Rickard Nordin

Fru talman! Flaskhalsintäkter uppstår när det finns prisskillnader mellan elområden. I Sverige betyder det i praktiken när el transporteras från norr till söder. Pengarna betalas av dem som finns i södra Sverige och går in till ett konto hos Riksgälden. Elbolagen får alltså inte dessa pengar.

Just nu finns 85 miljarder på detta konto hos Riksgälden. Det är pengar som i praktiken samlar damm och som skulle kunna göra otroligt mycket större nytta än att bara ligga hos Riksgälden.

Nu vill kommissionen att delar av dessa medel ska gå till överföring mellan andra länder. Jag förstår kommissionen; man är sugen på att hitta nya medel som någon annan betalar. Men för vår del – och det gäller både näringsutskottet och, inte minst, Centerpartiet – är budskapet till kommissionen mycket tydligt: Rör inte våra pengar!

Det som däremot skulle vara välkommet vore om kommissionen kunde sätta mycket större press på Tyskland så att landet inför elprisområden. Det skulle innebära en betydande skillnad för elpriset i södra Sverige. Om inte annat borde regeringen göra som danskarna gjorde mot Sverige och sätta mycket större press. Det är därför vi har elområden i Sverige.

Det vore också välkommet om kommissionen förtydligade och vidgade de regelverk kring flaskhalsintäkter som finns. Då hade vi i högre grad kunnat bygga ut stamnätet till havs så att vi skulle kunna få igång mer elproduktion i södra Sverige. Det skulle ha avhjälpt problemen, sänkt priserna och faktiskt också minskat flaskhalsintäkterna. Hade man byggt ut överföringen snabbare och bättre skulle detta också ha minskat intäkterna och prisskillnaderna.

Problemet är också att regeringen inte styr sin myndighet Svenska kraftnät tillräckligt tydligt. Det är nämligen Svenska kraftnät som får ansvara för intäkterna. Här har vi alltså motstående incitament: Det bolag och affärsverk som ska bygga bort skillnader tjänar pengar på skillnaderna. Här vilar ett mycket tungt ansvar på regeringen att styra sitt affärsverk på ett betydligt bättre sätt.

Det hade också varit bra om det hade varit tydligare att man, om man vill, själv kan bygga ut kablar till andra länder. Det hade kunnat göra att vi kom åt norsk vattenkraft, till exempel. Det skulle också ha sänkt priserna i Sverige. Vi hade kanske också kunnat använda flaskhalseffekterna på ett mycket tydligare sätt till att realisera ett elstöd vid höga priser.

Det är uppenbart att inget av detta är något som regeringen har tagit upp i dialogen med kommissionen. Man låter i stället processen rinna på, och nu står vi i ett mycket allvarligt läge – så allvarligt att riksdagens näringsutskott helt enigt måste säga åt kommissionen att detta har gått för långt.

Det är bra att vi har enighet. Men nu måste regeringen driva på och se till att denna enighet också blir verklighet i Bryssel. Då behöver man också komma med andra förslag så att vi kan använda pengarna till att sänka svenskarnas elkostnader, inte minst i södra Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Sverige står mitt i en historisk elektrifiering. Industrin ställer om, och transportsektorn ställer om – även om det i den sektorn, till skillnad från vad Moderaterna tror, inte bara handlar om el utan även om biogas. Det säljs fler biogaslastbilar än ellastbilar i dag.

Hela samhället rör sig bort från fossila bränslen. Det är bra för klimatet, det är bra för jobben och det är avgörande för vår konkurrenskraft. Men låt oss också vara ärliga: Sverige klarar inte omställningen med gårdagens tempo och gårdagens tekniker. Trots att regeringen säger att elektrifiering är dess huvudfokus händer det alldeles för lite. Industrin har satt sina investeringar på paus. Nya tillstånd till vindkraft lyser med sin frånvaro, och elbilsförsäljningen har tvärnitat.

Avsaknaden av egna reformer skyller man på nedlagd kärnkraft, men enligt Vattenfall hade de reaktorerna ändå varit stängda vid det här laget. Oavsett anledningen till att de lades ned hade de alltså inte funnits kvar i dag, och ändå är detta det enda man har att komma med från regeringens sida.

Det är faktiskt så att vi har ett så stort elöverskott i Sverige att vi bara importerar el under 5,7 promille av tiden. Det vi ibland har är en utmaning att få ut mer effekt, det vill säga kunna göra mer uttag ur näten, vid vissa tillfällen och på vissa platser. Det avhjälps bäst med flexibel kraft och flexibel produktion – och med en energieffektivisering, om man vill lösa det på kort sikt. Ska man vänta på regeringens lösningar, som ligger 10, 15 eller kanske 20 år framåt i tiden, får man vänta väldigt länge.

Den här regeringen har uppenbarligen misslyckats. Nästa regering behöver kickstarta mandatperioden med en mängd reformer. Industrin måste återfå tron på omställningen. Elbilsförsäljningen måste skjuta i höjden på samma sätt som den har gjort i Danmark de senaste åren, och tillstånd för ny produktion måste komma på plats. Då behöver vi också mer el – mycket mer – och vi behöver den snabbare än vad dagens system levererar.

För oss i Centerpartiet är utgångspunkten mycket tydlig: Ett starkt energi- och klimatpolitiskt ledarskap kan sätta fart på omställningen igen. Vi ska ha ett energisystem som är fossilfritt, robust och konkurrenskraftigt. Det kräver tre mycket tydliga prioriteringar: mer produktion, starkare elnät och snabbare tillståndsprocesser.

För det första krävs det mer elproduktion. Vi har goda förutsättningar i Sverige för vindkraft på land och till havs, solenergi, bioenergi, kraftvärme, effekthöjd och livstidsförlängd kärnkraft och vattenkraft. Det finns till och med förutsättningar för nybyggd kärnkraft om man vill göra det på marknadsmässiga villkor. Till och med geoenergin väntar runt hörnet, och andra spännande tekniker börjar också dyka upp.

Alla fossilfria kraftslag behövs, men alla fossilfria kraftslag ska för den sakens skull inte få subventioner. Det är inte tid för teknikmässiga låsningar, utan det är tid för resultat. Teknikneutralitet är inte en slogan utan en nödvändighet, för politiken har inte en chans att hänga med i teknikutvecklingen. Vi ska inte stötta gårdagens lösningar när framtidens är effektivare och smartare.

