Lotta Johnsson Fornarve

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten, för de vänliga orden! Jag tycker som sagt att Aron Emilsson har fungerat väl som ordförande. Däremot företräder han ett parti som jag inte har mycket till övers för.

När det gäller vårt stöd till olika organisationer och så vidare har vi varit väldigt tydliga med att inga pengar ska gå till någon form av terrorism. Vi har tagit tydligt och klart avstånd från Hamas. Vi har gjort upp med de personer som har delat saker och uttryckt sig på ett felaktigt sätt. De finns inte längre med på våra listor och kommer inte längre att representera Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är ett parti som är tydligt och klart antirasistiskt. Vi står upp för alla människors lika värde, mot all form av diskriminering. Det är mer än man kan säga om det parti som Aron Emilsson företräder, som ju har rasistiska rötter. Det är någonting ni får bära med er.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tackar Aron Emilsson för frågan. Jag vill också passa på att tacka honom för samarbetet i utskottet; jag tycker att Aron Emilsson har gjort ett bra arbete som ordförande.

Precis som Olle Thorell nämnde står Sverigedemokraterna dock inte upp för ett generellt och bra bistånd. Det finns mycket att kritisera Sverigedemokraterna för, precis som jag gjorde gällande Hepaticas biståndsverksamhet. Bistånd har till exempel gått till en organisation i Brasilien som är abortmotståndare och som bekämpar hbtq-personers rättigheter. Det är raka motsatsen till hur svenskt bistånd får användas, och det är otroligt märkligt att man har kunnat hamna där.

Självklart tar jag avstånd från alla former av extremism, och självklart ska inga biståndsmedel gå till Hamas eller andra terrororganisationer. Aron Emilsson hänvisade till att vår biståndsorganisation Vänsterns Internationella Forum har haft ett samarbete i Palestina. Det här biståndsprojektet går flera år tillbaka i tiden. Detta var alltså långt före Hamas angrepp den 7 oktober. Stödet gavs genom ett samarbete med Enhetslistan i Danmark.

Vi stödde olika palestinska ungdomsorganisationer för att de skulle få möjlighet att träffas, prata, diskutera och försöka samarbeta för en fredlig lösning. I efterhand fick vi veta att DFLP stödde Hamas angrepp. Det var dock långt efter att projektet hade avslutats.

Sida har granskat projektet. Vi har sett att de medel som betalats ut inte har gått till något annat än det som avsågs, alltså stöd till ungdomars fredsarbete.

Herr talman! Vi debatterar nu det humanitära biståndet, men jag tänker ta mig friheten att debattera biståndet lite bredare mot bakgrund av att det här är min sista riksdagsdebatt som biståndspolitisk talesperson och min sista debatt i riksdagens talarstol över huvud taget – efter tolv år.

Jag vill börja med att tacka alla kollegor i utrikesutskottet för gott samarbete. Precis som sades tidigare har vi haft tuffa debatter, men vi har ändå respekterat varandra och till och med haft trevligt tillsammans utanför talarstolarna. Det uppskattar jag verkligen.

Självklart vill jag rikta ett enormt tack till vårt fantastiska kansli under ledning av kanslichef Martin Brothén. Utan kansliet hade vi ledamöter inte klarat vårt uppdrag över huvud taget. Jag vill även rikta ett stort tack till kammarkansliet och till talmanspresidiet för allt ert slit. Jag vet ju av erfarenhet som vice talman att det ibland är oerhört tufft att få allt att fungera. Och jag vill rikta ett stort tack till all övrig personal inom Riksdagsförvaltningen.

Det har varit en stor ära att få representera Vänsterpartiet i riksdagen under de här tolv åren.

Jag ska nu återgå till biståndet. Jag kan konstatera att vi har en regering som i ganska snabb takt håller på att slå sönder ett väl fungerande bistånd. I december 2023 presenterade regeringen sin reformagenda för biståndet. Agendan innebär en fullständig omläggning av ett tidigare väl fungerande svenskt bistånd. Dessutom har regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, beslutat att frångå det etablerade enprocentsmålet och sänkt biståndet drastiskt. Detta sker i en tid när behoven är större än någonsin, inte minst som ett resultat av Trumps slakt av amerikanskt bistånd, något som kommer att leda till att miljontals människor riskerar att dö och att ännu fler riskerar att stå utan stöd.

Att Tidöregeringen då kastar enprocentsmålet över bord är ett svek mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd. De som drabbas hårdast är kvinnor och barn, som får sämre tillgång till skola och mödra- och hälsovård.

Jag kan dock lova att när Vänsterpartiet får inflytande över biståndet kommer Vänsterpartiet att göra allt det kan för att snarast möjligt återställa biståndet till enprocentsnivån. Något annat är inte värdigt ett rikt land som Sverige. Vi har råd att investera både i vår egen välfärd och i ett bra bistånd. Det handlar om att göra rätt politiska prioriteringar.

Biståndet ska gå till de fattigaste och mest utsatta människorna i världen. Men i december 2025 beslutade regeringen att fasa ut Sveriges landstrategier i Liberia, Moçambique, Tanzania, Zimbabwe och Bolivia. Tidigare har stödet till Kambodja, Afghanistan, Jemen, Mali, Burkina Faso och Sydsudan fasats ut. Detta får enorma konsekvenser för de fattigaste och allra mest utsatta människorna i världen. Viktiga projekt för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet dras in, och utvecklingen riskerar att rullas tillbaka.

Biståndet till de västsahariska flyktinglägren har också dragits in. Det var inte stort, men varje krona är viktig i den svåra situation som de västsahariska flyktingarna lever i. I över 50 år har närmare 180 000 sahariska flyktingar levt i Saharas öken under mycket svåra förhållanden. Jag besökte lägren i höstas och fick då veta att de FN-organ som fanns på plats bara fått cirka en tredjedel av sina behov tillgodosedda. Det här kan få förödande konsekvenser.

Riksrevisionen konstaterar att humanitär personal på ambassader underlättar uppföljningen, men Riksrevisionen konstaterar också att det finns utmaningar i fråga om fördelningen av personalresurser och att Sida bör samordna sig bättre internt för att effektivisera arbetet. Regeringen gör i själva verket tvärtom och aviserar att flera ambassader i framför allt Afrika helt kommer att läggas ned. Det kommer självklart att drabba biståndet hårt.

När Sverige och andra demokratiska länder vänder Afrika och i viss mån Latinamerika och Asien ryggen lämnas fältet fritt för odemokratiska krafter som Ryssland och Kina. Det är en stor global säkerhetsrisk som kommer att slå tillbaka mot oss själva.

