inte pratar om den diskriminering som finns och om vi inte pratar om att människor inte möts?

På 2020-talet svarade 39 procent att de hade kontakt med etniska svenskar.

Detta är ett ganska stort och djupt problem. Därför tror jag - jag vet att Arin Karapet också brinner för dessa frågor - att man i regeringspartierna måste ta en större diskussion och ett större ansvar när det gäller hur vi ska bekämpa segregationen, som är utmanande, och diskrimineringen, för de hänger ihop.

Ska kulturer och människor mötas behöver vi kanske anstränga oss lite från var sitt håll.

Herr talman! Tack, Arin, för ett engagerande anförande! Eftersom Arin Karapet apostroferade mig kände jag mig manad att komma fram och ställa ett par frågor.

Jag kan många gånger dela den känsla som beskrivs här. Man växer upp i en förort, ett socioekonomiskt eftersatt område, och känner sig inte alltid som en del av majoritetssamhället. Både jag och Arin har ju vuxit upp i förorter utanför Stockholm. Jag växte upp i förorten Fittja och gick i Fittjaskolan. Där fick jag träffa många svenska vänner och umgås med dem.

Sedan har befolkningssammansättningen i vissa områden förändrats väldigt mycket. Vi talade tidigare om segregation i samhället, där människor splittras och inte riktigt möts.

Jag tog del av en väldigt intressant undersökning, Integrationspulsen, där man har undersökt 966 personer som kommit till Sverige mellan 1980 och 2024. Jag vet inte om Arin har tagit del av den. Det är den första undersökningen i sitt slag i Sverige. Där är det 59 procent av dem som har svarat som anger att de känner sig som en del av samhället. Integrationsupplevelsen varierar och påverkas av faktorer som vilket land man kommer från, könsidentitet, föräldraskap, förvärvsarbete, sociala relationer och upplevelser av diskriminering. Det är intressant att man konstaterar att det finns ett positivt samband mellan att regelbundet umgås med etniska svenskar och att känna sig som en del av samhället.

I den här kontexten kanske man bör problematisera diskussionen om hur vi ska lyckas med detta om vi inte ser till att ha en bättre integrationspolitik och ha mer resurser för att människor ska kunna lyckas och få åka till Värmland eller Skåne och fira midsommar.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för ditt engagemang i de här frågorna! Det är viktiga frågor och en viktig debatt.

Men låt mig konstatera att vi inte är riktigt överens om den analysen. Ledamoten pratar om att 0,5 procentenheter inte har så stor betydelse i det stora hela i den lokala budgeten. Låt mig påpeka att det är fel.

I kommunernas fall betyder 0,5 procentenheter 20, 30, 40 miljoner. Det är väldigt mycket pengar, inte minst i de små kommunerna där varenda krona är viktig för att man ska kunna se till att förskolan, skolan och så vidare får de resurser de behöver. Pengar har absolut betydelse för kommunerna, inte minst för de små kommunerna.

Vi diskuterar arbetsmarknadspolitiken lite grann i dag. Under högkonjunkturåren hade vi 13 miljarder avsatta till aktiv arbetsmarknadspolitik. I dag ligger den budgeten på drygt 7 miljarder. Det är en halvering samtidigt som vi befinner oss i ekonomisk kris. Vi har lågkonjunktur. Vi har ökad arbetslöshet. Varslen ökar, och den ekonomiska krisen slår nu mot väldigt många branscher. Då blir det väldigt svårt att säga att budgeten i det här fallet, pengarna avsatta för att bekämpa arbetslösheten, inte skulle ha någon betydelse.

Vi kan alltid ha en filosofisk diskussion om budgeten och den ekonomiska politiken. Vi kan luta oss mot olika forskningsrapporter och olika forskningsskolor. Men för mig som socialdemokrat är det en bestämd uppfattning att om vi ska uppnå ett jämlikt samhälle behöver resurserna fördelas efter vars och ens behov.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för Magnus Jacobssons analys och fråga.

Det blir en lite märklig diskussion om vi inte kan prata om ekonomisk politik, budget eller skatter och de konsekvenser den förda ekonomiska politiken kan få för bland annat kommuner. Det handlar om de insatser och åtgärder som kommuner behöver sätta in för att bekämpa segregation och se till att det finns en fungerande förskola, fler anställda i förskolan, fler lärare och att människor har tillgång till fritidsklubbar. Det är några exempel på vad kommunerna ägnar sig åt, och det kräver att kommunerna har ekonomiska resurser. Har de inga ekonomiska resurser blir det svårt.

Det är svårt att utgå från det enskilda exemplet, att i en kommun har man ökat resurserna men det har inte lett till resultat. Då får man fråga sig vilka prioriteringar som har gjorts. Varför har ni inte lyckats?

Jag har också varit kommunalpolitiker. Man sätter oftast ramar och mål för vad man vill åstadkomma, och sedan finns en pengapåse. I det här fallet frågar man sig vilka mål som finns och hur pengaflödet har hängt med.

