Fru talman! Först och främst instämmer jag i vad ledamoten säger när det gäller processad och ultraprocessad mat. Det är sådant som vi lär oss mer och mer om och som är väldigt oroväckande. Men anledningen till att jag frågade om den – varför jag tycker att det är relevant – är för att jag vill få svar på huruvida det är ledamotens eller SD:s linje att man ska lyssna på vetenskapliga råd.

Det skulle till exempel vara intressant att veta om det är Sverigedemokraternas linje som näringsutskottets ordförande Tobias Andersson för fram när han säger att om man äter mindre kött leder det till att man som man blir mer feminin och vänstervriden. Det finns många andra exempel på den här typen av politiska utspel. Kött verkar vara väldigt emotionellt, men det kommer även andra utspel från Sverigedemokraterna som ibland får mig att ifrågasätta dem.

Ett exempel, när vi nu pratar folkhälsa, är att när det fanns behov av att gå ut och vaccinera befolkningen hade vi riksdagsledamöter från Sverigedemokraterna som sa att vaccin var som ett farligt gift.

Vi har också den enorma glädjen över att man sänker snusskatten och en bild på Jimmie Åkesson med en snusdosa.

Min fråga är bara: Anser SD att det är viktigt att våra rekommendationer till invånarna ska utgå från forskningen? Hur ser man då på de partikollegor som uppenbarligen lyssnar på någon alternativ forskning, var de nu har hittat den?

Fru talman! Jag såg det inte komma att vi skulle ha fokus på ultraprocessad mat i dag, men jag kör på det.

Jag tog snabbt fram att Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket betonar att hög konsumtion av ultraprocessad mat som läsk, korv och färdigrätter ökar risken för övervikt, hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Då kan man fundera på vem som har rätt.

Jag tycker att det är myndigheter som på olika sätt ska lägga fram rekommendationerna – inte politiker, för då hamnar vi i en nedåtgående spiral. Vi ska inte hamna i en situation – det tror jag inte heller att ledamoten vill – som den USA har just nu, där den beryktade Kennedy är folkhälsoansvarig och har vänt upp och ned på allting. Det är en livsfarlig person.

Ledamoten och jag är väldigt överens om den psykiska ohälsan, som ser ut på lite olika sätt. Då behövs det fler ingångar för unga människor, inte sant? Alla kan inte ställa sig i barn- och ungdomspsykiatrins väldigt långa köer, utan då måste man ha andra ingångar.

Jag vet att regeringen har tagit fram ett förslag om ungdomsmottagningar. Man ska stärka dem, och det tycker vi är jättebra. Det är en idé vi har haft länge.

Det finns också något som heter skolhälsovården. Den är också på glid, för i dag är det inte så att varje skola har en skolhälsovård med skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator, specialpedagog och så vidare. Det ser väldigt olika ut. En del skolor, specifikt privata, har det här på konsultuppdrag. Elever som mår dåligt får inte träffa samma kurator, utan de får träffa någon som har ett avtal med skolan. Hur ser ledamoten på det?

Fru talman! Ett tips till ledamoten är att sätta sig och diskutera och checka av det här med de berörda myndigheterna för att kanske komma fram till något angående processad mat. Då kanske ledamoten kan se vad man har gjort och vad man inte har gjort. Det är alltid bra att alla vet vem som säger vad så att det inte åker iväg.

Sedan reagerade jag på det här med ”enorma satsningar” på den psykiska hälsan, i ungdomsgruppen eller över huvud taget. Det är inte riktigt vad jag hör när jag åker runt i landet. Ni har ju de här överenskommelserna med 1 miljard extra, men 1 miljard utlagt på 21 regioner blir inte jättemycket.

Vad man behöver göra för unga människor är att hitta fler ingångar än barn- och ungdomspsykiatrin. Väldigt många med svåra diagnoser får hjälp sist därför att väldigt många andra tränger sig före. Den diskussionen kanske vi ska ha i ett annat sammanhang, men det gäller framför allt det enorma antalet NPF-diagnoser i Sverige. Vi är världsledande på adhd-diagnoser, exempelvis. Det här måste man få rätsida på.

