Lotta Johnsson Fornarve

Fru talman! Det svenska biståndet har gått till att bekämpa fattigdom och till att ge stöd för de mest utsatta i världen. Nu väljer regeringen att göra tvärtom genom att dra in det viktiga demokratibiståndet till Kambodja.

Sverige har bedrivit bistånd i Kambodja i nära 30 år, med fokus på mänskliga rättigheter och att rättsstatens principer ska respekteras, och det har varit ett framgångsrikt arbete. Det finns utvärderat.

Trots en extremt repressiv och korrupt regering står människorättsförsvarare i Kambodja i större utsträckning upp för sina rättigheter och håller makthavare ansvariga. Men det internationella stödet och den internationella närvaron har varit helt avgörande för att de ska orka och våga höja sina röster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Nu har alltså regeringen beslutat att man ska fasa ut det här biståndet. Hur kan Liberalerna försvara detta?

Fru talman! Jag läser ur mitt anförande: "Självklart fördömer vi Hamas blodiga angrepp på civila israeler den 7 oktober." Det sa jag i mitt anförande. Det står vi för, och det har vi gjort från dag ett. Det är viktigt att göra det. Vi kräver naturligtvis också att gisslan ska friges.

Men att fortsätta med bombningarna i Gaza leder bara till att situationen förvärras än mer. Det enda som händer är att allt fler civila palestinier dödas. Man eskalerar konflikten.

Det som behövs är ett permanent eldupphör för att få slut på dödandet och för att så småningom hitta en långsiktig lösning på den här långa konflikten. Det är inte krig som löser situationen.

(Applåder)

Fru talman! Jag uppfattade inte riktigt någon fråga. Men när det gäller situationen i Gaza är det allra viktigaste just nu att vi jobbar för ett permanent eldupphör, så att dödandet av civila palestinier kan få ett slut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det är uppenbart att Israel inte har tagit tillräcklig hänsyn till den civila befolkningen. Det såg vi också i det preliminära beslutet från den internationella domstolen, som krävde att allt ska göras för att skydda civila. Det har man inte gjort. I så fall skulle inte närmare 30 000 människor ha dödats, varav hälften är barn. Här finns otroligt mycket att göra.

Vi måste också se till att det kommer in stöd till den hårt utsatta befolkningen. Då kan vi inte stoppa biståndet till UNRWA. Det är omöjligt. Det är UNRWA som har musklerna som krävs för att se till att biståndet når ut.

Fru talman! I vårt närområde rasar kriget i Ukraina, och civilbefolkningen har drabbats hårt. Självklart ska vi fortsätta bistå det ukrainska folket på alla sätt - politiskt, humanitärt och militärt. Men vi får inte blunda för de konflikter som pågår i andra delar av världen. Jag tänker främst på kriget som rasar i Gaza.

Självklart fördömer vi Hamas blodiga angrepp på civila israeler den 7 oktober, men det rättfärdigar inte att Israel nu straffar hela den palestinska befolkningen i Gaza i något som alltmer liknar en massaker. Efter fyra månader av bombningar har tusentals skadats och dödats, varav hälften är barn. Majoriteten av befolkningen har tvångsförflyttats och lever nu i trånga, överfulla områden utan tillräcklig tillgång till vatten, mat och medicin. 2,2 miljoner människor står inför en svältkatastrof.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Att i det här läget stoppa biståndet till UNRWA är djupt oansvarigt. UNRWA är den organisation som ser till att hjälpen når ut. Det finns ingen organisation som kan ta över UNRWA:s arbete. Det bekräftas av organisationerna själva. Det bekräftas även av Josep Borrell, EU:s höga representant. Gör om och gör rätt! Återuppta och stärk biståndet till UNRWA och Palestina! Men viktigast av allt: Agera med kraft för ett snabbt permanent eldupphör!

Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och sänkt biståndet i en tid när den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast. Vänsterpartiet står upp för världens fattiga och avsätter fortfarande 1 procent av bni till biståndet.

I reformagendan kopplas biståndet i högre grad till att främja handel, investeringar och svenska företagsintressen. Kan handelspolitiken användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet. Behoven är dock som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder där affärsmöjligheterna för företag är små. Biståndet ska inte utgå från svenska affärsintressen utan från fattigdomsbekämpning och mottagarens behov.

Det är djupt oroande att biståndet minskar eller helt dras in till några av de fattigaste och mest utsatta människorna i världen i länder som Kambodja, Mali, Sydsudan och Burkina Faso. Särskilt allvarligt är att det väl fungerande demokratistödet till Kambodja dras in.

