Ilona Szatmári Waldau

Fru talman! Det var intressant med hänvisningen till tidigare regeringar, för såvitt jag kan minnas ingick Liberalerna i det socialdemokratiska regeringsunderlaget under den förra mandatperioden. Vänsterpartiet gjorde det inte. Vänsterpartiet förhandlade inte med regeringen, men det gjorde Liberalerna. Vill Liberalerna prata illa om politiken under den förra mandatperioden ska de alltså titta på det egna partiet och inte på Vänsterpartiet.

Det var väldigt många olika trådar här. Jag tänker börja med detta att Centern och Vänsterpartiet har olika budgetar. Ja, det har vi, för vi är olika partier. Om vi har möjlighet att bilda regering tillsammans efter valet kommer vi att förhandla om vad som ska bli regeringens politik. Jag kan inte säga nu vem som kommer att få släppa till vad, utan det blir förhandlingar.

Det enda jag kan säga är att Vänsterpartiet inte kommer att göra som Liberalerna, som lade sig totalt platt för Sverigedemokraterna. Det är ju sverigedemokratisk politik som Liberalerna nu genomför. Man försämrar klimatet och försämrar migrationen. Det här är frågor som en gång i tiden var viktiga för Liberalerna. Gå tillbaka till Liberalernas själ, Anders Ekegren! Vad vill Liberalerna förutom att stötta Sverigedemokraterna och driva en sverigedemokratisk politik?

Jag saknar ord när jag hör en liberal stå här och vara stolt över att ha sålt ut sin egen politik – och sin själ – för att få sitta i en regering med stöd av Sverigedemokraterna och genomföra Sverigedemokraternas politik. Jag stannar där. Jag skulle ha pratat om moms också, men jag stannar där. Jag saknar nämligen ord.

(Applåder)

Fru talman! Det var en intressant fråga. Vi kan börja med frågan om att vi skulle vilja bilda regering med C. Det är inte så att vi vill bilda regering med C. Vi vill bilda en regering som inte innehåller Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske inte heller Liberalerna. Vi vill helt enkelt se en regering som satsar på det här landet på ett annat sätt.

En intressant fråga – för det kanske inte sades rakt ut – är: Hur ska ni få ihop det när ni tycker så olika?

Jag kan konstatera något när det gäller regeringsunderlaget. Vi har ett parti som heter Liberalerna, som säger så här: Vi kan inte stödja en regering som SD sitter i; vi kan inte ingå i en regering som SD sitter i. Sedan har vi ett annat parti som heter Sverigedemokraterna, som säger: Vi kan inte stödja en regering som vi inte själva sitter i.

Hur har ni i Liberalerna tänkt lösa det, om ni nu skulle råka komma in vid nästa val? Hur har ni tänkt lösa detta med att ni inte stöder en regering med Sverigedemokraterna och att Sverigedemokraterna inte stöder en regering som de inte sitter i? Hur ska ni få ihop det? Det är min fråga.

(Applåder)

Fru talman! Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat mest sedan mitten av 1980-talet.

Regeringen har dock fortsatt att sänka skatterna för höginkomsttagare med sammanlagt 110 miljarder kronor under mandatperioden, vilket innebär att utrymmet att satsa på välfärden minskar.

Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen nu statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att under lång tid låta bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen och placerat oss i EU-toppen när det gäller andelen arbetslösa.

Regeringen föreslår i den här budgeten skattesänkningar med över 50 miljarder kronor. I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en helt annan inriktning. I stället för att sänka skatten mest för dem med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att underlätta den gröna omställningen. Vi använder pengarna till att bland annat stärka välfärden, lägga betydande resurser på klimatinvesteringar och stärka hushållens ekonomi, bland annat genom höjda barnbidrag. Så bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna. Så främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten.

Regeringen driver å sin sida en politik som ökar barnfattigdomen och skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har. Rädda Barnens nya barnfattigdomsrapport visar att barnfattigdomen ökade mellan 2022 och 2023 efter att ha minskat tidigare år. I dag beräknas 276 000 barn leva i ekonomisk utsatthet i Sverige. Det är inte bara en fråga om statistik, påpekar Rädda Barnen – det är en fråga om barns rätt att få vara barn. Det handlar om att de ska få leka, lära, växa och drömma utan att begränsas av tomma kylskåp, inställda fritidsaktiviteter eller känslan av att inte höra till.

Inför sommaren släppte Frälsningsarmén en rapport som visade att hälften av alla barnfamiljer var oroliga för matkostnaderna när barnen inte kunde äta lunch i skolan. Vart femte barn var hemma hela sommaren utan sommarlovsaktiviteter.

Regeringen är stolt över att man sänker skatten för dem som jobbar, men man låter de som är sjukskrivna eller arbetslösa betala en högre skatt. I somras kunde vi se att vart tredje barn till föräldrar som är arbetslösa eller sjukskrivna var hemma hela sommaren utan planerade aktiviteter.

Detta bekymrar dock inte vår styrande högermajoritet. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före satsningar på barn och unga – satsningar som kan förebygga att unga dras in i kriminalitet. Barnperspektivet lyser med sin frånvaro.

Så länge höginkomsttagarna får bättre ekonomi är regeringen nöjd, trots att en uppväxt utan meningsfulla aktiviteter ökar riskerna för att barn hamnar i isolering eller i värsta fall dras in i destruktiva miljöer och kriminalitet. Men lösningen för regeringen är inte att ge alla barn en bra uppväxt utan att sänka straffbarhetsåldern, införa hårdare straff och köpa fängelseplatser utomlands. Det handlar inte om att förebygga kriminalitet utan bara om att straffa.

I februari i år uppgav 29 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst att de hade svårt att äta sig mätta. Det är en stor ökning sedan samma tidpunkt förra året. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig själva och sina barn.

En genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar på ett år än vad statsministern själv fått på en månad.

När det gäller långtidsarbetslösa har aktivitetsstödet sänkts för cirka 86 000 personer med upp till 5 000 kronor i månaden. Arbetslösa betalar dessutom en högre skatt än dem som jobbar. Skatteorättvisan är stor i det borgerliga Sverige. Men regeringen – något ska jag ge den – har i alla fall gett efter för kraven från funkisrörelsen och Vänsterpartiet. Nu får även den med sjuk- och aktivitetsersättning lägre skatt. Det gäller den så kallade funkisskatten.

Annars är den här regeringens signum att den som har hög lön får sänkt skatt och att den som har låg lön eller ersättning inte får sänkt skatt eller får en liten, liten skattesänkning.

Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner, däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem har tydligt påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 200 miljarder kronor per år. I årets budgetproposition går regeringen och Sverigedemokraterna fram med ännu ett jobbskatteavdrag, det tionde i ordningen, vilket försvagar de offentliga finanserna med 13 miljarder.

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag om skattesänkning för dem som har högre inkomster. För dem med lägre inkomster, a-kassa eller sjukpenning sänker vi skatten.

