Ilona Szatmári Waldau

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Jag vill påpeka att skillnaden är att slutsatserna nu innehåller en uppmaning till den iranska regimen om det egna folket. Det gjorde de inte före själva mötet. Jag hoppas också att Sverige framöver kommer att tillhöra de länder som driver på för att man ska ha större inflytande genom att se vilken press man kan sätta på Israel.

Jag vill också ställa en fråga om försvarsberedskapen. Sverige är noga med att påpeka att den ska vara medlemskapsdriven. Samtidigt går allting mer och mer mot en försvarsberedskap på EU-nivå. Jag vill därför fråga hur diskussionerna går inom Europeiska rådet. Är man överens om att det militära och det civila försvaret är nationella angelägenheter, eller finns det länder som vill gå längre, till exempel mot ett EU-försvar, och håller Sverige i så fall emot?

Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen!

I EU-nämnden inför Europeiska rådets möte tog jag upp frågan om Iran och att det mest har kommit att handla om bränslepriser i västvärlden och eventuella kärnvapenhot. Jag hoppades att Europeiska rådet inte skulle glömma folket i Iran och kvinnors situation och skulle fortsätta att stödja demokratisträvandena i Iran. Statsministern valde då att inte kommentera det över huvud taget.

Nu ser jag att Europeiska rådet ändå har lagt till att man uppmanar den iranska regimen att upphöra med våldet mot och förtrycket av sitt eget folk. Jag antar att statsministern inte var den som drev frågan eller hade några åsikter i den. Eller var det så att statsministern tog med sig mitt medskick och rent av var den som var drivande i frågan?

Jag vill också fråga statsministern hur han ser på Bulgarien och vad Bulgariens nya styre kan få för konsekvenser för till exempel stödet till Ukraina. Det är glädjande att det nu finns en enighet, men kommer den här enigheten att hålla? Hur var stämningen på rådet?

Slutligen vill jag fråga statsministern om Gaza. Vi har diskuterat det många gånger i det här formatet. Statsministern brukar upprepa att EU inte är någon stor spelare och inte har något större inflytande. Men samtidigt har ju EU ett avtal med Israel som reglerar handel och ger Israel möjlighet att delta i EU:s forskningsprogram. Att frysa associeringsavtalet så länge förnödenheter inte förs in i Gaza eller så länge Israel bedriver en expansionistisk politik skulle göra EU till en maktfaktor.

Jag vill därför fråga om detta över huvud taget togs upp på rådet. Jag vet att statsministern brukar svara att olika länder tycker olika, men jag vill gärna få höra lite om hur diskussionen gick när det gäller de påtryckningsmedel som EU ändå har när det gäller Israel.

Fru talman! Jag ska inte gå in i en skattedebatt med föregående talare. Den tar vi i valrörelsen.

Nu har det gått lite mer än två år sedan finansutskottet var i Ukraina. Krigets fasor var synliga och uppenbara, men det var ändå rätt lugnt i Kiev. Nu har attackerna mot Kiev intensifierats, och till och med för Ryssland viktiga kulturarv brinner. Putin blir alltmer desperat.

I det läget är det helt rätt att satsa på stöd till Ukraina – och flera av de frågor som togs upp vid vårt besök har Sverige nu agerat på. Vårt stöd är viktigt, och det är glädjande att Sveriges riksdag är enad i detta. Jag och Vänsterpartiet har inga andra åsikter än utskottets i den här delen av den extra ändringsbudgeten.

Jag instämmer i bilden av att hushållen är pressade till följd av kriget i Mellanöstern, som har drivit upp priset på bland annat bensin och diesel. Men samtidigt som hushållen har fått bära bördan under inflationskrisen har företagens vinstmarginaler i princip varit oförändrade. Det kan konstateras att det under den här mandatperioden inte har varit prioriterat för regeringen att stärka ekonomin för personer med små ekonomiska marginaler. I stället har man satsat betydligt mer på den del av befolkningen som har de högsta inkomsterna. Det gäller även sänkt skatt på drivmedel.

Många remissinstanser betonar att ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel motverkar utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn och gör det svårare för Sverige att nå klimatmålen. Det håller jag med om.

Förslaget innebär också att biltrafikens konkurrenskraft stärks i förhållande till kollektivtrafikens, med ökade klimatutsläpp som följd. Därför är det ändå positivt att regeringen har gått fram med sänkta avgifter i kollektivtrafiken för att motverka detta. Priserna i kollektivtrafiken behöver sänkas permanent och bör också omfatta färdtjänsten. Färdtjänsten ingår inte majoritetens förslag, utan den som är beroende av färdtjänst måste fortsätta betala höga avgifter för sin kollektivtrafik.

Vänsterpartiet vill i stället se en permanent sänkning av priserna i kollektivtrafiken, och vi vill också införa en gemensam nationell månadsbiljett. Den ska kosta 450 kronor för vuxna och 225 kronor för barn och unga samt pensionärer. Om Sverigebiljetten införs från och med 2027 har Sverige förutsättningar att minska utsläppsgapet med ca 4 miljoner ton till 2030. Parallellt med införandet av en Sverigebiljett vill Vänsterpartiet se stora investeringar i att bygga ut kollektivtrafiken, med ett särskilt fokus på trafiken i gles- och landsbygd.

I stället för sänkta priser på bensin och diesel vill Vänsterpartiet ge ett stöd till hushållen som träffar bredare och ger mer ersättning till de hushåll i glesbygd som måste ha bil. Totalt får hushåll med lägre inkomster mer kompensation med Vänsterpartiets förslag än vad de får med sänkta skatter.

Regeringens egen utredning visar att det är de med högst inkomster som tjänar mest på sänkta skatter, dels för att de har bil i större utsträckning än de som har låga inkomster, dels för att de också kör mer och därmed tankar mer. Vänsterpartiet vill ge drivmedelsstöd till hushåll i glesbygden, och regeringen vill ge stöd till höginkomsttagare i storstäderna.

Fördelen med Vänsterpartiets förslag är att man inte måste tanka för att ta del av det. Har man möjlighet att låta bilen stå kan pengarna läggas på annat. Vänsterpartiets förslag ökar inte utsläppen.

Vi vill också införa en bred elbilspremie som når alla hushåll med en inkomst som inte överstiger 120 procent av medelinkomsten. Med premien ska det vara möjligt att köpa eller leasa en elbil. Till hushåll utanför storstadskommunerna vill vi ge en extra premie. Vänsterpartiets förslag når över 3 miljoner hushåll jämfört med regeringens begränsade premie som riktar sig till endast 800 000 hushåll. Baserat på underlag inför regeringens elbilspremie uppskattar vi försiktigt att vårt förslag minskar utsläppsgapet med minst 1 miljon ton till 2030.

Fru talman! Det är inte är försvarbart att främja kommersiell drift av flygplatser och flygbolag med skattepengar i en tid då klimatmålen kräver tydliga politiska prioriteringar. Medlen skulle göra bättre nytta genom satsningar som påskyndar omställningen och ökar elektrifieringstakten. På det sättet blir det både billigare och enklare att välja hållbara transportlösningar.

Betänkandet innehåller flera olika stöd, varav jag stöder några och avvisar andra.

I Vänsterpartiets gemensamma reservation med Miljöpartiet föreslår vi att förslaget om ytterligare tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel avslås. Vi säger också nej till utskottsinitiativet om sänkt skatt på jetbränsle. Vi säger visserligen ja till stöd till yrkesfisket och vattenbruket men vi menar att det ska premiera småskaligt och kustnära fiske som går till humankonsumtion, inte storskaligt foderfiske.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Jag vill också ta tillfället i akt att tacka utskottets ledamöter för ett bra samarbete och också tacka kansliet samt önska er en bra sommar.

Om det inte kommer några extra ärenden är det här min allra sista debatt i riksdagen, bortsett från statsministerns återrapport nästa vecka, eftersom jag inte kandiderar på valbar plats. Så jag vill tacka samtliga, också väljarna, för min tid i riksdagen med ett särskilt tack till talmanspresidiet och kammarkansliet. Jag önskar er alla en bra sommar.