För det andra behövs det starkare elnät. Den största bromsklossen i dag är inte brist på vilja utan brist på kapacitet. Företag som vill investera får vänta i åratal på anslutning, och kommuner som vill växa stoppas av nätbegränsningar. Det är inte rimligt. Vi måste korta ledtiderna, stärka incitamenten för smartare nätutbyggnad och säkerställa att investeringar sker i takt med behoven. Elektrifieringen får inte fastna i byråkratin.

Det behövs betydligt tuffare krav på nätbolag som drar benen efter sig kring anslutningsbeskeden, och det behövs ett större fokus på att det ska vara lönsamt att effektivisera de befintliga näten innan man bygger ut. Det är också rimligt att pausa effektavgifterna. Branschen behöver standardisera dem – vi kan inte ha 170 olika modeller – och de behöver göras frivilliga. Då kan de som vill tjäna pengar på att vara effektiva och flexibla göra det utan att den som vill ladda elbilen behöver betala 2 200 spänn bara för att det råkar ske vid fel tidpunkt.

För det tredje behövs snabbare tillståndsprocesser. Vi ska ha höga miljökrav i Sverige; det är en självklarhet. Men det ska också vara tydliga, förutsägbara och effektiva processer. I dag staplar man regelverk ovanpå varandra utan tillräcklig samordning. Det skapar osäkerhet, överklaganden och förseningar. Vi behöver ett system som både värnar om miljön och möjliggör investeringar.

Här krävs det åtgärder både från politiken och från branschen. Vi behöver ett kommunalt veto som är rättssäkert, ersättningar till kommuner och närboende för samtliga kraftslag – inte bara för vindkraften – och en tydligare miljöprövning. Det är sådant som politiken behöver leverera. Vi behöver börja med att leverera på de krav som finns på EU-nivå om snabbspår för och snabba prövningar av det förnybara.

Branschen behöver å sin sida också ta ansvar. De behöver ha kortare svarstider. Man kan inte vänta i flera år på att få besked från ett nätbolag – och sedan kanske få ett besked som motstrider det besked man tidigare har fått. Vi behöver en utbyggnad som sker med marginal. Det har vi gjort historiskt, vilket har gjort att vi har kunnat bygga ut vårt system utan att det har tagit stopp, men nu ser vi att det bromsas upp. Man behöver också prata med en enad röst i politiken, bortom enskilda kraftslag och behoven för stunden.

Fru talman! Energipolitik är inte bara kilowattimmar – det är jobb, landsbygdsutveckling och framtidstro. När vindkraft byggs på landsbygden får lokalsamhället del av värdet. När bioenergin utvecklas stärker vi både klimatet och skogsbrukets lönsamhet. När solel installeras i lantbruk och företag stärks den lokala robustheten. Hela Sverige ska vara med i energiomställningen, inte bara de stora städerna.

Samtidigt är konkurrenskraften helt avgörande. Svenska företag ska inte behöva tveka inför investeringar på grund av att elen är osäker eller för dyr. Stabil och fossilfri el är ett av våra största strategiska övertag. Det håller den här regeringen på att spela bort.

Det finns några delar i detta som är extra viktiga. Den första är energieffektivisering, som är det snabbaste sättet att frigöra såväl energi som effekt. Det sänker dessutom elräkningarna, både för den som genomför åtgärderna och för alla andra. Om det finns mer el över i systemet sjunker priserna. Det är ett multiverktyg som regeringen har försummat helt. Man har både avskaffat målet och skapat så krångliga regelverk för de stöd som finns att det är svårt att få dem att räcka till. Centerpartiet menar att man behöver förenkla, förbättra och lyfta fram.

Den andra är vattenkraften, som är kronjuvelen i det svenska energisystemet. Vattenkraften är en baskraft, men den är flexibel, snabb och förnybar och har en mycket låg kostnad. Här håller regeringen på att sjabbla bort möjligheterna till bättre regelverk. Man har infört ett nytt regelverk, pausat det, pausat det igen och pausat det ytterligare en gång. Man har till och med varit så klantig att man har fått branschens miljöfond, som ska hjälpa till med ersättningar, att spillas bort på juridiska processer och har satt ett takbelopp.

I stället för att vidta åtgärder där miljönyttan är som störst vidtar man åtgärder där produktionsbortfallet är som minst. Vi ska inte gå över taket på 1,5 terawattimmar, men vi måste fokusera på det område som är bäst för miljön utifrån den energi vi får. Vi kan inte bara utgå från att det handlar om småskaliga producenter utan större röst.

Hade man utgått från miljövärden hade det antagligen sett lite annorlunda ut. Öringarna i Jämtland hade kunnat fortleva. Och småskalig vattenkraft i södra Sverige, där det redan finns naturliga vandringshinder, hade antagligen fått ett mycket större fokus utifrån det bidrag den faktiskt ger till energisystemet.

Lägger man dessutom till vattenkraftens fantastiska potential kan man se att det går att få ut dubbelt så stor effekt som den kärnkraft regeringen nu vill satsa på. Man kan få ut effekt snabbare och till en bråkdel av kostnaden. Därför yrkar jag bifall till reservation 13 i betänkandet.

Den sista saken jag vill lyfta fram är säkerheten. Rysslands krig i Ukraina har lärt oss att det är A och O att kunna hantera resiliens och sårbarhet. Nyligen träffade jag, på ett Teamsmöte, en general med ansvar för energiförsörjningen i Ukraina. Han hade ett enkelt och mycket tydligt budskap: Bygg inte storskaligt! När Ryssland slår ut större verk bygger de inte upp det igen. De bygger tio mindre.

Storskaligt, oavsett sort, är ett hot och en sårbarhet och innebär alldeles för stora risker. Att bygga decentraliserat gör det både svårt och ekonomiskt olönsamt att slå ut kraftverken, eftersom varje raket eller drönarsvärm kostar mer att skicka iväg än det kostar att reparera det som den slår ut. Det är en lärdom som regeringen verkligen borde dra. Det är dumt med storskaliga kraftverk. Om man drar den lärdomen märker man att energigemenskaper, batterilager och lokalt producerad energi – oavsett om det gäller el eller värme – kommer i ett helt annat ljus.

Sammanfattningsvis kommer Centerpartiet att fortsätta driva på för mer fossilfri energi i hela landet, snabbare och mer samordnade tillståndsprocesser, kraftfullare satsningar på elnäten, stärkt lokal förankring och ersättning där energin produceras.

