Ulf Kristersson

Herr talman! Dieselskatten är en av de här sakerna. Nu har vi lämnat in en speciell begäran om att få sänka den, och den har vi ännu inte fått svar på. Sedan kan man säga att den ligger väldigt nära frågan om flexibilitet i största allmänhet.

Kommissionen använder de tre T:na – timely, temporary och targeted. På goda grunder är kommissionen rädd för långvariga statssubventioner och snedvridning av marknader, bland annat att länder som redan har för dåliga statsfinanser ska urholka dem ytterligare. Men att kommissionen kommer att komma med flexibiliteter och att länder då får gå in och stötta hushåll – det är i praktiken det som det handlar om – är alldeles uppenbart. Frågan är hur långtgående och hur långvariga de blir. Det återstår att se.

Herr talman! Det är alldeles riktigt att beroendet av rysk olja – alltså formellt sett laglig rysk olja – fortsätter att vara för stort i ett antal länder. Det kommer vi nog att få se framöver också. Det är dåligt på många olika sätt, men det är naturligtvis mindre dåligt när det inte längre leder till låsningar gentemot Ukraina.

Det är en komplex situation inför den här budgeten. Det är nämligen, som jag sa, ett ganska stort antal länder som har den gemensamma ståndpunkten att det är en alldeles för stor budget. Det beskrevs ganska livfullt och med ganska ultimativa uttryck – allt från den tyska konstitutionsdomstolen till detaljerade beskrivningar av hur stor nettoutgiftsökning det skulle bli för ett antal länder – på ett sätt som de andra inte kunde missförstå. Där är en grupp länder.

En annan grupp länder är nästan mest inne på att slå vakt om det de redan har, det vill säga mycket pengar till jordbrukspolitik och sammanhållningspolitik. Det råkar sammanfalla med att det är länder som ofta inte är nettobidragsgivare.

Sedan har vi en skara länder som tycker att det är rätt viktigt att skifta tyngdpunkt. Det handlar om mer pengar till att skydda yttre gräns, mer pengar till försvarsindustrisamarbete, mer pengar till säkerhetsfrågor och mer pengar till klimatomställningen. Det är alltså genuint gemensamma europeiska frågor som länder inte kan lösa själva. Ska man skifta om krävs det mer pengar där och mindre pengar på andra ställen, och då skapas det nya låsningar.

Sedan finns det länder som av helt olika skäl vill att det ska vara nya egna resurser. En del vill det av rent pragmatiska anledningar. De har inte pengar själva och tror att de, om de plockar upp nya europeiska pengar, åtminstone slipper få en ökad prislapp vad gäller den egna betalningen. Andra vill detta av lite mer principiella anledningar. Ett land som Frankrike döljer inte att man verkligen vill ha mer gemensamt europeiskt och ser en fördel med det.

Herr talman! Den här grälsjukan är nästan underhållande. Ibland får man en känsla av att ni vill att det ska misslyckas och att ni inte önskar något hellre än att det ska gå åt skogen. Det är verkligen fascinerande.

Jag sa att vi har säkrat flaskhalsintäkterna till Sverige. Det är alldeles riktigt. Jag sa även då att flexibiliteten ännu inte är löst. Vi vill ha maximal flexibilitet, på ett sätt som inte har funnits tidigare, att använda pengarna som vi vill. En gång hade vi ett undantag när det handlade om att återbetala dem efter dyra elräkningar. Nu vill vi ha ny flexibilitet. Den frågan återstår. Jag har inte sagt mer och inte sagt mindre.

Men sluta låtsas att ni inte har förstått vad jag har sagt!

(Applåder)

Herr talman! Flaskhalsintäkterna till Sverige är säkrade. De säkrades redan på toppmötet i mars. Det är inte detta som är frågan längre. Frågan nu handlar om exakt vilken grad av flexibilitet som Sverige får när det gäller att använda flaskhalsintäkterna.

Ganska många av oss trodde att detaljrikedomen i den så kallade toolboxen, verktygslådan, skulle vara mycket större när den presenterades. Nu var den väldigt bred och schematisk på de flesta områden. Men flexibiliteten finns där, och den har också bekräftats. Frågan är bara exakt hur det kommer att se ut. Därför har jag gång på gång sagt att ingenting är klart förrän allting är klart. Nästa gång detta kommer att förhandlas är antagligen på energiministerrådet, som jag tror äger rum i början av juni.

