Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Gudrun Brunegård (KD) om Internationellt bistånd

Gudrun Brunegård (KD) höll ett anförande om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.

Herr talman! Biståndet är en betydelsefull del av det svenska engagemanget i världen. Biståndet ska skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

De humanitära behoven i världen har ökat kraftigt under senare år, inte minst till följd av pandemin. Krig och väpnade konflikter har drivit miljontals människor på flykt. Rysslands olagliga krig i Ukraina men även klimatförändringar har gjort livsmedelsförsörjningen otrygg. Allt detta har ökat det mänskliga lidandet med undernäring, hunger och svält.

Barn är ofta de som är allra mest utsatta och drabbas värst av fattigdom, krig, klimatförändringar och katastrofer. Barn omfattas av alla mänskliga rättigheter men har också specifika rättigheter som måste värnas. Det är också genom att investera i den yngre generationen som biståndet kan hjälpa till att lägga grunden till en mer långsiktigt positiv förändring i fattiga länders välfärd. Därför bör barns situation uppmärksammas, deras erfarenheter och deras livssituation, när svenskt bistånd genomförs.

Utbildning är en mänsklig rättighet och en grundsten för demokrati och jämställdhet. Investeringar i hälsa och utbildning är viktiga för ett samhälles utveckling och välmående och för att ge enskilda människor möjlighet att ta sig ur fattigdom.

Sverige är en av världens mest generösa biståndsgivare med 0,88 procent av bni. Det kan vi vara stolta över.

Vid resor i många länder möter vi positiva reaktioner och tacksamhet för de insatser som gjorts under flera decennier.

Till exempel besökte jag tillsammans med konstitutionsutskottet Sydkorea för en månad sedan. Flera sydkoreaner som vi mötte berättade att deras anhöriga hade arbetat eller blivit hjälpta och vårdade på det svenska fältsjukhuset som fanns där i samband med och efter Koreakriget.

Ett annat exempel är mina egna erfarenheter som sjuksköterska i Tanzania. Vi blir alltid väl mottagna där, för även den fattiga landsbygdsbefolkningen vet som regel att Sverige sedan många decennier har hjälpt till att bygga upp landet med utbildning och hälso- och sjukvård men även med industribyggen och framgångsrika företag med högkvalitativa produkter - som våra Scanialastbilar, som kunde leverera både förnödenheter och sjukvårdsutrustning även under värsta regntiden med fullständigt förstörda vägar när den inhemska marknaden inte fungerade.

Men biståndet har inte alltid varit oomstritt och är det inte i dag heller. Allt emellanåt har det kommit avslöjanden om biståndsmedel som missbrukats och hamnat i fel fickor.

Oberoende utvärderingar av exempelvis OECD och Riksrevisionen har också pekat på att det svenska biståndet under årens lopp har spritts ut och delats upp på allt fler fokusområden i allt fler länder, vilket har gjort det svårt att följa upp.

I samband med detta och tidigare replikskiften här i kammaren när det gäller frysningen av bistånd vill jag ge några kommentarer i just den här delen.

Först och främst mitt och Kristdemokraternas djupa deltagande med Israel, som för drygt två månader sedan drabbades av den värsta terrorattacken med flest döda israeler på en och samma dag sedan andra världskrigets gasugnar. Hamas visade ingen skonsamhet mot vare sig spädbarn, kvinnor eller sjuka åldringar och inte heller mot palestinska anställda eller gästarbetare från andra länder på de israeliska kibbutzerna. Alla dödades skoningslöst eller fördes bort som gisslan eller misshandlades, stympades och våldtogs.

Vi kan inte riskera att en enda krona från Sverige läcker iväg till denna avskyvärda terrororganisation eller till organisationer som står den nära, varken direkt eller indirekt. Frysningen av biståndet till Palestina var nödvändigt och är nödvändigt för att säkerställa det.

Tyvärr svarade inte Sidas utredning upp till detta. I stället för att granska alla organisationer som är deras samarbetspartner i området redoviserade de bara en handfull. Därav det förnyade uppdraget att utreda det som de faktiskt hade ombetts.

