Peter Kullgren

Fru talman! Jag kanske får censurera en del. Som jag nämnde är jag inte uppväxt i bygdegårdar och har det inte i mig från barnsben. Men Fageråsens bygdegård ligger mig varmt om hjärtat. Ett av de roligaste minnen jag har därifrån är faktiskt en hårdrocksfest, arrangerad av bland andra en kollega till dig och mig, den tidigare aktiva centerpartisten Henrik Lander, som bor där i krokarna. Det var ett mycket roligt kalas och en tradition som jag hoppas att de tar upp igen. Det har också såklart skett ett otal möten. Bygdegården är samlingsplatsen för jaktlag, där man har sina jaktstämmor. Och en hel del underhållning har förekommit. Men detta är ett av mina bästa minnen därifrån.

Avslutningsvis: Regeringen har ett samlat fokus: Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Oavsett om du bor ute i landet eller i den stora staden ska du kunna skapa dig ett gott liv.

Därmed vill jag tacka för ett intressant samtal om de viktiga bygdegårdarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag uppfattar att regeringen och Mikael Larsson i grund och botten är ganska eniga. Vi ser positivt på civilsamhället, och vi ser positivt på bygdegårdarna. Vi vill båda ha ett starkt civilsamhälle både i stan och på landsbygden.

Jag tror att jag har beskrivit mycket av det positiva som bygdegårdarna bidrar till. Som sagt får de stöd från statligt håll, och de får stöd från annat håll. Det finns ett stort ideellt engagemang.

Jag tror dock att vi också behöver hålla oss till en del huvudprinciper för bidrag till det civila samhället. Det finns ju en proposition, En politik för det civila samhället. Det bör regleras genom förordningar, vilket gör det möjligt för fler organisationer att söka bidrag på olika villkor utifrån hur de bidrar till samhället.

Ledamoten är också ledamot i Försvarsberedningen. Den senaste tidens säkerhetspolitiska läge har satt fokus på beredskapsperspektivet, hur man ser på olika institutioner i samhället och på olika företeelser, allt från bygdegårdar till livsmedelsproduktion, och hur vi ska öka resiliensen och motståndskraften i vårt samhälle. Det är ständigt föränderlig materia vilka som gör samhällsnyttiga insatser, vilka som oavsett vad kommer att vara viktiga och behöver pekas ut som sådana aktörer och vilka som kan få nya och tillkommande uppdrag i händelse av kris eller ytterst krig. Det är en fortsättande diskussion där jag inte kan utesluta eller garantera någonting.

Arbetet med propositionen ligger som sagt långt fram, men det beror på att vi vill försöka samla ihop mycket av det som vi gör och lägga en inriktning framåt för landsbygdspolitiken. Det får inte misstas för att inget annat beslut kommer att fattas under tiden. Det tror jag inte heller att ledamoten tror. Men att vi har det här arbetet gör också att vi kan samla upp detta ur ett betydligt bredare perspektiv.

Man ska komma ihåg att landsbygder ser olika ut. Landsbygdspolitik är inte bara för landsbygdsministern heller, utan den skär rakt genom alla politikområden. Då behöver vi ha ett brett anslag när vi pratar om hur vi gör på bästa sätt från statligt håll. Staten kan som ledamoten vet inte göra allt, men vi kan peka ut riktning och ge stöd i vissa saker.

Alla delar behövs, allt från skolan till vården till kommersiell service och olika aktörer i samhället, för att vi ska ha livskraftiga och levande landsbygder. Där är bygdegårdarna en omistlig del.

Fru talman! Jag tackar för uppföljande frågor.

Jag kommer inte från en tradition där man från barnsben är i en bygdegård. Jag växte upp lite för nära en tätort för att det skulle vara kulturen. Men genom vänner har jag av olika anledningar haft möjlighet att vistas ganska mycket i olika bygdegårdar. Det är framför allt en som ligger mig varmt om hjärtat, och jag kan säga att jag älskar bygdegårdar. Jag har varit på väldigt roliga kalas i bygdegårdar med människor som jag kanske inte hade träffat förut.

Bygdegården blir någonstans hjärtat i hjärtlandet. Det pulserar. Det händer saker. Man får dit aktiviteter. Den knyter samman människor på landsbygden, som är i stort behov av mellanmänsklig gemenskap på ett annat sätt än man är i den stora tätorten.

Med det sagt tror jag att många människor i vårt land skulle må bra av den typen av gemenskap och den stolthet som det innebär att ha ett aktivt kulturliv, en attraktiv mötesplats som är tillgänglig för de allra flesta och en samlingslokal både för festligheter vid glädje och vid sorg.

Det här är något oerhört viktigt, och jag är stolt över all den ideella tid som läggs på det här - det engagemang som finns när det ska byggas en ny grillstuga någonstans, när det ska målas om när golvet börjar bli lite slitet eller när taket börjar läcka.

Som jag nämnde gör vi på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet nu ett omtag och jobbar för att få fram en landsbygdspolitisk proposition. Det tar ju lite tid om man ska göra det samlat.

Det betyder inte att det inte kommer att hända saker under tiden. Vi lyfter på de flesta stenar som finns under den landsbygdspolitiska agendan, så jag kan varken bekräfta eller utesluta att det här kommer att vara en sådan del. Men jag vill ändå förmedla att jag ser det fantastiska arbete som sker runt om i våra landsbygder och att bygdegårdarna är viktiga.

