Ulf Kristersson

Herr talman! På den blågula sidan finns inga förslag om att införa marknadshyror – så enkelt är det. Vi stoppade de förslag om detta som fanns i den här kammaren. Vi gjorde det heller inte på vilket sätt som helst, utan vi gjorde det genom att avsätta regeringen.

På den rödgröna sidan finns formella riksdagsmotioner där man kräver att bolåneskatt införs för alla människor som har vanliga bolån och där man kräver återinförd fastighetsbeskattning för alla människor som äger en fastighet.

Det är fascinerande. Här står du och hittar på saker och ting, Nooshi Dadgostar, för att slippa prata om att ni tänker driva människor från hus och hem. Ni är det mest vänsterradikala regeringsalternativ som någonsin har funnits i Sverige, i alla fall sedan löntagarfondernas dagar. Vi kommer att stoppa er.

(Applåder)

Herr talman! En lögn blir inte bättre för att den upprepas. Jag är partiledare och statsminister. Det finns inga förslag om att införa det Nooshi Dadgostar kallar marknadshyror.

Faktum är att en regering vid ett tillfälle var snubblande nära att införa marknadshyror. Det var den vänsterregering som vi tillsammans avsatte. Den regeringen, med Socialdemokraterna i spetsen, ville införa marknadshyror. Du och jag stoppade det tillsammans, Nooshi Dadgostar.

Det som händer nu är något helt annat. Ni vill återinföra fastighetsskatten. Om man tittar på vad det skulle kosta människor runt om i vårt land ser man till exempel att det skulle kosta 25 000 kronor om året för människor i Malmö, 20 000 kronor om året – om jag minns rätt – för människor i Borås och 24 000 kronor om året för människor i Jönköping.

Vi lyckades ta bort fastighetsskatten så att människor som hade hus men inte hade höga inkomster slapp lämna hus och hem. Den vill vi återinföra. Ett sådant hyckleri!

(Applåder)

Herr talman! Det är ju fint att Socialdemokraterna nu är emot den politik som de själva tidigare drev och som skapade de här problemen. Det visar på en viss tillnyktring, trots allt.

Vi har skapat nya förutsättningar för att klara av den svenska tillväxten och arbetsmarknaden. Vi har fått ned asylinvandringen till låga nivåer så att vi får en chans att fokusera på integrationen. Vi har fått ned inflationen så att vi kan använda styrkan i de svenska statsfinanserna. Vi har gått från botten till toppen i tillväxtligan. Detta innebär goda förutsättningar.

Som Magdalena Andersson vet har vi en segdragen lågkonjunktur som påverkas av krig i omvärlden, handelskrig och många andra faktorer. Med dessa förutsättningar ser vi dock möjligheter för alla de människor som anstränger sig varje dag att lyfta både sig själva och Sverige. Jag tycker att det är fullt begripligt att unga människor är oroliga för att AI ska påverka deras jobb, men ju mer vi kan om teknologin, desto fler människor kommer att kunna jobba med AI – inte mot AI.

(Applåder)

Herr talman! Jag åker nästa vecka till Linköping för att fira en av dessa nyutexaminerade studenter. Just denna student kommer att ha en ingenjörsexamen i handen. Väldigt hårt arbete har lett henne fram dit, och väldigt mycket hårt arbete ligger framför henne efter denna examen. Jag menar att det är precis den sortens ansträngning som ska löna sig i Sverige.

Arbetslösheten i Sverige handlar i mycket hög grad om att det har kommit väldigt många personer till Sverige som inte kan svenska och som inte har utbildning eller erfarenhet. Om man tar emot 320 000 asylinvandrare under åtta år beställer man ökad arbetslöshet. Om man kryddar detta med 10 procents inflation och lågkonjunktur ökar dessutom all annan arbetslöshet.

Nu lovar ni att göra samma sak igen: öka antalet asylinvandrare och driva en ekonomisk politik med höjda skatter som kommer att höja inflationen. Det är ni som skapar problemen och vi som städer upp efter er.

(Applåder)

Herr talman! När Magdalena Andersson vill vinna val lovar hon allt till alla men vägrar berätta vem som ska betala. Vi vet hur det gick sist de hade makten. De höjde eller införde 46 olika skatter på åtta år. Ändå var Sveriges statsskuld högre då än den är nu. Inflationen var 10 procent. Bolåneräntorna var på väg mot en tredubbling.