Vänsterpartiet stöder den tillfälliga sänkningen av matmomsen, men det får inte innebära höjda vinster för matjättarna. Vi har lanserat en prisgaranti som sätter stopp för matjättarnas smyghöjningar och säkerställer att momssänkningen faktiskt gör skillnad på prislappen och gör att barnfamiljerna har råd att äta sig mätta. Men regeringen har inte infört någon prisgaranti. Nu finns det en risk att regeringen bara skapat ett Icabidrag med momssänkningen.

Fru talman! Gemensamma medel bör gå till sådant som har samhällsnytta. Vänsterpartiet föreslår därför att dagens rotavdrag ska göras om till ett grönt rotavdrag. Det nya gröna rotavdraget skulle beviljas för åtgärder som minskar energiförbrukningen i bostäder samt stimulera återanvändning och användning av hållbara byggmaterial.

Ett grönt rotavdrag bidrar till lägre energiförbrukning och en mer cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn. Det gröna rotavdraget skapar incitament för privata fastighetsägare att renovera hållbart och klimatsmart i stället för att byta ut redan fullt fungerande kök. Kraven på tillåtna åtgärder ska kopplas till miljö- och klimatnytta, vilket gör avdraget relevant för hela samhället, inte bara för enskilda fastighetsägare.

Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. Det behövs en grön omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik krävs en reformering av miljö- och klimatskatter. Det handlar till exempel om flygskatt och om ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. När det gäller reseavdraget säger Vänsterpartiet nej till regeringens förslag om att höja gränsen för resor, som ökar pendlarnas avgifter med 4 000 kronor. Det blir alltså 4 000 kronor dyrare för en pendlare nästa år med regeringens politik.

Vi behöver en handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner. Miljö- och klimatskatter är styrande och en viktig del av politiken för att nå klimatneutralitet.

Fru talman! Förra året gjorde storbankerna en sammanlagd vinst på 126 miljarder. En bankskatt på bankernas övervinster skulle innebära en kraftig förbättring av statsfinanserna. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att pressa ned bankernas vinster så att vanligt folk får en bättre ränta. Vänsterpartiet vill införa en bankskatt för att det inte ska löna sig för bankerna att sko sig på låntagare genom att ha högre ränta på utlånade pengar och lägre på inlånade jämfört med styrräntan.

Skatterna ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar. Därtill bör de utjämna inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken.

Det finns ett samband mellan ett relativt högt skatteuttag och hög sysselsättning.

Sverige är ett av de få OECD-länder som varken har förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt eller fastighetsskatt som är kopplad till bostadens värde. De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet i OECD och EU. Frånvaron av kapital- och egendomsskatter har starkt bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv har en extremt skev förmögenhetsfördelning. Vänsterpartiet vill därför se över egendomsskatterna och få en mer rättvis beskattning där de som har mycket också bidrar mer till den allmänna välfärden.

Skatt ska betalas efter bärkraft, och välfärd ska ges efter behov. Sverige behöver en ny skattepolitik som sätter omfördelning, klimat och välfärd främst i stället för att gynna höginkomsttagare och klimatskadliga utsläpp. Sverige behöver en skattepolitik som minskar klyftorna i samhället, bekämpar barnfattigdomen och bidrar till ett jämlikt samhälle.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 6.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för svaren! Eller svaren och svaren – det var inte så mycket svar på mina frågor.

Jag kanske inte kan fråga vilka konkreta åtgärder som rådet diskuterar den här gången för att pressa Israel, men jag kan formulera om frågan. Statsministern säger att EU inte är någon storspelare, men vi är det på så sätt att vi har associeringsavtalet och Israels deltagande i Horisont Europa. Vi har mycket att spela med. Har rådet diskuterat hur detta kan användas?

När det gäller enhetligheten inom klimatpolitiken undrar jag fortfarande vad det egentligen innebär för den framtida klimatpolitiken. Jag är också orolig för det svenska skogsbruket och hur det kan bidra till en klimatomställning om det inte finns med i den europeiska klimatpolitiken. När jag säger detta vill jag lägga till att jag själv är skogsägare.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Sedan den bräckliga freden i Gaza påbörjades har Israel fällt bomber över Gaza, och flera Gazabor har dödats. Bara 25 procent av den humanitära hjälpen som skulle släppas in i Gaza kommer in då de flesta gränsövergångar fortfarande är stängda. Gazaborna fortsätter att lida i det som kallas världens största utomhusfängelse.

Europeiska rådet måste pressa Israel att ge humanitärt tillträde så att liv kan räddas och lidande undvikas. Israels högerextrema regering måste hållas ansvarig för förstörelsen av Gaza och för bosättarvåldet. Så länge bosättarvåldet och Israels krigshandlingar i Gaza inte får några konsekvenser för Israel kommer vi inte att kunna nå en tvåstatslösning. Vilka konkreta åtgärder diskuterade rådet för att pressa Israel?

Slutsatserna välkomnar att gisslan som har hållits av Hamas släpps fri, och jag instämmer i det. Men ingenting nämns om de palestinier Israel har fängslat. Frisläppta fångar vittnar om tortyr, och flera döda fångars kroppar har lämnats över till Palestina. Tog Europeiska rådet över huvud taget upp frågan om de palestinier som finns i Israels fängelser?

Trots den negativa utvecklingen i Sverige när det gäller klimatmålen tillhör Sverige fortfarande de länder som driver på för en ambitiös miljöpolitik på EU-nivå. Rådet kunde enas i slutsatserna utan att göra några ändringar. Jag undrar därför hur länder med en ambitiös klimatpolitik kunde få med sig de mer motvilliga medlemsstaterna. Vad sades och gjordes, och vad kan vi förvänta oss framöver?

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Det är synd att frågan om stöd till Gaza inte kom upp. Vi behöver kraftsamla för att få stopp på folkmordet och för att bygga upp Gaza igen efter att det här tar slut. Gaza ska vara en självständig stat inom ramen för en tvåstatslösning. EU behöver nog diskutera mer hur man ska åstadkomma det än vad man har gjort hittills.

På samrådet inför detta möte tog jag också upp Marocko och Västsahara. Kommissionen har lagt fram ett förslag om ett handelsavtal med Marocko där Västsahara ingår. EU-domstolen har upphävt avtalet, men det nya förslaget uppfyller inte fullt ut den internationella rätten och det EU-domstolen säger, till exempel att befolkningen i Västsahara och Polisario ska komma till tals och vara med och besluta. Statsministern sa att man lyssnar på EU-domstolen, men ändå röstade Sverige ja i onsdags. Kan statsministern kommentera det?

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporten. Även jag vill instämma i det positiva med att EU nu verkar kunna enas om hur de frysta ryska tillgångarna ska användas och hur de i högre grad ska komma Ukraina till del.

Skuggflottan verkar däremot vara svårare att komma åt. Den är både ett miljöhot och ett sätt för Ryssland att komma runt blockader och sälja olja. Nu finns det också misstankar om att skuggflottan används för medvetna kränkningar av andra länders territorier. Även om det inte är bekräftat kan man misstänka att skuggflottan används för drönare. Oavsett om det är så eller inte behöver vi se skuggflottan som ett möjligt medel för Ryssland att hota EU:s medlemsstater och inte bara som en flotta som riskerar miljön i Östersjön och rundar blockader. Jag vill fråga vilka diskussioner som fördes om åtgärder mot skuggflottan. Kan fler till exempel göra som Frankrike?

