Herr talman! Patrik Björck har frågat mig när jag och regeringen planerar att målet om att mer än halvera vargstammen i Sverige ska vara uppfyllt och vilka åtgärder jag och regeringen planerar för att lyckas med att reducera vargstammen med mer än hälften.

Jag vill börja med att säga att jag har full förståelse för den frustration som många känner, både jägare, lantbrukare och andra på landsbygden, inte minst i de delar av landet där vargstammen ökat de senaste åren.

Regeringen vill se en betydligt mindre vargstam än den vi har i dag. Det var just därför vi den 13 juli 2023 ändrade och skyndade på ett uppdrag till Naturvårdsverket att analysera hur vargens referensvärde enligt art och habitatdirektivet skulle kunna vara i enlighet med riksdagens tillkännagivande. I analysen ska särskilt redovisas under vilka förutsättningar referensvärdet kan vara i den lägre delen av intervallet 170-270 vargar. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2024.

Därutöver fattade regeringen samma dag beslut om uppdrag till Naturvårdsverket gällande att uppdatera skyddsjaktriktlinjerna och se över möjligheterna att tillåta skyddsjakt efter ett angrepp på tamdjur eller hundar och möjliggöra att spåra upp och avliva skadegörande vargar direkt efter ett angrepp. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2024.

Regeringen inväntar redovisningarna av dessa uppdrag. Samtidigt jobbar regeringen för att den nationella förvaltningen ska få större handlingsutrymme. Regeringen driver inom EU frågan om vargens skyddsstatus ska ändras genom att flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. Regeringen har uppmanat EU-kommissionen och andra medlemsländer att stödja vår linje att ändra vargens skyddsstatus. Det är ett arbete som också verkar ha gett effekt, då kommissionen nyligen genomfört en insamling av aktuella data som ska användas för att, om det bedöms lämpligt, föreslå en ändring av vargens skyddsstatus.

Vidare kan vi trots att färre vargar får skjutas under årets licensjakt konstatera att för första gången i modern tid beviljades licensjakt i det södra rovdjursförvaltningsområdet, och förra året beslutades en omfattande licensjakt efter 75 vargar. Trots att färre vargar får skjutas under vinterns licensjakt bedöms vargstammen minska.

Detta är en viktig fråga för regeringen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi måste leva upp till våra EU-rättsliga förpliktelser. Men det behöver vara en betydligt mindre stam än den vi har i dag.

Herr talman! Anledningen till att jag har anmält mig till denna debatt om vargfrågan är att den fortfarande är minst sagt högaktuell. Dessutom har antalet vargangrepp och vargarnas utbredning i landet skenat - tyvärr i fel riktning.

I förra veckan blev jag uppringd av flera oroliga ledamöter i olika länsstyrelsers viltförvaltningsdelegationer i Småland. Det handlade om en ny inkommen begäran från Naturvårdsverket som avsåg fastställande av nya miniminivåer för lo och varg i södra Sverige. Miniminivåerna ska ses över vart femte år, och det var inget anmärkningsvärt. Men det som däremot var anmärkningsvärt, herr talman, och förvånande var att man uppenbarligen har fått ett nytt uppdrag, och det uppdraget var inte, som ministern brukar tala sig varm för, att minska antalet vargar. Här handlade det om att kraftigt öka miniminivåerna för varg i södra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förslaget från Naturvårdsverket till länsstyrelsen är att gå från dagens miniminivåer om 5 vargar till 60 vargar. Här handlar det alltså om att få en acceptans från södra Sveriges lantbrukare, jägare och livsmedelsproducenter att få till mer än en tiodubblering av antalet vargar. Den ökningen ska alltså ske och vara möjlig i den del av landet där vi har i särklass flest och mest betande tamboskap i hela landet.

Om detta beslut verkställs kommer det att leda till stora protester. Det som är värre bland inte minst lantbrukarna är risken för känslan av uppgivenhet och hopplöshet, vilket kan och troligtvis kommer att leda till att fler lägger ned sina mjölk- och köttproduktionsgårdar. Därmed minskar våra nationella förutsättningar för ökad självförsörjningsgrad i stället för att, som både ministern och vi andra önskar, självförsörjningsgraden ökar i vårt land.

