Lotta Johnsson Fornarve

Herr talman! Vi diskuterar som sagt internationellt bistånd här i dag, och jag tycker att Fredrik Malm rör sig ganska långt ifrån det ämnet.

Som jag tidigare sa står Vänsterpartiet upp för demokratiska rättigheter, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter överallt i världen, och vi är de första att protestera när det begås brott mot demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Det här innebär inte att bistånd inte kan gå till länder som är auktoritära. Då går ju biståndet inte till de ländernas regimer, utan det går till demokratirörelser och kvinnorörelser och civilsamhällets organisationer som jobbar för att öka demokratin och stå upp för till exempel kvinnors rättigheter. Det är ett bistånd som vi försvarar och tycker är väldigt bra, för det kan också förändra utvecklingen.

Herr talman! Tack för påminnelsen! Jag tackar Fredrik Malm för frågan. Det är så typiskt ledamoten att gå tillbaka i historien och försöka hitta angreppspunkter på Vänsterpartiet. Vi har en del saker i vår historia som vi inte är så stolta över, precis som alla partier. Men de sakerna har vi gjort upp med.

I dag är Vänsterpartiet ett modernt, demokratiskt, socialistiskt parti som alla dagar i veckan står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter överallt i världen. Vi är de första att kritisera när det begås brott mot de mänskliga rättigheterna, var de än begås.

När det gäller Kuba är vi kritiska mot bristerna i demokrati och mänskliga rättigheter, men vi ser också att det finns saker på Kuba som är bra och som kan lyftas fram. Det gäller till exempel sjukvården. Men vi är som sagt kritiska mot brister i de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är självklart.

Herr talman! I går presenterade regeringen och Sverigedemokraterna äntligen reformagendan för biståndet. Det är dock en stor brist att agendan inte har förankrats hos riksdagen och andra berörda parter som civilsamhället och experter. En så stor omläggning av svenskt bistånd som nu sjösätts borde ha getts möjlighet att diskuteras mer ingående. Vi har därför tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en reservation, som jag yrkar bifall till.

Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från fattigdomsbekämpning och som sker på mottagarens villkor. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna presenterat en politik som delvis går i motsatt riktning. Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och därmed sänkt biståndet i en tid då globala kriser överlappar varandra, den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor i världen som har det allra svårast. Vänsterpartiet står i vårt budgetförslag upp för världens fattiga och avsätter 1 procent till biståndet. Det går att göra om den politiska viljan finns.

I reformagendan kopplas biståndet i högre grad till att främja handel, investeringar och svenska företagsintressen. Om handelspolitiken kan användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet. Men man ska vara noga med att detta inte är detsamma som bistånd. Handelspolitiken och biståndspolitiken har olika syften och mål.

Behoven är som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder där affärsmöjligheterna för företag är små. Svenska intressen och affärsmöjligheter gynnas däremot bäst i medelinkomstländer. Vad händer med de människor som bor i sköra länder och som kämpar för demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer om vi överger dem, i länder som Somalia, Guatemala, Kambodja och Myanmar?

När OECD:s biståndsexperter utvärderade svenskt bistånd varnade de just för att överge de fattigaste länderna. De varnade även för att låta svenska företags exportintressen styra svenskt bistånd. Att använda bistånd för exportgarantier för att gynna svenska företag är dessutom en form av bundet bistånd som riskerar att göra biståndet både dyrare och mindre effektivt för mottagarländerna. Ett fokus på svenska intressen sätter biståndspolitiken i gungning. Biståndet ska inte utgå från svenska intressen utan från mottagarens behov. Biståndspolitiken ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och utgå från fattigas behov.

Det finns även en stark övertro i regeringsunderlaget på att det främst är marknadsekonomiska lösningar som kan skapa förutsättningar för utveckling. Det visar på en bristande insikt om bland annat vikten av en fungerande rättsstat, starka och oberoende institutioner, utvecklad hälso- och sjukvård och barns möjligheter till en god skolgång. I exempelvis Afghanistan är 16 av 21 miljoner barn i behov av humanitärt stöd. Situationen är särskilt allvarlig för flickor, då barnäktenskap och brist på utbildning är stora problem.

Regeringen och Sverigedemokraterna kopplar även migration och återvandring till biståndet och skriver att det är särskilt prioriterat att värna det svenska intresset. Biståndsmedel ska användas som påtryckning för att förmå länder att ta emot personer som Sverige vill utvisa. Det är högst osannolikt att det kommer att fungera i verkligheten. Vilka länder ska man påverka? Det är bara ett par procent av biståndet som går direkt till länder. Det mesta går till civilsamhällets organisationer och multilaterala organ som FN. Ett land som Irak kommer nog inte att bry sig särskilt mycket ifall biståndet till kvinnoorganisationerna i Irak får minskat stöd.

Att använda bistånd för migration går dessutom emot OECD-Dacs regelverk för bistånd. En aktivitet kan inte redovisas som bistånd om den är förknippad med villkor om att uppnå givarens egna migrationspolitiska mål.

I reformagendan kan vi läsa att kvinnors och flickors rättigheter samt demokrati ska prioriteras i biståndet. Det är naturligtvis väldigt bra, men det är svårt att se hur det ska bli verklighet med de nedskärningar och omprioriteringar av biståndet som sker. Vi vet att det är en framgångsfaktor att stödja flickors och kvinnors möjlighet till utbildning och egen försörjning och att ge flickor och kvinnor tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Att stödja flickor och kvinnor bidrar till att utveckla hela samhället och är en förutsättning för verklig demokratisk utveckling.

