STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anna Lasses och Daniel Vencu Velasquez Castro har båda ställt ett antal frågor till mig som handlar om regeringens uppdrag till Sida att se över upplägget med vidareförmedling av biståndsmedel genom strategiska partnerorganisationer.

Påståenden om att uppdraget till Sida innebär ett förstatligande av biståndet och att regeringen vill reducera det svenska civilsamhällets roll eller dess mervärde i utvecklingssamarbetet saknar helt grund. Civilsamhället är en omistlig del av det svenska biståndet. I Tidösamarbetet är vi överens om att den andel av biståndet som kanaliseras via civilsamhället ska öka.

I såväl regeringens reformagenda för biståndet, Bistånd för en ny era - Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt, som i Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2024 har regeringen uttryckt en ny inriktning för det svenska bistånd som förmedlas via civilsamhällesorganisationer.

Den 29 februari beslutade därför regeringen om ett uppdrag till Sida att bland annat analysera och inkomma med förslag på alternativ hantering av bistånd som i dag förmedlas genom de strategiska partnerorganisationerna, SPO. Syftet med uppdraget är att få ett underlag inför ett framtida beslut om en ordning där medlen i Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället 2024 helt eller delvis öppnas för ansökningar från alla biståndsorganisationer och inte, som i dag, endast tilldelas de fåtal organisationer som är SPO:er.

Detta skulle innebära att pröva förutsättningarna för ett mer öppet och inkluderande ansökningsförfarande i en process som involverar svenska skattemedel. Möjligheterna till insyn och extern granskning av vidareförmedlingen och val av lokala samarbetspartner begränsas i dag av att systemet inte omfattas av offentlighetsprincipen. Det är vår bedömning att en förändring även skulle kunna leda till en minskning av antalet transaktionsled, som i dag kan uppgå till hela sju led.

Det civila samhället agerar självständigt och oberoende och är viktiga aktörer i genomförandet av svenskt bistånd, inte minst när det gäller fattigdomsbekämpning och demokratibistånd. Tyvärr är det demokratiska utrymme där civilsamhällesorganisationer verkar under hårt tryck på många håll i världen. Det är en viktig anledning till varför regeringen i den nya strategin Sveriges globala utvecklingssamarbete för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2024-2028 ökar fokus på att just stötta människorätts- och demokratiförsvarare, fria val och oberoende journalistik, jämfört med tidigare strategi. Sverige stöder också dessa aktörer i ett stort antal länder bilateralt, och genom generösa kärnstöd till multilaterala organisationer. Totalt sett är Sverige ett av de länder i världen som ger störst andel av vårt bistånd - 6,6 miljarder kronor under 2023, motsvarande 26 procent av Sidas samlade bistånd - till mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Jag vill avslutningsvis framhålla att regeringen har tilltro till att Sida genomför verksamheten i enlighet med sitt uppdrag och ber att få hänvisa till Sida i frågor som rör deras hantering av avtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det har onekligen varit många turer med det svenska biståndet sedan Johan Forssell tillträdde som statsråd med ansvar för dessa frågor. Man har skurit på biståndet, man har minskat ambitionerna med svenskt bistånd i omvärlden och man har flyttat fokus från demokrati, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter till att det snarare handlar om hur man kan värna svenska intressen, handel och företagande. I dessa ganska stora förändringar har det svenska civilsamhället blivit instängt i garderoben utan möjligheter att lämna ordentliga inspel när dessa beslut har tagits.

Johan Forssell har dock lämnat ett besked i kammaren i dag, fru talman, nämligen att regeringens ambition inte är att förstatliga det svenska biståndet. Då skulle jag vilja veta om vi kan få en försäkran från statsrådet om att man inte kommer att gå vidare med de ambitionerna om att förstatliga det svenska biståndet, vilket skulle vara ett lugnande besked till både mig och Anna Lasses som har ställt frågan men framför allt till det svenska civilsamhället.

Fru talman! Angående offentlighetsprincipen vill jag påminna statsrådet om att Sida administrerar en sida som heter openaid.se. Där kan man gå in och följa alla dessa projekt, vilka pengar de har fått och hur det har fallit ut. Jag skulle också vilja citera från Sidas hemsida om offentlighetsprincipen: "Sida är en statlig myndighet. Alla meddelanden som skickas till eller skapas och förvaras hos en statlig myndighet blir allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen . Offentlighetsprincipen innebär också att alla har rätt att ta del av allmänna handlingar. Det betyder att om någon ber oss om att få se en allmän handling så kan vi komma att lämna ut den."

Biståndsprojekt omfattas av väldigt mycket kontroller och administration. Det är högar av papper och pärmar som sparas i ungefär tio år just för att Sida ska kunna göra de här efterkontrollerna.

På samma tema om transparens och effektivitet har Johan Forssell påstått att det i några fall vidareförmedlas biståndspengar i sju led. Jag skulle gärna vilja ha konkreta exempel på vilka projekt detta är. Vilka projekt är det statsrådet hänvisar till?