I Afghanistan är två tredjedelar av alla barn beroende av nödhjälp för att överleva. Allt fler barn tvingas arbeta i stället för att gå i skolan, och flickor drabbas särskilt hårt. I den här situationen väljer regeringen att kraftigt skära i biståndet till Afghanistan. Det är allvarligt. Detta gör man också trots att det finns organisationer på plats som kan göra skillnad och till exempel bidra till att ge flickor en säker skolgång, som Rädda Barnen, Svenska Afghanistankommittén och Unicef.

Regeringen har utlovat en utökning av klimatbiståndet, men det är oklart hur den ska gå till och vilka som kommer att få ta del av biståndet. Sverige kan visa internationellt ledarskap för en rättvis global omställning genom att gå före nationellt, genom att lyfta klimatet till en utrikespolitisk prioritering och genom att öka miljö- och klimatbiståndet till de mest utsatta länderna och grupperna.

Jämställdhet är en nyckelfaktor för utveckling. Tyvärr ökar förtrycket mot flickor och kvinnor samt hbtqi-personer globalt. Många flickor kom inte tillbaka till skolan efter pandemin. Våld, barnäktenskap och tonårsgraviditeter ökar. Utbildning och hälsovård men även tillgång till sanitet och rent vatten är viktiga jämställdhetsfrågor, samt att ha ett intersektionellt perspektiv. FN-rapporter varnar för att vi är långt från att nå de globala målen för jämställdhet.

I detta läge måste jämställdhetsagendan genomsyra alla delar av utrikespolitiken. Det är därför allvarligt att den feministiska utrikespolitiken skrotats och att stödet till UN Women halverats. Vänsterpartiet anser att hälften av biståndet ska gå till flickor och kvinnor samt 10 procent öronmärkas för SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I Iran har förtrycket ökat efter de landsomfattande protester som utbröt efter mordet på den kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini. Tusentals oliktänkande har arresterats. Ingen annanstans i världen avrättades så många under förra året som i Iran, över 700.

Sverige måste fortsätta stå upp för kvinno- och demokratikämparna i Iran. Sverige måste agera med kraft för att terrorstämpla revolutionsgardet. Sverige måste också göra allt för att Nobelpristagaren Narges Mohammadi och övriga politiska fångar ska friges, inklusive de fängslade svenskarna Ahmadreza Djalali och Johan Floderus.

I 49 år har Marockos illegala ockupation av Västsahara tillåtits fortgå, en ockupation som strider mot folkrätten, FN:s vilja och den internationella domstolen i Haag. I samband med Marockos anfallskrig tvingades en stor del av västsaharierna på flykt till flyktingläger i Saharas öken, där de fortfarande lever under mycket svåra omständigheter. 90 procent lider av matbrist och vart tionde barn av akut undernäring. Behovet av bistånd är akut. De västsaharier som bor kvar i landet utsätts för ständiga trakasserier och förföljelse.

Situationen har förvärrats efter att vapenvilan bröts av Marocko i november 2020. Denna vapenvila slöts 1990 efter att parterna, det vill säga Polisario och Marocko, kommit överens om att hålla en folkomröstning om landets självständighet - en folkomröstning som ännu inte ägt rum på grund av Marockos sabotage. Världssamfundet har misslyckats med sitt uppdrag, och Marockos ockupation och plundring av landets råvaror kan fortgå.

Det är hög tid att FN och EU börjar ställa krav på Marocko om att acceptera folkomröstningen och att EU lyssnar på sin egen domstol och slutar ingå avtal som innefattar det ockuperade Västsahara och på det sättet legitimerar ockupationen. Sverige måste agera för att FN-sändebudet de Mistura får möjlighet att utan förhinder utföra sitt uppdrag för att garantera Västsaharas rätt till självständighet och frihet. Sverige kan också bidra till en lösning genom att erkänna den västsahariska staten enligt riksdagens beslut från 2012.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för svaret, men att stoppa eller pausa biståndet till UNRWA i det här läget innebär att man riskerar livet på tusentals barn i Gaza just nu.

Det är UNRWA som har musklerna. Det är de som har infrastrukturen, och det är de som har möjligheterna att nå ut. Det säger också alla de andra stora biståndsaktörerna inne i Gaza, som framför att de är beroende av UNRWA för att få ut sitt stöd.

Att stoppa stödet innebär därför verkligen ett stort risktagande, och man riskerar livet på många människor. Det är 2,2 miljoner människor som står inför en svältkatastrof. Stödet behövs här och nu - vi kan inte vänta! Det här är alltför viktigt.