Mer måste också göras för att EU:s medlemsstater ska frigöra sig från beroendet av Rysslands olja och gas. Som det är nu bidrar EU:s medlemsstater till Rysslands krigföring. Vilka mått och steg diskuterades för att minska beroendet av rysk olja och gas? Diskuterade rådet också hur man förhindrar att produkter som tillverkas inom EU säljs vidare till Ryssland, till exempel svenska kullager?

Vid EU-nämndens möte inför Europeiska rådet tog statsministern upp Gaza. Därför vill jag fråga om Gaza kom upp under rådets möte.

Fru talman! Sommaren har äntligen kommit, och snart är det semestertider för många svenskar. Sommar och ledighet får en att tänka på bad, kanske en utlandsresa, stugsemester, Liseberg och massor av aktiviteter. Föräldrar får äntligen tid att vara med sina barn. Eller?

Så är det inte för alla. Alltför många i vårt Sverige har inte råd att göra något på semestern, och det är barnfamiljerna som har det allra tuffast.

Frälsningsarmén har precis släppt en rapport om hur barnfamiljerna har det över sommaren. Hälften av alla barnfamiljer är oroliga för matkostnaderna när barnen inte kan äta lunch i skolan. Vart femte barn är hemma hela sommaren, och många ensamstående föräldrar är oroliga för att barnen har för lite att göra. ”Jag vill också bada och leka. Men mamma säger att vi inte har råd med busskort till stranden.” Så säger elvaåriga Nora i undersökningen.

Regeringen är stolt över att man sänker skatten för dem som jobbar, medan man låter dem som är sjukskrivna eller arbetslösa betala en högre skatt. Vad blir resultatet? Jo, vart tredje barn till föräldrar som är arbetslösa eller sjukskrivna kommer att vara hemma hela sommaren utan planerade aktiviteter. Läger och kollo är inte att tänka på.

Detta bekymrar dock inte vår styrande högermajoritet. Så länge höginkomsttagarna får bättre ekonomi är regeringen nöjd – trots att en uppväxt utan vuxennärvaro och meningsfulla aktiviteter ökar riskerna för att barn hamnar i isolering eller i värsta fall dras in i destruktiva miljöer och kriminalitet. Men inte heller det bekymrar regeringen, för hårdare straff och fängelse utomlands löser problemet. Barnperspektivet lyser med sin frånvaro.

Den 1 juli tar högermajoriteten bort det högre bostadsbidrag som infördes för att hjälpa dem som har det svårast. Sannolikheten att barnfamiljer ska kunna unna sig det där lilla extra på sommaren blir i ett slag ännu mindre. Hyrorna höjs, men bostadsbidraget har inte höjts. Inga höjningar aviseras heller i vårbudgeten. Matpriserna skenar, men barnbidraget ligger still. Inte heller för barnbidraget aviseras några höjningar 2026.

I februari i år uppgav 29 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst att de hade svårt att äta sig mätta. Förra året vid samma tidpunkt var det 20 procent. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig och sina barn.

Medan den ensamstående mamman som har två låglönejobb för att kunna försörja sig och sina barn inte ens har råd med bussbiljett till badstranden får statsministern en nätt löneförhöjning på 6 000 kronor i månaden. Den ensamstående mamman och andra med bostadsbidrag blir av med tilläggsbeloppet, eftersom regeringen ser en ekonomisk ljusning.

Ja, det är en ekonomisk ljusning för regeringen, där alla har fått löneförhöjningar. För barnen som växer upp i familjer där pengarna inte räcker till näringsriktig mat ens när skolan är öppen finns det ingen ekonomisk ljusning. Tvärtom har fler hamnat i materiell och social fattigdom under den här regeringen. Samtidigt får statsråden och andra höginkomsttagare både löneförhöjning och sänkt skatt.

Tack vare inkomstökningen i form av sänkt skatt har hushållen möjlighet att öka sin konsumtion och samtidigt fortsatt ha ett högt sparande, konstaterar regeringen i vårbudgeten. Inte är det den ensamstående föräldern som regeringen menar då. Hen är helt bortglömd i vårbudgeten.

Regeringen hade chansen att både höja och förlänga tilläggsbeloppet och därmed kunna ge barnfamiljer ett bättre liv, men man valde bort det. Regeringen kunde ha höjt barnbidraget men valde bort det också. Regeringen kunde ha underlättat för barnfamiljer men valde bort det.

Vänsterpartiet föreslår både en förlängning av tilläggsbeloppet och extra utbetalningar av bostadsbidraget i juni och juli. Dessutom föreslår vi två extra barnbidrag i juni och juli samt en lovpeng till alla barn i grundskolan. För oss är det viktigt att barn får äta sig mätta även när skolans matsal har stängt och att så många som möjligt ska ha råd med en innehållsrik semestervecka.

Herr talman! Sedan regeringen tillträdde efter valet år 2022 har den drivit linjen att det bästa den kan göra för att bekämpa inflationen och underlätta för hushållen i kostnadskrisen är: ingenting – förutom när det gäller höginkomsttagare. Man har konstaterat att just de behöver kompenseras. Skatterna har sänkts för dem som tjänar mest, medan låginkomsttagare inte ens har fått en skattesänkning som kompenserar för kostnadsökningarna.

Samtidigt som regeringen och Sverigedemokraterna sänker skatter planerar de också att låna för att bygga ut försvaret. Vänsterpartiet föreslår en försvarsskatt på kapital och på de högsta inkomsterna för att finansiera de ökade löpande kostnaderna. Bara regeringens skattesänkningar i år motsvarar 33 miljarder kronor.

Om Sverige lånar till försvar kan skattesänkningarna inte fortsätta, utan de rikaste måste vara med och betala. En lånefinansiering bör omfatta viktiga investeringar i totalförsvaret, såsom järnväg och elnät.

Förra året gjorde storbankerna en sammanlagd vinst på 126 miljarder. En bankskatt på bankernas övervinster skulle innebära en kraftig förbättring av statsfinanserna, men det viktigaste är ändå att pressa ned bankernas vinster så att vanligt folk får bättre ränta.

Regeringen har inga förslag som gör det billigare att vara svensk – bara en tro på att ekonomin blir bättre. Visserligen finns inga konkreta förslag på sänkning av inkomstskatter i vårbudgeten, men inriktningen gör att man inte kan utesluta att regeringen planerar att sänka höginkomsttagarnas skatter ännu mer – samtidigt som man ska låna. Det är en politik som inte är hållbar.

I vårbudgeten aviserar regeringen ett antal mindre skattesänkningar av punktskattskaraktär. Jag återkommer till dessa i höstbudgeten, när förslagen är utredda.

Skatt ska betalas efter bärkraft, och välfärd ska ges efter behov. Sverige behöver en ny skattepolitik som sätter omfördelning, klimat och välfärd främst – en skattepolitik som sänker räntor och elpriser i stället för att gynna höginkomsttagare och klimatskadliga utsläpp.