Jag har själv arbetat i en rad biståndsprojekt. Det funkar så att man har en strategisk partnerorganisation, och sedan har man en svensk organisation som i sin tur har ett projekt med en lokal partnerorganisation. Det är alltså tre led, inte sju. Jag hade aldrig, fru talman, engagerat mig i ett biståndsprojekt som vidareförmedlade pengar i sju led. Jag skulle gärna vilja få konkreta exempel på vilka dessa projekt är.

Det kan ju också vara så att regeringen inte har tillräckligt god insyn i hur biståndsprojekt fungerar. Därför hade det varit klokt om man hade lyssnat till civilsamhället och deras erfarenhet på området, just för att få en rättvis bild av hur biståndet fungerar. I stället har man fattat förhastade beslut, tycker jag. Man skyller på sin myndighet, men i själva verket är det regeringen som har gett myndigheten det här uppdraget.

Detta har fått ganska långtgående konsekvenser för civilsamhället och inte minst för alla dem som tar del av svenskt bistånd i dag. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är ett otroligt slöseri med skattemedel, fru talman. I civilsamhället är man bekymrad nu när över 1 750 avtal sägs upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Varenda gång Johan Forssell uttalar sig om det svenska biståndets framtid skapas det ytterligare frågeställningar. En del har jag frågat om, fru talman, men jag skulle även vilja få svar på om regeringen har hittat några problem med legalitet, transparens, kontroll och kostnadseffektivitet i nuvarande avtal med de strategiska partnerorganisationerna. Det tycker jag ändå att Johan Forssell behöver ge svar på. Annars låter det, fru talman, som en rätt orättvis svartmålning av det svenska civilsamhällets arbete i omvärlden. Jag skulle vilja säga att de gör ett otroligt viktigt arbete, så jag skulle gärna vilja få svar på den frågan.

Fru talman! Må så vara att jag har dragit för snabba slutsatser, men det har även hela civilsamhället gjort och tydligen också myndigheten Sida, utifrån den rapport som de har kommit med.

Dessutom har en del regeringsföreträdare yttrat att Sida eventuellt har missuppfattat, även om jag inte riktigt förstår hur man kan missuppfatta det som står. Då är det kanske snarare instruktionen som är något otydlig, därav min fråga förut: Är det möjligen så att regeringen skulle kunna förtydliga instruktionen något så att den blir i enlighet med den intention som regeringen hade, som låter väldigt lovvärd?

Man kan tycka olika om detta. I princip förstår jag. Det här med öppenheten och att öppna upp för fler är en god tanke, och den bör naturligtvis prövas. Det säger jag absolut ingenting om. Däremot kan man, när man gör en sådan här sak, fundera över om man kanske väldigt tydligt ska ha en form av övergångsprocess.

Man skulle till exempel kunna låta avtalen löpa ut eller åtminstone ge ett väldigt tydligt tidsspann så att det finns tid att avsluta projekt på ett snyggt sätt. Detta har man inte gjort nu, för det som de facto har hänt är att Sida har sagt upp en rad avtal, vilket har fått till följd att SPO:erna - organisationerna - också har börjat säga upp sina avtal.

Ta till exempel organisationen We Effect, som bland annat jobbar med entreprenörskap, ofta inom livsmedel och skogsbruk och ofta med verksamheter som stärker kvinnors egenmakt. Detta är ju mål som samtliga finns med i regeringens prioriterade områden. We Effect är inte ensamma, utan organisation efter organisation vittnar om samma sak. Rädda Barnen lyfte häromveckan upp ett exempel med en ungdomsorganisation i Rwanda och så vidare.

Därför blir frågan: Kommer regeringen att komma med ett förtydligande om att man på ett snyggt sätt kan avsluta sina avtal och att man inte behöver ha den panik som man nu har?

I instruktionen, även om jag bara har läst upp ett litet citat, finns det ingenting som motsäger att allting ska vara genomfört till den 1 januari nästa år. Det är en jätteförändring som ska ske supersnabbt, och där står ingenting om övergångstid för avtalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det kom många olika frågor, och jag ska försöka besvara dem i tur och ordning efter bästa förmåga.

Hela civilsamhället är emot detta, säger Anna Lasses. Jag vet inte om jag har sett någon undersökning där alla civilsamhällets organisationer är med; jag tror kanske inte att man ska vara helt säker på att alla tycker att det här är en dålig idé.

Jag tror faktiskt att det finns rätt många som tycker att det är bra att vi nu tar initiativ till att just öppna ansökningsförfarandet så att inte bara ett fåtal organisationer ska kunna söka medel direkt från Sida utan att det kan bli fler. Jag tror att det finns många fler biståndsorganisationer som kan vara med och bidra och som har förslag och gör ett viktigt arbete - eller rättare sagt vet jag att det är så. De kanske inte alltid hörs i debatten, men visst finns de där.

