Fru talman! Sanna Backeskog har frågat mig om jag anser att det är förenligt med de nationella målen om en jämlik och sammanhållen vård att regioner – som Gävleborg – bolagiserar och i praktiken påbörjar privatisering av primärvården, trots risk för ökade administrativa kostnader, risk för försämrad kompetensförsörjning och risk för fragmentering av vårdsystemet, och vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka denna utveckling.

Inledningsvis vill jag framhålla att det är regionerna som enligt hälso och sjukvårdslagen (2017:30) ansvarar för att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar. Vidare gäller för all offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet att den ska vara organiserad så att den främjar kostnadseffektivitet. Regioner och kommuner får med bibehållet huvudmannaskap sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som regionen eller kommunen ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen. Av avtalet ska framgå de särskilda villkor som gäller för överlämnandet. Det bör dock understrykas att regionernas huvudmannaansvar för hälso- och sjukvården alltid kvarstår. Det kan inte överföras till privata aktörer.

Enligt kommunallagen (2017:725) får fullmäktige i kommuner eller regioner, om det inte i lag eller annan författning anges att angelägenheten ska bedrivas av en kommunal nämnd, besluta att lämna över skötseln av en kommunal angelägenhet till en juridisk person eller en enskild individ. Om en region lämnar över skötseln av en kommunal angelägenhet till ett helägt kommunalt bolag ska fullmäktige bland annat fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, se till att det fastställda kommunala ändamålet och de kommunala befogenheterna som utgör ram för verksamheten anges i bolagsordningen samt se till att det anges i bolagsordningen att fullmäktige får ta ställning till sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt innan de fattas.

Vårdgivare i både offentlig och privat sektor är ansvariga för att kraven på en god vård uppfylls. Av hälso- och sjukvårdslagen framgår att där hälso- och sjukvård bedrivs ska det finnas den personal, de lokaler, de sjukvårdsprodukter och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Hälso- och sjukvårdslagen ställer också krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Dessa bestämmelser gäller samtliga vårdgivare, oavsett om verksamheten är offentlig eller privat.

Personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs, och att stärka hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning är en viktig del av regeringens arbete för att öka tillgängligheten och stärka vårdkapaciteten. Regeringen genomför därför flera satsningar på området. Till exempel avsätts under 2025 knappt 5,9 miljarder kronor att fördelas under förordningen (2024:1252) om statsbidrag till regioner för stärkt tillgänglighet och ökad vårdkapacitet inom den specialiserade hälso- och sjukvården samt knappt 3,7 miljarder kronor att fördelas under förordningen (2024:1253) om statsbidrag till kommuner och regioner för utveckling av en god och nära vård. För att få ta del av dessa medel måste huvudmännen genomföra insatser som avser kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Regeringen har för närvarande ingen avsikt att ta några generella initiativ i fråga om bolagisering av primärvård och vill understryka regionernas ansvar att som huvudman för hälso- och sjukvård säkerställa att invånarna kan erbjudas en god och säker vård, i enlighet med gällande regelverk.

Med det vill jag tacka Sanna Backeskog för frågan och ser fram emot debatten.

Fru talman! Jag tackar Sanna Backeskog för en angelägen interpellation.

Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet Gävleborg har beslutat att regionens samtliga hälsocentraler ska bolagiseras. Utan vare sig konsekvensanalys eller något ekonomiskt underlag har man rusat fram för att så snabbt som möjligt hinna med detta innan valförlusten nästa år.

För några veckor sedan sammanträdde regionfullmäktige i Gävleborg. Under det mötet lyfte oppositionen upp farhågor angående primärvården, bland annat att det nya primärvårdsbolaget planerar för ett underskott på 176 miljoner nästa år. Oron från oppositionen är att det här riskerar att leda till uppsägningar av personal och på sikt till avveckling av mindre hälsocentraler på landsbygden. Det är något som borde kräva en stor transparens och en öppen demokratisk debatt.

Varför berättar jag då detta här i riksdagens kammare? Jo, för att svaret från Moderaterna, Sverigedemokraterna och deras stödpartier blev att man i en bolagsstyrelse arbetar för bolagets bästa. Inte för medborgarnas bästa alltså?

Högerpartierna svarade också att oppositionens ledamöter i primärvårdsbolaget över huvud taget inte ska tala om bolagets ekonomi och interna arbete inför allmänheten därför att det enligt bolagsordningen och ägardirektiven är vd eller bolagsordförande som ska ansvara för information från bolaget. Högerpartierna hävdar att bolagets budget fortfarande är en affärshemlighet och styrelsens inre angelägenhet.

