Peter Kullgren

Fru talman! För tydlighetens skull vill jag säga att EU:s försöksdjursdirektiv är införlivat i svensk lagstiftning. Det innebär att de så kallade 3R-principerna ska genomsyra all försöksdjursverksamhet.

I Jordbruksverkets instruktion är det tydligt att man ska arbeta med de här frågorna. Regeringen har ingen annan uppfattning än det jag har nämnt här i dag. Vi står bakom att detta ska fasas ut när alternativen finns på plats, så att vi så snart det är vetenskapligt möjligt ska kunna nå det slutgiltiga målet, att ha fasat ut djurförsök.

I regleringsbrevet har vi pekat på 3 miljoner som Jordbruksverket ska prioritera till detta. Det är helt öppet. Regleringsbrevet kan alla ta del av. Men det är som sagt inte det centrala i detta, utan det är en verksamhet där man också ska arbeta med de här frågorna. Det står inskrivet i instruktionen till Jordbruksverket.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är som sagt inskrivet i Jordbruksverkets instruktion att man ska arbeta med 3R-frågorna.

Jag tror faktiskt att ni i Vänsterpartiet är de enda i riksdagen som efter den här tillfälliga projektfinansieringen har med extra medel i ert budgetalternativ. Mig veterligen har varken Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Centerpartiet det. Jag tror att det bara är ni som har pekat på det.

Detta är inte på något sätt ett försök att komma bort från frågan, men det var som sagt en tillfällig finansiering för att bygga upp verksamhet. Det ligger i instruktionen till ett stort verk, som har en stor pengapåse, att verket har ansvar för att driva de här frågorna. Det stämmer dock att vi i regleringsbrevet och med en viss styrning av medel, för tydlighetens skull, förtydligade att man ska prioritera det här arbetet.

Men generellt sett kan vi inte ha ett system - nu pratar jag inte om bara det här - där tillfälliga satsningar för att bygga upp verksamheter för att ta ett kliv per definition blir permanenta verksamheter. I så fall ska det in i det ordinarie anslaget för en verksamhet. Det är alltså inte en praxis som jag tror är vettig.

Det ligger som sagt något i att Vänsterpartiet brinner för de här frågorna och har pekat på just 3R-center som en viktig del. Då är det också klädsamt att ni de facto har lagt pengar i budgeten till det. Det hedrar er.

Men att tillfällig finansiering inte längre finns betyder inte att man inte arbetar med frågorna. Det åligger Jordbruksverket att följa upp de direktiv som Sverige har anslutit sig till att fortsätta med.

Sverige står som sagt också bakom att det ska fasas ut så snabbt det bara är vetenskapligt möjligt. Vi ska inte ha försök på djur där det finns säkra alternativ.

Fru talman! Jag tackar för båda ledamöternas inspel i den här viktiga frågan. Jag tror att alla som har en koppling till eller en känsla för djur, vilket är de allra flesta människor, känner stort deltagande i det Lorena Delgado Varas berättar. Tack för att du tog hand om Lisa den sista tiden i alla fall!

Men åter till de mer konkreta frågorna. Ett högt djurskydd är en viktig fråga för regeringen. Sverige har också en stark djurskyddslagstiftning som syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd med stor respekt för djuren. Detta är viktigt inte minst när det handlar om försöksdjur, som ibland behöver utsättas för avsiktligt lidande.

Sverige står som sagt bakom försöksdjursdirektivets slutliga mål att ersätta alla försök på levande djur i vetenskapligt syfte och i undervisningssyfte så snart det är vetenskapligt möjligt att göra det. För att ersätta djurförsök är en förutsättning att det finns och tas fram nya alternativ och att användningen av de metoderna verkligen främjas och underlättas. Därför finansierar som sagt Vetenskapsrådet årligen forskning om och utveckling av sådana alternativa metoder. Det avsätts även öronmärkta medel till svenska laboratoriers medverkan i projekt och så vidare.

Jag vill ändå påminna om att finansieringen till 3R-center har varit tidsbegränsade särskilda satsningar.

Att främja alternativa metoder och se till att information om dessa sprids är vi skyldiga att göra enligt EU-direktivet. Även om det inte gjorts någon särskild satsning på 3R-center i budgetpropositionen för 2024 innebär inte det att verksamheten ska upphöra. Det finns inskrivet i Jordbruksverkets instruktion att det inom myndigheten ska finnas ett kompetenscentrum för 3R-frågor med syfte att främja och samordna arbetet med att ersätta, begränsa och förfina djurförsök.