Det finns flera länder som inte har stoppat sitt stöd till UNRWA på det sätt som Sverige har gjort. Varför är Sverige så hårda när det gäller detta?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Tack, Magdalena Thuresson, för anförandet! Enligt FN har fler barn dödats i Gaza än i alla andra konfliktområden på jorden det senaste året. Fyra månader av bombningar har resulterat i tusentals skadade och dödade barn. Nästan 1 miljon barn har tvångsförflyttats och lever nu i trånga, överfulla områden utan tillräcklig tillgång till vatten, mat och skydd. Barnen lider av allvarliga skador och är svårt traumatiserade.

Barnkonventionen är lag i Sverige, och den innebär att vi är skyldiga att skydda barn både i landet och internationellt. Att stoppa biståndet till FN-organet UNRWA är inte att skydda barnen i Gaza. UNRWA är den organisation som ser till att hjälpen når ut på marken. Jag anser att det är djupt oansvarigt att stoppa biståndet till UNRWA och att därmed riskera livet på tusentals barn, och naturligtvis andra människor, i Gaza.

Herr talman! Jag tackar Markus Wiechel för svaret.

Jag tycker att det är väldigt enkelt. Marocko har ingen som helst rätt till Västsaharas territorium. Marocko har ockuperat Västsahara illegalt i nästan 50 år mot FN:s vilja och i strid med vad Internationella domstolen i Haag uttalat. Det är glasklart att Marocko inte har någon som helst rätt till Västsahara.

Att erkänna den västsahariska staten skulle vara oerhört betydelsefullt för att flytta fram västsahariernas positioner och hjälpa dem i deras arbete för självständighet. Här verkar det som att Markus Wiechel och Sverigedemokraterna sviktar. Jag blir orolig - ska ni nu svika det västsahariska folket?

Herr talman! Jag begärde ordet för att ta upp en fråga som över huvud taget inte har nämnts i dag, nämligen Marockos illegala ockupation av Västsahara. Markus Wiechel sa tidigare att han står upp för frihetskämpar och människors rätt till självständighet runt om i världen, men jag hörde ingenting om just Västsahara.

Sverigedemokraterna ställde sig 2012 bakom ett beslut som vi fick majoritet för här i riksdagen om att erkänna den västsahariska staten. Det var ett bra ställningstagande. Men tyvärr har varken den socialdemokratiska eller den borgerliga regeringen följt riksdagens beslut. Jag undrar: Hur jobbar Sverigedemokraterna och Markus Wiechel för att det här ställningstagandet ska bli verklighet?

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Ministern indikerar att det tidigare biståndet har varit ineffektivt och inte fungerat. Det är ju inte sant. Sveriges bistånd har fått oerhört höga betyg i internationella jämförelser och hamnat på topp, så att säga.

Det är bra att man stöder FN:s barnfond, men det betyder inte att man ska skära ned på stöd till andra viktiga områden, till exempel Afghanistan och till UNRWA i Gaza, eftersom det drabbar de allra mest utsatta barnen hårt. Det är klart att pengarna ska nå fram.

Vi vet i dag att det är UNRWA som ser till att pengarna når fram i Gaza. Det säger alla stora internationella biståndsorganisationer. De är beroende av UNRWA för att få ut stödet. Det är UNRWA som på marken ser till att biståndet når ut. Detta är också något som flera länder har sett och som EU:s utrikesminister, höge representanten Josep Borrell, också understrukit: Stoppa inte biståndet till UNRWA. Också FN:s generalsekreterare uppmanar världens länder att inte stoppa detta bistånd, för det drabbar befolkningen i Palestina oerhört hårt.

Självklart ska man utreda anklagelserna, men man kan inte straffa hela organisationen med tusentals anställda. Framför allt kan man inte straffa hela den palestinska befolkningen och riskera att 2,2 miljoner människor hamnar i svält, något som naturligtvis drabbar barnen särskilt hårt.

Sverige måste göra rätt här och se till att återupprätta stödet till UNRWA. Vi måste jobba för ett eldupphör. Vi måste fortsätta att stödja barn världen över. Det är helt enkelt nödvändigt eftersom situationen när det gäller barn ser fruktansvärd ut. Vi måste göra en ordentlig konsekvensanalys utifrån barnkonventionen när det gäller den nya reformagendan för biståndet.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar på min interpellation! Jag är glad att vi är överens om att det är viktigt att stödja barn med hjälp av bistånd. Men det måste också visas i konkret handling. Jag skulle vilja få svar på frågan om regeringen har gjort någon konsekvensanalys i enlighet med barnkonventionen när det gäller reformagendan för biståndet.

