Riksflödet
Logga in
Svarade Martin Ådahl i en replik ·

Finansministern Elisabeth Svantesson (M) om Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Finansministern Elisabeth Svantesson (M) svarade Martin Ådahl i en replik om Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande i debatten ”Protokoll 2025/26:103 Måndagen den 13 april” den 13 april 2026.

Martin ÅdahlC· i en replikJag kommer att ställa en fråga som har med svensk ekonomi att göra och som är relaterad till det som finansministern säger sig stå för. Moderaterna och finansministern säger sig stå för arbetslinjen – att folk ska arbeta…
DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 16 repliker

Herr talman! Nu har jag lyssnat på de fyra representanterna för oppositionspartierna här i riksdagen. Det är några saker som blir väldigt tydliga. När omvärlden är turbulent och när världsordningen delvis ritas om och människor känner stor oro väljer de fyra oppositionspartierna att bara svartmåla Sverige. Jag tror att det skapar mer oro.

Herr talman! Jag förväntar mig inga applåder och inga plus i kanten från oppositionspartierna. Men jag tror att vi tillsammans har en stor och viktig uppgift: att också säga som det är, att Sverige står stabilt, på en stabil ekonomisk grund och på en stabil politisk grund. Det är faktiskt precis så det är.

(Applåder)

Kanske är det så, herr talman, att verkligheten är oppositionens värsta fiende.

En annan sak blir för mig väldigt tydlig. Trots retoriken och det höga tonläget sitter Mikael Damberg på ena läktaren och ropar och buar, och Martin Ådahl skriker på andra sidan. Vi hör oppositionen skrika ut på planen. Ändå lyckas de återigen inte, med fem månader kvar till valet, enas i en enda fråga. Det är fem månader till valet, och om man lyssnar på oppositionen håller hela Sverige på att ramla ihop. Ändå förmår inte de fyra partiledarna ens att ta en kaffe tillsammans och peka ut en riktning för Sverige.

På andra sidan, herr talman, finns våra fyra partier. Vi har bestämt oss för att fortsätta på den väg vi har påbörjat för att bygga Sverige tryggare, säkrare och rikare. Det ska svenska folket veta när man väljer i september.

(Applåder)

Herr talman! Det är intressant hur man beskriver tillståndet i Sverige. Ibland har en regering förmåga att beskriva att allting går åt rätt håll, att det ljusnar och blir bättre. Och oppositionen vill gärna påtala en del problem i samhället. Det är ganska normalt.

Men hur man än vrider och vänder på det måste man väl ändå säga att den här mandatperioden, de här fyra åren, har präglats av lågkonjunktur. Vi har haft en svag tillväxt och en ökande arbetslöshet, och svenska hushåll har pressats väldigt hårt av det. Där borde vi väl vara ganska överens.

Min fråga handlar mer om prognoser. Det har varit mycket glädjekalkyler de här åren. Det kan vara en av förklaringarna till att regeringen hamnat fel i sin konjunkturpolitik. Nu presenterar finansministern en prognos för en tillväxt för i år på 2,8 procent. Är det verkligen troligt att vi får 2,8 procents tillväxt i år? Eller blir också det här en glädjekalkyl som finansministern kommer att behöva revidera?

Herr talman! Eftersom jag tycker om att säga som det är ska jag säga: Det är inte troligt. Just nu pågår ett krig i Mellanöstern. Frågan är vad världsledarna har bestämt sig för där, men det vi vet är att olje- och gaspriserna har stigit markant. Och vi vet att börserna skakar.

Det här gäller för Sverige, och det gäller för vartenda land. Vi påverkas alla av det som händer. Det är det som är min poäng. Sverige ska stå väl rustat – Trumpsäkrat, som jag brukar säga. Vad betyder då det? Något som jag gärna understryker är vikten av att vi har en låg statsskuld. Statsskulden är lägre i dag än när Magdalena Andersson slutade sitt jobb som finansminister. Vi använder nu den styrkan för att kunna fortsätta att stötta svensk ekonomi och hårt arbetande människor. Det gör att vi kan ta oss igenom den här lågkonjunkturen tillsammans. I den sekund Donald Trump steg in på planen förlängde han lågkonjunkturen i Sverige. Det är fakta.

(Applåder)

Herr talman! Vi hade alltså rätt. Det kanske inte är så att allting går åt rätt håll och att det blir 2,8 procents tillväxt i år. Det kanske inte är så bra som finansministern ville göra gällande alldeles nyss.

