Maj Karlsson (V) om Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Herr talman! Jag har lyssnat på debatten, och mycket handlar om resurser - att det råder brist på resurser och att vi tillför för lite resurser.

Jag kommer själv från Malmö. Det är en stad som i princip har styrts av Socialdemokraterna de senaste hundra åren - med korta avbrott på sammanlagt sex år - och där man under dessa år har pumpat in miljontals kronor i skolan och socialtjänsten. Resultaten är väldigt nedslående, måste jag tyvärr säga. Det har inte blivit bättre. Därför funderar jag på om det verkligen är pengar som saknas. Är det viktiga här att hela tiden tillföra mer pengar? Jag landar i att det är andra saker som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Vi kan till exempel titta på skolan. Ja, man pumpade in miljoner i de utsatta områdena - och man tvingas stänga skolor. Det är fortfarande 30-40 procent av kidsen som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, trots att man pumpar in mycket resurser. Vad är det då som stör?

Vi kan även titta på socialtjänsten. Jag har själv ett förflutet inom polisen, och då kunde socialtjänsten konstatera att barnen hade utvecklat en tung kriminalitet innan de fyllt 15 år. Socialtjänsten var inblandad, men den var mer reaktiv än proaktiv. Det är väl där vi måste hitta lösningar: Hur når vi detta?

Det som nu har hänt i Stockholm har gjort att verksamheterna själva drar slutsatser och erfarenheter gällande vad som är fel och anpassar sitt arbete utifrån det. Socialtjänsten, fältassistenterna och polisen arbetar mycket mer proaktivt för att fånga upp de barn som är på glid. Man försöker fånga upp dem och styra bort dem från detta. Där är föräldraskapet oerhört viktigt, och vi försöker nu fånga upp detta. Trygga familjer ger trygga barn, och då håller de sig borta från brott.

Herr talman! Jag tackar Ardalan Shekarabi så mycket för frågan.

Jag är absolut beredd att åka till Malmö. Jag ska faktiskt dit i kväll. Jag träffar gärna Glenn Sjögren, som sköter Sluta skjut-projektet, som i och för sig är ett polisiärt och inte ett kommunalt projekt.

Vi har absolut inte tappat vårt sociala engagemang - tvärtom vill vi jobba brottsförebyggande med dessa bitar. Men Ardalan Shekarabi vet lika väl som jag att det i vissa fall även behövs repressiva åtgärder för att låsa in farliga personer. Även om de är unga till åren behöver man få in dem.

Herr talman! Jag tackar Ardalan Shekarabi för frågan.

Som jag antydde i mitt anförande är jag tveksam till om mer pengar är lösningen på dessa problem. Det finns strukturella problem som man måste lösa. Detta är i mångt och mycket en metodfråga - det handlar om hur socialtjänsten och polisen jobbar med den här problematiken. Det gäller givetvis även skolan.

Det finns metoder som man kan använda utan att man för den skull pumpar in pengar. Ska man pumpa in pengar måste man ha en plan för hur de ska förvaltas.

Som jag nämnde har det pumpats in mycket pengar genom åren, med väldigt tveksamma och blygsamma resultat. Man kanske skulle prova lite andra vägar och fundera på om det finns strukturella problem som gör att barn dras in i kriminalitet. Har vi andra problem som vi måste tackla i stället för att pumpa in ännu fler miljoner kronor i detta?

Herr talman! Jag tackar Maj Karlsson för frågan.

När det gäller vräkning av barn handlar det i grunden om brott. Vi måste överväga att vidta någon typ av åtgärd för att komma till rätta med otryggheten som skapas i de bostadsområden där de finns. De som är roten till problemet måste på något sätt åtgärdas. Kan man inte åtgärda detta genom att fortsätta ha dem boende på platsen kanske man ska flytta dem till ett annat ställe. Vi har till och med övervägt om man kanske, för familjens skull, skulle flytta dem till en annan kommun för att få bort dem från den miljö som faktiskt triggar kriminaliteten hos barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Vi är inte ute efter att skada barnen. Tvärtom vill vi på det här sättet hjälpa dem till ett bättre liv på ett annat ställe.

Herr talman! Frågan är också vems liv man värdesätter.

Jag vänder åter till min hemstad Malmö. Vi hade kriminella unga som bodde i en fastighet där. Det var termosbomber i trappuppgången. Det var skjutningar mot fastigheten. Ingen ville flytta in i fastigheten över huvud taget, och de som bodde där ville flytta därifrån så fort som möjligt. MKB, som ägde fastigheten, visste inte vad de skulle ta sig till.

Vem är det vi skyddar genom att låta dem bo kvar? Är det de kriminella? Ja, det är det ju. Inte är det de kringboende, som får en ökande otrygghet och som riskerar sina egna liv när de går in i trappuppgången.

Jag är faktiskt ganska trygg i att vi är på rätt väg när det gäller det här. Möjligtvis är den evidens som åberopas här en effekt av detta, men vi måste också skydda andra personer.

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan!

Jag vill nog påstå att man har uttömt ett antal andra metoder för att lösa problematiken när det går så långt som till vräkning. Det är ju inte så att man kastar sig över detta obönhörligen, utan socialtjänsten, fastighetsägaren och andra försöker säkerligen att hitta en lösning på problematiken. Men man kan ju faktiskt komma till slutsatsen att det enda sättet att få lugn och ro och ordning i fastigheten och i grannskapet är att flytta den familj som är ett orosmoment.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

Är det ett minderårigt barn blir det ju lite märkligt. Möjligtvis kan man tvångsomhänderta barnet för att flytta det, men man kan också komma överens med familjen om att den kanske ska flytta. Familjen kan ju rent av själv tycka att det är en god idé - man vet inte. Föräldrarna är ju måna om sina egna barn och vill givetvis deras bästa.

Herr talman! Man kan också vända på frågan. Hur löser man problemet med otryggheten i bostadsområdet genom att ha dem boende kvar? Vems trygghet ska vi värna, den unga kriminellas eller de kringboendes som löper risk att både skadas och drabbas av ohälsa på grund av detta?

Jag är beredd att diskutera lösningar på detta med Miljöpartiet och Rasmus Ling. Men återkom i så fall gärna med svaret på hur vi löser det, för vi löser det inte genom att låta familjer bo kvar orört. Att något måste göras är vi nog i alla fall överens om.