Herr talman! Den 1 juli är ett viktigt datum. Då får våra ministrar en rejäl lönehöjning, medan låginkomsttagarna blir av med tilläggsbeloppet i bostadsbidraget och sjuka får betala mer för sin medicin. Det är ett datum som tydligt visar vilken sida den här regeringen står på.

Jag vill passa på att önska talmannen, riksdagskansliet och mina kollegor i utskottet och utskottskansliet en glad midsommar. En glad sommar önskar jag också alla barnfamiljer genom att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer på det här området, men eftersom jag med kort varsel hoppar in som ersättare i den här debatten håller jag mig till det som jag kommer att yrka bifall till.

På Gazaremsan har alla universitet bombats under det senaste året. Det är en del i vad många kallar educide – en krigförande part bombar medvetet lärosäten och skolor för att på så sätt slå sönder utbildningssystemet.

Högskolan

Vänsterpartiet kommer alltid att stå upp för utbildning som en mänsklig rättighet, fastslagen i artikel 26 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I Norge har man valt att aktivt engagera sig i att möjliggöra studier för palestinska studenter och forskning för palestinska forskare från Gaza. Under hösten 2024 kom de första tio medicinstudenterna till Oslo för att slutföra sina studier.

Norge visar att det går att göra saker för att stötta utbildningssektorn i Gaza redan nu. Ännu mer kommer dock att behöva göras när kriget är över. Då behöver utbildningssystemet byggas upp igen så fort som möjligt för att inte en hel generations utbildning ska gå förlorad. Vänsterpartiet menar därför att svenska lärosäten ska arbeta för att bistå palestinska lärosäten och möjliggöra för palestinska studenter i Gaza att studera.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 juni.)

Herr talman! Regeringen har lyckats pressa upp Sveriges arbetslöshet till den näst högsta i hela EU. Nästan 10 procent av dem som vill och kan jobba är arbetslösa. Matpriserna skenar, och regeringen vidtar inga andra åtgärder än att fika med matjättarna. Det hade kanske behövts lite fler åtgärder från regeringen för att lösa komplexa problem.

Situationen för ensamstående låginkomsttagare blir värre och värre för varje år. En undersökning visar att 29 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst i februari i år hade svårt att äta sig mätta. Det är en stor ökning från förra året, och det var en hög nivå redan då. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig och sina barn.

Regeringens svar på detta är att ta bort det förhöjda bostadstillägget och i stället införa en skattesubvention i rotavdraget. Det innebär att fler barn kommer att lägga sig hungriga samtidigt som fler höginkomsttagare får skattesubventioner. Det är en tondöv krishantering av regeringen. Den här regeringen behöver påminnas om att en regering är till för hela landet, inte bara för sina egna väljare.

Herr talman! Till skillnad från föregående talare kommer jag att tala mer om själva rotavdraget än om allt annat.

I propositionen föreslås att subventionsgraden för rotavdraget ska höjas tillfälligt, från 30 procent till 50 procent. Regeringen motiverar förslaget med att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och att byggbranschen drabbas särskilt hårt. Jag delar faktiskt regeringens syn på konjunkturläget i allmänhet och situationen i byggbranschen i synnerhet. Den svaga ekonomiska utvecklingen syns tydligt på arbetsmarknaden.

Regeringen har sedan den tillträdde bedrivit en passiv och ineffektiv finanspolitik. Det är väl typiskt att regeringen när den äntligen anser att det är dags att vidta åtgärder mot arbetslösheten gör det i form av höjd subventionsgrad för rotavdraget.

Förslaget kritiseras av en lång rad remissinstanser som bland annat anser att förslaget har små effekter på sysselsättningen i förhållande till kostnaden. Det skulle vara effektivare med andra åtgärder, till exempel renovering av skolor och idrottshallar. Det krävs helt andra åtgärder än höga rotavdrag för att stimulera byggbranschen, till exempel investeringsstöd för att bygga billiga hyreslägenheter.

Regeringens egen myndighet för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, skriver i sitt remissvar att det är ett förhållandevis dyrt förslag med oklara effekter. Myndigheten menar att det sannolikt skulle vara effektivare att stimulera byggsektorn genom renovering av offentligt ägda lokaler. Det skulle i princip kunna vara samma typ av renoveringar som ger en individ rätt till rotavdrag och använda samma typ av arbetskraft. Skillnaden är att det har ett samhällsekonomiskt motiv.

Regeringens politik är att fler ska vilja bygga en ny altan med hjälp av skatteavdrag medan den som bor i hyresrätt oftast inte ens får nödvändigt underhåll utfört. Regeringens politik är också att fler höginkomsttagare ska kunna byta ut sina fungerande kök medan låginkomsttagarna inte ens har råd att köpa mat att laga i sina orenoverade kök.

Herr talman! Förra året granskade Riksrevisionen hur väl rotavdraget lever upp till de målsättningar som finns för avdraget. Viktiga slutsatser i Riksrevisionens rapport är att självfinansieringsgraden för avdraget är mycket låg och att det vore kostnadseffektivt att sänka taket för rotavdraget.

Riksrevisionens rapport visar även att det är betydligt vanligare att hushåll med höga inkomster nyttjar rotavdraget än att hushåll med lägre inkomster gör det. Mer än hälften av det totala avdragsbeloppet används av de 20 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. En höjning av subventionsgraden gynnar därmed dem som redan använder sig av rotavdraget i stor utsträckning. Därmed kommer en höjning att gynna hushåll med höga inkomster.

Regeringens egen konsekvensanalys visar att förslaget framför allt kommer att gynna de 10 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. Det är framför allt hushåll i storstadsregionerna Stockholm och Göteborg som gynnas. Regeringens förslag är dyrt och ineffektivt och innebär ett slöseri med begränsade resurser.

Riksrevisionen konstaterar också i sin rapport att rotavdraget i sin nuvarande utformning inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader för rotavdraget. Riksrevisionen konstaterar att samtidigt som hushållen har minskat sin efterfrågan på svarta tjänster har användningen av svarta löner ökat inom byggindustrin. Utvecklingen är särskilt tydlig bland små byggföretag, som också utför merparten av rottjänsterna.

Sedan Riksrevisionens rapport kom har regeringen lagt fram två olika förslag som förstärker rotavdraget, dels den tillfälliga höjningen av taket förra året, dels den tillfälliga höjning av subventionsgraden som vi debatterar nu. Regeringen har dock lagt noll förslag med anledning av Riksrevisionens granskning och kritik.

Herr talman! Förslaget om höjd subventionsgrad motiveras med att man vill främja sysselsättningen i byggbranschen. Jag håller med om att byggindustrin behöver stödjas ytterligare nu när byggandet bromsat in så kraftigt. Men det kan inte ske genom ett utökat rotavdrag, som i praktiken utgör bidrag till höginkomsttagarna. Det är inte privatpersoners renoveringar som kommer att hålla byggbranschen uppe, utan det är att vi får fart på byggandet igen och att regioner och kommuner kan genomföra de nödvändiga investeringar som de i dag skjuter på framtiden på grund av den svältbudget som regeringen satt dem på.