Faktum kvarstår: Vi har garanterat intäkterna till Sverige. Andra kommer inte att lägga beslag på svenska pengar. Men frågan i vilken grad vi själva får använda pengarna som vi själva önskar är ännu inte utlöst. Därför är det passande om alla partier hjälps åt att påpeka för kollegor i EU-systemet att vi i Sverige vill maximera flexibiliteten för våra egna pengar.

Herr talman! Europeiska rådet träffades i torsdags och fredags för ett informellt EU-toppmöte på Cypern. Den stora frågan för mötet var naturligtvis situationen i Mellanöstern och de olika ekonomiska konsekvenserna, inte minst de som är kopplade till högre energipriser, som vi nu ser runt om i världen – i Europa men också här i Sverige.

Mötet präglades också av att det var det första EU-toppmötet på 16 år utan Ungerns premiärminister Viktor Orbán i salen. Han var alltså inte med på sitt sista EU-toppmöte. Det märktes både i hur diskussionerna lät på plats och i de för Ukraina viktiga beslut som kunde fattas inför mötet.

President Zelenskyj deltog på plats i början av mötet och gav sin syn på läget, både situationen vid fronten och den bredare strategiska kontexten så här en bit in på det femte krigsåret. Ryssland låtsas ju inte ens längre vilja ha fred utan förhalar det mesta rätt ogenerat. Ukraina fortsätter att försvara sig. Jag brukar säga att Ukraina just nu inte håller på att vinna kriget, men Ukraina håller inte heller på att förlora kriget.

Det är uppenbart att USA alltmer låter Ukraina bli en fråga för oss i Europa, inte minst när det gäller militärt och ekonomiskt stöd. Att vi i Europa tar vårt ansvar är viktigt, både för oss själva och vår säkerhet och för Ukrainas säkerhet.

Därför var det glädjande att vi till slut, efter långa blockeringar från Ungern och Slovakien, kunde fatta de sista politiska besluten för att få igenom det stora lånet på 90 miljarder euro och det 20:e sanktionspaketet mot Ryssland. Detta kommer att säkerställa att Ukraina har de absolut nödvändiga resurser som krävs för att kunna försvara sig militärt och upprätthålla ett fungerande civilt samhälle. Samtidigt fortsätter Europa att slå mot den ryska ekonomin, inte minst mot skuggflottan.

Arbetet måste nu fortsätta med den uthållighet som de här pengarna skapar förutsättningar för. Det handlar om att mobilisera ytterligare stödpaket till Ukraina och ytterligare sanktionspaket mot Ryssland och om att Ukraina får ta steg framåt i sin EU-anslutning. Det är just när det gäller EU-anslutningen vi måste gå framåt nu när Ungern inte längre blockerar varje möjlighet till framsteg. Inte minst driver vi själva på för att så snabbt som möjligt kunna öppna kluster 1, som det heter, så att de riktiga medlemskapsförhandlingarna kan börja.

Den riktigt stora diskussionen kretsade framför allt kring de ekonomiska konsekvenserna för EU av kriget i Mellanöstern. EU-kommissionen hade precis före mötet presenterat ett förslag till en politisk verktygslåda, som det heter på EU-språk, med olika bra förslag och rekommendationer för hur vi inom EU på kort och lång sikt kan hantera väldigt volatila och höga energipriser.

Den svenska regeringen delar på många områden kommissionens bedömning av läget och av vilka åtgärder som här och nu är rimliga och proportionerliga. Flera andra medlemsstater hade inför mötet efterfrågat betydligt mer långtgående åtgärder, som på kort sikt kanske skulle ge vissa medlemsstater små fördelar men som på lång sikt skulle vara både klimatmässigt och ekonomiskt farliga – särskilt för ett land som Sverige, där vi och våra företag har investerat stort i den gröna omställningens långsiktiga trovärdighet.