Fru talman! Jag instämmer inte i de politiska slutsatserna som den föregående talaren framförde här, men eftersom det här är mitt sista riksdagsår instämmer jag i slutklämmen. Det är dock inte min sista debatt, utan jag kommer tillbaka även i nästa debatt med finansutskottet.

Alla människor ska kunna leva på sin pension och kunna se fram emot ett liv i trygghet efter ett långt arbetsliv. Man ska ha råd att köpa den där koppen kaffe på stan och kanske en present till barnbarnen. Människor ska känna trygghet i att kunna gå i pension vid en rimlig ålder.

Har man haft ett tungt arbete som sliter på kroppen ska man också kunna gå i pension tidigare än om man har haft ett arbete som inte är lika slitsamt. Så ser det inte ut i dag. Alltför många pensionärer lever med låg ekonomisk standard och i fattigdom, och många har så låg inkomstgrundad pension att de har rätt till garantipension.

Detta var en av anledningarna till att Vänsterpartiet för några år sedan såg till att garantipensionen höjdes med 1 000 kronor per månad för dem som behövde det allra mest. Det var enormt viktigt och ledde till att fler pensionärer fick det lite bättre.

När de pensionärer som har det sämst ställt får bättre inkomster skapar det ett tryck på förbättringar även för övriga pensionärer. När pensionssystemet sjösattes på 90-talet utlovades att pensionärerna i det nya systemet skulle få ut 60 procent av lönen. Så har det inte blivit i det allmänna pensionssystemet, utan pensionärer behöver olika former av tilläggspensioner för att komma upp i mer än hälften av sin lön. Så ska det inte vara. Vänsterpartiet har därför bland annat krävt att inkomstpensionerna ska höjas.

Fru talman! Vänsterpartiet är numera med i Pensionsgruppen, som beslutar om förändringar i pensionssystemet. Där har vi drivit på för att inkomstpensionerna ska höjas så att pensionerna hamnar på den nivå som utlovades när systemet infördes. Vi har sagt att det behöver införas en rejäl gas i pensionssystemet som gör att pensionärerna får ta en större del av de pengar som finns i systemet. Avsättningarna till pensionen som andel av löneavgifterna behöver också öka. Nu ska vi äntligen införa den gas som vi från Vänsterpartiet sedan länge har föreslagit.

Jag vill också passa på att säga några ord om pensionsåldern. Vänsterpartiet var emot höjningen av pensionsåldern. Vi var i grunden emot höjningen då det inte samtidigt infördes arbetsmiljöåtgärder som gör att människor klarar av att arbeta längre.

Redan före höjningen av riktåldern var det många i slitsamma yrken som inte orkade arbeta fram till pensionen. För den som har ett arbete med låg lön ger de extra yrkesverksamma åren inte heller särskilt mycket mer i plånboken vid pension.

Den höjda pensionsåldern kan visserligen vara rimlig utifrån antagandet att vi lever längre och därmed kan arbeta längre, men verkligheten ser väldigt olika ut på arbetsmarknaden. Vanligast är att kvinnor inom utbildning, vård och omsorg inte orkar arbeta fram till riktåldern för pension.

Bland alla sysselsatta i åldern 50–64 år bedömer 12 procent att de inte kommer att orka. Bland Kommunals medlemmar är sju av tio oroliga för att de inte kommer att orka arbeta hela vägen. Alltför många börjar och avslutar arbetsdagen med värktabletter redan i dag. Sverige skulle därför också behöva en pension där yrkesgrupper med särskilt slitsamma arbeten helt enkelt går i pension tidigare och inte förlorar pengar på det.

Fru talman! Vi behöver en pension som ger upprättelse åt alla dem som har burit barn i förskolan, gjutit betong, kört buss och skannat varor i kassan. De har burit och bär välfärden på sina axlar och har fått hjulen i det här landet att snurra. De, liksom alla andra äldre, förtjänar en trygg och rimlig pension. De ska inte tvingas leva som fattigpensionärer bara för att de inte har orkat arbeta fram till riktåldern.

Vi behöver också se till att villkoren på arbetsmarknaden förbättras. Ständiga nedskärningar, så kallade effektiviseringar, och ett högt tempo gör att många blir utslitna på jobbet alldeles för tidigt. Arbetsmiljön på arbetsmarknaden behöver förbättras.

Jag är glad för att vi nu har fått en gas på plats, men den är trots allt en försiktig kompromiss. Vänsterpartiet kommer att fortsätta att arbeta för höjda pensioner för alla.

Fru talman! För några år sedan ändrades folkbokföringslagen i syfte att bland annat komma åt välfärdsbrottslighet, och sedan dess har Skatteverket blivit hårdare i sina bedömningar. Före lagändringen 2021 kunde hemlösa folkbokföras med ”utan känd hemvist” i två år även om Skatteverket inte fick kontakt. Det innebar att man var registrerad i Sverige, men utan fast adress och hemkommun. Efter lagändringen avregistreras hemlösa i stället som försvunna om Skatteverket inte får kontakt med personen under en utredning.

Skatteverket uppskattar att det rör sig om upp till 100 personer per år. Det är visserligen inte många, men för dem som avförs är det en katastrof. Det är först när de behöver hämta ut mediciner, skaffa bankkonto eller bank-id, besöka läkare eller ha kontakt med myndigheter som de får veta att de räknas som försvunna och inte längre boende i Sverige. För att återigen folkbokföras måste den hemlösa kontakta Skatteverket och flytta tillbaka till Sverige, trots att hen aldrig flyttat härifrån.

Många av dem som avförs från folkbokföringen är personer som inte vill ha kontakt med myndigheter, och det försvårar för dem att behålla sin folkbokföring i Sverige och att återregistrera sig. Det behövs en fungerande ordning för personer som är bosatta i Sverige men saknar stadigvarande bostad eller av annan orsak inte har möjlighet att ange en adress.

Den som är bosatt i Sverige ska inte förlora tillgången till rättigheter och samhällsservice bara för att hen saknar adress. Förbättringar i folkbokföringen kan inte bara handla om att täppa till kryphål och göra det svårare att fuska. Folkbokföringen behöver också fungera för den som inte fuskar.

Fru talman! Jag står till största delen bakom förslagen i betänkandet och instämmer i att det är angeläget att uppgifterna stämmer överens med verkliga förhållanden eftersom uppgifterna i folkbokföringen läggs till grund för en rad rättigheter och skyldigheter.

Felaktiga uppgifter i folkbokföringen riskerar att användas som redskap för bland annat välfärdsbrottslighet och inom den organiserade brottsligheten. Detta leder både till att välfärden urholkas och till minskad tilltro och legitimitet för välfärdssystemen.

I Skatteverkets rapport Nationell lägesbild över befolkningen uppskattar myndigheten att det bland de folkbokförda som finns och verkar i Sverige finns cirka 116 000 personer som är registrerade med fel folkbokföringsadress.

En betydande andel av dessa folkbokföringsfel är medvetet felaktiga uppgifter, till exempel genom försäljning av möjligheten att anmäla en annan persons bostadsadress som sin egen samt andra typer av medverkan till folkbokföringsbrott.

Det är uppenbart att förslaget kommer att få konsekvenser, i synnerhet för den personliga integriteten för de personer som söker uppehållstillstånd eller asyl i Sverige, bland annat genom förslaget om att Skatteverket och Migrationsverket ska få göra jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck som finns i deras respektive register.

Enligt regeringen själv är det inte möjligt att slå fast exakt hur vanligt det är att personer som söker sig till Sverige använder sig av en falsk identitet. Här menar Vänsterpartiet att det i första hand behöver undersökas hur stort problemet med falska identitetshandlingar eller andra felaktigheter vid ansökan om uppehållstillstånd eller asyl faktiskt är innan förslag till lagändringar läggs fram.

