Fru talman! Vi debatterar kriminalvårdsfrågor. Det är ett område där det händer ganska mycket, milt sagt. Först och främst kommer behovet av anstaltsplatser, precis som Sverigedemokraterna förutspådde för tio år sedan, att behöva expandera väldigt kraftigt. Dels har vi till följd av massinvandringen fått helt nya dimensioner av kriminalitet, vilket kommer att ställa hårda krav på svensk kriminalvård en lång tid framöver, dels behöver vi göra upp med vänsterns flumpolitik i straffrättsliga frågor, vilket kommer att resultera i fler personer i fängelse under en betydligt längre tid.

När Sverigedemokraterna för tio år sedan varnade för en utveckling med en alltmer ansträngd kriminalvård var det ingen av er andra som var intresserad av att agera. Hur våra partiers olika budgetanslag har sett ut genom åren finns väl dokumenterat och går enkelt att hitta för den som söker på JuU1 på riksdagens hemsida och skrollar längst ned i varje dokument. Det är alltså ingen smickrande läsning för er andra partier.

Man kan kort säga att Socialdemokraterna under åtta år har bromsat och satt käppar i hjulet för en nödvändig expansion, och nu har vi en väldigt ansträngd situation med fulla fängelser. Sverigedemokraterna och regeringen har dock agerat snabbt och handlingskraftigt. Vi har exempelvis öppnat upp för möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. En möjlig kapacitet på hundratals platser finns alltså tillgänglig redan nästa år om vi bara får tillräckligt stöd här i riksdagen. Det är alltså den snabbaste garantin för att vi snabbt ska få fram fler anstaltsplatser och skapa en ventil i våra svenska anstalter under tiden vi bygger nytt i Sverige.

Rent principiellt anser jag att anstaltsplatser i andra länder kan komma till användning av fler skäl än kapacitetsbrist. Vi kan i närtid få egen erfarenhet av att utnyttja en europeisk anstaltskapacitet för att utveckla vårt sätt att hantera en svensk fängelsepopulation där exempelvis allt fler kommer att utvisas efter sina straff.

I betänkandet finns det en reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att stoppa alla förslag om att hyra anstaltsplatser utomlands. När det finns dömda brottslingar som går fria i väntan på att avtjäna sina straff säger Socialdemokraterna nej till den snabbaste lösningen på att få fram fler anstaltsplatser. Motiveringen är att kriminalvården riskerar att förändras till att bara handla om förvaring likt ett ”straffverk”, att det kan innebära för lite vård för den dömde och att det återfallsförebyggande arbetet kan komma att riskeras.

Jag frågar mig vilket vårdande arbete och vilket förebyggande arbete som behövs för utländska medborgare som ska utvisas. För mig är det helt okej om personer som ska utvisas efter avtjänat straff endast erbjuds förvaring tills de ska utvisas. Men det verkar alltså vara ett så pass stort problem för Socialdemokraterna att man väljer att reservera sig och därmed återigen bromsa och sätta käppar i hjulet för nödvändiga åtgärder när de behövs som allra mest.

Dessvärre, fru talman, kommer regeringen och Sverigedemokraterna att behöva Socialdemokraternas stöd här i riksdagen för att göra verklighet av att hyra anstaltsplatser utomlands, då det handlar om myndighetsutövning i annat land. Min fråga är varför Socialdemokraterna alltid värnar brottslingarnas perspektiv och aldrig tycks vilja göra det som krävs för att hantera väldigt allvarliga situationer i vårt land. Det vill jag ha svar på i den här debatten.

Fru talman! Jag tänkte ändå uppehålla mig lite grann vid den konflikt som finns mellan Sverigedemokraterna och regeringen å ena sidan och Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet å andra sidan.

Det talas väldigt mycket om att det är en ansträngd situation. Man talar om personalens situation och om de intagnas situation. Det finns en soningskö av människor som är dömda till fängelse men går fria i väntan på att få avtjäna sina straff. Det är klart att det är en väldigt allvarlig situation vi befinner oss i.

Men frågan är: Finns det något enskilt förslag från oppositionen som skulle kunna frigöra hundratals fängelseplatser redan nästa år? Vi har ju sett hur regeringen har arbetat intensivt med kontakter med Estland. Estland har också välvilligt ställt upp på de samtal som vi har haft och meddelat att vi har en möjlighet att redan nästa vår kunna få hundratals nya fängelseplatser och utöka vår anstaltskapacitet. Vilket förslag har Socialdemokraterna som gör detta möjligt på så kort tid? Och varför säger Socialdemokraterna nej till att göra just detta som man också efterfrågar, nämligen att skapa en ventil i våra anstalter för personalen och de intagna och för att kunna inkapacitera fler personer som går i väntan på att avtjäna sina straff? Varför säger Socialdemokraterna nej till den möjligheten?

Fru talman! Det finns inget motsättningsförhållande mellan något enskilt förslag och att hyra anstaltsplatser utomlands. Allting kommer att behövas. Men Socialdemokraterna väljer att säga nej till ett förslag som skulle ge omedelbar effekt. Socialdemokraterna blir svaret skyldiga när det gäller varför de säger nej till förslaget.