Jag kan tillägga att regeringen i årets regleringsbrev beslutade om öronmärkta pengar till just den här verksamheten. Men med det sagt kan jag inte, som jag sa i min inledning, föregripa pågående budgetprocess.

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag avser att verka för fortsatt finansiering av Sveriges 3R-center för att det ska kunna bedriva sin verksamhet i samma omfattning som det gjort de senaste åren och, om inte, hur jag och regeringen kommer att säkerhetsställa att vi når målet om att ersätta djurförsök. Ledamoten har vidare frågat mig om jag och regeringen avser att gå vidare, och i så fall hur, med de åtgärder som framkommer i Jordbruksverkets rapport Återrapportering av ytterligare åtgärder för att begränsa användningen av försöksdjur (dnr 5.2.17-22051/2021).

EU:s försöksdjursdirektiv är införlivat i svensk lagstiftning. Det innebär, precis som ledamoten nämner, att de så kallade 3R-principerna ska genomsyra all försöksdjursverksamhet och att samtliga som arbetar med försöksdjur ska ha målsättningen att djurförsök i den mån det är möjligt ska förfinas, reduceras och om möjligt ersättas.

Sverige står bakom försöksdjursdirektivets slutliga mål om att ersätta alla försök på levande djur i vetenskapliga syften och i undervisningssyfte så snart det är vetenskapligt möjligt att göra det. För att uppnå det målet är det en förutsättning att det finns och tas fram nya djurförsöksfria alternativ och att användningen av dessa metoder främjas och underlättas.

I Sverige sker detta arbete bland annat vid Statens jordbruksverk, som i enlighet med sin instruktion har ett kompetenscentrum för 3R-frågor med syfte att främja och samordna arbetet med att ersätta, begränsa och förfina djurförsök. 3R-centrets arbete är viktigt, inte minst för den övergripande kunskapssamordningen och informationsspridningen.

Sveriges 3R-arbete sker även i en rad andra verksamheter, till exempel genom djurskyddsorganen, lokalt på våra lärosäten och genom Sveriges nationella kommitté för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Centrala djurförsöksetiska nämnden gör utvärderingar i efterhand av vissa djurförsök. Även forskarnas eget arbete i planeringen och genomförandet av sina djurförsök ska vara en del i arbetet.

Sverige har även en lång tradition av att stödja forskning för utveckling av djurförsöksfria alternativ. Via Vetenskapsrådet finansieras forskning om och utveckling av alternativa metoder till djurförsök. Utöver det avsätts öronmärkta medel till svenska laboratoriers medverkan i projekt om validering av alternativa metoder på EU-nivå. Det finns fler exempel, och alla delar av Sveriges arbete för 3R är viktiga och bidrar till att nå EU-direktivets slutliga mål.

Nu går vi in i budgetprocessen för nästa år. Jag kan givetvis inte föregå den processen eller uttala mig om enskilda budgetförslag. Detsamma gäller hanteringen av Jordbruksverkets rapport och vilka åtgärder regeringen avser att gå vidare med.

Däremot kan jag säga att både djurskydd och djurvälfärd är viktiga frågor för mig och regeringen, och det gäller alla djur.

Fru talman! Regeringen har som sagt initierat många insatser för att stärka vår beredskap i samhället. Det gäller inte minst livsmedelsproduktionen.

En stärkt livsmedelsberedskap förutsätter att det finns robusta livsmedels- och dricksvattensystem i grunden. Här är vårt pågående arbete med livsmedelsstrategin 2.0 därför en viktig del i arbetet. Jag förväntar mig att det kommer att bidra till en än mer robust livsmedelsproduktion, där yrkesfisket självklart ingår.

Fru talman! Med detta vill jag tacka för en bra diskussion i en mycket angelägen och viktig fråga. Jag vill tacka ledamoten för att han lyfter upp vikten av de blå näringarna i vår livsmedelskedja.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi kan konstatera att den mat som vi inte kan producera i tider av fred när allt är frid och fröjd kommer vi aldrig att kunna producera i tider av kris eller ytterst krig, oavsett om den kommer från blå eller grön livsmedelsproduktion. Det präglar också mycket av det arbete som sker på mitt departement i dessa dagar. Vi försöker stärka vår beredskap, och grunden till det är ett ännu mer robust lantbruk i botten med ännu mer robusta delar även av den blå livsmedelskedjan.

Med det sagt: En robust infrastruktur är viktig både i fredstid och i orostid. Det är dock Havs- och vattenmyndigheten som har i uppdrag att lämna uppgifter om de områden som bedöms vara av riksintresse för yrkesfisket. Myndigheten genomför återkommande bedömningar av riksintresset för yrkesfisket, där även hamnarna ingår. Det betyder att myndigheterna även kommer att genomföra nya framtida bedömningar.