Jag besökte nyligen Zambia tillsammans med riksdagens SRHR-nätverk och kunde med egna ögon se att vårt bistånd gör stor skillnad och bidrar till att exempelvis förhindra barnäktenskap och tonårsgraviditeter. Denna typ av bistånd måste öka, inte minska. Vänsterpartiet vill därför att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och flickor samt att minst 10 procent ska öronmärkas till SRHR.

Det var dessutom ett stort misstag att slopa den feministiska utrikespolitiken, som vi vet har gjort skillnad. Dessutom har allt fler länder börjat införa en feministisk utrikespolitik. Att avskaffa den samtidigt som jämställdheten i världen backar är att skicka fel signaler till omvärlden.

Att minska stödet till FN och skära ned på kärnstödet är också fel väg att gå. Kärnstödet medger en flexibilitet som krävs i en föränderlig värld med uppblossande kriser och konflikter, till exempel i Ukraina och Afghanistan. FN har också en viktig samordnande roll mellan olika aktörer i världen. En stor del av de medel som kanaliseras via FN går också till stöd för kvinnor och flickor och SRHR.

I reformagendan framgår det att stödet till civilsamhället samt transparensen angående biståndet ska öka. Det blir svårt att tro på när regeringen genomför enormt stora nedskärningar på informationsstödet för bistånden. Det slår undan benen för civilsamhällets möjligheter att informera, granska och sprida kunskap om svenskt bistånd. Vi har dessutom samtidigt sett hur biståndet till civilsamhället sammantaget minskar.

I reformagendan nämns även vikten av forskning och av att främja hälsoinsatser för de mest utsatta. Då är det märkligt att forskningsbiståndet skurits ned kraftigt. För första gången på flera decennier minskar tillgången till rent vatten och resurser för att bekämpa svåra sjukdomar som malaria och tuberkulos, och allt fler barn lider av akut näringsbrist. Att minska bistånds- och forskningsmedel till projekt som berör de allra fattigaste och hårdast drabbade är förödande. Det viktiga forskningsbiståndet måste finnas kvar och stärkas.

Jag vill också särskilt ta upp biståndet till Palestina. Det behöver stärkas mot bakgrund av den humanitära katastrof som vi nu bevittnar i Gaza. Självklart fördömer jag Hamas angrepp på civila israeler, men det rättfärdigar inte Israels bestraffning av en hel befolkning. Över 15 000 har dödats i Gaza, varav 7 000 barn. Det måste få ett slut.

Det var felaktigt att frysa utvecklingsbiståndet på det sätt som regeringen gjorde i början av kriget mellan Israel och Hamas. Det svenska biståndet går till krafter som kämpar mot terror och för demokrati, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Att strypa biståndet gynnar bara Hamas. Både Sida och EU-kommissionen har kommit fram till att inga biståndspengar har gått till Hamas. Det finns med andra ord inga skäl att inte återuppta utbetalningarna med omedelbar verkan. Men trots det fortsätter regeringen förhala delar av utbetalningarna. Regeringen överför dessutom 80 miljoner från FN-organet UNRWA till Gaza. Det är bra att stödet till Gaza ökar, men det får inte ske på bekostnad av de mest utsatta palestinierna i flyktinglägren.

Regeringen kommer att i högre utsträckning koncentrera biståndet till Europa och framför allt Ukraina. Situationen i Ukraina är akut. Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig har orsakat omfattande förödelse. Tusentals och åter tusentals civila har dödats och skadats. Ukraina behöver självklart internationellt stöd, och Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll när det gäller både humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnad. Det är vi helt överens om. Men samtidigt pågår en rad andra kriser, krig och konflikter runt om i världen. Konflikten mellan Hamas och Israel, hungerkrisen i Somalia och fattigdomen i Myanmar är bara några exempel.

Behoven i Ukraina är och kommer att vara gigantiska. Världens samlade biståndsmedel kommer inte att räcka till på långa vägar. Därför måste stödet till Ukraina ske i form av additionella medel, det vill säga utöver den befintliga biståndsbudgeten.

Även det viktiga klimatbiståndet borde finansieras som ett additionellt bistånd. Det är den fattigaste delen av världen som drabbas hårdast av klimatkrisens effekter. Klimatmålen måste gå före kortsiktiga vinstintressen, och den rika delen av världen måste ta sitt historiska ansvar. För att kombinera en effektiv fattigdomsbekämpning med ekologisk hållbarhet krävs satsningar på miljövänlig och hållbar produktion av energi och livsmedel samt omställning till en mer miljövänlig transport- och industrisektor.

Det talas ibland helt felaktigt om biståndet som ett svart hål. Sverige har i dag ett relativt bra bistånd som är både transparent och effektivt och som ses som en förebild globalt. Samtidigt är det näst intill inget fokus på kapital- och skatteflykt som ett svart hål, trots att det berövar länder hundratals miljarder dollar varje år i uteblivna skatteintäkter. Här behöver krafttag göras. Vi behöver även införa en effektiv land-för-land-rapportering för multinationella företag.

Regeringen överger både enprocentsmålet och en i det stora hela välfungerande biståndspolitik utan någon seriös dialog. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från fattigdomsbekämpning och som sker på mottagarens villkor.

Herr talman! Jag tycker ändå att det finns en stor övertro på de marknadsekonomiska lösningarna kopplat till biståndet. När OECD:s biståndsexpert utvärderade svenskt bistånd varnade man just för att överge de fattigaste länderna. Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på detta. Kommer Sverige att stå upp för de fattigaste länderna även fortsättningsvis?

