Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Dock konstaterar jag att inget av det ministern säger i sitt svar kommer att lösa bristen på APL- eller lärlingsplatser i någon större bemärkelse – om någon över huvud taget.

Som jag har skrivit till bostadsministern är det många elever som går på byggprogrammen som i dag har svårt att få tag i lämpliga APL-platser, alltså arbetsplatsförlagt lärande, och få lärlingsanställningar efter skolan för att få ett yrkesbevis. Cirka 10 procent av de elever som lämnade byggprogrammet bara i Stockholms län våren 2025 fick en lärlingsanställning. 10 procent! Det är runt 30 av över 300. Liknande siffror har det varit även för tidigare år – också i olika delar av landet, men jag tar upp Stockholm eftersom det är de siffror jag kan bäst.

Detta ger inte våra ungdomar det framtidshopp och den framtidstro de förtjänar. Jag är orolig för vad som händer med dessa ungdomar, för det är ju de som ska vara med och bygga vårt samhälle i morgon och i framtiden. En väg att gå för att ge dessa ungdomar en betydligt större chans är att det offentliga ställer krav på platser till lärlingar och arbetsplatsförlagt lärande i upphandlingar. Även staten kan ställa dessa krav då statliga medel utbetalas. Exempelvis ställdes under Sledd regering just dessa krav för att få investeringsstöd för billigare hyreslägenheter.

Min fråga till bostadsministern var följande: Är ministern beredd att ställa nämnda krav för den som vill ta del av medel från Norrlandsfonden? I svaret vi precis har hört finns inga ambitioner från regeringen att ställa krav på APL-platser eller lärlingsplatser. I stället lyfter ministern fram att Norrlandsfonden är en stiftelse och att regeringen därför inte kan ställa krav på dem som söker medel från fonden: ”Norrlandsfonden utformar själv utifrån gällande regelverk de villkor som bedöms vara lämpliga.”

År 2008 konstaterade Riksrevisionen att för ungefär 50 statligt bildade stiftelser där staten är ensam stiftare har regeringen rätt att ändra stiftelsernas föreskrifter, vilket ger en direkt möjlighet att påverka dessa stiftelsers inriktning. Norrlandsfonden är en sådan statligt bildad stiftelse. Om det nu är så som Riksrevisionen konstaterat, är ministern då beredd att ställa nämnda krav för den som vill ta del av medel från Norrlandsfonden?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Det är glädjande att ministern vill titta vidare på den möjlighet som vi har noterat finns här, men i det sammanhanget måste man också förstå varför det är svårt för byggelever och bygglärlingar att få en plats hos byggföretagen.

Bostadsbyggandet har, precis som ministern sa, kollapsat de senaste åren. Det byggs långt under det årliga behovet av bostäder då regeringen med Sverigedemokraternas stöd helt har lämnat byggbranschen åt sitt öde under brinnande lågkonjunktur.

Det första Tidölaget gjorde var att ta bort investeringsstödet för billigare hyresrätter och därmed stoppa byggandet av minst 20 000 hyreslägenheter. Man har heller inte lyckats få igång småhusbyggandet, som man ofta lyfter upp. Enligt branschorganisationen för småhusbyggande är just det byggandet det lägsta på 100 år. Då är det inte konstigt att det är ont om APL- och lärlingsplatser, och då kanske regeringen borde kavla upp ärmarna lite grann och försöka få till platser ute på de få byggarbetsplatser som finns.

Utifrån yrkesutbildningsavtalet, som reglerar lärlingsutbildningarna, rekommenderas att det bör finnas en lärling på tio yrkesarbetare. Låt mig ta ett exempel från ett av de stora byggföretagen. De hade i slutet av 90talet cirka 1 000 yrkesarbetare anställda här i Stockholm, vilket skulle kunna ge möjlighet till nästan 100 lärlingsanställningar. I vår, efter att de förhoppningsvis sista uppsägningarna verkställts, kommer antalet yrkesarbetare att vara 90, vilket skulle ge endast 9 lärlingsanställningar, enligt rekommendationerna.

Byggarbetsplatserna är dessutom allt som oftast uppstyckade i mindre entreprenader som bemannas av utländska företag och/eller med utländsk arbetskraft, och de mindre underentreprenörerna har litet eller inget intresse av, eller ens kompetens för, att utbilda svenska byggelever och bygglärlingar. Det är tyvärr så den krassa sanningen ser ut.

Därför hade jag hoppats på ett mer positivt svar från ministern. Även om man ser att det är svårt att ställa krav just när det gäller Norrlandsfonden hade man kanske kunnat komma med något annat. Vi borde diskutera frågan om offentliga upphandlingar, som man gör i exempelvis Region Uppsala nu, där man ställer krav.