Jag vet att hamnar och logistiklösningar är helt avgörande för att råvaror ska kunna transporteras in i livsmedelskedjan, och Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, där samhällsplaneringsfrågorna ingår, har många områden som på ett avgörande sätt berör varandra. Det uppdrag som Jordbruksverket nu arbetar med, som syftar till att kunna bidra till en bättre samverkan mellan berörda aktörer avseende hamninfrastruktur, är självklart viktigt för att fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag ska kunna utvecklas och möta varandras behov, just för att vi ska kunna skapa en ännu mer robust kedja för sjömat till konsumenterna.

Som nämndes, fru talman, är det här förslaget fortfarande ute på remiss. Jag tror att ledamoten mycket väl vet att en enskild minister inte styr myndigheterna. Det är det regeringen som gör. Myndigheterna har långtgående befogenheter, men självklart för vi en ständig dialog med de myndigheter som man på ett eller annat sätt ansvarar för.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för de kompletterande frågorna om sådant som är viktigt för vårt pågående arbete i denna fråga.

Som jag nämnde arbetar regeringen för att den totala livsmedelsproduktionen ska öka. Vi ska främja svenskproducerade varor, vilket generellt minskar Sveriges sårbarhet vid en eventuell kris eller, ytterst, vid ett krig.

Yrkesfisket är inget undantag i detta sammanhang. Det är en prioriterad fråga för mig och regeringen. Det absolut viktigaste är dels att en större del av de svenska fiskemöjligheterna ska kunna gå direkt till humankonsumtion, dels att mer fisk än i dag landas i Sverige.

Arbetet för såväl yrkesfisket som vattenbruket kräver ett helhetsperspektiv för att vi ska kunna skapa robusta företag. I det här sammanhanget är det viktigt att kedjan mellan fisket och de landbaserade verksamheterna fungerar väl.

Utöver uppdraget till Jordbruksverket, som jag nämnde i min inledning, har regeringen nyligen remitterat betänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid. Vi väntar oss viktiga inspel, inte minst från yrkesfisket.

Vidare har regeringen nyligen remitterat delbetänkandet Förenklade förutsättningar för ett hållbart vattenbruk, som innehåller förslag om hur bestämmelserna för vattenbruk kan förenklas för att främja ett mer konkurrenskraftigt och hållbart vattenbruk.

De två uppdragen som vi bereder nu, tillsammans med Jordbruksverkets uppdrag med en konkret handlingsplan, är viktiga delar av regeringens politik som syftar till att företag ska kunna växa längs hela den blå värdekedjan, från fisket och vattenbruket till beredningsindustrin och också i alla förädlingssteg till marknaden och ut till konsument.

Det här helhetsperspektivet är avgörande för svenska fiskeriföretags överlevnad och lönsamhet. Livsmedelssektorn skapar som bekant en viktig länk mellan stad och land och mellan stad och kustbygd. Bättre förutsättningar för livsmedelskedjan, där som sagt fiskerinäringen ingår, ger bättre förutsättningar för fler jobb och ökad tillväxt som bidrar till att hela Sverige ska fungera bättre.

Fru talman! Christofer Bergenblock har frågat mig vad min syn är på yrkesfisket som en del av svensk försörjningstrygghet för livsmedel i händelse av kris eller krig. Han har också frågat mig vad min syn är på behovet av en robust infrastruktur för yrkesfisket i händelse av kris eller krig och om jag avser att agera för att stärka densamma.

Ett livskraftigt land med god försörjningsförmåga behöver såväl lantbrukare som yrkesfiskare och vattenbrukare. För det krävs en stark livsmedelsindustri och en framåtsyftande dagligvaruhandel. En robust och hållbar svensk livsmedelsproduktion bygger även på en god havsmiljö och hållbara fiskbestånd.

Svensk mat är som bekant god och klimatsmart, och den skapar jobb i hela landet. Regeringskansliet arbetar nu med att ta fram livsmedelsstrategin 2.0, och jag vill att den ska göra ett tydligt avtryck i hela livsmedelskedjan. Den ska bidra till att den totala livsmedelsproduktionen ökar, skapa goda förutsättningar för svenskproducerade varor och även minska vår sårbarhet vid en eventuell kris.

Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka livsmedels- och dricksvattenberedskapen i dess helhet. Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt arbetar sedan flera år tillbaka med att återuppbygga livsmedelsberedskapen.

