Maj Karlsson

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

För ett år sedan KU-anmälde jag en lång rad statsråd för hanteringen av riksnormen i försörjningsstödet. Camilla Waltersson Grönvall var ett av dessa statsråd, och här i dag får hon klä skott för alla. Min anmälan hade sin grund i att riksnormen inte räknats upp enligt Konsumentverkets pris- och konsumentundersökningar, vilket socialtjänstförordningen föreskriver. Den har i stället räknats upp med KPI, vilket bekräftas i en rapport från riksdagens utredningstjänst.

Försörjningsstöd kan man få om ens övriga inkomster inte är tillräckliga för att försörja sig själv och sin familj. Det uppbärs av dem som har det allra sämst ställt ekonomiskt och ska säkerställa att deras grundläggande ekonomiska behov är tillgodosedda. Försörjningsstödet består av riksnormen och faktiska skäliga kostnader för exempelvis boende och hushållsel. Riksnormen innehåller kostnader för bland annat livsmedel, kläder och skor.

Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar innehåller de varor som finns i riksnormen. Syftet med att grunda riksnormen på dessa uppgifter är att de som har försörjningsstöd ska ha råd med de varor som ingår i riksnormen.

KPI mäter i stället den generella prisnivån i Sverige. Det är ett mått som inkluderar långt fler varor och har en mycket långsammare ökningstakt än konsumentverkets beräkningar.

Om riksnormen hade skrivits upp utifrån Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar sedan 2006 hade en ensamstående utan barn varit berättigad till omkring 2 000 kronor mer i månaden. För sammanboende med två barn handlar det om närmare 6 000 kronor per månad.

Herr talman! Jag KU-anmälde regeringens hantering av riksnormen för att få klarhet i hur det ligger till. Men det finns några saker som fortfarande är oklara för mig efter KU:s granskning.

Statsrådet säger i sitt svar att riksnormen grundar sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar. Jag undrar vad det faktiskt betyder att riksnormen grundar sig på dessa undersökningar. Statsrådet säger vidare att socialtjänstförordningen inte utesluter att regeringen även beaktar andra underlag och beräkningar när man fastställer riksnormen.

Men faktum är att riksnormen skrivs upp enligt ökningen av KPI. Det framgår som sagt av en utredning från RUT, och på regeringens hemsida står det att uppräkningen av riksnormen för 2024 motsvarar finansdepartementets KPI-prognos för 2023. Vad har då Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar för betydelse? Att helt följa KPI är väl inte att "även beakta"?

Jag undrar också hur regeringen år efter år lyckats med att beräkna riksnormen med utgångspunkt i Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar när de presenteras efter att riksnormen slås fast. År 2022 skickades Konsumentverkets beräkningar den 14 november. Regeringens beslut om riksnormen publicerades den 3 november. Det är också så det brukar gå till, enligt Konsumentverket. Hur klarade regeringen av att grunda riksnormen på något som då ännu inte fanns?

Fru talman! Häromdagen presenterade Expressen en studie från Göteborgs universitet som visade att närmare 50 procent av mellanstadieeleverna i Sverige har utsatts för sexuella trakasserier. 1 000 barn i årskurserna 4 till 6 har deltagit i studien. 17 procent svarade att de själva hade utsatt någon för sexuella trakasserier. Det är för de allra flesta närmast en skräckinjagande vetskap att så många av våra barn har utsatts för sexuellt förtryck och att våra egna barn faktiskt blir utsatta för brott. Men frågan är hur ofta en förälder funderar på vem förövaren är och att den personen kanske bor under ens eget tak.

Mäns våld mot kvinnor är inte ett fenomen som plötsligt likt en blixt från klar himmel slår ned. Det är ett strukturellt och långtgående beteende som ofta följer med redan från det att förövaren är mycket ung.

För ett tag sedan träffade jag föreningen Storasyster, som arbetar med att stötta unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp och våld. Eftersom strukturen följer samma mönster som för vuxna är förövaren ofta en kille och den utsatta ofta en tjej. De berättade om sin oro över att ungas våld i nära relation inte uppmärksammas och vilka fruktansvärda konsekvenser det får för den som blir utsatt. Det betyder nämligen att våldet ofta sker i förövarens eller brottsoffrets föräldrahem, i skolan eller under de ungas fritid - platser som ska vara omgivna av trygga vuxna, där våra ungas säkerhet borde vara som störst men där våldet inte uppmärksammas. Den utsatta blir dubbelt utsatt genom förövarens våld och omgivningens osynliggörande.

Organisationen Storasysters oro bekräftas av Brå. Kunskapsläget om hur utbrett unga pojkars våld är mot unga tjejer är mycket modest. Ämnet har, hör och häpna, inte studerats tillräckligt i Sverige. Men enligt Brås rapport om våld i ungas parrelationer kan vi läsa att tidigare forskning visar att ungdomar är mer utsatta än vuxna. Forskning visar också att mellan 20 och 25 procent av alla sexuella övergrepp begås av unga personer.

Vi alla och samhället måste ha modet att se att förövaren inte är någon långt bort och att övergreppen och våldet kan börja i unga år och utföras i vår närhet. När vi ser det kan vi också agera.

Fru talman! I studien från Göteborgs universitet som jag nämnde i början av mitt anförande kan man tydligt se att risken att bli utsatt varierar kraftigt beroende på vilken skola barnen går i. I de skolor där man arbetar aktivt med goda relationer mellan vuxna och elever och mellan elever och där man pratar om sexualitet och nära relationer är risken att bli utsatt betydligt lägre.

Även i den tidigare nämnda rapporten från Brå understryks det faktum att aktiva insatser för att upptäcka och möta våld har stor betydelse för om våldsutvecklingen kan stoppas eller om den rent av eskalerar. Det är alltså fullt möjligt, ja, till och med framgångsrikt, att arbeta med normer och värderingar, sprida kunskap och aktivt agera för att stoppa våld och förtryck, bara det sker i tid och arbetet sker systematiskt. I dag finns det goda exempel på modeller som fungerar just så.