Alla som lyssnar på den här debatten – låt detta sjunka in! Det handlar alltså om i princip hela primärvården i en av våra svenska regioner, där oppositionen inte ska kunna föra ett offentligt samtal och ifrågasätta majoritetens beslut och vilka effekter de får för medborgarna.

Det är här som det blir en högst relevant fråga för hela landet, för här sätter högerpartierna i sin iver att tysta oppositionen fingret mitt i prick på det kanske största problemet med politiker som leker affär och säljer ut välfärden eller flyttar över medborgarnas gemensamma välfärd till aktiebolag, nämligen medborgarnas insyn och inflytande.

Att politiker ska kunna föra en dialog med medborgarna om hälso- och sjukvårdens utveckling eller vilka andra politiska frågor som helst ser vi som en skyldighet för politiker.

Jag ska citera vad den liberale ledarskribenten Tobias Svensson skrev i tidningen Ljusnan: ”Medborgarnas demokratiska insyn i hur hälsocentralerna sköts och vilka förändringar som är på gång kommer att försämras om oppositionens styrelseledamöter beläggs med munkavle och endast tillåts att i efterhand informera om beslut som redan tagits.”

Sjukvården är väljarnas viktigaste fråga. Att fragmentisera sjukvården och flytta över besluten om den sjukvård som allra flest människor kommer i kontakt med, nämligen primärvården, till stängda aktiebolags styrelserum – undangömda från öppen demokratisk debatt – tycker ministern och regeringen att detta är rätt väg att gå för svensk sjukvård?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag läser här för att se att vi inte befinner oss i något regionfullmäktige, för det är inte där debatten förs just nu.)

Fru talman! Sjukvårdsministern! Jag har tagit del av den interpellation som Socialdemokraterna genom ledamoten Sanna Backeskog har ställt till sjukvårdsministern. Interpellationen innehåller en hel del felaktigheter som behöver adresseras, inte minst för sjukvårdsministerns skull och insynen i debatten.

För det första finns det ingen som helst privatisering planerad av några hälsocentraler som i dag ägs av Region Gävleborg. Detta är heller inte något som Sverigedemokraterna skulle ställa sig bakom eller gå med på att göra.

För det andra sägs det i interpellationen att det inte längre finns några fast anställda läkare på de nämnda hälsocentralerna i Sandviken. Jag vill säga att sex av åtta av dessa läkare nu har gått över och att en av läkarna har valt att ta en annan tjänst inom Region Gävleborg. Det är naturligt, för personal rör på sig inom olika regiondrivna verksamheter.

För det tredje har vi den ekonomiska rapport som interpellanten hänvisade till i skrift och som hon använde också i sin retorik när hon pratade om kostnader. Då måste vi komma ihåg att den rapport som det hänvisas till är något som man har snickrat ihop själv. Det är ett hopkok från tre oppositionspartier i Gävleborg som man sedan har valt att sätta Region Gävleborgs logga på och presentera för bland annat medierna som om den vore framtagen av regionens tjänstemän eller någon annan seriös aktör. Så är inte fallet, utan det är framför allt ett hopkok från Socialdemokraterna.

Anledningen till att vi har den här interpellationsdebatten här i Sveriges riksdag i dag är att det är en del av en taktik där Socialdemokraterna försöker skrämma upp medborgarna i Region Gävleborg och Gävleborgs län för att försöka vinna valet. Rena lögner förs fram om att det skulle vara en privatisering på gång av regiondrivna hälsocentraler. Så är alltså inte fallet.

Jag tror också att det är ett sätt för Socialdemokraterna att flytta fokus från sin egen politik för tvångsblandning, som man avser att genomföra och som också kommer att drabba gävleborgarna. Region Gävleborg har tidigare – fram till förra valet – alltid har haft socialdemokratiskt styre, och nu vill man påverka med sin tvångsblandningspolitik.

När vi pratar om just regiondrivna hälsocentraler kontra privat verksamhet pratar vi inte om privatisering, utan vi pratar om rent privata hälsocentraler. Vi kan ta ett exempel från Gävleborg under Socialdemokraternas styre. Då drog regionen sig tillbaka helt från en kommun, Nordanstigs kommun. Man stängde den regiondrivna hälsocentralen. Regionen drog sig helt enkelt tillbaka under Socialdemokraternas vakt, och där har privat verksamhet nu tagit över. Nu finns det faktiskt två hälsocentraler, men det är tack vare att privata vårdgivare har valt att öppna dem.

En av mina farhågor är att Socialdemokraterna, om de får tillbaka makten i Gävleborg, kommer att gå fram stenhårt och helt enkelt inte skapa förutsättningar för privat verksamhet att finnas över huvud taget. I så fall kommer många kommuner att bli helt utan hälsocentraler i framtiden.