Bistånd har flyttats från några av världens fattigaste till Ukraina. Självklart måste Sverige göra allt för att stödja Ukraina på alla tänkbara sätt, men det bör inte ske på bekostnad av annat livsavgörande bistånd. Vi måste självklart stödja Ukraina, men med medel som inte belastar biståndet. Sverige är ett rikt land. Vi kan både stödja Ukraina och upprätthålla ett bra internationellt bistånd.

Det är viktigt att Sveriges humanitära bistånd håller hög kvalitet, är effektivt och når människor snabbt. Samtidigt är det viktigt att hålla fast vid det som Riksrevisionens granskning faktiskt visar. Sida har ett tydligt fokus på att det humanitära biståndet ska gå till de kriser där behoven är som störst, det vill säga till de fattigaste och mest utsatta människorna i världen. Det är såklart helt grundläggande.

År 2021 beskrevs Islamic Relief av Sida som en organisation med effektiv verksamhet av hög kvalitet. Trots detta stoppades det humanitära stödet nyligen med anledning av regeringens klausul om att inga medel får gå till extremism eller odemokratiska krafter. I Sidas granskning hittades inga organisatoriska kopplingar till våldsbejakande extremism. Inte heller Centrum för våldsbejakande extremism har hittat någon sådan koppling. Stödet stoppades på grund av försiktighetsprincipen och därför att man inte helt kan utesluta en mycket avlägsen koppling. Detta är en princip som är i stort sett omöjlig för någon organisation som verkar i svåra kontexter att värja sig mot.

Ledande chefer på Sida varnar också för konsekvenserna av det indragna stödet. Resultatet blir att Islamic Reliefs projekt i Etiopen, som går ut på att rädda livet på undernärda småbarn, helt stoppas utan att någon tar över. Risken för att små, undernärda barn kommer att dö är stor. Vad är viktigast: att rädda livet på undernärda barn eller en godtycklig och rättsosäker försiktighetsprincip?

Jag förstår att vi från Sveriges sida inte kan stödja alla utsatta människor i världen, men vi borde åtminstone kunna upprätthålla det stöd vi har på plats. Det är ett väl fungerande stöd som räddar livet på undernärda spädbarn.

Det är viktigt att effektivisera, men effektivisering bör inte bli en förevändning för ökad politisk styrning eller för att låta andra faktorer än de humanitära behoven väga tyngre i bedömningen. Det är för mig uppenbart att regeringen har ökat den politiska styrningen av biståndet. Den försiktighetsprincip jag hänvisade till är ett tydligt exempel på detta. Även biståndsministerns direkta inblandning när det gäller stödet till Islamic Relief är ett tydligt exempel. Vi har oberoende och självständiga myndigheter i vårt land. De har rätt att fatta sina egna, självständiga beslut.

Det finns även andra exempel på direkt inblandning i myndigheters beslut. Det gäller bland annat ministerns inblandning i det felaktiga beslutet att dra in stödet till FN-organet UNRWA, som har FN:s mandat att ta tillvara de palestinska flyktingarnas intressen i hela regionen. UNRWA är en helt oumbärlig organisation som behöver mer stöd – inte mindre.

Det är märkligt att regeringen använder sig av en extrem försiktighetsprincip i vissa fall för att förhindra att bistånd hamnar hos någon organisation som har koppling till extremism men samtidigt skickar 100 miljoner i bistånd till projekt som har nära anknytning till Somalias premiärminister, som är en av världens mest korrupta ledare och en känd Hamaskramare. Samma regering för samtal med talibanregimen i Kabul och legitimerar på så sätt ett av världens mest hårdföra islamiststyren. Det är kanske hög tid för regeringen att använda försiktighetsprincipen gentemot sig själv.

Försiktighetsprincipen har heller inte använts när det gäller Sverigedemokraternas biståndsrörelse Hepatica. Denna organisation förvägrades länge medel på grund av alltför stora brister, men efter påtryckningar från regeringen gick det plötsligt utmärkt. Detta skedde trots att Hepatica får svidande kritik från revisionsbyrån Ernst & Young, som i sin rapport skriver att det finns betydande risker, eller kritiska brister, i organisationen. Det har också visat sig att organisationen startat ett samarbete med en organisation i Brasilien som motarbetar abort och bekämpar hbtq-personers rättigheter, vilket helt går emot principerna för hur svenskt bistånd får användas. Nu är det projektet satt på paus, men pengarna har betalts ut.

Sverige har undertecknat the Grand Bargain, en internationell överenskommelse som går ut på att göra det humanitära biståndet effektivare och bättre. En viktig del i detta är att öka lokaliseringen av det humanitära biståndet. Det innebär att man ska arbeta för ökat stöd och ökad finansiering till lokala och nationella aktörer som finns nära de humanitära kriserna. Lokala och nationella aktörer är ofta först på plats för att svara upp mot humanitära behov och finns på plats både före, under och efter krisen. De spelar ofta en avgörande roll i humanitära kriser, och det är därför effektivt att öka stödet till dem.

Riksrevisionens rapport visar att Sidas arbete med att öka lokaliseringen av det humanitära biståndet går trögare än arbetet för att öka andelen fleråriga och flexibla stöd. Det gör det ännu märkligare att stödet till Islamic Relief drogs in. Organisationen hade ett mycket bra samarbete med just lokala aktörer, vilket gjorde att man lättare kunde nå ut i svåra kontexter som det krigsdrabbade Sudan.

Vi har även ett stort antal andra civilsamhällesorganisationer som gör ett utmärkt arbete och som har mycket goda kontakter med lokala aktörer. Jag kan till exempel nämna Rädda Barnen, Röda Korset, Diakonia och Act Svenska kyrkan. Stödet till civilsamhällets aktörer måste stärkas.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en samlad återrapportering om hur Riksrevisionens iakttagelser tas om hand i hela den statliga styrningen av det humanitära biståndet. Vi anser också att lokaliseringen måste få ett konkret genomslag i hur biståndet utformas så att lokala organisationer i humanitära kriser får bättre möjligheter att få finansiering och verka långsiktigt.

Jag vill yrka bifall till reservation 1, som är gemensam för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag vill även önska alla en trevlig sommar.

Herr talman! Tack för svaren, Magdalena Thuresson! Självklart ska inga skattemedel och inget bistånd gå till extremism. Men det har det ju heller inte gjort när det gäller Islamic Relief. Det finns ingen sådan koppling över huvud taget. Det har framkommit i Sidas granskning. Det har också granskats av Centrum mot våldsbejakande extremism. Man har inte hittat någon koppling till extremism över huvud taget.