En kommun fri från våld är till exempel en modell där man arbetar för att identifiera risker och ta fram förebyggande åtgärder för att förhindra dem. I det arbetet inkluderas alla kommunens verksamheter för att det förebyggande arbetet skall få bästa möjliga genomslag. Därför vill vi i Vänsterpartiet att varje kommun ska införa metoder likt En kommun fri från våld.

Hela samhället måste rikta blicken mot förövarna och agera innan det är för sent. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

Fru talman! Det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld är helt centralt för att vi ska kunna stoppa detta utbredda och akuta säkerhetsproblem. Men det får aldrig ske på bekostnad av dem som drabbas här och nu. De ideella kvinnoorganisationerna har i årtionden slagits med näbbar och klor för att skyddet och stödet för den som är våldsutsatt ska vara robust och möta de utsattas behov, utan att bli hörda. Kvinnors liv och säkerhet är fortfarande en budgetpost i politikers ögon.

Unizons årsstatistik för 2023 visar på en alarmerande minskning av andelen barn på boenden under 2023, trots att stödsamtalen ökar. Samtidigt har ett stort antal ideella skyddade boenden tvingats lägga ned efter den lagändring om tillståndsplikt som vi var emot men riksdagen fattade beslut om i våras.

Från Vänsterpartiets sida är därför såväl finansiering som lagstiftning av yttersta vikt för att skydda kvinnor och barn. Förra året avsatte vi 50 miljoner mer än regeringen till jourerna. Vi avsätter dessutom 350 miljoner kronor till socialtjänsten för att fler kvinnor som söker hjälp hos socialtjänsten ska beviljas placering på skyddat boende och få vara där under så lång tid som behövs.

Vi kommer i ord och handling att fortsätta vårt arbete för att både stoppa våldet mot kvinnor och hedersrelaterat våld och skydda dem som behöver det. Detta är en fråga på liv och död som vi kräver att regeringen tar på största allvar.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för reflektionen - jag kan tyvärr inte säga att det var ett svar.

Det här är en ny lag som regeringen initierat och som började gälla den 1 april. Tanken var att man skulle skydda barnen genom att ge dem ett eget beslut. Vi varnade för att det med denna nya lags utformning fanns alldeles för stor risk att den skulle komma att användas emot kvinnorna.

Det som jag tror att ledamoten hänvisar till är att man använt barnen som en utpressningsmetod. Men det jag åsyftar är ett regelverk som gör det möjligt att placera barnen hos pappan eller mannen som är våldsam. Därmed blir det omöjligt att söka hjälp. Det här är livsfarligt. Om vetskapen om att det kan gå till så här börjar sprida sig kommer inte kvinnor att vända sig till socialtjänsten för att söka hjälp. Det är alltså fråga om en lite annan sak.

Kommer regeringen att se över lagstiftningen? Kommer man att titta på att det här kanske ändå inte blev så bra som man hade tänkt sig? Det börjar redan nu visa sig få de konsekvenser som vi var rädda för.

Fru talman! I våras införde riksdagen på regeringens initiativ en ny lag som kräver att barn ska få ett eget beslut för att placeras med mamman på ett skyddat boende. Vi varnade då för att det här kan komma att leda till att barnen placeras hos den våldsamma pappan i stället och att det i sin tur kan leda till att kvinnor inte kommer att söka hjälp eftersom de inte kommer att lämna sina barn i sticket. Det är en enorm riskfaktor.

I dag kan vi läsa i Dagens ETC att den enorma oro vi kände har besannats. En kvinna flydde från sin man. Barnen fick placeras tillsammans med mamman. Pappan överklagade och fick en dom till sin fördel. Det här är mycket allvarligt.

Nu är min fråga till ledamoten: Vad kommer ledamoten och regeringspartierna att göra för att stoppa den här mycket oroande utvecklingen?

Fru talman! Jag uppfattar statsrådets svar som att hon anser sig ha försäkrat sig om att SD inte har piskat upp den fruktansvärt allvarliga situationen med desinformationskampanjen om LVU. Då statsrådet har en sådan övertygelse om detta förväntar jag mig att riksdagen får ta del av den informationen inom kort.

Att landets socialsekreterare har blivit utsatta för en hatkampanj, som direkt kan påverka barns säkerhet, är så allvarligt att det måste stå utom allt tvivel att regeringspartierna inte själva varit inblandade.

Fru talman! Kalla faktas avslöjande om SD:s trollfabrik är oerhört allvarligt. Det handlar om desinformation, hat, hot och rasism som skrämmer politiska motståndare, förpestar debatten och som ytterst leder till politiskt motiverat våld. Det är ett hot mot demokratin.

I samband med Kalla faktas avslöjande framkom att Sverigedemokraterna har registrerat hemsidor med namn som riktar sig till grupper i Sverige med arabiskt ursprung. Dessa domännamn förekommer i ett sammanhang där den internationella påverkanskampanjen med ryktesspridning om att svensk socialtjänst kidnappar barn från muslimska familjer diskuterats.

När Säkerhetspolisen under förra året höjde terrorhotnivån från en trea till en fyra var en av anledningarna den så kallade LVU-kampanjen.

Har statsrådet Camilla Waltersson Grönvall undersökt om SD aktivt deltagit i den LVU-kampanj som utsatt socialsekreterare för fara och försvårat socialtjänstens arbete med att hjälpa barn som far illa?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att ställa frågor som handlar om statsrådens ansvarsområden.)

Fru talman! Rymningar, fritagningar, eskalerande våld, upplopp, hot och våld mot personal är de skäl som ligger till grund för det förslag som regeringen har lagt fram och som vi debatterar här i dag.

Som en konsekvens av denna allvarliga situation anser regeringen att Sis ska dela upp samtliga institutioner efter olika säkerhetsnivåer och därmed också ge möjlighet till olika former av begränsningar. Regeringen vill se tre olika nivåer, där nivå ett är hög säkerhet, nivå två god säkerhet och nivå tre normal säkerhet.

Vänsterpartiet delar uppfattningen att verksamheten bör delas upp i olika nivåer. Men likt Barnombudsmannen, Ivo och Socialstyrelsen anser vi att säkerhetsklassificeringen och vad som ska beaktas vid placering på dessa måste förtydligas.