I Ukraina har barn och familjer drabbats hårt av kriget. De har fått sina liv förstörda. Barn har förlorat familjemedlemmar, sitt hem och sin skola. Flyglarm och skyddsrum har blivit en del av det nya normala. Unicef är en FN-organisation som har funnits i landet sedan dag ett när kriget utbröt och som fortsatt finns på plats. Det är bra att Sverige stöder Unescos krisfond, som bland annat stöder renovering och återuppbyggnad av skadade och förstörda förskolor och skolor i Ukraina.

Men jag blir oroad över att Sverige nu skär ned på kärnstödet till FN. FN har de muskler som krävs för att snabbt vara på plats i en akut krissituation som i Ukraina, Afghanistan och Palestina. Kärnstödet behöver snarare stärkas.

När det gäller den feministiska utrikespolitiken säger ministern att den bara har varit en etikett. Men utvärderingen visar att den feministiska utrikespolitiken har haft effekt och att flera länder har följt det svenska exemplet. Att nu överge den är att skicka fel signaler, som kan äventyra det strategiska arbetet för flickors rättigheter.

Mer än 40 procent av Afghanistans befolkning är under 15 år. 23,7 miljoner afghaner bedöms enligt FN vara i behov av akut hjälp under 2024. Det är mer än halva befolkningen. Majoriteten av dessa är barn och kvinnor. Mer än 3 miljoner barn under fem år är undernärda. Barnarbete och barnäktenskap tilltar, och frekvensen av våld i hemmet rapporteras öka. Flickors utbildning är hotad till följd av talibanregimens kvinnofientliga lagstiftning. Endast 3 procent av landets flickor har tillgång till utbildning över årskurs 6. Här är de insatser som Rädda Barnen, Unicef och Svenska Afghanistankommittén gör mycket viktiga för att erbjuda exempelvis utbildning till flickor.

Detta stöd skulle man ha kunnat fortsätta med utan några problem, som jag ser det. Det är allvarligt att regeringen nu skär ned på stödet till Afghanistan. Varför väljer regeringen att dra ned på Sveriges stöd till afghanska barn och kvinnor när det behövs som allra mest?

Barnen i Gaza är troligen de barn som i dag är allra mest utsatta. Tusentals barn har dödats och ännu fler skadats och fått ben eller armar amputerade - för att inte tala om alla de barn som är svårt traumatiserade efter att ha upplevt och bevittnat hur deras nära och kära dödats och skadats. Att i det här läget stoppa biståndet till UNRWA är ett hårt slag mot barnen i Gaza.

Ministern har tidigare sagt att det går att omfördela biståndet till andra organisationer i Gaza, men det är inte möjligt. Det bekräftas av organisationerna själva, som säger: Vi kan inte göra detta. Vi är beroende av UNRWA för att få ut stödet. Det finns ingen annan organisation som kan nå ut till de behövande i Gaza på det sätt som UNRWA gör. 2,2 miljoner människor i Gaza står på randen till en svältkatastrof, vilket självklart drabbar barnen allra hårdast. Här måste regeringen tänka om och tänka rätt.

Det är uppenbart att regeringen måste göra mer för att garantera att barns rättigheter tas till vara i svenskt bistånd.

Jag vill återigen få svar på frågan: Har regeringen gjort någon konsekvensanalys utifrån barnkonventionen när det gäller den nya reformagendan för biståndet?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Vart femte barn i världen lever i dag i en konfliktzon. Enligt Rädda Barnens rapport från 2020 rör det sig om minst 420 miljoner barn. Det är fler än någonsin.

Några av de farligaste länderna att leva i som barn är Palestina, Syrien, Afghanistan, Somalia, Jemen och Ukraina.

Situationen i Gaza saknar motstycke. Omkring hälften av dem som fallit offer för Israels våld är barn. Enligt FN har fler barn dödats i Gaza än i alla andra konfliktområden på jorden det senaste året. Tre månader av bombningar har resulterat i tusentals skadade och dödade barn. Nästan en miljon barn har tvångsförflyttats och lever nu i trånga, överfulla områden utan tillräcklig tillgång till vatten, mat och skydd. Barnen lider av allvarliga skador som brännskador och amputeringar och är svårt traumatiserade.

Anser ministern att regeringen har gjort sitt yttersta för att med hjälp av biståndet skydda barnen i Gaza? Jag tycker inte det, sett till att biståndet till UNRWA nu har stoppats. Det är den organisation som ser till att hjälpen når ut. Det finns inget alternativ till UNRWA; det bekräftar även Josep Borrell, EU:s höge representant. Det är oansvarigt att stoppa biståndet till UNRWA och riskera livet på tusentals barn i Gaza.