Avseende yrkesfisket har Jordbruksverket analyserat mottagningskapacitet och produktion i vår svenska fiskberedning. Myndigheten har hittat både hinder och möjligheter för att en större del av de svenska fiskerimöjligheterna ska landas och beredas i Sverige. Av redovisningen framgår att en bättre samverkan mellan berörda aktörer avseende hamninfrastruktur är viktig för att fiskefartyg, hamnar och beredningsföretag ska kunna utvecklas och möta varandras behov.

Regeringen har därför gett Jordbruksverket ett nytt uppdrag. Man ska med avstamp i myndighetens tidigare rapport ta fram en konkret handlingsplan för den blå värdekedjan i Sverige. Uppdraget är en del i regeringens politik som syftar till att företag ska kunna växa längs hela den blå värdekedjan, fru talman, från fisket och vattenbruket via beredningsindustrin och samtliga förädlingssteg till marknad och konsument.

Den svenska beredskapen ska beaktas, och genom en kombination av landsbygds- och infrastrukturpolitik ska förutsättningarna för att landa, odla och bereda fisk förbättras.

Fru talman! Det är min och regeringens utgångspunkt att den operativa viltförvaltningen så långt som möjligt ska vara decentraliserad. Älgförvaltningen ska vara lokal och regional.

Viltskadorna på skogen bestäms både av hur mycket foder det finns och av hur mycket vilt det finns. För att minska skadorna mest effektivt behövs en aktiv förvaltning av både fodret och stammarna. Det räcker inte med ett enskilt fokus på antalet älgar.

Jag vill att älgförvaltningen ska skapa en älgstam av hög kvalitet som är i balans med de betesresurser som finns i skogen, med hänsyn till viktiga allmänna intressen som trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden. Jag kommer att fortsätta följa myndigheternas och forskningens arbete och inte minst följa upp de samtal som jag initierat mellan de olika intressena. Jag hoppas som sagt att intressenterna själva ska kunna komma överens så att vi kan få till en hållbar riktning framåt.

Med detta vill jag tacka för debatten. Möjligtvis blir det en repris - om det inte händer något!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans engagemang och kompletterande frågor.

Först vill jag säga att jag absolut förstår och i mångt och mycket kan dela frustrationen och oron över älgstammens utveckling. Man måste också vara tydlig med att det är självklart att fodertillgång, rovdjurstryck och jakttryck är huvudorsakerna till att stammen ser ut som den gör i dag. Det gäller också villkoren för hur stor stam vi kan ha, och där måste man koppla in även skadorna.

Precis som ledamoten och undertecknad verkar vara överens om är det viktigt att vi ser till hela betestrycket i skogen. Annat klövvilt går också hårt åt skogen, och det måste vi på ett mycket bättre sätt ta hänsyn till. Det är dock ingenting som inte även intressena själva ser. Vi kan konstatera att älgstammen har minskat med nästan 27 procent över tid. Vi ser dock inte att betesskadorna har minskat i samma takt, vilket är ett bevis på det jag just nämnde.

En sak som skogsbruket har gjort är att plantera mer gran i skogen. Det gör att annan vegetation, som är positivt foder för bland annat älgen, har minskat i relativt stor omfattning. Här är jag glad att Skogsstyrelsen sedan flera år arbetar med projektet Mera tall för att öka antalet tallföryngringar på marker där tall är det lämpligaste träslaget, vilket har lett till att andelen tall har ökat vid plantering.

En annan åtgärd som skogsbruket kan vidta är att ha en viltanpassad skogsskötsel som påverkar fodertillgången under skogens hela omloppstid. Förutsättningarna för ökad fodertillgång blir bättre när markägare samverkar och åtgärder bedrivs ur ett landskapsperspektiv. Ett variationsrikt skogsbruk med gott om bärris och löv innebär en minskad sårbarhet för viltbete. Skogsbryn rika på lövträd, buskar och bestånd med inblandning av löv, eller andra åtgärder som innebär en ökad fodertillgång för allt klövvilt, kan minska betestrycket på tallungskog i omgivande landskap.

Jag vill inte medverka till att vi får en situation där älgstammen inte längre är jaktbar. Vi vill från regeringens sida ha en älgstam av hög kvalitet. Åtgärder kommer därför att behöva vidtas om inte någonting händer relativt snart. Jag har inlett ett arbete med dialog med olika intressenter - såväl privata, mindre skogsägare och de riktigt stora skogsbolagen som viltvården och jägarna - och jag är angelägen om att de ska ges en chans att komma fram med hur de vill att älgförvaltningen ska se ut framöver. Jag tänker ge dem den chansen, men lyckas de inte kommer vi att gå vidare med andra åtgärder.