Det är förfärligt att Hamas på detta sätt har utsatt sin egen befolkning för det lidande som detta krig innebär. Regeringen har därför ökat på det humanitära stödet till dem som drabbas av kriget i Gaza via multilaterala organisationer och släppt fram utbetalningar till sjukvård, psykosocialt stöd och redan utfört arbete.

Fru talman! Med anledning av den här utvikningen kommer jag att överskrida min anmälda talartid. Jag vill be om ursäkt för detta, men jag såg det som viktigt och nödvändigt att ge dessa kommentarer.

Sverige fick i går en ny biståndspolitik för en ny era, en reformagenda för frihet, egenmakt och hållbar tillväxt. Precis som skrivs i utrikesutskottets betänkande UU2, som vi i dag behandlar, har den fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet.

De tematiska prioriteringarna från fyrpartiöverenskommelsen Bana för biståndet från hösten 2022 finns återgivna i betänkandet. Prioriteringarna gäller fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, utökat och effektiviserat klimatbistånd samt kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.

I överenskommelsen från förra hösten ingick även att bidra till synergier mellan utökad handel och utveckling, för det finns inget land som har lyfts ur fattigdom enbart genom bistånd.

Genom att stödja demokratiutveckling, hälsa och utbildning, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer och motverka och öka motståndskraften mot klimatförändringar bidrar vi också till samhällen där människor inte ser sig nödsakade att ge sig på flykt mot ett bättre liv. Samtidigt ökar den typen av insatser motivationen för människor som är på flykt att återvända till hemlandet.

Fru talman! En av styrkorna med reformagendan är det sätt på vilket civilsamhällesorganisationernas engagemang och lokala kännedom tas till vara.

Vi kan ta kyrkorna som exempel. De har funnits där länge och byggt upp ett förtroende bland befolkningen. I de allra flesta länder utom Sverige är religionen väldigt viktig för befolkningen. Man lyssnar ofta mer på prästen eller imamen än på politiker eller FN-tjänstemän.

Därför är det viktigt att kunna arbeta tillsammans med dessa organisationer. När en kris inträffar, kanske torka eller översvämning, finns kyrkan redan där och kan snabbt sätta in insatser genom sina nätverk och samarbeten med svenska systerkyrkor. Och dessa civilsamhällesorganisationer kommer att finnas kvar där även när krisen har lagt sig. De är människonära, de känner kontexten och de kan bidra till verklig förändring på marken, där de fattigaste och mest utsatta lever.

I det här sammanhanget vill jag också nämna värnandet av de mänskliga fri- och rättigheterna, dit religionsfriheten hör. I ett ökande antal länder är det farligt att ha "fel" religion sett med majoritetssamhällets ögon. Kristna är den grupp som utsätts för mest förföljelse i hela världen.

Allra farligast är det att vara kristen i Nordkorea, följt av Somalia, Jemen, Eritrea, Libyen, Nigeria, Pakistan, Iran, Afghanistan, Sudan och Indien. I dessa elva länder klassificerar organisationen Open Doors läget som extrem förföljelse av kristna. Det är alltså förenat med livsfara att vara kristen.

I vissa länder kan en person som påträffas med en bibel bli avrättad direkt på platsen utan rättegång. Sverige behöver i sina kontakter med dessa länder framhålla att religionsfrihet är en mänsklig rättighet som inte får kränkas.

Ett livskraftigt civilsamhälle är också viktigt för att bygga demokratiska strukturer som kan fungera även där det demokratiska utrymmet är trångt. När situationen en gång förändras finns det då demokratiskt skolade personer som kan träda in och ta på sig ett konstruktivt ledarskap.

Som sjuksköterska vill jag självklart också lyfta upp regeringens avsikt att förbättra förutsättningarna för god hälsa i världen. Dit hör hälsoinsatser för de mest utsatta, vaccinationer, tillgång till livräddande behandlingar och insatser för psykisk hälsa, inte minst i humanitära krissituationer.