I Afghanistan är två tredjedelar av alla barn beroende av nödhjälp för att överleva. Landet står inför den värsta matkrisen någonsin. Efter jordbävningen den 7 oktober förra året är situationen särskilt svår. Allt fler barn tvingas arbeta i stället för att gå i skolan, och talibanstyrets restriktioner begränsar flickors fri- och rättigheter. I den här situationen väljer regeringen att skära i biståndet till Afghanistan. Det är både fel och allvarligt.

Kriget i Jemen är inne på sitt nionde år. De som drabbas allra hårdast är barn. UNDP uppskattar att 259 000 människor, nästan 70 procent av dem som dödats, är barn. Men inte heller i länder som Mexiko, Filippinerna eller Myanmar garanteras barnen fullständiga rättigheter.

Krig och konflikter slår också hårt mot alla barn som tvingas på flykt. Barn drabbas direkt av våld och konflikter men också av fattigdom och undernäring, brist på vatten och sanitet och utebliven utbildning och hälsovård.

Sedan den 1 januari 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Sverige ska vara ett land som tar ställning för barns rättigheter nationellt såväl som internationellt. I den nya reformagendan för biståndet konstaterar regeringen att barn ofta är de som är allra mest utsatta. Man skriver också att det finns skäl att uppmärksamma barn när svenskt bistånd genomförs.

Men samtidigt är det svårt att se hur detta ska kunna ske på ett tillfredsställande sätt med regeringens nedskärningar och omläggning av biståndet. Jag ser i stället hur barn överges i Gaza, i Afghanistan och på andra ställen. Har regeringen gjort någon konsekvensanalys utifrån barnkonventionen av den nya reformagendan för biståndet? Jag skulle vilja ha svar på den frågan.

Flickor drabbas särskilt hårt. Ministern säger att det i reformagendan klargörs att regeringen intensifierar sitt arbete mot skadliga sedvänjor som könsstympning och tvångssterilisering som riskerar att drabba flickor. Det är bra, men samtidigt halveras stödet till UN Women, som gör ett oerhört viktigt arbete för att motverka just könsstympning och för att stärka flickors och kvinnors rättigheter. Det går inte riktigt ihop med talet om att prioritera flickor och kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Det är bra att regeringen agerar i den här frågan, men jag tror nog att vi måste steppa upp ännu mer just när det gäller terrorstämplingen av revolutionsgardet. Det skulle betyda oerhört mycket, eftersom man då skulle kunna rikta sanktioner mot enskilda medlemmar i revolutionsgardet. Det skulle vara en kraftfull signal och betyda mycket för framför allt demokratikämparna. Detta är också någonting som de ställer som krav i dag när de hungerstrejkar i fängelset i Iran.

Jag hoppas att regeringen kommer att steppa upp ännu mer i den här frågan.

Herr talman! Även min fråga går till utrikesminister Tobias Billström.

I dag startar Nobelpristagaren Narges Mohammadi och 60 andra kvinnor en hungerstrejk i protest mot orättfärdiga avrättningar av oliktänkande i Iran. Detta sker i det beryktade Evinfängelset. Flera politiska fångar och samvetsfångar har också meddelat att de ansluter sig till protestaktionen.

Förtrycket och brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran växer för varje dag. Kvinnor och kurder är särskilt utsatta. De som vågar stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter riskerar att fängslas och till och med avrättas - regimen avrättade 746 personer under 2023.

Åtta månader har gått sedan Sveriges riksdag enhälligt tillkännagav för regeringen att Islamiska revolutionsgardet ska terrorstämplas. Revolutionsgardet är ett militärt organ med avgörande inflytande över det politiska och ekonomiska systemet i Iran. Vad händer med den här frågan? Vad har regeringen gjort, och vad gör regeringen för att stoppa alla orättfärdiga fängslanden och avrättningar i Iran?

Herr talman! Cyberattacker är ett av de största civila hoten mot vårt samhälle. Vårt samhälle har en mycket hög grad av digitalisering. Väldigt mycket är beroende av att våra digitala system fungerar, och detta gör oss sårbara. Vi vet att vi utsätts för cyberattacker hela tiden, både stora och små. Bara den senaste tiden har vi hört om stora, allvarliga attacker, bland annat mot Svenska kyrkan, och just nu pågår en attack som påverkar inte bara en rad företag utan även kommuner, regioner och ett stort antal myndigheter. Det är en allvarlig situation.