Jag betonar att dessa ”enorma resurser” till barn- och ungdomspsykiatrin eller till psykiatrin generellt är något jag får titta extra noga efter när jag läser de olika budgetdokumenten. Det behövs ett lyft inom hela psykiatrin, och det lyftet ser jag inte komma i de budgetar som ni har lagt fram under ett antal år.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Vi är vana vid att Sverigedemokraterna gärna hänvisar till USA och det som händer där. Vi har hört Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson kalla Donald Trump för en frisk fläkt i världspolitiken. Vi har sett att Sverigedemokraternas ungdomsförbund Ungsvenskarna vill införa ett svenskt ICE, trots det vi har kunnat iaktta de senaste dagarna i USA.

Vi har också sett hur USA:s hälsominister Robert F Kennedy har gått fram med sitt vaccinskeptiska och vetenskapsföraktande program i den amerikanska politiken. En av de saker han har slagit ned på har varit just hälsoråden. Han menar att man inte ska lyssna på forskningen och vetenskapen, utan man ska lyssna på vad han tycker är rätt utgångspunkter.

I Sverige har vi en tradition av att lyssna på vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet. Detta är utgångspunkten i Livsmedelsverkets rekommendationer vad gäller mat i Sverige. Myndigheten är i sin tur hopkopplad med Folkhälsomyndigheten. Det handlar om att hjälpa konsumenter att välja det som är nyttigt och bra för den egna hälsan och folkhälsan.

Vi har från Centerpartiets sida varit väldigt noga med att man också ska kunna välja det som är närproducerat, både för att det finns en nyttighetsaspekt i det och för att det gynnar det svenska lantbruket. Tyvärr har tillgången till närproducerat kött dock minskat under Sverigedemokraternas ledning i politiken.

Av det jag hör låter det ändå som att Sverigedemokraterna tycker att man ska gå in och börja styra myndigheten. Vad är det för styrning de vill ha? Vad är det för märkning de vill ta bort?

Fru talman! I Danmark och på Grönland tror jag i alla fall inte att man uppfattar Donald Trump som en frisk fläkt, utan möjligen som en kall vind som dragit in över landet och kontinenten.

Jag går tillbaka till ämnesområdet. När ledamoten säger att man inte tycker att Livsmedelsverket lever upp till sitt uppdrag uppfattar jag ändå att man är inne på att försöka styra innehållet i de här rekommendationerna. Det är ändå där det kommer att sluta när man säger att myndigheter inte lever upp till det här.

Angående den ultraprocessade maten hörde vi alldeles nyss i ett citat från Livsmedelsverket att det inte finns något stöd för detta. Att äta ultraprocessad mat är ingenting man har rekommenderat. Myndigheten skriver själv på sin hemsida att den nyckelhålsmärkning man använder sig av i dag bygger på den senaste samlade forskningen inom området. Man väljer inom varje matsegment ut det nyttigaste alternativet. Detta måste ändå vara ett rimligt förhållningssätt hos en myndighet som vill gynna den svenska folkhälsan och göra det lättare för människor att göra rätt val i butiken.

Det är egentligen inte en politisk fråga – och det är det som är så viktigt. Det är inte en politisk fråga, utan det är just myndigheten som styr över det här.

Jag tycker att det var ett lite tvetydigt svar från Sverigedemokraterna, fru talman, om hur de ser på det här. Jag har tidigare hört kritik från andra sverigedemokrater mot just nyckelhålsmärkningen. Jag skulle vilja veta svart på vitt om det är så att Sverigedemokraterna vill gå in och styra innehållet i Livsmedelsverkets nyckelhålsmärkning eller innehållet i Livsmedelsverkets rekommendationer – eller kanske rent av avskaffa deras nyckelhålsmärkning.

Fru talman! Frågan för denna debatt i dag är hur det står till med folkhälsan i Sverige just nu och vad vi bör göra för att förbättra den. Det är ingen enkel fråga. Hur vi mår som individer beror på en lång rad faktorer, och hur vi mår som samhälle beror på ännu fler faktorer, vilka påverkar befolkningens samlade hälsotillstånd.

Folkhälsa handlar dessutom inte bara om hur befolkningen sammantaget mår. Det handlar också om hur hälsan är fördelad mellan olika grupper i befolkningen. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de hälsoklyftor som vi kan påverka inom en generation.

