Niels Paarup-Petersen (C) om (forts. från § 11) Övergripande skolfrågor och Grundläggande om utbildning (forts. UbU7 och UbU8)

Fru talman! Låt mig få berätta om Dalarna, om landskapet där människor i generationer har brukat skogen och jorden, byggt samhällen kring industri och småföretag och låtit kulturen växa genom musik, traditioner och föreningsliv. Dalarna är landskapet där byar och städer har formats av människors arbete, företagande och ansvarstagande. Utvecklingen har inte kommit av sig själv utan har vuxit fram genom att många har dragit åt samma håll. Utvecklingen inom industri, gruvor, teknik och samhälle hade inte kunnat ske på samma sätt utan utbildning. Ska Dalarna fortsätta att utvecklas behöver skolan fungera.

Fru talman! Det fina är att det här inte bara gäller mitt landskap utan hela landet. Beslut som vi fattar om skolan i den här kammaren påverkar vad barnen i hela Sverige får för möjligheter att forma sitt liv och samhällen framöver.

Fru talman! Vi har en värderingskris i den svenska skolan, en kris där de vuxnas auktoritet har urholkats, där gränser har suddats ut och där elever i för liten utsträckning respekterar varandra. För varje elev som stör finns en annan som inte får arbetsro. För varje kränkning finns en annan elev som får allt svårare att gå till skolan nästa dag. För varje regelbrott som inte följs upp byggs en känsla av hopplöshet hos både elever och personal. De elever som vill lära och försöker göra rätt för sig blir i det här läget också de tysta förlorarna. Vi får aldrig acceptera en skola där barn hålls tillbaka för att vuxna inte har verktygen, tiden eller modet att agera.

För att skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag att bilda och fostra krävs struktur, tydlighet och gemensamma normer. Vi måste skapa en skola där kunskap återigen får stå i centrum och där varje barn behandlas med respekt.

Alltför många elever bär tyvärr inte bara på sin ryggsäck på väg till skolan i dag utan också på en klump av oro i magen för vad som ska skrikas i korridorerna den här dagen. Enligt en mätning från organisationen Friends har mobbningen fördubblats de senaste tio åren. Det här behöver mötas på bred front med ett aktivt arbete från skolans sida och med skickliga lärare som agerar och evidenssäkrade antimobbningsprogram, men vi behöver också fånga upp den psykiska ohälsan.

Kristdemokraterna driver på för stärkt elevhälsa, vård- och omsorgssatsningar och satsningar för trygga familjer. Det är nämligen i familjer som fungerar och har tid som man älskas villkorslöst. Där mäts kärlek inte i antalet likes och prissätts inte i märket på tröjan. I familjer som har tid älskas vi för dem vi är, inte för vad vi presterar eller hur vi ser ut.

Fru talman! Flera av skolans problem går också att koppla till skärmarna som tränger ut barnens rörelse och sömn och ersätter dem med det ändlösa skrollandet, timme efter timme, rakt ut i meningslösheten. Läxorna får stryka på foten när de tråkiga uppgifterna konkurrerar med all världens underhållning inom bara en armlängds avstånd. Skolan måste vara kraften som håller emot när Tiktokhjärnan jagar snabba kickar. Det är det tråkiga tragglandet som bygger framtid, inte jakten på nästa blinkande belöning.

Skolan behöver fysiska böcker och mer läsning i största allmänhet. Läsning och böcker bygger empati. Genom att kliva in i olika karaktärers liv får eleverna en djupare förståelse för andra människors situationer och erfarenheter. Det är en viktig del av att bygga ett sammanhållet samhälle. Att bläddra i en bok är en viktig motvikt till den digitala stress som många unga upplever i dag. Fler barn behöver bli borttrollade i böckernas värld i stället för bortskrollade i sociala medie-sfären.

Fru talman! Problemen med utsatthet och mobbning bekräftas och fördjupas av den senaste nationella studien från Forum för levande historia som visar att hälften av eleverna blir retade i skolan varje år. En lite underrapporterad och underdiskuterad faktor är faktiskt att när siffrorna bröts ned på religiös identifikation visade de att framför allt de kristna eleverna är särskilt utsatta. De kristna eleverna är helt enkelt överrepresenterade i statistiken. Detta har ökat med 20 procentenheter sedan den senaste mätningen 2013.