Elektrifieringen är inget hot. Det är en möjlighet. Med vår politik kommer man att tjäna pengar på att vara den som går före och gör rätt. Det här kräver politiskt mod. Det är inte alltid det som ger mest rubriker som är det viktigaste att genomföra. Sverige kan leda den gröna industriella revolutionen, och då krävs det en ny regering efter valet.

(Applåder)

Fru talman! Tog regeringen fajten för biogasen? Det var en väldigt lam fajt i så fall, med högerhanden bakom ryggen. Det tog ett och ett halvt år. Dessutom fanns det ingen kompensation till dem som drabbades av det här från regeringens sida under tiden. Det fanns rätt mycket man hade kunnat göra. Det kostar till exempel mer att besiktiga en biogasbil än att besiktiga en bil med förbränningsmotor. Det finns förslag om att kompensera för detta.

Den utredning Jesper Skalberg Karlsson hänvisar till har beretts väldigt länge. Det är lätt att säga att den bereds och att man inte ska föregå resultatet, men det betyder i praktiken att man inte kommer att göra någonting. Det finns inget i propositionslistan över huvud taget på detta område. Det är djupt problematiskt.

Man har skapat osäkerhet, först genom den höjda skatten – som inte var regeringens fel – och sedan genom att inte ta fajten ordentligt och få det här på plats. Det kom ett och ett halvt år senare, och kostnaderna det har inneburit har gjort att det blivit ett djupt hack i kurvan. Samma sak har vi sett vad gäller Klimatklivet, där man plockade bort biogasen på lantbrukssidan för att sedan stoppa tillbaka den igen i stället för att göra som Centerpartiet har sagt och vidga det hela, hitta fler områden och göra mer på det temat för att få fram en betydligt större produktion.

Jag vet inte riktigt vad kritik mot partier till vänster när det gäller skogen har med Centerpartiets politik att göra. Centerpartiet är ju mycket tydligt. Om något parti är tydligt med att äganderätten och brukandet av skog är viktiga är det Centerpartiet.

När grundlagskommittén skulle titta på äganderätten var Moderaterna inte intresserade. De var mer intresserade av att försöka kasta ut människor med utländsk bakgrund ur Sverige än att titta på äganderätten på riktigt. Först efter det att Centerpartiet klagat och kritiserat Moderaterna offentligt vidtog de åtgärder och öppnade för att göra ändringar i äganderätten.

Min fråga kvarstår alltså: Vad gör regeringen egentligen för biogasen? Det har ju inte hänt ett skvatt den här mandatperioden.

Fru talman! Vi hör från Jesper Skalberg Karlsson att gaspriserna skenar. Han varnar för störningar, kriser och angrepp. Det är allvarliga saker; vi lever i en mycket allvarlig tid

Då behöver man också dra slutsatser av det. Europa har börjat fasa ut ett beroende av rysk gas och ersätter det med qatarisk gas, något som även det har visat sig vara djupt problematiskt. Förutom frågan om mänskliga rättigheter i Qatar ser vi nu störningar även gällande gasen. Vi har också en större import av amerikansk gas, ett land som har en minst sagt nyckfull president med auktoritära tendenser.

Då behöver man alltså dra slutsatser av detta, och slutsatsen är inte att hitta ytterligare ett land att importera från utan antagligen att göra mer själv. Om man vill vara mindre känslig för störningar, kriser och angrepp, då producerar man mer själv. Biogas har vi ganska stor potential att producera själva, men det gör vi inte, fastän det skulle kunna innebära en högre självförsörjning.

Vad gör då regeringen, undrar man. Den här regeringen har först chockhöjt skatten på grund av vissa EU-beslut. Det kostar 5 kronor mer vid pumpen att tanka biogasbil. Man satte inte jättemycket kraft på att lösa detta; det tog ett och ett halvt år att få en annan reglering på plats. Vi har heller inga produktionsmål, trots att det finns en färdig utredning som pekar på just det. Vi har haft ett stort uppvaknande i industrin, som vill producera betydligt mycket mer biogas, men man får inte de förutsättningar som krävs från politiken.

Min fråga till Jesper Skalberg Karlsson är därför om han kan nämna någonting som regeringen har gjort den här mandatperioden för att öka produktionen av biogas.

Fru talman! Det är toppen att Fredrik Olovsson också har varit ute på verksamhetsbesök, för det är väldigt tydligt att det är en väsentlig skillnad mellan att vara på plats och se hur det verkligen ser ut och att vara bakom ett skrivbord. Det är ett av grundproblemen här.

Socialdemokraterna är oroade och intresserade av vad regeringen ska göra. Jag håller helt med om att det har varit ett fruktansvärt dåligt hantverk. Det har varit taffligt, och det har varit illa skött med pauser, starter och pauser, inte minst när fonden har behövt göra samma sak. Vi vet däremot vad regeringen tänker komma med. Det finns en lagrådsremiss; den är väldigt tydlig. Läser man den och analyserar den är det också extremt tydligt att det här inte hjälper den småskaliga vattenkraften. Det är designat för att hjälpa den storskaliga vattenkraften.

Vi hörde väldigt mycket kritik mot regeringen från Socialdemokraterna. Och vi hörde att det här kommer att spilla över till nästa mandatperiod – det kommer det garanterat att göra. Det jag inte hörde var ett enda förslag på vad Socialdemokraterna vill göra för att lösa situationen. Det hade jag väldigt gärna hört. Man kan läsa vad Centerpartiet har skrivit i debattartiklar, reservationer och annat. Där finns det ganska många olika förslag på hur vi borde ta det här vidare. Men jag har fortfarande bara hört regeringskritik från S. Den delar jag. Men vad vill man själv göra för att hantera situationen, så att vi inte får de här utrivningarna?

Fru talman! Jag delar många av de ingångar som Socialdemokraterna och Fredrik Olovsson har i energifrågorna. Det handlar om skärpt elnätsreglering, energieffektivisering, teknikneutralitet och fokus på snabb utbyggnad. Men det finns en fråga där jag upplever att Socialdemokraterna helt saknas.

Jag har varit på konferenser, seminarier, debatter och verksamhetsbesök, och jag tror inte att jag en enda gång har träffat en socialdemokrat där. Jag talar om den småskaliga vattenkraften. Den här avsaknaden syns också i de reservationer som finns. Det talas inte alls om den småskaliga vattenkraften. Det talas visserligen om potential för att kunna bygga ut effekt; den finns ju inte minst i den småskaliga vattenkraften. Men det talas ingenting om de prövningar som man nu genomgår.