Fru talman! Det betänkande vi debatterar i dag innehåller rubriker om folkhälsofrämjande insatser, smittskydd, hälsosamma levnadsvanor, psykisk hälsa och allergier. Men det finns en folkhälsopolitisk elefant i det här rummet: Trots att vi i många år har arbetat utifrån ett folkhälsopolitiskt ramverk, med mål och målområden, som syftar till en bättre och mer jämlik hälsa går utvecklingen åt fel håll. Klyftorna mellan olika grupper i samhället ökar i stället för att minska.

Det finns ett tydligt samband mellan människors utbildningsnivå och inkomst och deras hälsa. Ju lägre socioekonomisk position man har i samhället, desto sämre förutsättningar för en god hälsa har man. Detsamma gäller tvärtom: Ju högre socioekonomisk position man har, desto bättre förutsättningar för en god hälsa och ett långt liv har man. Skillnaderna i livslängd är stora mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare, mellan arbetare och tjänstemän, mellan LO-medlemmar och Sacomedlemmar.

Medellivslängden har sammantaget ökat över tid, och det är positivt. Men den ökar snabbare för dem som har goda förutsättningar i form av lång utbildning och hög lön, vilket innebär att skillnaderna i livslängd ökar i Sverige stället för att minska. I min hemstad Örebro skiljer det 13 år i medellivslängd mellan dem som bor i Vivalla och dem som bor i Lillån. Det handlar om 13 år av liv och ett par kilometer i avstånd. Vi måste utforma politiken så att vi kommer till rätta med detta.

Människors levnadsvillkor påverkar också deras levnadsvanor. De påverkar om man röker och hur man dricker, och de påverkar vad man äter och hur man rör på sig. Det finns också starka samband mellan dåliga socioekonomiska förutsättningar och dålig psykisk hälsa, inte minst när det gäller ungdomar.

Kort sagt: En god folkhälsa handlar om jämlikhet, och den elefant som fyller hela kammaren under den här debatten är att klassklyftorna växer i dagens Sverige. Riksdag och regering kan besluta om hur många mål som helst för att förbättra folkhälsan och ge hur många nya uppdrag som helst till Folkhälsomyndigheten, men om riksdag och regering inte har en politik för att förbättra villkoren för dem som har det sämst och utjämna de stora skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika grupper kommer vi inte heller att få en mer jämlikt fördelad hälsa.

Elefanten i rummet är att vi har 100 000 fler arbetslösa i Sverige i dag än när den nuvarande regeringen tillträdde och att de arbetslösa har fått kraftigt försämrade levnadsvillkor.

Elefanten i rummet är att 700 000 människor lever i social och materiell fattigdom i dag. Det är nästan en dubblering sedan 2021, enligt Sveriges Stadsmissioner. De fattiga har dessutom blivit fattigare.

Elefanten i rummet är att nivån i akassan har sänkts kraftigt, att bostadsbidraget har försämrats, att barnbidraget inte har höjts på evigheter, att matpriserna har stigit och att det har blivit väldigt mycket dyrare att hämta ut mediciner.

Fru talman! Sveriges Radio har i dagarna rapporterat om hur de stigande matpriserna har påverkat måltiderna i svensk äldreomsorg. 30 av de kommuner som svarade har dragit ned på eller helt tagit bort en del dyrare råvaror i äldreomsorgen, bland annat feta mejeriprodukter, kött och fisk. En intervjuad dietist påpekar att detta kan försämra matglädjen och leda till fler äldre som lider av undernäring, vilket i sin tur leder till sämre livskvalitet.

Regeringen har haft alla möjligheter att lindra kostnadskrisen för landets kommuner. Årets valfläskiga budget hade kunnat innehålla mer pengar till Sveriges kommuner och därmed ett större utrymme för söndagsstek, laxfilé och Bregott i äldreomsorgen. Men sanningen är att regeringens prioritering är skattesänkningar för de rikaste före satsningar på våra äldsta och sköraste och på folkhälsan.

Med Socialdemokraternas förslag till budget hade Sveriges kommuner och regioner fått 13 miljarder mer till välfärden under 2026 än de har fått. Att satsa på välfärden – på att fler arbetslösa ska komma i arbete och på att höja barnbidraget, avskaffa karensavdraget och återställa högkostnadsskyddet för läkemedel – är en politik för att motverka den ekonomiska ojämlikhet och den fattigdom som brer ut sig i Sverige i dag. Det är därmed också en politik för bättre folkhälsa.