Därför ser vi också positivt på stöd till civilsamhället. Staten delar årligen ut 24 miljarder kronor i statsbidrag till civilsamhällets organisationer. Precis som ledamoten nämnde är Bygdegårdarnas Riksförbund en av de organisationerna, och det har redan i dag ett statligt stöd via Boverket och Statens kulturråd.

Fru talman! Mikael Larsson har frågat mig om jag anser att ett landsbygdspolitiskt motiverat verksamhetsbidrag till Bygdegårdarnas Riksförbund är viktigt samt om jag kommer att driva frågan om ett landsbygdspolitiskt motiverat verksamhetsbidrag till Bygdegårdarnas Riksförbund.

Jag instämmer med Mikael Larsson i hans beskrivning av hur viktigt det är med ett starkt civilsamhälle. Det civila samhällets aktörer bidrar alla på olika sätt med viktiga inspel, kunskaper och insatser för en hållbar nationell, regional och lokal utveckling. Det är viktigt såväl i fredstid som i tider av kris.

Det civila samhället utgör både en omistlig förutsättning för ett levande samhällsliv och ett uttryck för ett öppet demokratiskt samhälle som är större än staten. I det civila samhället ryms såväl stora organisationer som små gemenskaper människor emellan. I civilsamhällets gemenskaper och mänskliga möten kan förståelse och respekt växa mellan människor, något som kan bidra till att motverka hat och polarisering och till att bryta utanförskap och ofrivillig ensamhet. Det civila samhället verkar också som demokratiskola och röstbärare samt bedriver samhällsnyttig verksamhet inom olika sektorer i hela landet.

Det här är en grundläggande inställning som jag har med mig in i arbetet med en samlad översyn av landsbygdspolitiken som nu har inletts på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Målet är att lämna en landsbygdspolitisk proposition våren 2026 samt att höja medvetenheten om förhållanden i olika typer av landsbygder.

När det gäller verksamhetsbidrag till enskilda organisationer såsom Bygdegårdarnas Riksförbund är regeringens utgångspunkt att statsbidrag till civilsamhällets organisationer normalt bör hanteras av en statlig myndighet.

Herr talman! Förra landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg vet lika väl som den nuvarande landsbygdsministern att det är dumt att spekulera om hur saker och ting ska utformas innan vi har allt på bordet och det är berett i laga ordning, så jag tänker inte gå in i några detaljer kring detta.

Men låt mig vara tydlig. Jag vill att det ska vara lika enkelt att beställa svenskt kött och göra informerade val på restaurang som när man köper det i butik. Det är en viktig fråga.

Jag delar Anna-Caren Sätherbergs vision om att vi ska ha mer svenskt på tallriken och gärna också mer biodrivmedel producerat i Sverige i tankarna och så vidare. Det är jätteviktigt för vår försörjningstrygghet i landet.

Återigen: Vi kan konstatera att det inte blir några utökade EU-gemensamma bestämmelser, och därför får vi nu ta detta vidare och se hur vi ska få ordning på det på nationell nivå.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vi ser att frivillig märkning om svenskt ursprung har funkat väldigt bra på färdigförpackade livsmedel som säljs i butik. Den märkningen har varit framgångsrik och finns i dag på en stor och kontinuerligt ökande mängd produkter. Det är något jag själv letar efter när jag är och handlar - den runda, gula och blå märkningen.

Men märkning på frivillig grund har tyvärr inte alls fått samma genomslag på restauranger. Och jag upprepar att jag anser att konsumenter bör ha samma möjlighet att göra medvetna val oavsett om de köper sitt kött i butik eller äter på restaurang.

Eftersom båda deltagarna i debatten återupprepar detta vill jag säga att det handlade om att vi hade information om att kommissionen snart skulle komma med ett regelverk. Jag tror fortfarande att det bästa hade varit om vi hade fått ett EU-gemensamt regelverk kring märkning, när det var så nära förestående enligt de uppgifter vi hade då. Som sagt - det är alltid lätt att titta i backspegeln. Men enligt den information vi hade där och då var det inte långt kvar innan detta regelverk skulle komma. Att i Sverige då införa vårt regelverk för att sedan tvingas ändra efter några månader var vi inte beredda att chansa på.

Jag håller med Sofia Skönnbrink om att det är bra att fråga. Det kan man absolut göra redan nu. Jag har varit med om liknande grejer - det är inte alltid så bekvämt. Eftersom den frivilliga märkningen på restauranger inte har gått lika snabbt och bra - det är bara ett fåtal restauranger som gör detta i dag - och vi nu kan konstatera att den här kommissionen definitivt inte kommer att lägga fram något sådant här förslag tittar vi nu på hur vi ska gå vidare med nationella bestämmelser.

Herr talman! Eftertanke är alltid bra. Det har Socialdemokraterna visat prov på flera gånger, och jag ska inte vara sämre.

Det är klart att om jag hade vetat att informationen från kommissionen i jord-till-bord-strategin och i det som framförts i bilateraler med mera inte stämde, då skulle man inte ha dragit tillbaka det som förra landsbygdsministern drev igenom.

Jag tror att både interpellanten och ledamoten Skönnbrink vet att jag också tycker att det är en angelägen fråga att vi ska veta var maten kommer ifrån och att det i förlängningen troligtvis gynnar livsmedelsproduktionen i Sverige.