Herr talman! Det vi i dag ser är en vargstam som ökar kraftigt i antal och troligtvis befinner sig på närmare 500 individer. Riksdagens beslut om en vargstam på mellan 170 och 270 individer är alltså långt ifrån verkställt.

Vidare ser vi allt fler vargangrepp på tamboskap, inte bara i Värmland och mellersta Sverige utan även en hel del ökning i de södra delarna av landet. Detta innebär att acceptansen för vargen som en viltart bland andra, inte minst bland befolkningen på landsbygden, är liten.

Jag anser att vi är i en situation där vi på allvar borde diskutera att nå riksdagens beslut om att kraftigt minska antalet vargar och få till en betydligt mer tillåtande form av skyddsjakt som möjliggör skyddet av tamboskap och hundar. Att i detta läge föreslå en ökning av vargstammen, oavsett var, är verkligen en utmaning för många människor på landsbygden i hela landet, så även i södra Sverige.

Herr talman! Ja, det där med regering och opposition är ju spännande.

Förra vinterns vargjakt, licensjakten på 75 stycken som var utlyst, var ett myndighetsbeslut som fattades efter den socialdemokratiska regeringens direktiv och myndighetsstyrning. Det var inte ett beslut som Peter Kullgren hade någonting att göra med över huvud taget. Peter Kullgren var inte ens landsbygdsminister när det beslutet fattades.

Själva jakten inleddes i januari 2023. Då var Peter Kullgren minister, men han hade ingenting att göra med det hårda arbete som Anna-Caren Sätherberg lade ned som landsbygdsminister, som ledde fram till detta kraftfulla försök att minska vargstammen från den socialdemokratiska regeringens sida. Det är fakta.

När jag hade en interpellationsdebatt i samma fråga med Peter Kullgren i våras beklagade han att han hade haft så lite tid att agera som minister. Men Peter Kullgren berättade också att han nu hade varit ute och pratat med länsstyrelserna och Naturvårdsverket för att de skulle implementera regeringens politik.

Resultatet, herr talman, blev ju inte riktigt det här att mer än halvera vargstammen. Resultatet blev att man mer än halverade vargjakten. Efter att Peter Kullgren varit ute och haft sina myndighetsdialoger och skrivit sina regleringsbrev och så att säga använt all den kraft som regeringsinnehavet ger - då, herr talman, halverades vargjakten.

Det är här någonstans som det brister. Det är här någonstans som det bara blir prat. Jag tycker att det är bra att Peter Kullgren har tillsatt en utredning om att förbättra skyddsjakten, för skyddsjakten som den ser ut i dag är ju inte värd namnet. Det är bra, men vi måste ju se resultat. Resultatet av Peter Kullgrens försök att regera är än så länge inte särskilt lyckosamt, för att uttrycka sig försiktigt som vi ska göra här i kammaren.

Nu har Peter Kullgren ganska lite tid på sig att leva upp till sitt vallöfte. Därför måste jag nog ändå försöka få ett svar på fråga nummer 1. När planerar ministern och regeringen att målet om att mer än halvera vargstammen i Sverige ska vara uppfyllt? Det var ju ett väldigt tydligt löfte till väljarna. Många landsbygdsväljare hade säkert med sig det i röstlokalen.

Jag lovar Peter Kullgren att jag kommer att fortsätta ställa interpellationer om det här. Jag kommer att fortsätta diskutera det med mina vänner, med mina grannar och med mina väljare och peka på att det är en sak att prata och att prata i opposition. Men när man har regeringsmakten har man faktiskt också möjlighet att göra verkstad av pratet, och det är det jag vill se - verkstad, Peter Kullgren, inte bara prat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För ordentliga myndighetsdialoger, använd den makt som regeringsinnehavet ger och se till att myndigheterna börjar agera i enlighet med de demokratiskt fattade beslut som finns! Det är det jag skulle vilja ha ett svar på - när ska det ske?