En annan rapport från Sveriges Kristna Råd, från 2020, visar samma mönster: Varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tros skull i skolan. I en fjärdedel av fallen uppger eleverna att det är lärarna som kränker. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Att som elev bli hånad, fördummad och ifrågasatt av sin lärare som man står i beroendeställning till och att dessutom bli det inför sina klasskamrater ska naturligtvis inte ske i ett samhälle som har skrivit under på de mänskliga fri- och rättigheterna.

Värst av allt i undersökningen från Sveriges Kristna Rådd var att eleverna uppger att ingen har brytt sig när de har vänt sig till skolan för att få hjälp. Det gör kränkningen dubbel. Alla som jobbar i skolan måste på ett professionellt sätt kunna hantera att på samma sätt som det finns minoritetsgrupper finns det människor med olika filosofiska och religiösa övertygelser. De ska naturligtvis bemötas med respekt.

Skolans värdegrund vilar på en djup etisk tradition med rötter i den judisk-kristna etiken och den västerländska humanismen. Den lyfter fram alla människors lika och unika okränkbara värde, omtanke om den svage och ansvaret för det gemensamma. Dessa etiska principer måste omsättas i praktisk handling varje dag i alla klassrum. Det behöver få större konsekvenser när skolans värdegrund inte respekteras och elever i stället väljer att behandla andra illa och bryta mot skolans ordningsregler. Utan ordning, regelefterlevnad och respekt för andra skapas snabbt en situation där gränser suddas ut och ansvarskänslan och skolgemenskapen försvagas. I det läget är det de mest utsatta barnen som hamnar i kläm.

I en skola med fasta och tydliga ramar får i stället värme, omtanke och lärande ta den plats som behövs. Vi behöver därför göra mer för att skapa ordning och trygghet i skolan så att fler barn får chansen att lyckas i skolan, får makt över sitt liv och kan förverkliga sina drömmar – en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i båda betänkandena.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna och för ett delat engagemang i de här frågorna!

Vi vill naturligtvis inte att något barn ska behöva gå till skolan med en klump i magen av oro för mobbning eller trakasserier. Kristdemokraterna vill gärna se att man lagstiftar om att alla skolor ska ha ett evidensbaserat antimobbningsprogram. Vi vill gärna se ett nationellt kunskapscentrum mot mobbning som kan ge nationella riktlinjer, lära ut best practice och så vidare. Mycket av detta, även kopplat till ordningsregler och lärares och rektorers skyldighet att ta hand om sådana här saker, kommer också i de propositioner som regeringen lägger på riksdagens bord under våren.

När det kommer till lärarnas administrativa börda finns det på ett sätt en målkonflikt. Om lärare ska kunna upprätthålla ordning i klassrummet och se och ta hand om alla elever behöver de ägna mycket tid åt eleverna och egentligen så lite tid som möjligt åt administration och byråkrati generellt. Då blir det en målkonflikt. Hur mycket ska man behöva dokumentera och administrera av kränkningar och mobbning?

Jag tycker att regeringen har landat i en rimlig avvägning där det kan vara lite mindre dokumentation än i dag. Vid mindre förseelser ska man inte behöva administrera och skriva ned lika mycket som i dag. Min och regeringens bedömning är inte att det kommer att minska antimobbningsarbetet utan att det kommer att funka och till och med göra att lärarna får mer tid att se eleven.

Fru talman! Jag är inte helt inläst på detaljerna i Centerpartiets förslag, men generellt tror jag att det är viktigt att det finns instanser att lyfta ärenden till. Första instans är rektor. Om man inte tycker att lärare tar mobbning eller arbetsro på allvar måste det vara tydligt att rektorn har det ansvaret på en skola.

Vad jag förstår kan man redan i dag höra av sig till Skolinspektionen. Skolinspektionen granskar ju skolor utifrån en riskbedömning. Om Skolinspektionen får till sig att det inte fungerar på vissa skolor granskar de dem. Det kanske behövs fler sådana funktioner. Jag har ingen bestämd uppfattning i det fallet, men jag delar ledamotens uppfattning om att det viktiga är att det ska finnas flera nivåer som man kan lyfta frågor till så att ingen faller mellan stolarna när de blir utsatta för mobbning. Det kan vi aldrig acceptera.