Fru talman! En av de viktigaste frågorna i dagens betänkande är vaccinationer. Vaccinationer är ett effektivt sätt att utjämna riskerna för allvarlig sjukdom och för tidig död. Många allvarliga sjukdomar som var vanliga förr har mer eller mindre försvunnit från Sverige tack vare de nationella vaccinationsprogrammen. Därför menar vi socialdemokrater att fler människor borde ges förutsättning att vaccinera sig. Det gäller inte minst dagens äldre.

Vi föreslår därför att regeringen utreder hur man kan utveckla det befintliga vaccinationsprogrammet för riskgrupper till ett bredare vaccinationsprogram för äldre. Ett sådant program skulle kunna omfatta vaccinationer mot influensa och bältros för alla över 65 år och i riskgrupp. I dag är det i praktiken bara rika pensionärer som har råd att vaccinera sig mot bältros; de med liten plånbok har inte råd.

Fru talman! Det behövs också mer insatser riktade till barn och ungdomar vad gäller både fysisk och psykisk hälsa.

I debatten i dag kommer vi kanske att få höra en del om det nya fritidskortet, som ska ge fler barn möjlighet att ta del av fritidsaktiviteter. Vi socialdemokrater konstaterar att fritidskortet inte räcker särskilt långt om föräldrarna inte har råd med ett bra mellanmål före simträningen, inte har råd med baddräkten och inte har råd med bussbiljetten till simhallen.

Det kostar dessutom en kvarts miljard kronor om året att administrera fritidskortet. Vi menar att de pengarna hade gjort större nytta bland barn i socioekonomiskt utsatta områden än i statlig byråkrati. Man får mycket av fotbollsplaner, friluftsaktiviteter och föreningsverksamhet för en kvarts miljard kronor om året.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag står bakom alla Socialdemokraternas yrkanden. Jag yrkar dock bifall enbart till reservation 9 om vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper.

(Applåder)

I detta anförande instämde Dzenan Cisija (S).

Fru talman! Jag tackar Thomas Ragnarsson för anförandet.

Jag håller med om mycket av det som ledamoten sa. Inte minst håller jag med om det han sa om hur viktigt det är med vaccinationsprogram och att dessa har tjänat Sverige och svenska folket väldigt väl sedan allmänna vaccinationsprogram för barn infördes på 40-talet. Vi har ju vaccinerat barn mot difteri, kikhosta, stelkramp, polio och en rad andra saker. Det senaste stora tillskottet var vaccin mot HPV. Det tog för lång tid att få in pojkarna i systemet, men nu är även de med. Jag hoppas att man med catch-up-vaccineringar ser till att fler får detta skydd.

Barn är inte den enda utsatta gruppen i samhället. Även våra äldre är en väldigt utsatt grupp. Vi vet att vaccinationsgraden bland äldre skiljer sig väldigt mycket. Det beror på vilken relation man har till vården men är också kopplat till vilken kostnad olika vaccin medför. Därför har Centerpartiet under lång tid drivit på för att få in ett äldrehälsovårdsprogram liknande det barnhälsovårdsprogram som finns i dag. I detta ska ingå inte bara samtal och screening utan även ett nationellt vaccinationsprogram. Man skulle kunna vaccinera mot influensa, covid-19, pneumokocker och inte minst bältros, som är en fruktansvärd sjukdom att drabbas av på äldre dagar.

Min fråga, fru talman, är när det kommer förslag från regeringen om att införa ett nationellt program för vaccination av äldre.

Fru talman! Det är många utredningar som ligger för beredning på regeringens bord utan att något händer. Vi kommer för all del att överösas av propositioner under våren, med allehanda innehåll, men just detta saknas trots att det efterfrågas.

Jag har ändå uppfattat att det har funnits en spricka i regeringen, som möjligen slöts när Moderaterna gjorde ett ställningstagande på sin stämma i höstas att – som sista parti, tror jag – börja verka för att ha ett vaccinationsprogram för äldre. Därmed borde det vara ganska enkelt att driva denna fråga vidare i både regeringen och Sveriges riksdag. Man borde kunna utgå från den utredning som finns och ta fram en proposition.

