Daniel Vencu Öhrlund Castro

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Det blir bara dyrare och dyrare i Ebba Buschs Sverige. Det är halvtid i mandatperioden, och regeringen har levererat den högsta arbetslösheten på tio år och den lägsta tillväxten i hela EU. I Norrbotten ser vi hur nyindustrialiseringen sätts på paus i ett läge där Sverige är i desperat behov av fler jobb.

Regeringen gör ingenting för att säkra svenska jobb, Ebba Busch!

Nu införs en ny modell för flödesbaserad kapacitetsberäkning som riskerar att kraftigt höja elpriserna och som också har kritiserats av bland annat Svenskt Näringsliv, handelskamrarna och Kronofogden, som flaggar för ökad skuldsättning hos hushållen som en följd av detta.

Varför väljer statsrådet att införa den här modellen i ett läge där svenska hushåll är hårt ansatta av den förda politiken? Vi socialdemokrater har föreslagit en paus för modellen, och jag vill veta om Ebba Busch är beredd att pausa den. Ja eller nej?

Herr talman! De kulturella och kreativa näringarna utgör en viktig och unik del av det svenska näringslivet. Det är via de företagen som den svenska identiteten utvecklas när de kulturella näringarna tillåts utveckla vad som är varje generations kulturella identitet.

Vi hörde kulturministern prata om dessa näringar som en av Sveriges basnäringar och basindustrier och att vi behöver värna om dem och satsa för att inte halka efter. Jag håller med om det.

Det är inte enbart viktigt för att sprida svensk musik, film, design och annat till omvärlden utan även för att stärka vår konkurrenskraft och se till att även de kreativa och kulturella näringarna bidrar till ökad tillväxt och fler jobb.

I dag ser vi att det finns många utmaningar för de kreativa och kulturella näringarna, vilket kräver att vi tar ett helhetsgrepp om situationen. För det är trots allt så att de kulturella och kreativa näringarna omsätter omkring 400 miljarder kronor och sysselsätter 190 000 personer. De företagen har stor potential att växa om de får rätt förutsättningar att göra det.

Många av de företagen är med och bidrar till en stärkt Sverigebild, något som är viktigt för att attrahera människor till vårt vackra land men även för att svenska varor och tjänster ska stå sig starka på konkurrensutsatta marknader världen över. Vi vet att många av dessa bolag har problem med att exportera sina varor och tjänster, och därför anser vi socialdemokrater att det är viktigt att de får rätt stöd i sitt arbete.

Herr talman! Vi har tidigare anfört vikten av regionala exportkontor som en del i utrikeshandelsstrategin, och vi beklagar att regeringen inte har hörsammat detta. För de kreativa och kulturella näringarna i mindre län kan dessa exportcenter vara avgörande för att de ska få rätt rådgivning och stöd för att senare kunna exportera sina varor eller tjänster. Vi socialdemokrater har högre ambitioner för Sveriges export än vad regeringen har och har därför satsat på de exportfrämjande insatserna, som också skulle vara till gagn för de kulturella och kreativa näringarna.

Herr talman! Regeringen lägger inte heller tillräckligt med resurser för att marknadsföra Sverige i utlandet. Det har visat sig att Sverige satsar minst pengar i Norden på att attrahera turister. Regeringen har dessutom slopat det turistfrämjande målet.

Socialdemokraterna anser att besöksnäringen såväl som de kulturella och kreativa näringarna behöver få särskilt fokus i regeringens arbete för att främja turism och se till att fler arbetstillfallen i de kreativa och kulturella näringarna skapas. Vi behöver en samlad bild av besöksnäringens villkor för att kunna satsa på de delar som skulle stärka Sverigebilden och Sverige som turistdestination. Besöksnäringen och de kulturella och kreativa näringarna är avgörande för att göra just detta.

Vi tycker att Visit Sweden behöver prioriteras i de turismfrämjande insatser som krävs för att locka besökare till Sverige men även för att främja den inhemska turismen.

En reform som möjliggjorde att fler fick ta del av vårt gemensamma kulturarv och som attraherade människor till vårt land och Stockholm var den fria entrén till våra statliga museer. Så kunde vi visa upp svensk konst och berätta historien om Sverige.

De kulturella och kreativa näringarna ska kunna stå sig starka, men då behöver regeringen satsa på besöksnäringen. Man behöver satsa på Sverigebilden och se till att tillsammans med näringslivet stärka den, och det är beklagligt att regeringen inte gör tillräckligt på den fronten.

Herr talman! De kreativa och kulturella näringarna är innovationsdrivna näringar. Vi ser hur det i land efter land investeras stora summor pengar för att stärka det egna landets innovationskraft. Men i det läget väljer den här regeringen att göra precis tvärtom. Man sänker anslagen till innovation, och nu ser vi hur bolag efter bolag går omkull för att regeringen inte gör tillräckligt. Det är uppenbart att stat och näringsliv behöver göra gemensamma investeringar i Sveriges innovationskraft. Därför har vi socialdemokrater föreslagit ökade anslag till Vinnova och våra innovationssystem.

Med det sagt, herr talman, finns det utmaningar när det gäller att fler kreativa och kulturella näringar ska söka och få medel till sina innovationer på samma sätt som andra näringsidkare. Därför behöver Vinnova arbeta bredare och se över sin tillämpning av EU:s statsstödsregler för att se till att även de innovationer som sker i de kulturella och kreativa näringarna ska få rätt stöd och förutsättningar att utvecklas så att näringarna senare ska kunna få se sina varor och tjänster kommersialiseras.

Herr talman! Att öka kunskapen om upphovsrätten är ett av de sex prioriterade områdena i strategin. Det är bra. Men i själva verket skär regeringen ned i stödet till små och medelstora företag när det kommer till hanteringen av immateriella tillgångar. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen föreslagit en innovationsstrategi som tar fasta på vad Sverige är bra på, inte minst hanteringen av våra immateriella tillgångar.

Det behövs krafttag mot intrång i upphovsrätten, men i regeringens strategi framgår inte vilka åtgärder som behöver vidtas för att få bukt med problemet. Många näringsidkare och kulturskapare har begränsade kunskaper om immaterialrättsliga frågor trots att de är beroende av dessa lagar och regler i sina verksamheter. Vi vill därför se kunskapshöjande insatser genom att inkludera immaterialrätt i fler utbildningar inom den högre utbildningen.

Herr talman! Det är ledsamt att se regeringens nedskärningar och uteblivna stöd till de kommunala kulturskolorna. Jag kan stå här och predika om kulturskolan som en vital institution som har producerat flera giganter som en gång i tiden gjorde svensk popmusik till den tredje mest exporterade i världen, men kulturskolan betyder så mycket mer än så.