Detta gäller allra tydligast EU:s utsläppshandelssystem, ETS. Här är den svenska rösten väldigt tydlig. Vi ska inte riva upp den europeiska klimatlagstiftningen för att i stället förlänga ett fortsatt beroende av fossila bränslen. Tvärtom måste hela Europa ta ansvar för att bygga mer planerbar, fossilfri energiproduktion här i Europa och på det sättet minimera både volatiliteten, alltså upp- och nedgångarna i energipriserna, och vårt beroende av instabila och ibland direkt farliga länder och regioner.

Även i den viktiga frågan om att svenska flaskhalsintäkter inte ska spenderas i andra länder har Sverige fått bra gensvar, både från kommissionen och från andra medlemsstater. Det gäller den fundamentala frågan om att pengarna inte ska tillåtas lämna Sverige och användas för att bygga nät i andra länder men också frågan om att vi själva vill att dessa intäkter ska kunna användas på ett så flexibelt sätt som möjligt. I den frågan fortsätter förhandlingarna, och ingenting är klart förrän allting är klart. Men vi vet själva bäst vad som behövs och borde därför i högre grad få avgöra vad dessa pengar används till.

I den verktygslåda som presenterades förra veckan återupprepade kommissionen det som vi drev igenom på Europeiska rådet i mars, nämligen en tydlig skrivning om flexibel användning av nationella flaskhalsintäkter – så långt, så bra. Med denna förhandling är alltså inte över än, och detaljerna återstår att se. Frågan återkommer därför på ett ministerrådsmöte i slutet av juni, och regeringen fortsätter att intensivt driva Sveriges ståndpunkt.

Jag vill gärna passa på att uppmana svenska partier att prata med sina europeiska partikollegor och bidra i detta arbete. Här har Team Sweden en viktig laguppgift framför sig.

Parallellt, herr talman, med oro för de ekonomiska konsekvenserna finns en påtaglig oro för den svåra humanitära och säkerhetsmässiga situationen i hela Mellanöstern. EU är, som alla vet, ingen central maktfaktor i frågor om krig och fred i Mellanöstern. Men EU måste fortsätta att utgöra en röst för de-eskalering, stabilitet och fri passage genom Hormuzsundet.

Låt oss inte heller tappa fokus på det civila lidande som vi fortfarande ser runt om i regionen. Regeringen har sedan krigets början bidragit med över 2 miljarder kronor till humanitärt stöd i Gaza. Sverige var 2025 den största bilaterala givaren till Gaza av alla EU-länder. Vi har nyligen gått fram med två humanitära stödpaket på totalt 135 miljoner kronor till Libanon med anledning av den mycket svåra humanitära situationen där. I en tid där många, både i och utanför Sverige, mest pratar om allt som borde göras gör vi saker som har betydelse på riktigt.

Även EU:s långtidsbudget, som förkortas MFF, diskuterades, och diskussionen följde väldigt etablerade och förväntade mönster.

Tillsammans med rätt många likasinnade underströk jag det fullkomligt orimliga i ett budgetförslag som är så stort och så dyrt. När många medlemsländer har pressade egna budgetar måste EU mer än någonsin också prioritera hårt.

En del länder menar tvärtom att det är just på grund av det rådande läget och alla nya utmaningar som EU:s budget måste växa. Ganska få motsätter sig ett ökat fokus på säkerhet, migration, klimat och konkurrenskraft, men desto fler värnar alla de traditionella utgiftsområdena, som sammanhållningspolitik och jordbrukspolitik.

Ståndpunkterna följer kanske inte helt förvånande relativt exakt de olika nationella ekonomiska intressena, om än ofta förklädda till allmänintressen.

För att undvika avgiftshöjningar vill en del länder acceptera kommissionens förslag om att skapa nya intäktskällor till EU-budgeten, sådant som kallas nya egna medel. Från svenskt är vi som bekant rätt skeptiska till detta. Vi vill att skattepolitiken förblir nationell. Vi är det också för att det inte finns några gratis pengar. Utgifter som tas ut i EU:s budget sker på bekostnad av nationella budgetar eller på bekostnad av företag eller konsumenter. Att tro att EU på något magiskt vis kan trolla fram helt nya pengar är en återkommande – men också en återkommande dålig – ryggradsreflex hos lite för många medlemsstater.