Här hänvisar man till den, som jag tycker, rättsosäkra försiktighetsprincipen som i stort sett är omöjlig att leva upp till för en organisation som jobbar i de här väldigt svåra kontexterna. Jag tror att man har hårdgranskat Islamic Relief just därför att organisationen har ordet ”Islamic” i sitt namn. Det är en organisation som har gjort ett oerhört viktigt och bra arbete. Det har till exempel handlat om de undernärda barnen, som jag talade om, och om våldsutsatta flickor och kvinnor i Sudan och så vidare.

Det är ett mycket bra arbete som man nu har dragit tillbaka stödet till på grund av en, som jag ser det, väldigt rättsosäker princip. Det finns också ledande chefer på Sida som har varnat för att det kan få mycket allvarliga konsekvenser när man drar tillbaka det här stödet. Det kan leda till att svältande barn riskerar att dö och att stödet till våldsutsatta kvinnor kommer att upphöra.

När det gäller Somalia har man ju flyttat biståndspengar som tidigare har gått till exempelvis jämställdhet. De har flyttats till projekt nära den somaliske premiärministern. Det är ett faktum. Och den somaliske premiärministern har gjort ett stort antal uttalanden där han stöder Hamas. Det är väldigt märkligt att man kan ha så här dubbla måttstockar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för ett gott samarbete, även om vi har olika åsikter. Många gånger och i många frågor tycker jag ändå att det har funnits en fin och bra respekt mellan oss ledamöter i utrikesutskottet. Tack för det!

Nu kommer jag till mina frågor. Magdalena Thuresson säger att biståndet ska gå till de mest utsatta och dem med störst behov. Det är vi överens om. Då kan man fråga sig varför man har dragit in stödet till organisationen Islamic Relief, som ju haft ett väldigt välfungerande biståndsarbete i svåra kontexter, som har fått bistånd under en lång rad år utan anmärkning. Nu drar man alltså in stödet mot bakgrund av den så kallade försiktighetsprincipen. Det har lett till att deras projekt i flyktinglägren i östra Etiopien, som har gått ut på att rädda livet på undernärda spädbarn, helt dras in. Det stödet försvinner. Det är ingen som kommer att gå in och ersätta det. Det finns alltså en stor risk för att de här spädbarnen helt enkelt kommer att dö.

Jag tycker att det är fruktansvärt och omoraliskt att man gör så. Man kan ju fråga sig vad som är viktigast: Är det försiktighetsprincipen eller att rädda livet på små spädbarn?

Magdalena Thuresson säger att inga skattemedel ska komma i närheten av extremism. Då kan man fråga sig varför regeringen använder dubbla måttstockar. Varför skickar man då 100 miljoner till den Hamaskramande premiärministern i Somalia? Det handlar alltså om projekt närstående den somaliska premiärministern, som så tydligt har uttalat ett stöd för Hamas. Detta går ju inte alls ihop! Varför åberopar man försiktighetsprincipen i det ena fallet men inte i det andra?

Herr talman! Det hör inte till vanligheterna att jag begär replik på Olle Thorells anföranden, men jag gjorde det nu därför att jag vill passa på att tacka Olle Thorell för väldigt gott samarbete i utrikesutskottet, framför allt när det gäller de biståndspolitiska frågorna. Olle Thorell är alltid påläst, kunnig och väl insatt i frågorna. Han har en förmåga att föra fram skarp kritik på ett vänligt sätt. Det är inte så lätt alla gånger!

Jag tycker också att vi har samarbetat väl i utskottet. Vi har lyft upp de biståndspolitiska frågorna, och vi har många gånger varit kritiska mot regeringens biståndspolitik. Vi har haft ett gott samarbete med civilsamhället och ställt upp för Palestinafrågan och andra viktiga frågor i biståndspolitiken.

Jag vill framföra mitt varmaste tack och önska all lycka till i framtiden.

Fru talman! Faktum kvarstår, ministern: Det finns ingen koppling mellan extremism och Islamic Relief.

Vi har inte ministerstyre i vårt land. Våra myndigheter är oberoende och självständiga och fattar sina egna beslut i enskilda ärenden. DN och ETC har avslöjat att ministern blandade sig i beslutet om Islamic Relief genom att ha mejlkontakt med styrelseledamoten Ranstorp och med den dåvarande generaldirektören för Sida. Inser inte ministern att detta agerande kan tolkas som inblandning i en myndighets beslut på ett sätt som inte är förenligt med vår grundlag?

Fru talman! År 2021 beskrev Sida Islamic Relief som en organisation med effektiv verksamhet av hög kvalitet. Trots det stoppades nyligen stödet, mot bakgrund av regeringens klausul att inga medel får gå till extremism.

Vid Sidas granskning hittades inga kopplingar till våldsbejakande extremism, och inte heller Center mot våldsbejakande extremism hittade någon sådan koppling. Stödet stoppades på grund av försiktighetsprincipen därför att man inte helt kan utesluta en avlägsen koppling – en princip som är i stort sett omöjlig för någon organisation som verkar i svåra kontexter att leva upp till.

Resultatet blir bland annat att Islamic Reliefs projekt i Etiopien, som går ut på att rädda livet på undernärda småbarn, helt stoppas och att ingen tar över. Risken för att små undernärda barn kommer att dö är stor. Vad är viktigast – att rädda livet på undernärda barn eller en godtycklig och rättsosäker försiktighetsprincip?

Fru talman! Vi vill inte heller höja skatten för hårt arbetande människor. Det är en grov missuppfattning. Vi vill däremot höja skatten för miljardärerna, för dem som har de stora inkomsterna. De, om några, har råd att betala mer i skatt, och de kan ändå leva ett gott liv.

Det är fråga om pengar som vi kan använda till internationellt bistånd, men Moderaterna och Tidöregeringen har prioriterat att sänka skatten för dem med absolut högst inkomster. Det är en helt felaktig prioritering. I stället hade man kunnat prioritera att stärka det internationella biståndet – när världen nu ser ut som den gör.

När miljontals människor faktiskt riskerar att dö av svält ska vi inte dra ned på det svenska biståndet. Då måste vi föregå med gott exempel och stå upp för ett starkt bistånd. Det har vi råd med. Sverige är ett rikt land om vi använder resurserna klokt och förnuftigt.

Självklart ska vi fortsätta att stödja Ukraina på alla tänkbara sätt – militärt, ekonomiskt och humanitärt. Men vi ska inte ta pengarna från annat livsuppehållande bistånd, utan då måste vi ta pengarna för att stödja Ukraina från något annat håll. Vi skulle kunna låna till biståndet, precis som vi lånar till det militära stödet till Ukraina. Vi skulle kunna börja med att låta bli att sänka skatten för dem med de absolut högsta inkomsterna.

Fru talman! Jag tackar för ytterligare svar.