Det är i kulturskolan barn får ett intresse för musik, teater, konst och annat. Det är där nya generationer får kliva in i kulturens metafysiska värld och vara med i skapandet av framtidens kulturarv. Det är där man lär sig att samarbeta inför en pjäs eller spelning, och det är där praktisk demokrati sker. Givetvis sker även detta i våra studieförbund, herr talman, som även de får ett stålbad av regeringen med massiva nedskärningar.

När viktiga kulturella samhällsinstitutioner som kulturskolan och studieförbunden drabbas av nedskärningar kommer det i längden att hämma Sveriges förmåga att konkurra med sina kulturella och kreativa näringar. Det kommer att få långtgående konsekvenser för såväl konkurrenskraften som vår demokrati.

Avslutningsvis: Jag tycker att regeringens strategi är välvillig men otillräcklig. Ska de kreativa och kulturella näringarna utgöra den basindustri som regeringen talar om behöver man satsa på denna industri. I stället ser vi nedskärningar på område efter område, och det kommer att leda till sämre förutsättningar för dessa näringar att växa. I längden hotar det svensk konkurrenskraft och de svenska jobben.

Jag står givetvis bakom alla Socialdemokraternas reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Fru talman! Nej, jag sa inte att regeringen borde bestämma det här. Jag sa att regeringen borde leda arbetet. Det är två helt olika saker.

Nu lägger man över det på Vinnova. Jag kan ge ett konkret exempel på hur regeringen kunde leda detta. Om man ska leda ett arbete kan man till exempel arbeta genom samverkansprogram där man ses kontinuerligt och där det finns ett tydligt syfte och ett mål. Man kan bjuda in höginnovativa bolag, industrijättar, akademin, oppositionen och parterna. Det är så vi har arbetat. Det var ett val vi gjorde när vi satt i regeringsställning, men uppenbarligen är detta inget val som nuvarande regering gör, vilket jag beklagar.

Låt mig citera ur den debattartikel som kom i förrgår där det fanns näst intill inga svar på de stora utmaningar vi ser: "Vi vill därför särskilt uppmana de teknik- och forskningsintensiva företagen att dela med sig av sina strategiska avvägningar och vara med i kraftsamlingen."

Fru talman! Det finns ett enkelt sätt att ta reda på vad de tycker om vilka utmaningar som finns och vägval man behöver göra: Bjud in dem till Regeringskansliet och prata med dem, exempelvis i ett samverkansprogram!

När det gäller att fokusera och göra ett val håller jag med ministern. Vi behöver prioritera och hitta vad Sverige är bra på. Det är därför jag tycker att vi behöver en innovationsstrategi. Det är just en sådan som har arbetats fram i land efter land. Man vill att politiken och näringslivet tillsammans ska komma fram till vad det egna landet är bra på och vad man ska satsa på. Det håller vi i Socialdemokraterna med om.

Men Ebba Busch vill inte ha någon innovationsstrategi, fru talman, och jag förstår inte varför. Jag vill gärna ha svar på frågan varför Ebba Busch inte vill presentera en innovationsstrategi - inte ett strategiprogram, som statsrådet sa. Det här är otroligt viktigt.

Om man ska förstå dessa frågor kan man kan man säga så här: Man kanske inte vinner val på innovationsstrategier, men man vinner val på framtidstro. Det är just det innovationer ger.

Fru talman! Jag vill kommentera det som sades om den förra forsknings- och innovationspropositionen.

Jag håller inte med statsrådet om att innovation inte var ett av ledorden i den förra forsknings- och innovationspropositionen. Man ska komma ihåg att den togs fram mitt under pandemin. Det är alltså klart att mycket tog avstamp i sjukvård och life science. Life science-företag tyckte att den propositionen var väldigt bra. Det gjordes otroliga satsningar på just det området.

Jag kan hålla med om att den kanske saknade bredd, men det var en forsknings- och innovationsproposition som väldigt mycket präglades av sin tid. Det är värt att nämna.

Vad gäller innovationer i övrigt fick jag i tisdags förmånen att invigningstala på Sveriges Innovationsriksdag där över 400 representanter från startup- och scaleup-bolag deltog liksom science parks och inkubatorer från runt om i landet. Varenda gång jag träffar de här bolagen får jag mer framtidstro. Jag känner att de har de idéer vi behöver för att tackla de många utmaningar vi står inför.

Fru talman! Det är beklagligt att bolagen inte känner lika mycket framtidstro som jag. De känner av nedskärningarna på Vinnova som regeringen har presenterat. De har inte längre råd att prioritera de startups och scaleups som regeringen är väldigt mån om. De märker hur deras produktionsänglar, till exempel i Södertälje science park, behöver lägga ned eller hitta någon annan typ av finansiering - vilket de förmodligen inte kommer att göra.

Fru talman! Det är klart att man kan ha olika uppfattning om vilka typer av satsningar man ska genomföra, men regeringen har gjort väldigt abrupta förändringar. Vinnovas egen konsekvensanalys säger att det här kommer att påverka många startups och räknar med nedskärningar på totalt 1 miljard. Det är vad myndigheten själv säger. Jag skulle säga att de ändå har viss trovärdighet. Jag antar att regeringen också har förtroende för den myndigheten med tanke på att den nu ska få i uppdrag att peka ut vilka tekniker Sverige ska fokusera på. Jag tycker att det är bekymmersamt, fru talman, eftersom vi är i ett läge där exempelvis antalet patent ökar inom grön teknik. Det är ett område där vi i Sverige verkligen kan konkurrera.

Jag var inne på förut att nationella strategier tas fram i land efter land, men Sverige kommer av allt att döma inte att presentera någon innovationsstrategi under den här mandatperioden. Det är väldigt beklagligt.

Fru talman! Om vi ska komma i kapp måste vi göra det i både ord och handling. Vi behöver presentera på vilket sätt Sverige ska anta de många utmaningar vi står inför. Innovation är en viktig del i det arbetet.

Jag skulle även vilja påstå att det finns en väldigt bekymmersam ingång när det kommer till innovationer. Tobias Andersson sitter här i salen nu och har också pekat på att det är just på Vinnova man vill göra nedskärningar för att det har varit ineffektivt. Men science parks och inkubatorer - alltså inte bolagen som tagit del av dessa pengar, utan de som har arbetat med dem - menar att det här har genererat jobb och idéer som sedan kommersialiserats och förverkligats.

Människor som arbetar med innovationspolitik förstår att en investerad krona från staten nästan alltid betalar sig tio gånger om. Det är klart, fru talman, att det kommer att finnas företag som inte klarar sig utan misslyckas. Vissa idéer kommer inte ut på marknaden. Men så är det med innovation! Det innebär ju att man testar nya saker och försöker lösa de många kriser vi står inför.