Vårt förslag för säkerhetsklassificering är att enbart de barn och unga som dömts till sluten ungdomsvård och har behov av högre säkerhet ska placeras i den högsta säkerhetsnivån. Det kan till exempel handla om de barn och unga som har kopplingar till gängkriminalitet, med risk för fritagning och rymning. Övriga placerade barn och unga ska placeras i säkerhetsnivå 2 och 3 oavsett om de är placerade med LVU eller dömda till sluten ungdomsvård. Dock vill vi att man inom dessa säkerhetsnivåer skiljer mellan de barn och unga som placerats med LVU och de som dömts till sluten ungdomsvård men som inte har behov av säkerhetsnivå 1. Med den indelningen anser vi att man skulle minska risken för att barn och unga med olika behov placeras tillsammans och ökar förutsättningarna för att ge den vård de har rätt till och är i behov av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Vi säkrar också upp för att barn aldrig ska placeras på en högre säkerhetsnivå än vad deras vård kräver, vilket är en grundläggande rättighet för barn - i synnerhet när det gäller det som är pudelns kärna i regeringens förslag, nämligen vilka rättigheter som ska tas ifrån placerade barn och unga utifrån säkerhetsklassificeringarna, inte på individnivå utan generellt.

Fru talman! Utifrån de olika säkerhetsnivåerna vill regeringen införa omfattande begränsningar. Man vill frångå den rätt till elektronisk kommunikation som är lagstadgad i LVU och i stället införa generella begränsningar, som man kan göra undantag från. I dag har placerade barn rätt att använda till exempel Ipad eller telefon under reglerade former, som kan begränsas om så behövs. Nu vill regeringen vända på steken så att barn och unga endast får använda kommunikationsmedel i den utsträckning det är lämpligt. Vidare ska ett barn eller en ungdom endast få stå i kontakt med en annan person. Det kan här vara viktigt att upplysa om att kommunikationen för placerade ungdomar i dag inte är helt fri eftersom det redan finns en möjlighet att begränsa kommunikationen. Den nya lagen kommer dock att innebära en stor inskränkning i individens frihet och kan i värsta fall missbrukas, vilket kan få långtgående konsekvenser.

Fru talman! Jag lämnar nu teknikaliteterna för att gå in på vad vi verkligen pratar om. Att placera ett barn på institution, fråntagen inte bara sin familj utan en övervägande del av sina friheter, är en av mest långtgående inskränkningar den svenska staten kan göra mot ett barn. Det är att försätta ett barn i en situation så utsatt och sårbar att de flesta av oss inte kan föreställa sig konsekvenserna. Det handlar om att bli inlåst, bevakad, kontrollerad och helt fråntagen sin grundläggande trygghet. Det är ett åtagande staten gör men i sanningens namn inte förvaltar väl. I alltför många fall befinner sig barn faktiskt i statens våld.

Jag behöver inte redogöra för de hundratals avskiljningarna av unga flickor, isoleringarna, våldet och de unga flickor som fått tänder utslagna av personal eller för de sexuella övergrepp som utförts av anställda. Jag behöver inte räkna upp de otaliga rapporter vi tagit del av under de senaste åren från JO, Ivo, BO, barnrättsorganisationer och inte minst från de placerade barnen själva - och nu även från Riksrevisionen. Fruktansvärt många barn har fått men för livet, och det är staten som har åsamkat dem detta lidande. Det har till och med varit så illa att barn har tagit sina liv efter att staten har låst in dem.

Politiken har efter närmare 30 år insett att denna form av myndighetsutövning har gått helt snett. Därför har regeringen tillsatt en utredning för att reformera hela Sis, vilket är något vi har kämpat för länge. Detta till trots väljer regeringen att ytterligare begränsa en i högsta grad skyddslös grupp innan missförhållandena har upphört, med förslag som ger alltför mycket utrymme för felbedömningar och missbruk. Alla ändamål helgar faktiskt inte medlen, framför allt inte när det gäller barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Vi har likt alla andra tagit del av uppgifterna om att också anställda utsätts för våld. Vi förstår och håller med om att det våldskapital som finns hos vissa unga i dag förutsätter andra arbetssätt. Därför anser vi att det är rimligt att det inom den högsta säkerhetsnivån också ska ges möjlighet till begränsningar av kommunikationsmedel. Men vi motsätter oss med bestämdhet att detta även ska gälla andra nivåer.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Efter den fasansfulla och fullständigt oacceptabla utvecklingen på Tysslinge, där unga helt tagit över verksamheten och personalen befunnit sig i en fruktansvärd situation, skriver Sis i sitt svar till Ivo: "Antalet platser på Tysslinge har minskat från 33 till 24, vilket innebär att färre ungdomar är placerade per avdelning. Det i sig ger en ökad bemanning med 25 procent sedan oktober i fjol. Platsreduceringen är den enskilt viktigaste åtgärden som har skapat stabilitet efter sommarens incidenter med hot och våld."

För vår del är det här arbetet för att minska våld och hot måste börja. De brister vi ser inom myndigheter är nämligen ytterst en styrnings- och ledningsfråga. Det visar om inte annat Riksrevisionens rapport och svidande kritik vi har fått ta del av i dag.

Fru talman! Jag kan med forskning i ryggen upplysa utskottet om att det viktigaste vi kan göra för att minska risk för våld, rymningar och hot mot personal och i synnerhet de barn och unga vi har lovat att ta hand om är att skapa trygghet. Vi kan bygga hur höga murar som helst och världens säkraste lokaler, men det kommer aldrig att hjälpa dem vi låser in om barnen inte får vård och inte behandlas med omtanke. Det värsta vi kan göra är att skapa incitament för inskränkningar och missförhållanden. Pennalism har nämligen aldrig lett till bättring.