Regeringen har i snabb takt lagt fram flera förslag till lagändringar som syftar till att minska människors möjligheter att söka skydd och skapa sig en framtid i Sverige. Jag anser att samtliga dessa förslag behöver ses över och utvärderas tillsammans i ett sammanhang.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 om att riksdagen bör avslå förslaget om att Skatteverket och Migrationsverket ska få jämföra fingeravtryck och ansiktsbilder med motsvarande uppgifter som finns i den andra myndighetens register.

Jag tackade visserligen mina kollegor i utskottet och utskottskansliet redan i förra veckan, eftersom jag inte tänkte på den här debatten. Jag passar ändå på att denna gång önska er en trevlig sommar!

(Applåder)

Fru talman! Finanspolitiska rådet framhåller att det är anmärkningsvärt att regeringen beskriver lånefinansiering som nödvändig samtidigt som inkomstskatten sänks med ett liknande belopp. Vad gäller det utökade jobbskatteavdraget konstaterar rådet att det är ett ineffektivt sätt att öka sysselsättningen, särskilt då det innebär en betydande och varaktig försämring av de offentliga finanserna. Trots, eller kanske på grund av, skattesänkningarna har Sverige EU:s tredje högsta arbetslöshet. Cirka 500 000 människor, en halv miljon, vill gå till jobbet, men de är i stället hänvisade till Tidös bristfälliga arbetsmarknadspolitik och smädelser.

Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat mest sedan mitten av 80-talet. Under denna mandatperiod har regeringen fortsatt att sänka skatterna för höginkomsttagare och därmed ökat klyftorna än mer.

Regeringen driver en politik som ökar barnfattigdomen och skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har. Rädda Barnens barnfattigdomsrapport kom förra året, och den visade att 276 000 barn lever i ekonomisk utsatthet i Sverige. Det är betydligt fler än före Tidölagets regering.

Inför förra sommaren släppte Frälsningsarmén en rapport som visade att hälften av alla barnfamiljer var oroliga för matkostnaderna när barnen inte kunde äta lunch i skolan. Vart femte barn var hemma hela sommaren utan sommarlovsaktiviteter, och vart tredje barn till föräldrar som är arbetslösa eller sjukskrivna var hemma hela sommaren utan planerade aktiviteter. Denna sommar lär det knappast bli bättre.

Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig själva och sina barn.

Detta bekymrar dock inte högermajoriteten. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före satsningar på barn och unga – satsningar som kan förebygga att unga dras in i kriminalitet. Barnperspektivet lyser med sin frånvaro.

En genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar på ett år än vad statsministern själv har fått på en månad.

Senast barnbidraget höjdes var när Vänsterpartiet budgetförhandlade med S–MP-regeringen 2018. Nu vill vi höja barnbidraget med 500 kronor och indexera det. Det är uppenbart vilket parti det är som står på barnfamiljernas sida.

Fru talman! Sverige har runt fyra dollarmiljardärer per miljon invånare. Det är fler än i de flesta länder och till exempel dubbelt så många som i USA.

Svenska miljardärers förmögenheter motsvarar runt 30 procent av Sveriges bnp. Även det är en av de högsta nivåerna i världen. Deras förmögenheter ökar, och vinsterna i deras bolag ökar.

Nyligen riktades också misstankar om kartellbildning mot ett företag med en av Sveriges absolut rikaste personer som huvudägare. Det är en kartellbildning som har gjort att flera kommuner får betala mer än vad de skulle behöva göra. Det var pengar som skulle göra större nytta i kommunernas verksamhet än i aktieägarnas fickor.

Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner, däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem har tydligt påvisbara positiva effekter på ekonomin. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 200 miljarder kronor per år.

På skatteområdet behöver vi definitivt en mer rättvis beskattning, där höginkomsttagarna bidrar mer medan försäkringsinkomster ska beskattas på samma sätt som lön, vilket innebär skattesänkningar för personer som är arbetslösa eller föräldralediga.

En fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag gör det tydligt att Vänsterpartiets politik riktar sig till dem som behöver det allra mest. Sju av tio hushåll skulle vara vinnare med vår politik.

Sverige behöver en stor skattereform som både ökar skatteinkomsterna och omfördelar skattebördan. Som ett led i detta har Vänsterpartiet föreslagit en utredning om en särskild miljardärsskatt. De superrika behöver betala sin del av välfärden – det gör de inte i dag. De betalar betydligt lägre skatt räknat i procent av sin inkomst i skatt än vad en vanlig löntagare gör.

Förra året gjorde storbankerna tillsammans ett resultat på 177 miljarder kronor. En bankskatt på bankernas övervinster skulle innebära en kraftig förbättring av statsfinanserna. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att pressa ned bankernas vinster så att vanligt folk får en bättre ränta och lägre avgifter.

Fru talman! Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. Det behövs en grön omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik krävs en reformering av miljö- och klimatskatter. Det handlar till exempel om flygskatt och om ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag.

Sänkt skatt på bensin och diesel ökar Sveriges utsläpp. Precis som med all annan skattepolitik från den här regeringen blir det också störst sänkning för de rika. Fördelningspolitiskt hamnar det helt snett. Bland dem med lägre inkomster är det inte ens varannan som berörs av regeringens skattesänkningar. Bland dem med de högsta inkomsterna berörs hela fyra av fem. Eftersom de med högre inkomster också reser mer får de även mer i kronor räknat.

Vänsterpartiet har ett helt annat förslag, som ger bättre fördelningspolitisk effekt. Vi föreslår en tillfällig riktad kompensation till bilägare som har lägre inkomster och därför har drabbats hårt av prishöjningarna. Vi vill också se ett dubbelt stöd till dem som bor i områden med särskilt dålig tillgång till kollektivtrafik och därför inte har möjlighet att välja bort bilen.

I budgetpropositionen för 2026 presenterade regeringen ett högkostnadsskydd för el. Vänsterpartiet kritiserade skyddet och föreslog i stället ett elpristak. Med vårt elpristak hade hushållen i samtliga elområden fått mer pengar till annat i början av det här året. Med regeringen kommer pengarna i bästa fall till midsommar.

Höga elpriser är ett återkommande problem för hushållen. Det behövs en långsiktig lösning för att hålla elkostnaderna på rimliga nivåer. Vi behöver frikoppla de svenska elpriserna från den dyra utländska elen och införa Sverigepriser på el.

Under mandatperioden har utsläppen ökat markant. Med Tidöregeringens klimatpolitik kommer Sverige inte att nå 2030-målen. Sverige behöver en klimatpolitik värd namnet. Sverige behöver en ny regering.

Fru talman! Skatterna ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar. Därtill bör de utjämna inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Skatt ska betalas efter bärkraft, och välfärd ska ges efter behov. Sverige behöver en ny skattepolitik som sätter omfördelning, klimat och välfärd främst i stället för att gynna höginkomsttagare och klimatskadliga utsläpp. Sverige behöver en skattepolitik som minskar klyftorna i samhället, bekämpar barnfattigdomen och bidrar till ett jämlikt samhälle. Sverige behöver en regering där Vänsterpartiet ingår.

Fru talman! Jag vet att jag har dragit över min anmälda talartid, men jag vill ändå ta tillfället i akt att tacka skatteutskottets ledamöter och kansli för de här fyra åren. Detta är inte min sista debatt – jag återkommer nästa vecka. Men det är min sista debatt med skatteutskottet, så jag tackar för dessa fyra år.

(Applåder)

Fru talman! Privatkopieringsersättningen möjliggör för privatpersoner att framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk samtidigt som upphovspersoner får rätt till ersättning för att deras verk kan kopieras. Det är rimligt att upphovsmän och utövande konstnärer får ersättning samtidigt som det är rimligt att man kan spara ned en podd eller musik för att lyssna på senare.

Sedan reglerna kring ersättningen senast sågs över 2005 har mycket hänt. Vi har i dag nya sätt att ta till oss upphovsrättsskyddat material såsom böcker, musik och film, och det har skett en stor teknisk utveckling på området. Vänsterpartiet är därför positivt till att det görs en översyn av regelverket för att anpassa det till en ny tid, och vi ställer oss bakom stora delar av förslagen.