För övrigt ska jag tillägga att det faktiskt var så att Folktandvården bolagiserades under Socialdemokraternas tidigare tid vid makten. Det kan också vara värt att ha med sig i debatten.

Fru talman! Jag tackar för påpekandet. Det blir lite svårt att delta i en debatt som handlar om regionpolitik.

Jag vill göra ett förtydligande. I debatten har det talats om vinstintresse, aktiebolag och så vidare. Den som lyssnar kan få bilden att det handlar om att en region säljer ut sin verksamhet till andra aktörer, men det är inte det som det är fråga om här. Eventuella vinster går tillbaka in i verksamheten. Det är regioninvånarnas bolag. Bolagsformen är i det här fallet en driftsform för en verksamhet. Syftet är, om jag har förstått det rätt, att skapa en effektivare verksamhet efter att den under lång tid gått med underskott.

Man kan också få intrycket att bekymren med kontinuitet och läkare är nya. En ganska snabb googling av hur situationen har sett ut i primärvården ger dock vid handen att det 2016 var någon patient som hade träffat 21 läkare under två år. Det var inte någon särskilt bra situation med tanke på läkarkontinuiteten. Det har också tagits initiativ från tidigare styren för att frångå de nationella riktlinjerna om att ha en specialist i allmänmedicin på varje vårdcentral och nöja sig med att det ska finnas en läkare på varje vårdcentral. Det är inte heller något som är att föredra i en god och tillgänglig primärvård.

Det är viktigt att vi har tydliga riktlinjer för vad primärvården ska erbjuda. Där är vi inte riktigt i mål i landet. Svensk primärvård har vissa bekymmer. Den är underdimensionerad och klarar inte av att möta de behov som finns. Det gäller inte exklusivt för Gävleborg, utan det är problem på många håll, särskilt i glesbygd.

Regeringen gör stora satsningar på att stärka primärvården. Årliga satsningar om 3 miljarder har fördelats genom SKR tidigare. Nu fördelas en större summa genom Socialstyrelsen, med ökat stöd till regionerna. Det görs särskilda glesbygdssatsningar om 300 miljoner kronor för att säkra närvaron av primärvård och underlätta omställningen till god och nära vård. Regeringen kommer att fortsätta stödja både omställningen till god och nära vård och kompetensförsörjningen.

Men med den ordning som vi har – och som jag också uppfattar att det parti som interpellanten företräder vill ha – är det regionerna som ansvarar för vården. Lagstiftningen ger regionerna möjlighet att låta andra aktörer driva verksamheten. Det kan som i det här fallet vara ett regionalt bolag som regioninvånarna äger, men det kan också vara privata bolag. Regionen kan dock aldrig abdikera från ansvaret att tillhandahålla vård till sina invånare, oavsett om man väljer att bedriva vården i annan driftsform. Hälso och sjukvårdslagen gäller, oavsett vilken driftsform man väljer för sin verksamhet.

Fru talman! Jag tackar ministern för möjligheten att få lyfta den här principiella frågan om svensk primärvård. Bolagisering innebär ju att stora delar av vården flyttas bort från direkt politisk styrning, från medborgarnas folkvalda representanter, till en bolagsstyrelse som fattar beslut utifrån bolagets bästa. Det innebär en upphackad vårdkedja. Människors inflytande över vården minskar, vilket urholkar den demokratiska kontrollen.

När vården bedrivs i en offentlig förvaltning kan medborgarna via sina valda representanter direkt påverka vilka prioriteringar som görs, ställa sina folkvalda till svars och utkräva ansvar av dem i allmänna val. Allt det här blir svårare när primärvården bedrivs i bolagsform och de folkvalda inte öppet får debattera exempelvis sjukvårdens budget före beslut, som jag tog upp i mitt förra anförande.

Det är kärnan i det demokratiproblem som uppstår med aktiebolag i medborgarnas gemensamma välfärd. Dessutom riskerar ett aktiebolags vinstkrav leda till kortsiktiga ekonomiska mål. Affärsmässiga ekonomiska överväganden får gå före människors faktiska behov av vård.

Blir då inte det som riksdagen beslutat, att vården ska ges efter behov, svårare att fullt ut genomföra med dessa affärsmässiga och kortsiktiga ekonomiska mål? Jag menar att det är viktigt att uppmärksamma riksdagen och regeringen på den utvecklingen i landet.

Jag skulle gärna önska att ministern säger någonting om hur regeringen ser på utvecklingen och vad man tänker göra för att säkerställa att vård ges efter behov.

Fru talman! Tack, sjukvårdsministern!