Vi i Sverige står dock långt ifrån ensamma i vår stramare syn. Tyskland, Belgien, Österrike, Nederländerna, Danmark och Finland var väl de länder som kanske tydligast uttryckte snarlika ståndpunkter som Sverige. Det kommer att bli många tuffa möten innan budgeten kan spikas; tidigast vid årsskiftet är min bedömning.

Att Sverige den här gången har en majoritetsregering som kan fatta beslut å Sveriges vägnar är viktigt när vi ska fatta beslut om nästa EU-budget – inte som förra gången, då den socialdemokratiska regeringen saknade kontroll över sitt eget regeringsunderlag. Stefan Löfven och hans finansminister Magdalena Andersson fick i stället vädja till Moderaterna för att få majoritet i Sveriges riksdag.

Med detta, herr talman, avslutar jag redogörelsen från mötet.

(Applåder)

Herr talman! Den här frågan påminner om en tidigare fråga.

Vi är i grund och botten oeniga om själva invandringspolitiken. Ni förefaller, precis som Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilja gå tillbaka till en gammal och ohållbar invandringspolitik. Det vill inte vi.

Med detta sagt har vi aviserat att vi ska lägga fram en proposition, som ska behandlas i denna kammare denna sommar – om riksdagen vill komma tillbaka tidigare från sitt sommarlov. Så kan beslut fattas om en bättre ordning som gör att ett antal unga vuxna inte kommer att drabbas på det sätt de gör i dag. I väntan på detta har Migrationsverket bestämt att man inte ska fatta några nya utvisningsbeslut.

Vill man sedan komma som arbetskraftsinvandrare till Sverige, vilket är möjligt och lagligt, ska man leva upp till ett antal krav för att få göra det. Där ska vi i första hand satsa på människor som tillför kompetens som vi annars inte har i Sverige.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.

Herr talman! Först vill jag reservationslöst instämma i att det är lika viktigt för alla människor att få leva sitt liv fullt ut, så långt det bara är möjligt. Har man funktionsnedsättningar har vi ett extra stort ansvar för detta. Låt mig kvittera den uppfattningen.

Många saker måste göras, till exempel att få en diagnos i tid och att få sjukvårdsinsatser i tid. Ett exempel är att vi har satsat mycket kraft på barn- och ungdomspsykiatrin.

Det handlar också om att ha robusta och respekterade system, det vill säga att det ska finnas assistans för den som verkligen behöver det. Det betyder också att vi måste vara noggranna med att det inte missbrukas och fuskas. Även här har vi sett betydande fusk och betydande missbruk av ersättningar som är livsviktiga för andra människor. Därför har vi varit tuffa mot dem som missbrukar systemen.

Allt detta är kärnan i det svenska välfärdssamhället: varför vi måste arbeta och få skatteinkomster. Därför är arbetslinjen så viktig.

(Applåder)

Herr talman! Vi är på vår sida överens om att vi behöver en robust akassa som hjälper människor när de förlorar ett jobb på väg till nästa jobb. Akassan är otroligt viktig, för utan den kommer människor inte att våga ta chanser och ta risker och ta ett nytt jobb och flytta. Det är dock lika viktigt att akassa inte blir en långvarig försörjning utan att man ska tillbaka till arbete. Därvidlag har den gamla bidragspolitiken varit helt förödande.

Så länge det finns jobb att söka i landet – och det finns många landsändar som dagligen vittnar om behovet av att få arbetskraft till sina orter – kan man inte sitta långvarigt arbetslös i en annan del av Sverige. Det är en del av den strukturella arbetslöshet som inte minst gäller många som har kommit till Sverige och inte talar bra svenska eller har högre utbildning. Det är ett slöseri med skattebetalarnas pengar och med deras förmågor.

De stora framtidsfrågorna är bidragsreformer som omöjliggör detta och en ekonomisk politik som får igång hjulen och tillväxten i Sverige på en permanent högre nivå.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag säga att elstödet, det retroaktiva elstödet för de här kalla och dyra vintrarna, alltså går till alla som har en egen elräkning – av rätt uppenbara skäl – så det träffar rättvist.