I min värld som socialdemokrat är det otroligt viktigt att om det ska skapas ett jämlikt samhälle ska det finnas ekonomiska resurser fördelade efter behov. Allt annat vore konstigt, om vi inte ska prata ekonomisk politik, skattepolitik och budget.

Fru talman! Vi lever i ett fantastiskt land, som är rikt på möjligheter. Ändå står vi inför betydande utmaningar i vårt land. Ökande ekonomisk utsatthet och växande segregation sliter sönder vårt land, ökar misstron och göder nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Segregationen har inte uppstått över en natt och har flera bottnar, inklusive ökade klyftor och en orättvis fördelning av samhällets tillgångar. Många har anledning att reflektera självkritiskt över varför segregationen vuxit sig så stark i Sverige.

Vi socialdemokrater ser som vårt viktigaste uppdrag att arbeta aktivt för att minska dessa ojämlikheter. Vi tror på långsiktighet, tidiga insatser och ökad samverkan. Vi vet att det inte finns någon snabb lösning, ingen quickfix, för att minska segregationen. Det krävs uthålligt arbete och insatser från alla delar av samhället. Det handlar om staten, kommunerna, näringslivet och civilsamhället. Det börjar från förskolan och framåt.

Fru talman! Tyvärr har den nuvarande regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, visat en förkrossande passivitet i dessa frågor. Efter mer än 18 månader med ansvar för arbetsmarknad och integration har inte en enda konkret reform för att bryta segregationen presenterats. I stället var det första man gjorde att avveckla Delegationen mot segregation, Delmos. Därmed har man försämrat samordningen av det långsiktiga arbetet mot segregation.

Nu har regeringen i vårändringsbudgeten presenterat ett nytt mål för integrationspolitiken. Vi är överens med regeringen om att det ska vara högt ställda förväntningar på individen att integreras i det svenska samhället. Men detta är inte någon större omläggning utan en justering i linje med den politik som redan drivits under en tid där både individens och samhällets ansvar betonas och krav, stöd, möjligheter och skyldigheter går hand i hand.

Det var exempelvis den socialdemokratiska regeringen som inom etableringsprogrammet införde ett proportionerligt sanktionssystem för nyanlända motsvarande det som gäller för övriga arbetssökande.

Fru talman! För att effektivt bekämpa ojämlikhet och segregation krävs vilja och en tydlig politisk vision. Vi har i dag en skolsegregation som bidrar inte bara till ojämlikhet i utbildningsresultat utan också till en djupare samhällssplittring. Vi ser hur barn från olika socioekonomiska bakgrunder separeras, inte bara geografiskt utan även i fråga om möjligheter och framtidsutsikter. För att ta itu med detta problem krävs en bättre omfördelning av resurser till våra mest utsatta skolor och förbättrad kvalitet på utbildning och stöd för både lärare och elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Vi socialdemokrater förespråkar kraftfulla satsningar för att minska skolsegregationen. Skolor i utsatta områden måste få de resurser som behövs för att individuellt möta varje elevs unika behov och förutsättningar. Det är också avgörande att fler unga killar väljer skolbänk framför kriminalitet, vilket kräver en ökad satsning på lärare, elevassistenter och andra trygga vuxna i skolan.

Fru talman! Arbetsmarknadsläget är avgörande för etableringstiderna. Den ekonomiska krisen och lågkonjunkturen riskerar tyvärr att påverka etableringen. Antalet inskrivna arbetslösa har ökat sedan i somras. I slutet av april var närmare 346 000 personer inskrivna som arbetslösa. Det är en ökning med närmare 19 000 personer jämfört med samma period förra året, enligt Arbetsförmedlingens statistik.

Precis som i tidigare lågkonjunkturer innebär ett ökat inflöde av nya arbetslösa att grupper med sämre förutsättningar knuffas längre bak i kön. Det ger längre arbetslöshet för dem som redan har det svårast, inte minst utomeuropeiskt födda kvinnor. Därför är det oroväckande att se nedskärningar på nästan 2 miljarder kronor i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det innebär mindre pengar till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiska program. Detta försvårar integrationen, spär på segregationen och får långsiktiga effekter på samhällsintegrationen.

Stödet i etableringen behöver vässas och förbättras. Att låta en stor grupp människor stå utanför arbetslivet och samhället är inte ett alternativ. Det råder inte heller brist på förslag på området.

Utredningen om förbättrad arbetsmarknadsetablering för utrikes födda kvinnor tillsattes sommaren 2022 av den socialdemokratiska regeringen för att samla kunskap, dra lärdomar från andra länder och presentera nya lösningar. I delbetänkandet, som heter Etablering för fler - jämställda möjligheter till integration, presenterades många bra förslag.

Utredningen föreslår bland annat att etableringsprogrammet görs mer ambitiöst, innehållsrikt och individanpassat, bland annat genom individuella slutmål och tidigare och mer parallella aktiviteter men också genom förlängd programtid när det behövs.