Under den tid den tillsatta utredningen pågår måste vi göra allt i vår makt för att inga fler missförhållanden uppstår. Det ställer höga krav på alla oss som bär ansvar. Jag menar att när vi inför begränsningar, och dessutom kraftiga sådana, måste dessa vara tydliga och inte lämna utrymme för felbedömningar. Det måste också till andra insatser parallellt. Grupperna måste minskas och våldet genast upphöra, och efter varje rymning eller fritagningsförsök måste det utvärderas vad som gick fel. Institutioner som inte fungerar måste stängas direkt. Vänsterpartiet förväntar sig att regeringen snarast återkommer med svar på hur detta arbete ska se ut framöver. Vi kommer aldrig att acceptera att barn placeras i statlig dysfunktionell vårdmiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

Herr talman! Under mina nästan tio år i riksdagen, där barns utsatthet varit en av mina prioriterade frågor, har jag träffat många av dem som står i centrum för den debatt som pågår om skjutningar och kriminalitet. Jag har träffat föräldrar som har förlorat sina barn. Jag har träffat föräldrar vars barn begått grova brott. Jag har träffat unga människor som förlorat sina syskon eller sina bästa vänner. Jag har mött barn och unga som lämnats i samhällets vård för att få hjälp men i stället blivit utsatta. Jag har på nära håll fått känna det lidande som utsattheten innebär.

Vid dessa möten har jag fått bekräftat att fattigdom och utsatthet nästan alltid är en faktor för de flesta och att papporna ofta är frånvarande eller våldsamt närvarande. Oavsett om den drabbade familjen har sociala problem eller inte är det mer regel än undantag att barnen har bekräftade eller obekräftade NPF-diagnoser. Men den kanske starkast lysande röda tråden är att de jag träffat år efter år sökt samhällets stöd men detta till trots inte blivit hjälpta.

Herr talman! I stället för att bara beskylla dem som drabbats måste politiken ta ansvar för år av misslyckanden och finnas till hands med ett tydligt barnrättsfokus när samhället behövs. Vi måste ta vår utgångspunkt i de strukturella utmaningarna för att sedan fylla på med de specifika åtgärderna. Här följer några av våra konkreta förslag.

För det första vet vi att en av de främsta orsakerna till utsatthet är fattigdom. Att om och om igen blunda för det faktum att den ekonomiska situationen kommer att ha stark påverkan på såväl föräldrars som barns förutsättningar är ett svek. Att leva i ekonomisk utsatthet, ofta i bostadsområden som under årtionden blivit politiskt eftersatta, får konsekvenser, inte minst för barnen. Vi vill att regeringen tar ansvar för alla barn som bor i vårt land och tillsätter en handlingsplan mot barnfattigdom. Vi yrkar därför bifall till reservation 24.

För det andra är mäns våld mot kvinnor ett av vårt samhälles största utmaningar. Det är också grunden för den problematik många av barnen lider av. Så länge barn drabbas av denna tortyr kommer våldet att följa med dem vidare i livet som trauman. Vi måste därför göra allt som står i vår makt för att motverka mäns våld mot kvinnor. Arbetet måste börja tidigt och spänna över hela samhället. Vi vill därför att regeringen över hela landet ska införa modellen En kommun fri från våld eller liknande modeller som syftar till att förändra destruktiva normer och värderingar.

För det tredje: Om vi menar allvar med att vi vill förhindra barns utsatthet måste nedskärningarna i välfärden upphöra genast. Om barn och unga som bryter mot sociala normer och regler får stöd så tidigt som möjligt minskar risken för allvarlig problematik senare i livet. Det har rapport efter rapport visat. Detta till trots väljer regeringen att satsa i motsatt riktning. Resurserna läggs när brott redan begåtts, med hårdare straff, fängelser för barn och visitationszoner. Men de som verkligen bär ansvar och kan göra skillnad får allt mindre. Kommunerna och regionerna tvingas till nedskärningar. I vår budgetmotion tar vi strid mot de nedskärningar som regeringen genomför. Det är helt avgörande för att kunna erbjuda rätt hjälp till våra barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barn och unga inom socialtjänsten

För det fjärde måste tillgången och tilliten till socialtjänsten öka. Vi menar att det måste prioriteras att insatserna och stödet till föräldrar och barn sätts in tidigt. Det är så vi kan bryta destruktiva mönster och stoppa framtida lidande. Men då måste vi utforma stödet så att det utgår ifrån familjens behov och situation. För det krävs att man aktivt arbetar för att öka tilliten, så att föräldrarna själva känner att de kan söka hjälp och känner trygghet i att de kommer att få hjälp. Det är dessutom viktigt att socialtjänsten får en minskad mängd administrativa uppgifter, så att verksamheten kan utformas på ett mer öppet och lättillgängligt sätt. Vi vill se en första linjens socialtjänst och ett utbud som möter familjers behov i syfte att tidigt motverka barns lidande. Vi vill också förtydliga kommunernas uppdrag att utöka de förebyggande insatserna, särskilt för att minska antalet placeringar av barn och unga.

Sist men inte minst har skolan en avgörande betydelse för alla barns framtid, och det gäller i högsta grad även placerade barn. Låg utbildningsnivå ökar risken för ohälsa, missbruk, kriminalitet och självmord. För Vänsterpartiet är barns och ungas rätt till en sammanhållen skolgång en fråga om jämlikhet. Det är här krutet måste sättas in. För att inte riskera att de barn som har störst behov ska hamna mellan organisatoriska stolar mellan socialtjänst och skola vill vi se ett sammanhållet stöd. Vi vill utveckla en modell för ytterligare ökad samverkan med tvärprofessionella team. Ett team skulle kunna bestå av exempelvis specialpedagoger, familjebehandlare och socionomer och ha som uppdrag att eleven ska öka sitt deltagande i undervisningen och nå kunskapsmålen men även att elevens och hela familjens psykiska och fysiska mående ska bättras.

Herr talman! För bara några år sedan såg vi till att barnkonventionen blev svensk lag. Det gjorde vi för att vi anser att barn har explicita rättigheter och ska ges extra möjligheter och att detta gäller alla barn. Det är ett starkt åtagande som vi inte kan backa ifrån bara för att känslorna tar överhand. Men det är det jag befarar händer just nu - att regeringen vill visa starka muskler på barns rättigheters bekostnad. Att sätta barn i fängelse verkar till exempel inte gå i linje med barnkonventionen.

Vi erbjuder i stället regeringen all vår kunskap, med stöd i forskning, och föreslår åtgärder som har verklig effekt. Vi vill ge möjligheten att förebygga det enorma lidande som barn nu drabbas av. Vi vill ha effektivt förebyggande arbete som gör såväl barn och anhöriga som samhälle till vinnare. Det är att på riktigt vara ett barnrättsparti.