Jag tycker att man måste bredda frågan. Att göra allt rätt här hemma i otroligt oroliga och ovissa tider internationellt handlar om att värna den svenska ekonomin och om att få ned inflationen så att inte allting blir 10 procent dyrare varje år.

Vi sänker matmomsen och återställer en del av köpkraften. Vi sänker arbetsgivaravgifter så att fler kan anställa yngre personer. En vanlig tvåbarnsfamilj har fått 5 000 kronor mer i plånboken varje månad under den här regeringen. Vi ökar rörelsefriheten för helt vanliga hårt arbetande svenskar.

Jag ser att frågeställaren skakar på huvudet, men jag vet att det är på det här sättet. Och ni hade inte ens kunnat lägga de här propositionerna på riksdagens bord, för ni hade inte varit eniga på er sida.

(Applåder)

Herr talman! Vi är ju mitt inne i en sådan process, där vi har enats om den ganska exakta formuleringen ökad statlig styrning – ökat statligt ansvarstagande – gällande ett antal saker.

Jag tycker att Lili André pekar väldigt väl på ett antal saker, som köproblematiken. Patienten måste kunna välja andra regioner om den inte kommer fram hemmavid. Det är orimliga kvalitetsskillnader mellan olika regioner och olika sjukvård som inte kan förklaras av någonting annat än att man saknar styrning och kompetens. Det handlar om kvalitetsuppföljning och journalsystem, till exempel.

Här görs det otroligt mycket för att öka den statliga styrningen för att det ska bli en mer rättvis vård av jämn och hög kvalitet.

Herr talman! Jag vill först säga att jag delar engagemanget för det här, och jag har stött på detta själv genom åren med tre egna barn i skolan. Det här är ett stort problem för skolor men framför allt för familjer som har detta problem. Många måste göra rätt samtidigt för att det ska fungera.

Det kan vara problem som handlar väldigt mycket om skolan – som mobbning, för att nämna det självklara – men ofta finns det en bredare social problematik, där fler kompetenser måste vara inblandade. Jag tror väldigt mycket på de skolsociala teamen, där skola och socialtjänst jobbar tillsammans. Det kan även behövas sjukvård och psykiatri i detta också – det tror jag är utmärkt bra.

Jag tror att det är bra att vi nu häver mycket sekretess, alltså att sekretessproblem mellan skola, socialtjänst och ibland också polis tas bort. Det kan också finnas många andra okända skäl för hemmasittare.

Vi gör verkligen saker för att man ska få rätt stödinsats i rätt tid och för att därmed minska risken för fler hemmasittare.

Herr talman! Låt oss vara ärliga även i den här frågan. Jag vet att vi tycker helt olika i invandringspolitiken. Ni är emot en stram migrationspolitik, ni vill ha amnestier och ni vill i princip inte att ja eller nej ska ha någon betydelse, utan ni vill att man ska få stanna i Sverige oavsett beslut. Vi tycker olika på den punkten, och då får väljarna avgöra vem som har rätt och vem som har fel.

När det gäller de specifika fallen har vi aviserat en proposition som rättar till ett antal problem med unga vuxna som inte har egna asylskäl men som fortfarande är beroende av sina föräldrar, och Migrationsverket har aviserat att de inte kommer att fatta några nya beslut förrän propositionen kan beslutas i denna kammare denna sommar – om nu riksdagen orkar samlas under sommaren och fatta dessa beslut.

Självklart gäller gammal lag tills ny lag gäller, men i avvaktan på den nya propositionen fattas inte några nya beslut av Migrationsverket. Det är mycket bra, och därmed kan vi lösa ett problem.

Vår åsiktsskillnad är att ni inte vill ha en stram invandringspolitik, medan vi vill ha en fortsatt stram invandringspolitik.

Herr talman! Bevisligen får vi resultat av det vi gör. För nionde månaden i rad minskar arbetslösheten – nu även den strukturella, detta politikerbegrepp för arbetslöshet som inte handlar om hur konjunkturen utvecklas utan om människor som långvarigt står utanför. Det är i mycket högre grad invandrare som inte talar svenska eller har någon utbildning. Även den arbetslösheten minskar just nu. Den politik för arbetslinjen som vi systematiskt för – att minska bidragsberoende, rusta människor med svenska och ställa krav för svenskt medborgarskap, bidragsreformer, allt detta – får alldeles uppenbart effekt.