Etableringsinsatser måste erbjudas till dess att individen etableras på arbetsmarknaden snarare än under oflexibla tidsbestämda ramar. Vidare föreslår utredningen att även personer som invandrar av familjeskäl, oftast kvinnor, ska få ta del av insatserna och bli berättigade till ersättning. Det innebär goda förutsättningar att öka arbetskraftsdeltagandet och på sikt sysselsättningen, men det gäller även friheten för individen. Ett minskat ekonomiskt beroende innebär större jämställdhet.

Alla dessa förslag är utmärkta och stöder långsiktig etablering, och det är ett måste i dag för svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson framförde hur stolt han var över förslagen under Järvaveckan, och han har vid upprepade tillfällen lovat att man ska komma tillbaka med konkreta förslag och reformer. Min uppmaning till Johan Pehrson är därför att prioritera integrationsåtgärderna genom att skyndsamt ändra i regelverken och tillföra resurser. Vidare ska de förslag som finns i betänkandet genomföras. Det har nu gått snart ett år sedan förslagen presenterades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Vi ser också en växande boendesegregation som förstärker utanförskap, ojämlika levnadsvillkor och ökad kriminalitet. Denna utveckling gör bostadssegregation till en brådskande fråga som kräver snabba och effektiva åtgärder. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen och Sverigedemokraterna inte har presenterat några konkreta reformer, och reformlistan är även här fortfarande tom.

Fru talman! Vi måste investera i våra vardagshjältar: våra lärare, fältassistenter och idrottsföreningar, vilka spelar en central roll i arbetet mot segregation. De är avgörande för att inspirera och stärka våra unga. De ger hopp och framtidsutsikter till dem som annars skulle stå utanför. Vi måste ge dessa vardagshjältar de resurser och det stöd de behöver för att kunna fortsätta sitt värdefulla arbete.

Men, fru talman, det är oroväckande att även om den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna inte vill att vi ska prata om skatter och skattesänkningar för höginkomsttagare, så påverkar de välfärden. I dag är välfärden underfinansierad. Trots de generella och riktade statsbidragen till välfärden för 2024 räcker dessa inte till för att kompensera för den pågående kostnadskrisen. Detta framhäver behovet av att stärka resurserna till skolor, fältassistenter och idrottsföreningar samt till att förbättra den aktiva arbetsmarknadspolitiken och hantera boendesegregationen.

Fru talman! Segregation i dag är inte bara en ekonomisk fråga, utan segregation påverkar människor, deras chanser i livet och deras framtid. Vi måste ge människor hopp och ge möjligheter till dem som har vuxit upp i fattigdom, som står utanför arbetsmarknaden och som stängs ute från bostad och utbildning. Vi måste kämpa mot diskriminering och rasism i alla dess former i samhället och på arbetsmarknaden. Vi kan inte acceptera lösningar som enbart fokuserar på sänkta skatter eller samarbete med partier som bidrar till ytterligare polarisering, inklusive trollfabriker som manipulerar det demokratiska samtalet och spelar dem som vill splittra oss i händerna.

Det är dags för regeringen att ta en seriös diskussion om hur man ska bekämpa segregationen. Vi måste bygga ett samhälle där förorter återigen är platser för möjligheter, där varje individ känner tillhörighet och där vi tillsammans skapar ett hållbart samhälle för alla.

Vi socialdemokrater står självklart bakom vårt särskilda yttrande och alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 2 och reservation 13.

(Applåder)

Fru talman! De åtgärder som jag nämnde var de reformer och åtgärder som genomfördes under den socialdemokratiska regeringens tid, mellan 2014 och 2022. Jag pratade inte om några reformer för framtiden. Det var ett svar på ledamotens tidigare fråga om varför Socialdemokraterna inte gjorde någonting under våra åtta år vid makten.

Jag vill ställa en enkel fråga till ledamoten. Ledamoten talade om att Sverigedemokraterna har lagt om hela integrationspolitiken. Vad är den sverigedemokratiska omläggningen av integrationspolitiken? Vilka är de här integrationsåtgärderna?

Ledamoten talade om att man nu har lagt om, är stolta, har rent samvete, har fått med andra partier och har fått igenom sina förslag. Jag har en enkel, konkret fråga: Vilka är de här åtgärderna? Vilka är dessa reformer som ledamoten talade om?

Fru talman! Sverigedemokraterna har varit med och styrt Sverige i 18 månader. I arbetsmarknadsutskottet är reformlistan tom. Jag undrar alltså var de här reformerna är.

Fru talman! Ledamoten ägnade väldigt mycket av sin talartid åt att skuldbelägga den socialdemokratiska regeringen. Den socialdemokratiska regeringen gjorde ingenting under sina åtta år, sa hon. Låt mig bara lite kort konstatera några saker som Socialdemokraterna gjorde under sin period 2018-2022 när det gällde att främja integration och bekämpa segregation.

