Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt jag ska arbeta för att garantera att barns rättigheter tas till vara i svenskt bistånd och verka för att flickors rättigheter garanteras i biståndet utan en feministisk utrikespolitik samt om regeringen gjort någon konsekvensanalys utifrån barnkonventionen av den nya reformagendan för biståndet.

Regeringens reformagenda Bistånd för en ny era - Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt visar tydligt att regeringen lyfter fram barn och barnets fri- och rättigheter. Precis som Lotta Johnsson Fornarve skriver uppmärksammar regeringen i reformagendan att barn ofta är de som är allra mest utsatta och drabbas värst av fattigdom, krig, klimatförändringar och katastrofer. Att hitta synergier mellan bistånd och handel är i regeringens reformagenda centralt för att långsiktigt motverka fattigdom bland barn. Det är också genom investeringar i den yngre generationen som biståndet kan hjälpa till att lägga grunden till en mer långsiktig positiv förändring av välståndsnivån i fattiga länder.

Det är felaktigt att regeringens sänkning av biståndet skulle innebära försämrade förutsättningar att tillgodose barnets fri- och rättigheter och behov i världen. Ökad biståndseffektivitet bidrar till att fler barn kan nås av resurser och att färre resurser går till fel aktörer eller korruption. Svensk biståndspolitik är fortsatt generös. Med en biståndsbudget för 2023-2026 om 56 miljarder kronor per år och ett tak för migrationsavräkningar - högst 8 procent av biståndsbudgeten - har regeringen skapat bättre förutsättningar att kunna planera en förutsägbar och effektiv verksamhet.

I reformagendan klargörs att regeringen intensifierar sitt arbete mot skadliga sedvänjor som könsstympning och tvångssterilisering som riskerar att drabba flickor. Det är en viktig del av regeringens arbete för att kvinnor och flickor ska vara fria att själva bestämma över sina liv och kroppar.

Att biståndet även ska värna svenska intressen som anges i reformagendan står inte på något sätt i motsättning till att värna barnets fri- och rättigheter. Tvärtom är det ett svenskt kärnintresse att bidra till barnets fri- och rättigheter globalt.

Regeringens betydande insatser för att säkra ukrainsk spannmålsexport bidrar till att motverka akut hunger i regioner där barn riskerar svält, till exempel i Jemen. Regeringens vinterpaket till Ukraina omfattade bland annat 100 miljoner kronor till Ukrainas spannmålsexport via FN:s livsmedelsprogram inom ramen för initiativet Grain from Ukraine.

Regeringen har också bidragit med 75 miljoner kronor till Unescos krisfond, som bland annat stöder renovering och återuppbyggnad av skadade och förstörda förskolor och skolor i Ukraina.

Förutom Sveriges stora och bibehållna kärnstöd till Unicef tillförde regeringen medel under 2023 för insatser efter jordbävningarna i Turkiet och för humanitära insatser för barn i Gaza.

Sveriges barnrättspolitik grundar sig bland annat på de åtaganden som Sverige har gjort genom att ratificera barnkonventionen. Barnrättspolitiken är sektorsövergripande, vilket innebär att barnets fri- och rättigheter och intressen ska genomsyra all politik och alla verksamheter som rör barn.

Vad gäller den feministiska utrikespolitiken är regeringens uppfattning att användningen av begreppet feministisk utrikespolitik har lett till att etiketten skymt innehållet i politiken. Engagemang för jämställdheten ska ge konkreta resultat och fokusera på innehåll, inte etikettering.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för en interpellation om en väldigt viktig fråga! Jag tror att vi i grund och botten är rätt överens, Lotta Johnsson Fornarve, kammaren och jag, om att vi ser fruktansvärda problem i dag där väldigt många barn far synnerligen illa i stora delar av världen. Det handlar om regioner och länder där problemen tyvärr har varit frekventa under lång tid, inte minst i spåren av fattigdom, förtryck och krig. Men det handlar också om nya platser i världen, där vi inte har sett den här typen av problem tidigare.

Det är fruktansvärda scener som utspelar sig i till exempel Gaza just nu; ingen kan vara oberörd inför detta. Vi tänker också på de barn som blev utsatta för Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober.