För att inte bara säga att det var dumt att jag inte visste på förhand vad som skulle ske vill jag ge lite bakgrund till att vi valde att dra tillbaka den här förfrågan.

Ingångsvärdet är att vi värnar Sveriges restauranger, och vi tycker inte att staten ska skapa onödig byråkrati och krångel som påverkar den här branschen negativt. Det har vi också haft ögonen på under den här processen, och det är en viktig förklaring till att vi med den information som vi hade då valde att dra tillbaka den här ansökan eller anmälan. Det finns ju mycket fram och tillbaka som jag tror att Anna-Caren Sätherberg är minst lika insatt i som jag - om det fanns behov av anmälan, om det inte fanns det och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var i alla fall anledningen - att vi inte ville att vi nationellt skulle införa någonting som inom en relativt snar framtid skulle behöva ändras. Det är den enkla och ärliga förklaringen till att vi valde att göra detta.

Jag kommer inte ihåg exakt varför vi möjligen inte uttalade oss under den övriga frågan på oktoberrådet. Jag kan ha varit på en trilateral eftersom det var fiskeförhandlingar, som Sverige är ytterst involverade i. Jag ska självklart kolla upp varför vi inte yttrade oss, för det sitter alltid någon på den svenska stolen även om inte ministern själv är där. Men jag vet inte på rak arm just nu.

Detta var för att lite sätta i kontext varför vi valde att dra tillbaka anmälan. Och så vill jag upprepa att vi på mitt departement nu tittar på hur vi ska kunna gå vidare med detta. Vi kan konstatera att vi nu är i slutet av januari 2024 och att kommissionen inte kommer att hinna lägga fram något förslag om detta så att vi får EU-gemensamma regler, och då får vi titta på det ur ett nationellt perspektiv i stället.

Herr talman! Anna-Caren Sätherberg har frågat mig när regeringen kommer med ett förslag om ursprungsmärkning av kött på restaurang.

Jag vill börja med att säga att regeringen tycker att det är viktigt att möta det stora intresse som finns hos konsumenterna kring mat. Att få veta var maten kommer ifrån, hur djuren vuxit upp och var fisken fångats är viktigt för konsumenternas möjlighet att göra medvetna val. Regeringen vill att konsumenterna ska få veta var köttet som serveras på restauranger kommer ifrån så att de har möjlighet att välja svenskt kött. Det är bra för miljön och djurvälfärden, och det är bra för Sveriges självförsörjningsförmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag informerade om i mitt svar på den skriftliga frågan 2022/23:865 till Anna-Caren Sätherberg i augusti 2023 aviserade EU-kommissionen i sin strategi från jord till bord att man avsåg att se över möjligheten att utöka bestämmelserna om obligatorisk ursprungsmärkning och att det skulle ske inom ramen för en revidering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, den så kallade livsmedelsinformationsförordningen. Regeringen valde hösten 2022 att inte undersöka möjligheterna att införa nationella bestämmelser om ursprungsinformation utan i stället invänta EU-gemensamma bestämmelser.

Enligt handlingsplanen till strategin från jord till bord skulle EU-kommissionen presentera ett förslag till revidering av livsmedelsinformationsförordningen under det fjärde kvartalet 2022. Detta ändrades sedan till mars 2023. Sverige planerade för och var berett på att ta om hand förslaget under vårt ordförandeskap. Dock har inget förslag presenterats, och ingen ytterligare information har förmedlats från EU-kommissionen vad gäller förslaget.

I och med att vi nu går in i en period av val till Europaparlamentet och att en ny EU-kommission ska utses efter det lär inget förslag om revidering av livsmedelsinformationsförordningen presenteras inom en överskådlig framtid. Det är beklagligt då EU-gemensamma regler när det gäller utökad ursprungsmärkning hade varit att föredra både för funktionen av den inre marknaden och för Europas konsumenter.

I ljuset av denna utveckling skulle det kunna vara lämpligt att titta på andra sätt att ge konsumenterna möjlighet att göra informerade val när de beställer kött på restaurang.

Fru talman! Jag beundrar ledamoten som verkar tro att hon vet bättre än de expertmyndigheter vi har i Sverige. Jag har konstaterat att de expertmyndigheter vi har på detta område är bäst skickade att besluta om vilka zoner som ska ses som smittade zoner och inte, utifrån det allt övergripande målet att bekämpa och utrota denna smitta så att vi inte får ännu större områden som begränsas.

Jag är ganska övertygad om att vi hade haft en helt annan diskussion här om jag som landsbygdsminister hade gått in och sagt: Nu minskar vi zonen. Jag kör över myndigheterna som är anställda för att vara experter på just sådana här händelser. Diskussionen skulle bli en annan om jag som minister skulle gå in och överpröva deras beslut eller om regeringen fattade ett beslut om att undanta områden mot expertisens rekommendationer.

Jag kan återigen konstatera att vi har gjort ett fantastiskt arbete med att begränsa denna smitta. Jag vill också återigen peka på vilka ovärderliga insatser som gjorts från myndighetssidan och inte minst från civilsamhället.