Fru talman! Frågan om älgförvaltning och koppling till skogsskador är som sagt komplex och polariserad. Det är därför det är så viktigt med ett nära samarbete mellan skogs- och jägarintressena.

Jakträtten tillfaller fastighetsägaren, och här har jag en absolut önskan. Det är viktigt att det hos både jägare och skogsägare - inte sällan är de både skogsägare och jägare - finns en respekt för varandras intressen och en respekt för den fauna vi har och den fauna vi vill ha i Sverige, med de djurslag vi har.

Just därför kallade jag redan förra sommaren till ett möte med aktörerna från de olika intressena - skog och klövviltsförvaltning. Fokus på detta möte låg på balans mellan vilt, foder och betesskador. Jag hade så sent som i november ett uppföljande möte med en mindre krets från samma intressen.

Det var ett bra och konstruktivt möte som resulterade i att organisationerna lovade att tala ihop sig och tillsammans återkomma med konkreta förslag, både avseende önskemål om vad regeringen kan göra och avseende vad de själva ämnar ta för ansvar och vilka åtgärder de bedömer kan vidtas.

När jag pratar med de olika intressena runt ett bord i lugn och sansad ton blir diskussionen en annan. Det finns inte vare sig skogsägarintressen eller jägarintressen som inte kan se varandras perspektiv och förstå helheten. Detta är grunden för att vi ska komma framåt på ett bra sätt.

Jag tror att det fortsatt är viktigt att de som har ett direkt intresse av dessa frågor också har en stor del i avgörandet av hur vi hanterar dem framöver. Min ambition är att parterna ska komma överens om hur detta ska fungera. Jag har varit tydlig med att alternativet är att regeringen och riksdagen bestämmer exakt hur det ska vara. Detta tror jag är en signal som är så god som någon och som gör att man lägger sig vinn om att komma överens.

Det är viktigt att vi har en kunskapsbaserad diskussion, fru talman, om älgförvaltningen. Även om stammen har minskat under flera år kan vi konstatera att skadorna på skogen inte har minskat i samma utsträckning. Älgstammen har minskat. Detta är problematiskt, men precis som ledamoten var inne på tycker jag att det är viktigt att den inte är hotad som art. Men om älgtätheten skulle bli alltför låg kan det ta lång tid att få upp en jaktbar stam igen, inte minst i områden med hög rovdjurstäthet.

Precis som ledamoten anser jag att hänsyn måste tas till det totala vilttrycket, det vill säga att alla jaktbara hjortdjur måste tas med i beräkningen. Det måste finnas plats för en livskraftig älgstam samtidigt som vi hanterar skadorna för skogsbruket på ett hanterbart sätt.

Fru talman! Tomas Kronståhl har frågat mig vad jag och regeringen tänker vidta för åtgärder för att förhindra att avskjutningsbeslut inte följs och för att säkerställa ordningen i den svenska viltförvaltningen.

Sedan 2012 finns ett system med älgförvaltningsområden, och älgförvaltningen ska vara adaptiv, det vill säga att älgförvaltningen ska vara lokalt förankrad och anpassas efter nya eller ändrade förhållanden, till exempel rovdjursförekomst eller skador på skog. Förvaltningen bör styra mot de mål som har satts upp samt fortlöpande följa upp och analysera älgförvaltningen.

Syftet med älgförvaltningen är att de aktörer som ingår tillsammans ska skapa en mer hållbar älgförvaltning, det vill säga att systemet är uppbyggt på samverkan och respekt för varandras intressen och att länsstyrelsernas beslut respekteras. Jag som minister kan eller får inte påverka enskilda ärenden.

Regeringen anser att älgstammen ska vara livskraftig och av hög kvalitet, samtidigt som skadorna för skogsbruket måste vara hanterbara. Det totala vilttrycket liksom tillgång till föda måste tas med i beräkningen vid analyser av skador på skog.

Man kan inte ha ett ensidigt fokus på att minska älgstammen, utan man behöver även se på åtgärder som bidrar till ökad fodermängd. Förutom minskning av klövviltstammarnas storlek bidrar en förbättrad ståndortsanpassning av skogsbruket med ökade fodermängder i skogen till att förbättra balansen mellan skog och vilt.

Frågan om älgförvaltning och kopplingen till skogsskador är komplex och delvis polariserad. Det är därför det är så viktigt med samarbete mellan skogs- och jägarintressena.

Jag kommer fortsatt att följa myndigheternas och forskningens arbete och inte minst de möten och samtal som jag har initierat mellan de olika intressenterna. Jag hoppas att markägar- och jägarintressena själva ska kunna komma överens och att vi kan få till en riktning framåt som är hållbar över tid.