Min fråga till Fredrik Olovsson och Socialdemokraterna är: Vad vill S egentligen göra för att rädda den småskaliga vattenkraften? Eller är tystnaden ett tecken på att man står bakom regeringens nuvarande agenda som leder till kraftfulla utrivningar?

Fru talman! När jag ställer mig på startlinjen i Vasaloppet på söndag satsar jag på att komma till Mora så fort som möjligt. Regeringen gör tvärtom – man går åt andra hållet, och när man ser att det blir svårt att nå repet i Mångsbodarna ger man upp loppet. Sedan vill man avskaffa hela Vasaloppet och ifrågasätter dess existens.

Det är ju detta som är problemet. Man har kommit längre bort från klimatmålen och ökat utsläppen. När man inte når målen vill man avskaffa dem.

Alla säger att det är viktigt att göra detta, men regeringen gör precis tvärtom. Hur ska man kunna lita på en sådan regering?

Fru talman! I höstas kom Miljömålsberedningen överens om att justera de svenska klimatmålen utifrån EU:s beräkningsmetoder. Vi var alla eniga. Alla utom SD var också eniga om att behålla det viktiga transportpolitiska målet.

Så sent som för någon vecka sedan sa klimatministern följande: Bilden att den här regeringen avskaffar och sänker klimatmål är något jag varje dag måste försvara mig mot. Jag tycker att det är synd, för i Sverige har vi en fantastisk enighet när det gäller klimatmålen. Det är en enighet som är värd att försvara.

I förrgår gick klimatministern ut och sa att man vill slopa ett klimatmål, trots att Volvo, Scania, Transportföretagen, drivmedelsproducenter, fordonsproducenter, andra organisationer och forskningen är överens om att det här målet behövs. Det är viktigt både för utsläppen och för investeringar.

Min fråga till Nina Larsson är: Hur ska man kunna lita på den här regeringen? Ena dagen säger man att det är viktigt med enighet. Nästa dag säger man att det är dags att avskaffa ett klimatmål.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick något svar. När var Sverige självförsörjande på el, som Liberalerna sa i talarstolen?

Svensk kärnkraft byggdes ut på 70- och 80-talen. Vi kan titta på statistiken. På 70-talet importerade Sverige mer än vad vi exporterade. På 80talet var det ungefär jämnt skägg på totalen. På 90-talet gick det ganska mycket upp vid något tillfälle och ned vid något tillfälle. Den enda tid då Sverige har varit stabilt exporterande är de senaste tio åren. Hänger det ihop med de senaste tio årens kärnkraftsnedläggningar? Hur går det här ihop, enligt Louise Eklund?

Jag vill också skicka med en annan fråga om något som jag är väldigt nyfiken på och som regeringen inte redogör för. Man pratar väldigt gott om kärnkraften, och kärnkraften är på många sätt en spännande energikälla med bra egenskaper. Men när man gör de satsningar som man vill göra från regeringens sida med garantipriser, lån och så vidare, vem är det då som ska betala? Bolagen betalar såklart tillbaka lånen, men någon ska ju stå för kostnaden. Det gör inte bolagen själva. Vem ska betala för de här garantipriserna? Det är jag väldigt nyfiken på.

Jag har alltså två frågor. Liberalerna och Louise Eklund sa att Sverige har varit självförsörjande på el tidigare, innan vi lade ned kärnkraft. Min fråga är fortfarande: När då? Den andra frågan är: Vem ska betala för de garantipriser och de kostnader som det för med sig att bygga ny kärnkraft? Det hade varit väldigt välkommet att få veta.

Fru talman! Jag fastnade vid ett uttalande som Louise Eklund gjorde i sitt anförande. Hon sa att Sverige har varit självförsörjande på el tidigare och att vi då hade mer kärnkraft. Min mycket enkla fråga är: När då?

De senaste tio åren har vi haft mer export än någonsin tidigare. Vi har haft en bättre handelsbalans för elen sedan vi stängt de sex reaktorerna, eftersom vi har byggt ut en massa annat.

Sverige har alltså inte varit självförsörjande på el tidigare. Men för att reda ut detta skulle jag gärna vilja veta vad Louise Eklund baserar det uttalandet på. Kan hon nämna när detta skedde och hur export- och importstatistiken då såg ut, så att vi kan reda ut det här missförståndet?

Fru talman! Vi har låga elpriser i Sverige, men det märks inte i hushållens plånböcker. Elräkningen består nämligen av mer än elpriset.

I valrörelsen lovade samtliga Tidöpartier att sänka elskatten. I stället har den höjts, inte en eller två utan tre gånger; den har höjts varje år. Nu återställer man den till den tidigare nivån, men någon sänkning blev det inte. Det är många miljarder extra som hushållen har fått betala den här mandatperioden. Faktum är att vi tidvis har betalat mer skatt på ren el än på fossil diesel.

Ebba Busch stod och kramade en dammsugare, men efter att hon blev energiminister har ny elproduktion i närtid både hånats och motarbetats. Nätpriserna har skenat. Statens eget bolag Vattenfall höjer priserna mest av alla – 14 procent nästa år. I stället för att hjälpa människor att energieffektivisera och sänka sin elräkning slopas hela målet för energieffektiviseringen.

Det är inte konstigt att elräkningen blir dyr. Regeringen har effektivt sett till att den blir dyr. Men hur ska man annars kunna motivera de hundratals miljarder man vill lägga på kärnkraft? Dessutom inför man en extra skatt på hushållens räkningar – en Ebba Busch-skatt för ny kärnkraft, som ska betalas ända fram till hennes 90-årsdag.

Det är snart jul, och då spelas samma låtar om och om igen. Detta verkar regeringen ha hämtat inspiration från, för man låter lite som en trasig skiva som upprepar sig. Man har fastnat i vinkelvolten. Alla problem beror på nedlagd kärnkraft. Alla problem ska lösas med ny kärnkraft, kosta vad det kosta vill. Att den i bästa fall finns på plats framåt 2040 betyder, förutom de hundratals miljarder som skattebetalarna och hushållen ska punga ut med, att vi ska vänta 15 år till, med de här elräkningarna och en situation där industrin behöver el betydligt snabbare än så. Det duger inte.