Som exempel kan jag nämna det besök jag gjorde i Armenien för en dryg månad sedan. Jag träffade då flera civilsamhällesorganisationer som bland annat ägnar sig åt att snabbutbilda frivilligarbetare i psykosocialt omhändertagande och krisbearbetning för traumatiserade flyktingar, framför allt kvinnor, från Nagorno-Karabach.

Antimikrobiell resistens är ett globalt hälsohot. Tänk den dag penicillinet inte hjälper mot infektionssjukdomar! Användandet av antibiotika behöver begränsas, både i hälso- och sjukvården och i djurhållning och livsmedelsproduktion.

Som avslutning, fru talman, vill jag lyfta fram regeringens fokus på flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter, utan att använda det symbolpolitiskt laddade begreppet feminism. Det handlar om att stödja insatser som stärker kvinnors och flickors självbestämmande, ekonomiska egenmakt och utbildningsmöjligheter.

Alla former av sexuellt och könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor ska motverkas, och skydd av och stöd till offer för våld ska stärkas. SRHR-tjänster ska integreras i utbildnings, hälso- och sjukvårdssystem. Tillgången till utbildad personal, särskilt barnmorskor, behöver öka för att man ska kunna ge adekvat vård till gravida, mödrar och nyfödda. Insatser som förbättrar tillgången till allsidig och tillgänglig sexualundervisning ska stödjas.

Vi ska arbeta för kvinnors politiska inflytande och deltagande och främja flickors utbildning, speciellt i kris och konflikt. Under pandemin var det miljontals flickor som fick sluta skolan i förtid och blev bortgifta för att familjen skulle få en mun mindre att mätta. Men följden blev att antalet tonårsgraviditeter ökade, med ökade risker för både barnet som blev mamma innan hon var mogen för detta kroppsligt och mentalt och för det nyfödda barnet.

Fru talman! Det finns otroligt mycket mer att säga om detta område, som handlar om internationellt bistånd och det ansvar vi har för våra medmänniskor i andra länder, men eftersom jag redan har överskridit min talartid stannar jag här.

Jag vill önska fru talmannen, hela kammarkansliet och Riksdagsförvaltningen en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag tackar för att ledamoten redan var medveten om att talartiden överskreds med över 50 procent.)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 12 repliker

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för ett mycket viktigt anförande!

Jag upplever att Gudrun Brunegård och jag står väldigt nära varann när det handlar om synen på bistånd och vad det bör gå till, så där ifrågasätter jag absolut ingenting.

Det som jag funderar över handlar lite om samma sak som jag frågade om tidigare, framför allt kopplat till kvinnors och flickors rättigheter som kränks framför allt i områden med mycket svåra kontexter. Jag lyfte exempelvis fram flickorna i Afghanistan och skolan där. Jag undrar: Hur ser Gudrun Brunegård på detta, och hur kan vi vänta oss att den nya reformagendan kommer att påverka projekten?

Jag är glad över att Gudrun Brunegård lyfte upp utbildning som en oerhört viktig faktor, återigen särskilt för flickor och kvinnor. Tack och lov finns utbildning med i reformagendan, även om det ett tag var lite osäkert hur mycket plats det skulle få. Nu finns det ändå med. Jag har en enkel fråga: Borde det inte ha varit ett ännu större fokus på utbildning i reformagendan, kanske särskilt kopplat till kvinnor och flickor?

Fru talman! Tack, Anna Lasses, för frågorna!

Precis som ledamoten säger är flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter oerhört viktiga. Det har många gånger bevittnats att det är när flickor och kvinnor får möjlighet att utvecklas som det börjar hända saker i samhället och dess utveckling.

Det finns ett gammalt talesätt: Om du vill hjälpa en man, ge honom en fisk, men om du vill hjälpa honom en längre tid - en vecka eller ett år - lär honom att fiska! Men om du vill förändra ett samhälle ska du utbilda kvinnorna och flickorna. Det ligger mycket i detta.