Ministern försöker smutskasta det tidigare svenska biståndet på ett sätt som inte stämmer. Det svenska biståndet har i globala undersökningar fått högsta betyg tidigare. Försök inte få det att se ut som att det svenska biståndet inte skulle ha fungerat väl tidigare! Sedan finns det alltid sådant som skulle ha kunnat bli bättre, men det tidigare biståndet har fungerat väldigt väl – till skillnad från det bistånd som vi ser nu.

Barn utgör en tredjedel av världens befolkning och närmare hälften av befolkningen i de minst utvecklade länderna. Barns rättigheter kränks systematiskt världen över, och barn utestängs från inflytande. Hälften av världens fattiga är barn, och varje år dör omkring fem miljoner barn under fem år, många av dem av undernäring. Nästan 500 miljoner barn lever i en konfliktzon, och varje dag tvingas 29 000 barn på flykt.

Samtidigt gör nedskärningar i det globala biståndet att några av världens mest utsatta barn förlorar möjligheten till stöd och hjälp. Rädda Barnen har rapporterat om hur livsviktiga program har stoppats. Verksamheter för svårt undernärda barn, mödravård i flyktingläger, vaccinationsinsatser och insatser för flickors skolgång har tvingats avslutas.

Kriget i Sudan har lett till en av de största humanitära katastroferna i världen. Barnen i Sudan lever i ett helvete på jorden utan mat, rent vatten, sjukvård och skola.

Hur kan Sverige välja att skära ned sitt bistånd när världen ser ut som den gör?

Trots vapenvilan är Gaza fortfarande en av de värsta och farligaste platserna i världen för barn. Fortfarande dödas barn i Gaza. Flera nyfödda har frusit ihjäl under vintern, och tiotusentals lider av undernäring. I stort sett alla barn i Gaza är traumatiserade som resultat av kriget. Här skulle Sverige kunna göra betydligt mer och börja med att återupprätta stödet till FN-organet UNRWA.

För några dagar sedan kunde vi i DN och ETC läsa om det indragna stödet till biståndsorganisation Islamic Relief, som vi pratade om. Trots granskningar som visar att organisationen inte gjort några fel och att det inte finns några konkreta bevis mot den fick den sitt stöd indraget. Det här med att den på något sätt skulle stödja extremister stämmer alltså inte.

Organisationen har i flera år fått Sidas stöd men inga anmärkningar, tvärtom. Organisationen gör ett oerhört viktigt arbete i konfliktdrabbade länder och når ut till civilbefolkningen på ett mycket bra sätt genom sina goda kontakter med lokala aktörer.

Vi kunde i DN läsa om arbetet i flyktinglägren i södra Etiopien, där man gett stöd till små barn som befinner sig på svältgränsen. När detta stöd nu upphör om några dagar finns det ingen som tar vid. Spädbarn riskerar att dö på grund av det indragna stödet. Det är ett faktum.

Vi kan inte hjälpa alla – självklart inte. Här finns dock ett etablerat, väl fungerande stöd som räddar livet på spädbarn, och det drar vi nu in utan att ersätta det. Hur kan ministern försvara något sådant?

Ministern säger i sitt svar att Sverige är en av världens största humanitära givare och ska fortsätta vara en tydlig kraft för livräddande insatser och skydd för de allra mest utsatta där behoven är som allra störst. Hur tycker ministern att det stämmer överens med verkligheten om vi nu helt överger barnen i Etiopien?

Om regeringen hade gjort en konsekvensanalys av hur nedskärningen av svenskt bistånd och indragna landstrategier drabbar barn och unga kanske detta inte hade hänt. Jag vill åtminstone tro det.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret även om jag i vanlig ordning inte är fullt nöjd.

I december 2023 presenterade regeringen sin reformagenda för biståndet. Agendan innebär en fullständig omläggning av ett tidigare väl fungerande svenskt bistånd. Dessutom har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna beslutat att frångå det etablerade enprocentsmålet och sänka biståndet drastiskt.

Detta sker i en tid när behovet är större än någonsin, inte minst som ett resultat av Trumps slakt av amerikanskt bistånd som kommer att leda till att miljontals människor riskerar att dö och ännu fler stå utan stöd. Att Tidöregeringen då kastar enprocentsmålet överbord är ett svek mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd. De som drabbas hårdast är kvinnor och barn, som får sämre tillgång till bland annat skola och mödra- och hälsovård.

Biståndet ska gå till de mest utsatta och fattigaste människorna i världen, men i december 2025 beslutade regeringen att fasa ut Sveriges landstrategier i Liberia, Moçambique, Tanzania, Zimbabwe och Bolivia. Tidigare stöd till Kambodja, Afghanistan, Jemen, Mali, Burkina Faso och Sydsudan fasas ut. Detta får enorma konsekvenser. Det finns risk att människor kommer att dö som ett resultat av det indragna stödet.

Det tydligaste exemplet är alla de små barn som riskerar att dö i flyktinglägret i södra Etiopien som vi kunde läsa om i DN för några dagar sedan. Om regeringen hade gjort en ordentlig barnkonsekvensanalys har jag svårt att tro att det stödet hade fasats ut.

Jag förstår att Sverige inte kan stödja alla utsatta människor i världen, självklart inte. Men vi borde åtminstone kunna upprätthålla det stöd vi har på plats, ett väl fungerande stöd som räddar livet på undernärda spädbarn.

När regeringen fasar ut det bilaterala biståndet till Liberia lämnar man ett land med djupa sår efter inbördeskrig. Men såren har börjat läka, och utvecklingen går åt rätt håll. Nu riskeras allt detta. Demokratiförsvarare och viktiga jämställdhetsprojekt till stöd för kvinnors organisering och egen försörjning riskeras i Tanzania, Moçambique och Zimbabwe. Viktiga projekt för att stärka hållbart jordbruk för att förhindra naturkatastrofer i Zimbabwe riskerar att gå förlorade. Det här är bara några exempel.

När Sverige och andra demokratiska länder vänder Afrika och i viss mån Asien ryggen lämnar vi fältet fritt för odemokratiska krafter som Ryssland och Kina. Det är en stor global säkerhetsrisk som kommer att slå tillbaka mot oss själva. Vi måste kunna lyfta blicken och se att det finns fler säkerhetshot i världen än de i vår närmaste omgivning.

Ministern hänvisar till vikten av att stödja Ukraina. Jag håller med om att Sverige måste göra allt för att stödja Ukraina på alla tänkbara sätt, men det bör inte ske på bekostnad av annat, livsavgörande bistånd. Vi måste självklart stödja Ukraina men med medel som inte belastar biståndet. Sverige är ett rikt land. Vi kan både stödja Ukraina och upprätthålla ett bra internationellt bistånd.