Fru talman! Alkohol är ingen vanlig vara, vilket innebär att vinstintressen och konkurrens ska hållas borta från handel med alkohol. Vi måste behålla den hyfsat restriktiva alkoholpolitiken, som har sin grund i ett folkhälsoperspektiv och som är solidarisk i stället för egoistisk.

Vi har kunnat se alkoholpopulistiska utspel från högern. Deras väg är en farlig väg att gå. Specifikt Centern verkar vara en ivrare av en alkoholpolitik som inkluderar en extrem tillgänglighet där Systembolagets roll är hotad.

Att tillåta gårdsförsäljning av alkoholdrycker vid sidan av Systembolaget skulle självklart innebära ett avsteg från den systematiska och sammanhållna alkoholpolitik vi har haft i Sverige och den strategi som de facto varit väldigt framgångsrik under mycket lång tid.

Vi vill ha en solidarisk och ansvarsfull alkoholpolitik som innebär att tillgängligheten till alkohol ska vara begränsad genom höga skatter, ett starkt Systembolaget och restriktiva regler för privatinförsel. Alkohol är ett av våra största folkhälsoproblem och orsakar bland annat cancer, neuropsykiatriska sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdom, skrumplever och skador genom olycksfall. Ju mer alkohol som konsumeras, desto större blir skadorna.

Generellt vet vi i Sverige väldigt lite om vissa skador av alkohol. Inte minst finns det behov av en kunskapshöjning när det gäller den ökade risken att drabbas av cancer vid alkoholkonsumtion. Det är ett samband som få är medvetna om. Här behövs mer information.

Vänsterpartiet anser därför att det offentliga behöver ta ett större ansvar för att förmedla kunskap till befolkningen vad gäller alkoholkonsumtionens inverkan på hälsan, såsom den ökade risken för cancer. Vi vill se att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att ta fram en nationell informationsinsats om alkoholkonsumtionens inverkan på hälsan. Vi vill se en utredning med uppdrag att ta fram förslag på en långsiktig plan med åtgärder för att motverka alkoholens skadeverkningar, till exempel att ta fram förslag på hälsotexter på alkoholprodukter.

Jag yrkar därför bifall till reservation 7.

Fru talman! Skadorna av alkohol drabbar inte bara den som dricker. Det kanske inte högern har tänkt på. Barn till beroende föräldrar far mycket illa. Vart fjärde barn som växer upp i familjer med beroendeproblem går till exempel ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det är dubbelt så många som i andra familjer.

Att misslyckas i skolan är en tydlig indikation på en ökad risk för beroende. Den enskilt största förebyggande insatsen är en fungerande jämlik förskola och skola där målet är att samtliga elever går vidare från grundskolan till gymnasiet.

Barns rätt till eget stöd när de växer upp i ett hem med beroende är en fråga om jämlikhet. Stödet till barn och unga upp till 18 år i familjer där en förälder eller en annan vuxen i barnets direkta närhet har missbruksproblem eller psykisk sjukdom varierar över landet. I dag får barnen förlita sig på projekt som kommer och går.

Vänsterpartiet har tidigare lyft behovet av ändrad lagstiftning i syfte att barn i familjer med beroende och psykisk ohälsa ska ha rätt till egen hjälp. Endast en bråkdel av barn i familjer med missbruk får delta i stödverksamhet. Det är inte rimligt.

För Vänsterpartiet är det viktigt att barns och ungas rätt till en lättillgänglig, jämlik och likvärdig hälso- och sjukvård stärks. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att ta fram förslag på hur regioner och kommuner ska utveckla det förebyggande arbetet för unga i riskzonen för missbruk och psykisk ohälsa.

Fru talman! Tobaksfabrikanterna är duktiga på att ta fram nya lönande koncept. Vänsterpartiet anser att det inte bör vara tillåtet att använda tillsatser av smakämnen som gör tobaksfritt snus attraktivt för barn, unga och icke-rökare.

Det tobaksfria smaksatta nikotinsnuset lanserades 2016 och är den vanligast förekommande produkten bland de tobaksfria nikotinprodukterna. Vi vill att regeringen ger lämplig myndighet i uppdrag att utreda ett eventuellt förbud mot smaksatt tobaksfritt snus på liknande premisser som när det gäller förbudet mot smaksatta tobaksprodukter.

Fru talman! Sist men verkligen inte minst: Vänstern har gått i fronten för en narkotikapolitik som utgår från forskning och evidens. Vi har gått längst fram när det gäller krav på sprututbyte, skademinimerande insatser, jämlik hälsa för beroende och bättre vård och behandling samt när det gäller att utreda avkriminalisering av det egna bruket.

Under perioden 2006-2019 ökade dödligheten i läkemedels- och narkotikaförgiftning med 79 procent. Men 2018 vände kurvan nedåt. Under pandemiåren 2020 och 2021 sågs lägre siffror, men förra året skedde i stället en uppgång till 860 dödsfall. Det är svårt att se det som ett mått på en lyckad narkotikapolitik. Drabbade är mammor, pappor, barn, systrar, bröder, vänner och den döde själv - ett förlorat liv.

Stigmatiseringen och utsattheten har ökat. Narkotikapolitiken håller inte längre ihop. Jämfört med hur det ser ut i andra EU-länder är Sverige i dag ett land där många dör på grund av narkotika. Personer med missbruk stigmatiseras och behandlas som brottslingar i stället för att få den vård de behöver. Den svenska narkotikapolitiken måste därför ändras.

Nu väntar vi på propositionerna efter Samsjuklighetsutredningen och Narkotikautredningen. Vad händer på Socialdepartementet? Kommer ni loss? Kommer de fram?

Vi vill förändra narkotikapolitiken från en livsfarlig politik till en politik som gynnar de beroende och ger dem chanser till vård och behandling och till att överleva. Beroende är en sjukdom, och sjukdomar behandlas. Det kan börja med att mer frikostigt dela ut naloxon - det medel som gör att beroende som får en överdos snabbt kan få hjälp att överleva.

Det är hög tid att politiken ser till att den som lever med beroende ges ett anständigt liv.