Vi har den lagstiftning vi har, och jag följer detta oerhört noga. Det är ännu i sin linda. Det är fortfarande många som inte har ansökt, och det pågår diskussioner om vilka som har rätt till ersättning och vilka som inte har det. Lagstiftningen är dock relativt tydlig: Den som är direkt berörd har också rätt till ersättning och ska då ansöka om det hos Jordbruksverket.

Jag hoppas att denna smitta kan utrotas och snart vara ett minne blott så att tillståndet i hela restriktionsområdet kan återgå helt till det normala.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Alla åtgärder som har vidtagits under detta arbete har vidtagits för att öka chanserna att begränsa och bekämpa denna smitta och i slutändan minska de negativa konsekvenserna för Sverige som land. Jag har som sagt fullt förtroende för myndigheternas förmåga som expertmyndigheter att bedöma och hantera den aktuella situationen samt om eller när det kan vara aktuellt att göra ändringar i de beslut som är tagna.

Det är oerhört glädjande, återigen, att vi i Sverige i ett internationellt perspektiv har hanterat detta smittutbrottet så bra att vi redan nu kan göra lättnader i restriktionerna och minska den smittade zonen.

Hur stora effekter det blir för exempelvis skogsbruket är, som jag sa förut, något för tidigt att säga. Det viktigaste är dock att vi snabbt kan komma ur den här situationen så att allt kan återgå till det normala och så att inte än mer mark i Sverige drabbas. De allra flesta skogsbruksaktiviteter bedöms dessutom kunna bli föremål för undantag. Det är Jordbruksverket som fattar beslut om undantag och Skogsstyrelsen som bidrar med sakkunskap.

Samtidigt som vissa restriktioner kvarstår vill jag påminna om den överenskommelse - den nämndes också av ledamoten - där Jordbruksverket, berörda kommuner och idrottsrörelsen kunde nå en lösning som gjorde att exempelvis ett stort skidlopp, Engelbrektsloppet, kunde genomföras, vilket var väldigt positivt.

Det är i utmanande tider som samverkan sätts på prov. Jordbruksverket utvärderar ständigt möjligheterna till nya undantag från restriktionerna utifrån de ansökningar som har lämnats in. Enligt den lagstiftning vi har på plats finns det möjlighet för den som är direkt berörd av en restriktion som lagts av staten på ett eller annat sätt att söka ersättning.

Det är självklart att vi följer den processen och ser hur utfallet blir i prövningarna av de olika ansökningar som kommer. Där håller jag mig kontinuerligt underrättad om utvecklingen.

Herr talman! Tack för nya frågor, Åsa Eriksson! Det är självklart att vi bryr oss. Men jag tror också att ledamoten har koll på lagstiftningen och vet vilken som är behörig myndighet. Och jag tror inte att politiker ska gå in och detaljstyra över sådant som det finns expertkunskap om i olika myndigheter.

Precis som ledamoten säger har myndigheterna i en samlad bedömning gjort ett väldigt bra arbete. Självklart har regeringen sett till att vara uppdaterad om i princip varje steg som har tagits. Vi har naturligtvis haft en mycket tät dialog med de berörda myndigheterna och även med frivilligorganisationer, till exempel Svenska Jägareförbundet, som har gjort en ovärderlig insats i arbetet på plats på marken. Utan jägarnas engagemang hade vi troligtvis inte kunnat göra de lättnader som vi nu har gjort historiskt snabbt i ett internationellt perspektiv.

Man kan dock inte underlåta att konstatera att utan de kraftiga åtgärder som vidtogs initialt i förloppet skulle situationen ha kunnat se betydligt värre ut. Det är påtagligt ansträngande för människor boende i både Fagersta och Norberg och i det område som är smittat; det råder det ingen som helst tvekan om. Det är också självklart att detta påverkar och ställer till det för enskilda näringsidkare. Det gör det.

Men vi har också en lagstiftning som reglerar hur ersättningen ska betalas ut. Alla som ser sig som direkt berörda av de restriktioner som staten har lagt på området ska därför ansöka om ersättning hos Jordbruksverket. All denna information finns tydligt beskriven på Jordbruksverkets hemsida.

Det är svårt att säga hur stora effekterna blir för skogsbruket när vi nu har kunnat lätta på restriktionerna. Det beror på hur långvariga restriktionerna totalt sett blir. Men sedan lättnaderna gjordes den 30 november befinner sig nu en stor del av skogsbruket utanför den smittade zonen, vilket måste ses som positivt.

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig när jag och regeringen tänker ta initiativ till en avvägning mellan nytta och konsekvenser av de restriktioner som Statens jordbruksverk har belagt hela Fagersta och nästan hela Norberg med.

Den 6 september konstaterades för första gången någonsin den mycket allvarliga sjukdomen afrikansk svinpest i Sverige. Utbrottet i sig var mycket allvarligt, och en fortsatt spridning av smittan riskerade att innebära ytterligare konsekvenser. Därför har det varit oerhört viktigt att stoppa smittspridningen så snart som möjligt. Myndigheterna var tydliga med att kraftfulla åtgärder var nödvändiga i det inledande skedet av bekämpningen för att kartlägga smittans utbredning.

Åsa Eriksson har sannolikt noterat att det sedan frågan skrevs har införts betydande lättnader i restriktionerna. Det är ett mycket välkommet beslut, men låt mig vara tydlig med att det ligger ett hårt och intensivt arbete bakom möjligheten till sådana lättnader. Ur ett internationellt perspektiv är det en unik situation vi befinner oss i när det nu finns möjlighet att göra lättnader så tidigt efter det konstaterade utbrottet. Samtidigt pågår ett mycket omfattande bekämpningsarbete, och utifrån information som framkommer under arbetets gång kan myndigheterna vara tvungna att ompröva tidigare beslut.