Nu vill de göra detta igen – Socialdemokraterna, med sin helt nya bolåneskatt, och Vänsterpartiet, med en återinförd fastighetsskatt. Just det är de faktiskt tydliga med, men de är inte tydliga med att det kommer att kosta. Bank efter bank säger tvärtom. Införs det en skatt på bolån blir bolånen dyrare – det är ingen rocket science. Det är precis som att maten blir billigare när vi sänker skatten på just mat.

De rödgröna partierna försöker nu dölja sina planerade skattehöjningar, för de vet att svenska folket inte vill ha dem. Men vi kommer att avslöja dem. Vi vet att hårt arbetande svenskar inte klarar av fler och höga skatter.

Min fråga till alla väljare, i dag och hela vägen fram till valdagen, kommer att vara denna: Har ni verkligen råd med en rödgrön regering?

(Applåder)

I detta anförande instämde John E Weinerhall, Gustaf Göthberg, Marie-Louise Hänel Sandström, David Josefsson och Viktor Wärnick (alla M) samt Erik Hellsborn (SD).

Herr talman! Om 95 dagar är det val i vårt land, och det är ett vägval. Antingen håller vi kursen, fortsätter få ordning på Sverige och bygger ett land där ansträngning alltid lönar sig och där brott alltid straffar sig. Det är ett i djupaste mening rättvisare land. Eller så byter vi riktning, som de rödgröna partierna vill, och höjer bidragen, ökar asylinvandringen, ökar utlandsbiståndet och låter hårt arbetande familjer betala allt med höjda skatter. Två helt olika vägar är vad valet handlar om.

Herr talman! Socialdemokraterna går nu till val på att svenska folket skulle ha dåligt minne och ha glömt bort deras åtta år vid makten. Låt mig därför bara påminna om hur det var 2022.

Sverige blev fattigare. Vi hade skenande inflation som åt upp tio års reallöneökningar. Socialdemokraterna höjde eller införde 46 olika skatter på åtta år – 46! Många familjer öppnade elräkningen med en klump i magen och tankade bilen med en annan klump i magen.

Sverige blev också farligare. På den här tiden var det grov brottslighet och ett extremt dödligt gängvåld som gjorde Sverige känt utomlands. Nu är det framgångsrika företag igen som gör det, så som det ska vara.

Sverige tog emot 320 000 asylinvandrare under de här åtta åren utan en tanke på integrationsproblem. Bara under Magdalena Anderssons egna elva månader som statsminister ökade asylinvandringen med nästan 50 procent.

Svenska folket såg resultaten av en ogenomtänkt politik och gav den regeringen sparken.

Herr talman! Sverige är bokstavligt talat byggt på hårt arbete, och i Sverige ska ansträngning alltid löna sig. Det är också mitt allra främsta vallöfte: Ansträngning ska alltid löna sig.

Vi vill att två normala inkomster ska räcka för att kunna köpa sig ett litet hus till sin familj, så att fler svenskar får chansen att spela fotboll med barnen på baksidan av det huset och den gräsplätten. Därför vill vi att en vanlig familj under nästa mandatperiod ska få ytterligare 5 000 kronor kvar i plånboken varje månad.

Sverige ska bli ett land där man kan känna framtidstro igen, där man vill bilda familj. Oavsett om man är född i Sverige eller utomlands ska man med egen kraft kunna förverkliga små eller stora drömmar. Dit kan Sverige nå om vi håller kursen.

I snart fyra år har vi jobbat otåligt men uthålligt för att börja lösa Sveriges riktigt stora problem. Vi har sänkt skatten på arbete, mest för dem med låga och genomsnittliga löner. Vi har sänkt förskole- och fritidsavgiften. Vi har sänkt skatten på drivmedel och på el. En vanlig barnfamilj får varje månad nu behålla 5 000 kronor jämfört med 2022.

Vi har mer än halverat det dödliga gängvåldet, men det betyder att hälften ännu återstår. Byt alltså inte riktning! Regeringens kamp mot de kriminella gängen måste fortsätta, även efter valet. Då kan vi ta itu med vardagsbrottsligheten, källarinbrott, butiksstölder, bedrägerier mot äldre och farliga fortkörningar utanför skolan.