Vid en cyberattack påverkas vårt samhälles funktionalitet. Viktiga system stängs ned, information kan komma på avvägar och viktig verksamhet kan inte genomföras. I värsta fall kan det innebära mycket stora problem för både enskilda och verksamheter. Cyberattacker kan handla om utpressning för att tjäna pengar, men de kan också utföras för att skada vårt samhälle och göra det svårare för oss att hålla samhället igång.

Herr talman! Detta ärende handlar om en granskning av Riksrevisionen om samhällets informations- och cybersäkerhet, och Riksrevisionen har en del kritik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om reger-ingens styrning av samhällets informa-tions- och cyber-säkerhet

Vi är nog alla överens om att Sverige måste bli mycket bättre på att motverka cyberattacker och bli bättre på cybersäkerhet, på alla nivåer - från den enskilda människan till stora företag och offentliga organisationer. Känsliga personuppgifter och viktiga system hanteras i dag av både företag och offentlig sektor, vilket kräver stärkt skydd på alla nivåer.

Det är av stor vikt att vi ser svensk cybersäkerhet som en helhet. Hela samhället måste ha ett starkt skydd för information och mot cyberangrepp; vi är inte starkare än den svagaste länken. I en enkät till verksamhetsledare gjord av tankesmedjan Fores ställdes frågan om myndigheternas stöd är tillfredsställande, och där blev betyget det lägsta bland alla frågor. Det är alltså uppenbart att mycket behöver göras för att samordna och stärka vår cybersäkerhet.

Herr talman! Vänsterpartiet lämnade under höstens allmänna motionstid in en motion om just cybersäkerhet, så jag kommer att lägga fokus på våra förslag.

I vår motion om cybersäkerhet föreslår vi att det inrättas en it-haverikommission. Alla statliga myndigheter ska i dag rapportera allvarliga it-incidenter till MSB. Vi menar att omfattande it-incidenter i högre grad behöver rapporteras, följas upp och granskas i en sammanhållen process. Detta bör även gälla andra organisationer som blir utsatta för attacker. En it-haverikommission bör därför inrättas i samarbete mellan berörda myndigheter för att stora attacker ska kunna analyseras för ett bättre försvar mot cyberattacker i framtiden.

I vår motion om cybersäkerhet föreslår vi även att en statlig molntjänst inrättas, där uppgifter och data kan förvaras säkert över internet, i ett så kallat moln. Att en sådan molntjänst är just statlig är viktigt för att vi ska ha egen kontroll över de uppgifter som lagras i stället för att lägga över detta på något företag i ett annat land.

Vi menar också att internationella regelverk måste bli mycket tydligare när det gäller cyberfrågor. Cybersäkerhet är en internationell fråga eftersom många av våra digitala system är just internationella. Sverige måste verka för ett internationellt regelverk kring cybersäkerhet.

Vänsterpartiet är också starkt kritiska till outsourcing av it-verksamhet, alltså att en organisation lägger ut på entreprenad till en annan organisation att ta hand om just it-verksamhet. Vi anser att detta bör undvikas så långt som möjligt och när det gäller offentlig verksamhet bara göras i yttersta undantagsfall. Det bör tas fram tydliga säkerhetskrav och villkor för upphandlingar på it-området i de fall detta verkligen behöver göras.

Skydd av it och information måste betraktas som en kärnverksamhet av alla, både offentliga och privata verksamheter, och tilldelas de resurser som krävs. Kortsiktig vinst får inte bli en drivkraft för att upprätthålla fungerande it-system.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 7 om regler för upphandling och outsourcing av it-verksamhet.

Fru talman! Jag vill börja med att säga till Margareta Cederfelt att jag i mitt anförande var väldigt tydlig med att fördöma Hamas attack den 7 oktober. Nu handlar det dock om situationen i Gaza.

Situationen i Gaza är katastrofal. Tusentals människor har dödats, varav över 10 000 är barn. Jag tycker att det är ett tydligt exempel på att Israel inte har försvarat eller skyddat civilbefolkningen. Vi ser också att en svältkatastrof är nära förestående samtidigt som människor tvingas på flykt. Sjukhus, skolor och bostäder ligger i ruiner. I den mån de över huvud taget fungerar saknar sjukhus resurser och basala mediciner och klarar inte att ta hand om alla dem som är skadade och sårade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kriget måste få ett slut; det är det absolut primära, vilket vi från oppositionen har varit tydliga med. Därför måste regeringen med kraft agera på olika sätt både i FN och i EU för att få till stånd ett snabbt eldupphör och få slut på dödandet. Jag frågar ministern: Tänker ministern agera för att få till stånd ett snabbt och permanent eldupphör?