Jag upplever att vi har en väldigt bra dialog med Sida; jag upplever inte att det finns några oklarheter gällande vad vi ska åstadkomma tillsammans. Jag har nu flera gånger pekat på att det här är en samlad och väldigt transparent process. Den inleddes redan med reformagendan i fjol och den nya strategin, som vi direkt sa skulle gälla under ett år. Vi har nu också en tidsplan som alla kan följa.

Sedan är det väl så att det hör till det normala i biståndet att avtal inte förlängs. Vi har inga obegränsade strategier. Det är inte så att de löper för all framtid. Kanske skulle Daniel Vencu Velasquez Castro lyssna extra noga just nu, för även under den socialdemokratiska regeringen var strategierna tidsbegränsade. De gäller ett antal år, och sedan upphör de att gälla. Då får man fatta nya beslut, och då kan det bli förändringar i vilka länder man verkar i, vilka organisationer man arbetar i eller vilka prioriteringar man har. Kom inte och påstå att det här skulle vara någonting nytt eller unikt! Det är så här det alltid har fungerat i svensk biståndspolitik.

Det är väl väldigt bra att man kan göra nya prioriteringar - att man kan förändra så att saker och ting inte bara löper på slentrianmässigt, år efter år, decennium efter decennium utan att vi alltid ställer oss frågan hur vi kan uppnå bäst resultat för de 56 miljarder som svenska skattebetalare kommer att lägga på svenskt bistånd i år.

Möjligen är det så att många organisationer är oroade av att det beskrivs att just biståndet skulle förstatligas. Det är ju en märklig beskrivning - betyder det att krav på civilsamhällets organisationer skulle innebära ett förstatligande? Är det ett förstatligande att det kommer riktlinjer och instruktioner och att man måste lämna revisionsrapporter?

Jag vill återföra frågan till det som kanske är grunden i detta: Det här är pengar som svenska skattebetalare har arbetat ihop. Det handlar om lärare, sjuksköterskor och poliser. Det är klart att det inte är medel som vi bara slänger iväg helt utan krav på prioriteringar eller transparens och insyn.

Vill Socialdemokraterna kalla det ett förstatligande får de väl göra det, men jag tycker att det är viktiga delar i ett biståndssystem som bygger på transparens, spårbarhet och effektivitet där vi ska försöka undvika att förmedling sker i många led. Jag tycker också att det är viktigt till exempel att granskande journalister kritiskt kan granska detta, precis som de kan granska till exempel min mejl eller för den delen handlingar på Utrikesdepartementet. Det är en viktig hörnsten i en liberal demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi tror på civilsamhällets oerhört viktiga roll, och jag är övertygad om att det finns många viktiga saker som bara civilsamhället kan utföra i detta. Jag vill därför ändå avsluta med att upprepa att vi som regering - trots att vi inte vill spela i den där ligan där man ska tävla om exakt hur mycket pengar man lägger i bistånd utan mer vill se till resultaten och vad vi uppnår - faktiskt lägger mer pengar på bistånd till civilsamhällesorganisationerna än vad den tidigare regeringen gjorde.

Fru talman! Tack för den här interpellationsdebatten, Johan Forssell!

Jag måste dock konstatera att vi inte har fått svar på om regeringen kan försäkra civilsamhället om att biståndet inte kommer att förstatligas. Man lindar in detta i en massa andra begrepp och uttalanden, och det tycker jag är beklagligt. Det indikerar att civilsamhället inte kan känna sig lugnt med regeringens reformagenda.

Jag skulle också vilja prata lite om det här med transparens och de olika leden, för jag har inte heller fått svar på vilka projekt statsrådet hänvisar till när han pratar om biståndspengar som har vidareförmedlats i sju led. Mig veterligen finns det inga projekt där pengarna har vidareförmedlats i sex sju led, men statsrådet har en chans till att ge exempel på detta. Det är nämligen ganska allvarligt om så sker, för det är klart att det minskar transparensen. Jag tror att alla riksdagspartier vill ha ett bistånd som är transparent och effektivt och går till det lokala.

Jag kan också bara konstatera att ingen kritiserar detta att man ökar andelen civilsamhällesorganisationer som kan ansöka om biståndsmedel, Johan Forssell. Det vi kritiserar är att det gjordes väldigt snabbt och utan någon som helst konsekvensanalys, vilket har lett till att 1 750 avtal har sagts upp. Det är liksom verkligheten. Det kanske är så att regeringen vill göra den omprioriteringen, men då måste man göra det med en ordentlig konsekvensanalys. Allting annat är faktiskt oansvarigt. Jag måste också påpeka att det här har lett till att projekt i exempelvis Ukraina har lagts ned, vilket är allvarligt i det läge som landet just nu befinner sig i, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste faktiskt betona att jag tycker att man får höra otroligt mycket okunskap från talarstolen om hur biståndsprojekt fungerar. Statsrådet faller tillbaka till att prata om volym i stället för att prata om det vi är här för att prata om i dag, nämligen civilsamhällets roll i Sveriges framtida biståndsarbete. På de frågorna har Johan Forssell inga svar, fru talman, och det är beklagligt - inte bara för biståndsarbetet utan framför allt för alla de människor som berörs världen över.