Med samma kraft som vi bekämpar gängen bekämpar vi våldet mot kvinnor. Sverige ska vara ett land där unga kvinnor vågar ge sig ut och springa på kvällen och där gamla kvinnor aldrig ofredas eller våldtas i äldreomsorgen.

Asylinvandringen är nu den lägsta på 40 år. Den som kommer hit och begår brott kommer att utvisas ut ur landet, medan de tonåringar som tvärtom gjort allting rätt får en chans att stanna kvar. För ansträngning ska löna sig, och brott ska straffa sig.

Sverige är på rätt väg, men vi är inte framme. Vi är stolta, men vi är inte nöjda.

Mot mitt blågula lag i politiken står ett rödgrönt lag som säger att de vill byta riktning. Den riktningen är vänsterradikal, styrd av S, V och MP. Med en rödgrön regering blir det högre skatt för dem som jobbar och högre bidrag för dem som inte jobbar – och mer bidrag ut från Sverige till andra länder.

Mina frågor till svenska folket är därför de här: Har du verkligen råd med en rödgrön regering? Har du efter tre års utbildning till sjuksköterska råd med höjd skatt på din lön? Har du som redan har dyra bolån råd med en bolåneskatt som höjer din räntekostnad? Har du som köpt hus råd med en återinförd fastighetsskatt? Har du som inte bor i storstad råd med 10 kronor högre dieselpris? Tänk efter innan du röstar!

Herr talman! Jag är övertygad om att en majoritet av alla svenskar kommer att svara nej på alla dessa frågor. Om de rödgröna blir vinnare blir hårt arbetande svenskar förlorare. Det är mycket som står på spel i valet den 13 september.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Ludvig Ceimertz, John E Weinerhall, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Caroline Högström, David Josefsson, Mattias Karlsson i Luleå, Ulrik Nilsson, Stefan Olsson, Thomas Ragnarsson, Jesper Skalberg Karlsson, Maria Stockhaus, John Widegren, Viktor Wärnick och Boriana Åberg (alla M) samt Staffan Eklöf och Erik Hellsborn (båda SD).

Herr talman! Jag tror att de som har sett Ebba Busch i en ganska viral video beskriva vad Sverige gör för att behålla flaskhalsintäkterna i Sverige inte kan ha missat poängen. Men några har uppenbarligen inte lyssnat eller önskar möjligen att det inte skulle lyckas. Vi kämpar i denna fråga av exakt följande skäl: Flaskhalsintäkterna är betalade av svenska konsumenter, och deras explicita syfte är att användas för att bygga ut nätkapacitet så att det inte ska finnas brist i överföringsförmåga.

Vi har säkrat att den idé som fanns att en stor andel av dessa intäkter skulle gå till andra länders nätuppbyggnad inte blir verklighet. Det var det vi som gjorde medan ni tittade på. Det ni lyckades göra var att få till stånd ett engångsundantag för att kunna återbetala en del av dessa pengar till svenska elkonsumenter. Nu har vi begärt en bredare flexibilitet så att dessa pengar kan användas till att exempelvis bygga ny produktionskapacitet.

Detta är lite tekniskt, men eftersom ni har så hög svansföring i frågan borde ni sätta er in i hur det faktiskt går till.

(Applåder)

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Herr talman! Det var ett intressant och imponerade batteri av flera distinkta frågor på knappt två minuter. Låt mig hålla ett litet seminarium.

Nej, allvarligt talat. Det är jätteviktigt att lista fler fartyg i den ryska skuggflottan. Det pågår ett systematiskt arbete. Fartygen ska identifieras, och det kräver att många länder gör det. Sedan ska man agera så långt internationell rätt tillåter. Man måste också fortsätta att vara framåtlutad, så som vi, Frankrike och flera andra länder har varit.

En missuppfattning är att Sverige har ändrat policy. Så är det inte, utan vi har använt de möjligheter som har givits, framför allt att ingripa vid falsk flagg. Vi missbrukar alltså inte sjörätten, utan vi använder sjörätten på ett väldigt framåtlutat sätt. Detta har Ryssland också upptäckt och inte alltid uppskattat.