Jag tycker att staten ska ha en aktiv näringspolitik. Staten ska vara med och leda arbetet. Men uppenbarligen vill regeringen lämpa över ansvaret på myndigheten i stället för att själv ta på sig ledartröjan och peka ut vilka vägval Sverige ska göra i en tydlig och offensiv innovationsstrategi.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Det här är onekligen väldigt viktiga frågor för Sveriges konkurrenskraft, men jag skulle också vilja påstå att svenska innovationer är en väldigt viktig grund för hela EU:s konkurrenskraft.

Jag skulle ändå säga att vi i Sverige har varit väldigt framgångsrika när det kommer till just innovationer, och jag skulle vilja påstå att vår välfärdsnation och allting som den utgör är en viktig grogrund där innovationer kan växa. Vi ser ju hur det är i Sverige: Studenter kan göra verklighet av sina idéer just för att de inte har höga studielån, och det är någonting som jag tror att både jag och statsrådet tycker är väldigt bra. Vi ser också hur de genererar idéer som sedan kan kommersialiseras och då kan konkurrera på en global marknad.

När vi socialdemokrater satt i regeringen arbetade vi väldigt aktivt med vår näringspolitik; vi arbetade med företagen och näringslivet för att vi ville ta fasta på vad Sverige är bra på. Vi ville att företagen och staten skulle bena ut hur man kan lösa de här utmaningarna tillsammans, för det är gemensamma utmaningar som man bäst hittar lösningar på gemensamt. Vi stärkte det nationella inkubatorsprogrammet, som i år fyller 20 år, fru talman. Hittills har det skapats 40 000 direkta jobb via det nationella inkubatorsprogrammet.

Jag tycker att det är beklagligt att varenda gång Ebba Busch svarar på en interpellation om innovation nämns inte det nationella inkubatorsprogrammet och hur viktigt det har varit för svensk innovation och för startups och scaleups i vårt land. Det är 40 000 jobb som är direkt kopplade till de här satsningarna, men dessa 40 000 jobb har också genererat flera andra jobb.

Vi gav också uppdrag till Vinnova att få industrigiganter såsom SSAB och andra att titta utanför sin organisation, just för att främja startups och se till att de också får vara med på de industrisatsningar som nu görs i Västsverige och i norra Sverige. Jag tror att det här har varit otroligt framgångsrikt.

Fru talman! Flera länder har sett på Sverige med avund, och jag skulle säga att avundsjuka är en otrolig drivkraft; nu ser vi hur land efter land tar fram lagstiftning för att främja de här höginnovativa bolagen. Man gör vissa regelförbättringar, men framför allt tar man fram ganska offensiva innovationsstrategier. Vi kan ta Frankrike som exempel, fru talman. Där får man extra stöd om det är så att ens idé, satsning, tanke eller företag jobbar i linje med den innovationsstrategi som Frankrike har fattat beslut om.

Jag har tagit del av det som regeringspartierna presenterade i går i Dagens industri, och jag kan väl säga så här, fru talman: Det är bra att regeringen nu tänker att vi behöver hitta vad Sverige är bra på. De som vet vad Sverige är bra på är våra höginnovativa bolag, som har arbetat med de här frågorna i decennier, och våra science parks, som skapar plattformen mellan akademi och innovationer och ser till att innovationerna blir verklighet.

Det som är beklagligt, fru talman, är att det inte är någon innovationsstrategi som regeringen presenterar. Det är inte ens regeringen som ska leda arbetet. Man ska ge Vinnova i uppdrag att hitta vilka tekniker Sverige är bra på. Jag tycker att det är ganska dåligt. Jag tycker att regeringen borde ta på sig ledartröjan och säga: Vi ska ta fram en innovationsstrategi från departementet och bjuda in företag, science parks, akademi och oppositionspartier, så att vi gemensamt kan avgöra vilket vägval Sverige ska göra.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsrådet varför regeringen inte presenterar en offensiv innovationsstrategi som tar fasta på vad Sverige är bra på och ser till att det finns en långsiktig plan för hur vi ska konkurrera på en global marknad med de många innovationer vi ser.

Fru talman! Jag tackar Johan Forssell för att han ger någon form av konkretion när det kommer till de sju leden. Man kan absolut räkna UD till Sida som ett led och Sida till SPO som ett annat led. Men, fru talman, det som har kommunicerats är att biståndspengar skulle ha vidareförmedlats i sju led i själva biståndsprojekten, och det är inte sant.

När det kommer till skattepengar håller jag med Johan Forssell. Vi ska inte slösa med skattepengar. Det håller jag fullständigt med om. Jag tycker inte heller att skattepengar ska bidra till korruption. Jag tycker inte att man ska ha minskad insyn i skattebetalarnas pengar utan ökad.

Men det är exakt det som händer nu, Johan Forssell - man slösar med skattebetalarnas pengar. När man inte genomför ordentliga konsekvensanalyser innan man skickar uppdrag till Sida är det exakt det som sker. I stället för att svenska skattebetalares pengar ska användas till att främja demokrati, förbättra kvinnors hälsa runt om i världen och arbeta med de humanitära insatser som världen är i akut behov av behöver man fokusera på att säga upp avtal, sparka personal och försöka tyda de väldigt oklara signalerna från regeringen. Det är väl att slösa med undersköterskans och byggarbetarens lön, Johan Forssell? Genomför man ordentliga konsekvensanalyser får man också ett bättre utfall. Det är här regeringen fullständigt har brustit, fru talman. Ska man kunna använda skattemedel varsamt måste man ha en välgrundad bild av verkligheten.

Fru talman! Jag tackar Johan Forssell, som jag hade en debatt med om dessa frågor för exakt en vecka sedan. Under den debatten fick jag dock inte svar på mina frågor, och det finns fortfarande väldigt många frågor att få svar på. Både Lotta Johnsson Fornarve och Olle Thorell har ställt relevanta frågor i dag om den oro som civilsamhället känner just nu.

Det är inte bara de 17 strategiska partnerorganisationerna som känner oro, utan det gör även de som är medlemmar i dessa organisationer. Vi ska komma ihåg att SPO:erna utgör paraplyorganisationer som i sin tur har flera hundra medlemmar, och de har i sin tur tusentals lokala partner. Alla dessa drabbas nu av att avtalen sägs upp.

I den förra interpellationsdebatt som jag hade med Johan Forssell, fru talman, sa statsrådet att inga avtal har sagts upp. Det där är inte sant. De strategiska partnerorganisationerna har varit tvungna att säga upp ungefär 1 700 avtal på grund av beslut som är fattade av Johan Forssell och hans kollegor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett påstående som upprepas inte bara av Johan Forssell utan också av samtliga regeringspartier, nämligen om hur många led biståndspengar förmedlas i. Det sägs att de förmedlas i sju led, men jag har fortfarande inte fått något exempel på vilka projekt, belopp eller organisationer det skulle röra sig om. Jag skulle gärna vilja ha konkretion och exempel på när det har vidareförmedlats i sju led.

