Fru talman! Mikael Larsson har frågat mig om jag anser att ett landsbygdspolitiskt motiverat verksamhetsbidrag till Bygdegårdarnas Riksförbund är viktigt samt om jag kommer att driva frågan om ett landsbygdspolitiskt motiverat verksamhetsbidrag till Bygdegårdarnas Riksförbund.

Jag instämmer med Mikael Larsson i hans beskrivning av hur viktigt det är med ett starkt civilsamhälle. Det civila samhällets aktörer bidrar alla på olika sätt med viktiga inspel, kunskaper och insatser för en hållbar nationell, regional och lokal utveckling. Det är viktigt såväl i fredstid som i tider av kris.

Det civila samhället utgör både en omistlig förutsättning för ett levande samhällsliv och ett uttryck för ett öppet demokratiskt samhälle som är större än staten. I det civila samhället ryms såväl stora organisationer som små gemenskaper människor emellan. I civilsamhällets gemenskaper och mänskliga möten kan förståelse och respekt växa mellan människor, något som kan bidra till att motverka hat och polarisering och till att bryta utanförskap och ofrivillig ensamhet. Det civila samhället verkar också som demokratiskola och röstbärare samt bedriver samhällsnyttig verksamhet inom olika sektorer i hela landet.

Det här är en grundläggande inställning som jag har med mig in i arbetet med en samlad översyn av landsbygdspolitiken som nu har inletts på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet. Målet är att lämna en landsbygdspolitisk proposition våren 2026 samt att höja medvetenheten om förhållanden i olika typer av landsbygder.

När det gäller verksamhetsbidrag till enskilda organisationer såsom Bygdegårdarnas Riksförbund är regeringens utgångspunkt att statsbidrag till civilsamhällets organisationer normalt bör hanteras av en statlig myndighet.

Fru talman! Jag tackar för uppföljande frågor.

Jag kommer inte från en tradition där man från barnsben är i en bygdegård. Jag växte upp lite för nära en tätort för att det skulle vara kulturen. Men genom vänner har jag av olika anledningar haft möjlighet att vistas ganska mycket i olika bygdegårdar. Det är framför allt en som ligger mig varmt om hjärtat, och jag kan säga att jag älskar bygdegårdar. Jag har varit på väldigt roliga kalas i bygdegårdar med människor som jag kanske inte hade träffat förut.

Bygdegården blir någonstans hjärtat i hjärtlandet. Det pulserar. Det händer saker. Man får dit aktiviteter. Den knyter samman människor på landsbygden, som är i stort behov av mellanmänsklig gemenskap på ett annat sätt än man är i den stora tätorten.

Med det sagt tror jag att många människor i vårt land skulle må bra av den typen av gemenskap och den stolthet som det innebär att ha ett aktivt kulturliv, en attraktiv mötesplats som är tillgänglig för de allra flesta och en samlingslokal både för festligheter vid glädje och vid sorg.

Det här är något oerhört viktigt, och jag är stolt över all den ideella tid som läggs på det här - det engagemang som finns när det ska byggas en ny grillstuga någonstans, när det ska målas om när golvet börjar bli lite slitet eller när taket börjar läcka.

Som jag nämnde gör vi på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet nu ett omtag och jobbar för att få fram en landsbygdspolitisk proposition. Det tar ju lite tid om man ska göra det samlat.

Det betyder inte att det inte kommer att hända saker under tiden. Vi lyfter på de flesta stenar som finns under den landsbygdspolitiska agendan, så jag kan varken bekräfta eller utesluta att det här kommer att vara en sådan del. Men jag vill ändå förmedla att jag ser det fantastiska arbete som sker runt om i våra landsbygder och att bygdegårdarna är viktiga.

Därför ser vi också positivt på stöd till civilsamhället. Staten delar årligen ut 24 miljarder kronor i statsbidrag till civilsamhällets organisationer. Precis som ledamoten nämnde är Bygdegårdarnas Riksförbund en av de organisationerna, och det har redan i dag ett statligt stöd via Boverket och Statens kulturråd.

Fru talman! Jag uppfattar att regeringen och Mikael Larsson i grund och botten är ganska eniga. Vi ser positivt på civilsamhället, och vi ser positivt på bygdegårdarna. Vi vill båda ha ett starkt civilsamhälle både i stan och på landsbygden.

Jag tror att jag har beskrivit mycket av det positiva som bygdegårdarna bidrar till. Som sagt får de stöd från statligt håll, och de får stöd från annat håll. Det finns ett stort ideellt engagemang.

Jag tror dock att vi också behöver hålla oss till en del huvudprinciper för bidrag till det civila samhället. Det finns ju en proposition, En politik för det civila samhället. Det bör regleras genom förordningar, vilket gör det möjligt för fler organisationer att söka bidrag på olika villkor utifrån hur de bidrar till samhället.

Ledamoten är också ledamot i Försvarsberedningen. Den senaste tidens säkerhetspolitiska läge har satt fokus på beredskapsperspektivet, hur man ser på olika institutioner i samhället och på olika företeelser, allt från bygdegårdar till livsmedelsproduktion, och hur vi ska öka resiliensen och motståndskraften i vårt samhälle. Det är ständigt föränderlig materia vilka som gör samhällsnyttiga insatser, vilka som oavsett vad kommer att vara viktiga och behöver pekas ut som sådana aktörer och vilka som kan få nya och tillkommande uppdrag i händelse av kris eller ytterst krig. Det är en fortsättande diskussion där jag inte kan utesluta eller garantera någonting.

Arbetet med propositionen ligger som sagt långt fram, men det beror på att vi vill försöka samla ihop mycket av det som vi gör och lägga en inriktning framåt för landsbygdspolitiken. Det får inte misstas för att inget annat beslut kommer att fattas under tiden. Det tror jag inte heller att ledamoten tror. Men att vi har det här arbetet gör också att vi kan samla upp detta ur ett betydligt bredare perspektiv.

Man ska komma ihåg att landsbygder ser olika ut. Landsbygdspolitik är inte bara för landsbygdsministern heller, utan den skär rakt genom alla politikområden. Då behöver vi ha ett brett anslag när vi pratar om hur vi gör på bästa sätt från statligt håll. Staten kan som ledamoten vet inte göra allt, men vi kan peka ut riktning och ge stöd i vissa saker.

Alla delar behövs, allt från skolan till vården till kommersiell service och olika aktörer i samhället, för att vi ska ha livskraftiga och levande landsbygder. Där är bygdegårdarna en omistlig del.

Fru talman! Jag kanske får censurera en del. Som jag nämnde är jag inte uppväxt i bygdegårdar och har det inte i mig från barnsben. Men Fageråsens bygdegård ligger mig varmt om hjärtat. Ett av de roligaste minnen jag har därifrån är faktiskt en hårdrocksfest, arrangerad av bland andra en kollega till dig och mig, den tidigare aktiva centerpartisten Henrik Lander, som bor där i krokarna. Det var ett mycket roligt kalas och en tradition som jag hoppas att de tar upp igen. Det har också såklart skett ett otal möten. Bygdegården är samlingsplatsen för jaktlag, där man har sina jaktstämmor. Och en hel del underhållning har förekommit. Men detta är ett av mina bästa minnen därifrån.

Avslutningsvis: Regeringen har ett samlat fokus: Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Oavsett om du bor ute i landet eller i den stora staden ska du kunna skapa dig ett gott liv.

Därmed vill jag tacka för ett intressant samtal om de viktiga bygdegårdarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.