Det är glädjande att den smittade zonen nu har minskats. Det innebär att vissa områden som tidigare omfattades av zonen nu är helt fria från restriktioner, vilket är fördelaktigt för privatpersoner, föreningar och företag. Allmänheten kan nu också röra sig i skog och mark i den smittade zonens ytterområden.

Enligt EU-regelverket och den svenska epizootilagen (1999:657) ska Jordbruksverket som behörig myndighet fatta beslut om bekämpningsåtgärder i samband med utbrott av allvarliga sjukdomar såsom afrikansk svinpest. Jordbruksverket ska införa de förbud och restriktioner som behövs för att säkerställa att risken för spridning av sjukdomen minimeras. Jag har fullt förtroende för myndighetens förmåga att göra avvägningar mellan nytta och konsekvens i de beslut som fattas, både i det inledande skedet och nu när restriktioner börjat lättas.

Jag är stolt över det engagemang som så många aktörer hittills har visat i bekämpningsarbetet och jag hoppas att smittan kan utrotas så snart som möjligt, så att tillvaron i Fagersta och Norberg kan återgå helt till det normala.

Herr talman! Jag känner såklart ansvaret som vilar på mina axlar. Jag är väldigt glad över att jag kan konstatera att vi nu har en regering som jag tror är en av de landsbygdsvänligaste regeringar som vi har haft på i varje fall relativt lång tid. Jag ska fortsätta lite med min lista.

Vi har också begärt att Naturvårdsverket ska sluta att överimplementera EU-beslut och ta fram nya jämförbara referensarealer. Vi driver på med uppdrag för att halvera vargstammen. Senast i dag kan vi konstatera att vårt och andra medlemsstaters arbete har gett effekt eftersom kommissionen nu öppnar för och tar nästa steg i att ändra skyddsstatusen på europeisk nivå.

Vi är också överens om en reformering av strandskyddet. Vi röstade nej till EU:s LULUCF-förordning. Vi kommer att rösta nej till Nature Restoration Law. Vi säkerställde skydd för bioenergi i RED III.

Vi säger såklart inte bara nej. Vi arbetar alltid för att skapa allianser i EU-politiken i ett tidigt stadium. Inte minst tror jag mycket på det senaste skogliga samarbetet som jag undertecknade tillsammans med Frankrike.

Regeringen har redan levererat en hel del reformer som kommer att stärka landsbygden och inte minst jord- och skogsbruket, och vi har bara börjat. För första gången på lång tid kan svenska jord- och skogsbrukare vila i att de har en regering som kommer att stå upp för dem.

Centerpartiet är ett parti som väldigt länge har stått upp för och arbetat hårt för inte minst jord- och skogsbrukare och den svenska landsbygden. Men det gäller också att man omger sig med vänner som tycker någorlunda lika så att man kommer framåt.

Med det vill också jag instämma i julhälsningen. Jag önskar Daniel Bäckström, alla andra ledamöter och även talmannen en god jul.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag ska svara så gott jag kan på några av de frågor som har ställts.

Vi har en underhållsskuld. Vi har ett eftersatt underhåll på våra vägar. Detta är ingenting som har uppkommit de senaste tolv månaderna, vilket Centerpartiet vet.

Vi försöker. Vi har ökat anslagen - vi gjorde det första gången och andra gången. Jag kan inte utlova något om hur det kommer att se ut i framtiden, men detta är en viktig fråga för regeringen.

Jag lovar att ta frågorna om snöröjning, vindkraft och fastighetsskatt med mig. Som Helena Lindahl beskrev låter det ibland oerhört byråkratiskt; det har vi sett många exempel på runt om i vårt avlånga land. Det kanske är lite av en landsbygdstankegång att lösa saker tillsammans - hur svårt ska det vara?

Jag tar med mig denna fråga, som delvis hör hemma på mitt departement. Det gör inte fastighetsskatt för vindkraft, men detta är ju som sagt en aktiv diskussion.

Vad gäller bredband har regeringen satsat mer pengar. Det är fortsatt prioriterat för oss att Sverige ska vara digitaliserat. Jag tror också, likt ledamoten Karlsson, att detta är en viktig del för att stärka konkurrenskraften och öka möjligheterna på landsbygden, inte minst för företagandet på landsbygden.

Rickard Nordin nämner Bioekonomiutredningen. Jag fick slutbetänkandet från utredaren Lena Ek för någon vecka sedan. Det togs emot i ett soligt Karlstad. Det var mycket fokus på skog och på potential framåt. Sedan tidigare har vi fått delbetänkandet som mer rör bränslet. De delarna kommer att gå ut på remiss. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet med det.

Självklart är det så att om vi kan producera ett miljövänligt bränsle i Sverige ska vi göra det. Det är klart att vi ska försöka att ha det i tanken så långt som möjligt. Det regeringen och mitt parti har vänt sig emot är att det på ett omotiverat sätt fördyrar redan höga bränslepriser, vilket inte är positivt för vare sig jordbruksföretagande eller landsbygden i stort.