Fru talman! Statsrådet har helt rätt i att SKR:s och regeringens bedömningar skiljer sig ganska kraftigt åt. Regeringen har aviserat 321 miljoner, säger man från SKR:s sida, trots att beräkningen är ungefär 607 miljoner. SKR menar att man behöver 2,4 miljarder. Man säger från SKR:s sida att regeringen har utgått från felaktiga beräkningar. Ni har utgått från en total kostnad på 607 miljoner kronor, vilket bygger på 4 880 placerade vuxna och 4 700 barn, medan Socialstyrelsen säger 6 700 vuxna och 6 300 barn.

För att svara på statsrådets fråga: Självklart har kommunerna ett ansvar; det är tydligt i socialtjänstlagen.

Men det jag vill understryka är att om vi inte gör rätt och ser till att det verkligen finns resurser för att genomföra denna lagstiftning kan detta bli förödande. Det räcker nämligen med en mamma som på något sätt hamnar i en situation där hon inte får med sig sitt barn. Då kommer andra mammor inte att söka hjälp. Den situationen kan vi inte riskera.

Vi kan hålla på här med att den ena säger lite si och den andra lite så, men jag tycker att den konflikten är ganska ointressant. Den konflikt som är intressant och som jag säger att vi har just nu är att vi vet att kommunerna går på knäna. Vi ser tydligt att det finns en diff när det gäller vad man faktiskt efterfrågar för att kunna genomföra detta. Och om det inte finns tillräckligt med resurser blir denna lagstiftning farlig.

Därför är min fråga: Hur ska statsrådet kunna garantera barns rätt att få skydd när man blir våldsutsatt?

Fru talman! Statsrådet förstår ju att jag är ganska bekymrad över att man inte riktigt har sett till hela den verklighet som vi befinner oss i.

Det finns en sak som jag också är väldigt orolig över men som jag tänker att jag kanske fortfarande har chansen att påverka lite grann.

Nu kommer ju kommunerna att få ett enormt stort ansvar. Vi lägger egentligen över hela ansvaret på kommunerna igen, och socialtjänsten kommer att behöva genomgå en enorm förändring av sitt arbete för att kunna efterleva det som lagstiftningen säger. Samtidigt sker enorma nedskärningar. Vi har en extremt svår ekonomisk situation, som slår hårt mot kommunerna.

Min fråga är hur statsrådet kan garantera att detta inte kommer att drabba de våldsutsatta som är i behov av skydd när den nya lagen träder i kraft.

Fru talman! En förälder, nästan alltid en mamma, som söker skydd från en våldsam man är utan minsta överdrift en kvinna som flyr för sitt liv. Rätten, tryggheten och säkerheten för barnen som är med på denna flykt ligger därför alltid i att den som söker hjälp och skydd får det. Det är den utgångspunkten vi måste ha i den debatt vi för här i dag. Skulden för att ett barn tvingas uppleva detta fruktansvärda trauma har ingen annan än den man som utövar våldet. Det är grunden för hela problematiken.

Det förslag som vi ska fatta beslut om bygger på utredningen Ett fönster av möjligheter. Ambitionen, det vill säga att barns rättigheter ska stärkas när de befinner sig i skyddat boende, är inte bara välkommen utan helt nödvändig. Problemet är att det beslut vi står inför riskerar att inte erbjuda öppna fönster. I värsta fall kan det bli fler höga trösklar.

Fru talman! Vi måste benämna det som egentligen är självklart: Den dagen en kvinna söker hjälp måste hjälpen komma snabbt. Att rädda en människas liv kan inte vara komplicerat. Det kan inte möta en massa hinder. Det ska vara smidigt och effektivt. I en värld där allt är perfekt skulle de lagförslag vi behandlar här i dag kanske bara vara positiva. Men det som kan se bra ut i teorin behöver inte alltid bli lika bra i praktiken.

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation är ett strukturellt våld som måste angripas med strukturella medel. I förslaget avkönar man våldet, vilket ger den förödande konsekvensen att vi inte kommer att se våldet utifrån dess verkliga förhållanden. Det är livsfarliga tolkningar som att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld i stället beskrivs som "våld mellan föräldrar" eller "dödligt våld mot vuxen". Det osynliggör såväl förövare som offer. Det står i stark kontrast till regeringens sjätte jämställdhetspolitiska delmål, att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Med ett lagförslag som är så omfattande som detta behövs en genomlysning som säkerställer att förslagen är till den våldsutsattas fördel. Annars finns stora risker att vi missar viktiga fakta, vilket kan göra att vi hamnar riktigt fel.

Fru talman! Vi vet till exempel att de som utsätts för våld inte alltid möter en hjälpande hand när de söker samhällets stöd. I själva verket är denna väg kantad av hinder. Det visar om inte annat den dödsfallsutredning vi tog del av förra veckan. Där kan vi svart på vitt se att flera mord hade kunnat förhindras eftersom både brottsoffret och förövaren försökt få samhällets hjälp men ändå lämnats ensamma.

Jag tror inte heller att någon här har missat de enorma brister som finns i vårdnadstvister, där domstolar inte tagit i beaktande det våld mamman vittnat om. Vårdanden har i stället hamnat hos en förövare. Vi ser att man i lagförslaget inte har tagit detta faktum på allvar - en konsekvens av att inte ha utvärderat utifrån ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

Vi menar att en så här omfattande förändring i att få skydd måste byggas upp med noggrannhet. Vi har i vår motion lyssnat in de ideella kvinnojourerna, då det är där kunskapen finns. Det får aldrig, verkligen aldrig, finnas den minsta risk att ett barn blir kvar med en våldsam förälder, först och främst för barnets välmående. Men vi måste också förstå att om det finns en risk att en mamma tvingas lämna sina barn kommer hon inte att fly. Då är barnens rättigheter verkligen i fara.

Därför har vi i vår motion yrkanden om ett antal ändringsförslag och förtydliganden, detta för att räta upp lagstiftningen utifrån den verklighet som våldsutsatta befinner sig i. Vi vill att det ska vara tydligt i lagen att utgångspunkten ska vara att barnet ska följa med föräldern för att få skydd. Det får inte finnas någon risk att platsen barnet skyddas på röjs eller att barnet blir lämnat till förövaren. Vi vill med kraft understryka att även en förälder under 18 år och en bonusförälder måste ha rätten att skydda barn.