I grund och botten har vi två arbetslöshetsproblem i Sverige.

Det ena är den strukturella arbetslösheten, människor som långvarigt inte arbetar i Sverige. De måste in på arbetsmarknaden. Där har vi reformerna. Det har inte vänstersidan.

Det andra är konjunkturarbetslöshet. Lågkonjunktur ökar arbetslösheten. Det har det alltid gjort. Nu får vi igång hjulen igen – inte utan problem, givet det som händer i Mellanöstern, men den arbetslösheten minskar också. Vi drar igång tillväxten i Sverige och har gått från botten till toppen av tillväxtligan. Vi är på rätt väg, men mycket återstår.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Gudrun Nordborg, jag uppskattar det! Jag tror att Rådet för kvinnofrid som vi har tillsatt, med alla de statsråd som har olika delansvar, tillsammans med en tydlig nollvision när det gäller dödligt våld mot kvinnor är otroligt viktigt. Det går att med samma kraft göra det vi nu gör mot den grova organiserade gängbrottsligheten när det gäller våld mot kvinnor, och det är precis det vi avser att göra.

Det första mötet handlade om vansinnesdåden. Det andra handlade om våld i nära relationer. Det tredje kommer att handla om sexuellt våld och sexualiserat våld. Där finns också en nära koppling till prostitutionsfrågor. Det fjärde kommer att handla om hedersvåld. Jag tar verkligen med detta.

I det konkreta fallet tror jag att Skatteverket har gjort några bedömningar som ligger bortom regeringens kontroll men som jag förstår väcker en del frågor om beskattning. Jag ber att få ta med den frågan. Det är Skatteverket självt som har gjort den sortens bedömningar och fattat sådana beslut, inte regeringen, men jag förstår att det väcker några frågor.

Herr talman! Till att börja med tycker jag att vi inte minst i den här kammaren har ett gemensamt ansvar att stå upp för och vårda vår demokrati, inte minst i en värld där demokrati verkligen inte är en självklarhet. Vi har en väl fungerande demokrati i Sverige, men det är inte givet att det ska vara på det sättet. Hur vi agerar i den här kammaren påverkar människors förtroende för den svenska demokratin.

Därför är jag lite orolig över den här tendensen att när man tycker olika i sakfrågor ska det beskrivas som ett hot mot demokratin. Det är nonsens, med all respekt. Socialdemokraterna skrev artiklar efter maktskiftet för tre och ett halvt år sedan som var snubblande nära den sortens retorik.

Jag samlade alla partiledarna för bara några veckor sedan, tillsammans med våra säkerhetsmyndigheter, för att gå igenom risken för utländsk desinformation och otillbörlig valpåverkan i Sverige. Jag uppfattade då att vi alla var rörande överens om att den sortens saker inte hör hemma i den svenska valrörelsen.

(Applåder)

Herr talman! För det första försvarar jag aldrig några enskilda bolag, utan jag diskuterar i dessa termer: Vill vi ha fristående aktörer i svensk vård, eller vill vi inte ha det? Det är en ganska välkänd konflikt sedan lång tid tillbaka. Ni socialdemokrater är nästan alltid negativa, och vi på den borgerliga kanten är väldigt positiva. Låt oss stå för det!

Därför kanske det inte var alldeles chockerande att det började läggas ned en del privata fristående kliniker i Stockholm. Jag vet naturligtvis inte den enskilda grunden för enskilda beslut, och det lägger jag mig heller inte i. Det får Region Stockholm sköta själv. Men det var inte så förvånande, tror jag, att just Stockholm visade sig vara skeptiskt till privata aktörer.

För det andra är köerna en viktig del. Alla vet att svensk sjukvård är riktigt bra när det händer allvarliga saker. Det vet alla, och det är vi otroligt tacksamma för. Alla vet också att det på många håll i landet är långa köer.