Tänker ministern agera för att återupprätta det viktiga biståndet? Det är ett bistånd som vi vet enbart har gått till att främja demokrati, mänskliga rättigheter, utveckling och kvinnors och flickors rättigheter. Inte en krona har gått till Hamas eller någon annan terrororganisation. Att fortsätta frysa biståndet gynnar bara de krafter som inte vill se en demokratisk utveckling i Palestina.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till interpellanterna för viktiga interpellationer, och tack också till ministern för svaret på interpellationerna! Men jag hör inte att utrikesministern säger ett enda ord om vikten av ett snabbt eldupphör för att få slut på det brutala dödandet av civila i Gaza. Vi har ingen exakt siffra över hur många som dödas. Euro-Med Human Rights Monitor gör egna beräkningar. Hittills räknar man med att över 31 000 har dödats och 61 000 skadats; ungefär hälften av dessa är kvinnor och barn. Dödandet måste få ett slut! Och det enda sättet att få ett slut på våldet är genom ett snabbt, permanent eldupphör. Det finns ingen militär lösning.

Självklart fördömer jag och Vänsterpartiet Hamas brutala angrepp på civila den 7 oktober. Det var ett förfärligt angrepp som inte kan försvaras. Men det går inte heller att försvara att Israel nu straffar hela den palestinska befolkningen.

Ministern fördömer Hamas användning av sjukhus för militära operationer och av civila som mänskliga sköldar men fördömer inte på ett tydligt sätt Israels bomber mot skolor, sjukhus och civila mål. Det är helt uppenbart att Israel begår och har begått ett stort antal brott mot folkrätten och internationell humanitär rätt och inte skyddat civilbefolkningen på det sätt man är skyldig att göra.

Självklart måste samtliga krigsbrott utredas och de skyldiga ställas till svars, oavsett av vem de begåtts. Det är därför bra att det nu pågår två utredningar om krigsbrott och folkmord i Internationella brottmålsdomstolen, ICC, respektive FN:s internationella domstol i Haag, ICJ. Det är viktigt att Sverige som land nu på ett öppet sätt ställer sig bakom och stöder dessa processer.

Situationen i Gaza är katastrofal. En rad organisationer, som FN, WHO med flera, varnar för att 2,2 miljoner människor står inför en svältkatastrof om inget händer. De få lastbilar som släpps in räcker inte långt. I en artikel i Aftonbladet berättar FN:s humanitära chef Martin Griffiths om den desperation som FN-medarbetare sett på plats. Han konstaterar också att Gaza blivit näst intill obeboeligt. Dess befolkning bevittnar varje dag hot mot sin existens medan världen tittar på.

Att Sverige i detta allvarliga läge fortsätter att frysa delar av biståndet till de palestinska organisationerna är minst sagt djupt upprörande. Inget annat land i EU har agerat som Sverige när det gäller biståndet. Biståndsorganisationer har tvingats bryta kontrakt med partner utan att det funnits någon saklig grund.

Biståndet måste återupprättas snarast. Utan ett utvecklingsbistånd till Palestina kommer det att behövas långt mer humanitär hjälp för att rädda liv och lindra människors akuta nöd och behov. Detta minskar både effektiviteten, långsiktigheten och värdigheten i det svenska biståndet.

Jag förväntar mig också att Sveriges regering är glasklar gentemot Israel och tydliggör att vi står upp för en palestinsk stat och inte bara för en israelisk, att en tvåstatslösning är den enda vägen framåt och att Israels illegala ockupation av Palestina och de illegala bosättningarna måste upphöra. Om inte Israel lyssnar är det högst relevant att kräva sanktioner mot Israel.

Men det viktigaste och mest akuta är ett snabbt, permanent eldupphör och att stoppa blockaden mot Gaza så att förnödenheter, mat och medicin kan komma in. Jag förväntar mig att Sveriges regering med kraft agerar och kräver ett snabbt eldupphör för att rädda liv på oskyldiga civila kvinnor och barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Det finns otroligt många exempel på hur svenskt bistånd har använts på ett effektivt sätt till exempel för att stödja flickors och kvinnors rättigheter, demokratifrämjande verksamhet och en mängd andra viktiga områden. Det här syns i utvärderingen av det svenska biståndet där vi globalt sett får väldigt höga betyg, och det skulle vi inte få om inte biståndet hade varit just effektivt och transparent.

Åter till mina frågor runt det här med migrationen. Det är inte tydligt. OECD-Dacs regelverk säger faktiskt, efter att man förtydligade regelverket för hur bistånd får användas, att en aktivitet inte kan redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor för att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.