Men som tur är finns det såklart ett alternativ. I Centerpartiets budgetar har vi flera gånger sänkt elskatten. I Centerpartiets budget ligger också fokus på elproduktion i närtid. Vi har pratat om en kriskommission för ökad elproduktion. Vi har sett till att fastighetsskatten på energiproduktion i stället för att landa i statskassans svarta hål stannar i kommunerna, där det kan bli fler lärare, fler undersköterskor, nytt flis på elljusspåret eller kanske rent av sänkt kommunalskatt. Med regeringens politik, däremot, klarar man inte ens av att betala ut de pengar som finns avsatta.

Med vår politik stoppas också regeringens skattehöjningar på solceller, och den havsbaserade vindkraften byggs ut. Det är fortfarande avslag för 13 havsvindparker av 14 möjliga. Nu ligger ytterligare parker på regeringens bord som man inte fattar beslut om trots att Försvarsmakten har gett positiva signaler i inledande skeden. Med vår politik ökar elproduktionen också i närtid, och behovet av nätutbyggnad minskar.

Till och med Ebba Busch ger regeringen underkänt när det gäller att betala ut de pengar som man själv har avsatt. Det säger väldigt mycket.

Vi lyfter också vikten av rätt satsningar från staten och av att hjälpa människor ur problemen. Genom att stötta människor som vill energieffektivisera sänker vi elräkningen för dem inte bara den här vintern utan också alla kommande vintrar. Det blir dessutom mer el över i hela systemet, vilket sänker priset för alla. Energiforsk har visat att 5 procents minskning av elanvändningen skulle kunna sänka elpriset med 40 procent, när det är som högst. Det är samhällsekonomiskt smart, och det är klokt för hushållsekonomin. I stället för att betala en dyr elräkning kanske man får lite över som man kan lägga på julklappar i stället för nätavgifter.

Vi ser också behovet av att skydda människor från monopolartade situationer. Elnätsregleringen behöver ses över och bli mer effektiv. Det är inte rimligt att bolag tjänar mer pengar på att vidta de dyraste åtgärderna än på att vidta de effektivaste och billigaste.

Det handlar inte bara om att bygga nya ledningar, som dessutom borde byggas marksnålt. Det handlar också om att nyttja den flexibilitet, de effektiviseringar och de smarta nätlösningar som finns och är möjliga men som i dag inte ger avkastning. Kan vi dessutom få bättre förutsättningar för energigemenskaper kan nätägarna också utmanas av att grannar och byar går ihop och hjälps åt för att själva lösa situationen, precis som man har gjort historiskt sett i både vägföreningar och fiberföreningar.

Det är dock inte bara när det gäller elnäten som det i det närmaste råder monopol; det gäller även fjärrvärmen. Här behövs både krafttag och stöttning. Transparensen från bolagen gällande prissättningen måste bli tydligare. Det har kommit förslag från Energimarknadsinspektionen som är bra och ett steg i rätt riktning. Dem behöver regeringen omgående genomföra, men det räcker inte. Fjärrvärmen är avgörande för att energisystemet ska hålla ihop. Det avlastar elsystemet på ett fantastiskt sätt, men bolagen måste vara mer transparenta och tydliga mot sina kunder.

Vi har just nu en tuff situation. Biobränslepriserna har ökat, och då behöver man hitta andra sätt att hantera detta på – nyttja mer spillvärme, exempelvis, så att vi dessutom kan frigöra bioråvara till andra sektorer. Ett annat exempel är det förslag som Centerpartiet har lagt fram om att sänka elskatten för just kraftvärmen, för att kunna dra nytta av de minuspriser som tidvis råder och då kunna använda exempelvis värmepumpar i stället.

Det finns nämligen i både kraftvärmen och vattenkraften en väldigt stor potential för ökad produktion i befintliga anläggningar. Vi behöver inte ens bygga ut. Om bara de anläggningar som i dag har fjärrvärme skulle installera en så kallad ORC-turbin och producera även el skulle vi kunna få el motsvarande ett kärnkraftverk för väldigt lite pengar. I vattenkraften finns potential motsvarande fyra kärnkraftverk, till en fjärdedel av kostnaden för de nya reaktorer som regeringen planerar, med samma tidsperspektiv. För kraftvärmens del är kostnaderna betydligt lägre än så.

Det är mycket snack om teknikneutralitet från regeringen. Men uppenbarligen tror man inte att den kärnkraft som man vill satsa på klarar teknikneutralitet. I så fall hade man satt upp teknikneutrala spelregler, och så hade alla fått konkurrera på lika villkor.

Jag har inget emot kärnkraft. Vill man bygga ut den, gör det! Gör det till konkurrenskraftiga priser, på egna meriter och gärna på befintliga platser. Men en sak är säker: Jag vill inte skuldsätta min pappa, mig själv, min son och hans barn för att regeringen inte har någon annan energipolitik att komma med. Att i ett svep riskera att fördubbla statsskulden, vilket krävs om man ska uppnå regeringens mål med tio reaktorer, saknar motstycke i svensk historia – dessutom i ett läge när vi vet att vi behöver låna för försvarets upprustning och för infrastrukturen. Det kommer att bli dyrt.

Jag hoppas att regeringen, efter att man fallit i valet, inser att detta var dumt, att det inte var optimalt och att det borde placeras på historiens skräphög. Att vi har konkurrenskraftiga elpriser är nämligen helt avgörande för både hushållen och industrin. Det klarar kärnkraften uppenbarligen inte av att leverera på egna villkor.

Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Regeringen verkar tro att det handlar om grön fernissa som spelar mindre roll och att det inte är så viktigt att gå före. Vi ska lägga oss på EU:s miniminivå och, som KD och SD säger, skrota de svenska klimatmålen, trots att vi var överens om dem så sent som för en månad sedan.

Ingenting kunde vara mer fel. Världen ställer om. Näringslivet har fattat att grön omställning är detsamma som konkurrenskraft. Deras kunder vill nämligen ha gröna produkter. Om vi inte stöttar näringslivet är de inte Sverigesentimentala, utan de flyttar. De kommer att placera sina investeringar där förutsättningarna är rätt. Om det inte är i Sverige blir det någon annanstans.

De investeringarna görs dessutom bara en gång. När stålverket väl är byggt är det där man kommer att fortsätta lägga sina investeringar. Då kommer Sverige att fasas ut som industrination. Och när kemibolagen har bestämt sig blir de kvar. Antingen är det i klustret på västkusten eller i ett annat land.