Vi menar dock att framställare av fotografiska bilder även fortsättningsvis bör omfattas av ersättningsmodellen. Många remissinstanser tar upp att konsekvensanalysen av att ta bort fotografiska bilder är bristfällig, och det håller vi med om.

Vi anser också att regeringens förslag om ersättningar endast möjliggör sänkningar av ersättningen och inte höjningar. Detta kan få stora konsekvenser för rättighetshavare över tid och behöver därför justeras.

I andra vågskålen finns konsumentperspektivet. För oss är det viktigt att också bevaka att ny teknologi är tillgänglig för en stor del av befolkningen, men vi menar att det krävs andra nivåer. Därför har vi motionerat om andra och högre taknivåer.

I propositionen föreslås möjligheten att utse medlare. Vi instämmer i det förslaget och menar att det är bra. Det finns dock inga skäl att i detta fall frångå principerna om ersättning som finns i andra medlingsförfaranden, alltså att den part som ansöker om medling också är den som står för kostnaden om inte annat är överenskommet.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer men yrkar bifall endast till reservation 2, vars innehåll jag har redogjort för.

Fru talman! I detta betänkande föreslås åtgärder för att komma till rätta med de problem som finns vid kontroll av leverantörer och sökande vid upphandlingsförfaranden och deltagande i valfrihetssystem. Det är ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt för att komma till rätta med systemets brister.

Vi i Vänsterpartiet välkomnar förslaget om att inrätta en samordnad registerkontroll för upphandlande myndigheter och enheter. Systemet kommer förhoppningsvis att motverka arbetslivskriminalitet och skydda offentliga medel från att tillfalla kriminella eller oseriösa företag. Det är välkommet om systemet bidrar till att skapa förutsättningar för sund konkurrens i offentlig upphandling.

LO anför i sitt remissvar att förslaget inte är tillräckligt långtgående, eftersom kontrollen inte omfattar samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning enligt de obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunderna. Vänsterpartiet delar denna uppfattning. Den samordnade registerkontrollen bör omfatta samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning, och vi har därför föreslagit det i vår följdmotion.

I betänkandet föreslås också att en upphandlande myndighet, med ett fåtal undantag, ska få utesluta en sökande från ett valfrihetssystem på samma uteslutningsgrunder som vid de flesta offentliga upphandlingar. Det finns dock fler uteslutningsgrunder i lagen om offentlig upphandling än i lagen om valfrihetssystem. Vänsterpartiet anser att alla uteslutningsgrunder i lagen om offentlig upphandling ska införas i lagen om valfrihetssystem.

Fru talman! Lagen om valfrihetssystem låter bra i teorin, men det som skulle ha blivit en valfrihetsreform för medborgarna har i stället blivit valfrihet för olika bolag. I min hemkommun Uppsala infördes LOV inom bland annat särskilda boenden under Ebba Buschs tid som äldrekommunalråd. I stället för att planera nya kommunala boenden förlitade man sig på att de privata skulle bygga och planera. Eftersom inga nya boenden hade planerats av kommunen kunde systemet inte avskaffas direkt vid ett majoritetsskifte, även om viljan fanns. Däremot sänktes den vansinnigt höga peng som boendena inom LOV fick jämfört med till exempel den upphandlade verksamheten.

LOV innebär att omsorgsaktörer själva bestämmer när, var och i hur stor utsträckning de vill bygga till exempel äldreboenden. I Uppsala kommuns fall ledde det till ett överskott av platser på särskilda boenden, vilket kostade kommuninvånarna någonstans mellan 30 och 50 miljoner kronor per år, samtidigt som den geografiska spridningen var bristande.

Nu är LOV avskaffad för Uppsalas särskilda boenden och hemtjänst. Valfriheten för kommuninvånaren har inte försämrats. Möjligheten att välja boende finns kvar och har förbättrats eftersom kommunen nu kan planera för en bättre geografisk spridning. Genom att byta ut valfrihetssystem mot offentlig upphandling har man alltså inte bara sparat pengar åt kommunen utan också ökat valfriheten genom att även äldre utanför tätorten kan välja ett särskilt boende nära anhöriga.

Den fria etableringsrätten i primärvården har lett till försämrad kostnadskontroll, över- och underetableringar och mer eller mindre fri lejd för kriminella aktörer att dränera regionernas kassor. Vårdföretag etablerar sig oftast i områden med höginkomsttagare och lämnar dem som arbetslivet har slitit ut åt den offentliga regin.

Marknadslösningar inom sjukvården kostar mer än de smakar. LOV handlar mer om företagens valfrihet än om medborgarnas. Våra skattemedel borde gå till verksamhet och inte till företagens vinster.

I utredningen Fler möjligheter till ökat välstånd, som kom förra året, föreslogs att valfrihetssystemet revideras för att möjliggöra starkare grindvaktsfunktioner mot kriminella och oseriösa aktörer. Utredningen menade också att LOV bör upphävas i sin helhet om det inte bedöms vara möjligt att uppnå detta med en revidering av lagstiftningen.

Fru talman! I det här betänkandet debatteras ju inte förslag med anledning av utredningen Fler möjligheter till ökat välstånd, utan det är i stället Leverantörskontrollutredningens lagförslag som debatteras. Därför har vi i vår motion hållit oss till det som ligger inom ramen för den utredningen. I andra sammanhang kommer vi dock att återkomma till valfrihetssystemet och varför det bör avskaffas i nuvarande form samt till varför Sverige behöver en välfärd utan vinstintresse.

Jag yrkar bifall till reservation 3 men instämmer naturligtvis också i reservation 1, som redan har nämnts.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Kontanternas roll i samhället fortsätter att minska. Det sker trots att det är viktigt att bevara kontanterna som betalningsmedel, dels utifrån beredskapsaspekter, dels utifrån att vissa grupper i samhället har svårt att använda eller har begränsad tillgång till digitala betalningslösningar. För att kontanter ska vara ett fungerande betalningsmedel måste det vara möjligt att betala med kontanter för grundläggande varor och tjänster.

Kontanter är samtidigt vanliga i vissa verksamheter, framför allt föreningsdrivna. Ändå tar banker inte längre emot kontanter eller så tar de ut en hög avgift, och uttagsautomaterna försvinner. Det här ställer till problem, bland annat för den som för en förening hanterar större mängder kontanter.

Det ställer också till problem för många av dem som av olika skäl inte kan eller vill använda elektroniska betalningsmedel. Det kan vara personer som på grund av funktionsnedsättningar behöver använda kontanter, personer på särskilda boenden och personer som lever under hot.

Kontantutredningen lade fram flera förslag på förbättringar av kontanthanteringen, men regeringen valde att ta fasta på bara några få av dem. Skälet i de flesta fall är att regeringen menar att utredningen inte når ända fram om hur förslagen ska genomföras.

Här ger vi från oppositionen regeringen lite hjälp på traven och föreslår en utredning om hur vissa verksamheter av offentlighetsrättslig karaktär ska ta emot kontanter. Från Vänsterpartiets sida hade vi gärna sett att riksdagen fattade beslut om detta direkt, men vi valde att jämka oss med övrig opposition om att utreda hur det ska gå till. Glädjande nog höll även partierna i regeringsställning med oss och sa ja till våra motioner i frågan.

Kanske kan vi alla hålla med om att lagförslagen i propositionen inte ändrar särskilt mycket. Apotek och livsmedelsbutiker i stort tar redan emot kontanter, och att de blir skyldiga att göra det är egentligen bara att ändra praxis till lag, även om det är bra att det nu blir tydligt i lag. Men det som behövs är att den som är hänvisad till kontanter ska kunna leva ett normalt liv, och då krävs mer än bara mat och medicin.