Vi får inte överge kvinnor och flickor även om omständigheterna runt omkring är svåra, som de är i Afghanistan, som nämndes tidigare i replikskiftena. Där har vi möjlighet att genom olika organisationer föra fram hjälpen. Det är som sagt otroligt viktigt att vi inte överger dem.

När det gäller utbildningsdelarna är jag väldigt glad och stolt över att vi har med dem. Sedan är det naturligtvis en smaksak hur många ord man tycker att det ska stå. Det som står i agendan är dock oerhört viktigt.

Ordet "utbildning" återkommer på många olika ställen, till exempel i samband med utbildning som en förutsättning för företagande och utbildning som en förutsättning för god hälso- och sjukvård.

Det gäller utbildning av sjukvårdspersonalen men självklart också att människor ska förstå hur kroppen fungerar, vad som händer när man blir gravid och så vidare och hur man kan skydda sig emot oönskade graviditeter och sådana saker. Det gäller naturligtvis också utbildning för att förändra sitt eget och andras liv och få möjlighet att förverkliga sina förutsättningar.

Fru talman! Jag har inte särskilt mycket att tillägga, för jag tycker att jag har fått ett gott svar från Gudrun Brunegård. Jag litar på att det där finns en drivkraft för regeringen när det gäller att försvara kvinnors och flickors rättigheter.

Fru talman! Jag tackar för ett gott samtal.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för ett värdefullt anförande och för det arbete som ledamoten och Kristdemokraterna har gjort i framtagande av reformagendan.

Det finns, som jag sa i mitt anförande, bra inslag. Det finns ett nytänkande som kan vara välbehövligt. Det finns saker som vi inte har debatterat här som är spännande. Landstrategier som är sammankopplade med både bistånd och andra politikområden tycker jag låter som en spännande sak, till exempel.

Över huvud taget när det gäller styrningen av biståndet finns det många goda tankar. Vi socialdemokrater tycker bara att det är synd att inte vi, civilsamhället, organisationer och akademin har fått vara med vid utformandet. Då hade det kunnat bli ännu mer nytänkande.

Jag skulle vilja fråga om civilsamhällets roll. Jag vet att det är en hjärtefråga för Kristdemokraterna. I agendan står det att en ökad andel av biståndet ska gå till civilsamhällets organisationer.

Men det som oroar mig är två saker. Det ena är att detta ska ske på bekostnad av det multilaterala stödet. Varför sätter man just multilateralt stöd i motsatsställning till civilsamhället?

Det andra som oroar mig är att regeringen sa exakt samma sak i budgeten förra året, men hur än vi och många civilsamhällesorganisationer räknar kunde vi inte se att det på totalen blev något ökat stöd till civilsamhällets organisationer, så varför ska vi tro på detta nu? Det är mina frågor.

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för frågorna, som är väldigt viktiga, och för erkännandena för de goda saker som även ledamoten har hunnit ta till sig under det dygn som reformagendan har varit offentlig!

Jag förstår frustrationen över att inte ha kunnat finnas med i arbetet. Det är bedrövligt att vara i opposition. Jag vet det av erfarenhet. Men anledningen till den snabba processen var att vi är angelägna om att skiftet ska kunna ske så snabbt som möjligt.

Vi har mycket bakgrundsmaterial, och vi har haft många dialoger på många olika fronter. Jag är övertygad om att detta kommer att bli bra när det nu sjösätts.

När det gäller civilsamhället och den ökade andelen skulle jag vilja förtydliga att det kan ha varit ett missförstånd med begreppsförvirring. Den ökade andelen handlar inte om kronor och ören i bruttosummor utan i förhållande till den andra delen. När man förändrar helheten, till exempel med utökat stöd till Ukraina, får det också effekter.

Anledningen till att vi i högre grad betonar civilsamhället är att det handlar om mindre organisationer och mindre byråkratisk överbyggnad. Det är lättare att följa upp. Precis som jag sa i mitt anförande har man direktkontakt med sina systerorganisationer i fält, där man vet att det också blir större effektivitet och mindre pengar som försvinner utefter vägen.

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för svaret!