Exportkrediter ska också kopplas till biståndet. Det är en form av bundet bistånd som både anses bli dyrare för mottagaren och minska valfriheten. Detta erbjuds den som vill köpa varor från ett svenskt företag, men det har påtalats att det är något som kan strida mot OECD:s regler för hur bistånd kan användas. Bundet bistånd är i sig en biståndsform som både EU och OECD tydligt avråder ifrån som ett omodernt, dyrt och mindre effektivt bistånd. Bundet bistånd kan bli upp till 15-30 procent dyrare.

Biståndspolitiken ska genomsyras av rättighetsperspektiv och utgå från fattigas behov. Biståndet ska gynna mottagaren och inte givaren. Hur ser Magdalena Thuresson på att koppla biståndet till exportkrediter? Det är som sagt ett både mindre effektivt och dyrare bistånd.

Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för anförandet! Biståndet kopplas i reformagendan starkt till att främja handel, investeringar och svenska företagsintressen.

Om handelspolitiken kan användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet, men man ska vara noga med att det inte är detsamma som bistånd. Handelspolitiken och biståndspolitiken har olika syften och mål. Behoven är som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder, där affärsmöjligheterna för företag är små. Svenska intressen och affärsmöjligheter gynnas däremot mest i medelinkomstländer.

Vad händer då med människor som bor i sköra länder och som kämpar för demokrati, jämställdhet och rättsstatens principer om vi överger dem? Det är länder som Somalia, Guatemala, Kambodja och Myanmar. Kan Moderaterna garantera att människor i de fattigaste länderna fortsatt kommer att prioriteras och inte överges genom den nya inriktningen för biståndet?

Herr talman! Jag tackar Yasmine Eriksson för svaret. Jag fick dock inte riktigt svar på min fråga.

Min fråga var om Sverigedemokraterna fortfarande står fast vid att man vill halvera biståndet i en tid när behoven är som allra störst, när kriser och konflikter avlöser varandra och när fattigdomen i världen återigen ökar efter att ha minskat under ett antal år.

Ni har tidigare också sagt att människor ska stanna där de är, och ni vill helst stoppa alla flyktingar från att nå Europa. Men om ni vill att människor ska stanna i sina länder borde ni i stället öka biståndet för att möjligheterna att göra det ska öka. Människor flyr ju av en anledning - det kan bero på krig och konflikter eller på kriser orsakade av klimatkrisen, med torka och hunger som följd. Ni säger att ni vill undanröja orsakerna till migration, men då borde ni ju öka biståndet i stället för att minska det.

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har ju sedan tidigare övergett enprocentsmålet och därmed minskat biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst. Vi ser hur den extrema fattigdomen återigen ökar i världen. Världsbanken räknar med att cirka 700 miljoner människor är fattiga i dag. Vi ser också hur demokratin och jämställdheten backar.

Att då skära ned på biståndet är självklart ett oerhört hårt slag mot de människor i världen som är allra mest utsatta. Sverigedemokraterna har dessutom tidigare drivit att biståndet ska halveras. Är detta något som Sverigedemokraterna fortfarande står fast vid?

Herr talman! Den 10 oktober beslutade regeringen att frysa utvecklingsbiståndet till Palestina. Samtidigt fick Sida i uppdrag att göra en översyn av allt bistånd, både det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet. Nu är översynen gjord, och resultatet presenterades den 1 december.

Sida konstaterar att svenskt bistånd till Palestina inte har några kopplingar till Hamas. Detta är naturligtvis mycket positivt och visar att det kontrollsystem som finns för svenskt bistånd fungerar. Även EU-kommissionens granskning visar att inget tyder på att bistånd har gått till annat än det som det är avsett för. Det finns med andra ord inga skäl att inte återuppta utbetalningarna med omedelbar verkan.

Det svenska biståndet går till krafter som kämpar mot terror och för demokrati, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Min fråga till statsministern är: När kommer regeringen att återuppta det viktiga biståndet till Palestina?

Fru talman! Jag fick träda in i stället för Hanna Gunnarsson, som fick ett viktigt möte hon var tvungen att prioritera.

Vi debatterar i dag det utgiftsområde i statens budget som handlar om försvars- och säkerhetspolitik. Vänsterpartiet har lagt fram ett eget förslag till statsbudget där vi berättar om våra satsningar och vår ekonomiska politik. Vänsterpartiet står bakom överenskommelsen från mars 2022 om att öka försvarsbudgeten till 2 procent av bnp för det militära försvaret, även om vi fortsatt är emot det svenska Natomedlemskapet.

Vi lever i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge med ett krig i Europa inte särskilt långt från Sverige. Vi ser också många krig och konflikter runt om i världen. Miljoner människor lever i de humanitära katastrofer som krig och konflikter innebär, i områden där generationer kommer att påverkas av den situation som nu råder. Vapenvila, fred, demokrati, välfärd och utveckling måste vara målet för alla människor och alla länder. Vi ser inte minst i Gaza i dag hur viktigt det är med ett eldupphör.

Sedan minst ett decennium tillbaka har Rysslands aggressivitet och imperialistiska synsätt ökat starkt. Det syns med all önskvärd tydlighet i det krig som nu pågår i Ukraina, där Ryssland vill ta över och utplåna Ukraina som land och hela dess kultur. Detta har gjort att Sverige sedan en tid tillbaka bygger upp hela totalförsvaret igen, både det militära och det civila. Vänsterpartiet står bakom den utvecklingen.

Klimatförändringar och naturkatastrofer är ett annat allvarligt hot mot landets och invånarnas säkerhet. Runt om i världen är naturkatastrofer en grundorsak till krig och konflikt. Att motverka klimatförändringarna är att arbeta för en fredligare och säkrare värld. Därför måste detta ha högsta prioritet i alla delar av samhället. Vi måste våga fatta beslut som motverkar denna typ av kriser.