Centerpartiet vill egentligen ha ett vaccinationsprogram som sträcker sig över hela livet, med olika innehåll under olika tider i livet.

I delar av landet är det mer eller mindre nödvändigt att ha TBE-vaccin eftersom det sprids så mycket fästingburet virus. I andra delar är risken något mindre. Men i och med klimatförändringarna förefaller fästingarna sprida sig alltmer i landet. Detta behöver man givetvis titta på utifrån en hälsoekonomisk aspekt.

Jag uppfattar ändå att vi har en någorlunda positiv samsyn om att gå vidare i denna fråga. Det som återstår är att gå från ord till handling, och här har Moderaterna med både statsministern och äldreministern under sitt paraply ett särskilt stort ansvar.

Fru talman! Min ingång är att detta också handlar om klass, och det är viktigt att poängtera. När man ser att det nationellt är sju års skillnad i förväntad medellivslängd mellan personer med förgymnasial respektive eftergymnasial utbildning måste man börja fundera lite. Bland barn till personer med endast förgymnasial utbildning lever ett av fem i ekonomisk utsatthet, och fler än 60 procent klarar inte gymnasiet. Skolan är liksom grunden för en bra folkhälsa för barn.

Den SD-beroende regeringen har kraftigt försämrat villkoren för dem som har en tunn plånbok, och enligt gällande mått anses i dag 700 000 vara fattiga. Då hjälper varken fritidskort eller något annat. Vi lever just nu i ett väldigt ojämlikt land, och jag och Vänsterpartiet anser att det påverkar folkhälsan.

Jag håller med om att vårdcentralerna ska arbeta mer preventivt. Man skulle behöva göra mycket mer där. Men den nära vård alla pratar om känns väldigt långt borta på olika sätt. Det är ingen framgångssaga för något parti, utan det går ganska knackigt. År 2024 hade regionerna, som ni ofta tar i örat, ett underskott på 24 miljarder, och då kan man förstå att det inte blir så mycket satsning på nära vård och förebyggande arbete. Jag saknar detta i resonemanget.

Jag tar övriga frågor i nästa inlägg.

Fru talman! Fritidskortet har vi sagt ja till i budgeten. Men man måste göra så mycket mer. Under lång tid har de med kortast utbildning haft lägre medellivslängd, så det är en jättefråga. Men ni har förvärrat situationen med er politik. Jag kan inte se att ni har riktat pengarna till de barn och unga som behöver de bästa skolorna. Ni har i stället riktat era miljoner och miljarder till de absolut rikaste; det kan man se i vilken skattetabell som helst. Man kan alltså inte säga att denna SD-beroende högerregering har värnat dem som har det sämst i samhället, vilket är tråkigt. Vi försökte, men nu krävs helt andra insatser.

Över till något helt annat, nämligen vaccinationer: Att vaccinera sig mot TBE är ganska dyrt för en familj på två vuxna och två barn. Det måste också göras om, för man får inte livslång immunitet. Det här är särskilt viktigt för dem som bor i och nära Stockholms skärgård, för där finns väldigt många fästingar.

Jag skulle tycka att det vore underbart om Folkhälsomyndigheten, som tittar på den här frågan, snart kunde vara klar och om den bestämde sig för att det ska vara helt fritt för barn. Det måste gälla i hela landet. De personerna kanske också kommer till skärgården. Man kan inte låsa in folk i Pajala och hoppas att de stannar där.

Det gäller också att man tittar på vaccination för vuxna. Det är en jättefråga för många. Vi måste också få ett vaccinationsprogram som riktar sig till äldre. De kanske inte behöver vaccination mot TBE på samma sätt när de är 70 år. Men det kan du och jag diskutera över en kopp kaffe.

Fru talman! Utan jämlik politik blir folkhälsa lätt bara ett ord. Enligt mitt parti och enligt mitt eget sätt att se handlar det om klass. I dag drabbas människor med låg socioekonomisk position i större utsträckning av ohälsa på olika sätt. De har ohälsosamma levnadsvanor och har sämre förutsättningar för att må bra och leva länge.