Om biståndspengar verkligen förmedlas i sju led skulle det självfallet påverka transparensen och möjligheten att göra ordentliga kontroller. Det vore såklart ett problem. Men jag har varit engagerad i biståndsprojekt i tio år, fru talman, och jag har aldrig varit med om att man har vidareförmedlat biståndspengar i sju led. Inte heller Sida har hittat fog för detta påstående. Det tycks bara komma från Johan Forssell och hans kollegor.

Om man bygger sin politik på sådana argument och påståenden måste man ha fog för dem, annars blir det en orättvis svartmålning av civilsamhället. Å ena sidan säger man att civilsamhället är otroligt viktigt och kommer att utgöra en avgörande roll i Sveriges biståndspolitik. Å andra sidan säger man att de måste lära sig att klara sig själva och inte leva på skattemedel.

Jag tycker att det här är anmärkningsvärda uttalanden, fru talman. Sådana uttalanden ger inga lugnande besked om framtiden för civilsamhället i biståndspolitiken.

Fru talman! Insyn och transparens är otroligt viktigt. Jag håller med statsrådet om att vi behöver öka transparensen och se till att komma åt de fall där korruption förekommer och där skattemedel används på ett felaktigt sätt. Jag förstår dock inte riktigt hur transparensen och insynen ökar i biståndsprojekt genom att man fattar förhastade beslut utan några som helst konsekvensanalyser.

Kanske gick man för fort fram, och kanske var Sida för snabb med att tolka regeringens beslut. Men regeringen är ändå ansvarig för den politik som faller ut. Det som har hänt är att avtalen har sagts upp, och det ökar inte transparensen eller insynen. Vad som nu händer är att avtal ganska snabbt behöver sägas upp, och det är att slösa med skattemedel, Johan Forssell.

Jag skulle vilja ha lite konkretion om i vilka projekt som biståndspengar har vidareförmedlats i sju led.

Fru talman! Tack för den här interpellationsdebatten, Johan Forssell!

Jag måste dock konstatera att vi inte har fått svar på om regeringen kan försäkra civilsamhället om att biståndet inte kommer att förstatligas. Man lindar in detta i en massa andra begrepp och uttalanden, och det tycker jag är beklagligt. Det indikerar att civilsamhället inte kan känna sig lugnt med regeringens reformagenda.

Jag skulle också vilja prata lite om det här med transparens och de olika leden, för jag har inte heller fått svar på vilka projekt statsrådet hänvisar till när han pratar om biståndspengar som har vidareförmedlats i sju led. Mig veterligen finns det inga projekt där pengarna har vidareförmedlats i sex sju led, men statsrådet har en chans till att ge exempel på detta. Det är nämligen ganska allvarligt om så sker, för det är klart att det minskar transparensen. Jag tror att alla riksdagspartier vill ha ett bistånd som är transparent och effektivt och går till det lokala.

Jag kan också bara konstatera att ingen kritiserar detta att man ökar andelen civilsamhällesorganisationer som kan ansöka om biståndsmedel, Johan Forssell. Det vi kritiserar är att det gjordes väldigt snabbt och utan någon som helst konsekvensanalys, vilket har lett till att 1 750 avtal har sagts upp. Det är liksom verkligheten. Det kanske är så att regeringen vill göra den omprioriteringen, men då måste man göra det med en ordentlig konsekvensanalys. Allting annat är faktiskt oansvarigt. Jag måste också påpeka att det här har lett till att projekt i exempelvis Ukraina har lagts ned, vilket är allvarligt i det läge som landet just nu befinner sig i, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste faktiskt betona att jag tycker att man får höra otroligt mycket okunskap från talarstolen om hur biståndsprojekt fungerar. Statsrådet faller tillbaka till att prata om volym i stället för att prata om det vi är här för att prata om i dag, nämligen civilsamhällets roll i Sveriges framtida biståndsarbete. På de frågorna har Johan Forssell inga svar, fru talman, och det är beklagligt - inte bara för biståndsarbetet utan framför allt för alla de människor som berörs världen över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja få lite konkretion. Jag ställde en fråga om huruvida vi kan få en försäkran om att regeringen inte har på sin agenda att förstatliga biståndet. Det fick vi inte, så jag ställde frågan igen. Jag konstaterar att statsrådet menar att det har dragits förhastade slutsatser. Jag tolkar detta som en försäkran om att man inte kommer att förstatliga biståndet. Det hade varit bra, fru talman, om ett sådant tydliggörande kunde komma från Johan Forssell.

Det svenska civilsamhället är otroligt oroat just nu. Det är inte så att avtal inte har sagts upp. Hundratusentals människor påverkas av det i detta nu. Om det är så att förhastade slutsatser har dragits kan det bero på att regeringen inte har gett betryggande signaler. Det är klart att civilsamhället måste agera utifrån de signaler som de får från Sida. Allt annat är orimligt, tycker jag, fru talman.

Ett av civilsamhällets kärnuppdrag är att främja demokratin. Jag tycker att det är ett otroligt bra kärnuppdrag som de har haft, och det har varit väldigt lyckosamt i tider av ökad polarisering. Men det är inte bara demokrati och mänskliga rättigheter som gynnas av civilsamhällets engagemang i omvärlden, utan det är bra också för näringslivet.

Jag kan konstatera att Team Sweden, som ska främja export och investeringar i Sverige, inte nämner civilsamhället över huvud taget, trots att näringslivet säger att civilsamhället är en otroligt viktig part för att se till att svenska investeringar kan främjas.

Civilsamhället har år av kontakter, erfarenheter och samarbeten som senare kan fungera som en fördel för svenska företag när dessa väl vill etablera sig och därigenom skapa förutsättningar för handel och investeringar. Dessa samarbeten har också stärkt Sverigebilden, satt Sverige på kartan och stärkt synen på Sverige som en humanitär stormakt.

I stället för att fortsätta att arbeta med att skapa förutsättningar för inte bara demokrati och mänskliga rättigheter utan även för företagande och näringslivet måste man nu fokusera på att säga upp avtal. Återigen: Det är ett otroligt slöseri med våra skattemedel, fru talman, som Johan Forssell säger sig vara väldigt mån om.

Hur tror statsrådet att detta påverkar Sverigebilden? Min uppfattning är att det påverkar Sverigebilden otroligt dåligt, en Sverigebild som redan försvagats sedan den här regeringen tillträdde.

Jag kan inte nog betona hur viktigt civilsamhället är, men det svenska civilsamhällets mervärde har tagits bort från regeringens strategi. Detta mervärde har konstaterats av internationella partnerorganisationer. De har uttryckt att det svenska civilsamhället utgör ett mervärde för dem då det skapar ett forum för erfarenhetsutbyte, regionalt och nationellt påverkansarbete, effektivitet till följd av lång erfarenhet och kunskap samt välutvecklade nätverk. Det har skapat ett partnerskap som sträcker sig utöver det finansiella och som stärker långsiktigheten i partnerskapen.