Den socialdemokratiska regeringen tog fram en strategi för att bekämpa segregation långsiktigt och avsatte också medel utifrån denna strategi, som tyvärr Sverigedemokraterna och nuvarande regering tog bort. Socialdemokraterna införde också ett snabbspår för nyanlända. Vi införde etableringsjobb för att få fler nyanlända och långtidsarbetslösa i jobb. Vi införde språkplikt för att säkerställa att alla som lever i Sverige ska kunna svenska språket. Vi införde utbildningsplikt så att de som tackar nej till sådan utbildning som behövs för att man ska vara anställbar kan få sin ersättning indragen. Vi införde samhällsorientering. Vi införde också väldigt många regleringar och förändringar, inte minst när det gällde lagen om eget boende.

Jag vill gärna stanna just vid lagen om eget boende, fru talman, och ställa en fråga till ledamoten. Sverigedemokraterna har ju uttryckt kritik både mot EBO-lagen och mot bosättningslagen, men i betänkandet argumenterar man enbart för att avskaffa bosättningslagen. Det skulle innebära att man återinförde ett system där asylsökande måste finna boende, vilket potentiellt skulle förstärka de problem med EBO som finns i dag.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten från Sverigedemokraterna: Varför är ledamoten och Sverigedemokraterna inte för att avskaffa EBO men för att avskaffa bosättningslagen, som enligt SD bidrar till både segregation och integrationsproblem?

Fru talman! I den här interpellationsdebatten kan vi, precis som i den förra, konstatera att statsrådet Johan Pehrson inte har några svar. Johan Pehrson pratar om att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt drar Johan Pehrson in resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken - till att fler ska kunna komma i arbete. Vi pratade om ungdomsarbetslösheten tidigare, och där finns det inga reformer på bordet.

Fru talman! Mina kollegor konstaterar att det inte finns någon konsekvensanalys av det förslag som ligger på bordet. Det slår väldigt hårt mot olika grupper, men det finns ingen konsekvensanalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan titta ut i världen, för ibland kan man väl tycka att det är bra att titta på internationell forskning och internationella studier. The Economic Journal med flera har tittat på det här och visar att kraftiga nedtrappningar av arbetslöshetsförsäkringen ofta inte leder till ökad sysselsättning. Tvärtom kan sådana åtgärder under ekonomiska nedgångar förvärra arbetslöshetssituationen. Det visar internationell forskning.

I dessa tider borde prioriteringen från regeringens sida vara att stärka det sociala skyddsnätet, inte att försvaga det. Det förslag från regeringen och Sverigedemokraterna som nu ligger på bordet riskerar att djupt påverka lågkonjunkturen men också förstärka ojämlikheten i vårt samhälle. Dessa nedskärningar kommer att tvinga människor att ta vilket jobb som helst, vilket underminerar inte bara deras välbefinnande utan också vår ekonomiska stabilitet och tillväxt.

Fru talman! En generös arbetslöshetsförsäkring fungerar som en automatisk stabilisator, vilket hjälper till att upprätthålla konsumtion och ekonomisk stabilitet. Dessa åtgärder är en investering i vårt samhälles framtida välbefinnande och inte minst i ekonomisk tillväxt.

Med det förslag som ligger på bordet kommer Johan Pehrson och Sverigedemokraterna att permanent skapa en ekonomisk underklass i vårt land. Jag vill återigen fråga Johan Pehrson: Hur kan statsrådet motivera ett så drastiskt förslag, som inte bara tvingar människor in i fattigdom efter endast 100 dagar utan också saknar stöd i internationell forskning?

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka min kollega Teresa Carvalho för interpellationen för att diskutera högerregeringens och Sverigedemokraternas förslag om en skarpare nedtrappning av a-kassan efter 100 dagar. Det är ett förslag som skulle innebära stora ekonomiska konsekvenser för många löntagargrupper i Sverige.

Fru talman! En trygg arbetslöshetsförsäkring är en hörnsten i den svenska välfärdsmodellen. Den ger skydd och stöd till dess att den arbetslöse hittar ett nytt arbete. Förslaget om att sänka ersättningen redan efter 100 dagar är samhällsekonomiskt kontraproduktivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I en tid där många familjer redan har det svårt ekonomiskt på grund av inflationen och lågkonjunkturen är det ohållbart att regeringen går fram med ett förslag som skulle leda till att många löntagargrupper skulle förlora flera tusen kronor i månaden jämfört med i dag.

Fru talman! A-kassan är mer än en individuell försäkring. A-kassan är en omställningsförsäkring som hjälper hela samhället att hålla ihop i tider av ekonomisk osäkerhet. Att ge människor tid att hitta ett nytt jobb som verkligen passar deras kompetens skyddar inte bara den enskilda individen utan också den ekonomiska strukturen i vårt samhälle.

Fru talman! Att tro att alla arbetslösa kommer att kunna hitta ett lämpligt nytt jobb inom tre månader är inte bara naivt. Det visar på en djupgående okunskap om vår arbetsmarknad. Speciellt under lågkonjunktur när jobbtillfällen minskar kommer detta förslag att skapa stora svårigheter för många människor.