För mig är det en självklarhet att vi ska se till att förutsättningarna blir rätt. Men regeringen verkar inte ha bestämt sig. Det enda man verkar veta är att man vill göra så lite som möjligt, och helst någon annanstans. Man satsar hellre på elmoppar i Ghana än på elbilar i Sverige. Det är rent skamligt.

Att exportera klimatpolitiken är ett problem. Klimatpolitik och energipolitik är nämligen också säkerhetspolitik. Det är otroligt viktigt för vår säkerhet att vi slutar importera bränslen från fossila skurkstater till Sverige. Det pratas väldigt mycket om att vi har ett näst intill fossilfritt elsystem, men energisystemet är långtifrån fossilfritt.

Därför måste också Försvarsmakten vara en del av den här lösningen, precis som man är i många andra länder. Här har Sverige betydligt mycket mer att göra. FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har också visat hur man skulle kunna göra detta. Trots det säger regeringen fortsatt nej.

Regeringen kan inte heller fortsätta negligera konsekvenserna av vattenkraftens omprövning. Pausen som det har beslutats om var bra. Centerpartiet föreslog ett utskottsinitiativ som fick stöd förra mandatperioden, och regeringen genomförde pausen. Men nu har man helt missat att vidta de åtgärder som behövs.

Ebba Busch lovade förra året att avgå om man inte hade löst situationen. Än så länge är situationen inte löst, och de förslag som ligger på bordet löser inte heller situationen. Jag ser fram emot att man löser situationen eller att Ebba Busch uppfyller sitt löfte och avgår.

Den småskaliga vattenkraften är nämligen i allra högsta grad hotad. Det är ett jätteproblem, inte minst i södra Sverige där vi vet att effekten från småskalig vattenkraft är helt avgörande för energisystemet en kall vinterdag. Samtidigt vet vi att det i norra Sverige finns behov av miljöanpassningar som inte görs.

Vi har tittat på energipotentialen, men vi har inte tittat på miljöpotentialen och behoven samt var pengarna och de åtgärder som ska vidtas gör störst nytta. Det måste göras. Regeringen måste göra om, göra rätt och vara tydlig mot sina myndigheter. Då kan vi också få med de miljövärden som finns och som är viktiga för ål, lax och öring. Vi kan behålla unika kulturmiljöer och värna vattenspeglar och badplatser.

Fru talman! Det är snart jul. Jag ska avsluta med lite beröm. Det finns nämligen en sak som regeringen har gjort bra i sin budget, både förra året och det här året. En budgetpost man inte pratar så högt om är Kraftlyftet. Det är en budgetpost där man pratar om flexibilitet och förmågor. Det är precis det som behövs: teknikneutralitet för att lösa genuina problem. Det skulle behöva både mer kärlek och mer uppmuntran från politiken.

Tyvärr har man inte fått fram ett regelverk som gör att man kan betala ut pengarna. Fortfarande har inte en enda krona betalats ut. Det är synd. Det hade nämligen gjort skillnad på riktigt. Det är synd att man inte väljer att prioritera det framför en massa andra saker.

Min önskan inför det nya året till regeringen handlar om just flexibilitet och lagring. Det finns otroligt många lösningar för sänkta elräkningar, sänkta nätkostnader och i slutänden ett mycket stabilare energisystem.

Lyssna på vad Energimarknadsinspektionen har sagt om ökad flexibilitet! Ta vara på Power Circles idéer! Genomför de justeringar som behövs för att släppa lös potentialen i den smarta styrningen! Inkludera det i det gröna avdraget, så att fler kan vara med och göra det här hemma! Det skulle göra skillnad på riktigt.

Vi i riksdagen har en skyldighet att försöka lösa det här tillsammans. Centerpartiet har gjort det många gånger förr. Vi är beredda att göra upp, om övriga partier vill komma till förhandlingsbordet. Jag är övertygad om att vi kan lösa det här tillsammans, för att jobben ska bli fler och utsläppen ska ned, för hushållen, för företagen, för klimatet och för Sverige.

God jul!

Fru talman! Det är glädjande att höra att Camilla Brodin inte tycker att man är helt framme. Då blir också frågan: Tror Kristdemokraterna att de åtaganden och åtgärder som nu planeras kommer att räcka? Det var ju det, att man skulle lösa situationen, som Ebba Busch lovade så sent som förra hösten – inte att man skulle försöka, inte att man skulle ge myndighetsuppdrag utan att man skulle lösa situationen.

De rapporter jag får från den småskaliga vattenkraften säger att situationen är värre nu än tidigare. De åtgärder som har planerats och vidtagits från myndighetshåll och från regeringens sida genom förordningsändringar har gjort det värre. De fokuserar mer på den storskaliga. Där har vi den omvända situationen. Vi har en situation där vi faktiskt i vissa fall, till exempel i Jämtland, skulle behöva mer fiskvandringsvägar för att exempelvis rädda vissa öringbestånd medan man i söder kanske mer behöver skydda den småskaliga vattenkraften. Problemet här är alltså att regeringen gått åt fel håll på båda sidor, vilket är väldigt knepigt.

Men för att fånga upp det som Camilla Brodin sa och de åtgärder som nu planeras: Kommer regeringen och Kristdemokraterna att infria löftet att situationen för småskalig vattenkraft ska ha lösts när vi kommer till valdagen?

Fru talman! Problemet är att rätt mycket av det Jesper Skalberg kritiserar för att det inte sker tillräckligt fort är regeringens ansvar. Tillståndsprocesserna är regeringens ansvar, och här har man inte levererat. Sverige dras alltså inför EU-domstol för att det går för långsamt.

Ledamoten säger att energieffektivisering inte gör någon skillnad, men enligt Energimyndigheten kan var sjätte kilowattimme lönsamt effektiviseras bort. Det är det snabbaste sättet att få mer el i ledningarna, och det hade gjort enorm skillnad. Energikontor Syd visar att man bara i de offentliga fastigheterna hade kunnat spara 1 miljard. Men regeringen skrotar energieffektiviseringsmålet. Det är vansinne.

Det är nätbolagen, inte regeringen, som ligger bakom rekordfarten i utbyggnaden av transmissionsnätet. Det regeringen däremot kan påverka är nätavgifterna, och där om någonstans är det rekord. Statens eget bolag Vattenfall höjer nätavgiften med 14 procent nästa år.

Regeringen gick till val på sänkta elräkningar, men man har höjt elskatten under tre av sina fyra år. Det man gjorde nu var att återställa den till den nivå som var före valet. Man har alltså inte sänkt elskatten utan höjt den och sedan återställt den.