Herr talman! Lite ordning får det ändå vara. Jag tyckte att det var väldigt bra att den förra regeringen till slut, det sista året, när ni - äntligen, kanske man får säga om man får ta i alla fall den här frågan gisslan - blev ensamma i regering kunde tillsätta den här utredningen eller ge det här direktivet. Det var alltså det åttonde året ni satt i regering. Så den faller lite platt, denna nyvunna vurm för att vi ska jaga vargar i det här landet. Hade ni lagt det här uppdraget tidigare hade det redan varit redovisat.

Och på tal om löften: Jag har varit på så många debatter där socialdemokratiska företrädare har sagt att vi ska ha en mindre vargstam, både inför den förrförra mandatperioden och inför den förra. Ni gör fina retoriska poänger av att den första vargjakten som skedde när jag var landsbygdsminister minsann var på 75, att det var den förra landsbygdsministerns förtjänst och att det nu ser ut att bli betydligt färre. Men jag vet ju att båda ledamöterna som är engagerade i debatten har full koll på den svenska förvaltningsmodellen.

Jag varken får eller bör gå in och säga till myndigheter exakt hur deras beslut ska vara. Det sker genom regeringsuppdrag. I Sverige fattar regeringen beslut och styr sina myndigheter kollektivt, inte på något annat sätt. Och hur otålig jag än må vara i den här frågan behöver man göra på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver ge det här uppdraget. Vi behöver se över hur vi kan leva upp till de rättsliga åtaganden vi har, vilket jag är övertygad om att vi kommer att klara av, och samtidigt ha en vargstam som är i det lägre intervallet av 170-270 vargar.

Dessutom är det inte ett allmänt uppdrag eller en utredning om att se över skyddsjakten. Det är ganska precisa uppdrag att se över de snart 18åriga tumregler som finns som har blivit praxis i rättsskipningen kring skyddsjakten på varg.

Jag tror genuint att det är få bland landsbygdens folk som drabbas av varg som uppfattar att jag eller regeringen har varit otydliga med vad vi vill. Jag känner frustrationen. Jag hör den; jag tar del av den. Jag lider med dem som drabbas, som kommer ut i sin fårhage där kanske hela deras livsverk har gått till spillo över en natt. Jag lider verkligen med dem, och det motiverar mig att fortsätta arbeta på nationell nivå och på europeisk nivå för att komma framåt i den här frågan.

Herr talman! Regeringen är enig, till skillnad från hur det var under sju av åtta år med den förra regeringen. Därför kunde vi tre partier i regeringen ge ett uppdrag om att äntligen verkställa det som riksdagen har beslutat om ett otal gånger: att vi ska ha en vargpopulation på mellan 170 och 270 vargar i Sverige. Vi har dessutom i detta uppdrag sagt att populationen ska ligga i den lägre delen av intervallet. Det är detta som är de kollektiva besluten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hela min poäng med detta var att det inte fungerar så att en minister går till ett verk och säger: Nu ska ni skjuta 75 vargar i år. Det handlar om hur man beräknar, och det var samma beräkningsmodell då som det är nu. Tyvärr gäller den fortfarande. Jag hade gärna sett att den förra regeringen tidigare hade tillsatt ett skarpt och tydligt uppdrag så vi hade kunnat vara på en annan plats än vi är på nu.

Men Sveriges regering är numera enig om att vi ska ha en minskad vargstam. Det beror på att rovdjurspopulationen i Sverige måste förvaltas på ett sådant sätt att djur och människor kan leva sida vid sida. Ska vi klara av detta och ha en livsmedelsförsörjning, inte minst i de mer tamdjurstäta områden i de södra delarna av Sverige där rovdjursförekomsten ställer till med mer oreda än i exempelvis ett skogslän som Värmland, måste vargstammen bli betydligt mindre än den är i dag. Och jag ska göra allt jag kan för att bidra till detta. Vi har gjort en del - det återstår saker.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.