Fru talman! Interpellanten ställer flera frågor här som är på gränsen till det hypotetiska. Dessutom tror jag att interpellanten vet att alla delar i detta inte ligger under mitt direkta ansvar.

För att ändå försöka svara på frågan - vilket jag tycker är en hederssak - kan man väl konstatera att de flesta kommuner med någon form av landsbygd inte har kommunalt va-nät hela vägen. Självklart kan det i händelse av krig eller kris vara viktigt att ha separata system där man kan få tillgång till dricksvatten. Med det sagt kan jag inte gå längre, för det är inte mitt ansvarsområde rakt igenom. Men på den hypotetiska frågan är svaret ganska givet att så kan det såklart vara.

Målet med en dricksvattenpolitik måste vara att vi vid så få tillfällen som möjligt ska behöva använda nödvatten, att de tankar som vi nu har sett till finns i större omfattning inte ska behöva rullas ut. När man vrider på kranen ska det komma vatten, och detta vatten ska vara tjänligt. Det är där vi har det viktigaste arbetet. Det är därför vi har varit angelägna om att ställa högre krav och har tillsatt utredningar som arbetar med frågan.

Men sedan kokar det återigen ned till ansvarsfrågan. Det är varje kommun, ytterst varje kommunpolitiker, som har ansvar för att man har en va-infrastruktur som är i tillräckligt gott skick. Om man inte har det får man stå till svars för det inför sina medborgare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill inte föregripa utredningen. Man får ju ändå erkänna att detta är ganska komplex materia. Vi har ledningsnät under jord i varenda kommun. Det är inget medborgarna ser. Det kommer jag själv ihåg som en utmaning när jag var kommunpolitiker hemma i Karlstad. Det var inte det sexigaste att vilja satsa på va, när medborgarna dessutom omedelbart ser vad kostnaden blir eftersom de får en höjd va-taxa.

Jag tror dock att både medborgare och kommunpolitiker behöver ta det ansvaret. Underhållet av våra va-ledningar är enormt eftersatt. Som medborgare kan man göra sin plikt genom att fråga sina kommunpolitiker hur det ser ut i just den egna kommunen och informera sig. Varje gång man går förbi den där vattenkranen och är törstig eller vill koka potatis eller sätta på kaffepannan på morgonen kan man fråga sig: Vad händer om det här vattnet skulle vara otjänligt? Situationen i ett normalt liv blir ganska snabbt allvarligt störd om vattnet inte rinner eller om vattnet inte är tjänligt.

Staten tar såklart ansvar och gör flera insatser. Vi har en vattenkatastrofgrupp, Vaka, under Livsmedelsverket, som kan stödja kommuner med bland annat nödvattentankar i händelse av en omfattande kris, exempelvis om va-infrastrukturen skulle skadas.

I vårändringsbudgeten för 2023 fick Livsmedelsverket 20 miljoner för beredskapshöjande åtgärder inom livsmedels- och dricksvattenförsörjningen. En del av de medlen gick också till inköp av nödvattenutrustning.

Från den 1 januari i år ska varje kommun ha en aktuell vattentjänstplan. Den ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. Planen ska även innehålla en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-anläggningarna ska fungera vid en ökad belastning på grund av exempelvis skyfall, som vi har sett.

Vår förhoppning är att den nya lagstiftningen ska kunna bidra till att ställa högre krav för en säker och stabil vattenförsörjning och till att kommunerna ska stå bättre skyddade i händelse av kriser.

Fru talman! Som jag nämnde i min inledning, och som interpellanten upprepade, är det kommunerna som har ansvaret för den allmänna dricksvattenförsörjningen i Sverige. Kostnaderna för dricksvattnet finansieras också genom en kommunal va-taxa.

En rapport från Svenskt Vatten visar på ett årligt investeringsbehov på 31 miljarder kronor för svensk va-infrastruktur. Svenskt Vattens hållbarhetsindex visar på ett stort behov av reinvestering och nyinvestering. Färre än 10 procent av kommunerna har en tillfredsställande status på sina anläggningar. Samtidigt har bara var tredje kommun en framtagen finansieringsplan.

Under det här året kommer länsstyrelserna att tilldelas anslag för planering och arbete med dricksvattenförsörjning under höjd beredskap - länsstyrelserna som företräder staten. En del av anslaget får lämnas som bidrag till kommunerna. Men kommunerna behöver jobba ännu mer förebyggande i sin planering och investering i va-infrastrukturen; det står helt klart.