Att minska stödet till arbetslösa kommer att tvinga många människor att antingen skuldsätta sig för att täcka grundläggande levnadskostnader eller söka ytterligare hjälp från socialtjänsten i kommunerna. Detta skapar en ökad belastning på andra delar av välfärdssystemet och underminerar syftet med a-kassan som en stabiliserande kraft i ekonomin.

Fru talman! Förslaget om att snabbt sänka a-kasseersättningen efter 100 dagar riskerar att förvärra fattigdom och ekonomisk ojämlikhet, vilket är särskilt oroande eftersom det drabbar låginkomsttagare med osäkra anställningar, kvinnor i LO-kollektivet och unga människor. Genom att upprätthålla en stark a-kassa ger vi människor chansen att återhämta sig från arbetslöshet utan den ytterligare stressen av ekonomisk osäkerhet. Detta är avgörande för att upprätthålla en stabil och effektiv arbetsmarknad.

Fru talman! Med tanke på de potentiellt djupgående negativa konsekvenserna för både individer och samhället i stort vill jag fråga statsrådet Johan Pehrson hur statsrådet kan rättfärdiga en så drastisk åtgärd som en skarpare nedtrappning av arbetslöshetsförsäkringen efter endast 100 dagar. I ljuset av de uppenbara bristerna i konsekvensanalysen, som mina kollegor tidigare har nämnt, undrar jag: Hur avser Johan Pehrson att adressera behovet av en omfattande och inkluderande analys vad gäller a-kassan och inte minst nedtrappningen?

Fru talman! Återigen hade Johan Pehrson fyra minuter på sig att svara på väldigt enkla frågor, men han pratade i stället mycket om raketforskning och att vi inte tycker att man ska gymnasieutbilda sig.

Det är ingen som har sagt det, tvärtom. Utbildning leder absolut till jobb. Det är viktigt. Med tanke på den missmatchning vi har på svensk arbetsmarknad i dag är det viktigt att man utbildar sig.

Sedan säger Johan Pehrson att fler har slutat på Arbetsförmedlingen under S ledning. Låt mig påminna om att det var 2019 med Johan Pehrsons budget, 2021 med Johan Pehrsons budget och 2022 med Johan Pehrsons budget, som innebar enorma konsekvenser för Arbetsförmedlingen - 3 000 människor varslades. Det var inte Socialdemokraternas budget som gick igenom i riksdagen 2019. Jag vill bara påminna Johan Pehrson om historien lite grann.

Det är Johan Pehrson som höjer funkisskatten. Vi kan ha en skattedebatt nästa gång, Johan Pehrson, men nu pratar vi om ungdomar och ungdomars situation på arbetsmarknaden. Jag pratar om unga med funktionsnedsättning. Statsrådet ger inte svar på frågorna. Återigen bekräftar det att det inte finns någon politik. Statsrådet har ingen plan. Det ser vi när vi tittar på de regionala siffrorna, när vi tittar på ungdomsarbetslösheten och när vi tittar på hur arbetslösheten ser ut hos unga med funktionsnedsättning.

Jag hade förväntat mig att statsrådet skulle komma till kammaren i dag och ge oss lite besked och lite planer och tala om vilka reformer som är på gång och hur man avser att hantera de stora utmaningarna på svensk arbetsmarknad i dag. I stället pratar statsrådet om raketforskning, gymnasieutbildning och Tiktok och hänvisar till historia som inte stämmer. Återigen: De här frågorna är viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och bankskatten, ja, storbankerna tjänar 500 miljoner kronor i vinst varje dag samtidigt som svenska hushåll går på knäna. Jag prioriterar varje dag att svenska hushåll ska ha bättre ekonomiska förutsättningar framför att bankerna ska tjäna 500 miljoner kronor varje dag på bekostnad av mig och oss andra.

Tack för debatten!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för inlägget. Det var inget svar på frågorna, och det var inte ett svar på hur man tänker ta sig an utmaningarna.

Statsrådet klagar över Tiktok, men problemen är djupare än så. Jag nämnde att det i dag finns många tusen arbetslösa ungdomar på den svenska arbetsmarknaden. Men det går inte att diskutera ungdomsarbetslösheten utan att belysa situationen för unga med funktionsnedsättning. Det är förvånande att statsrådet i sitt svar inte sa något om hur situationen för unga med funktionsnedsättning ser ut på arbetsmarknaden.

Statistiska centralbyråns siffror visar att endast hälften av personerna med funktionsnedsättning är sysselsatta. För dem med nedsatt arbetsförmåga är siffran ännu lägre, endast 44 procent. Detta ska vi jämföra med sysselsättningsgraden på 81 procent för den övriga befolkningen.

Fru talman! Denna utmaning är ännu större för personer med bostad enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, det vill säga LSS. Där är endast 3-4 procent sysselsatta.

Dessutom visar statistik från Skolverket att endast en av tio ungdomar som lämnar anpassad gymnasieskola har ett jobb hösten efter. Till det kan vi lägga att det är oroväckande att var tredje ungdom varken arbetar, studerar eller deltar i daglig verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag finns enligt Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor 140 000 ungdomar utanför både arbetsmarknaden och utbildningssystemet. Denna situation kan leda till långvarigt utanförskap och allvarligt påverka ungas psykiska hälsa och framtidstro. Det fanns inte ord om detta i statsrådets svar.

