Herr talman! Det är en mycket speciell tid vi upplever. Jag kom just, nu på morgonen, tillbaka från Washington, och med bilden av de utmaningar som väntar oss på näthinnan läser jag arbetsprogrammet och utskottets ställningstaganden.
Detta är ett utlåtande som bara läggs till handlingarna, så vi fattar inget beslut. Men vi hanterar ett arbetsprogram som möjligen fungerade när det skrevs men som jag tror kommer att påverkas oerhört mycket av det som händer under de kommande veckorna.
Det är tveklöst så att det här är en del av de riktlinjer som togs fram för 2024–2029 och som byggde på insikten att Europa behöver stärka sin säkerhet och strategiska förmåga att lösa uppgifter inom vårt område. Det kommer nog att bli ännu mer fokuserat under nästkommande år, för om bilden är att Europa självt ska klara sitt försvar från 2027 är det ett tydligt besked: Det måste gå snabbt, och vi måste kunna klara mycket mer under det kommande året än vi möjligen har tänkt när bilden har varit lite mer framåtlutad.
Jag är därför övertygad om att det kommer att bli ett mycket utmanande år för EU och för oss. Tyvärr är det så, och det är klart att i det sammanhanget kommer det som händer i Ukraina och möjligheten för Ukraina att få en fred som de anser trovärdig och hållbar att vara helt avgörande för utvecklingen av vårt närområde, EU och världen i stort.
Det vi nu ser är en återgång till intressesfärernas politik globalt, och det är klart att det kommer att påverka hur EU arbetar. Men en utveckling av Rysslands angreppskrig på Ukraina som innebär att Ukraina tvingas till en fred och till att ge upp territorium, där vi inte kan säkra de resurser som Ukraina behöver för att kunna stå emot, klarar vi inte ensamma. Det är naturligtvis ett oerhört nederlag för vår förmåga att lösa de uppgifter som vi står inför och någonting som kommer att prägla kommande årtionden för vår del.
Jag upplever därför att det arbetsprogram och det utlåtande som vi har från utskottet i dag fångar förhoppningar men kanske inte det vi kommer att se. Redan nästa vecka, herr talman, har vi i EU möjlighet att lösa frågan om de ryska tillgångarna. Det är oerhört viktigt att vi klarar det då, för om det skjuts på framtiden kan det vara andra som har löst frågan, och det vore naturligtvis inte heller någonting som skulle underlätta för vår gemensamma framtid.
Det handlar alltså oerhört mycket om trovärdighet och förmåga under kommande arbetsår i EU. Självklart ska vi stå upp för det som sägs och som har varit grunden för EU, nämligen fredsprojektet. Vi är ett fredsprojekt, och detta kommer naturligtvis också att prövas under kommande år. Jag hör diskussionerna om ett medlemskapsperspektiv för Ukraina och Moldavien. Det kommer att kunna vara en fråga som handlar om fred. Där skulle vi möjligen behöva ett starkare ledarskap som är berett att ta beslut – inte ett starkare enskilt ledarskap men att vi tillsammans kunde vara ett starkare ledarskap som kunde ta beslut om att öppna upp och som en fredsmarkör göra Ukraina och Moldavien till en del av EU.
Utskottet har en gemensam syn på att vi ska öka trycket på Ryssland och att vi ska fasa ut rysk fossil energi från EU. Det är ju skandal att EU fortfarande handlar upp fossiltillgångar för mer än vi ger till Ukraina, inte Sverige specifikt men EU som helhet.
Herr talman! I texten som gäller just de ryska tillgångarna är bilden att det bara får ske i enlighet med folkrätten och EU-rätten. Här är det nödvändigt att utveckla folkrätten, för vi har att möta en situation där ett land, Ryssland, så totalt har utmanat och agerat i strid med folkrätten. Vi får inte låta detta gå straffrihetens väg där det inte heller handlar om något skadestånd för det man har gjort mot Ukraina. Här är det alltså viktigt att vi ser möjligheter.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag peka på motivreservationen från Centerpartiet. Det handlar om någonting som vi tycker är viktigt, nämligen att vi stärker vår konkurrenskraft. Det är oerhört centralt att vi gör det här i Sverige, och det är oerhört centralt att EU gör det. Det handlar om regelförenklingar och lagstiftning som gör att vi kan stärka vår konkurrenskraft. Men det handlar också om att ta vara på de fördelar som EU faktiskt har i den kommande konkurrensen med andra länder, inte minst Kina, och då handlar det om klimatet.
Klimatet är en säkerhetsfråga och även en konkurrensfråga. Jag vill betona det vi skriver i vår motivreservation: Vi får inte gå klimatförnekarnas eller klimatförsenarnas väg, för om vi gör det blir det som uttrycket säger: Vi säljer smöret och tappar pengarna. Man gör någonting som man tror är väldigt bra för konkurrenskraften genom att rasera en del av miljöreglerna – och förlorar den konkurrensfördel som EU faktiskt har.
Jag yrkar bifall till reservation 3.