Vänsterpartiet har föreslagit ett kraftigt statligt stöd för att hålla byggandet och sysselsättningen igång, ett stöd som kan användas både för subventionerade anställningar och för att kommuner och regioner ska kunna tidigarelägga sina investeringar. Det är så vi räddar byggbranschen, inte genom ett utökat rotavdrag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och avslag på betänkandet.

Fru talman! Kriget i Ukraina har nu pågått i över tre år. Ukraina har genom sin uthållighet och försvarsvilja stått emot det ryska anfallskriget. Men det har kostat, inte minst i form av människoliv och förstörd infrastruktur.

Ukraina hade inte kunnat stå emot utan omvärldens stöd – det moraliska stödet, det ekonomiska stödet och stödet i form av krigsmateriel och utbildningar. Nu ska vi besluta om ytterligare ett stort stöd till Ukraina, denna gång i form av bland annat materiel och utbildningar.

När vi i finansutskottet besökte Ukraina för snart ett år sedan talade man såklart mycket om behovet av krigsmateriel men också om hur viktigt det har varit med utbildningar och Sveriges stöd i form av förbandsmaterial, som har räddat livet på många ukrainska soldater. Det innebär några flaggor mindre på Självständighetstorget i Kiev. Redan vid vårt besök förra året fanns det väldigt många flaggor där, och det är hjärtskärande att tänka på hur många fler det måste finnas i dag.

I det här stödpaketet ingår, förutom materiel, stöd till Ukrainas totalförsvarsförmåga, kustbevakning och krisberedskap för att stödja räddningstjänst, energi och maritim säkerhet. När Ryssland försöker minska Ukrainas försvarsvilja genom att slå ut energi och rikta in sig på civilbefolkningen krävs ett försvar som inte bara går ut på att vara effektivt på slagfältet. Där är även stödet till de institutioner som har till uppgift att skydda demokratiska processer i Ukraina viktigt.

Fru talman! Rysslands agerande – invasion, ockupation och krig – är helt oacceptabelt och strider mot folkrätten. Invasionen är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Stödet till Ukraina och de ekonomiska sanktionerna måste fortsätta och utökas. Det inkluderar att bekämpa den ryska skuggflottan i Östersjön, som även medför en stor risk för miljökatastrofer. Världens länder måste också sluta köpa rysk olja och gas eftersom det finansierar Putins krig.

Efter det amerikanska valet och en ny presidentadministration i Vita huset ser vi en oroande utveckling. Presidenten lovade i valrörelsen att få ett snabbt slut på kriget. Nu ser vi att han försöker få till ett fredsavtal där Ryssland står som vinnare. Det borde aldrig löna sig att angripa ett annat land. Stormaktspolitiken från Vita huset är oroande. Presidenten vill få fram en fred genom att tillerkänna Ryssland stora delar av Ukraina, och han vill göra både Grönland och Kanada till amerikanska stater. Tanken att den som är stor och stark har rätt att ta vad den vill ha får inte vinna.

Därför är det positivt att de flesta demokratiska stater samlas i stödet till Ukraina och i motståndet mot den ryska invasionen. Målet måste vara att tillsammans förhindra att Ryssland vinner kriget och att Ryssland inte på något sätt belönas för den invasion och ockupation som man är ansvarig för. Inga förhandlingar får ske över huvudet på Ukraina. Det är Ukrainas villkor och Ukrainas beslut som ska ligga till grund för eventuella förhandlingar och uppgörelser. Det är Ukraina som bestämmer vägen framåt för sitt eget land.

Ukraina behöver en fred som är rättvis och hållbar, inte en fred som ger Ryssland mersmak och som inte avskräcker Putin från nya anfallskrig. Freden i Ukraina är viktig för hela Europa. Om Ukraina tvingas till en orättfärdig fred hotas i förlängningen hela Europa. Putin kommer inte att stanna vid Ukraina; hans imperialism kommer att fortsätta och på sikt hota hela det demokratiska Europa.

När kriget är slut måste Sverige och EU vara delaktiga i återuppbyggnaden av Ukraina utifrån den inriktning som den ukrainska befolkningen vill se. Detsamma gäller vårt stöd till andra länder som direkt hotas av den ryska imperialismen, som Moldavien och Georgien.

Fru talman! Runt om i världen pågår krig och konflikter. Människor flyr för sina liv, despoter härjar och människor lever i förtryck. Krig leder alltid till många dödsoffer, sönderslagna familjer, stor förödelse i form av städer och infrastruktur som bombas sönder samt minor i mark och vatten som måste röjas. I Vietnam och Kambodja dödas människor fortfarande av kvarvarande minor, trots att det är länge sedan de krigen avslutades.

Krig skapar många flyktingar och lemlästade. Generationer av barn växer upp med konsekvenserna, sorgen och minnena. Även om jag inte var född är det med stor sorg som jag tänker på min farmors bror och hennes kusin, som tillsammans med andra judiska unga män tvingades ut i de sovjetiska minfälten för att säkra dem för den efterföljande ungerska armén. Trauman ärvs i generationer, och de kan vara svåra att bearbeta.

Fru talman! Jag vill också rikta en tanke till den sista internationella journalisten att lämna Ukraina efter Rysslands invasion – den som stannade kvar längst av alla. Det var Joakim Medin. Nu sitter han i ett turkiskt fängelse. Jag hoppas att han snart ska kunna lämna även det landet, och jag hoppas att det är hela riksdagens önskan.

Med det sagt, fru talman, vill jag avsluta med att påpeka att Sverige måste fortsätta att vara en stark röst i världen för fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet. Vänsterpartiet står bakom det humanitära, ekonomiska och militära stöd som Sverige skickar till Ukraina och fördömer den ryska invasionen och ockupationen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Klyftorna i Sverige har ökat de senaste åren. Skillnaden mellan dem med låga löner och dem med höga har blivit större. Decennier av skattesänkningar och subventioner för de rika har inneburit växande klyftor, och vi har nu ett ekonomiskt system som behöver lagas så att fler kan få det bättre.

Skatter ska jämna ut inkomstskillnader, inte öka dem. Viktiga områden att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen. Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop kan vi inte upprätthålla klassamhället och de stora skillnader som finns i människors livsvillkor.

År 2023 gjorde de fyra storbankerna en vinst som var större än budgeten för hela det svenska försvaret. Medan välfärden går på knäna skär banksektorn guld med täljkniv, och det är hårt utsatta hushåll som betalar med högre räntor på sina lån och låga räntor på sina eventuella besparingar.

För 2024 ökar utdelningarna till nya rekordnivåer. De beräknas bli mellan 115 och 155 miljarder. Bankerna och matjättarna gör stora vinster, medan vanligt folks reallöner sänkts. Många ensamstående har inte ens råd att äta sig mätta, och de stigande hyrorna och räntorna har tvingat barnfamiljer från hus och hem.

Den svenska bankmarknaden är ett oligopol som domineras av de fyra storbankerna. Detta har resulterat i att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska motsvarigheter. För att komma till rätta med det har Vänsterpartiet föreslagit att man ska använda statens bank, SBAB, för att sätta press på de övriga bankerna. Men så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer pressad konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. Vi föreslår därför en tillfällig bankskatt.