Fru talman! Vänsterpartiets viktigaste ledord i det politiska arbetet är jämlikhet, och arbetet för jämlikhet är viktigt även inom försvars- och säkerhetsområdet. Vi vet nämligen att jämlika samhällen är starkare samhällen. Det är genom att vi håller ihop, utjämnar ekonomiska klyftor, hjälps åt och tar hand om varandra som samhället blir mer motståndskraftigt mot kriser och angrepp. När vi litar på varandra och lär känna varandra som individer och grupper kan vi se igenom och avslöja propaganda och felaktigheter, och när vi håller ihop har vi lättare att klara större kriser i vardagen som strömavbrott eller värre saker som översvämningar och bränder.

Vår styrka ligger i vår samhörighet och gemenskap. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att möta alla former av hot, om de så är klimatrelaterade, kommer från desinformation eller kommer från rasism och extremism.

Det behövs ett fortsatt utökat jämställdhetsarbete inom försvaret. Andelen kvinnor i Försvarsmakten är fortfarande för liten. Problemen med personlig utrustning måste lösas. Alla former av trakasserier mot och mellan värnpliktiga och anställd personal måste fortsätta motarbetas med större kraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvar och samhällets krisberedskap

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nummer 4. Vänsterpartiets reservation handlar om att det offentliga samhällets resurser måste kunna användas på bästa möjliga sätt vid stora kriser. Myndigheterna måste därför få i uppdrag att samarbeta och öva för just stora kriser och kunna planera sin verksamhet för att kunna lösa stora kriser som skogsbränder tillsammans. Detta kräver att vi ger Försvarsmakten möjlighet att dimensionera sin verksamhet inte bara för krig utan också för stora kriser.

Slutligen, fru talman: För att Sverige ska vara ett tryggt land behövs ett starkt samhälle med satsningar på både försvar och välfärd. Hela välfärden, till exempel äldreomsorgen och skolan, behöver förbättras. Det är otroligt viktigt att detta inte får stå tillbaka för satsningar på försvaret.

Herr talman! Jag måste säga att jag tycker att det är märkligt att man inte ser de allvarliga krigsbrott som Israel begår i detta nu i Gaza. Att tvångsförflytta människor, att utsätta en hel befolkning för kollektiv bestraffning och att angripa civila i den omfattning som nu sker är krigsbrott.

Den långsiktiga lösningen på denna långa konflikt är att Israels ockupation av det palestinska territoriet upphör, att de illegala bosättningarna avvecklas, att blockaden av Gaza upphör, att apartheidmuren rivs och att respekten för folkrätten gäller, med en tvåstatslösning.

Först behövs dock ett snabbt eldupphör för att rädda liv. Det måste bli ett slut på dödandet. Inga fler barn ska behöva dö, för krig är ingen lösning.

Jag förväntar mig att regeringen tar ställning för ett tydligt eldupphör, jag förväntar mig att regeringen tar ställning mot samtliga krigsbrott som har begåtts både av Hamas och av Israel, jag förväntar mig såklart att regeringen står upp för folkrätten och jag förväntar mig att biståndet till Palestina utökas i den svåra situation som vi nu befinner oss i.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar interpellanterna för att de tagit initiativet till dessa viktiga interpellationer.

Det är svårt att finna ord för det nu som pågår i Gaza. Tusentals och åter tusentals människor har dödats, och ännu fler har skadats. Över 1 miljon befinner sig på flykt utan att ha någon säker plats att fly till. En majoritet är kvinnor och barn. Jag berörs särskilt djupt av det stora antalet barn som nu får betala med sina liv och sin framtid på grund av Israels bomber och angrepp.

Jag är den första att fördöma Hamas fruktansvärda angrepp på den israeliska civilbefolkningen och tagandet av gisslan, men det är fel att hela den palestinska befolkningen nu straffas för detta. Det var ju inte de palestinska barnen som utförde angreppen i Israel, men det är de som får betala det högsta priset.

Att kollektivt bestraffa hela den palestinska befolkningen är ett tydligt krigsbrott, och självklart måste samtliga ansvariga för krigsbrott ställas till svars. Det gäller både de krigsbrott som begås av Hamas och dem som begås av Israel.

Att angripa civila i den omfattning som nu sker i Gaza är inte försvarbart. Israels angrepp är inte på något sätt proportionerligt. Regeringen måste på ett tydligt sätt ta ställning mot detta och kräva ett snabbt eldupphör.

Hur många oskyldiga palestinska barn ska behöva dö innan regeringen säger ifrån? Barn gömmer sig i FN-skolor och hoppas klara sig undan bomberna och beskjutningarna. Barn ser sina föräldrar och nära och kära dödas. Små bebisar som behöver kuvös dör på sjukhusen i brist på tillgång till el. Det är helt enkelt fruktansvärt och helt omänskligt. Jag förväntar mig att den svenska regeringen nu står upp för de palestinska barnen och kräver ett snabbt eldupphör. Regeringen måste försvara barnkonventionen och skydda barnen.

Att frysa utvecklingsbiståndet till Palestina var ett misstag som bara gynnar Hamas. Det svenska biståndet går ju främst till att främja demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Det går till utbildning och fredsbevarande krafter, alltså verksamheter och organisationer som står i direkt motsättning till Hamas. I stället borde biståndet till Palestina öka kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag blev väldigt glad när regeringen beslutade att stödja Gaza med ytterligare 150 miljoner. Men glädjen blev kortvarig, då jag upptäckte att det handlar om att i första hand ta pengar från andra utsatta palestinier och omfördela dem till Gaza.