Så till kombinationen av civilförsvar och civilsamhälle. När det gäller rule of law, som det heter på engelska, var det många med mig som underströk vikten av rättsstatens principer, inte minst med tanke på Ungern. Detta måste skrivas in på ett tydligt sätt för att undvika framtida missbruk av länder som har blivit medlemmar. Detta gäller även civilförsvarsfrågorna. Finlands förre president Sauli Niinistö har ju skrivit en hel rapport om detta för EU, där många slutsatser dras av ukrainska erfarenheter. Det pratas ofta om det militära försvaret medan det pratas alltför lite om det civila försvarets betydelse. Men utan ett fungerande civilförsvar kan det militära försvaret aldrig göra sitt jobb.

Grön teknologi är jätteviktigt, och vi är för allt detta. Det är bra att konkurrenslagstiftningen luckras upp lite grann så att man kan skapa europeiska vinnare som kan konkurrera globalt. Jag är lite rädd för viljan att plocka ut nationella vinnare där massiva statsstöd ska gå in i just det egna landets företag. Jag är lite skeptisk till sådana saker.

Herr talman! Det var ju bra att få den frågan en gång till! Det här är dock allvarliga saker; jag får säga det först eftersom vi skrattar åt det.

Jag brukar ofta säga att en regering som inte ens fick igenom sin egen budget – det skedde inte en gång, inte två gånger, utan tre gånger – har inte så mycket att lära oss andra om ekonomisk politik, för att säga det uppenbara. Det här är ju väl känt, vilket jag inte behöver säga här.

Men en underrapporterad sak är att man inte heller hade kontroll över EU-budgeten. Det var ingen liten sak. Regeringen hade kunnat hamna i en situation där Sverige som enda land blockerade hela budgeten för att Socialdemokraterna inte hade majoritet i Sveriges riksdag. De var tvungna att komma till oss och be oss hjälpa dem att få igenom budgeten, och det gjorde vi givetvis gärna för att ta ansvar för Europa. Men detta säger något om vad som händer när man är så mån om att regera men inte har majoritet för innehållet när man regerar. Det tycker jag är en läxa inför kommande val.

Herr talman! Min polske kollega, premiärminister Donald Tusk, sa efter mötet att Ryssland för första gången inte var med på mötet.

Nej, någon antiukrainsk koalition finns inte; man ska ändå vara rättvis. Man tycker olika om en massa olika frågor. Det är väl känt, och det har vi kunnat hantera genom åren. Det är så att Slovakien och Tjeckien nu ersätter Ungern – inte så här långt i alla fall.

En sak är hur vi får mer enighet för att ställa upp för Ukraina i kriget. En annan sak är naturligtvis hur uthålligt det blir i tider av tuff ekonomi. Hur uthålligt blir det när USA alldeles uppenbart lämnar över mer och mer till Europa självt att stå för detta? Hur uthålligt blir det om de energiproblem vi ser nu blir en riktig energikris framgent och ekonomin blir ännu tuffare? Hur uthålligt blir det när medlemskapsfrågan prövas på allvar?

Jag skulle inte våga måla i bara rosiga färger, utan det finns många problem kvar. Men desto viktigare är det att ta vara på den sammanhållning som finns. De 90 miljarderna är en otroligt stark signal till Ukraina men också till USA om att vi verkligen tar vårt ansvar på stort allvar.

Det är också en enorm signal till Ryssland: Ni må sitta där och spendera mer och mer av era pengar för det här kriget, men vi bevisar att vi har uthållighet tillsammans med Ukraina.

Det sker stora saker, trots att det handlar om beslut som vi helst hade sett fattas för länge sedan.

Herr talman! Olika europeiska länder har helt uppenbart olika närhet till olika länder i Mellanöstern. Det vet vi sedan lång tid tillbaka, och det är inget konstigt i detta. Dessa band är nog starkare än de gemensamma europeiska banden.

Det här inte är en europeisk svaghet, utan det finns även en ovilja hos många EU-länder att överlämna politiken i gemensamma händer. Vi har länge hört till de länder som har varit mest framåtlutade för en mer gemensam utrikes- och geopolitisk kraft men inte gemensam skattepolitik. Andra länder tycker precis tvärtom: Rör inte vår unika utrikespolitiska förmåga, men ta gärna upp skatt gemensamt! Det finns alltså väldigt olika uppfattningar om det.