Det är ändå på något sätt magstarkt att ledamöter från Socialdemokraterna står här i Sveriges riksdag och påstår att en region mer eller mindre medvetet inte skulle följa den lagstiftning som vi har i Sverige. Det är lite märkligt att man kommer med det påståendet.

Det finns många exempel runt om i Sverige på regionägd verksamhet som finns i regionala bolag och drivs som det. Det är inte bara i Gävleborg. Man kan titta på många län runt om i Sverige. Det är på samma sätt som att mycket kommunal verksamhet bedrivs i kommunala bolag, och inte minst i min hemkommun Gävle.

Det pekar mycket på en flexibilitet för just kommuner och regioner att kunna ha en modell där man använder sig av kommunallagens möjligheter att inrätta kommunala och regionala bolag för att bedriva viss verksamhet och således skapa förutsättningar för att den ska fungera bättre.

Som jag nämnde har folktandvården i mitt hemlän under lång tid drivits i bolagsform. Det vände från ett dåligt ekonomiskt resultat till att bolaget nu är stabilt. Det visar att flexibiliteten som finns i lagstiftningen att kunna testa nya sätt också ger effekt.

Kommunalt eller regionalt ägda bolag kan vara en av de viktigaste sakerna för att få möjligheter till att verksamheter ska fungera och personal ska känna sig tryggare och se att man kan testa nya sätt att få ordning på någonting.

Ekonomin har kanske varit dålig under lång tid, och det finns andra exempel. Jag vänder mig starkt mot den bild som lyfts fram här i talarstolen att det skulle vara någon form av privatisering på gång i Gävleborg, för så är inte fallet.

Fru talman! Som sakupplysning, om det är någon som tittar på den här debatten, vill jag understryka att Socialdemokraterna var emot bolagisering av folktandvården i Gävleborg. Den ledde också till nedläggningar runt om i länet av enskilda klinker, vilket vi inte var för.

Det är fullmäktige som utser ledamöter. Men de blir också satta med en munkavle som man inte har som en vanlig fullmäktigeledamot. Går man in i bolag är det affärshemligheter. Man kan hotas med disciplinåtgärder om man berättar för väljarna om till exempel den ekonomiska styrningen i bolaget. Alltså minskar den demokratiska insynen radikalt.

När det gäller kostnadseffektiviteten, som sjukvårdsministern tog upp, har vi räknat ut att det kommer att bli minst 100 miljoner dyrare om året med bolaget. Det är ökade administrativa kostnader med en ny ledning och ett nytt styre, men framför allt är det momskostnader. Jag ser inte hur det kan vara förenligt med kostnadseffektivitet. Det går helt enkelt inte ihop.

En bolagisering och än mer en privatisering kommer att leda till att primärvården blir ojämlik med överetableringar i ekonomiskt attraktiva områden och brist i de delar där behoven är som störst. Det kan vi se med folktandvården som exempel.

Det blir stad mot land, välbeställda mot fattiga och friska mot vårdtunga. Insynen försvagas och kostnaderna ökar.

Om någon tror att det skulle vara någon form av valtaktik att vara oerhört bekymrad över att vår primärvård ska drivas av ett aktiebolag vill jag understryka detta: Som man känner sig själv känner man andra.

Den här oron är fullt befogad. Vems intresse ska detta bolag företräda? Var kommer våra hälsocentraler att vara placerade? Hur ska den goda och nära vården kunna organiseras?

Jag önskar sjukvårdsministern en god jul.

Fru talman! Jag instämmer; det blir en något udda situation att debattera vården i en specifik region.

Jag ställer mig själv frågan: Vilka andra beslut som regionpolitiker har fattat ska vi sätta oss över? Det finns exempel på socialdemokratiska regionpolitiker som utifrån konsultrapporter beslutar att avveckla akutmottagningar, till exempel. Ska regeringen sätta sig över också den typen av beslut?

Vi har en lagstiftning som reglerar regionernas ansvar. De kan inte smita från detta ansvar genom att ändra driftsform för sin verksamhet, utan huvudmannaskapet ligger fast hos regionen. Väljarna har möjlighet att utkräva ansvar när det är val. Det är ingenting som en bolagsform ändrar på när det gäller primärvården i Gävleborg eller någon annanstans.

Det är regionpolitikerna som enligt lag har möjlighet att beskatta befolkningen och säkra att invånarna får den primärvård som de har rätt till och som de behöver. Det ligger fast oavsett hur man väljer att organisera sin primärvård. Jag hoppas att det står klart och tydligt för alla. Om det inte blir bra har väljarna, tack och lov, att utkräva ansvar när det är val.

Jag vill också ta tillfället i akt att önska ledamöterna och interpellanten god jul.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.