Fru talman! Vi står inför stora samhällsutmaningar, till exempel en åldrande befolkning och en ständig ekonomisk omställning. Därför är det viktigt att vi kan inkludera och värdera alla tillgängliga kompetenser inklusive hos dem med funktionsnedsättning. Trots detta visar den aviserade budgeten från regeringen till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor att man inte tar frågorna på allvar. Statsrådet Johan Pehrsons regering avsätter 4 miljoner kronor för att adressera dessa djupgående problem i vårändringsbudgeten.

Fru talman! Arbetsförmedlingens rapporter visar gång på gång att unga med funktionsnedsättning möter hinder. De har svårt att hitta arbete, och därför uppmanar jag regeringen att även titta på dessa frågor.

Fru talman! Vi kan konstatera att de nedskärningar som har genomförts under Johan Pehrsons ledning har minskat antalet specialister, arbetsterapeuter och psykologer, och de är viktiga för de unga med funktionsnedsättning som försöker etablera sig på arbetsmarknaden.

Vi kan också konstatera att bristen på specialister inom Arbetsförmedlingen innebär att man inte kan använda mycket av lönebidragspengarna. De pengarna går tillbaka till staten.

Fru talman! Det är viktigt att resurserna till Arbetsförmedlingen är säkrade så att man kan hjälpa ungdomar med funktionsnedsättning och ge dem det stöd de behöver. Det kräver en förstärkning av Arbetsförmedlingens arbete i samarbete med kommuner och andra arbetsgivare.

Återigen tillbaka till frågan. När Johan Pehrson ser statistiken och situationen för unga i dag, vad är statsrådets svar? Hur tänker statsrådet agera? Vad är statsrådets svar till alla de ungdomar som nu sitter hemma och tittar på den här debatten? Vad kan de räkna med för stöd? Vad är regeringens plan, idéer, vision? Finns det något?

Fru talman! Tack, statsrådet Johan Pehrson, för svaret!

Vi kan inte blunda för den alltmer oroande trenden med en ökande ungdomsarbetslöshet och växande regionala skillnader på arbetsmarknaden. Enligt de senaste siffrorna från Arbetsförmedlingen var över 43 000 ungdomar mellan 18 och 24 år arbetslösa i slutet av februari, en ökning från föregående år. Denna siffra speglar den ekonomiska krisens effekter särskilt bland unga med tillfälliga anställningar och begränsad arbetslivserfarenhet.

De regionala skillnaderna är påtagliga. Arbetslösheten sträcker sig från 5,2 procent i Västerbotten till 12,9 procent i Gävleborg. Det är djupt oroande att regeringen verkar ignorera dessa problem. Ungdomars flexibilitet kan vara en tillgång när ekonomin återhämtar sig, men det krävs aktiva åtgärder nu för att förhindra långsiktiga skador på ungdomars karriärmöjligheter.

Det är särskilt bekymmersamt att vi har en regering som tycks ha stoppat huvudet i sanden och inte vill erkänna de utmaningar unga människor i dag möter på svensk arbetsmarknad. Min oro förstärks ytterligare av att dessa frågor styrs av Liberalerna, ett parti som inte verkar prioritera ungdomsarbetslösheten lika mycket som övriga partier gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag sökte på Liberalernas hemsida för att få information om hur partiet vill bekämpa ungdomsarbetslösheten men fick tyvärr inga träffar, vilket tyder på en brist på engagemang för dessa frågor. I stället kan vi se en ambitionssänkning och en neddragning av resurser i arbetsmarknadspolitiken, vilket har försvagat Arbetsförmedlingens förmåga att stödja arbetslösa ungdomar och då särskilt ungdomar med begränsad erfarenhet.

Fru talman! Detta är ett bekymmer som även myndighetens nya generaldirektör har tagit upp. Man har nyligen efterfrågat mer resurser från Johan Pehrson för att kunna uppfylla sina mål och inte minst sitt uppdrag.

Vi ser också hur varslen inom byggsektorn nu slår mot unga, vilket är ytterligare ett tecken på den akuta situationen. Det finns en verklig risk att vi förlorar en hel generation unga som inte kan få jobb eller lärlingsplatser inom byggsektorn.

Trots dessa alarmerande förhållanden har Johan Pehrsons regering hittills inte presenterat några åtgärder eller förslag på hur man ska minska vare sig ungdomsarbetslösheten eller arbetslösheten. När vi jämför oss med Europa, fru talman, kan vi konstatera att Sverige är näst sämst efter Spanien. Vi har en ungdomsarbetslöshet som ligger på 24,2 procent i mars, vilket är oroväckande, och det borde också oroa arbetsmarknadsministern.