Fru talman! En del av mäns våld mot kvinnor är det ekonomiska våldet. Han har makten över pengarna och konton. En kvinna som flytt kan inte använda sitt kort för att han direkt kan se var hon finns någonstans. En kvinna som planerar att fly kan inte heller använda digitala betalningar utan måste se till att få kontanter för att han inte ska kunna se vad hon gör och vad hon planerar.

Det är bra att hennes möjlighet att handla i butik nu säkras, men hon kan fortfarande inte köpa en biljett på tåg eller buss eller vara säker på att bilen går att tanka med kontanter. Och den som misskött sin ekonomi, till exempel på grund av missbruk, kan nekas bankkonto och därmed möjlighet att betala på något annat sätt än med kontanter.

Riksförbundet för barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning anförde i sitt remissyttrande att personer med intellektuell funktionsnedsättning behöver använda kontanter som betalningsmedel. De kan nekas kort och bank-id av sin bank utifrån en säkerhetsaspekt. Även om de har kort och bank-id kan det vara svårt att använda digitala lösningar. Många appar, hemsidor och digitala betalningsplattformar är inte tillräckligt anpassade för personer med denna form av funktionsnedsättning.

Riksförbundet konstaterar också att social isolering är mycket vanligare hos personer med intellektuell funktionsnedsättning än i den övriga befolkningen. Fikabesök och deltagande i fritidsaktiviteter och evenemang är därför ofta en avgörande faktor för att bryta den sociala isoleringen. Många av dem saknar körkort och är beroende av kollektivtrafiken. Bristande möjligheter att betala med kontanter i kollektivtrafiken begränsar alltså den här gruppens rörelsefrihet. Detsamma gäller många andra.

Vänsterpartiet anser att kontantkravet behöver omfatta de försäljningsställen som krävs för att fler människor ska kunna ha ett fullgott liv. Vi tänker på till exempel kaféer, restauranger, drivmedel, klädbutiker, resor med kollektivtrafik samt olika typer av fritidsaktiviteter.

Fru talman! Vänsterpartiet har länge drivit frågor kopplade till kontanter och tillgång till grundläggande betalningstjänster. Vi står bakom förslagen i propositionen men anser att de behöver förbättras på en rad punkter. I vår motion har vi lagt fram flera förslag, varav ett delvis resulterat i ett tillkännagivande.

I propositionen noterar regeringen att kontant betalningsförmedling, det vill säga manuell service för att betala räkningar med kontanter, kan fylla en viktig roll för de personer som av olika anledningar inte kan hantera elektroniska betalningsmedel. Det finns i dag ingen skyldighet för kreditinstituten att tillhandahålla kontant betalningsförmedling. Möjligheten att betala räkningar kontant över disk har minskat avsevärt under de senaste åren i takt med att bankerna har avvecklat sina bankkontor. Där det går tas det ut en hög avgift per räkning.

Regeringen anför i propositionen att den noggrant kommer att följa frågan. Det duger inte. Vänsterpartiet anser att det bör finnas en skyldighet för kreditinstituten att tillhandahålla kontant betalningsförmedling i rimlig utsträckning i hela landet.

I propositionen väljer regeringen inte heller att gå vidare med utredningens förslag om att utvidga Riksbankens ansvar för kontantkedjan. Vänsterpartiet delar Kontantutredningens ståndpunkt att Riksbanken borde få ett utvidgat ansvar för att kontanter ska kunna användas i hela Sverige.

Vi delar även Riksbankens synpunkt att om Riksbanken ska få nya lagstadgade uppgifter måste dessa vara tydligt definierade. Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag på hur ett utvidgat ansvar för Riksbanken avseende att garantera att kontanter kan användas i hela landet ska tydliggöras och formuleras.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5, som bland annat innehåller förslag om utvidgat kontantkrav, förslag om en skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla manuell betalningsförmedling i rimlig utsträckning samt förslag om ett utvidgat ansvar för Riksbanken att garantera att kontanter kan användas i hela landet.

Fru talman! På grund av det minskade biståndet har till exempel hälsocentraler stängts i Kongo-Kinshasa, vilket har påskyndat spridningen av ebola. Med bistånd hade spridningen kanske kunnat upptäckas tidigare och i bästa fall stoppats.

Samtidigt som biståndet för hälsofrågor och skydd av kvinnors och barns rättigheter har sänkts går svenskt bistånd till organisationer som arbetar mot abort. Anser biståndsministern att det är rätt prioriteringar i en orolig omvärld?

Jag upprepar också min fråga: Kommer Sverige att arbeta för en kraftfull EU-budget när det gäller bistånd?

Fru talman! I en orolig omvärld är den regelbaserade världsordningen tillsammans med investeringar i långsiktiga, jämlika och pålitliga partnerskap viktigt för vår gemensamma välfärd och säkerhet.

Förebyggande arbete räddar liv och minskar lidande och är samtidigt betydligt mer kostnadseffektivt än att hantera kriser och konflikter när de redan inträffat.

Ändå minskades det globala biståndet drastiskt med 23 procent bara förra året. De minst utvecklade länderna får en begränsad och minskande andel av EU:s utvecklingsbistånd. Detsamma gäller EU:s stöd till insatser för mänsklig utveckling såsom hälsa och utbildning i Afrika, trots att investeringar i dessa områden är avgörande för att bygga motståndskraftiga samhällen och främja social utveckling och hållbar tillväxt.

Därför vill jag fråga biståndsministern om regeringen kommer att säkerställa en tillräcklig budget i Sverige och driva på för att EU ska avsätta tillräckligt för centrala utvecklingsområden och för humanitärt bistånd.

Fru talman!

”Se in i mina ögondär kan du spegla digoch möta dig självi mina ögonoch jag i digmedan vidansar

Dansen rymmer möjligheten att se, att minnas, att bli påmind, vilket är en av kulturens uppgifter. En sådan totalupplevelse får man många gånger i dansen. För vem kan sitta still när ett riktigt bra dansband spelar en låt man bara vill dansa till? Benen, armarna, kroppen vill, de vill röra sig till rytmen och leva sig in i musiken. Koden växer fram mellan oss, tecken formas, rytmen och stegen väver allting samman. Vi, du och jag, vi dansar. Jag söker dig och du meddelar mig och finns alltid närvarande liksom jag, dansande med mig. Vi väntar, känner in varann, kommunicerar i dansen.

På detta sätt upplever många som gillar att dansa till dansbandsmusik dansen mellan två människor. Det är för mig ofattbart att man kan låta bli att uppfatta detta som kultur.”

Fru talman! Detta var inte mina ord. Det var Vänsterpartiets tidigare riksdagsledamot Charlotta L Bjälkebring som skrev dem i en motion år 2000. Det har gått snart 26 år sedan hon uttryckte sig så poetiskt i sin och riksdagens allra första motion om att sänka dansbandsmomsen. Hon konstaterade att det kostar mer att röra sig till musik genom att dansa än genom att som publik sitta ned, stå eller hoppa.

Hon frågade: ”Varför ska en kulturform som leder till ökad motion och välbefinnande kosta mer – den borde väl kosta mindre? Vinner vi inte alla på ett gott folkhälsoarbete?”

Till Charlotta L Bjälkebring och alla andra riksdagsledamöter från Vänsterpartiet som motionerat om sänkt moms på danstillställningar utan att få igenom det vill jag säga: Plötsligt händer det! Tack för att ni gjorde grundjobbet och gick före!

Som i så många andra frågor vi i Vänsterpartiet drivit får vi gehör till slut, även om det tagit 26 år. Vid förbudet mot aga i skolan tog det bara 13 år från vår motion till beslut, vilket är snabbt jämfört med lika lön för lika arbete, som blev svensk lag närmare 40 år efter att vi motionerat om det. Lägre moms på danstillställningar är kanske inte i nivå med att förbjuda aga i skolan eller att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete, men det är ändå glädjande att vi nu tar detta beslut.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman!