Jag är djupt oroad över att det svenska biståndet minskas eller helt dras in för några av de fattigaste människorna i världen. Ministern svarar att utfasningarna ska ”analyseras och sammanfattas i de sista strategirapporterna enligt gällande rutin”. Det duger inte, ministern. Konsekvensanalyser måste göras före utfasningen. Uppenbarligen har det inte skett. Sverige lämnar decennier av väl fungerande bistånd utan någon som helst analys som tydliggör vad de indragna strategierna får för konsekvenser för världens fattiga och utsatta och för den globala säkerheten. Jag anser att det är både oansvarigt och väldigt farligt.

Herr talman! Jag tackar Rasmus Giertz för ytterligare frågor. Vi står till 100 procent bakom det svenska militära stödet till Ukraina. Vi menar också att Europa kan bidra betydligt mer till det militära. Det är naturligtvis otroligt viktigt att Ukraina får möjlighet att försvara sig.

Men biståndsmedel ska användas till bistånd och inte till andra saker. Det är väldigt viktigt att skilja på det. Vi menar, som jag har förklarat tidigare, att vi måste hitta ett annat sätt att bistå Ukraina än att ta medel från det internationella biståndet, eftersom behovet av bistånd är så stort som det är i dag. Vi ser hur USA och andra länder har dragit tillbaka sitt bistånd, vilket innebär att miljontals människor nu riskerar att stå utan bistånd. Miljontals människor riskerar att dö på grund av indraget internationellt bistånd – detta är på riktigt. Då måste vi som rikt land kunna göra mer och göra det bättre för att bistå de mest utsatta och fattiga människorna i världen. Samtidigt ska vi naturligtvis fortsätta att stödja Ukraina med allt det som krävs och behövs.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Rasmus Giertz för frågan. Jag vill vara oerhört tydlig med att Vänsterpartiet står bakom stödet till Ukraina på alla sätt: militärt, humanitärt och ekonomiskt. Det ska inte råda något som helst tvivel om var vi står i den frågan. Jag är glad att det råder enighet i Sveriges riksdag om det viktiga stödet till Ukraina.

Självklart har också det här stödet betydelse för oss i Sverige. Det är vi fullständigt medvetna om. Vi befinner oss i en ny säkerhetspolitisk situation, där stödet till Ukraina är oerhört viktigt. Ryssland får absolut inte vinna det här kriget. Det skulle ha stor påverkan på säkerhetsläget i vår omgivning.

Det internationella biståndet till Ukraina menar vi dock bör vara additionellt. Vi vill att Sverige ska ge ett generöst humanitärt bistånd till Ukraina. Men precis som vi har lånat pengar till det militära stödet skulle vi kanske också kunna låna pengar till det internationella biståndet till Ukraina eller på andra sätt hitta additionella medel som inte tas från det internationella biståndet.

Till att börja med hade ni kunnat låta bli att sänka vårt internationella bistånd så dramatiskt som ni gjort, för det har dragit undan medel. Det är nästan 20 miljarder som har försvunnit ur det internationella biståndet. Dessa medel skulle ha gjort stor nytta med tanke på att det ser ut som det gör i världen i dag. Behovet av bistånd är större än någonsin.

Nu är det ingen hemlighet att Sverigedemokraterna gärna hade halverat det internationella biståndet. Det ska vi vara tydliga med. Vänsterpartiet vill i stället stå upp för ett generöst internationellt bistånd både till Ukraina och till resten av världen. Det behövs, och vi har den möjligheten. Som rikt land kan vi göra både och.

Herr talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är folkrättsvidrig och en humanitär katastrof. Den ryska invasionen och ockupationen är ett flagrant brott mot principerna om fred, avspänning och internationellt samarbete. Rysslands angrepp är oprovocerat, olagligt och oförsvarligt. Ryssland kränker Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och kultur och utsätter det ukrainska folket för ett stort lidande som kommer att drabba generationer av ukrainare.

Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att själv få styra över sin framtid måste försvaras. Ukrainas folk kan inte lämnas ensamt med den ryska militära övermakten. Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina. Vi är oerhört glada över att det finns en enighet i Sveriges riksdag om det viktiga stödet till Ukraina.

Sverige ska självklart bidra aktivt till en rättvis fred i Ukraina. Det är endast Ukrainas befolkning som har rätt att bestämma över Ukrainas framtid. Alla samtal och planer för fred måste inkludera Ukraina och ske på Ukrainas villkor.

Folkrättsbrott måste få konsekvenser. Vänsterpartiet står därför bakom sanktionerna mot Ryssland och har gjort det ända sedan annekteringen av Krim 2014. Vi vill skärpa sanktionerna ytterligare och sätta stopp för den ryska skuggflottan i Östersjön.

Herr talman! Som ett resultat av kriget har många ukrainska flyktingar kommit till Sverige, men här lever de många gånger under tuffa ekonomiska förhållanden på grund av regeringens allt striktare politik. Vänsterpartiet är djupt kritiskt mot detta och har flera gånger föreslagit åtgärder och förbättringar.

Herr talman! Stödet från EU till Ukraina behöver vara omfattande och långsiktigt. EU har i dag särskilda representanter för en rad länder och områden. Som en del i detta anser vi därför att EU bör utse en särskild representant även för Ukraina.

Det är glädjande att det ukrainska parlamentet numera godkänt Romstadgan och att man sedan den 1 januari 2025 är ansluten till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, så att eventuella krigsbrott som begås, av alla parter, kan utredas.

Herr talman! Krig innebär alltid en stor miljöpåverkan. Det är sönderslagen infrastruktur, kollapsade energisystem, förstört jordbruk, ökade utsläpp av växthusgaser, förorenad mark och förorenat vatten. Krigets lagar slår fast att det bara är militära mål som får attackeras. Eftersom miljön räknas som civilt mål ska den skyddas. Men FOI konstaterar att Ryssland inte följer krigets lagar. Ett exempel är den ryska sprängningen av Kachovkadammen 2023. Tiotusentals människor fick sina hem översvämmade, och dricksvattenförsörjningen havererade. Strider nära Europas största kärnkraftverk, Zaporizjzja, har lett till stor oro inte bara i Ukraina utan i hela Europa.

Miljöhänsyn och ekologisk hållbarhet måste vara en central del i återuppbyggnaden av landet. Sverige bör arbeta tillsammans med Ukraina för att dokumentera de miljöbrott som har begåtts för att säkerställa en ekologiskt hållbar uppbyggnad av landet och att Ryssland hålls ansvarigt för de miljöskador som man har orsakat.