Vi ser också, kopplat till exempelvis fattigdom, något som har understrukits för mig på de olika resor jag har gjort. Det handlar inte bara om traditionella låginkomstmiljöer, utan vi ser också en stor fattigdom i många medelinkomstländer. Det är faktiskt till och med så att en tydlig majoritet av världens fattiga bor just i medelinkomstländer. Så långt, fru talman, är vi är överens.

Sedan är det inte alltid helt enkelt att verka i de här länderna. Afghanistan, till exempel, är ett land som Sverige under lång tid har haft ett stort internationellt samarbete med. Nu har man tyvärr fått en regim i Afghanistan som inte vill ha internationell hjälp på plats och som till och med säger att Sverige ska be om ursäkt för att vi verkar på plats i Afghanistan, hjälper kvinnor och barn etcetera. Det har också tydliggjorts att kvinnliga hjälparbetare inte längre är välkomna i Afghanistan.

Då är det svårt att verka. Jag beklagar det, för regeringen tycker att det är viktigt att hjälpa till. Men vi har naturligtvis också ett ansvar för de hjälparbetare och de personer som Sverige sänder ut och för deras säkerhet. Det är alltså inte alltid de här sakerna ligger i den svenska regeringens händer, utan vi möter tyvärr en miljö där ute som är väldigt svår.

Det blir lite märkligt när interpellanten anklagar regeringen för att göra situationen värre. Jag vill bara påpeka att om man tittar på till exempel stödet till FN:s barnfond ser man att Sverige 2023 var den sjunde största givaren i hela världen. När det gäller kärnstödet är Sverige den tredje största givaren i hela världen. Det är inte så illa för ett land med 10 miljoner människor.

Häromdagen fattade regeringen beslut om en helt ny strategi för mänskliga fri- och rättigheter med tydligt fokus på bland annat barns rättigheter. Det handlar om 900 miljoner för 2024. Vi är också tydliga, fru talman, i den reformagenda som vi har presenterat för riksdagen med hur centrala de här frågorna är.

Vi ställer om biståndspolitiken. Vi ställer om den därför att vi är måna om att svenska biståndspengar alltid ska gå till rätt saker och att vi alltid ska uppnå resultat. Vi ska lämna det traditionella fokus där vi nästan bara pratar om hur mycket pengar vi lägger på någonting men mer sällan om vad vi faktiskt uppnår.

Om man inte uppvisar resultat och om man inte är intresserad av att förändra sig när man får kritik tycker vi från regeringens sida att det är en ansvarsfull hållning att omlokalisera medel till andra organisationer och aktörer som är mer intresserade av att arbeta med kvalitet. Det ligger inte minst i barnens intresse.

Fru talman! Jag är glad över att Lotta Johnsson Fornarve fäster så stor vikt vid regeringens reformagenda för biståndet. Vi ser ju stora möjligheter att förändra biståndet för att uppnå bättre resultat och sätta fokus på just kvalitet och effektivitet, något som länge har varit ganska bortglömt i biståndsdebatten till förmån för att i stället betala ut så mycket pengar som möjligt. Detta är den inriktning som vi vill se för svenskt bistånd. Sedan kommer vi att operationalisera detta i olika landstrategier, i bilaterala strategier och i tematiska strategier. Det är så som biståndspolitiken är utformad.

Detta är ingen nyhet, och det vet Lotta Johnsson Fornarve. Så har biståndet fungerat under olika regeringar av olika politisk färg. Vad gäller stöd till organisationer som arbetar med barnfrågor vill jag återigen understryka att Sverige alltså är den sjunde största givaren till FN:s barnfond - ett land med 10 miljoner människor är den sjunde största och vad gäller kärnstöd den tredje största. Det rimmar inte helt med den beskrivning som Lotta Johnsson Fornarve vill göra gällande här, alltså att detta inte skulle vara prioriterat. Det är ju alldeles uppenbart att vi är prioriterat, annars hade ju Sverige inte varit en så stor givare.

Vi vill också att detta ska genomsyra många av de strategier och arbeten som vi har, och det finns också tydliga formuleringar om detta i regeringens reformagenda.