Sida har själva konstaterat att detta mervärde kan gå förlorat om biståndet förstatligas. Vi kanske kan få en försäkran från Johan Forssell om att så inte kommer att ske.

Fru talman! Det är för mig uppenbart att mervärdet hos det svenska civilsamhället skapar en robusthet i relationerna med omvärlden och en långsiktighet som senare kan ge förutsättningar för näringslivet att hitta sätt att skapa investeringar i Sverige och främja export. Jag skulle därför vilja höra: Vad är Johan Forssells syn på det svenska civilsamhällets mervärde i Sveriges framtida biståndsarbete?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det har onekligen varit många turer med det svenska biståndet sedan Johan Forssell tillträdde som statsråd med ansvar för dessa frågor. Man har skurit på biståndet, man har minskat ambitionerna med svenskt bistånd i omvärlden och man har flyttat fokus från demokrati, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter till att det snarare handlar om hur man kan värna svenska intressen, handel och företagande. I dessa ganska stora förändringar har det svenska civilsamhället blivit instängt i garderoben utan möjligheter att lämna ordentliga inspel när dessa beslut har tagits.

Johan Forssell har dock lämnat ett besked i kammaren i dag, fru talman, nämligen att regeringens ambition inte är att förstatliga det svenska biståndet. Då skulle jag vilja veta om vi kan få en försäkran från statsrådet om att man inte kommer att gå vidare med de ambitionerna om att förstatliga det svenska biståndet, vilket skulle vara ett lugnande besked till både mig och Anna Lasses som har ställt frågan men framför allt till det svenska civilsamhället.

Fru talman! Angående offentlighetsprincipen vill jag påminna statsrådet om att Sida administrerar en sida som heter openaid.se. Där kan man gå in och följa alla dessa projekt, vilka pengar de har fått och hur det har fallit ut. Jag skulle också vilja citera från Sidas hemsida om offentlighetsprincipen: "Sida är en statlig myndighet. Alla meddelanden som skickas till eller skapas och förvaras hos en statlig myndighet blir allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen . Offentlighetsprincipen innebär också att alla har rätt att ta del av allmänna handlingar. Det betyder att om någon ber oss om att få se en allmän handling så kan vi komma att lämna ut den."

Biståndsprojekt omfattas av väldigt mycket kontroller och administration. Det är högar av papper och pärmar som sparas i ungefär tio år just för att Sida ska kunna göra de här efterkontrollerna.

På samma tema om transparens och effektivitet har Johan Forssell påstått att det i några fall vidareförmedlas biståndspengar i sju led. Jag skulle gärna vilja ha konkreta exempel på vilka projekt detta är. Vilka projekt är det statsrådet hänvisar till?

Jag har själv arbetat i en rad biståndsprojekt. Det funkar så att man har en strategisk partnerorganisation, och sedan har man en svensk organisation som i sin tur har ett projekt med en lokal partnerorganisation. Det är alltså tre led, inte sju. Jag hade aldrig, fru talman, engagerat mig i ett biståndsprojekt som vidareförmedlade pengar i sju led. Jag skulle gärna vilja få konkreta exempel på vilka dessa projekt är.

Det kan ju också vara så att regeringen inte har tillräckligt god insyn i hur biståndsprojekt fungerar. Därför hade det varit klokt om man hade lyssnat till civilsamhället och deras erfarenhet på området, just för att få en rättvis bild av hur biståndet fungerar. I stället har man fattat förhastade beslut, tycker jag. Man skyller på sin myndighet, men i själva verket är det regeringen som har gett myndigheten det här uppdraget.

Detta har fått ganska långtgående konsekvenser för civilsamhället och inte minst för alla dem som tar del av svenskt bistånd i dag. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är ett otroligt slöseri med skattemedel, fru talman. I civilsamhället är man bekymrad nu när över 1 750 avtal sägs upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Varenda gång Johan Forssell uttalar sig om det svenska biståndets framtid skapas det ytterligare frågeställningar. En del har jag frågat om, fru talman, men jag skulle även vilja få svar på om regeringen har hittat några problem med legalitet, transparens, kontroll och kostnadseffektivitet i nuvarande avtal med de strategiska partnerorganisationerna. Det tycker jag ändå att Johan Forssell behöver ge svar på. Annars låter det, fru talman, som en rätt orättvis svartmålning av det svenska civilsamhällets arbete i omvärlden. Jag skulle vilja säga att de gör ett otroligt viktigt arbete, så jag skulle gärna vilja få svar på den frågan.

Fru talman! Vi är ett land som har en stark demokrati. Denna demokrati har inte minst stärkts av alla de rättigheter som kommit människor till del genom hårt arbete som utförts av många som vågade gå före.

Min starka övertygelse är att alla människor ska få vara fria att diktera villkoren för sitt liv och vara den de är. Staten ska inte begränsa människors frihet att själva diktera villkoren för sitt liv. Tvärtom ska staten vara en möjliggörare för frihet, och vi som politiker har till uppgift att skapa en stat som bejakar människors frihet.

I Sverige blev transpersoner steriliserade fram till 2013. De tilläts inte ens att spara spermier eller ägg. På olika sätt har hbtqi-personer alltid blivit behandlade som sjuklingar som samhället behöver bota, inte som människor med lika rättigheter som alla andra.

Fru talman! Äntligen går en majoritet i den här kammaren samman och rättar till den orättvisa som framför allt transpersoner fått utstå under många år. Det är en rättighet som politiken förvägrat dem. Trots att Europarådet slagit fast att man ska bejaka transpersoners möjlighet till självidentifikation genom en enkel administrativ process har detta inte beslutats av denna kammare.

En av konsekvenserna av politikens tillkortakommanden i att stärka transpersoners rättigheter tycker jag exemplifieras allra tydligast av före detta skolministern Lina Axelsson Kihlblom. Hon säger att hon under flera år riskerade livet genom att behöva visa id-handlingar som inte visade det andra eller hon själv såg. Hot, hat och rädsla för den oförstående mobben fanns där dagligen. Hon säger vidare att dessa trauman ger henne en "upplevelse" som hon dagligen motvilligt hyser inom sig trots att hon har passerat 50 och som ingen annan ska behöva hantera.

Fru talman! Varenda gång en fråga som rör hbtqi-personer diskuteras tycks samhällsdebatten handla om alla andra än just dem. Det blottar den otroliga orättvisa som hbtqi-personer i allmänhet och transpersoner i synnerhet får utstå. Man behöver ha majoritetssamhällets godkännande för att få leva ett fullvärdigt liv. Det är inte värdigt en demokrati och ett rättvist samhälle som Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Jag är glad att vi kan gå fram med en moderniserad könstillhörighetslag som har ett brett stöd i den här kammaren. Detta är en glädjens dag. Det är en dag då Sverige blir friare och rättvisare, framför allt för alla som berörs av denna lagstiftning. Men det är år av kamp som ligger bakom den här lagstiftningen, likt alla andra lagstiftningar som rör hbtqi-personer, och jag vill verkligen tacka alla som gick före i decennier för att vi skulle komma fram till den punkt som vi är vid i dag.