Att man upprepar en felaktig sak flera gånger gör den inte sannare. När Magdalena Andersson slutade som statsminister efter att ha hanterat en pandemi lämnade hon efter sig överskott i de offentliga finanserna. Elisabeth Svantesson kommer att lämna ifrån sig enorma underskott – budgetunderskott som kommer att prägla inte bara detta år utan även nästa mandatperiod. Det är sanningen.

Det handlar inte bara om prognoser utan också om scenarier. Finns det en säkerhetsmarginal i budgeten för att vi inte ska nå 3 procents budgetunderskott i år, finansministern?

Herr talman! Jag ska ärligt erkänna att jag de senaste veckorna har upplevt det som oerhört pinsamt och sorgligt att lyssna på Socialdemokraterna. Man försöker mörka sin egen politik. Både Mikael Damberg och jag vet att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och är högst beroende av vad som händer i omvärlden. Vi vet också båda två att svensk ekonomi står stark. Både Mikael Dambergs parti och övriga oppositionspartier har i princip exakt samma underskott som regeringen i sina budgetar. Man ska inte låtsas som att Socialdemokraternas budget går med överskott när det är precis samma sak. Ni gör ju som vi gör, för i lågkonjunktur ska man stimulera ekonomin.

Det är ett högt tonläge. Jag tänker på de svenska hushållen och ställer mig frågorna: När sänkte Socialdemokraterna tre år i rad skatten för vanliga människor – för arbetare och tjänstemän? När halverade man drivmedelspriserna? När halverade man matmomsen? När sänkte man förskoleavgiften senast? Allt det här och mycket mer gör vi för att underlätta för människor. Det är fakta. Detta kommer att hjälpa oss ur en tuff tid.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska inte gå in så mycket på att finansministern har gjort av med pengarna, utan jag tänkte gå in på själva fördelningsprofilen.

Vi har en lågkonjunktur som dessutom fördjupats, finansministern. Är det då rimligt att ha den fördelningsprofil som ni haft under den här mandatperioden, där de största satsningarna och åtgärderna gått till dem som tjänar allra mest? Så är det även om man tittar på samtliga skattesänkningar. Den grupp som har det bäst har fått störst andel.

Hade det inte varit bättre för Sveriges småföretag, ekonomi och barnfamiljer att till exempel satsa på höjda barnbidrag och stärkt akassa och se till att ekonomin kom igång och att hushållen klarade sig?

Herr talman! Jag skulle rekommendera Ida Gabrielsson att läsa budgetbilagorna och propositionerna. Där redovisar vi klart och tydligt, som tidigare regeringar också har gjort, hur fördelningsprofilerna för olika budgetar ser ut. Det är glasklart: Under de här åren har mest gått till dem som tjänar minst. Det beror på flera saker. Många av de ersättningar vi har indexeras. Under inflationsperioden indexerades de ganska ordentligt. Det var väldigt bra, för det skapade en krockkudde för dem som hade det tuffast. Dessutom har vi sänkt skatten för alla – både alla som jobbar och alla som har pension. Vi har nu också sett till att höja bostadsbidraget – taket har höjts för första gången sedan 1997.

Jag kan bara konstatera att ledamoten har fel och att vi ser till att mest går till dem som tjänar minst.

(Applåder)

Herr talman! Egna hemsnickrade diagram kan tyvärr inte dölja att man när man gör en skattesänkning som, även om den är bred, bland annat har en fördelning som riktar in sig enbart till dem som tjänar över 120 000 kommer den att hamna i de högsta inkomstdecilerna med mest pengar. Att indexeringar som man har sedan tidigare värdesäkrar ersättningarna, så att människor alltid har råd att köpa mjölk, hör till grunden i ett land som kallar sig välfärdsland. Det är ingen satsning.

Det som de facto har hänt är att man har sänkt akassan trots massarbetslöshet. Sverige är också det enda nordiska land som inte har höjt barnbidragen. Samtidigt har man satsat 6 000 kronor mer i månaden på dem som tjänar över 120 000. Är det bra för hushållen och för svensk ekonomi?

Herr talman! Min och Moderaternas grundinställning är att vi inte ska ta ut mer skatt än vad som krävs. Jag brukar säga att det bara är lata regeringar och politiker som inte kan omprioritera utan hela tiden måste höja skatten så fort det uppstår ett problem som kräver finansiering. Här har vi visat på en annan väg.