Som jag sa i min inledning talas det ganska mycket om behoven, men det betalas för lite. Det har gällt Ukraina, och det gäller nu också Mellanöstern. Jag tycker att Sverige har föregått med ett väldigt gott exempel, vilket också noteras i de här sammanhangen.

Herr talman! Absolut, det diskuterades rätt ingående. Jag tror att jag nämnde det.

Att bestämma vilken energimix man vill ha förblir dock en nationell kompetens, av rätt uppenbara skäl. Man har trots allt olika naturliga förutsättningar. Vi har vattenkraften som en unik förmåga hos oss, något som inte alla länder har. Kärnkraft kan alla i princip ha om man vill det. Olika länder har olika förutsättningar, framför allt för sol och i viss mån också för vind.

Tidigare fanns ett nästan inbyggt motstånd mot kärnkraften. Till och med saker som att det inte fick ses som en hållbar investering och sådana dumheter har tagits bort helt och hållet. Nu finns en väldigt bred acceptans för detta, vilket är det nya. Men det förblir som sagt en nationell kompetens.

Låt mig också säga ett ord om det som vi nu ser, nämligen en global störning som är riktigt stor. Men vi ska inte förväxla saker och ting. Den globala störningen tar sig igenom, men inte alls med fullt genomslag till alla länder. Vi ser i första hand stora asiatiska störningar, eftersom det mesta av den oljan och naturgasen går till olika asiatiska marknader. Det finns stora störningar där.

Vi har även en störning i Europa. Den är av naturliga skäl större i de länder som har ett större energimixberoende av olja och gas. Har man dessutom dålig ekonomi blir det extra smärtsamt när de höjda priserna slår igenom i hela energiproduktionen. Just nu slår det i mycket mindre grad mot Sverige, men alldeles uppenbart syns det på priserna.

På pressbriefingen för en stund sedan visade vi att det finns en tidig varning utfärdad för flygbränsle. Där har vi en högre importandel än för till exempel bensin. Det är en tidig varning, vilket absolut inte betyder ransonering. Men det nämndes att man behöver vara uppmärksam på situationen dit man ska flyga.

Herr talman! Jag är lite varsam eftersom vi inte ens har en ny ungersk regering på plats. Den 15 maj sägs det att den ska vara installerad. Vi får nog en första fingervisning då om hur måna de är om att verkligen visa att det är en ny linje på plats där, men vi har naturligtvis förhoppningar om att öppna kluster ett. Det är ingen tvekan om den saken. Vi får nog återkomma, kanske i juni. Då tror jag att vi har en bättre bild, för kommissionen kommer att vilja driva på rejält. Att det finns starkt stöd från många länder för att använda momentum efter Ungern tycker jag är alldeles uppenbart.

Herr talman! Jag har också prövat. Jag var på Kyiv School of Economics för ett par år sedan och gästföreläste för studenter som läste statsvetenskap, ekonomi och public policy. De ställde förstås frågan: ”Hur långsamt kan det gå med våra medlemskapsförhandlingar?” Jag försökte förklara hur regelverket ser ut men också olika länders olika uppfattningar. Till slut var jag tvungen att säga att en dag när ni är EU:s 28:e medlemsland kommer det 29:e landet att knacka på dörren. Då ska ni ta ställning till om de lever upp till alla de kriterier som ni tycker är i unionens gemensamma intresse. Och jag är inte hundra procent säker på att ni omedelbart kommer att säga ja då. Det höll de faktiskt med om.

Det här är svåra saker. Det är alldeles uppenbart att det värsta problemet nu har tagits bort, och det är bara bra. Sedan tror jag inte att vi ska räkna med en dramatisk ungersk förändring i synen på medlemskap, det vill säga på processen. Även vi upprätthåller en grundläggande uppfattning om att man ska leva upp till EU:s krav för att bli medlem. Här tar vi inte en massa andra hänsyn. Det är viktigt.

Samtidigt pågår diskussioner om man kan skynda på det här på olika sätt. Tyskland har ju tagit initiativ för att diskutera en snabbare väg framåt och pröva den med lite olika länder. Ingen kom så att säga fram ur garderoben och sa: ”Vi är emot.” Men de ganska självklara invändningarna hörs. En självklar invändning är hur fort det egentligen går med antikorruption och sådana saker. En annan invändning är hur vi ska hantera alla stater i västra Balkan om vi ska ha ett snabbare spår för Ukraina. En del länder är minst lika engagerade i västra Balkan som i Ukraina. En tredje invändning kommer från de länder som vet att de till och med måste ha folkomröstning om ett resultat av medlemskapsförhandlingar.