Regeringen tar 80 miljoner från UNRWA och skickar till Gaza. Det är ett oerhört stort slag mot en grupp människor som är helt beroende av stöd för sin överlevnad. UNRWA har sedan 1949 stött palestinska flyktingar som förlorat sina hem och sin försörjning som ett resultat av kriget 1948. Stödet går främst till skolor och utbildning, hälsovård och infrastruktur. Nu skär alltså regeringen ned stödet till UNRWA med 80 miljoner och använder dessa pengar till katastrofstöd till Gaza.

Det är bra att stödet till Gaza ökar, men det får inte ske på bekostnad av de mest utsatta palestinierna i flyktingläger. De som drabbas hårdast är återigen framför allt barnen, som kan förlora sitt sista hopp om en annan framtid med skola och utbildning. Det behövs i stället ett utökat stöd både till UNRWA och till Gaza.

(Applåder)

Fru talman och biståndsministern! Jag hör hela tiden ministern tala om hur svenska intressen ska gynnas med hjälp av biståndet. Det är inte så biståndet är tänkt att användas. Biståndet ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv som ska utgå från fattigas behov och inte ha ett fokus på svenska intressen. Det sätter hela biståndspolitiken i gungning, och jag är djupt orolig för vad som kommer att hända.

Jag hör inte heller att ministern ser vikten av andra viktiga insatser som att bygga en stark rättsstat och satsa på en generell välfärd med bra utbildning för barn, SRHR-aktiviteter, resurser för kvinnor och flickor och så vidare. Det här är ett långsiktigt bistånd som är så otroligt viktigt om man på allvar vill komma till rätta med de stora orättvisor som finns i världen.

Jag vill uppmana ministern att tänka om ifall han menar allvar med att reformagendan för bistånd ska tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Lägg då åtminstone reformagendan för bistånd på riksdagens bord för att ge oss möjlighet att på allvar diskutera frågan! Det är det minsta man kan begära när det nu sker ett paradigmskifte runt biståndet. En så stor omläggning av svenskt bistånd som den som nu sjösätts måste ske i en så öppen och transparent ordning som möjligt.

Jag är fortfarande oroad över utvecklingen på biståndsområdet. Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från mottagarens villkor, inte från att gynna svenska intressen. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna presenterat en politik som går i motsatt riktning. Det oroar mig fortfarande.

Fru talman! Ministern vill förändra biståndet bland annat genom att minska resurserna till biståndet. Jag har sällan sett en verksamhet bli bättre för att verksamheten får mindre resurser till sitt förfogande. Det brukar snarare vara tvärtom. Det svenska biståndet har ett väldigt gott anseende. Det har fått oerhört bra betyg i globala mätningar. Jag förstår inte den enorma ivern att förändra något som har fungerat riktigt bra.

I utkastet till reformagendan är man tydlig med att svenska intressen ska ligga till grund för den nya biståndspolitiken. Det går helt emot principerna om hur bistånd ska bedrivas. Kan handelspolitiken användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet. Men man ska vara tydlig med att det inte är detsamma som bistånd.

Handelspolitiken och biståndspolitiken har olika syften och mål. Behoven är som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder. Svenska intressen och affärsmöjligheter gynnas däremot främst i medelinkomstländer. Biståndspolitiken ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och utgå från fattigas behov. Ett fokus på svenska intressen sätter hela biståndspolitiken i gungning.

Att regeringen i sitt utkast ensidigt skriver om hur det endast är marknadsekonomisk näringslivsutveckling som kan skapa förutsättningar att nå biståndspolitikens övergripande mål visar en bristande insikt om bland annat vikten av en fungerande rättsstat, starka och oberoende institutioner, en stark generell välfärd, utvecklad hälso- och sjukvård och social trygghet som omfattar alla. Barns möjligheter till en god skolgång nämns nästan inte över huvud taget. Vi vet att god skolgång och bra utbildning är en oerhört viktig framgångsfaktor som inte kan underskattas, inte minst när det gäller unga flickor.

Jag besökte i veckan Zambia tillsammans med riksdagens SRHR-nätverk för att studera det svenska biståndet på plats när det gäller dessa frågor. Jag kunde se att vårt bistånd gör nytta för att förhindra till exempel barnäktenskap och tonårsgraviditeter och för att stödja flickor och kvinnor som utsatts för könsbaserat våld. Den typen av bistånd måste öka och inte minska. Jag är rädd att det inte kommer att bli fallet med den nya biståndspolitiken.

Med migrationspolitiska villkor och en tätare koppling mellan bistånd och handel går Sverige på tvärs mot principerna om ett effektivt bistånd. Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av de befintliga riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.

I utkastet till reformagendan liksom i den förda politiken koncentreras fokus i biståndet till Europa och framför allt Ukraina. Situationen i Ukraina är akut. Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig har orsakat en omfattande förödelse, och tiotusentals civila har dödats och skadats.

Ukraina behöver självklart internationellt stöd. Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll när det gäller både humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnad. Samtidigt pågår en rad andra kriser, krig och konflikter runt om i världen. Den pågående konflikten mellan Hamas och Israel har till exempel lett till tusentals civila dödsoffer, och hungerkrisen i Somalia och fattigdomen i Myanmar är bara några exempel. Därför menar vi att stödet till Ukraina ska ske i form av additionella medel, det vill säga utöver den befintliga biståndsbudgeten.

På samma sätt väljer regeringen att öka svenskt klimatbistånd volymmässigt samtidigt som man skär ned biståndet i dess helhet. Det innebär att viktiga insatser på andra områden går förlorade.