I sammanhanget kan jag även nämna att Va-beredskapsutredningen nu ser över både regelverk och ansvarsfördelning och vid behov ska föreslå förändringar för att säkerställa leverans av helt livsavgörande vattentjänster. Det gäller både produktion och distribution av dricksvatten, men det gäller även dagvatten och spillvatten, där konsekvenserna i ett krisläge potentiellt skulle kunna bli ganska stora och hemska.

För tillfället pågår även arbetet med att implementera EU:s omfattande dricksvattendirektiv i svensk rätt. Genom direktivet införs en riskbaserad metod för dricksvattensäkerhet som omfattar hela kedjan, från tillrinningsområden ända in i husen till tappkranen. Syftet är bland annat att på ett bättre sätt förebygga risker och se till att åtgärder i första hand vidtas vid utsläppskällan.

Fru talman! Martin Westmont har frågat ministern för civilt försvar om han inom sitt ansvarsområde har tagit initiativ till en analys av om den aktuella sårbarhetsbedömningen är i fas med den utveckling vi ser i vårt närområde när det kommer till landets civila skydd för vår vattenförsörjning och om han i så fall kan redogöra för analysen.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Tillgång till rent dricksvatten är en samhällsviktig funktion i fredstid såväl som under fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig. En trygg dricksvattenförsörjning är därför samhällsbärande och en grundbult i det civila försvaret och därmed också totalförsvaret. I Sverige är tillgång till rent vatten något vi ofta tar för givet, men även vi behöver säkerställa att vi har en stabil tillgång till rent vatten både nu och i framtiden.

Utvecklingen de senaste åren har ökat krismedvetenheten i samhället och visat oss vikten av beredskap. Samhällets krisberedskap utgår från den så kallade ansvarsprincipen, vilket innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer. När det gäller dricksvattenförsörjningen har kommunerna huvudansvaret. I ansvaret ingår att vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten ska kunna fungera vid en kris.

Regeringen följer noga frågan och har gjort flera satsningar på att bygga upp det civila försvaret när det gäller dricksvattenförsörjning. Under 2022 tillsattes till exempel den så kallade Va-beredskapsutredningen som ska se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster. Utredningens betänkande ska redovisas senast den 30 november 2024. Jag ser fram emot att ta del av analysen och förslagen som kommer från utredningen.

Fru talman! Regeringen har ett samlat fokus, och det är att villkoren för att leva, bo och verka i hela landet behöver stärkas. Oavsett var i landet man bor ska man kunna skapa sig ett gott liv, och regeringen verkar för att hela Sverige ska fungera bättre.

En del i detta är att vi har inlett ett arbete med en översyn av hela den samlade landsbygdspolitiken. Det handlar om att titta på villkoren för boende och arbete, där kommersiell service är en viktig del, och för företagande samt hur service och transporter på landsbygden kan förbättras. Det är ett omfattande arbete som spänner över betydligt fler ansvarsområden än de som finns i min portfölj. Därför kommer det att ta lite tid. Vi kommer inte att vila på hanen, men propositionen är tänkt att lämnas till riksdagen under våren 2026.

Jag förstår frustrationen när man har valt att organisera sig på ett speciellt sätt och det är olika hur man kan få ta del av stöden. Men det kan också finnas fördelar med att vara organiserad på ett visst sätt - i en bolagsform med flera olika enheter men med samma organisationsnummer, i ett kooperativ eller som enskild näringsidkare för varje enskild butik. Det är svårt att ha ett regelverk som säkerställer att det funkar för precis alla former. Det blir extra svårt eftersom vi är relativt unika.

Jag säger dock inte att man inte har ett betydelsefullt uppdrag runt om i vårt avlånga land eller att det inte finns möjlighet till förändringar. Jag vill bara vara ärlig när jag ser stora problem och inte inge falska förhoppningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag håller med om det Gunilla Svantorp sa om vikten av kommersiell service på landsbygden. Det är oerhört centralt att detta fungerar. Butiker är också viktiga delar i krisberedskapen. I det arbete som regeringen håller på med när det gäller att stärka vår resiliens ingår hela livsmedelskedjan, från bonden till livsmedelsförädlingsledet och butiksledet. Vi behöver få ett mer robust system. Möjligtvis ska vi ha utpekade butiker över hela landet som ska ha högre driftssäkerhet och kunna fortsätta.

Det är som sagt ett ganska strikt regelverk som styr detta. Det handlar om statsstöd och EU-gemensamma regler. Jag vill inte på något sätt ge någon förhoppning om att vi ska kunna ändra en sådan här ordning i en handvändning. Diskussionen är relativt obefintlig på EU-nivå. För att man ska få till en förändring i EU gäller det, som tidigare sagts, att man får tillräckligt många på sin sida och att man får kommissionens öra i olika frågor.