Elnätspriserna skenar, och de elpriser vi ser ligger på samma nivå som 2021. Regeringen pratar om högkostnadsskyddet, men under de 30 senaste åren har det kickat in under fem månader. Högkostnadsskyddet gör alltså ingen skillnad i praktiken.

Det är så mycket som borde göras. Det är jättebra att Jesper Skalberg lyfter fram Kraftlyftet, men det har inte betalats ut en spänn eftersom Regeringskansliet inte har klarat av sina interna processer och därför inte kunnat leverera.

Det är väldigt många ord. Men vi får fortfarande inte ett enda besked om vad man ska göra de närmaste tio åren för att sänka elräkningarna i södra Sverige, för det har bara varit problematiseringar för Jesper Skalberg.

Fru talman! Moderaternas Jesper Skalberg pratar mycket om vad som borde göras i Skåne. Man får ge kredd till Moderaternas regionråd i Skåne som driver en ganska aktiv politik för att få till stånd mer kraft, inte minst genom Skånes effektkommission.

Utmaningen hon har är att Moderaternas politik på riksplanet är precis tvärtemot. Man har höjt skatten för vindkraft, och man lägger in en mängd lokala veton på kommunal nivå – här fajtas ju från båda håll. Regeringen har inte heller levererat de budgetmedel man har lovat kommunerna, och man har inte levererat på utredningen om mer ersättning till närboende, vilket man har lovat till och med i regeringsförklaringen. Man har så segdragna processer för tillstånden att EU nu drar Sverige inför domstol.

Vi vet att om man vill frigöra mer kapacitet är det allra snabbaste sättet inte ny elproduktion utan att effektivisera. Energiforsk har visat att så lite som 5 procents effektivisering skulle kunna sänka elpriset med 40 procent. Ändå har Moderaterna och regeringen avskaffat hela målet för energieffektivisering. Som sades tidigare har man också avslagit en stor mängd av de tillståndsansökningar för havsbaserad vindkraft som har lagts på regeringens bord, och nu dras andra i långbänk trots att försvaret i ett tidigt skede gett sitt godkännande.

Vad gör Moderaterna för att få till mer elproduktion i södra Sverige, inte minst på vintern, då vi vet att vindkraften levererar som mest, förutom att satsa på kärnkraft som vi vet kommer att bli dyr och som vi om inte annat får vänta ganska länge på? Vad gör Moderaterna de närmaste tio åren, innan vi har ny kärnkraft på plats, för att sänka elräkningarna?

Herr talman! Vi står inför en av vår tids största samhällsomställningar: elektrifieringen. Svensk industri, transporter och hushåll kommer att bli allt mer beroende av el. Det handlar om en förflyttning i användandet av energi och inte om att vi minskar användningen totalt sett. Vi byter ut fossila bränslen mot förnybar och fossilfri el. Elnäten är utan tvekan en av de största flaskhalsarna i denna omställning.

Regeringens proposition är ett steg i rätt riktning – och det ska regeringen ha credit för – men den är för snävt hållen och fångar inte upp de möjligheter som den tekniska utvecklingen ger oss.

Dessutom – vilket kanske är något av det allvarligaste – kan elnätsavgifterna nu höjas med ytterligare 16 miljarder, tvärtemot behoven av lägre elnätsavgifter och billigare elfakturor. Det är 16 miljarder som kommer att få betalas av hushållen och företagen och som kommer att hamna i nätbolagens redan överfyllda fickor i stället för i hushållskassan.

Beslutet från Tidöregeringen och Socialdemokraterna i frågan går tvärtemot vad den egna utredningen har föreslagit. Effekten blir dyrare räkningar och en försenad och fördyrad elektrifiering. Överrullningen, som det kallas, blir nu ett farligt prejudikat för framtiden. I stället för att behålla intäkterna inom den ram som är fastslagen får man fortsätta att ta ut dem under lång tid framåt. Det gör det dyrare och mer ineffektivt, och det gör också att den tekniska utvecklingen inte får ta den plats som skulle vara möjlig.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1 i betänkandet.

Regeringens nuvarande förslag, som ligger på riksdagens bord, fokuserar mycket på tekniska justeringar som tillsynsmyndighetens oberoende och intäktsregler. Det finns många bra saker, men förslaget tar inte helhetsgreppet om det vi skulle behöva uppnå. I en situation där vi kan fördubbla elbehovet till 2035 är det otillräckligt att bara anpassa reglerna för tillsyn. Vi behöver en modern ellag som är teknikneutral och utformad för flexibilitet och decentralisering samt ett effektivt nyttjande av den befintliga infrastrukturen.

I stället för att bara stötta ett effektivt byggande av nya ledningar måste vi nyttja de verktyg som finns: smarta elnät, energilagring och flexibilitetstjänster. Det är billigare, snabbare och bättre.

Vi pratar i Centerpartiet om fyrstegsprincipen, inte bara när det kommer till transportinfrastruktur utan även kring energiinfrastruktur. Det är något som borde genomsyra även elnätsutbyggnaden. I dagsläget premieras traditionell nätutbyggnad trots att det väldigt sällan är den effektivaste och billigaste vägen framåt.

Vi borde reformera intäktsregleringen så att investeringar i smart teknik, digitalisering, flexibilitet och lagring blir mer lönsamt än att bara bygga nytt fysiskt nät. Då blir det också mer attraktivt för nätföretag att investera i den typen av lösningar. Det ökar kapaciteten, och det möjliggör både laststyrning och mer användning än om man bara förlitar sig på kabel och ledning. Då minskar dessutom intrången och konflikterna bland markägare och lokalsamhällen betydligt eftersom vi nyttjar den befintliga infrastrukturen på ett bättre sätt. Det är i sanning att bygga både modernt och marksnålt.

Elnätsverksamheten är ett naturligt monopol. Konsumenter och företag har begränsade möjligheter att välja en annan nätägare, och det är därför extra viktigt att deras intressen skyddas och att deras frihet och möjligheter värnas.

Centerpartiet föreslår därför större transparens hos nätbolagen. Vi föreslår också att nätavgifterna ska vara rimliga och att Energimarknadsinspektionen ska få tydligare möjligheter att ingripa. Här krävs, liksom när det gäller propositionen som hanterades i föregående debatt, en bättre transparens kring var man kan ta ut effekt och var man kan pytsa in ny effekt och ny produktion. Vi vet att andra länder är betydligt bättre än Sverige när det gäller detta.