Även andra viktiga områden tar stryk av regeringens omsvängning. Det märks bland annat på det minskade stödet till civilsamhället, en drastisk neddragning på informationsstödet och en kraftig minskning av anslaget till forskningsbistånd. Det är inte heller ett effektivt bistånd.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag är dock djupt oroad över utvecklingen på biståndsområdet, och jag blir inte helt lugnad av ministerns svar.

Sverige ska enligt min uppfattning vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från mottagarens villkor. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna presenterat en politik som jag tycker går i motsatt riktning. Att man redan tidigare har övergett enprocentsmålet och därmed sänkt biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett hårt slag mot de människor som har det allra svårast i världen.

För första gången på tre årtionden ökar återigen den extrema fattigdomen i världen. I slutet av förra året rörde det sig om närmare 700 miljoner människor, enligt Världsbanken. I detta svåra läge väljer regeringen att skära ned det svenska biståndet. Jag tycker att det är skamligt.

Vänsterpartiet står däremot upp för världens fattiga i sitt budgetförslag och avsätter 1 procent av bni till bistånd. Det går att göra om den politiska viljan finns.

Ministern sa i sitt svar att en reformagenda för biståndet ska tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet och att den ska presenteras under hösten. Jag tycker dock att processen för att ta fram agendan tvärtom har präglats av brist på just transparens och dialog. Detta är också en uppfattning som delas av en överväldigande majoritet av de organisationer från civilsamhället som jag har träffat.

Ministern sa i sitt svar att utrikesutskottet har informerats om arbetet, vilket stämmer, och att samtliga partier har varit inbjudna till konsultation på UD angående agendan. Jag deltog själv på mötet på UD. Jag uppfattade det mer som ett informationsmöte och inte som något som kan kallas för dialog med ett givande och tagande.

Vänsterpartiet beklagar att reformagendan inte kommer till riksdagens bord som en proposition eller åtminstone en skrivelse. En så stor omläggning av svenskt bistånd som nu sjösätts måste ske i en så öppen och transparent ordning som det bara är möjligt.

Regeringen har inte heller presenterat en tidpunkt för när arbetet ska vara klart utan har bara sagt att det ska vara färdigt någon gång under hösten. Att få diskutera innehållet i den kommande reformagendan på annat sätt än i en begärd interpellationsdebatt tycks vara uteslutet.

Varför är regeringen så rädd för en ordentlig debatt om reformagendan i riksdagen? Jag tycker att det är ett stort demokratiskt underskott angående en fråga som engagerar så många människor i vårt land.

Ett utkast till reformagendan har dock läckt ut, och jag har tagit del av innehållet i detta. I den föreslagna texten sätts det paradigmskifte som regeringen tidigare har talat om på pränt. Regeringens och Sverigedemokraternas politik bryter mot en lång tradition av svensk biståndspolitik. Med migrationspolitiska villkor och en tätare koppling mellan bistånd och handel går Sverige på tvärs mot principen om ett effektivt bistånd.

Att koppla bistånd till svenska företags export är varken tillåtet enligt OECD:s överenskomna rekommendationer eller särskilt effektivt. Siffror från OECD visar att det blir uppemot 30 procent dyrare för biståndets mottagare. Jag tycker inte att denna inriktning är ett effektivt bistånd.

Fru talman! Självklart ska vi fördöma Hamas fruktansvärda terrorangrepp. Men vi måste också fördöma när Israel begår krigsbrott. Att bomba sjukhus i Gaza är ett krigsbrott. Det är ingen tvekan om det.

Josep Borrell, utrikeschef i EU, har sagt att en strypning av biståndet i den här situationen tjänar bara terroristerna på. Vi vet att det svenska biståndet går till demokratikämpar, kvinnorättsorganisationer och människor som kämpar för demokrati och frihet. Att strypa det är verkligen att gå Hamas ärenden.

Fru talman! Min fråga går till biståndsministern.

Under de senaste dagarna har vi sett hur Israel bombat ett stort antal sjukhus i Gaza. Många har dödats, även många barn. Det är ett krigsbrott som måste fördömas, precis som vi fördömer Hamas vidriga terrorangrepp på civila israeler. Men det är fel att straffa hela det palestinska folket, vilket nu sker. Läget i Gaza är katastrofalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Att i det här läget pausa svenskt bistånd är djupt felaktigt. Det gynnar bara Hamas, eftersom biståndet till stora delar går till människorätts- och demokratikämpar som jobbar mot Hamas. I stället borde biståndet till Palestina nu öka, särskilt till Gaza där det råder akut brist på mat, vatten, el och mediciner.

Kommer biståndsministern att arbeta för ett ökat bistånd till Gaza?

Herr talman! Tack, ministern, för det fortsatta svaret! Jag instämmer verkligen i hur viktig den här expertgruppen är, såklart, och hoppas att regeringen kommer att fortsätta fokusera på att den kommer till ett resultat. Jag hoppas också att vi kommer att fortsätta lyfta frågan om gasattackerna mot skolflickor på ett tydligt sätt så att vi verkligen kan utreda vad som hänt i den frågan. Tusentals och åter tusentals unga skolflickor har blivit offer för giftattacker i Iran, och det får inte tystas ned och glömmas bort.

Gärningsmännen vill bestraffa eleverna för fredligt motstånd: Runt om i landet har dessa motsatt sig strikta klädkoder genom att ta av sig sina huvuddukar på offentliga platser, såsom i skolor. Gasattackerna är ett hot mot skolflickornas hälsa och framtid. De förstör barns möjligheter till jämlik och trygg skolgång. Det är alltså otroligt viktigt att vi går på djupet med detta och inte ger oss. Vi måste fortsätta trycka på tills vi verkligen får svar och de ansvariga ställs inför rätta, så att detta inte fortsätter och tystas ned.