”Se in i mina ögondär kan du spegla digoch möta dig självi mina ögonoch jag i digmedan vidansar

Dansen rymmer möjligheten att se, att minnas, att bli påmind, vilket är en av kulturens uppgifter. En sådan totalupplevelse får man många gånger i dansen. För vem kan sitta still när ett riktigt bra dansband spelar en låt man bara vill dansa till? Benen, armarna, kroppen vill, de vill röra sig till rytmen och leva sig in i musiken. Koden växer fram mellan oss, tecken formas, rytmen och stegen väver allting samman. Vi, du och jag, vi dansar. Jag söker dig och du meddelar mig och finns alltid närvarande liksom jag, dansande med mig. Vi väntar, känner in varann, kommunicerar i dansen.

På detta sätt upplever många som gillar att dansa till dansbandsmusik dansen mellan två människor. Det är för mig ofattbart att man kan låta bli att uppfatta detta som kultur.”

Fru talman! Detta var inte mina ord. Det var Vänsterpartiets tidigare riksdagsledamot Charlotta L Bjälkebring som skrev dem i en motion år 2000. Det har gått snart 26 år sedan hon uttryckte sig så poetiskt i sin och riksdagens allra första motion om att sänka dansbandsmomsen. Hon konstaterade att det kostar mer att röra sig till musik genom att dansa än genom att som publik sitta ned, stå eller hoppa.

Hon frågade: ”Varför ska en kulturform som leder till ökad motion och välbefinnande kosta mer – den borde väl kosta mindre? Vinner vi inte alla på ett gott folkhälsoarbete?”

Till Charlotta L Bjälkebring och alla andra riksdagsledamöter från Vänsterpartiet som motionerat om sänkt moms på danstillställningar utan att få igenom det vill jag säga: Plötsligt händer det! Tack för att ni gjorde grundjobbet och gick före!

Som i så många andra frågor vi i Vänsterpartiet drivit får vi gehör till slut, även om det tagit 26 år. Vid förbudet mot aga i skolan tog det bara 13 år från vår motion till beslut, vilket är snabbt jämfört med lika lön för lika arbete, som blev svensk lag närmare 40 år efter att vi motionerat om det. Lägre moms på danstillställningar är kanske inte i nivå med att förbjuda aga i skolan eller att se till att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete, men det är ändå glädjande att vi nu tar detta beslut.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Salsta slott ligger i Vattholma i Uppsala kommun. Slottet var ända fram till 1976 bostad för familjen von Essen. I 1600-talsslottet kan man i dag se de gamla miljöerna, då slottet är öppet för allmänheten.

Sedan 1976 ägs slottet av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. År 1993 blev slottet statligt byggnadsminne med hänsyn till dess värde som välbevarat barockslott och platsens långa historia, som sträcker sig tillbaka till 1300-talet.

Men slottet har länge funnits på Statens fastighetsverks lista över möjliga objekt att avyttra. Inga kungar har bott på slottet, så Statens fastighetsverk anser inte att slottet har väsentlig koppling den svenska statens historia och framväxt. För ett par år sedan beslutade Statens fastighetsverk att sätta upp slottet på listan över objekt att avyttra. Om slottet säljs tas möbler och inredning till vara eftersom dessa ägs av Nationalmuseum och inte skulle ingå vid en försäljning. Kulturmiljön skulle försvinna, och slottet skulle bli ett tomt skal.

En jämförelse kan göras med Venngarn slott utanför Sigtuna, som 1983 såldes till Lewi Pethrus stiftelse. När slottet såldes vidare till en privat entreprenör hämtade Nationalmuseum konst och andra inventarier från slottet. Svea hovrätt har slagit fast att Nationalmuseum även har äganderätt till ett antal fasta inventarier på slottet, som kakelugnar, öppna spisar och inredning i det unika slottskapellet, något som dåvarande slottsägare överklagade. I den berömda Disasalen är det tomt på väggarna. De åtta 1600-talsmålningarna finns att se på Nationalmuseum.

När slottet med omgivningar återigen var till salu för ett tjugotal år sedan menade avdelningschefen för slottssamlingarna på Nationalmuseum att staten borde passa på att köpa tillbaka det. Staten borde aldrig ha sålt Venngarn slott, menade han, eftersom det naturligtvis var tokigt att avyttra det. Hela tvistigheten visar hur krångligt det blir när man säljer ett kulturminne som staten ägt sedan 1600-talet, sa avdelningschefen till medierna.

Salsta slott har staten visserligen bara ägt sedan 1976, men historien om Venngarn visar hur krångligt det blir när Statens fastighetsverk säljer kulturmiljöer och Nationalmuseum vakar över inventarierna. Med tanke på alla ägarbyten är det nog bra att Nationalmuseum har tagit hand om den konst och de inventarier som fanns på Venngarn – det som inte hann säljas, vill säga.

Det är dock självklart bättre om våra slott får behålla sin inredning och sin konst och att de är öppna för besökare så att vi alla kan ta del av historien. Historien är inte bara kungar, och den tillhör oss alla – precis som vi alla gemensamt äger alla statliga slott och fastigheter.

Riksantikvarieämbetet går emot Statens fastighetsverks förslag om försäljning och menar att Salsta slott är en av Sveriges mest värdefulla kulturmiljöer och en viktig del av berättelsen om statens och samhällets utveckling. Riksantikvarieämbetet bedömer att en försäljning skulle innebära stora risker för att dessa värden går förlorade. Man menar också att allmänhetens tillgång till platsen begränsas, vilket även Uppsala kommun har fört fram i en skrivelse. Riksantikvarieämbetets yttrande kommer med största sannolikhet att innebära att Statens fastighetsverk inte går vidare med försäljningen, men sista ordet har regeringen.

Fru talman! I det ärende vi debatterar i dag riktar Riksrevisionen kritik mot regeringens styrning av fastighetsbeståndets omfattning. Det gäller till exempel den så kallade avyttringslistan med kulturfastigheter, som har mött omfattande kritik. Regeringens uppdrag till Statens fastighetsverk bör därför revideras så att bevarandet av kulturens och kulturarvets värden ges större tyngd. Kulturhistoriska byggnader som Salsta ska inte säljas, och fastighet och inventarier ska inte splittras.

Jag yrkar bifall till reservationen, som också innebär översyn av Statens fastighetsverks avkastnings- och hyresmodell.

Fru talman! Salsta slott ligger i Vattholma i Uppsala kommun. Slottet var ända fram till 1976 bostad för familjen von Essen. I 1600-talsslottet kan man i dag se de gamla miljöerna, då slottet är öppet för allmänheten.

Sedan 1976 ägs slottet av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. År 1993 blev slottet statligt byggnadsminne med hänsyn till dess värde som välbevarat barockslott och platsens långa historia, som sträcker sig tillbaka till 1300-talet.

Men slottet har länge funnits på Statens fastighetsverks lista över möjliga objekt att avyttra. Inga kungar har bott på slottet, så Statens fastighetsverk anser inte att slottet har väsentlig koppling den svenska statens historia och framväxt. För ett par år sedan beslutade Statens fastighetsverk att sätta upp slottet på listan över objekt att avyttra. Om slottet säljs tas möbler och inredning till vara eftersom dessa ägs av Nationalmuseum och inte skulle ingå vid en försäljning. Kulturmiljön skulle försvinna, och slottet skulle bli ett tomt skal.

En jämförelse kan göras med Venngarn slott utanför Sigtuna, som 1983 såldes till Lewi Pethrus stiftelse. När slottet såldes vidare till en privat entreprenör hämtade Nationalmuseum konst och andra inventarier från slottet. Svea hovrätt har slagit fast att Nationalmuseum även har äganderätt till ett antal fasta inventarier på slottet, som kakelugnar, öppna spisar och inredning i det unika slottskapellet, något som dåvarande slottsägare överklagade. I den berömda Disasalen är det tomt på väggarna. De åtta 1600-talsmålningarna finns att se på Nationalmuseum.

När slottet med omgivningar återigen var till salu för ett tjugotal år sedan menade avdelningschefen för slottssamlingarna på Nationalmuseum att staten borde passa på att köpa tillbaka det. Staten borde aldrig ha sålt Venngarn slott, menade han, eftersom det naturligtvis var tokigt att avyttra det. Hela tvistigheten visar hur krångligt det blir när man säljer ett kulturminne som staten ägt sedan 1600-talet, sa avdelningschefen till medierna.