För kvinnor i den gruppen, med kanske bara grundskoleutbildning, har medellivslängden till och med sjunkit under åren 2006–2021. Det är väldigt allvarligt. Det är nära sju års skillnad i förväntad medellivslängd mellan personer med förgymnasial och personer med eftergymnasial utbildning.

Bland barn till personer med förgymnasial utbildning lever mer än ett av fem i en ekonomisk situation där inkomsten under flera år inte har räckt till de nödvändigaste utgifterna, och fler än 60 procent klarar inte gymnasieexamen. Då ser man sambandet. Det finns också just nu 700 000 fattiga i Sverige. Det påverkar förstås folkhälsan i dessa grupper. Inte ens ett fritidskort kan lösa det.

Man ärver inte bara miljarder, utan man ärver också ett utanförskap. Det handlar inte om etnicitet utan om klass. Den SD-beroende regeringen jobbar stenhårt under dessa fyra år för att fattiggöra befolkningen på olika sätt. Det handlar om akassan, sjukförsäkringen och väldigt mycket annat.

Det är extremt hög arbetslöshet i allt fler grupper. Det gynnar inte heller folkhälsan. Det är långa köer för barn att få reell hjälp med psykiska problem av diverse slag, och bostadsmarknaden har regeringen och SD lyckats göra ännu sämre än vad den var från början. Det förbättrar inte folkhälsan.

Vad är det för förbättringspotentialer som regeringen tillsammans med SD har jobbat med? Vi i Vänsterpartiet vill ha en nationell folkhälsolag precis på samma sätt som man har i Norge, Finland och Danmark. Det är en lag som lyfter fram nationella mål för folkhälsoområdet och tydliggör ansvarsfördelningen på nationell nivå, regional nivå och kommunal nivå så att det blir lite verkstad och folkhälsa på riktigt. Samhället behöver exempelvis stärka arbetet med folkhälsa bland särskilt utsatta grupper. Jag yrkar här bifall till reservation 1.

Tack vare framsteg i forskningen vet vi i dag inom psykiatrin att tidiga stödåtgärder och psykosociala åtgärder kan förbättra psykisk hälsa även upp i åldrarna. Det handlar om vad vi gör i förskolan, skolan, fritids och sammanhanget som man befinner sig i.

Vi har arbetat på lika olika sätt. Vänsterpartiet arbetar för att barn- och ungdomspsykiatrin ska uppvärderas och tilldelas mer resurser. Det kan man läsa om i vår budget. Det handlar om tidiga insatser och låga trösklar för att söka och få hjälp. Det är viktiga delar när det gäller psykisk hälsa eller när man mår dåligt. Det måste finnas fler ingångar.

Vi har jobbat med konceptet ungdomsmottagningar. Nu ser jag att regeringen också ska göra det. Det gläder mig. Det tog tid. Det handlar också om att man har en primärvård som fungerar.

Skolhälsovården ska inte bara vaccinera. Den ska också kunna härbärgera samtal och så vidare. Det ska finnas skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och så vidare, och det ska arbetas förebyggande. Då undrar man: Finns det överallt?

Just nu besöker jag olika skolor och pratar med elever. Det går snabbt att skanna in att man kan ha skolhälsan på entreprenad. När man ser att ett barn mår dåligt i en klass kan man ringa en konsult. Det var väl inte riktigt så skolhälsovården skulle byggas upp. Man har för många elever, och det varierar väldigt mycket. Vi har lagt in texter om och resurser till detta i vår budget. Vi tycker att det är superviktigt.

Jag jobbade för väldigt länge sedan med de första hivinfekterade beroende narkomaner som fanns i Stockholm 1986. Det var verkligen en annan tid. Då var hiv en dödlig infektionssjukdom. När man hade fått svaret att man hade hiv visste man att man skulle dö. Så är det inte i dag.

Vi har tack vare forskningen och en rätt behandlad hiv inte längre en överförbar sjukdom. I dag finns det effektiva läkemedel, och forskningen på området har verkligen dragit iväg långt. Jag tror att det snart kan vara dags för vaccin.

Men det finns någonting som är kvar när det gäller hiv. Det är alla fördomar och allt stigma som finns för dem som bär på hivviruset. Många lever på något sätt kvar i hur det var 1986 och inte i hur det är 2026. Det finns en förlegad och kunskapsfientlig syn på hela området. Ett mål för politiken vore att arbeta med att både minska antalet infektioner och stigmat. Det sker inte i dag.