Under de här snart fyra åren har jag verkligen haft hushållen för mina ögon, med hårt arbetande människor, seniorer och barnfamiljer. Låt mig ställa samma frågor till Ida Gabrielsson – det blir retoriska frågor, eftersom hon inte har möjlighet att svara: När sänkte Vänsterpartiet skatten för hårt arbetande människor tre år i rad senast, eller för pensionärer? När sänkte ni elskatten senast? När halverade ni matmomsen? När gjorde ni en stor tandvårdsreform för alla över 67 år?

Svaren på frågorna vet vi. Ni och de andra oppositionspartierna har inte gjort detta. Jag har full respekt för att man kan tycka att det finns andra verktyg som är bättre. Men under de här åren, som har varit mycket tuffa för väldigt många, har vi prioriterat hårt arbetande människor runt om i Sverige för att mildra effekten av en tuff lågkonjunktur.

(Applåder)

Herr talman! Jag kommer att ställa en fråga som har med svensk ekonomi att göra och som är relaterad till det som finansministern säger sig stå för.

Moderaterna och finansministern säger sig stå för arbetslinjen – att folk ska arbeta och göra rätt för sig i Sverige. Jag undrar hur detta är förenligt med att vi utvisar människor som jobbar och bidrar med skatt och kompetens, ofta i den svenska vården. Jag syftar på så kallade kompetensutvisningar – ett fruktansvärt ord. Jag undrar också hur det kan vara förenligt med arbetslinjen och en klok ekonomisk politik att utvisa tonåringar som har fått hela sin utbildning i Sverige betald, vilket kostat miljontals kronor. När de blir 18 år och vill studera vidare eller jobba blir de utvisade, fast de egentligen på alla vettiga sätt är svenska.

Herr talman! I grund och botten tror jag att Martin Ådahl och jag delar bilden att de som kommer till Sverige och är med och arbetar och bidrar på olika sätt också ska ha möjlighet att vara här. Det som Martin Ådahl nämner är att vi har höjt gränsen för lönenivån från 13 000. Det var en nivå som ledde till att många människor hamnade i utanförskap och trafficking. Det var verkligen den svarta sidan av arbetsmarknaden. Detta vill vi rensa bort, så att människor får rimliga inkomster och har någonting att leva på. Svårare än så är det inte.

Visst är det så att det kan uppstå olika typer av gränsdragningsproblem. Så har det alltid varit med migrationslagstiftningen. I grund och botten har vi en arbetskraftsinvandring som vi ska fortsätta att ha. Men vi stärker den och gör den bättre för att skydda människor från missbruk.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi den här situationen i Sverige. Människor som jobbade för branschens avtalsenliga löner blev lovade att de skulle få vara kvar. De spelar en viktig roll, inte minst i vården och omsorgen, ibland även i skolan. Men de fortsätter att utvisas ur Sverige.

Vi har den situationen att vi har hundratals ungdomar som trots att regeringen påstår att den har löst problemet har beslut om att de ska bli utvisade ur Sverige. De vill jobba och studera. Det är till och med två sjuksköterskestudenter som sitter i krigets Iran som hade kunnat bli sjuksköterskor och komma in i svensk vård.

Hur kan detta vara förenligt med arbetslinjen i Moderaternas Sverige? Hur kan det vara vettigt att lägga 43 gånger mer på ett återvandringsbidrag som alla vet inte fungerar än vad man gör i vårbudgeten på jobbsatsningar i ett extremt utsatt jobbläge?

Herr talman! Det var många frågor på en gång.

Jag kan konstatera att Martin Ådahl i grund och botten vet att vi ser över frågan om tonåringar och yngre personer. Den frågan avser vi att lösa så fort som det bara går. Jag delar bilden att det uppstår en del situationer i gränsdragningsfrågorna som vi behöver lösa, som jag sa tidigare.

Martin Ådahl kunde ha nämnt den största bidragsreformen som vi nu genomför på väldigt länge historiskt sett. Den gör att många av de personer som har kommit från andra länder, som varit arbetslösa alldeles för länge och som gömts och glömts i statistik eller suttit hemma i ett kök i en förort någonstans nu kommer närmare arbetsmarknaden.