Det är inte bara bankerna och deras ägare som skär guld med täljkniv. De förmögna i Sverige blir bara fler och fler. Antalet dollarmiljardärer har nu ökat till 45. De flesta har ärvt sina förmögenheter. Sverige hör till de länder i världen där den totala förmögenheten är mest ojämlikt fördelad, och arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvs- och gåvoskatter finns i många OECD-länder. Vänsterpartiet föreslår att en arvs- och gåvoskatt införs också i Sverige. Vi vill dock ha ett ganska stort fribelopp.

Företag, kapital och fastighet

En central tanke bakom 1990-talets skattereform var att lika inkomster skulle beskattas lika. Sedan reformens genomförande har en rad undantag gjorts, bland annat för utdelning från fåmansbolag och från onoterade aktier. De så kallade 3:12-reglerna ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det vill Vänsterpartiet ändra på.

I dag är fastigheter ett sätt att undvika skatt. Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt.

Såväl avskaffandet av fastighetsskatt och arvs- och gåvoskatter som sänkning av skatt på utdelningar och kapitalvinster har bidragit till att Sverige gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att vara ett av de länder i världen där den totala förmögenheten är mest ojämlikt fördelad. Vänsterpartiet vill se ett Sverige som är jämlikt, där alla har mat på bordet.

Politiken har ett stort ansvar för att det byggs fler bostäder men också för att rätt typ av bostäder byggs. Det som framför allt behövs är hyresrätter med rimliga hyror. Vi har en bostadsmarknad där skeva ekonomiska och regelmässiga villkor gäller för de olika upplåtelseformerna, till hyresrättens nackdel. Därför vill Vänsterpartiet se en totalöversyn av både regler och skatter som kan jämna ut villkoren.

Vi behöver en skattepolitik som gynnar vanligt folk och inte dem som är förmögna.

Jag står naturligtvis bakom samtliga av Vänsterpartiets reservationer men yrkar här bifall endast till reservation 26.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 april.)

Fru talman! Det ska inte vara så här dyrt att vara svensk – vi måste värna svenska barnfamiljers hushållsekonomi, sa vice statsministern med hänvisning till drivmedelspriserna. Att det är dyrt att vara svensk och att många barnfamiljer går på knäna när matpriserna skenar, hyrorna skjuter i höjden och gränsen för högkostnadsskyddet på mediciner höjs verkar dock inte bekymra någon i högermajoriteten – bara det blir billigare att tanka bilen. Barnfamiljernas ekonomi var inte det som var viktigt, för när borgerligheten styr gör det ingenting att det är dyrt att vara svensk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Regeringens politik riktar in sig på att göra det billigare att vara rik och dyrare att vara fattig. Den som är sjuk och fattig ska betala högre skatt än den som jobbar, och egenavgiften på medicin höjs. Inget görs åt de höga matpriserna, och medan den arbetslösa mamman jagar extrapriser får höginkomsttagaren lite mer pengar att köpa champagne och kaviar för.

Situationen för ensamstående låginkomsttagare blir dessutom värre och värre för varje år. En dagsfärsk undersökning av bland annat Röda Korset visar att det i februari i år var 29 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst som uppgav att de hade svårt att äta sig mätta. Förra året vid samma tidpunkt var det 20 procent. Det är en stor ökning från en redan alltför hög nivå. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig och sina barn.

Var fjärde förälder med låg inkomst har haft svårt att betala räkningar kopplade till boendet. Vräkningarna ökar. Under det senaste halvåret har nästan hälften lånat för att klara sina utgifter, och 14 procent har betalat grundläggande utgifter med blancolån, lån som regeringen i ett slag tog bort avdragsrätten för. Regeringsföreträdares uppmaningar om att människor ska klara sig genom att handla där det är billigt är ett hån. När regeringen tar bort bostadstillägget i sommar blir det än svårare för barnfamiljer att klara sig. I retoriken kanske man står på barnfamiljernas sida, men i praktiken gör man något helt annat.

Sedan förra året har skatteklyftan mellan den som är sjuk eller arbetslös och den som är frisk och arbetar ökat ännu mer i och med att jobbskatteavdraget höjts. Den som har allra svårast att få ekonomin att gå ihop ska vara den som får minst när högermajoriteten sänker skatter. I högerretoriken behöver en höginkomsttagare få mer pengar i plånboken för att stimuleras att arbeta mer, medan den som är sjuk eller arbetslös får mindre pengar i plånboken för att tvingas ta arbeten som inte ens finns.

Fru talman! Sverige står inför flera stora utmaningar som samtliga kräver offentliga åtaganden. Försvaret behöver rustas upp, fler poliser behöver anställas och välfärden behöver ett återhämtningsprogram. Vi står inför ett klimatnödläge som kräver stora statliga investeringar.

Högermajoriteten valde dock att lägga cirka 30 miljarder kronor på skattesänkningar. Det är tondövt och fantasilöst. Skattesänkningarna kommer varken att stärka Sveriges konkurrenskraft eller öka sysselsättningen. Det är uppenbart vilket intresse majoriteten företräder: de välbeställdas. Man valde att lägga över 4 miljarder kronor enbart på att sänka skatten för dem med inkomster över 800 000 per år. Utöver denna skattesänkning, som enbart riktar sig till höginkomsttagarna, valde majoriteten också att höja skiktgränsen för statlig inkomstskatt.

Som exempel fick en person med en månadslön på 150 000 kronor en skattesänkning på cirka 40 000 kronor per år. Motsvarande siffra för till exempel en undersköterska med en månadslön på 29 000 kronor är 2 000 per år. Detta är en extrem skattepolitik som kraftigt drar isär samhället. Det är inte höginkomsttagarna som drabbas av de höga matpriserna eller den höjda gränsen för högkostnadsskyddet. Av undersköterskans skattesänkning går hälften till de höjda medicinpriserna. För den som tjänar under 25 000 går hela den lilla skattesänkningen till mediciner. Den som har sjukersättning och kanske har störst behov av mediciner får ta pengar till kostnadsökningen från sin redan väldigt låga ersättning. Det ska tydligen vara dyrt att vara sjuk i det borgerliga Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem har tydliga påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 150 miljarder kronor per år.

En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder när de olika jobbskatteavdragen infördes, eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Det innebär att den som har sjukersättning eller är arbetslös betalar flera tusen mer om året i skatt.

Funkisskatten, som den kallas, är en straffskatt på funktionsnedsättning. Den extra skatten på akassan är en straffskatt för arbetslöshet, av en regering som nu pressat upp arbetslösheten till nästan 10 procent. Var tionde som vill och kan arbeta får alltså inget jobb.

Att ytterligare sänka skatten för dem som jobbar, och mest för dem som tjänar mest, kostar cirka 11 miljarder kronor per år. Det är en orimlig prioritering när landets regioner tvingas skära ned på personal. Skattesänkningen är en dyr reform som dessutom inte ger normalinkomsttagare speciellt mycket mer i plånboken.

Skatteklyftan måste slutas för alla inkomster, såsom sjuk- och rehabiliteringspenning, ersättning från akassan, sjuk- och aktivitetsersättning och ersättning från föräldraförsäkringen. Det innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler.