Jag ställer frågan igen eftersom ledamoten inte hann med den i första replikskiftet. Varför ställer ni stödet till civilsamhället mot det stödet till multilaterala organisationer? Civilsamhällets organisationer tycker ju inte att det finns något motsatsförhållande här, utan de vet att FN-organens arbete, World Food Programme, IMF och Världsbanken är vitala för att de ska kunna fungera. Det finns alltså ingen motsatsställning mellan civilsamhällesstöd och multilateralt stöd. Jag undrar varför man ser en sådan motsatsställning i reformagendan.

Sedan talades det om långsiktig förändring. Jag tror på Gudrun Brunegårds och Kristdemokraternas vilja att få till stånd förändring. Det är helt naturligt. Detta handlar inte om att jag skulle vara bitter för att vi är i opposition, utan det är för att vi vill att biståndet ska göra största möjliga nytta och ha högsta möjliga kvalitet.

Vill man se långsiktig förändring är en god förankring en förutsättning för det. Om man bestämmer fort, stänger in sig i ett förhandlingsrum och kommer ut med en färdig produkt är det mindre sannolikt att man får stort genomslag för det än om man hade fått med sig civilsamhällets organisationer, myndighetsrepresentanter, akademin, forskningen och partner i andra länder i arbetet och också lyssnat mer på oppositionen. Då hade förändringarna kunnat bli mer långsiktiga. Risken är ju annars att politiken växlar igen vid nästa regeringsskifte.

Men frågan varför man sätter civilsamhällesstöd mot multistöd vill jag ha svar på.

Fru talman! Tack, Olle Thorell, för möjligheten att svara på den fråga som jag inte hann med i mitt förra inlägg!

När vi har en begränsad värld med begränsade resurser och otroligt stora behov gäller det att göra prioriteringar. I det grundarbete som vi gjorde när vi tog fram det kristdemokratiska biståndspolitiska programmet kunde vi se forskningsbelägg på att pengar som går genom civilsamhällesorganisationer har större effekt på fältet än det som går till de multilaterala organisationerna. Behöver man göra en balansering gör vi en finjustering mellan dessa båda aktörer.

Med detta sagt vill jag ändå poängtera värdet och nyttan av de multilaterala organisationerna. De är otroligt värdefulla med sin kompetens och sin storlek. De har möjlighet att gå in med stora resurser från fler länder sammantaget. Det var tack vare att kärnstödet fanns som man snabbt kunde gå in och hjälpa exempelvis Armenien när flyktingkrisen där uppstod, och likaså när det gäller kriget i Gaza.

Man måste ha en balans. Det är inte så att man ska utradera det ena på det andras bekostnad. Men vi vill ändå göra en justering dem emellan.

Jag nämnde det kristdemokratiska biståndspolitiska programmet. Där gjorde vi en noggrann genomgång av olika forskningsrapporter och sådant som låg till stöd för de förändringar som vi föreslog. I många stycken följer programmet och reformagendan de förslag som vi lade fram där. Jag litar på att den forskning som var bra för ett och ett halvt år sedan är tillförlitlig även i dag.

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för ett i många delar bra anförande! Vi har ju i många delar också en samsyn när det gäller biståndet, till exempel när det handlar om stöd till kvinnor och flickor.

Jag tänkte fortsätta på spåret med civilsamhället. Apropå det tidigare replikskiftet skulle jag vilja säga att det multilaterala biståndet, kärnstödet och stödet till civilsamhällesorganisationer är kopplade till varandra. De är liksom en förutsättning för varandra och står inte i motsats till varandra.

Det jag tänkte fråga om gäller att ni betonar att stödet till civilsamhället kommer att öka. Det tycker jag är bra och välkommet. Men det är lite svårt att tro på att det kommer att bli verklighet när man ser att det har varit stora nedskärningar inom till exempel informationsstödet för biståndet, infokom. Detta är något som slår undan benen för civilsamhällets möjlighet att informera, granska och sprida kunskap om svenskt bistånd.

Dessutom har vi sett hur biståndet till det civila samhället totalt sett har minskat och inte ökat. Hur ska man kunna lita på att stödet till civilsamhället kommer att prioriteras i framtiden?