Herr talman! Regeringens redogörelse visar tydligt de omfattande och långvariga konsekvenser som personminor orsakar. Minor fortsätter att döda och skada människor och hindra återuppbyggnaden under lång tid. Det understryker behovet av att inte enbart stödja minröjning utan också tydligt upprätthålla och försvara det internationella förbudet mot personminor.

Herr talman! Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna beslutat att frångå enprocentsmålet i biståndet, som legat fast i decennier. Det har inneburit en drastisk sänkning av det internationella biståndet i en tid när behoven är större än någonsin. Att Sveriges regering med stöd av Sverigedemokraterna kastat enprocentsmålet överbord är ett svek mot de miljontals människor i världen som är i behov av internationellt bistånd.

Regeringen har dessutom valt att koncentrera Sveriges internationella bistånd till EU:s närområde och Europa, framför allt Ukraina. Regeringen har bland annat avslutat biståndet till en rad av världens fattigaste länder i Afrika och Asien. Det får katastrofala konsekvenser för några av världens mest utsatta människor.

Herr talman! Situationen i Ukraina är akut. Rysslands anfallskrig har orsakat en omfattande förödelse och splittrat familjer. Tiotusentals civila har dödats eller skadats. Barn har traumatiserats. Att Ukraina behöver internationellt stöd är självklart. Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll både när det gäller humanitärt stöd och för återuppbyggnaden.

Samtidigt pågår en rad andra kriser, krig och konflikter runt om i världen. När regeringen drar undan mattan för viktiga biståndsprojekt i andra länder är det kvinnor, barn och utsatta grupper som drabbas hårdast. Vänsterpartiet menar därför att stödet till Ukraina måste ske i form av additionella medel, det vill säga utöver den befintliga biståndsbudgeten. Vi kräver att regeringen ska återkomma med en strategi för detta.

I regeringens Strategi för Sveriges uppbyggnads- och reformsamarbete med Ukraina 2023–2027 ingår jämställdhet som ett av de mål som Sidas verksamhet ska bidra till. Samtidigt minskar Sveriges engagemang för jämställdhet kopplat till biståndet. Det märks både i biståndspolitiken generellt och i stödet till Ukraina.

Ukraina är numera det största mottagarlandet när det gäller svenskt bistånd. Stiftelsen Kvinna till Kvinnas kommande granskning 2026 visar att andelen av biståndet till Ukraina med jämställdhet som huvudsyfte för 2025 låg på endast 1,7 procent. Andelen med jämställdhet som huvud- eller delsyfte ligger på sammanlagt 32 procent. Det är mindre än hälften av biståndet i stort.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet slår bland annat fast att alla fredsinsatser ska se till kvinnors och mäns olika behov av säkerhet och att alla återuppbyggnadsprocesser efter krig och konflikter ska ha ett genusperspektiv. Jämställdhet är grundläggande för att bygga en stabil och långsiktigt hållbar fred. Regeringen bör därför återkomma med en strategi för hur FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska få genomslag i Sveriges stöd till Ukraina.

Regeringens slopande av den feministiska utrikespolitiken har fått tydliga konsekvenser. Sverige bör ha som mål att minst 50 procent av biståndet till Ukraina ska gå till flickor och kvinnor.

Regeringen har avsatt medel för verksamhet som gynnar kvinnor och flickor i Ukraina. Stödet ska bland annat bidra till psykosocialt stöd, stärkt mödrahälsovård och skydd för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, SRHR. Det är naturligtvis jättebra, men i förhållande till Sveriges totala stöd till Ukraina utgör det en försvinnande liten del. Vänsterpartiet vill att andelen bistånd som avsätts för arbete med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, ska utgöra minst 10 procent av den totala biståndsbudgeten och att den ska öka även i det humanitära biståndet.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3 och till reservation 6, som är en gemensam reservation. Vi står självklart bakom alla våra reservationer.

Herr talman! Tack för svaret, Katarina Tolgfors!

Ledamoten säger att vi måste göra prioriteringar, och det håller jag med om; vi måste alltid prioritera. Det är naturligtvis jätteviktigt att man använder skattemedel på ett bra sätt. Men då tycker jag att det är märkligt att regeringen prioriterar att sänka skatten för dem som tjänar allra mest, när vi ser hur behoven i världen ser ut, hur barnfattigdomen ökar, hur barn riskerar att svälta ihjäl och hur jämställdheten backar. Varför väljer man då att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att behålla ett generöst och bra internationellt bistånd?

Detta handlar inte bara om någon sorts moraliska frågor, även om de naturligtvis är jätteviktiga, utan det handlar också om den globala säkerheten. När vi vänder Afrika ryggen innebär det nämligen att Kina och Ryssland ökar sitt engagemang i de länderna och att odemokratiska krafter får mer inflytande på den afrikanska kontinenten. Det är en global säkerhetsrisk också för oss. Långsiktigt är det alltså väldigt dumt att inte fortsätta ha ett engagemang i de fattigaste och mest utsatta och länderna i världen.

Europa ska kliva fram, säger Tolgfors, och det håller jag naturligtvis med om. Men då borde Sverige kunna föregå med gott exempel, visa vägen och gå i första ledet. I stället för att minska borde Sverige öka sitt bistånd.

Jag tycker fortfarande att det vore på sin plats att vi försöker hitta additionella medel för att stödja Ukraina när det gäller det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet och inte låter världens fattigaste och mest utsatta människor bidra till detta.

Herr talman! Tack, Katarina Tolgfors, för anförandet! Om jag tolkar Katarina Tolgfors rätt var detta ledamotens sista anförande. Jag vill också passa på att tacka för god samverkan och alla debatter vi har haft i replikskiften, men också för många spännande och intressanta gemensamma resor. Tack för det!

Jag vill också passa på att ställa en lite knepigare fråga, när vi ändå står här. Det gäller biståndet till Ukraina. Vi är ju helt överens om stödet till Ukraina. Jag är oerhört glad över att alla politiska partier i Sveriges riksdag står helt enade när det gäller vikten av att så länge som det behövs fortsätta stödja Ukraina på alla tänkbara sätt – militärt, humanitärt, ekonomiskt och på alla vis. Där råder det ingen som helst tvekan om var vi står.

Men samtidigt ser vi hur världens mest utsatta och fattiga människor får det allt svårare, inte minst på grund av det tillbakadragna stödet från USA. Man räknar med att 34 miljoner människor står utan stöd bara på grund av att det amerikanska stödet dragits in, och 14 miljoner riskerar att dö. Då tycker jag att det är märkligt att Sveriges regering lämnar enprocentsmålet och sänker sitt internationella bistånd så drastiskt som man faktiskt gör. Det handlar om närmare 20 miljarder i bistånd som försvinner, som skulle behöva gå till de fattigaste och mest utsatta människorna i världen för att åtminstone bidra lite grann till att möta den enormt svåra situation som de står inför.