Jag ser alltså rätt många hinder i vägen. De ser även president Zelenskyj, så han var väldigt resonabel i frågan. Men det finns en hög förväntan, och vi ska göra vårt för att infria den.

Herr talman! Långtidsbudgeten kommer vi att återkomma till många gånger. Jag har inga exakta uppfattningar om den saken just nu. Fokus har lagts på det centrala intresset att inte öka kostnaderna för svensk del.

Här och nu är det ingen tvekan om att det antagligen behöver göras ett antal statliga insatser därför att man inte kan ersätta det fossila med någonting annat just nu. Det skulle bara urholka ekonomin hos människor och företag och sänka konkurrenskraften ytterligare. Det är ingen tvekan om att man på kort sikt måste göra saker och ting, men den korta sikten måste paras med långsiktiga insatser som bygger ett oberoende energisystem i Europa.

Det är väl en nästan makalös paradox att trots att vi har gjort så mycket rätt i Sverige under lång tid påverkas vi återigen av gaspriserna i Europa. De tillverkar el av gas, vilket slår igenom i södra Sverige på grund av att man i Tyskland inte har en stabil elproduktion och att vi har lagt ned kärnkraft i södra Sverige. Det är en riktigt dålig kombination.

Herr talman! Absolut, och jag sa också att en viktig slutsats från kommissionen är att göra Europa oberoende av fossil energi, framför allt från farliga platser men i förlängningen från alla platser.

Det är precis det som den svenska erfarenheten visar. När vi byggde ut kärnkraften efter vattenkraften fick vi ett näst intill helt fossilfritt elsystem i Sverige. Det är så självklart för oss att vi inte inser vidden av det.

Vi hade just en pressgenomgång för att titta på den samlade energisituationen just nu. Där visade vi en graf över olika länder, där den ena axeln är statsskuldsnivåer, det vill säga handlingsutrymme att agera om det går åt skogen, och den andra axeln graden av fossilt beroende i energimixen.

Sverige ligger längst ned i vänstra hörnet, där man ska ligga – lågt beroende av olja och gas i energimixen, låg statsskuld. Italien ligger tyvärr i det övre högra hörnet – mycket högt fossilt beroende, mycket hög statsskuld.

Slutsatsen är banal: Bygg fossilfri energi! Jag har inte ett dugg emot att det alltid stavas förnybart och vindkraft i Miljöpartiets värld. Jag har inget emot detta, men det stavas också kärnkraft. Utan kärnkraft kommer man inte att få plats med mer väderberoende kraft, så det finns ingen motsättning däremellan.

Allt fler länder är med i kärnkraftsalliansen som vi, Frankrike och andra är drivande i. I de flesta länder är den politiska dramatiken helt borta, men vi har ju förlorat en massa år. Det tar tid att ställa om hela energisystem.

Man har nu gått från rysk gas och olja till annan gas och olja. Det är inte bättre för klimatet men lite mindre säkerhetspåverkande. Den resan måste fortsätta hela vägen fram.

Herr talman! Migrationsfrågorna var inte uppe alls på det här europeiska toppmötet. De är ju permanent viktiga, och jag har ganska många gånger återkommit till att Sverige tillsammans med Danmark, Italien och ett växande antal länder har drivit på för alltifrån bättre skydd av yttre gräns och att se till att samarbete med transit- och ursprungsländer fungerar bättre till bättre möjligheter att utvisa människor som har begått brott, där konventioner i dag kan stå i vägen.

Allt detta tycker jag fungerar alldeles utmärkt. Sedan är det alldeles uppenbart att mer återstår att göra.

Ett viktigt beslut på Europeiska rådet förra gången var att Europeiska rådet uttryckligen uttalade att ett nytt 2015 inte är aktuellt. Vi kommer inte att hamna i samma situation en gång till. Det är en rätt tydlig signal när det är rätt stökigt i omvärlden.