Det är helt enkelt inte rättvist, herr talman, att konsumenterna bär orimliga avgifter, speciellt när elnätets utbyggnad ska finansieras, samtidigt som vi vill pressa kostnader. Detta går propositionen tvärtemot. Det är 16 miljarder nya kronor som konsumenterna ska betala. I stället för att fokusera på teknik och möjligheter när man planerar transmissionsledningar fokuserar man i dag på nätbolagens vinster.

Det är därför också angeläget att pröva nya projekt och göra samhällsekonomiska analyser. Det gäller även Svenska Kraftnät. Man ska då ta hänsyn inte bara till behovet av el utan också till miljöpåverkan, markintrång och natur- och boendemiljö. Det sker i dag i väldigt liten utsträckning.

I en modern elnätsutbyggnad för man dialog med berörda i stället för att använda den envägskommunikation som vi många gånger ser i dag. Här behövs betydligt tuffare styrning till Svenska Kraftnät från regeringen.

Den proposition vi har på vårt bord och som vi ska fatta beslut om i morgon visar att regeringen börjar förstå behovet av förändring. Det är bra. Men det här handlar inte bara om att justera befintliga regler, som regeringen gör. Vi behöver en modern, helhetsinriktad energipolitisk reform där nätet är en del men där man också ser till hela behovet i framtiden, både industriellt och hemma hos hushållen. Det behöver ske utan att beloppen på elnätsfakturorna skenar på det sätt som regeringen nu möjliggör.

Om regeringen på riktigt ska jobba för framtidens el- och gasnät, vilket är propositionens namn, får den också återkomma med ett bredare lagförslag i linje med det vi föreslår i våra motioner. Det ska vara ett lagförslag som moderniserar ellagen, belönar smart teknik, stärker konsumentskyddet och säkerställer att varje ledningsbygge prövas utifrån hela samhällets bästa. Först då har vi ett i sanning modernt elnät.

Herr talman! Det har visat sig att regeringens linje att obstruera inte fungerar. Hade man i stället valt att gå på Centerpartiets förslag att nyttja de svenska data som finns hade vi haft en betydligt bättre möjlighet att påverka.

Värst av allt är att skogsbrukarna drabbas av regeringens klimatpolitik. EU-målen är tydliga. Vi måste minska utsläpp i transportsektorn, i jord- och skogsbruket och från arbetsmaskiner. När regeringen väljer fossila utsläpp i transportsektorn och från arbetsmaskinerna är det skogen och jorden som får ta smällen.

När man ökar utsläppen så kraftigt att Sverige nu ser ut att få betala EU-böter vet vi vilka det är som får betala. Det är jord- och skogsbruket som får ta smällen för att regeringen offrar klimatpolitiken. Den smällen kommer att bli stenhård.

Herr talman! Saken är den att det förslag från kommissionen som låg på bordet var djupt problematiskt. Vi har vid det här laget lärt oss att kommissionen och EU inte backar på skogspolitiken. Man hittar andra vägar för den att komma in, och det har man gjort också den här gången.

Det vi gjorde var att lägga fram ett förslag som var bättre och som gjorde att vi kunde använda de data som finns i Sverige och fortsätta att bygga med den svenska modellen, i stället för med det EU-centraliserade system som kommissionen föreslår.

Det valde den samlade högern att rösta ned till förmån för att försöka blockera ny lagstiftning på EU-nivån. Men risken med det är att det blir ännu värre för de svenska bönderna och de svenska skogsbrukarna när kommissionen fortsätter att driva sina förslag, som är alldeles för långtgående.

Herr talman! Föreställ dig att staten skulle öppna alla dina brev, sprätta upp varje kuvert och fotografera varje vykort. Föreställ dig att staten skulle lyssna på alla dina telefonsamtal och spara utskrifter i något arkiv någonstans. Eller föreställ dig att statens mikrofoner och kameror skulle fånga upp dina samtal med vänner och familj vid middagsbordet.

Herr talman! När du föreställer dig det tror jag inte att det är Sverige 2026 du ser framför dig, utan kanske ett land bakom järnridån för 50 år sedan. Ändå är det precis den vägen som regeringen tillsammans med Socialdemokraterna vill gå. Det gäller inte vanliga telefonsamtal och brev men appar som Whatsapp och Signal, trots att experter säger nej, företagen säger nej och svenska folket säger nej.

Signal är en viktig meddelandetjänst för det ukrainska försvaret. Hur tror ni att det hade fungerat om det fanns en inbyggd bakdörr som en valfri myndighet eller en duktig hackare kan nyttja? Hur tror ni att oppositionen i Ungern kommer att behandlas om regeringen där får tillgång till alla deras meddelanden?

Vägen till helvetet är kantad av goda avsikter. Självklart ska brott mot barn bekämpas. Vi har lagt fram förslag om både skärpta straff och nya brottsrubriceringar. Men konsekvenserna här riskerar att bli oöverblickbara.

För mig och för Centerpartiet är det självklart att inte bara dra i nödbromsen och lyfta megafonen utan att också ställa oss på barrikaderna. Vi kommer aldrig att acceptera massövervakning av svenska medborgare oavsett vilket syfte man har eller vilken teknik man använder. Vi vet att det aldrig slutar där.

Jag vill avsluta mitt inlägg och mitt deltagande i partiledardebatterna med att uppmana mina vänner här i salen – Ulf Kristersson, Ebba Busch, Simona Mohamsson och Magdalena Andersson – att tänka om. Jag vet att ni har investerat mycket prestige i detta. Jag förstår att det är svårt. Men skrota chat control en gång för alla!

Herr talman! Den visionen om möjligheterna delar också Centerpartiet, och det är någonting som jag har lyft fram flera gånger i talarstolen. Tillväxten måste öka, och utsläppen ska ned.

I Europaparlamentet om någonstans har Centerpartiet och den liberala gruppen visat att det går att nå kompromisser till både höger och vänster och hitta samarbeten som är stabila i mitten av politiken. Problemet i den här kammaren är att man har låst fast sig vid blockpolitiken.

Frågan kvarstår. Om man vill uppnå den här visionen, som Nooshi Dadgostar så förtjänstfullt förfäktar, måste man hitta kompromisser, lösningar och samarbeten med andra. Då går det inte att kroka arm med ytterhögern och bara obstruera.

Hur ska ni göra det här egentligen, Vänsterpartiet? Hur ska ni uppnå visionen om ni inte vill samarbeta med andra?