Därför menar jag att biståndet till Ukraina borde ske additionellt. Det borde inte tas från det vanliga internationella biståndet, utan här borde man hitta andra medel för att stödja Ukraina. Hur ser ledamoten på det?

Fru talman! Tack för ett bra svar, ministern!

Det är klart att det är bra att det blir en skyndsam process när det gäller Färöarna, Grönland och Åland. Det håller jag verkligen med om.

Det hindrar inte att man sedan kan gå vidare och revidera Helsingforsavtalet lite bredare, för det behövs verkligen. Det är 30 år sedan det reviderades. Sedan dess har otroligt mycket hänt på en rad olika viktiga områden som redan nämnts som klimat, cyberhoten, digitalisering och barns och ungas rättigheter. Här behöver ett arbete göras.

När jag ändå står här och frågar tänkte jag ändå passa på att ställa ytterligare en fråga. Det var flera av oss som tog upp vikten av ett nordiskt ministerråd för transport och infrastruktur. Det är också någonting som Nordiska rådets parlament har fört fram tvärs över landgränserna och partigränserna.

Här finns det en stor enighet om att det är någonting som vi ser som oerhört viktigt för att förbättra transportmöjligheterna, kommunikationerna och infrastrukturen mellan våra nordiska länder. Det gäller inte minst biljettsystem och sådana saker.

Det finns otroligt mycket att göra här. Det har hänt saker i rätt riktning, men mer behöver göras. Vi ser verkligen behovet av ett strukturerat samarbete, och det skulle behövas ett nordiskt ministerråd. Hur ser ministern på det?

Fru talman! Tack, ministern, för ett intressant anförande!

Det är positivt att det händer många bra saker i Norden. Jag skulle vilja ställa frågor om revideringen av Helsingforsavtalet. Nu blev det inte så mycket av det hela. Det handlade bara om statusen för områdena Färöarna, Grönland och Åland.

Självklart tycker vi att det är viktigt att de områdena får en självständig status i Nordiska rådet i sin egen kapacitet. Jag undrar varför man inte har tagit tillfället i akt att försöka revidera Helsingforsavtalet bredare.

Hur har regeringen agerat i den här frågan? Det har hänt väldigt mycket under de ungefär 30 år som gått sedan Helsingforsavtalet reviderades senast, inte minst på klimatområdet.

Klimatförändringarna är ett faktum. Vi ser hur de påverkar de nordiska länderna på ett dramatiskt sätt. Här finns det mycket som skulle behöva diskuteras och föras in i Helsingforsavtalet.

Det gäller också andra områden som digitaliseringen, cyberhoten och säkerhetsfrågorna överlag. Barns och ungas situation är också någonting som skulle behövas skrivas in. Det är också någonting som Ungdomens Nordiska råd har påtalat. Det saknas en paragraf om barn och unga i Helsingforsavtalet. Språket är kanske också lite omodernt och skulle behöva uppdateras.

Jag skulle vilja höra från ministern hur regeringen har agerat för att göra en bredare och mer omfattande revidering av Helsingforsavtalet.

Fru talman! Samarbetet i Norden är av stor betydelse för vårt land inom en rad olika områden. Det nordiska samarbetet är också unikt i sitt slag och ett av världens äldsta regionala samarbeten.

Nordens statsministrar har beslutat att Norden ska vara världens mest integrerade region 2030. Det är bra. Vänsterpartiet delar den synen. Men det måste också betyda något i praktiken. Det finns utan tvivel stora möjligheter att stärka och utveckla det nordiska samarbetet över landgränserna.

Jag beklagar att revideringen av Helsingforsavtalet inte omfattar mer än statusen för Åland, Färöarna och Grönland. Självklart bör de områdena få delta i sin egen kapacitet.

Vänsterpartiet ser positivt på regionala lösningar för att underlätta för dem som bor, arbetar och studerar i gränsregionerna. Det är uppenbart att mer måste göras för att undanröja olika gränshinder. Vi föreslår därför att detta utreds, bland annat genom att man ser över gemensamma avtal mellan de nordiska länderna. En fråga som måste ses över är skattefrågan. Vi menar därför att regeringen tillsammans med de övriga nordiska regeringarna bör se över det nordiska dubbelbeskattningsavtalet.

Fru talman! De nordiska länderna står inför likartade klimat- och miljöproblem. Den ökande temperaturen märks tydligt, särskilt i polarområdet. Det finns tecken på att djur och natur redan är under stor press. Forskare varnar för att medeltemperaturen vid Arktis ökar mellan två och tre gånger så snabbt som på resten av planeten.

Livsmedelsproduktionens påverkan på klimatförändringarna är väl känd. En ökad självförsörjningsgrad skulle göra oss bättre rustade vid kriser och extremväder samt minska vårt importberoende. Sverige producerar bara hälften av allt vi äter medan Finlands motsvarande andel är 80 procent. Vänsterpartiet vill därför se att regeringen tar initiativ till en hållbar nordisk livsmedelsstrategi i syfte att öka självförsörjningsgraden och minska beroendet av import. Detta är viktigt, inte minst ur beredskapssynpunkt.

I samband med olika kriser orsakade av klimatförändringarna behöver också samarbetet mellan räddningstjänsten i de olika nordiska länderna öka, särskilt i gränskommunerna. Det kan handla om bränder, andra naturkatastrofer eller om fjäll- och sjöräddning.

Tyvärr ser Sverige inte ut att nå vare sig de nationella klimatmålen till 2030 och 2040 eller EU-åtagandet när det gäller ESR-sektorn till 2030. Det är inte bara beklagligt utan även oansvarigt. Vi kan bättre än så.

Stora investeringar behövs för att effektivisera transporter av personer och gods. Det innebär inte minst omfattande investeringar i järnväg. På nordisk nivå betyder det framför allt att järnvägen behöver byggas ut. Gränsöverskridande tåglinjer behöver utvecklas, tillsammans med nattåg och ett väl fungerande biljettsystem som är enkelt att använda.

I skrivelsen nämns också hur det nordiska samarbetet under 2025 har utvecklats i frågor om beredskap och civilt försvar som rör gränsöverskridande transporter. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Fungerande kommunikationer är ytterst en totalförsvarsfråga. Nordiska rådet har från parlamentariskt håll över parti, block- och nationsgränser gång på gång påpekat behovet av ett ministerråd för trafik, transport- och infrastrukturfrågor. Vi beklagar att regeringen inte hörsammat detta.