Sverige och omvärlden kan inte se på medan flickors och kvinnors rättigheter fortsätter att kränkas varje dag i en av världens hårdaste diktaturer. Vi måste fortsätta stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter varje dag. Även om vi inte längre ser de här stora protesterna på gatorna fortsätter protesterna på ett annat sätt, och vi måste verkligen stå bakom det iranska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst flickors och kvinnors.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för förtydligandet! Jag är väldigt glad för att utrikesministern delar min oro och säger att Sverige kommer att följa situationen i Iran mycket noga och jobba för detta i EU med skärpta sanktioner och annat sådant som jag tycker är jätteviktigt.

Men jag hör fortfarande inte något om att driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna. Jag hör inte heller ett tydligt avståndstagande och fördömande av just giftattackerna, som ju interpellationen handlar om. Jag skulle vilja att ministern tydliggör det.

Giftattackerna måste ses mot bakgrund av händelserna som inleddes med att 22-åriga Mahsa Jina Amini dog efter att ha blivit misshandlad i häktet för att ha burit slöjan på fel sätt. Det ledde till massprotester både i Iran och i övriga världen, och demonstranterna krävde att regimen skulle avgå.

Protesterna handlade om så mycket mer än bara rätten att klä sig som man vill. Händelsen var en gnista som tände en eld hos det iranska folket, som alltför länge förvägrats grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Tusentals demonstranter greps, hundratals dödades och många har till och med avrättats som ett resultat av demonstrationerna.

Moralpolisen drog sig tillfälligt tillbaka, men nu ser vi återigen hur de patrullerar Teherans gator. Vi ser inte längre de stora demonstrationerna och protesterna, för det har helt enkelt blivit för farligt att demonstrera. Men protesterna har inte avstannat, utan de tar sig nya uttryck.

Det är otroligt viktigt att Sverige och omvärlden fortsätter att stå upp för kvinnors och flickors rättigheter, för demokrati och för mänskliga rättigheter i Iran. Alla de tusentals unga skolflickor som så modigt har stått upp för sina rättigheter ska inte ha kämpat förgäves. Alla de tusentals unga skolflickor som utsatts för de brutala giftattackerna måste få upprättelse. Det handlar om barn som har utsatts för ett brutalt övergrepp. Vi måste se till att skolflickorna garanteras fortsatt skolgång. Vi vet hur viktigt det är med skolgång, särskilt för flickor i ett land som Iran.

Enligt Amnesty har myndigheterna bland annat hemlighållit information om giftattackerna, och man har inte vidtagit tillräckligt starka åtgärder för att skydda barnen. Protester från bland annat lärarfacket har bemötts med våld, pepparsprej och tårgas. Demonstranter och journalister har fängslats. Det finns också misstankar om att den iranska lagstiftningen som diskriminerar och nedvärderar kvinnor uppmuntrar gärningsmännen att ta lagen i egna händer. Det finns med största sannolikhet kopplingar till iranska myndigheter bakom giftattackerna.

Från flera håll har röster höjts för en oberoende utredning av FN. Jag menar att Sverige i EU och i FN bör agera för att fler länder ansluter sig till att få till en FN-ledd utredning av giftattackerna mot skolflickor. Det skulle sätta fokus på frågan på ett tydligt sätt och öka trycket på den iranska regimen.

Är ministern beredd att driva frågan i FN och EU om en FN-ledd utredning om giftattacken mot skolflickorna? Och är ministern beredd att tydligt fördöma giftattackerna?

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation angående giftattacker mot skolflickor i Iran!

Svaret är i många delar positivt och bra, och jag välkomnar verkligen det som regeringen har gjort när det gäller situationen i Iran och de åtgärder som har vidtagits. Men jag anser att utrikesministern hade kunnat vara betydligt tydligare och skarpare i sitt ställningstagande angående giftattackerna mot skolflickor, som interpellationen ju handlar om.

Jag skrev interpellationen före sommaren. Sedan dess har mycket hänt. Vi ser att det inte längre är samma fokus på flickors och kvinnors situation i Iran. Men det betyder inte att vi får luta oss tillbaka. Sverige och omvärlden måste fortsätta att på ett mycket tydligt sätt stå upp för flickors och kvinnors rättigheter i Iran och för demokrati och mänskliga rättigheter.

Det råder ingen som helst tvekan om att giftattackerna verkligen ägt rum och drabbat tusentals och åter tusentals unga skolflickor. Det är något som en rad oberoende källor och medier vittnar om som till exempel Amnesty International och Human Rights Watch.

Sedan slutet av förra året har internationella medier rapporterat om hur flickor i Iran utsatts för attacker med giftig gas i skolan. Den första attacken ägde rum den 30 november i staden Qom. Då förgiftades 18 flickor. Sedan dess har tusentals och åter tusentals flickor utsatts, varav många har tvingats att uppsöka sjukhus.

Enligt Amnesty International rapporterar man om att över 300 attacker ägt rum och 13 000 flickor tvingats uppsöka sjukhus som resultat av giftattackerna. Myndigheterna i Iran har vägrat att bekräfta uppgifterna. Tvärtom har myndigheterna snarare underskattat allvaret och omfattningen av attackerna. Skolflickors symtom har avfärdats som stress, dåligt beteende eller som mental smitta. Gasförgiftningarna har orsakat hostningar, andningsbesvär, hjärtklappning, huvudvärk, illamående och förlorad känsel i ben och armar.