Vi vill se en nationell plan för information och kunskap om hiv till allmänheten och till vården för att eliminera den stigmatisering vi nu kan se.

Det finns sätt att eliminera hivviruset. Då kan man använda Prep, som är det populära uttrycket. Forskning från en rad länder som USA och Storbritannien visar att förskrivningar av Prep verkligen leder till bättre skydd för dem som behöver det. Här kan man se att det är mycket bättre i ett antal länder där man har forskat på Prep som USA och Storbritannien. Man kan se att det hjälper mycket bättre än informationsinsatser och utdelande av fria kondomer.

Fru talman! När man tittar ut över Sverige ser man intressant nog att det bara är en handfull kliniker i landet som förskriver Prep. Vi vill se en politik där rätten till effektiva läkemedel inte begränsas av moraliska överväganden eller snäva budgetramar. Detta måste vara något som är nationellt och jämlikt över landet. Den som löper risk för att smittas av hiv borde erbjudas Prepbehandling för att undvika överföring, inte sant?

TBE är en otäck sjukdom, som man kan skydda sig emot. Vänstern anser att regeringen bör utreda förutsättningarna för att införa vaccin mot TBE som en del av det allmänna vaccinationsprogrammet. Folkhälsomyndigheten utreder frågan, vad jag förstår. Det är lite bråttom, för det är snart en ny fästingsäsong.

I väntan på att ett särskilt vaccinationsprogram är på plats anser Vänsterpartiet att ett högkostnadsskydd bör införas på högst 200 kronor per dos för vuxna. För barn bör vaccinationen vara helt kostnadsfri. TBE-vaccin blir annars till slut en plånboksfråga, och därmed en klassfråga.

Vi vill också att man drar iväg ordentligt och tillskapar ett vaccinationsprogram för äldre, som vi har pratat om här i dag. Där kan man gå in så tidigt som exempelvis vid 65 år med vaccination mot pneumokocker.

Fru talman! Jag är snart klar med mitt anförande! Ingen har lyft frågan om allergi, som är en verklig folkhälsofråga. Väldigt många är allergiska på olika sätt.

För att förebygga allergi krävs nationella riktlinjer som gör att vårdgivare och andra aktörer kan utgå från samma kunskapsmaterial. Nationella riktlinjer stärker också möjligheten att uppnå en jämlik vård av allergiker och astmatiker. Vänsterpartiet delar denna uppfattning med flera intresseorganisationer på området. Vi måste ha en jämlik allergivård.

Avslutningsvis: Folkhälsa och jämlikhet hör ihop.

Fru talman! Det är alltid spännande att hålla anföranden under nedräkning.

Först vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 7 under punkt 6 om statligt ansvar för vacciner.

Folkhälsa är precis vad det låter som: ett samlingsbegrepp för hela befolkningens hälsa som sträcker sig genom hela livet, från att vi föds tills vi dör. Sådant vi mäter är levnadsvanor och livsvillkor, sjukdomar och skador, psykiskt mående och sociala förhållanden samt antal friska år och livslängd. Målet med hela folkhälsoarbetet är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen.

Vilka är då hoten mot folkhälsan, och vad kan vi göra för att nå en bättre och mer jämlik folkhälsa? I grunden behöver vi ha ett samhälle som premierar, stöttar och uppmuntrar till goda levnadsvanor. Hur människor väljer att leva sina liv är självklart upp till var och en, men man ska alltid kunna göra medvetna val både för sin egen del och, om man är förälder, för sina barns del.

En av de delar som vi vet är viktiga är möjligheten till en aktiv fritid där man kan delta i ett socialt sammanhang tillsammans med andra. Från Centerpartiets sida har vi därför en mycket stark tilltro till civilsamhället med föreningar, studieförbund och trossamfund och med den kraft och förmåga som finns där.

Vi vet att mycket av det som görs inom idrottsföreningarna, scoutrörelsen och friluftsorganisationerna bidrar till att få barn och unga att röra på sig och dela en social tillvaro med varandra. Vi vet att studieförbund bidrar till barns, vuxnas, seniorers och funktionsnedsattas välmående genom meningsfulla och utvecklande aktiviteter, antingen det handlar om att spela i ett band, lära sig ett nytt språk eller delta i en kulturaktivitet. Vi vet att trossamfunden bidrar till trygghet och gemenskap, inte minst i tider av oro och rädsla.