Det är en fruktansvärd humanitär situation i Gaza, men det är också viktigt att komma ihåg att detta inte är något argument mot att säkerställa att biståndsmedlen når fram och gör skillnad och inte hamnar i felaktiga händer. Det är snarare ett argument för att man ska säkerställa att pengarna når fram till de barn och kvinnor i Gaza som upplever en väldigt svår situation. Pengar ska inte hamna hos personer som kanske till och med har deltagit i terroraktiviteter eller uttrycker stöd för terror. Svenskt bistånd ska aldrig någonsin komma ens i närheten av terrorism.

Jag vill påpeka att den här regeringen har ökat det humanitära stödet till civilbefolkningen i Gaza. I höstas presenterade vi ett totalt stödpaket på 210 miljoner kronor i förstärkt humanitärt stöd. De pengarna fördelades till andra organisationer än UNRWA. Nu rör det sig om 31 miljoner kronor, och det är klart att om det gick att fördela 210 miljoner kronor för bara några månader sedan i humanitärt stöd till andra organisationer tror jag att det finns goda förutsättningar för att lyckas fördela 31 miljoner kronor just nu.

Men det är viktigt att vi går till botten med den här väldigt allvarliga informationen. Det är inte ansvarsfullt att sopa problemen under mattan och att bara betala ut pengar innan vi vet hur det ligger till. Är detta toppen på ett isberg, och finns det mer information eller inte? Det är en tydlig prioritering från regeringens sida att säkerställa kvaliteten på biståndet. Därför stoppar vi inte biståndet, utan vi omfördelar det till andra humanitära organisationer.

Det som långsiktigt kan ge en positiv utveckling för många barn i världen är ju mer av handel, entreprenörskap, innovation och marknadsekonomi. All historisk erfarenhet visar att det är just detta som lyfter länder och invånare upp ur fattigdom. Det löper också som en röd tråd genom vår reformagenda att hitta den typen av synergier som är som är så viktiga. Det är också något som mottagarländerna själva efterfrågar. De vill ha mer av investeringar, mer av handel och jobb. Min fråga till Lotta Johnsson Fornarve blir naturligtvis om Vänsterpartiet vill ställa sig bakom dessa viktiga reformer för att hjälpa mottagarländerna att häva sig upp ur fattigdom och handla mer och få mer företag med högre tillväxt och fler jobb.

Fru talman! Låt mig bara understryka att det finns gott om olika utvärderingar som pekar på att inte minst styrningen av svenskt bistånd har varit undermålig. Det är också ett faktum som understryks i andra utvärderingar att väldigt många länder som har fått väldigt stora summor, mångmiljardbelopp till och med, i svenskt bistånd, ibland under flera decennier fortsätter att vara lika beroende av bistånd nu som de var då. Då kan man förstås fortsätta att göra som man alltid har gjort - och fortsätta att vänta sig att det ska vara ungefär som det är i dag - eller försöka bryta ny mark.

Vi är måna om att fokus i biståndspolitiken ska handla mer om vad vi uppnår och om kvalitet och effektivitet än bara om hur mycket pengar som betalas ut. Det är viktigt att försöka hitta synergier med den viktiga handelspolitiken, entreprenörskap och småföretagande, så att människor får ett jobb att gå till och kan ha en egen försörjning. Då lyfter man ju hela familjer upp ur fattigdom också. Detta är den fantastiska resa vi ser att många länder har lyckats göra.

Vi måste understödja den utvecklingen och se till att vi har en situation där handel och bistånd inte ses som två olika saker utan som olika sidor av samma mynt. Det måste ske en samverkan. Det är detta som väldigt mycket av vår reformagenda handlar om.

Vad gäller Afghanistan är det svårt att verka på plats i landet eftersom talibanerna inte vill ha några hjälparbetare där. Exempelvis släpper man inte in kvinnor i landet. Det är väldigt svårt att komma runt det faktum att förutsättningarna har förändrats drastiskt på kort tid. Jag beklagar det, men det är ett beslut som har fattats av talibanregimen.

Jag vill också påpeka att UNRWA-medel omlokaliseras till andra humanitära organisationer medan vi går till botten med de här allvarliga anklagelserna. Jag hoppas att vi ska kunna få den typen av utredningar på vårt bord väldigt snart och kunna ta ställning till dem. Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.