Fru talman! Östersjön är allvarligt hotad. Vi har bland annat föreslagit att det ska införas ett stopp för trålfiske av torsk i hela Östersjön. Vi har också tryckt på för att Sverige och Finland gemensamt ska införa förbud mot trålfiske av strömming vid Ålands hav och sydvästra Bottenhavet för att stärka det ekologiska systemet och småskaligt kustfiske.

Det är glädjande att EU-parlamentet nu har röstat för ett tillfälligt trålförbud. Jag hoppas att kommissionen kommer att lyssna på det. Jag är glad att det finns en samstämmighet mellan samtliga partier om förbud mot trålfiske. Det är jättebra.

Fru talman! Vänsterpartiet är emot att Sverige gick med i Nato, men Natomedlemskapet är nu en verklighet. Vänsterpartiet anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner till våra nordiska och baltiska grannländer.

Det finns en överhängande risk att det blir större och starkare länder som får sätta agendan när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiska frågor i EU. Det gäller även försvarsindustrin. För att Sverige inte ska hamna i bakvattnet krävs det en tydlig och stark agenda för vad vi vill med försvarsindustrin såväl i Sverige som i EU. Vi ser därför positivt på tätare samverkan kring materiel- och försvarsindustrifrågor mellan de nordiska länderna i Nordefco.

I och med Sveriges inträde i Nato förändrades i praktiken den svenska hållningen till kärnvapen. Kärnvapen är en bärande del av Nato, som är en kärnvapenallians. Kärnvapen är ett massförstörelsevapen som, om det användes, skulle få förödande konsekvenser för människor och miljö under oöverskådlig tid. Det finns inga vinnare i ett kärnvapenkrig, bara förlorare.

Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde till exempel uttalanden om kärnvapen när respektive land anslöt sig till Nato i samband med ländernas respektive DCA-avtal. Vänsterpartiets inställning är att Sverige inte ska medverka i några som helst kärnvapensamarbeten. Vi anser att Norden borde vara en helt och hållet kärnvapenfri zon och att Sverige borde anta lagstiftning och förbud mot kärnvapen på svenskt territorium.

En gång i tiden antog faktiskt Nordiska rådet en enhällig resolution om att Norden skulle bli en kärnvapenfri zon. Det är några år sedan, men det är kanske dags att implementera det nu.

Fru talman! När Trump hotar att ta över Grönland är det ett hot mot hela Norden. Det är bra att statsministern tydligt markerar och visar stöd för Danmarks och Grönlands självbestämmande. Annars tycker vi att regeringen är alltför tyst om Trumps imperialistiska ambitioner.

Klimatförändringar, miljöhot och säkerhetspolitiska konflikter i Arktis kommer att direkt påverka vårt land. Vi vill se ett utökat nordiskt samarbete om Arktis.

De nordiska länderna skulle kunna agera mer kraftfullt globalt. Vi ser stora neddragningar i det internationella biståndet, främst från USA men även från andra länder. Tyvärr tillhör även Sverige de länder som kraftigt dragit ned på det internationella biståndet, trots att behoven är större än någonsin. Vi menar att Sverige bör agera för att de nordiska länderna ska hitta en gemensam strategi för att möta attackerna mot neddragningar i biståndet och stödet till jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt till hbtqi-rörelsen. Sverige bör också driva på för att de nordiska länderna ska avsätta 1 procent av bni i bistånd.

Norden har länge legat i framkant när det gäller jämställdhet. Trots det är våld mot kvinnor ett problem i de nordiska länderna. Åren 2017–2024 dödades årligen mellan 10 och 23 kvinnor i Sverige av sin partner, enligt Brottsförebyggande rådet. Jag är därför glad att Vänsterpartiet i Nordiska rådet fick igenom ett förslag om att de nordiska länderna ska jobba mer med frågan om våld i nära relationer.

En tydligt gränsöverskridande fråga är den om samers rättigheter. Enligt folkrätten har urfolk särskilda rättigheter utöver de rättigheter som följer av ställningen som nationell minoritet. Det handlar om rätt till självbestämmande och rätt till de landområden de traditionellt bebor. Samers villkor och rättigheter är en fråga för flera länder, och det är viktigt att Sverige arbetar för att säkra urfolksrätten i hela Norden.

Fru talman! Folkrätten, slutligen, är det internationella regelverk som handlar om hur stater ska agera gentemot varandra. Den bygger på respekt för FN-stadgan, mänskliga rättigheter och rätten till territoriell integritet och förbud mot våldsanvändning. Folkrätten är en grundbult för en fredlig värld.

Dessvärre pågår en mycket allvarlig utveckling i motsatt riktning. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, omvärldens flathet inför Israels folkmord i Gaza och Kinas arbete för att urholka centrala begrepp är tre skilda exempel som alla är angrepp mot folkrätten.

Vänsterpartiet menar att Sverige måste driva på för att de nordiska länderna ska stå upp för alla länders rätt till självständighet och mot ockupation och folkmord. Israels ockupation av Palestina måste fördömas, liksom Marockos ockupation av Västsahara. Sverige bör arbeta för att de nordiska länderna ska erkänna Palestina och Västsahara som självständiga stater. Sverige bör verka för att de nordiska länderna gemensamt ska arbeta för att förhindra att nordiska företag investerar i verksamheter på ockuperad mark oavsett land.

Jag yrkar bifall till reservation 4 och ber om ursäkt för att jag överskred talartiden.

Herr talman! Tack, Margareta Cederfelt, för ytterligare kompletterande frågor!

Jag håller verkligen med om att alla länder ska bidra till FN och att vi gemensamt måste jobba för att driva på och trycka på de länder som inte betalar det de ska till FN-systemet, inte minst USA. Det finns även många andra länder som naturligtvis måste bättra sig. Här har vi en gemensam uppgift som jag gärna tar till mig, för detta är naturligtvis jätteviktigt.

Men det betyder inte att Sverige ska dra sig tillbaka, för det har vi faktiskt gjort när vi har minskat stödet till en rad viktiga FN-organisationer som jobbar för till exempel kvinnors säkerhet, SRHR och jämställdhet – som UN Women, UNFPA och många fler.

I en situation när vi ser hur det internationella biståndet minskar kraftigt, inte minst på grund av det indragna amerikanska stödet, ser vi också hur särskilt kvinnor och flickor drabbas oerhört hårt av detta. I det sammanhanget måste Sverige agera motvikt. En viktig sak är att öka stödet till de viktiga organisationer som jobbar för jämställdhet runt om i världen, som UN Women och UNFPA.

Men också stödet till UNRWA behöver återupprättas, för det är en oumbärlig organisation till stöd för palestiniernas rättigheter.