Sverige behöver en ny stor skattereform som ökar skatteintäkterna och stärker likformigheten i skattesystemet.

Fru talman! Avdragen för så kallade rut- och rottjänster är exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Vänsterpartiet har ingenting emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att de ska skattesubventioneras. Den största delen av de subventionerna går till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp, i Sverige och utomlands.

Det är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Om rutavdraget avskaffats skulle till exempel statskassan ha stärkts med cirka 7,8 miljarder kronor under 2024. Det motsvarar den totala lönekostnaden för cirka 14 500 undersköterskor inom äldreomsorgen, eller för den delen inom regioner och sjukvården, där många i dag sägs upp.

Vänsterpartiet ansluter sig till reservation 21 om reseavdrag. Jag står naturligtvis bakom samtliga motioner från Vänsterpartiet. De är alla viktiga och skulle bidra till ett mer jämlikt samhälle. Men, fru talman, jag vill här lyfta fram reservation 15 om avtrappning av jobbskatteavdraget.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaren, även om jag inte riktigt fick svar.

Jag kan konstatera att man inte diskuterade några påtryckningsmedel för att få till en ny vapenvila i Gaza. Man diskuterade heller inte det jag frågade om när det gäller omnibus. Vidare fick jag inget svar när det gäller svenska företag som har kommit långt och som kan förlora på att man skjuter på hållbarhetsrapporteringen.

Vänsterpartiet vill se Sverigepriser på el. Vi har låga produktionskostnader men har ändå höga elpriser på grund av EU:s elmarknad. Det är dags att begära ett undantag så att vi kan använda den el vi producerar och så att priset är kopplat till kostnaden för att producera den, inte till andra länders beroende av den dyra gasen.

Det är positivt att kommissionen har talat om att det behövs mer förnybar energi för att kunna sänka priserna och att kommissionen tänker fortsätta att stödja EU-länderna så att de snabbare kan få fram mer förnybar energi. Detta är något som rådet välkomnar. Jag vill dock gärna höra vilka praktiska åtgärder som diskuterades.

Herr talman! När jag läser slutsatserna från rådet kan jag konstatera att rådet som vanligt inte ser Israel som ett subjekt. Man beklagar djupt att vapenvilan har brutit samman men säger ingenting om vem som brutit den. Man erinrar om vikten av obehindrat tillträde och oavbruten distribution av humanitärt bistånd i stor skala till hela Gaza samt om att elförsörjningen ska återupptas, men man säger ingenting om vem det är som stoppar det humanitära biståndet och elförsörjningen.

Israels regering är den som har brutit vapenvilan, stoppat det humanitära tillträdet och stängt ned elförsörjningen. Rådet måste våga säga detta, och EU måste fördöma Israels agerande. Det är dags att pausa associeringsavtalet med Israel. Vilka påtryckningsmedel diskuterade rådet när det gäller situationen i Gaza?

Min andra fråga rör omnibus och bland annat stoppa klockan-mekanismen samt förenklade regler för omställning till fossilfritt.

Många experter menar att flera av de regelförenklingar som föreslås kommer att leda till lägre krav på områden som miljö, klimat, arbetsrätt och mänskliga rättigheter. Statsministern har tidigare sagt att regeringen är för förenklingar men inte för ambitionssänkningar. Därför vore det intressant att höra hur de regelförenklingar som diskuterades kan komma att påverka ambitionerna och hur svenska företag, som kommit långt när det gäller till exempel hållbarhetsrapportering, påverkas av att man skjuter på införandet.

Slutsatserna tar också upp energi. Man pratar om – och förespråkar till och med – koldioxidsnåla lösningar. Jag skulle vilja veta vad koldioxidsnåla lösningar är och hur detta rimmar med målet om klimatneutralitet.

Fru talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk! Det glömde jag att säga i mitt första svar.

Regionerna fick som sagt alldeles för lite pengar från regeringen under 2024 och tvingades därmed säga upp personal. Det kommer att leva kvar även när det vänder, vilket det förhoppningsvis gör med en ny regering efter nästa val.

Ledamoten talar om att man ger så mycket pengar trots att kostnaderna för pensionerna minskar. Men mycket tyder på att de inte kommer att minska så mycket som man tror, eftersom inflationen just nu ser ut att bli högre än regeringen har räknat med. Då ökar också kostnaderna för pensionerna i både kommuner och regioner.

I Vänsterpartiets budgetförslag har vi lagt 20 miljarder mer till kommuner och regioner. Vi ser att det är vad som behövs för att varken kommuner eller regioner ska behöva spara och effektivisera. Regeringen har alltså inte gett så mycket pengar som ledamoten här ger sken av.

Det sägs också att det bara är administrativ personal som sägs upp. Det är inte riktigt sant. Det finns hur många grupper som helst, såväl sjuksköterskor som undersköterskor och läkare, där man inte tillsätter tjänster som försvinner. Det leder till längre köer.

När det gäller administrativ personal står ni här och talar vitt och brett om hur bra det är med upphandlad verksamhet. Men vilka är det som granskar den i kommuner och regioner? Jo, det gör den administrativa personalen. Vem ska granska att de privata sköter sig, vilket man har upptäckt i Västerås att de inte gör, när den administrativa personal som jobbar med det sägs upp?

Fru talman! Regionerna gjorde under 2024 väldigt stora nedskärningar för att få en budget i balans. De lyckades ändå inte. Det talades i ett tidigare replikskifte om att Region Östergötland kanske inte sa upp så många i slutänden. Men anställningsstopp och det faktum att folk sa upp sig och slutade gjorde att man ändå landade på en väldigt stor nedskärning av personalen.

Om vi tittar på hela landet ser vi att ungefär 4 500 personer hade varslats inom vården i augusti förra året. Men de flesta av de varslen faller inte ut förrän nu under våren. 4 500 personer ska alltså bort från regionerna för att regionerna ska klara att få en ekonomi i balans. Om de lyckas med det beror det på alla nedskärningar. Då växer vårdköerna, och då får människor inte den vård de behöver. Jag skulle alltså inte säga att regionernas framtid är positiv och ljus.

Förhoppningsvis får regionerna mer pengar om ett par år, eftersom vi förhoppningsvis har en ny regering då. Det är kanske det man räknar med när man gör sina prognoser? Men om framtiden ska vara positiv och ljus förutsätter det att regionerna kan återanställa alla de människor som nu har tvingats bort. Men de har kanske hittat andra jobb och försvunnit till något annat. Framtiden ser inte positiv och ljus ut.

Dessutom kommer regionerna att ha svårt att rekrytera människor på grund av demografin. Det är för få som utbildar sig till vårdyrken, och vi kommer att ha fler sjuka och äldre och färre människor som tar hand om dem.

Fru talman! Nedskärningarna fortsätter på sjukhusen, äldreomsorgen är fortfarande underbemannad och lärarna får inte de resurser de behöver för att göra ett bra jobb i klassrummen. I stället för att se till att välfärden fick resurser prioriterade regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar i budgeten för 2025.