Herr talman! En av slutsatserna från Europeiska rådet och kommissionen var att Europa måste bygga ut sin egen fossilfria energiproduktion dramatiskt. Det har inte gjorts hittills. Man har förlitat sig alldeles för mycket på fossila bränslen, först från Ryssland, sedan från Gulfen och många andra ställen.

Det nya, och jag vet att ni inte vill se det, är att EU-kommissionen uttryckligen pekar även på kärnkraft. Det har varit tabu i Europa, för många länder har haft blockeringar mot kärnkraft. Nu för tiden är det allt färre länder som har det, eftersom man inser att det inte finns något alternativ. Ökad pragmatism, ökat säkerhetspolitiskt medvetande och ökat klimatpolitiskt medvetande gör att det måste handla om en kombination av kärnkraft och förnybart om Europa ska bli oberoende av fossil gas och olja och ha egen energiproduktionsförmåga. Det ser lite olika ut i olika länder. Det finns länder som har bättre förutsättningar för vattenkraft och alldeles uppenbart länder som har bättre förutsättningar för solkraft.

Det finns alltså olika intressen men ett växande intresse för kärnkraft i Europa. Det är det unikt nya, och där ligger Sverige nu i framkant. Vi fattade som bekant i december ett beslut med 80 procents majoritet i Sveriges riksdag om att sjösätta ett nytt kärnkraftsprogram i Sverige. Så gör vi oss oberoende också i Sverige.

Sedan vill jag bara nämna att elbilsförsäljningen ökar i Sverige. Den minskar inte.

Herr talman! Ledamoten ställde en utomordentligt bra fråga. Jag tror att Europeiska rådets ordförande, António Costa, lite på skämt och lite på allvar påpekade att det lär vara ett möte i Europeiska rådet runt den 17 december och att vi då har tiden från den 17 december till kvällen den 23 december på oss att lösa frågan ifall den inte är löst tidigare.

Ingenting talar för att det här kommer att bli enkelt. Ingenting talar för att det kommer att lösas förrän det måste lösas. De allra flesta verkar vara överens om att man inte vinner någonting på att skjuta detta bortom årsskiftet.

Min bästa gissning just nu är att vi kommer att hantera detta före årsskiftet, och då har vi hela 2027 på oss för allting innan det börjar gälla 2028. Men det är absolut inget löfte, och jag tror att alla länder kommer att hålla ganska styvt på sina ståndpunkter tills man tvingas hitta kompromisser.

Herr talman! Det enkla svaret är nog: nej. EU visar inga nya tecken på att kunna enas i nya frågor. Jag tror att jag har haft ett tiotal återrapporteringar i den här kretsen i ungefär samma läge.

Vi har enighet om att fördöma övergrepp. Vi har enighet om de-eskalering. Vi har enighet om vikten av humanitärt tillträde och sådana saker. Men det finns ingen grundläggande europeisk enighet om de grundläggande konflikterna i Mellanöstern. Just nu kan vi naturligtvis också enas om hur dåligt det är med alla ekonomiska spridningseffekter som detta får långt bortom Gaza – nu pratar vi om hela kriget.

Allt detta kan vi enas om, och därför läggs det mest fokus på hur vi hanterar saker rent praktiskt, till exempel ekonomiska insatser.

Det finns också en viktig fråga som förvisso inte är en EU-fråga men som många EU-länder är inblandade i: Vad skulle Europas länder kunna göra efter stridigheterna för att säkra fri sjöfart i Hormuzsundet, till exempel?

Allt det här är viktiga saker. Men någon ny grundläggande enighet när det gäller synen på Mellanöstern finns helt enkelt inte, och det tror jag är ganska väl känt. Detta hindrar inte att man diskuterar och att länder tar intryck av varandra och så vidare. Men som jag sa i min inledning: EU är ingen stor maktfaktor när det gäller den övergripande Mellanösternpolitiken.

Däremot har enskilda länder – i varierande grad – väldigt mycket kontakt med olika länder i regionen. Frankrike och Libanon är ett uppenbart exempel. Många har bilaterala kontakter, även krävande sådana, med Israel. Vi har en kraftigt ökad kontakt med gulfstaterna sedan ett antal år tillbaka. Det sker alltså mycket påverkansarbete, men det finns ingen ny gemensam europeisk ståndpunkt.