Jag är demokratisk socialist. Jag är en del av en rörelse som har frigjort arbetare från inhumana arbetsförhållanden, varit med i kvinnokampen mot patriarkatets förtryck och stöttat frihetsrörelser världen över. Nu är jag en del av en rörelse som kommer att göra Sverige till ett lite friare och rättvisare samhälle för transpersoner. Det är fantastiskt, fru talman.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag gör bedömningen att många här har bemött de argument som kommer från bland annat KD. Problemet är att det är felaktigheter.

Till och med när jag läser upp vad Socialstyrelsen har landat i och kommit fram till - inte utifrån vad de tycker utan utifrån evidens - säger man att det är flera som ångrar sig senare i livet, trots att det inte finns någon evidens för det påståendet. Det tycker jag är allvarligt. Att bemöta argument är exakt det vi gör, och att man sedan fortsätter att sprida felaktigheter har jag väldigt lite respekt för, fru talman.

Angående Kristdemokraternas stora engagemang i hbtqi-frågor, som jag är rätt övertygad om att väldigt få inom hbtqi-rörelsen känner, noterade jag att ledamoten i fråga konstaterade att han var den förste att besöka RFSL och RFSU. Jag tror inte att ledamoten var den första människan att besöka RFSL och RFSU, utan han kanske hänvisade till att han var den första kristdemokraten. Många andra har dock haft en dialog med de här organisationerna i flera år. Dessutom har folk från andra partier varit med och tagit initiativ till att starta den här typen av organisationer.

Med det sagt, fru talman, är Kristdemokraternas engagemang för hbtqi-personers rättigheter väldigt tvivelaktigt. Det är klart att man kan sålla fram vissa debatter och vissa lagförslag, men i det stora hela: Var stod Kristdemokraterna när samkönade äktenskap debatterades i den här kammaren? Nu är man för samkönade äktenskap, och jag kan tänka mig att man om ungefär tio års tid kommer att säga att man alltid har tyckt att en moderniserad könstillhörighetslag var nödvändig.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Magnus Jacobsson för anförandet.

Jag betvivlar inte att det finns kristdemokrater som tycker att hbtqi-frågor är viktiga, men problemet är att det aldrig är Kristdemokraterna som trycker på rätt knapp när det väl gäller. I efterhand säger man: "Jag har alltid varit för det här, fru talman! Jag har alltid tyckt att det här är bra!" Men det är ju nu hbtqi-personer behöver kristdemokrater som trycker på rätt knapp, och jag kan bara konstatera att man inte kommer att göra det.

Det har tagits upp en rad felaktigheter i den här debatten. En av dem är något som har påståtts flera gånger, nämligen hur många det är som skulle ångra en könskorrigering. Det har hänvisats till Karolinska institutet och andra. Jag läser innantill från Socialstyrelsens hemsida, där man hänvisar till SBU - Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, för den som inte vet - och skriver:

"Socialstyrelsen bedömer att det inte finns några enhetliga data för hur många som växer ur sin könsinkongruens. I de studier som finns har man undersökt olika saker, en del har undersökt barn som sökt vård men ej fått diagnos, andra som sökt vård och fått en diagnos efter utredning, eller barn som svarat på frågor i populationsenkäter."

Jag skulle säga att Socialstyrelsen har, ganska välgrundat, bemött argumenten. Det kan alla ledamöter och åhörare ta del av, och ändå hävdas detta. Jag skulle vilja säga att det görs för att föra väljarna och lyssnarna bakom ljuset, fru talman. Det är ovärdigt, tycker jag.

(Applåder)

Fru talman! Det fanns också delar i mitt inlägg om förfarandet som jag också önskade få svar på. Det är ett kristdemokratiskt statsråd som har lovat att man ska gå fram med lagstiftningen som nu socialutskottet gör i stället. Det får ledamoten gärna svara på.

Med det sagt kan jag också konstatera att Ebba Busch har sagt samma sak på Stockholm Pride. Hon har sagt att man ska modernisera könstillhörighetslagen. Det är absolut den lagstiftningen vi diskuterar här i kammaren i dag. Det är absolut en fråga som är relevant när det kommer till hbtqi-personers rättigheter i dag. Det är en relevant frågeställning utifrån det som är på riksdagens bord att diskutera. Det är en lagstiftning som vi ska diskutera. Det är en lagstiftning som är viktig att förändra. Det är vad vi nu gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Jag skulle vilja ha svar på: Vad har förändrats hos Kristdemokraterna sedan man tillträdde och lade lagen på propositionslistan? Vi skulle fatta beslut om det den 24 februari 2023. Det är över ett år sedan. Det var ett kristdemokratiskt statsråd som valde att sätta den på propositionslistan. Vad har förändrats för Kristdemokraterna under den tiden?

(Applåder)

Fru talman! Jag funderar lite kring Kristdemokraternas engagemang i just hbtqi-frågor. Jag kan också konstatera att Kristdemokraternas statsråd Acko Ankarberg Johansson själv har stått i den här kammaren och sagt att man kommer att lägga fram en proposition om en moderniserad könstillhörighetslag.

Man valde själv när man tillträdde att lägga den på propositionslistan. Jag antar att man i varje fall då ansåg att det var färdigberett och att man var redo att gå till beslut. Egentligen kan man väl hävda att det socialutskottet gör är att förverkliga det som Acko Ankarberg Johansson har sagt att man ska göra.

Fru talman! Det är svårt att förstå var Kristdemokraterna står när det kommer till hbtqi-personers rättigheter. Det är som också Anders W Jonsson konstaterade. Varenda gång vi har diskuterat en fråga som kan förbättra tillvaron för hbtqi-personer i Sverige men också i världen har Kristdemokraterna satt sig på tvären. Man har hävdat att man inte har haft tillräckligt med underlag och att det kommer att påverka samhällets övriga medborgare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Det är en otrolig orättvisa som jag är väl medveten om. Hbtqi-personer måste alltid vänta på att heterosexuella och majoritetssamhället ska säga ja. Sedan får man existera med samma villkor som alla andra. Det är en otrolig orättvisa som jag tror att många är väl medvetna om.

Jag skulle vilja höra: Vad är Kristdemokraternas förslag? Jag vet, fru talman, att vi diskuterar just det här förslaget. Men det är relevant i sammanhanget. Kristdemokraterna har till exempel stoltserat på olika pridetåg runt om i landet. Det är klart relevant att veta: Vilka hbtqi-förslag har Krist-demokraterna för att stärka situationen för Sveriges transpersoner i dag?