Trots att vården är i kris väljer alltså regeringen och Sverigedemokraterna att i stället ösa pengar på de allra rikaste. Den ständiga underfinansieringen av kommunala och regionala verksamheter leder till en mycket hög arbetsbelastning, som i sin tur bidrar till höga sjuktal.

Sjukfrånvaron påverkar i nästa led vad välfärden kan leverera och innebär samtidigt en stor kostnad för samhället. Kommun- och regionsektorn har högst antal sjukskrivningsdagar per förvärvsarbetande av samtliga sektorer. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller en söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader för sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de få som är kvar får pressa sig lite till och riskerar att i sin tur bli sjukskrivna.

Fru talman! Under 2024 gick 133 kommuner med underskott, en ökning med 53 kommuner sedan 2023. Hela 16 av landets 21 regioner gick med underskott, och nästan alla gick dessutom med underskott 2023. Det är stora underskott som kommuner och regioner nu ska arbeta in samtidigt som inflationen ökar mer än skatteintäkterna.

Fler nedskärningar är att vänta. Det går inte att spara in med hjälp av åtgärder som inte märks i välfärden. När regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned innebär det längre köer till vården, sämre skola och höjda biljettpriser i kollektivtrafiken. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga. När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser så att de som behöver vård får det i tid, de som är äldre får det stöd de behöver i vardagen, kollektivtrafiken går som den ska och våra barn får en trygg och bra förskola och skolgång. I de oroliga tider vi lever i just nu måste välfärden fungera. När försvaret rustas upp måste vi också se till att det civila försvaret, i form av ett samhälle som fungerar, också rustas.

I januari i år hade cirka 40 procent av dem som väntat i vårdköerna väntat längre än de 90 dagar som vårdgarantin säger att man längst ska vänta. De få miljarder som regeringen har lagt på att korta vårdköerna räcker inte eftersom det tillskottet är mindre än regionernas underskott. I stället blir det, i bästa fall, en broms för de planerande nedskärningarna, men nedskärningarna kommer med regeringens budget att fortsätta.

Vänsterpartiet föreslog i sin budget ett återhämtningsstöd till kommuner och regioner. Hade Vänsterpartiets budget gått igenom hade kommuner och regioner fått 20 miljarder mer i generella statsbidrag samt ytterligare 5 miljarder i sektorsstöd till sjukvården utöver vad regeringen gav.

När människor får det tuffare att klara vardagen på grund av stigande priser, inte minst matpriserna, ökar också behovet av att välfärden fungerar. Till exempel är det fler barn som äter i skolan nu än tidigare, samtidigt som flera skolkök vittnar om att de gör om matsedeln och har svårare att följa kostråden när priserna på mat ökar mer än anslagen. När maten hemma inte räcker till borde det vara extra viktigt att maten i skolan är hälsosam och näringsrik.

Fru talman! De tio kommunerna med lägst skatt hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. De tio med högst skatt är små kommuner på landsbygden, och majoriteten ligger i norra Sverige. De kommuner som kan ha låg skatt ligger alla i tätbefolkade områden med välbetalda jobb inom kort pendelavstånd medan de kommuner som har hög skatt är glesbygdskommuner. Skattekraften är ojämnt fördelad över landet, och skillnaderna i skattesats visar att vi inte har ett utjämningssystem som fördelar tillräckligt bra.

Förra året ökade skatteskillnaden mellan kommunen med sammanlagt lägst skatt och den med högst skatt till 6,32 kronor. Det är samma i år. Vi kan också se att flera regioner och kommuner i år har tvingats höja skatten för att få ekonomin att gå ihop.

Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och det är de kommuner som har störst utmaningar som behöver mest. Utjämningen mellan kommuner och regioner måste öka, och det är dags för regeringen att plocka fram utredningen från Utjämningskommittén och genomföra de förslag som leder till ökad utjämning.

Fru talman! Behoven i välfärdstjänsterna, exempelvis skolan, äldreomsorgen och vården, varierar och utvecklas i takt med befolkningsökningen. Men regeringen säkerställer inte att resurserna motsvarar behoven – snarare tvärtom. Kommunernas och regionernas kostnader ökar varje år, men de generella statsbidragen ökar inte i samma takt. Vänsterpartiet föreslår därför att statsbidraget indexeras för att följa den automatiska kostnadsutvecklingen.

I dag är det omöjligt för medborgarna att förstå om ökade statsbidrag motsvarar en nedskärning, oförändrad situation eller en reell förbättring. När statsbidragen inte täcker behoven kallas det ändå för en satsning, och när regionen behöver spara trots regeringens så kallade satsning skylls det på regionen.

Med en automatisk indexering skulle de politiska avvägningarna när det gäller välfärden bli tydligare. Dessutom borde fler riktade statsbidrag omvandlas till generella så att kommunerna själva kan styra sin verksamhet långsiktigt och strategiskt.

Reservation 4 gäller motioner som Adam Reuterskiöld borde rösta ja till. Reservationen handlar om att minska de administrativa kostnaderna när man söker riktade statsbidrag, vilket ledamoten nämnde i sitt anförande. Adam Reuterskiöld är inte kvar i kammaren, men reservation 4 skulle passa honom.

Från att äldreomsorg, skola och vård i huvudsak drivits i egen regi öppnades välfärden för privata marknadsintressen under 90-talet. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som har inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Samtidigt har de kriminella nätverken börjat använda välfärdsföretagen som ett sätt att göra svarta pengar vita men även för att kunna lura det allmänna på pengar.

Men det är inte bara de kriminella gängen som utnyttjar välfärden och tar betalt för tjänster som aldrig utförts. Så sent som i går sa Västerås kommun upp avtalet med Attendo och polisanmälde bolaget för att ha tagit betalt för tid som bolaget inte har rätt till, brustit i patientsäkerheten och slarvat med det medicinska ansvaret.

Vänsterpartiet har motionerat om att resurser som är avsatta till välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och att ge äldre och sjuka en trygg vård och omsorg, inte gå till stora vinstuttag i privat verksamhet. Vi menar att möjligheten att ta ut vinst ur välfärdens verksamheter måste upphöra.

Vänsterpartiet vill också se en treårig stopplag för nyetablering av företag i sektorerna vård, skola och omsorg för att städa ut kriminella verksamheter.

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer i betänkandet, även den jag nämnde tidigare, men jag yrkar bifall till reservation 7.

Herr talman! I Sverige ökar matpriser och hyror mer än löner och ersättningar. Människor i Sverige har inte råd att äta sig mätta när de måste välja mellan hyran och maten. Nu meddelar handeln att den kommer att höja matpriserna ytterligare. Även i EU i stort är höjda matpriser ett problem.

Sveriges finansministers lösning på problemet med höjda matpriser och höga vinster för livsmedelshandeln har varit att ta en fika med företrädarna för matjättarna. Jag hoppas att EU-ministern tar sig an problemet på ett bättre sätt.

EU-ministrarna har precis träffats i Bryssel. Vi vet ju att det är EU-regler som i dag pressar upp de svenska matpriserna. Min fråga till EU-ministern är på vilket sätt hon driver sänkta matpriser och ändrade regler för hyressättning. Hur driver hon annat som kan göra livet bättre för vanligt folk?