Det är ett aktivitetskrav så att varenda kvinna och man som har ett försörjningsstöd ska vara heltidsaktiv och komma närmare arbetsmarknaden. Det är ett bidragstak som gör att det för en stor familj som har flera barn och där föräldrarna är arbetslösa alltid ska löna sig att föräldrarna går till jobbet.

Det är två viktiga saker för att stärka arbetslinjen i detta land, som har byggts på en stark arbetslinje. Vi fortsätter att stärka den.

(Applåder)

Herr talman! Den gröna omställningen är inte något fritt valt arbete. Vi vet alla att utsläppen måste ned. Omställningen är något som svenska industrier och företag måste göra för att vi alla ska kunna överleva på lång sikt men också för att svenska arbeten och företag ska stå starka och konkurrenskraftiga i relation till dem i resten av världen.

Vi har under lång tid, inte minst under Miljöpartiets tid i regeringen, arbetat hårt för att skapa just rätt förutsättningar för näringslivet att göra den omställning som måste till. Det är förutsättningar som regeringen aktivt raserat den senaste mandatperioden.

Nu har elektrifieringen bromsat in. Internationellt verksamma företag söker sig bort från Sverige. De som får betala priset för regeringens klimatsvek är inte bara framtida generationer utan svenska anställda och arbetsgivare här och nu.

Min fråga till finansministern är: Hur har regeringen tänkt säkra svenska jobb och svensk konkurrenskraft i en tid av klimatkris?

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för en mycket viktig fråga!

Svensk industri, svenska företag, svenska hushåll och svensk politik går trots allt i bräschen och är långt före många andra när det gäller den gröna omställningen. Det gäller också för elektrifiering och generellt för att få ned utsläppen. Vi är ett av de starkaste länderna i Europa. Vi vet att utsläppen per person är lägre än i många andra länder. Det ska vi vara stolta över, och det ska vi fortsätta att utveckla.

En del som våra fyra partier arbetar hårt för är som ni vet att bygga ut kärnkraften. Jag kan bara konstatera att den miljö- och klimatpolitik som Miljöpartiet helst vill se är den som Tyskland har genomfört. Man har lagt ned alla kärnkraftsreaktorer och satsar allt på vindkraft. Se hur det går i Tyskland nu. De kämpar inte bara med utsläpp, utan de kämpar med sin ekonomi.

(Applåder)

Herr talman! Det var inte helt oväntat att finansministern skulle göra klimatfrågan till en fråga om kärnkraft. Regeringens ensidiga fokus på det har lagt sig som en blöt filt över utvecklingen av vindkraft, solkraft och andra förnybara energislag som hade kunnat hjälpa till att sänka priserna för svenska hushåll och svenska företag och framför allt sett till att det fanns billig el nu.

Det är tydligt att regeringen har slutat att springa klimatloppet. Man vill inte längre uppnå de målsättningar som finns, och detta innan loppet ens är vunnet, med motiveringen som vi ofta hör om att Sverige är bäst i Europa. Först och främst stämmer det inte. Men om det vore så, vilken atlet slutar att springa mitt i loppet bara för att den just då ligger först?

Framtiden är minst sagt osäker. Men vi vet att klimatkrisen står för dörren. Då måste jag fråga: Varför har Moderaterna redan gett upp? Är det verkligen så viktigt att sänka skatten ihop med Sverigedemokraterna? Är det viktigare än att ge en framtid till våra barn?

Herr talman! Tack återigen för frågan!

Vårbudgeten innehåller två viktiga satsningar som jag gärna vill nämna. Den ena är att vi förstärker den elbilspremie som vi redan infört i år. Det finns ett stort intresse för att söka den. Vi ser hur många ansökningar som kommer in. Den är viktig just ur det perspektiv som Janine Alm Ericson nu nämner.

Dessutom gör vi en satsning på 500 miljoner ut mot myndigheterna för att påverka drivmedlen. Det handlar helt enkelt om renare drivmedel i statens fordon. Det minskar också utsläppen markant. Ibland är det som att miljöpartister inte riktigt vill se det vi gör. Det är två viktiga satsningar i budgeten.

Jag måste ändå säga att det är magstarkt att man hela tiden vill springa ifrån frågan om kärnkraft. Om de två reaktorerna på Ringhals inte hade lagts ned skulle läget ha varit annorlunda nu. Jag tycker att man får ta ansvar för den politik som man har fört.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.