Jag kan förstå Daniel Bäckströms oro över att det är för lite och för sent. Det är mycket som jag gärna skulle ha sett hade varit på gång de senaste mandatperioderna. Men det är som det är. Nu ska vi sätta igång med vårt arbete, och vi har satt igång det.

Jag förstår det politiska i att man säger att vi inte ska göra någonting förrän 2026. Jag vill på tal om eventuella åhörare vara tydlig med att regeringen inte sitter still och tänker vänta till 2026 innan den gör saker. Jag ska nämna några saker som vi redan har gjort.

Jordbruksverket har fått i uppdrag att redovisa vilka regler och villkor som motverkar ökad produktion och hur de kan åtgärdas. Vi har finansierat enhetliga slakteriavgifter för att förenkla regelverket och gynna framför allt animalieproduktionen. Vi har mer medel till växtförädling för den ökade framtida konkurrenskraften.

Vi har sagt tack men nej tack till väldigt luddiga nya näringsrekommendationer från Nordiska ministerrådet som skulle ha kunnat slå väldigt hårt mot framför allt animalieproduktionen.

Vi gör en väldigt försiktig - med hängslen och livrem - översyn av jordförvärvslagen för att se om det på något sätt kan bidra till att underlätta för investeringar och kapitalisering framför allt i animalieproduktionen.

Jag har en lång lista på saker, men den hinner jag inte med nu.

Herr talman! Tack för alla inspel i denna interpellationsdebatt! Det går inte att ta miste på engagemanget i denna typ av frågor. Jag är glad att dela detta engagemang med de ledamöter från Centerpartiet som deltar i denna interpellationsdebatt.

Jag skulle vilja börja där Daniel Bäckström var och ge lite beröm för hur han som kommunalråd i Säffle, liksom företrädaren Halvar Pettersson, efterträdaren Dag Rogne och nu en annan Bäckström, har arbetat med landsbygdsutveckling i en kommun som tjänat som föredöme för den lite större kommun, Karlstad, där jag var kommunalråd, delvis samtidigt som Daniel Bäckström. Ni gjorde ett fantastiskt arbete där, inte minst med ert projekt Fiber till byn, som verkligen var en föregångare. Så borde fler kommuner och kommunalråd arbeta för att vara aktiva i sin kommuns landsbygdsutveckling. Mycket bra!

Som jag nämnde inledningsvis har regeringen inlett ett arbete med att göra den här samlade översynen. Inledningen av denna diskussion visar hur bred landsbygdspolitiken är. Den går inte att avgränsa till mitt departement, som nu förvisso hanterar både landsbygdsfrågorna, jord- och skogsbruk och allt som ingår där och även infrastrukturfrågorna, utan den spänner över hela regeringens arbete och säkerligen mer därtill. Jag tror därför att den här samlade översynen är en viktig del. Men den kommer också att ta tid; det behöver man ha respekt för.

Målsättningen är att lämna en samlad landsbygdspolitisk proposition men också att höja medvetenheten om förhållandena på Sveriges olika landsbygder. I denna proposition vill vi från regeringens sida dels såklart sammanfatta vad vi har åstadkommit under mandatperioden, dels lägga fram nya förslag för riksdagen och peka ut den fortsatta inriktningen för politiken. I detta arbete kommer vi naturligtvis även att ta in tankar och idéer från EU:s landsbygdsvision.

Med detta sagt är det viktigt att påpeka att vi har aviserat att vi ska ta fram en landsbygdspolitisk proposition men att den måhända kommer först 2026. Jag skulle gärna vilja arbeta fortare, men som alla i denna kammare vet tar detta lite tid.

Men det betyder inte att allt annat kommer att stå still under vägen dit. Vi kommer självklart att ta del av de utredningar som vi redan har tillsatt, som i många olika delar berör landsbygdernas utveckling i Sverige, och försöka göra verklighet av detta under tiden. Vi kommer alltså inte att vänta till 2026 innan vi tar tag i sådant som vi ser behöver tas tag i.

Jag skulle också vilja säga att en annan utgångspunkt i EU:s landsbygdsvision är att landsbygdsområdena ser olika ut och har olika förutsättningar. Jag tror att vi behöver konstatera att det finns en stor variation när det gäller både sociala, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar i olika områden runt om i vårt avlånga land. Därför måste insatser som vi gör, inför propositionsarbetet men även innan, anpassas till de olikheter som faktiskt finns.

Herr talman! Daniel Bäckströmhar frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta i syfte att för svenskt vidkommande sträva mot de målsättningar som uttrycks i EU-kommissionens vision och om jag anser att EU-kommissionens vision är tillräcklig eller om jag och regeringen avser att genomföra ytterligare reformer för att stärka livskraften i Sveriges landsbygder.

I ett meddelande från 2021 presenterade EU-kommissionen en vision om starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040. Vid rådsmötet med jordbruks- och fiskeministrarna den 20 november 2023 antogs slutsatser om EU-kommissionens landsbygdsvision.

Regeringen välkomnar landsbygdsvisionen och rådslutsatserna om visionen. Sverige bidrar till genomförandet av EU:s landsbygdsvision bland annat genom att vara aktivt i samarbeten och arbetsgrupper på EU-nivå som ska bidra till att förverkliga landsbygdsvisionen.