(Applåder)

Fru talman! Staten har redan i dag ett system som vilar på könsidentitet, därav min fråga. Det låter som att ledamoten inte tycker att det är en rimlig ordning i lagstiftningen. Då tycker ledamoten inte att befintlig könstillhörighetslag är en bra lagstiftning, vilket innebär att man vill ändra definitionen av kön i Sverige. Då tycker jag att man ska säga det eller att man inte har kunskap om den lagstiftning som faktiskt är skriven i Sveriges lagbok i dag.

Det blir ganska märkligt att stå här och debattera en könstillhörighetslag som man inte ens förstår, fru talman.

Jag tycker att denna okunskap har bidragit till de felaktigheter som vi nu har hört om i väldigt många månader. När jag nu har upplyst ledamoten om vad som faktiskt står i svensk lagstiftning i dag undrar jag: Är Sverigedemokraterna öppna för, och håller med om, att kön definieras utifrån människors könsidentitet, som det står i lagstiftningen i dag? Eller vill Sverigedemokraterna rulla tillbaka bandet till före 1972 och göra massiva förändringar i befintlig könstillhörighetslag?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Carita Boulwén, för anförandet, och tack, Ulrika Westerlund, för en ganska snygg övergång till min fråga!

Jag reagerade också på att ledamoten nämnde definitionen av kön när vi nu diskuterar könstillhörighetslagen. Men den definition av kön som vi har i Sverige i dag har vi ju haft sedan 1972. Jag undrar ganska kort om det argumentet bygger på Sverigedemokraternas okunskap kring den lagstiftning vi debatterar i kammaren i dag, eller om det faktiskt är så att Sverigedemokraterna vill ändra definitionen av kön i Sverige - alltså att de vill ändra den lagstiftning som finns i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om att könet inte borde spela någon roll, men uppenbarligen gör det ju det. Det är inte så att det inte finns kvinnor som vill vara entreprenörer. Det är inte så att det inte finns mängder av kvinnor som studerar på olika tekniska utbildningar och som i samma utsträckning som männen har goda idéer om hur vi till exempel ska klara klimatomställningen. Men det finns strukturella problem i Sverige. Att Sverigedemokraterna sedan inte erkänner problemen och är helt blinda för de strukturer som finns i Sverige och i världen är ett uppenbart problem. Men både jag själv och, tror jag, alla andra partier i den här kammaren ser de här problemen och tycker att det är allvarligt, för halva befolkningen lämnas utanför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Det här handlar inte om jobb, Tobias Andersson. Det handlar om entreprenörskap och företagsamhet. Det handlar inte om att man väljer att bli företagare eller inte. Det handlar om att kvinnor vill vara företagare men inte får tillgång till bland annat riskkapital i samma utsträckning som männen. Det finns exempel där flera haft samma idé och riskkapital har gått till mannen i stället för till kvinnan.

Jag tycker att detta är bekymmersamt och att politiken behöver agera. När vi får analyser från Tillväxtverket och rapporter och studier som visar att kvinnor blir missgynnade på den svenska marknaden behöver politiken agera.

Fru talman! Det sker diskriminering i Sverige. Kvinnor blir diskriminerade i Sverige. Vi har ett jämställdhetsproblem i Sverige, och jag tycker att det är allvarligt. Det är självklart att det då är vi politiker som måste se till att diskrimineringarna försvinner.

(Applåder)

Fru talman! Den här debatten har jag och ledamoten Tobias Andersson haft vid ett antal tillfällen, och vi tycker inte lika. Det som jag nog tycker är mest alarmerande är att Sverigedemokraterna inte tycker lika som sina regeringssamarbetspartier, som brukar stoltsera med hur mycket de satsar för att främja kvinnors företagande.

Det blir också märkligt att man å ena sidan frågar varför man ska ge myndigheter i uppdrag att arbeta med en viss fråga och å andra sidan säger att man har gett myndigheter i uppdrag att arbeta med en viss fråga. Jag får inte riktigt ihop det. Ska man göra det eller inte göra det? Det får Tobias Andersson gärna svara på.

När det kommer till just kvinnors företagande - inte kvinnligt företagande, vilket kanske är det som ledamoten menar - får kvinnor i mindre utsträckning se sina idéer och innovationer förverkligade. Jag tycker att det är synd, och det är dåligt för Sverige att halva befolkningen inte har samma förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Det är klart att det inte finns några formella hinder, för det är sällan så diskriminering fungerar, fru talman, att man skriver att kvinnor och hbtq-personer inte ska få göra det ena eller det andra. Men diskriminering sker ju ändå, och det är därför vi har en diskrimineringslagstiftning i Sverige.

När det kommer till kvinnors företagande är det uppenbart att näringslivet är mansdominerat, vilket gör att de som sitter i styrelserum, de som har tillgång till riskkapital och de som har ett stort nätverk är män. Det verkar fortsätta vara i den här kretsen av män som man får styrelsepositioner och tillgång till riskkapital, och det tycker jag är fel.

Det är klart att jag hade önskat att näringslivet hade kunnat lösa det här själva, men uppenbarligen gör inte näringslivet det. Då behöver politiken agera, tycker åtminstone jag.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land med människor som har mängder av idéer till produkter och tjänster som bidrar till att stärka vår konkurrenskraft och göra oss till vinnare i den gröna kapplöpningen.

När vi socialdemokrater satt vid makten lade vi fram ett flertal reformer som syftade till att skapa goda förutsättningar för näringslivet att investera i den framväxande gröna marknaden. Detta har varit nödvändigt för att Sverige ska vara med och bidra till en global omställning, men det har även bidragit till att stärka svensk konkurrenskraft. Vi socialdemokrater vet att aktiv näringspolitik, där stat och näringsliv möter utmaningar tillsammans, är det bästa för jobben, tillväxten och Sverige.

Men nu sitter en ny regering vid makten, och jag tvivlar ibland på ambitionerna från den regeringen. Den senaste tidens diverse utspel har inte fallit väl ut, och i det svenska näringslivet är man orolig för långsiktigheten i svensk politik och förutsättningarna för framtida investeringar.

Regeringen vill inte ha en bred överenskommelse om energipolitiken trots att detta är något som näringslivet önskar, och man vill inte heller ha en långsiktig överenskommelse om resterande investeringar i de gröna näringarna - något som står i direkt kontrast till det som svenskt näringsliv önskar. Man har inte heller presenterat någon som helst innovationsstrategi, och man är inte öppen för att arbeta fram en sådan trots att man var väldigt angelägen om detta i opposition.

I den gröna omställningen behöver vi beakta de små och medelstora företag som står för jobbskapande och de innovativa idéerna som kommer att göra att vi blir ett teknologiskt föregångsland i världen.