Salsta slott har staten visserligen bara ägt sedan 1976, men historien om Venngarn visar hur krångligt det blir när Statens fastighetsverk säljer kulturmiljöer och Nationalmuseum vakar över inventarierna. Med tanke på alla ägarbyten är det nog bra att Nationalmuseum har tagit hand om den konst och de inventarier som fanns på Venngarn – det som inte hann säljas, vill säga.

Det är dock självklart bättre om våra slott får behålla sin inredning och sin konst och att de är öppna för besökare så att vi alla kan ta del av historien. Historien är inte bara kungar, och den tillhör oss alla – precis som vi alla gemensamt äger alla statliga slott och fastigheter.

Riksantikvarieämbetet går emot Statens fastighetsverks förslag om försäljning och menar att Salsta slott är en av Sveriges mest värdefulla kulturmiljöer och en viktig del av berättelsen om statens och samhällets utveckling. Riksantikvarieämbetet bedömer att en försäljning skulle innebära stora risker för att dessa värden går förlorade. Man menar också att allmänhetens tillgång till platsen begränsas, vilket även Uppsala kommun har fört fram i en skrivelse. Riksantikvarieämbetets yttrande kommer med största sannolikhet att innebära att Statens fastighetsverk inte går vidare med försäljningen, men sista ordet har regeringen.

Fru talman! I det ärende vi debatterar i dag riktar Riksrevisionen kritik mot regeringens styrning av fastighetsbeståndets omfattning. Det gäller till exempel den så kallade avyttringslistan med kulturfastigheter, som har mött omfattande kritik. Regeringens uppdrag till Statens fastighetsverk bör därför revideras så att bevarandet av kulturens och kulturarvets värden ges större tyngd. Kulturhistoriska byggnader som Salsta ska inte säljas, och fastighet och inventarier ska inte splittras.

Jag yrkar bifall till reservationen, som också innebär översyn av Statens fastighetsverks avkastnings- och hyresmodell.

Herr talman! Fram till 2021 kunde doktorander från länder utanför EES få permanent uppehållstillstånd i Sverige efter fyra års studier. Men efter skärpningar i utlänningslagen tvingades många lämna Sverige efter sin examen. Största anledningen var svårigheten att inom akademin få en tjänst med tillräckligt lång anställningstid för att kunna visa på varaktig försörjning. Osäkra anställningar och korta kontrakt är inte bara ett problem för forskare från andra länder utan för många på våra lärosäten. Men för forskare från länder utanför EES kunde detta innebära att de tvingades lämna Sverige.

Vänsterpartiet var emot lagändringen 2021 eftersom den försvårade för många människor att få uppehållstillstånd i Sverige. De partier som ville skärpa utlänningslagen insåg inte att Sverige i och med skärpningen utvisade forskare som Sverige behövde och att dessa sedan sökte sig till andra länder.

Lagändringen som vi nu debatterar är därför välkommen. Den kommer att öka Sveriges kompetensförsörjning och tryggheten för utländska forskare. Samtidigt finns det andra lagar i Sverige som får utländska doktorander och forskare att tveka. Vad kommer att hända med deras barn? Blir de utvisade när de fyller 18? Splittrar Sverige familjer? Hur permanent är ett permanent uppehållstillstånd när det kan omprövas?

Även de långa handläggningstiderna hos Migrationsverket kan avskräcka forskare från att komma till Sverige och försvåra för dem att stanna i Sverige, även om de på sikt kan få permanent uppehållstillstånd.

Nu får utländska forskare en gräddfil till svenskt uppehållstillstånd, vilket är nödvändigt. Men det finns andra som lever i osäkerhet i Sverige och som borde få permanent uppehållstillstånd. Låt även Ayla, som ska utvisas ensam till Iran, Kani, Diya, Jomana, Afrodite, Batis, Sharre, Manvel och alla andra ungdomar som ska utvisas få permanent uppehållstillstånd. Stoppa alla tonårs- och kompetensutvisningar och återinför särskilt ömmande omständigheter så att 95-åringar får stanna och barn inte får utvisningsbeslut.

Herr talman! Vänsterpartiet har valt att ställa sig bakom förslaget trots att vi ser brister i det. Det är visserligen ett steg i rätt riktning, men fler lagar behöver ändras för att Sverige ska bli det attraktiva land för talanger och internationell kompetens som vi alla ser framför oss.

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! Jag fick dock inget riktigt svar på hur det här med tullar tas emot.

Det är bra att länder engagerar sig, men jag önskar att fler länder kunde engagera sig och kanske inte bara för att få oljan att flöda fritt. Det handlar ju också om människors liv och om hur människor mår i de här länderna.

När vi från oppositionen har drivit frågan om associeringsavtalet har vi fått svar från majoriteten: Nej, det är ingen idé att ta upp det, för vi kommer inte att få enighet. Då vill jag skicka med hur viktigt det är att fortsätta arbeta för det man tror på, för till slut kanske man lyckas komma framåt.

Jag har en kort fråga om långtidsbudgeten: Tror statsministern att det kommer att bli en överenskommelse i tid eller att det kommer att bli som förra gången – ett möte i Europeiska rådet som inte får sluta förrän man har nått enighet?

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen!

Det var många frågor på dagordningen den här gången, men jag tänker hålla mig till Mellanöstern. Vi ser att förhandlingarna mellan USA och Iran verkar gå väldigt trögt. Statsministern nämnde att EU trycker på, men samtidigt är relationen mellan president Trump och Europas ledare inte speciellt bra för tillfället. Kan EU och Europas ledare göra någonting för att påskynda en fredsprocess som leder till en varaktig fred?

Trots vapenvilan mellan Israel och Hamas fortsätter angreppen mot Gaza. Gaza ligger i ruiner, och ingen återuppbyggnad har startat. Gazas civilförsvar bedömer att det fortfarande ligger över 8 000 människor begravda i rasmassorna.

Det kommer rapporter om att Israel fortfarande stoppar humanitära transporter och nu dessutom begränsar tillgången till vatten. Samtidigt vägrar både regeringen och Europeiska rådet att ta till de påtryckningsmedel som finns, som att frysa associeringsavtalet. Avtalet handlar bland annat om handel och ger Israel fri tillgång till europeiska forskningsmedel inom Horisont Europa. Var den frågan uppe i rådet den här gången?

Jag tycker att det är bra att Sverige sedan en tid tillbaka driver frågan om åtgärder mot extremistiska bosättare och ministrar, även om detta borde gälla alla olagliga bosättare och inte bara de extremistiska. Det senaste förslaget om att tullar ska införas på varor från ockuperad mark är bra, men det är definitivt inte tillräckligt. All handel med varor som produceras på ockuperad mark måste stoppas helt.

Min fråga till statsministern är: Hur tas regeringens förslag emot i Europeiska rådet, och kan rådet enas om kraftfullare åtgärder för att få ett humanitärt tillträde till Gaza och börja bygga upp Gaza?

Herr talman! Jag och Vänsterpartiet delar regeringens bild att hushållen är pressade. Under inflationskrisen har hushållen fått bära hela bördan, samtidigt som företagens vinstmarginaler i stort sett har varit intakta och ibland till och med ökat.

Att stärka ekonomin för personer med små ekonomiska marginaler har inte varit någon prioriterad uppgift för regeringen under mandatperioden. Regeringen har satsat cirka fem gånger så mycket på den halva av befolkningen som har de högsta inkomsterna jämfört med den halva av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Svenska folket har lämnats i sticket genom kostnadskrisen.

Vänsterpartiet har lagt fram en lång rad förslag som stärker hushållens ekonomi, inte minst för de hushåll som har små ekonomiska marginaler. Förslagen skulle ha gjort hushållen mer rustade att klara de ökade kostnader som Trumppolitiken har fört med sig.