För att nämna några exempel har Sverige varit representerat både i den tematiska arbetsgruppen om rural revitalisation och i den tematiska arbetsgruppen om rural proofing. I Sverige anordnades också under det svenska ordförandeskapet en konferens om Rural Pact.

Sverige bidrar också till genomförandet av EU:s landsbygdsvision genom de insatser som görs för att stärka landsbygderna i Sverige, finansierade både med och utan EU-fonder.

Det finns en rad exempel på insatser som regeringen gör för att främja landsbygdernas utveckling. Bränslepriserna är rekordhöga. Därför sänker regeringen skatten på bensin och diesel, motsvarande 5,76 miljarder kronor under 2024. Under 2023 gäller en tillfälligt utökad skattenedsättning för så kallad jordbruksdiesel. Regeringen lägger ytterligare 0,72 miljarder kronor på att den tillfälligt utökade skattenedsättningen för jordbruksdiesel också ska gälla för 2024.

Underhållet av vägnätet är eftersatt. Redan i regeringens första budget prioriterade vi medel till stärkt vägunderhåll med 1 miljard kronor. I budgetpropositionen för 2024 förstärker vi med ytterligare 300 miljoner kronor per år för 2024 och 2025 för att minska det eftersatta underhållet. Dessutom satsas 100 miljoner kronor per år för 2024 och 2025 på förstärkt underhåll av det enskilda vägnätet.

Regeringen avsätter årligen medel för att upprätthålla kommersiell service på landsbygderna. Under 2023 uppgick detta belopp till 162 miljoner kronor, och för 2024 beräknas motsvarande summa fördelas.

Regeringen stöder utvecklingen mot en nära och tillgänglig vård med fokus på primärvården. För att särskilt stärka vården i landsbygderna satsar regeringen 300 miljoner kronor årligen under åren 2023-2025.

För att stärka den lokala utvecklingen i landsbygderna genomförs inom den gemensamma jordbrukspolitiken insatser inom ramen för Leader om 1,7 miljarder kronor.

Landsbygdernas utveckling är avgörande för hela Sveriges framgång. Hela Sverige måste ges förutsättningar att leva. Jag håller med Daniel Bäckström om att det finns en rad utmaningar för landsbygderna, men det finns också många möjligheter.

Regeringen menar att villkoren för att kunna bo, leva och verka i hela landet måste förbättras. En god utveckling i landsbygderna är viktig inte minst för Sveriges motståndskraft. Regeringen har därför påbörjat en översyn av landsbygdspolitiken. Målsättningen är att lämna en landsbygdspolitisk proposition våren 2026 och att höja medvetenheten om förhållanden i olika typer av landsbygder. EU:s landsbygdsvision är ett viktigt underlag i utvecklingen av landsbygdspolitiken.

Herr talman! Regeringen är enig, till skillnad från hur det var under sju av åtta år med den förra regeringen. Därför kunde vi tre partier i regeringen ge ett uppdrag om att äntligen verkställa det som riksdagen har beslutat om ett otal gånger: att vi ska ha en vargpopulation på mellan 170 och 270 vargar i Sverige. Vi har dessutom i detta uppdrag sagt att populationen ska ligga i den lägre delen av intervallet. Det är detta som är de kollektiva besluten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hela min poäng med detta var att det inte fungerar så att en minister går till ett verk och säger: Nu ska ni skjuta 75 vargar i år. Det handlar om hur man beräknar, och det var samma beräkningsmodell då som det är nu. Tyvärr gäller den fortfarande. Jag hade gärna sett att den förra regeringen tidigare hade tillsatt ett skarpt och tydligt uppdrag så vi hade kunnat vara på en annan plats än vi är på nu.

Men Sveriges regering är numera enig om att vi ska ha en minskad vargstam. Det beror på att rovdjurspopulationen i Sverige måste förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida. Ska vi klara av detta och ha en livsmedelsförsörjning, inte minst i de mer tamdjurstäta områden i de södra delarna av Sverige där rovdjursförekomsten ställer till med mer oreda än i exempelvis ett skogslän som Värmland, måste vargstammen bli betydligt mindre än den är i dag. Och jag ska göra allt jag kan för att bidra till detta. Vi har gjort en del - det återstår saker.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Lite ordning får det ändå vara. Jag tyckte att det var väldigt bra att den förra regeringen till slut, det sista året, när ni - äntligen, kanske man får säga om man får ta i alla fall den här frågan gisslan - blev ensamma i regering kunde tillsätta den här utredningen eller ge det här direktivet. Det var alltså det åttonde året ni satt i regering. Så den faller lite platt, denna nyvunna vurm för att vi ska jaga vargar i det här landet. Hade ni lagt det här uppdraget tidigare hade det redan varit redovisat.

Och på tal om löften: Jag har varit på så många debatter där socialdemokratiska företrädare har sagt att vi ska ha en mindre vargstam, både inför den förrförra mandatperioden och inför den förra. Ni gör fina retoriska poänger av att den första vargjakten som skedde när jag var landsbygdsminister minsann var på 75, att det var den förra landsbygdsministerns förtjänst och att det nu ser ut att bli betydligt färre. Men jag vet ju att båda ledamöterna som är engagerade i debatten har full koll på den svenska förvaltningsmodellen.