Det är av den anledningen som Centerpartiet också riktar medel till dessa verksamheter och kräver att de medel som Tidöregeringen tagit bort återställs.

Fru talman! Vi behöver ha ett samhälle som arbetar förebyggande inom hälso- och sjukvården och där vården når ut jämlikt över hela landet, antingen man bor i storstad eller i glesbygd. Så är det tyvärr inte i dag. Tvärtom kan vi se stora skillnader i folkhälsa beroende på var i landet man bor. Antalet åtgärdbara sjukvårdsrelaterade dödsfall är ungefär dubbelt så högt i glesbygd som i våra stadsområden.

Att det ser ut så hänger inte bara ihop med hur snabbt en ambulans kommer fram vid ett hjärtstopp, utan det hänger till stor del ihop med tillgången till vårdcentraler där man kan upptäcka sjukdomar i tid. Bara var femte patient på våra landsbygder har i dag en fast läkarkontakt, medan snittet hos alla patienter är var tredje.

Centerpartiet vill därför öka tillgängligheten till primärvården med hjälp av en reform vi kallar för landsbygdsläkare, där små, läkarledda enheter ska kunna täcka upp där primärvården i dag har svårt att nå ut. Vi vill också ta fram en strategi för egenvård som tillsammans med ett starkare mandat till apoteken kan stärka människors möjlighet att ta hand om sin egen hälsa.

En av de viktigaste delarna i det förebyggande arbetet handlar om vaccinationer. Där ser vi att det i dag finns stora skillnader i vaccinationsgrad hos befolkningen, inte minst kopplat till socioekonomi. Sverige har i dag ett heltäckande vaccinationsprogram för barn, men vi skulle egentligen behöva ett vaccinationsprogram för hela livet. En bra start på detta skulle vara att införa ett nationellt äldrevaccinationsprogram, där rimligtvis vaccin mot influensa, covid-19, pneumokocker och bältros skulle ingå.

Fru talman! Folkhälsa handlar också om vad vi äter och dricker. Vi ser att obesitas ökat kraftigt bland barn och unga under senare år, och detta riskerar att få långtgående konsekvenser för hela samhället. Övervikt i barndomen riskerar nämligen att leda till livslånga konsekvenser i form av ökad risk för diabetes, cancer och hjärt-kärlsjukdomar senare i livet.

Barn och ungdomar behöver röra sig mer, men de behöver också minska sockerintaget, som till stor del kommer från läsk och energidryck. Därför vill Centerpartiet införa en producentavgift på sockersötade drycker, på liknande sätt som man framgångsrikt gjort i exempelvis Storbritannien och Irland.

I andra änden av skalan har vi undervikt och undernäring bland våra äldre. Totalt bedöms mellan 5 och 10 procent av de äldre vara undernärda, och på våra äldreboenden är siffran ännu högre.

Mat och dryck handlar dock inte bara om nutrition utan också om livskvalitet och livsglädje. Därför blir man oerhört upprörd när man hör om Georg i Stockholm som fick likören indragen vid torsdagsträffarna på äldreboendet, eller om Rut i Arboga som fick söndagssteken indragen på sitt äldreboende. Så ska det naturligtvis inte vara. Även på äldre dagar måste man ha rätt både till goda levnadsvillkor och till god mat.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att folkhälsofrågorna är viktiga och att de berör såväl våra egna levnadsvanor och civilsamhällets resurser som tillgången till sjukvård och möjligheten till egenvård. Det är av den anledningen som Centerpartiet vill återställa regeringens neddragningar på studieförbunden. Det är av den anledningen som vi vill öka tillgängligheten till sjukvård i hela landet. Det är av den anledningen som vi vill införa ett nationellt vaccinationsprogram för äldre. Det är av den anledningen som vi vill minska obesitas bland barn och unga. Det är av den anledningen som vi menar att det är viktigt med god och aptitretande mat på våra äldreboenden.

Folkhälsan behöver uppvärderas!

(forts. § 10)