Nu har köerna kapats med 28 procent i Sverige – men inte i socialdemokratiskt styrda Region Stockholm.

Herr talman! Det här är en av våra riktigt stora folkhälsorisker. Många familjer ser det redan, och många befarar vad som kan komma. Det finns inte en familj som inte pratar mycket om detta. Jag är väldigt engagerad i den här frågan. I värsta fall är det livsfarliga risker. Vi pratar om allt från psykisk ohälsa, som man i bästa fall kan lösa själv eller med hjälp, till sådant som bokstavligt talat är livsfarligt.

Det handlar om några saker. Lina Nordquist nämnde rörelse. Vi vet att det är bra att röra på sig, och därför gör vi mycket för att aktivera just rörelse, gentemot föreningslivet, med fritidskort och sådana saker.

Sedan finns naturligtvis riskerna med skärmarna. Det handlar om att skolan är alldeles för skärmfixerad. Från skärm till pärm i skolan, brukar vi säga, och det är ett bra sätt att uttrycka det. Men det handlar också om att lägga restriktioner på sociala medier. Vi utreder nu åldersgränsfrågan, till exempel, som jag tror är en central del i att hjälpa föräldrar att göra det som många föräldrar egentligen själva skulle vilja göra.

Herr talman! Det här är en viktig fråga. Som vi och inte minst Ebba Busch ofta framhåller är vi för all fossilfri energi. Vi behöver mer av all fossilfri energi, inte mindre, och vi behöver en kombination av stabil baskraft, såsom vattenkraft och kärnkraft, och väderberoende kraft. Det är märkligt att vi har käbblat om detta i svensk politik i 45 års tid. Nu får vi saker gjorda.

Den småskaliga vattenkraften har varit hotad av ett antal miljöregler som inte har varit väl anpassade, men nu har vi ändrat på dem. Vi ökar chansen att behålla den småskaliga vattenkraften, och vi pausar omprövningen av den.

Vi har också givit Svenska kraftnät i uppdrag att ta fram en vägledning som ska tydliggöra exakt hur man ska se på avvägningen mellan miljöhänsyn och elproduktion. Alla förstår att det finns avvägningar att göra, och det måste ske på ett sätt som gör att man behåller viktig småskalig vattenkraft.

Herr talman! Först ska det sägas att ofrivillig barnlöshet är den privata dimensionen av ett brett samhällsproblem, nämligen låga födelsetal. Vi har nu de lägsta födelsetalen sedan mätningarna påbörjades någon gång på 1700-talet. För den som är lite nördigt intresserad kan jag berätta att talet är 1,42. Vi hade 1,9 så sent som 2010. Det innebär att den svenska befolkningen skulle halveras på ungefär hundra år. Alla förstår att det är ett samhällsproblem, men det är också ett stort individuellt problem.

Jag är den första att säga att politiken – regering och riksdag – inte ska ha några åsikter om hur många barn varje familj ska ha; det är en privat fråga. Men jag skulle vilja se ett samhälle där man kan få en ärlig chans att få de barn man skulle vilja ha, och där är IVF en liten men viktig del.

Vi tycker att det har varit för snålt med enbart tre försök. Nu dubblar vi det till sex försök så att fler får en chans att få ett barn i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Man blir frestad att ställa frågan tillbaka: Kommer Miljöpartiet att hålla fast vid att Sverige ska leva upp till det så kallade LULUCF-målet och lägga ned en stor del av svensk skogsindustri och låta andra länder dra nytta av svensk skog för att klara sina mål? Det finns inga partier som har politik som ens är i närheten av att nå upp till det målet. Jag hör er väldigt sällan prata om just detta. Stå upp för konsekvenserna av den politik som ni säger er föreslå! Det där håller inte.

Enligt prognosen kommer utsläppen att vara lägre 2026 än de var 2022. Vi har hanterat en riktigt allvarlig kris internationellt. Vi har räddat svenska hushåll undan en enögd klimatpolitik som lade alla ägg i samma korg och kallade det reduktionsplikt.

Vi står för elektrifiering. Detta kräver fossilfri energi, och det kräver kärnkraft. Det är också precis vad industrin efterfrågar och nu är med och investerar i.

(Applåder)