Här är Sverige relativt unikt i sin konstruktion. Om jag ska vara ärlig, vilket man ska vara, tror jag att detta gör det relativt svårt att få till en förändring i närtid.

Vi försöker ändå göra så gott vi kan, och Coopbutiker får som sagt också stöd. Men på grund av hur statsstödsreglerna är utformade är det problematiskt. Sverige kan inte heller ha en särlagstiftning, för då skulle vi riskera att bli slagna på fingrarna och behöva återkräva pengar, vilket skulle vara mycket olyckligt.

I detta sammanhang ska jag också nämna det extra servicebidrag på 25 miljoner som regeringen beslutade om förra året och som lanthandlare fick ta del av eftersom de bland annat drabbats av väldigt höga elkostnader. Ingen har något intresse av att missgynna någon lanthandlare. Tvärtom vill vi fortsätta att ge stöd, för vi måste kunna upprätthålla service i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag delar Gunilla Svantorps engagemang för landsbygden och dess villkor. Gunilla Svantorp och jag har också samma syn på vikten av lokal kommersiell service i hela landet.

Jag bad Tillväxtverket, vår nationella ansvariga myndighet på detta område, om information rörande Coop inför denna interpellationsdebatt. Man svarade att alla Coopbutiker som uppfyller kriterierna för att få särskilt driftsstöd har fått särskilt driftsstöd. Detta omfattar de Coopbutiker som har ett längre avstånd än tio kilometer till närmaste butik eller är belägna på en ö och som har en omsättning av dagligvaror på under 11 miljoner kronor årligen.

Än så länge har bestämmelserna för stöd alltså inte inneburit att någon Coopbutik inte har kunnat få särskilt driftsstöd. En återkommande synpunkt är ändå att Coopföreningar missgynnas när det gäller möjligheten att beviljas statligt stöd enligt tidigare nämnd förordning om stöd till kommersiell service. Det gäller främst investeringsstödet.

Denna synpunkt beror på att rätten till stöd beror på hur Coopföreningarna är organiserade. Om en förening har flera butiker anses alla omfattas av samma förening, och alla stöd räknas då samman. Det innebär bland annat att den sammanlagda summan av alla stöd till kommersiell service - investeringsstöd, servicebidrag och driftsstöd - inte får överstiga ett visst belopp under en treårsperiod. Detta gäller oavsett om det är ett företag som söker stöd, vilket vi ju har exempel på, eller om det handlar om en organisation, exempelvis en Coopförening. För den som har flera butiker och söker flera olika stöd räknas alltså den sammanlagda summan av alla stöd som man har erhållit.

Som jag beskrev i mitt interpellationssvar omfattas stöden till kommersiell service av EU-gemensamma bestämmelser. Detta är bestämmelser som bland annat ska förhindra konkurrens på osunda villkor.

Olagliga stöd kan leda till återkrav och i värsta fall konkurser. Därför är det viktigt att vi följer de regelverk som finns såväl på nationell nivå som på EU-nivå.

Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag har för avsikt att ändra systemet så att konkurrens på lika villkor fortsättningsvis kommer att råda för de driftsstöd och investeringsbidrag som är så viktiga för en öppen och levande landsbygd och när vi i så fall kommer att få se en förändring av regelverket.

För ganska exakt en månad sedan besvarade jag en skriftlig fråga från Gunilla Svantorp i vilken hon ställde exakt samma fråga som i denna interpellation. Låt mig därför än en gång understryka att tillgången till kommersiell service i form av dagligvarubutiker och drivmedelsstationer är en av förutsättningarna för att det ska gå att bo, verka och leva i alla delar av landet. Det finns därför ett flertal olika statliga stöd till dagligvarubutiker och drivmedelsstationer som kan beslutas av regionerna och Gotlands kommun med stöd av förordningen (2000:284) om stöd till kommersiell service.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Stöden till kommersiell service är så kallade statliga stöd, och bestämmelserna är EU-gemensamma. Det innebär bland annat att den sammanlagda summan av alla stöd till kommersiell service - investeringsstöd, servicebidrag och driftsstöd - inte får överstiga ett visst belopp under en treårsperiod. Detta gäller oavsett om det är ett företag eller en organisation som söker stöd. Om en organisation, exempelvis en Coopförening, har flera butiker och söker flera olika stöd räknas alltså den sammanlagda summan av alla stöd till organisationen.

Regeringen har ett tydligt landsbygdsfokus, och vi arbetar målmedvetet för att förbättra förutsättningarna för alla dem som bor, lever och verkar i Sveriges landsbygder.