Skolflickor i Iran har visat på ett oerhört mod och gått spetsen för protestaktionerna som fick sin början i september i fjol då 22-åriga Jina Mahsa Amini dog efter att ha blivit misshandlad av moralpolisen för att hon burit slöjan på fel sätt. Det var något som ledde till massprotester runt om i landet och i omvärlden. Skolflickor visade sitt stöd till demonstranterna bland annat genom att ta av sig huvudduken i skolan. Syftet med giftattackerna är tydligt. Det handlar om hämnd för flickornas engagemang och om att hindra skolflickor att gå i skolan.

Den iranska regimen har gripit ett antal misstänkta, men man har misslyckats med att utreda attackerna på allvar. Attackerna är ett allvarligt hot mot miljontals iranska flickors rätt till utbildning och hälsa. De ansvariga måste ställas till svars. Flickorna måste få upprättelse.

På vilket sätt arbetar Sverige för att sätta press på den iranska regimen för att skydda flickor mot våld och säkerställa deras rätt till utbildning? Tänker utrikesministern med kraft driva frågan om en oberoende utredning i FN angående giftattackerna mot skolflickor i Iran? Och avser utrikesministern att kraftigt fördöma attackerna mot iranska skolflickor?

Herr talman! I en tid när Europa står inför flera stora utmaningar med ökade motsättningar och spänningar blir det extra viktigt att Sverige stärker sitt engagemang i Europarådet och intensifierar arbetet för Europarådets kärnvärden: att värna de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer och ett demokratiskt styrelseskick. Europarådet är trots allt det enda mellanstatliga organ där i stort sett samtliga europeiska länder ingår och utgör därmed en viktig plattform för dialog, utbyte och samarbete.

Tyvärr kan vi konstatera att utvecklingen går åt helt fel håll i flera europeiska länder när det gäller respekten för mänskliga rättigheter, organisations- och mediefrihet och kvinnors och hbtqi-personers rättigheter. Särskilt oroande är utvecklingen i länder som Ryssland, Turkiet, Ungern, Rumänien, Azerbajdzjan och Polen.

Jag tänker i mitt anförande fokusera på vår reservation angående hbtqipersoners rättigheter. Men först, herr talman, vill jag säga något om det fruktansvärda krig som pågår i Europa.

Den ryska invasionen av Ukraina var helt oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Det är en folkrättsvidrig attack och ett angrepp inte bara mot Ukraina utan också mot den internationella rättsordningen. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Det är en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning som vi aldrig kommer att tolerera. Det ukrainska folket behöver vårt fulla stöd både humanitärt och militärt. Det var också helt riktigt att utesluta Ryssland ur Europarådet som en konsekvens.

Herr talman! För Vänsterpartiet är rätten att uttrycka sin sexualitet och sin könsidentitet på sina egna villkor en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter oavsett var i världen man bor. Ingen stat kan med hänvisning till historia, kultur, religion och så vidare hävda att dessa rättigheter inte omfattar alla dess medborgare.

Utvecklingen i världen har i många avseenden gått åt rätt håll. Den globala attitydundersökningen World Value Survey konstaterar att acceptansen för hbtqi-personer har ökat från 5 procent på 1980-talet till runt 20 procent i dag. Samtidigt lever hbtqi-personer i många länder under förtryck i form av repressiv lagstiftning, hatbrott och osynliggörande.

Europarådet har de senaste åren blivit en allt viktigare arena för att lyfta upp frågorna rörande hbtqi-personers rättigheter. Där märks inte minst att arbetet för transpersoners rättigheter ger resultat. Europadomstolen för mänskliga rättigheter har vid flera tillfällen prövat fall rörande hbtqi-personers mänskliga rättigheter och riktat tydliga uppmaningar till berörda medlemsstater. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans har vid flera tillfällen uppmärksammat kränkningar av hbtqi-personers mänskliga rättigheter bland Europarådets medlemsstater.

Motståndet är samtidigt starkt i flera av medlemsstaterna. Öppen diskriminering av hbtqi-personer förekommer på vår egen kontinent. När nationalistiska och högerpopulistiska krafter vinner mark utmanas rätten till ens egen sexualitet och identitet. Polen ger inte längre tillgång till assisterad befruktning för ensamstående kvinnor, och under de senaste åren har närmare hundra lokala parlament antagit homofobiska resolutioner och sedan utropat hbtqi-fria zoner. Risken att förlora pengar från EU har visserligen fått flera regioner att svänga i frågan, men det betyder inte att homo eller transfobin de facto har minskat i landet.

Bulgarien har raderat möjligheten för transpersoner att bekräfta rätt namn och kön i officiella dokument. I Georgien har konstitutionen ändrats så att äktenskap är förbehållet en man och en kvinna. I Turkiet attackerades förra sommarens pride av beväpnad polis. I Ryssland stängs organisationer för hbtqi-personer ned. Under förra sommarens prideparad i Oslo sköts två människor ihjäl och över 20 skadades i en attack mot en gaypub.

Sverige måste fortsätta och ytterligare stärka sitt engagemang för hbtqi-personers rättigheter inom Europarådet. Regeringen bör därför inom samarbetet i Europarådet aktivt arbeta för att alla medlemsstater ska avskaffa all slags diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könskarakteristikum.

Inom Europarådet finns i dag en särskild enhet som arbetar med hbtqifrågor, Sexual Orientation and Gender Identity Unit. Detta är ett viktigt organ för att uppmärksamma hbtqi-frågorna i Europa. Bland annat bevakar man utvecklingen i medlemsstaterna och ger ut rapporter. Sverige bör arbeta för att finansiellt och organisatoriskt stärka enheten Sexual Orientation and Gender Identity Unit inom Europarådet i syfte att säkerställa att enheten kan arbeta långsiktigt.

Därmed vill jag yrka bifall till reservation nummer 1.