Jag anser att det är dags för Johan Pehrson att agera, inte bara genom att bekämpa inflationen - som han talar om i sitt svar, och det ska vi göra - utan genom att angripa kärnan i arbetslöshetsproblemet. Hittills har Johan Pehrson inte presenterat några reformer. Propositionslistan är fortfarande tom trots att Johan Pehrson säger i sitt svar att regeringen har vidtagit åtgärder för att pressa tillbaka arbetslösheten.

Fru talman! Detta är intressant eftersom arbetslösheten faktiskt inte har minskat. I slutet av mars var drygt 354 000 människor inskrivna som arbetslösa, en ökning med drygt 20 000 personer jämfört med föregående år.

Min fråga till Johan Pehrson är därför: Hur har Johan Pehrson lyckats pressa ned ungdomsarbetslösheten när statistiken från Arbetsförmedlingen visar motsatsen?

Fru talman! När byggbranschen bromsar in påverkar det många andra sektorer. Man brukar säga att en byggnadsarbetare skapar jobb åt tre andra personer, och det är en sanning som fortfarande gäller. Som ledamot i arbetsmarknadsutskottet brinner jag för frågor som rör sysselsättning och arbetsmarknad, och därför är jag orolig för att den ökade arbetslösheten inom byggbranschen riskerar att få omfattande konsekvenser för andra sektorer, för hela arbetsmarknaden och även för samhället. Därför är jag mån om att vi tar tag i detta och att regeringen agerar.

Jag nämnde tidigare 90-talskrisen då 20 000 byggnadsarbetare lämnade branschen och aldrig kom tillbaka. Kompetenstappet inom byggbranschen är viktigt att hantera, för annars tar det lång tid att få tillbaka byggnadsarbetarna. Detta vet vi, för det har vi lärt oss av historien.

Återigen: När det gäller diskussionen om vad bostadsministern kan göra hoppas jag att bostadsministern snart kan komma med en idé och en plan för hur vi ska hantera byggkrisen men också att arbetsmarknadsministern, som jag hoppas lyssnar på denna debatt, kan ta till sig kritiken och satsa mer på vuxenutbildning och mer på arbetsmarknadspolitiska insatser.

När det gäller frågan om hur många bostäder som byggdes under den socialdemokratiska tiden kan vi konstatera att det byggdes nästan en halv miljon bostäder mellan 2015 och 2022.

Man kan väl konstatera att vi hittills med regeringens takt är på någonstans runt 30 000. Det behövs många fler bostäder för att vi ska klara av det här.

Därför undrar jag avslutningsvis vad statsrådet tänker göra. Har statsrådet någon plan för hur man tänker öka bostadsbyggandet? Framför allt undrar jag över budskapet till alla byggnadsarbetare som lyssnar på den här debatten - vad är bostadsministerns budskap?

Tack för debatten!

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Byggkrisen är här och nu, och åtgärder krävs här och nu. Därför är det lite märkligt att Lars Beckman raljerar om förra regeringen och vad tidigare bostadsministrar hette. Det är ju inte det vi diskuterar i dag.

Byggnadsarbetare där hemma som lyssnar på den här debatten vill ha en riktig, seriös debatt. Det är det jag är ute efter, för jag tycker att de här frågorna är viktiga. Det är många människor som mår dåligt. Varslen ökar. Arbetslösheten ökar. Familjernas ekonomi påverkas. De behöver dra ned på barnens fritidsaktiviteter och en massa andra kostnader. De förväntar sig att vi som beslutsfattare i Sveriges riksdag har en seriös diskussion om en viktig fråga.

Jag tackar statsrådet för att han höjer ribban för den här diskussionen, för den är seriös och viktig. Vi måste adressera de problem som finns i dag.

Som ledamot i arbetsmarknadsutskottet är jag engagerad i de här frågorna, för det handlar om att människor är arbetslösa. Det behövs åtgärder. Det behövs insatser.

Jag läser om snickaren Jonas Dahlberg, 60 år, som är en av många som fått känna på byggkrisen. Tillsammans med 100 kollegor fick han sparken när bolaget gick i konkurs. Han säger att det kom som en käftsmäll. Då tycker jag att det är min och vår skyldighet att kunna svara Jonas Dahlberg, 60 år, och berätta vilka åtgärder och insatser vi tänker sätta in för att han och hans kollegor ska känna att det händer någonting.

Därför tycker jag att den här debatten är viktig, och jag tycker som sagt att det är bra att statsrådet pekar på de åtgärder som man behöver sätta in. Men det behövs mer. Det är därför vi har den här debatten. Vi anser inte att det som görs är tillräckligt.

När jag läste budgeten förväntade jag mig att det fanns åtgärder och mer pengar till arbetsmarknaden, till arbetsmarknadspolitiken och till utbildningsinsatser.

I sitt svar säger statsrådet att man ökar anslaget till vuxenutbildningen, men när jag jämför 2024 med 2023 ser jag att det är marginellt. Det är knappt 70 miljoner mer, och de kommer att ätas upp av inflationen. Det är inte någon ytterligare satsning på vuxenutbildningen. I vårändringsbudgeten drar man ned pengarna till arbetsmarknadspolitiken och till program och insatser.