Ett annat sätt att öka möjligheterna för våra ungdomar är att se till att det blir färre underentreprenörer på våra byggarbetsplatser. Det skulle öka behovet av mer egen anställd personal i företagen och minska behovet av långa UE-led, där arbetslivskriminaliteten många gånger breder ut sig och faktiskt konkurrerar ut jobben för de ungdomar som borde få komma in och lära sig yrket.

Glädjande nog, vill jag ändå säga, har Trafikverket för första gången ställt krav på ett begränsat antal underentreprenörer vid upphandlingen av Ostlänken. Det är ett bra steg, tycker jag. Ministern är ansvarig för Trafikverket, och jag hoppas att han tar till sig av den upphandlingen och ser vilka tankar de har använt sig av där.

Även större byggföretag är positiva till detta. De har arbetat i många år med sådana begränsningar, med resultatet att de har mer ordning och reda på sina arbetsplatser.

Min fråga måste bli: Var är förslagen från regeringen som gör att våra ungdomar i byggbranschen kan färdigställa sina utbildningar?

Fru talman! Frågorna berör i mångt och mycket arbetsmarknadsfrågor. Jag vet att ministern tidigare har diskuterat och talat om att regeringen inte jobbar i stuprör utan sitter och diskuterar brett. I min interpellation tog jag upp en del om offentliga upphandlingar, och jag tänkte att du skulle vara lite förberedd på att sådana frågor kunde dyka upp. Jag tar mig faktiskt friheten att diskutera dem i och med att det inte är stuprörstänk i regeringen.

Jag uppfattar att den SD-ledda regeringen är väldigt självgod och nöjd med den förda politiken. Varför har man annars inte kommit med åtgärder som får igång bostadsbyggandet? I grunden handlar det om att vi ska kunna ha bostäder som människor har råd att efterfråga. Det finns inte ett regelverk i landet som gör att efterfrågan ökar, utan det handlar om att ha råd att efterfråga. Annars byggs det ingenting. Där är det noll.

Jag ser därför inte riktigt hur man kan vara så nöjd. Jag undrar om ni ens har sett hur verkligheten har drabbat de ungdomar som vill bli framtidens byggnadsarbetare och som ska bygga det framtida Sverige. De åtgärder som du har räknat upp här hjälper föga mot den problematik som byggelever och byggnadslärlingar drabbas av i dag. Jag måste säga att det är ett svagt ledarskap. Det är min bestämda uppfattning.

Det finns ett alternativ, som jag har redovisat här under debatten, men jag uppfattar som sagt att ni är nöjda och belåtna. Jag hoppas att de ungdomar som ser det här inser att det finns ett annat alternativ och ett hopp om att bostadsbyggandet ska komma igång i framtiden, så att de också får en chans att bli de yrkesarbetare som de utbildar sig till och kan få bidra till att bygga Sverige.

Fru talman! Tack, Leif Nysmed, för debatten!

Det som ledamoten pekade på handlar om ett KD-lett departement och ett arbete där man varit tvungen att ta tag i strukturella problem som har påverkat bostadsbyggandet under lång tid.

Mycket av det som vi i dag ser resultatet av är en följd av att vi har haft ett läge med mycket hög inflation, och vi är fortfarande i en lågkonjunktur. Det är klart att det inte blir bättre, fru talman, av att det har funnits eftersatta områden vad gäller både långa ledtider och krångliga regelverk och att det inte finns mark att bygga på.

Att vi nu, fru talman, tar tag i de strukturreformer som hade behövt vara på plats innan man går in i en sådan dyster ekonomisk situation som vi fortfarande är i är förstås ett viktigt besked till alla.

Jag tror egentligen att Leif Nysmed håller med om att det är bra att vi rensar upp i krångliga regelverk och tar tag i de alldeles för långa ledtiderna och att han egentligen ser att det här hade behövt vara på plats tidigare. Det hade gjort oss något bättre rustade att hantera den situation som nu präglar svensk bygg- och bostadsmarknad och som också gör att det är svårt för många som har förlorat arbetet och fortfarande riskerar att förlora arbetet och för ungdomar som inte kommer ut på lärlingsplatser.

Detta är, fru talman, konsekvenser av år av eftersatthet, där vi nu har börjat fokusera på att ta tag i de strukturproblem som finns. Regeringen har exempelvis aviserat att det skärpta amorteringskravet ska tas bort och att bolånetaket ska höjas. Vi tittar på olika modeller som hyrköp, som innebär att man kan köpa halva lägenheten och successivt betala av den andra, vilket sänker trösklarna väsentligt och stärker efterfrågansmöjligheterna.

Det är alltså många åtgärder som är på gång och som behöver komma på plats för att vi ska få ut fler i arbete i den viktiga byggsektorn.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.