Därför har vi socialdemokrater alltid värnat statens stöd till startups och scaleups för att se till att de kan växa sig konkurrenskraftiga och på så sätt bidra till samhällsbygget. En investering i ett litet företag kan generera tusentals jobb i framtiden. Det är exakt det som välfärdsnationen Sverige behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Redan 2018 presenterade vi socialdemokrater ett offensivt paket som syftade till att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsnation. Den gröna omställningen skapar nämligen förutsättningar för framtidens välfärd och gör oss som samhälle rikare och bättre.

I EU har Sverige utmärkt sig för att vara en offensiv klimatnation som inte räds omställningen utan ser möjligheterna med den. Där har vi socialdemokrater varit pådrivande för de olika offensiva planerna som finns i bland annat Fit for 55-paketet.

Men nu ser vi hur EU inte längre ser Sverige som synonymt med ledarskap i miljö- och klimatfrågor utan snarare som bromsklossen i förhandlingarna. Regeringen har gjort sig beroende av ett parti som vill riva upp hela EU:s klimatpolitik. Hur är det synonymt med en stärkt svensk konkurrenskraft? På vilket sätt värnar det svenska intressen? Man lämnar walkover och låter det svenska näringslivet ta hela smällen för sin otillräckliga politik.

Det finns inga klimatåtgärder som är för små eller betydelselösa i ett läge där vi behöver nå nettonollutsläpp. Industrin behöver ställa om, och den är redo att göra det. Människors konsumtion behöver bli mer miljö- och klimatvänlig och transporterna likaså.

På alla områden finns det svenska innovationer som skulle kunna bli stora företag med kraften att skapa jobb, hållbarhet och tillväxt. Men för att det ska ske krävs det en regering med en politisk färdriktning, något som den här regeringen tyvärr saknar.

Fru talman! Det har i alla tider funnits en strid mellan internationalism och nationalism, en strid som nu har vidgats ytterligare. De senaste decennierna av nyliberal hegemoni har lämnat många människor därhän medan andra har fått se sina rikedomar öka till rekordhöjder.

Det har lett till en känsla av misstro och misstänksamhet mot det som många betecknar som samhällseliten. Det har skadat det samhällskontrakt vi alla förlitar oss på, och i grunden försvagar det förtroendet för de demokratiska institutionerna.

Det här har varit en grogrund som högerextremismen kunnat växa i och har skapat en falsk konflikt mellan nationell frälsning och internationellt samarbete. Man har använt människors misstro mot näringslivet, politiken och de statliga institutionerna för att försvåra arbetet med den gröna omställningen.

Väldigt enkelt ställer man statliga stöd till industrin mot till exempel andra investeringar i samhället. Men i själva verket är de satsningar staten gör i industrin en förutsättning för att vi ska ha råd med vår välfärd och ha ökat välstånd i framtiden. De investeringar vi gör i dag är en förutsättning om vi ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Det är en ambition som åtminstone vi socialdemokrater har.

Dessa falska motsättningar skapas i syfte att nå makt och så misstro mellan människor. Men i ett sådant samhälle är inte tillväxt möjlig. Bara genom ömsesidigt förtroende där alla känner att man är en del av samhällsbygget går det att finna en nation som garanterar välstånd åt alla. Det är ett välstånd som staten kan vara med och garantera.

Fru talman! Den rätt så nyliberala sanningen om att staten inte ska vara en aktiv aktör i de olika marknaderna, som vi hört här ett antal gånger, utan enbart en möjliggörare som undanröjer problem är sedan länge passé. Det har näringslivet insett, och det har vi socialdemokrater också insett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Staten behöver nu sätta egna djärva mål för att få med sig näringslivet på tåget och skapa framtidstro bland landets invånare. Tillsammans kan stat och näringsliv åstadkomma mycket och identifiera vad som är bäst för Sverige men framför allt vad som skapar jobb. Det är jobb som kan leda till att vi bryter segregationen och ökar välståndet för alla i vårt land.

Men det sker inte. Regeringen satsar inte på Innovationssverige och motsätter sig tanken om långsiktiga spelregler för industrin genom överenskommelser med bland annat oss socialdemokrater, utan i stället verkar man försöka hålla skeppet Sverige flytande och hoppas att ingen ramlar överbord.

Men det kommer folk att göra. Därmed kommer det att drabba landets företagare och Sveriges arbetare. Om regeringen inte utarbetar en strategi för att möta de innovationer som krävs för att vi ska vara en nation som står sig starkt i den gröna kapplöpningen kommer situationen att förvärras.

Fru talman! För kvinnor är situationen redan bekymmersam. Ska Sverige vara med i det vinnande laget krävs det att hela befolkningen är med på tåget. Men vi ser hur kvinnor i lägre utsträckning får se sina innovationer och idéer förverkligade. När halva befolkningen är underrepresenterad i Företagssverige innebär det att halva befolkningens idéer och innovationer inte är med i det som ska vara samhällsbygget som tar oss till stärkt konkurrenskraft.

Det är bra att kvinnors företagande är en prioriterad fråga för regeringen. Men vi behöver fler åtgärder för att stötta kvinnors företagande och möjliggöra för fler att ta klivet och bli egenföretagare. Bland annat bör myndigheternas regleringsbrev inkludera ett främjande av kvinnors företagande. Utlysningar och finansieringserbjudanden i statligt initierade eller finansierade initiativ behöver utformas för att ge kvinnor och män lika möjligheter att utvecklas.

Fru talman! Vi står inför en rad utmaningar, men jag vet att vi kan klara dem om vi gör det som ett enat samhälle. Denna misstro mot den gröna utveckling vi ser växa fram i vårt land är skadlig för framtidens välstånd. Statens investeringar syftar till att stärka Sverige, och genom god fördelningspolitik kan vi se till att det välståndet kommer alla till del.

Vi behöver skapa en stat som har tydliga mål om att förbättra medborgares vardag genom innovationer som skapar jobb, hälsosammare liv och bättre livskvalitet. Det är en stat som tillsammans med näringslivet stärker Sveriges ställning som ett världsledande innovationsland genom ökat samarbete, investeringar i den gröna omställningen, sektoriell överblick av vad som behöver förbättras och strategier som konkretiserar på vilka sätt vi kommer dit vi vill komma.

Vi har ett stundande Europaparlamentsval. Högerkrafterna påpekar alla brister med EU och hoten som Sverige står inför när alltför mycket makt flyttar ner till unionen. Men det är inte välstånd och nationell frälsning de har att erbjuda. Det är splittring och minskat välstånd som står på andra sidan om EU-skepsisen.

Vi ska värna Sverige, vår industri och vår konkurrenskraft genom tydliga politiska färdriktningar för att bli världens första fossilfria välfärdsnation och genom ökat samarbete med omvärlden. Vi ska investera oss ur de många kriser vi ser, fru talman, och ingen ska lämnas efter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Näringspolitik

Jag yrkar därför bifall till Socialdemokraternas reservation 1 och reservation 13.

(Applåder)