Människorna som blir arbetslösa nu, vilka åtgärder ska de sättas in i? Vilka stöd kan de förvänta sig när det gäller arbetsmarknadspolitiken när man har dragit ned på resurserna till Arbetsförmedlingen?

Arbetslösheten ökar. Varslen ökar. Jag har de senaste siffrorna med mig. Vi har drygt 350 000 arbetslösa inskrivna på Arbetsförmedlingen. Nyinskrivna arbetssökande på Arbetsförmedlingen har ökat med 31 000 jämfört med samma period 2023.

Samtidigt har antalet lediga jobb minskat. Ett tag hade vi väldigt många lediga jobb, men nu är de drygt 117 000.

Det här innebär att vi behöver satsa på kompetensutveckling. Vi behöver satsa mer pengar på program och insatser så att människor som blir arbetslösa får möjlighet att ställa om och se till att det finns möjligheter och resurser så att människor kan känna lite hopp och framtidstro. Därför tycker jag att den här frågan är viktig.

Regeringen har majoritet i Sveriges riksdag, till skillnad från den socialdemokratiska regeringen som var i minoritet. Vi fick flera gånger backa med vår budget eftersom man fick igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Nu har regeringen majoritet. Andreas Carlsons och Lars Beckmans regering har majoritet i kammaren och kan lägga fram vilka reformer man vill och få igenom dem.

Jag hoppas, återigen, att vi får se de här reformerna och att vi kan se till att fler byggnadsarbetare kan känna sig trygga hemma.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Andreas Carlson!

Vi står i dag inför den värsta bostadskrisen sedan 90-talet. Bostadsinvesteringarna är de lägsta på 20 år, och varje dag går sju företag i byggbranschen i konkurs.

I detta kritiska läge förväntade sig hela byggbranschen kraftfulla satsningar i budgeten. Sådana uteblev tyvärr. I stället kan man säga att regeringen har levererat en trippelstöt mot svenska byggarbetare. Man har låtit byggbranschen falla fritt och hittills inte presenterat några konkreta åtgärder för att mildra effekterna av krisen. Som om inte det vore nog föreslår man i stället sänkt a-kassa, något som kommer att göra livet tuffare för väldigt många människor, inte minst många kvinnor i arbetaryrken. På detta gör man det mycket svårare för utarbetade arbetare att bli sjukskrivna.

Fru talman! Vi står inför en djupgående kris i byggbranschen, en kris som varje dag drabbar allt fler svenskar både ekonomiskt och personligen. Trots tydliga varningssignaler har regeringens svar varit otillräckligt och bristfälligt. Vi har i dag över 6 000 varslade arbetstagare och en ökning av konkurser med 84 procent. Ändå agerar inte bostadsministern.

Regeringens huvudstrategi, och svaret även här, är att man ska bekämpa inflationen, vilket jag tycker är bra. Men man adresserar inte de strukturella problemen inom byggbranschen. Det tillfälligt höjda rotavdraget är en kortsiktig åtgärd som inte löser branschens djupare ekonomiska problem. Vi behöver mer än tillfälliga skatteåtgärder för att skapa en hållbar framtid inom byggbranschen.

Jag måste fråga bostadsminister Andreas Carlson: Vilka är de långsiktiga planerna för att säkerställa byggbranschens återhämtning?

Fru talman! Vi står inför en potentiell förlust av värdefull kompetens liknande den vi såg efter 90-talskrisen. Det är en förlust vi aldrig återhämtade oss från.

Fru talman! Regeringens insatser måste gå bortom tillfälliga stimulanser. I stället ska man inkludera investeringar i yrkesutbildning och effektiviserade byggprocesser. Regeringens passivitet förvärrar byggkrisen i dag. Jag uppmanar Andreas Carlson att agera nu. Vi behöver en tydlig, genomförbar plan som adresserar både dagens utmaningar och morgondagens möjligheter.

Jag måste understryka att vi står inför den värsta krisen i byggbranschen sedan 90-talet, och vi har en regering som saknar en plan för att möta situationen. Situationen kommer inte att lösas av sig själv, utan staten måste ta sitt ansvar. Det krävs kapital och incitament för att få fart på bostadsbyggandet igen. Därför föreslår vi socialdemokrater bland annat en statlig byggstimulans, statliga byggkrediter och ett reformerat rotavdrag. Byggstimulanserna skulle göra det möjligt att bygga ungdoms- och studentbostäder till rimliga hyror, och det är nödvändigt i områden med nyindustrialisering och stora kompetensbehov, inte minst i norra Sverige. Statliga byggkrediter kan sänka finansieringskostnader och öka byggtakten, vilket är avgörande för Sveriges tillväxt.

Varslen ökar, konkurserna ökar, arbetslösheten ökar. Och detta påverkar familjernas ekonomi. Bostadsbyggandet har stannat av. Bostadsbristen ökar, bostadsministern. När tänker statsrådet agera?