Jag tycker att det är väldigt tydligt att det är precis det man gör i den reformagenda som man har presenterat, så jag tror att det blir väldigt svårt för regeringen att redovisa den här typen av verksamhet som bistånd.

Jag får heller inte svar på vilka länder vi kan tänka oss att påverka med det här med återinvandringen. Det handlar om länder som Irak, som inte gärna vill ta emot personer som vi vill skicka ut ur landet. Jag tror dock inte att de kommer att påverkas av att till exempel en kvinnoorganisation i Irak får mindre pengar. Tvärtom kommer de väl att vara tacksamma för det.

Det är som sagt bara 2 procent av biståndet som i dag går till stater, så jag förstår inte hur man ska kunna påverka länder med den form av bistånd som vi har i dag.

Fru talman! Jag tackar ministern för anförandet. Det är glädjande att ministern deltar i debatten, även om jag gärna hade sett att ministern hade deltagit under hela debatten. Det är ändå bra att ministern är här.

Jag måste börja med att nämna något som ministern sa i sitt anförande och som jag minst sagt studsade på. Ministern sa att biståndet tidigare handlade om att göra av med så mycket pengar som möjligt. Jag tycker att det är ganska upprörande. Det är en arrogant syn på hur biståndet används.

Vi vet att vi i dag har ett av världens bästa, mest effektiva och transparenta bistånd, ett bistånd som får väldigt höga betyg globalt. Det skulle inte hända om inte biståndet vore bra, så visst har biståndet använts på ett bra sätt.

Men det var egentligen inte därför jag begärde ordet, utan det var för att återgå till en fråga som vi har debatterat här tidigare, nämligen det här med att koppla biståndet till migration och återvandring. Det är ju någonting man trycker på i reformagendan.

Jag undrar hur man ska klara att redovisa de här medlen så att de svarar upp mot OECD-Dacs regelverk för hur bistånd får användas. En aktivitet kan ju inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål, enligt regelverket för OECD-Dac.

Jag har därför väldigt svårt att se hur man ska kunna redovisa detta.

Vilka länder ska man egentligen förhandla med när det gäller återvandring? Det är ju bara ett par procent av det svenska biståndet som går direkt till enskilda stater. Det mesta går till civilsamhällesorganisationer, multilaterala organ som FN och andra.

Dessa två frågor vill jag gärna ha svar på.

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för svaret på frågan! Men jag blir ändå inte riktigt klar över detta. Biståndsplattformen Concord har faktiskt räknat ut att biståndet till civilsamhället har minskat. Då blir man lite förvirrad när det står i reformagendan att biståndet ska stärkas och prioriteras. Man ser ju hur det har minskat.

Jag skulle vilja att Gudrun Brunegård också kommenterar att infokomstödet minskade med 90 procent. Det är ett stöd som möjliggör granskning, påverkan och att internationella miljö- och människorättsförsvarares röster kan höras i både Sverige och Europa.

Att det minskat så drastiskt har verkligen varit ett hårt slag mot många civilsamhällesorganisationer i Sverige, särskilt de mindre organisationerna. Många av dem har varit tvungna att avskeda personal och minska sin verksamhet dramatiskt. Detta är också något som på sikt kan påverka synen på bistånd i samhället i stort. När det ges mindre resurser till att sprida kunskap om hur biståndet används kan det försvåra debatten runt internationellt bistånd.

Jag skulle vilja att Gudrun Brunegård kommenterar infokomstödet till civilsamhällets organisationer och hur det dramatiskt har minskat.

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för ett i många delar bra anförande! Vi har ju i många delar också en samsyn när det gäller biståndet, till exempel när det handlar om stöd till kvinnor och flickor.

Jag tänkte fortsätta på spåret med civilsamhället. Apropå det tidigare replikskiftet skulle jag vilja säga att det multilaterala biståndet, kärnstödet och stödet till civilsamhällesorganisationer är kopplade till varandra. De är liksom en förutsättning för varandra och står inte i motsats till varandra.

Det jag tänkte fråga om gäller att ni betonar att stödet till civilsamhället kommer att öka. Det tycker jag är bra och välkommet. Men det är lite svårt att tro på att det kommer att bli verklighet när man ser att det har varit stora nedskärningar inom till exempel informationsstödet för biståndet, infokom. Detta är något som slår undan benen för civilsamhällets möjlighet att informera, granska och sprida kunskap om svenskt bistånd.

Dessutom har vi sett hur biståndet till det civila samhället totalt sett har minskat och inte ökat. Hur ska man kunna lita på att stödet till civilsamhället kommer att prioriteras i framtiden?