Jag varken får eller bör gå in och säga till myndigheter exakt hur deras beslut ska vara. Det sker genom regeringsuppdrag. I Sverige fattar regeringen beslut och styr sina myndigheter kollektivt, inte på något annat sätt. Och hur otålig jag än må vara i den här frågan behöver man göra på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver ge det här uppdraget. Vi behöver se över hur vi kan leva upp till de rättsliga åtaganden vi har, vilket jag är övertygad om att vi kommer att klara av, och samtidigt ha en vargstam som är i det lägre intervallet av 170-270 vargar.

Dessutom är det inte ett allmänt uppdrag eller en utredning om att se över skyddsjakten. Det är ganska precisa uppdrag att se över de snart 18åriga tumregler som finns som har blivit praxis i rättsskipningen kring skyddsjakten på varg.

Jag tror genuint att det är få bland landsbygdens folk som drabbas av varg som uppfattar att jag eller regeringen har varit otydliga med vad vi vill. Jag känner frustrationen. Jag hör den; jag tar del av den. Jag lider med dem som drabbas, som kommer ut i sin fårhage där kanske hela deras livsverk har gått till spillo över en natt. Jag lider verkligen med dem, och det motiverar mig att fortsätta arbeta på nationell nivå och på europeisk nivå för att komma framåt i den här frågan.

Herr talman! Jag fick också en mängd reaktioner efter den mediala uppmärksamheten om uttalandet, också på bogen att fysiskt flytta vargar från vissa delar av landet till andra. Så är inte fallet. Här rör det sig om tjänstemannaförslag att göra om fördelningen. Detta är med utgångspunkt i de regler som gäller nu.

Den här regeringen har inte hunnit ändra det som har varit gällande i Sverige tidigare. Både interpellanten och ledamoten vet vad regeringen har gjort, nämligen att Naturvårdsverket har fått ett förtydligat uppdrag angående licensjakten. Det var ett uppdrag från när den tidigare socialdemokratiska regeringen, verkligen i elfte timmen, fick igenom en översyn av vad riksdagen många gånger har tillkännagivit för regeringen om en minskad vargstam till intervallet 170-270.

Vi har förtydligat hur detta ska göras - inte om det över huvud taget är möjligt. Så som regelverket ser ut i Sverige, vilket ledamöterna är väl medvetna om, behöver uppdraget komma tillbaka innan vi kan verkställa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag uppskattar engagemanget i frågorna. Det är bra att det finns en bred uppslutning i frågan. Regeringens och även Socialdemokraternas ställningstagande i fråga om antalet vargar i Sverige bådar gott för att vi ska komma till rätta med frågan.

Jag fick i samband med en interpellationsdebatt med ledamoten Kronståhl höra att det är lättare att jaga varg i opposition. Det är mycket möjligt att det är så. Det låter så på Socialdemokraterna i dag, det vill säga att det är lättare att jaga varg i opposition än när man sitter i regeringsställning. Jag kan konstatera att under det socialdemokratiska regeringsinnehavet ökade vargstammen med 150 individer i landet. Om det inte hade varit så hade vi varit närmare mitt och regeringens mål om en minskad vargstam.

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig när jag och regeringen planerar att målet om att mer än halvera vargstammen i Sverige ska vara uppfyllt och vilka åtgärder jag och regeringen planerar för att lyckas med att reducera vargstammen med mer än hälften.

Jag vill börja med att säga att jag har full förståelse för den frustration som många känner, både jägare, lantbrukare och andra på landsbygden, inte minst i de delar av landet där vargstammen ökat de senaste åren.

Regeringen vill se en betydligt mindre vargstam än den vi har i dag. Det var just därför vi den 13 juli 2023 ändrade och skyndade på ett uppdrag till Naturvårdsverket att analysera hur vargens referensvärde enligt art och habitatdirektivet skulle kunna vara i enlighet med riksdagens tillkännagivande. I analysen ska särskilt redovisas under vilka förutsättningar referensvärdet kan vara i den lägre delen av intervallet 170-270 vargar. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2024.

Därutöver fattade regeringen samma dag beslut om uppdrag till Naturvårdsverket gällande att uppdatera skyddsjaktriktlinjerna och se över möjligheterna att tillåta skyddsjakt efter ett angrepp på tamdjur eller hundar och möjliggöra att spåra upp och avliva skadegörande vargar direkt efter ett angrepp. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2024.

Regeringen inväntar redovisningarna av dessa uppdrag. Samtidigt jobbar regeringen för att den nationella förvaltningen ska få större handlingsutrymme. Regeringen driver inom EU frågan om vargens skyddsstatus ska ändras genom att flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. Regeringen har uppmanat EU-kommissionen och andra medlemsländer att stödja vår linje att ändra vargens skyddsstatus. Det är ett arbete som också verkar ha gett effekt, då kommissionen nyligen genomfört en insamling av aktuella data som ska användas för att, om det bedöms lämpligt, föreslå en ändring av vargens skyddsstatus.

Vidare kan vi trots att färre vargar får skjutas under årets licensjakt konstatera att för första gången i modern tid beviljades licensjakt i det södra rovdjursförvaltningsområdet, och förra året beslutades en omfattande licensjakt efter 75 vargar. Trots att färre vargar får skjutas under vinterns licensjakt bedöms vargstammen minska.

Detta är en viktig fråga för regeringen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi måste leva upp till våra EU-rättsliga förpliktelser. Men det behöver vara en betydligt mindre stam än den vi har i dag.