Fru talman! Sedan ett par år tillbaka har politiken öppnat upp för att göra kvinnors utsatthet till en handelsvara. Genom att låta människor tjäna pengar på mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation har man skapat en okontrollerad marknad med kvinnors och barns säkerhet som insats.

Nu är regeringen tvungen att agera för att städa upp detta kaos. Det är helt nödvändigt. Problemet är att man agerar på ett sätt som i själva verket kan ge de privata, oseriösa aktörerna en fördel. När man nu inför tillståndsplikt gör man det med en kravspecifikation där det finns en risk att man inte alls utgår från kvinnors och våldsutsattas behov.

För den som inte är så insatt i våldets mekanismer kan det såklart verka logiskt att alla brottsutsatta måste skyddas med pansarglas och andra säkerhetsåtgärder och att de behöver bevakning dygnet runt. Men faktum är att det i många fall är precis tvärtom. Vad kvinnorna oftast behöver är att möta en profession som har kunskapen om och förståelsen för vad som krävs för att återskapa kvinnornas egenmakt och självbestämmande. Detta är ett arbete som måste få ta tid. Det är just därför som de ideella kvinnoorganisationerna inte alltid har byggt nya fängelser för den våldsutsatta utan jobbar för långsiktiga vägar till frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende

Fru talman! Redan innan det här förslaget har lagts fram har flera ideella skyddade boenden lagts ned. De kommer inte att kunna ställa om till det regeringen nu kräver. Vi ser att det finns en överhängande risk att de som blir kvar är de privata, vinstdrivande aktörer som skapat det kaos som regeringen nu vill städa upp. Det är just dessa privata aktörer som Ivo har riktat kritik mot.

Nu kanske ni tänker att tillståndsplikten ska lösa allt detta och att jag står här och vill att jourerna ska vara helt oreglerade och okontrollerade. Så är det såklart inte alls. Den som känner sig skeptisk till det jag säger tycker jag borde vända blicken mot HVB. Även denna verksamhet har gjorts till en marknad. Trots tillståndsplikt och trots kontroll har verksamheterna så stora brister att regeringen själv nu väljer att agera, vilket är väldigt bra.

Vi vill med emfas understryka att regeringen borde ha gjort en mycket mer omfattande konsekvensanalys av vad det här kommer att innebära såväl för kommunerna som för de våldsutsatta men framför allt för barnen. Vi är mycket besvikna över att utskottet inte ser vilken risk det här innebär. Vi vill att man stoppar vinstjakten när det gäller kvinnojourerna och stärker de verksamheter som utgår från de våldsutsattas verkliga behov.

Fru talman! Jag tror inte att någon här inte vill att kvinnor ska erbjudas hjälp. Jag tror bara att man i en iver att skydda barn inte har beaktat den verklighet vi i dag befinner oss i. Vi vet att myndigheter inte har nått hela vägen fram i fråga om kunskapen om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Vi vet att socialtjänsten är under hård press, och vi vet att våra kommuner går på knäna. Då måste vi inte bara se till att det tillförs tillräckligt med resurser. Vi måste också stifta lagar som är så tydliga att inga misstag kan begås.

Vi i Vänsterpartiet värnar inte barns rätt. Vi kräver den. Man måste lyssna på dem som kan, ta till sig av vad de säger och sedan tänka om. Vi hade gärna sett att utskottet hade ställt sig bakom våra förslag så att vi kunde försäkra oss om att man inte gör något som kan gå fel.

Vi står bakom alla våra yrkanden men väljer att yrka bifall endast till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt svar! Jag blev himla förvånad över förslaget, bland annat för att ledamoten själv har varit en av mina starkaste bundsförvanter i kritiken mot hur placerade barn har det i Sverige i dag.

Vi har sett otroliga övergrepp, vi har sett att vården inte håller måttet och vi vet att det många gånger går sämre för placerade barn än vad det gjorde tidigare. Att vara placerad på institution innebär till och med en ökad riskfaktor för kriminalitet. Därför tänkte jag att det kanske hade varit mer offensivt att komma med ett paket om hur vi ska se till att våra placerade barn får den vård som vi kämpade för när ni inte satt i regeringsställning.

Nu är ni i regeringsställning och har chansen att göra det. Men nu känner jag så här: Okej, vi ska alltså bara placera fler barn. Det är dessutom platsbrist, så på vilket sätt blir det brottsbekämpande?

Herr talman! Jag tror att det var i går, Juno Blom, som ni kom med ett nytt förslag om att ni vill göra det enklare att placera enligt LVU. Jag tyckte att förslaget kändes uppgivet - åter agerar man sent.

Vi i Vänsterpartiet känner så här: Vi vill göra en skola i toppklass. Vi vill bygga en urstark socialtjänst med så låga trösklar att inte ett enda barn ramlar på vägen in. Vi vill ha en vårdkedja där vi inte har några barn med NPF-diagnoser som slängs runt i en vårdkarusell. Vi vill ha en barn- och ungdomsvård som håller kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Sedan kom förslaget, och då blir min fråga till ledamoten: Varför agerar ni först när det har gått så lång tid?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Redan i dag vräks ju på tok för många barn i Sverige. De hamnar sällan på någon bättre plats, utan de får ett väldigt tufft liv i hemlöshet.

Barnombudsmannen har skrivit en rapport om vilka konsekvenser det får för dessa barn. Det är ett öde kantat av utanförskap, förstörd skolgång, kraftigt försämrad psykisk hälsa, misstro mot samhället, missbruk och kriminalitet. Detta är en klockren häxbrygd för ett fortsatt liv i kriminalitet.

Min fråga kvarstår. Skulle ledamoten, med stöd i forskningen, kunna förklara för mig vilken av dessa konsekvenser för de vräkta barnen som är brottsbekämpande?

Herr talman! En mycket starkt brottsförebyggande åtgärd för att förhindra att barn rekryteras in i kriminella gäng är att se till att de har trygga rum, en meningsfull fritid, möjlighet att växa i sina intressen och naturliga platser för återhämtning och trygghet.