Vi har bland annat föreslagit en höjning av barnbidraget med 400 kronor i månaden, och inför förra sommaren föreslog vi en lovpeng. Vi prioriterar också åtgärder som sänker kostnader i vardagen, såsom förstärkt högkostnadsskydd och bostadsstöd. Vi har föreslagit sänkt skatt för sjukskrivna, föräldralediga och arbetslösa samt ett reformerat bostadsbidrag som når fler.

Vänsterpartiet har också lagt fram flera förslag som skulle gynna hushållen och samtidigt bidra till omställningen och till att ge Sverige förutsättningar att nå klimatmålen. Bland annat har vi föreslagit att en Sverigebiljett införs och att kollektivtrafiken byggs ut. Vi har förslagit att en bredare elbilspremie, som når fler hushåll, införs samt att ett nytt, färdmedelsneutralt och avståndsbaserat, reseavdrag införs.

Herr talman! Förslaget om sänkt skatt på bensin och diesel riskerar att motverka klimatomställningen, och argumenten för att förslaget är dåligt ur klimatsynpunkt är många. Redan i dag har Sverige halkat efter i elbilsförsäljningen. Det är helt enkelt billigare att tanka bensin eller diesel än att byta till elbil. Transportföretag som har tunga eldrivna transporter kan inte längre konkurrera prismässigt med dem som fortfarande kör på diesel. Omställningen har stannat upp.

Liksom många av remissinstanserna menar Vänsterpartiet att den sänkta skatten riskerar att motverka klimatomställningen, försämra konkurrensförutsättningarna för fossilfria drivmedel samt skapa osäkerhet kring långsiktiga investeringsvillkor. Till och med flera av de remissinstanser som tillstyrker förslaget efterfrågar åtgärder för att främja Sveriges övergång till fossilfrihet. Men några riktigt verkningsfulla åtgärder presenteras inte av regeringen. Att hänvisa till att statliga myndigheter får en kompensation om de ställer om är närmast en löjeväckande åtgärd.

Några remissinstanser påpekar att förslaget även får negativa konsekvenser för Sveriges beredskapslager av drivmedel, eftersom en sådan sänkning av skatten leder till att efterfrågan ökar. Skattesänkningen kan alltså påverka vår beredskap.

Att sänka bensin- och dieselskatten saknar träffsäkerhet, då de med höga inkomster kompenseras lika som de med låga inkomster och då den som kan åka kollektivt men väljer bilen kompenseras lika som den som inte har något alternativ till bilen.

Redan i dag åker norrmän och danskar över gränsen till Sverige för att tanka. I Skåne tankar till och med danska åkerier. Sveriges regering vill alltså skattesubventionera norrmän och danskar samtidigt som man faktiskt försvårar omställningen i Danmark och Norge.

Dessutom sätts den bensin och diesel som tankas i Sverige på Sveriges klimatnota, oavsett var utsläppen sker. Vi riskerar alltså också böter för höga utsläpp. Notan för sänkt bensin- och dieselskatt kan bli hög, både för klimatet och för de svenska skattebetalarna.

Regeringen konstaterar själv att cirka 40 procent i den lägsta gruppen av inkomstfördelningen berörs av förslaget. I inkomstgruppen i den övre halvan av inkomstfördelningen berörs cirka 80 procent. Personer i höga inkomstgrupper lägger dessutom i genomsnitt mer pengar på drivmedel i kronor räknat. Genom att sänka bensin- och dieselskatten gynnar regeringen alltså personer som har råd att betala för sin förbrukning och som också är de som främst borde minska sin förbrukning av fossila drivmedel.

I vår motion med anledning av den ekonomiska vårpropositionen kommer vi att presentera vårt svar på kostnadskrisen. Förslaget kommer att innehålla ett stöd som stärker hushållens ekonomi och samtidigt bidrar till att möjliggöra klimatomställningen.

Herr talman! I budgetpropositionen för 2026 presenterade regeringen ett högkostnadsskydd för el. Vänsterpartiet kritiserade skyddet för att ha en för hög gräns och varnade för att det skulle bli ett slag i luften. När vintern kom steg elpriserna inte oväntat snabbt till höga nivåer. Samtalen till elnätsbolagen från personer som inte hade råd att betala sina elräkningar ökade med nästan en tredjedel. Men trots det nådde spotpriset aldrig regeringens pristak.

Vänsterpartiet föreslog i stället ett elpristak i vår budgetmotion för 2026. Med vårt elpristak hade hushållen i samtliga elområden fått mer pengar till annat under januari och februari och vissa hushåll även i mars. Eftersom hushållen ännu inte har fått ta del av högkostnadsskyddet välkomnar Vänsterpartiet ändå att regeringen nu föreslagit ett elstöd. För många familjer är stödet efterlängtat och ett välbehövligt tillskott för att klara den pressade vardagen.

Stödet hade dock kunnat utformas på ett bättre sätt för att nå fler, framför allt låginkomsttagare. Så som stödet är utformat gynnas dessutom villaägare framför boende i lägenhet. Det riskerar att förstärka klyftorna på bostadsmarknaden. Det är enbart hushåll med individuella elnätsavtal som får ta del av stödet. De som bor i hyresrätter där elen ingår i hyran får ingenting alls. Vänsterpartiet menar att det är beklagligt att regeringen inte har lagt fram ett mer rättvist förslag som är likadant oavsett boendeform.

Höga elpriser är ett återkommande problem för hushållen. Det behövs en långsiktig lösning för att hålla elkostnaderna på rimliga nivåer under kommande vinter. Trots att Sverige producerar billig och fossilfri el som nästan alltid täcker våra egna behov behöver svenska hushåll betala för en feltänkt marknad. Vi behöver frikoppla de svenska elpriserna från den dyra utländska elen och införa Sverigepriser på el.

Herr talman! Tidölaget har gjort oss sårbara för de fossila prischockerna. I stället för att inrätta styrmedel för att göra Sverige mer oberoende av fossila drivmedel har man gjort tvärtom. Man har tagit bort elbilsbonus och gjort det billigare att tanka fossilt, men man har inte satsat någonting på mer och billigare kollektivtrafik. Tvärtom har urholkade statsbidrag till regionerna bidragit till högre biljettpriser. Under högerregeringens tid har prisökningen i kollektivtrafiken varit dubbelt så stor som prisökningen på bensin och diesel.

Under mandatperioden har utsläppen ökat markant. Med Tidöregeringens klimatpolitik kommer Sverige inte att nå 2030-målen. Vänsterpartiet vill göra det billigare och enklare för människor att resa hållbart, till exempel med elbil eller kollektivtrafik. Genom att gynna både klimatomställningen och människors ekonomi bygger vi Sverige starkare och tryggare.

Sverige behöver en ny regering som tar klimatpolitiken på allvar och som sänker utsläppen av växthusgaser. Sverige behöver en regering som satsar på välfärden och som skyddar de mest utsatta hushållen, inte de rikaste.

Vänsterpartiet står bakom samtliga reservationer i betänkandet, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation 1 om att avslå propositionen i den del som gäller sänkt skatt på bensin och diesel.

(Applåder)

Fru talman! Det finns numera bekräftade uppgifter om att Ungerns utrikesminister informerar Moskva om vad som sägs på EU-möten. Även Sveriges utrikesminister uppger att hon under en längre tid har tänkt på vad hon säger på EU:s möten.

Polens premiärminister, som också var Europeiska rådets ordförande under förra mandatperioden, uppger att han bara tar till orda när det är nödvändigt och inte säger mer än han måste på Europeiska rådet.

Avslöjandena om Ungerns utrikesminister och om att Polens premiärminister inte talar helt fritt på Europeiska rådet gör att man ändå kan misstänka att fler ungerska ministrar rapporterar direkt till Moskva.

Min fråga till EU-ministern är hur dessa bekräftade och även obekräftade misstankar påverkar EU:s rådsmöten, hur det har påverkat EU-ländernas statsråds agerande på mötena och om det kan ha påverkat de beslut som har fattats.