Fru talman! Det är precis som ledamoten säger: När det gäller stödet till fattiga och utsatta människor finns det en stor samsyn mellan partierna i kammaren. Det gläder mig att vi ändå kan konstatera det när vi bryter åsikter mot varandra.

Detta med civilsamhället var jag inne på i det förra replikskiftet. Både de multilaterala organisationerna och civilsamhällesorganisationerna har ett stort värde. Men vi ser att civilsamhällesorganisationerna har en kapacitet att bygga upp och öka sina insatser. Genom forskning vet vi att de åtgärderna också ofta har en större effektivitet. De når ut i nätverken, ut till lokalsamhällena där de mest utsatta och fattiga människorna finns, och de har möjlighet att verka och driva ett förändringsarbete där på ett helt annat sätt än vad de stora multilaterala organisationerna har.

Hur mycket den här justeringen dem sinsemellan kommer att innebära vet jag inte, men det ska vara en tydlig förändring.

När det gäller stödet till civilsamhället som helhet ligger CSO-stödet oförändrat. Det är inte någon skillnad. Som jag sa i det förra replikskiftet tror jag att det kan handla om en begreppsförvirring. När vi säger att andelen av det totala biståndet som förmedlas via civilsamhället ska påverkas betyder det kanske inte nödvändigtvis att det ska öka i antal kronor och ören, utan det är i relation till de multilaterala.

Fru talman! Tack, Gudrun Brunegård, för svaret på frågan! Men jag blir ändå inte riktigt klar över detta. Biståndsplattformen Concord har faktiskt räknat ut att biståndet till civilsamhället har minskat. Då blir man lite förvirrad när det står i reformagendan att biståndet ska stärkas och prioriteras. Man ser ju hur det har minskat.

Jag skulle vilja att Gudrun Brunegård också kommenterar att infokomstödet minskade med 90 procent. Det är ett stöd som möjliggör granskning, påverkan och att internationella miljö- och människorättsförsvarares röster kan höras i både Sverige och Europa.

Att det minskat så drastiskt har verkligen varit ett hårt slag mot många civilsamhällesorganisationer i Sverige, särskilt de mindre organisationerna. Många av dem har varit tvungna att avskeda personal och minska sin verksamhet dramatiskt. Detta är också något som på sikt kan påverka synen på bistånd i samhället i stort. När det ges mindre resurser till att sprida kunskap om hur biståndet används kan det försvåra debatten runt internationellt bistånd.

Jag skulle vilja att Gudrun Brunegård kommenterar infokomstödet till civilsamhällets organisationer och hur det dramatiskt har minskat.

Fru talman! När det gäller infokomstödet gjorde man på departementet en granskning, och man konstaterade att delar av infokomstödet inte direkt användes så som avsikten var.

Den stora förändringen när det gäller budgetproportionerna skedde för ett år sedan, när vi gick ifrån enprocentsmålet, som jag för övrigt vill fortsätta arbeta för att återinföra. Vi frös det på 56 miljarders nivå. Jag vill minnas att det var en minskning med ungefär 4 miljarder. Jag har inte granskat detaljerna, men jag drar ändå slutsatsen att det var där som den förändringen skedde. Det är detta som man ser i proportionerna. Det blev en mindre summa totalt att fördela, och då såg man det i det som man fick in från Sida.

Nu ligger det däremot fast på 56 miljarder. Det ger en helt annan förutsägbarhet och planerbarhet när man vet att det är 56 miljarder. Det är den summan vi har att jobba med, inte bara i år, inte bara nästa år, utan under hela budgetperioden. Under tre år framåt vet man precis hur man ska disponera sina pengar. Då har varje organisation möjlighet att göra de justeringar som man kan, vill och behöver göra. Det tror jag är en framgång.

Dessutom har vi fått in taket för avräkningarna, som förhindrar det som Socialdemokraterna åstadkom för ett och ett halvt år sedan när de ryckte 14 procent av biståndet över en natt. Det kommer inte att inträffa.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.