Ett hem är för de flesta av oss det tryggaste rum vi har. Det är en förutsättning för att man alls ska kunna fungera. Nu har ni tillsatt en utredning för att i större utsträckning kunna ta ifrån barn deras hem genom vräkning. Jag vill därför fråga dig, Torsten Elofsson, hur ni kan landa i slutsatsen att vräkning av barn inte kommer att spela dem som vill rekrytera barn till kriminella gäng i händerna.

Herr talman! Problemet med den rådande politiken är att den tar alldeles för lång tid. Det tar ju flera år innan de hårda tagen slår till.

Enligt regeringen ska vi vänta på att barn är så djupt inne i kriminalitet att de bär vapen eller droger, och då ska vi kunna ta dem i en visitationszon. Vi ska invänta att människor utsätts för brott i hopp om att förövaren blir filmad av en uppsatt videokamera. Vi ska vänta så länge att barn har tvingats så långt in i det kriminellas mörka värld att de begår grova våldsbrott, till och med mord, och då ska vi låsa in dem i oetiska barnfängelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Då är det ju liksom redan för sent. För oss i Vänsterpartiet är brottsbekämpning något som sker innan brottet begås - innan våra barn blir en del av den kriminella världen, med allt det lidande det innebär.

Det fina med det förebyggande arbetet, förutom att vi vet att det ger effekt, är att vi kan få fart på det här och nu. Inom exakt varje profession som arbetar med de barn och unga vi pratar om sitter människor med den kunskap vi behöver och bara väntar på att få sätta igång. De väntar på att få musklerna och resurserna för att sätta fart. Men kanske är det bästa av allt att det förebyggande arbetet dessutom ger barnen de rättigheter vi har lovat dem enligt lag. Vi behöver inte bryta mot en enda konvention. Vi kan - och ska - i stället stå upp för barns rätt att växa upp utan våld och deras rätt att få samhällets stöd när de behöver det.

För den som vill göra våra barn till förövare - som har iskylan att göra våra barn till offer - finns inget fint att hämta här. Det är just denna typ av brottsbekämpning som är det största hotet mot deras brutala verksamhet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! En stark välfärd är den absolut viktigaste brottsförebyggande åtgärd vi har. Alla nedskärningar på välfärden är som mumma för kriminella nätverk och gäng när det gäller att hitta en plattform för att rekrytera barn och unga. Det är detta som är så farligt med det enorma underskott som SKR nu larmar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

I budgeten har regeringen satsat ganska mycket pengar på socialtjänsten för att föra in den nya socialtjänstlagen. Men jag saknar de andra satsningarna. Det är ju inte bara socialtjänsten vi behöver förstärka, utan vi behöver få till dessa pengar överlag. Det är lite tomt med detta från regeringens sida.

Statsrådets ambitioner betvivlar jag verkligen inte. Jag är glad över den föredragning som Camilla Waltersson Grönvall gjorde här i dag, för den visar på en viljeinriktning som jag tror att Sverige verkligen behöver. Men resurserna måste till, och just nu står vi med ett enormt underskott.

Herr talman! Jag har mycket stor respekt för statsrådets arbete med barns rättigheter. Vi har samarbetat mycket i de frågorna, och jag vet att statsrådet har en stark ambition, vilket jag verkligen uppskattar.

Men både jag och Camilla Waltersson Grönvall vet att ett hårdnackat och målmedvetet brottsförebyggande arbete också kräver en urstark socialtjänst. Vi behöver en robust och uppbackad kår som har både resurser och ork att genomföra det arbete som krävs här.

Nu larmar SKR om ett underskott i kommunsektorn på 31 miljarder kronor. Jag vet som sagt att statsrådet har stora ambitioner när det kommer till barns rättigheter, men hur ska detta bli verklighet om regeringen inte samtidigt tillför de resurser som krävs?

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är fast beslutna att stoppa den brutala kriminalitet som slår sönder barns och deras familjers liv. Inte en unge i det här landet ska bli bestulen på en trygg barndom för ett liv präglat av våld, rädsla och i värsta fall ond, bråd död. Inga barn ska mördas. Inga barn ska bli mördare.

Det råder inget tvivel om att situationen är så allvarlig att vi nu måste agera med styrka och mod och med fast hand se till att rekryteringen stoppas. Inga barns liv eller framtid ska ligga i de gängkriminellas händer. Deras framtid ska ligga i våra.

För att det ska bli verklighet krävs kraftfull brottsbekämpning som är målmedveten och effektiv och som ger resultat. Det behövs snabba åtgärder som börjar här och nu och som inte slår till först när katastrofen är ett faktum. Samhällets fasta hand ska hålla ett stadigt grepp om våra barn och unga så att det aldrig går så långt att deras liv och välmående står på spel.

Därför, fru talman, krävs det att Sverige tar en helt ny väg som skyddar barns rätt till ett liv fritt från våld i ett land som är tryggt.

Det kan låta helt overkligt, men det är faktiskt sant att den metod och de medel som enligt forskning och beprövad erfarenhet ger bäst resultat har vi aldrig fullt ut provat. Vi har aldrig strukturerat använt brottsbekämpningens starkaste verktyg, det förebyggande arbetet, för att stoppa gängkriminaliteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Carina Ohlssons 1 200 sidor långa rapport var den senaste av otaliga redogörelser som med tydlighet visar på samhällets brister i vården av våra barn och unga på glid. Det är en skrämmande insikt, fru talman, att de barn och unga som varit i riskzonen för rekrytering in i de grymmaste av verksamheter har svikits av makthavare i generationer. Utan att ge vare sig skyddsmurar mot att hamna i kriminalitet eller snabba vägar att komma ur den har man lämnat walkover till de kriminella. Resultatet är verkligheten vi ser just nu.

Den goda nyheten, om man är lagd åt det mer positiva hållet, är att vi har den bästa vägen framför oss. Vi i Vänsterpartiet erbjuder möjlighet att med kraft påbörja det mest hårdnackade brottsbekämpande arbetet i Sverige någonsin, och vi ser fram emot att ta på oss ledartröjan för det arbetet.

(Applåder)