Våra grannländer har blandade erfarenheter, men vi har också en helt ny utredning utifrån ett svenskt perspektiv som är ganska detaljerad. Socialdemokraterna låtsas som om de inte vet vad det handlar om. Det finns ju en hel utredning att läsa. Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har tagit den till sig.

Nu verkar det som om Socialdemokraterna sitter och väntar på någon sorts inbjudan från regeringen där man ska lägga utredningen i knät på Socialdemokraterna och förklara vad den innehåller. Det jobbet borde Socialdemokraterna klara av själva, tycker jag.

Rent principiellt finns det en möjlighet att hyra hundratals anstaltsplatser redan nästa år. Varför är det ett dåligt förslag? Och varför bromsar Socialdemokraterna den möjligheten?

När Socialdemokraterna får möjlighet att bromsa ett förslag gör de också det. Men när vi har möjlighet att genomföra andra straffrättsliga reformer på egen hand lägger de sig platt. Så fort Socialdemokraterna får möjlighet till inflytande sätter de käppar i hjulet och bromsar utvecklingen.

Jag vill fråga: Varför röstar ni genom er reservation nej till att hyra anstaltsplatser utomlands när det är fullt fungerande och fullt lagligt? Det kommer att funka, och det kommer att skapa en ventil i våra svenska anstalter. Det är helt obegripligt varför Socialdemokraterna alltid ska sätta sig på tvären!

Det finns inget motsatsförhållande mellan att snabba på processerna och att hyra anstaltsplatser utomlands. Jag tycker att Socialdemokraterna verkligen är svaret skyldiga: Varför säger de nej till förslaget? Varför bromsar man denna möjlighet, som skulle kunna underlätta för svensk kriminalvård?

Det är Socialdemokraterna som är skyldiga när vi har en katastrof på anstalterna.

Fru talman! Fru talman! När det gäller att öka tempot i utbyggnaden finns det faktiskt inte någon som helst konflikt, utan där är vi helt överens. Regeringen har gett uppdrag till Kriminalvården, och man har tillsatt en samordnare för att samordna olika aktörer och se vad som ytterligare kan göras. Man ser över plan- och bygglagen för att påskynda processerna. Man är egentligen inte främmande för några initiativ för att påskynda processerna kring utbyggnaden.

Däremot finns det en konflikt som gäller frågan om att hyra anstaltsplatser utomlands. I betänkandet är Socialdemokraterna väldigt klara med att de inte vill gå vidare med planer på att hyra anstaltsplatser utomlands. I betänkandet skriver man till och med så här: ”Vi begär därför att regeringen inte ska gå vidare med planerna på att hyra anstaltsplatser utomlands.”

Samtidigt uttryckte Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson i förra veckan i TV4 att man ändå öppnar dörren på glänt. Bara regeringen samtalar med Socialdemokraterna är man kanske inte helt främmande för detta. Även ledamoten lyfter frågan – ja, men vi har en akut situation; man kanske inte kan utesluta någonting.

Är det här ytterligare en fråga som kan läggas till frågan om säkerhetszonerna, där Socialdemokraterna under lång tid sa tvärt nej för att i nästa ögonblick vilja ha säkerhetszoner i hela södra Stockholm, och frågan om anonyma vittnen? Man var benhård motståndare till anonyma vittnen för att i nästa ögonblick rösta för det här i kammaren. Är det här nästa exempel på att Socialdemokraterna först är tvärt emot för att sedan byta fot?

Herr talman! Inledningsvis får jag lov att konstatera att vi har ett stort antal personer intagna på våra fängelser som är dömda till utvisning. Att man då kan bekymra sig så mycket över hur de personerna ska återanpassas till det svenska samhället och hur de ska kunna ha kontakt med sina anhöriga har jag svårt att förstå.

De här personerna ska inte vara kvar i Sverige. Jag har därför väldigt svårt att se det som ett problem om vi kan lösa placeringen på en anstalt utomlands.

Men jag vill komma tillbaka till frågan. Det är klart att alla partier ibland byter uppfattning om saker och ting. Det har vi också gjort. Verkligheten förändras. Det finns anledning att göra nya ställningstaganden. Men saken här är att Socialdemokraterna är väldigt tvärsäkra. I en reservation som justerades förra veckan skriver man: ”Vi begär därför att regeringen inte ska gå vidare med planerna på att hyra anstaltsplatser utomlands.”

Det lämnar inte särskilt mycket öppning för dialog eller samtal, utan det är tvärt nej. Samtidigt går Socialdemokraterna ut i medier och säger: ”Ja, men bara regeringen samtalar med oss kan vi titta på den här frågan och är kanske öppna för ett annat alternativ.”

Det är den hållningen, den ganska ryggradslösa hållningen, att man inte kan stå fast vid en position ens en vecka som jag har lite svårt för.

Herr talman! Regeringen har nu inlett den största offensiven mot brottsligheten i svensk historia. Det handlar om en förstärkning av hela rättskedjan, nya verktyg till brottsbekämpande myndigheter, en helrenovering av det brottsförebyggande arbetet och en fullständig översyn av hela strafflagstiftningen.

Vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Straffen ska spegla brottens allvar. Regeringen avser att införa dubbla straff för brott som utförs i gängkriminella miljöer. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och reglerna om villkorlig frigivning skärps.

Fängelsestraffet syftar till att ge brottsoffret upprättelse och att ge förövaren möjlighet att efter straffet återinträda i det öppna samhället som en laglydig samhällsmedlem. Men fängelsestraffet syftar också – inte minst – till att skydda samhället från farliga gärningsmän.

För att klara allt detta behöver kriminalvården byggas ut kraftigt.

I budgetpropositionen för 2025 planerar regeringen att öka Kriminalvårdens budget med 11 miljarder kronor från 2023 till 2027. Det motsvarar en ökning av budgeten med 75 procent.

I regleringsbrevet för 2025 gav regeringen Kriminalvården i uppdrag att i samband med budgetunderlaget för 2026 lämna in en platskapacitetsrapport för perioden 2025–2034. Kriminalvården överlämnade sin rapport i mars. I rapporten tar man i beaktande det beräknade kapacitetsbehovet med anledning av förslagen i Tidöavtalet och utgår från att samtliga straffskärpningsförslag i regeringens reformagenda träder i kraft under mandatperioden.

I platskapacitetsrapporten redovisar Kriminalvården fyra olika scenarier med ett spann på 19 000–41 000 intagna på anstalt 2034. Det innebär en ökning på mellan 140 och 420 procent, beroende på vilket scenario som följs.

Men för att ha det självklara sagt: Antalet intagna på anstalt är också till sin natur beroende av brottslighetens utveckling. Regeringens offensiv mot kriminaliteten syftar till att Sverige ska bli ett tryggare och säkrare land.

I slutet av maj kommer Petra Lundh att lämna över den utredning där regeringens stora straffrättsliga reformer bereds. Efter att utredningen har remitterats kommer regeringen att återkomma med en proposition med betydande straffrättsliga reformer. Det kommer först då att vara möjligt att med större säkerhet bedöma behovet av antalet anstaltsplatser i ett längre perspektiv.

Men en sak är säker: En kraftig utbyggnad av häkten och anstalter kommer att vara nödvändig under den tioårsperiod vi har framför oss. Det handlar om att fortsätta att förtäta och dubbelbelägga inom befintliga anstalter och häkten, att bygga nya anstalter i Sverige, att pröva möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands och att i fler fall överföra straffverkställigheten till den dömdes hemland i de fall det handlar om utländska medborgare.

I februari tillsatte regeringen en nationell samordnare för kriminalvårdens expansion. Samordnaren ska samverka med kommuner, fastighetsmarknaden och statliga myndigheter i syfte att underlätta tillskapandet av häktes- och anstaltsplatser samt kartlägga och analysera hinder för en skyndsam och kostnadseffektiv expansion av kriminalvården.

Herr talman! Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande där motionsyrkanden om kriminalvården från allmänna motionstiden behandlas. I många av motionerna framförs kloka synpunkter som man kan känna stor sympati för. Utskottets majoritet föreslår emellertid att samtliga motioner avslås, i de flesta fall för att det redan finns tillkännagivanden från tidigare riksdagsår, att arbete redan pågår på Justitiedepartementet eller att uppdrag har getts till myndigheter eller utredningar.

Vad gäller frågan om överbeläggning på häkten och anstalter konstaterar utskottet att detta är ett uppenbart problem som innebär utmaningar till exempel när det gäller säkerhet, arbetsmiljö och det återfallsförebyggande arbetet. Det pågår dock ett intensivt arbete med att utöka antalet fasta platser på häkten och anstalter. Det pågår planering för nya anstalter, och det byggs nya anstalter. Regeringen har också gett Kriminalvården i uppdrag att redovisa förslag på åtgärder som skulle kunna bidra till en snabbare och mer kostnadseffektiv expansion av platskapaciteten och vid behov föreslå nödvändiga författningsändringar.

Det kan i sammanhanget också nämnas att Specialfastigheter, som tidigare har nämnts i debatten och som är det statliga bolag som äger många anstalter och häkten i vårt land, nyligen sålde flera fastigheter inom försvarssektorn, bland annat Försvarsmaktens högkvarter, till Fortifikationsverket för 8,2 miljarder kronor. Förutom att det frigör mycket kapital för Specialfastigheter att investera i Kriminalvårdens verksamhet ger det också ökade möjligheter för Specialfastigheter att fokusera på kriminalvårdens behov – nog så viktigt.

Herr talman! Personer som upprepade gånger begår brott står för en mycket stor andel av den totala brottsligheten i samhället. Ett effektivt återfallsförebyggande arbete kan därför ge stora vinster för den enskilda individen såväl som för samhället. En av kriminalvårdens grundläggande uppgifter är att verka för att återfall i brott förebyggs, bland annat genom att samverka med andra aktörer i samhället.

Vad gäller frågan om strukturella hinder för det återfallsförebyggande arbetet kan jag verkligen understryka behovet av stärkt myndighetssamverkan. Det är bland annat mot den bakgrunden som regeringen omarbetade direktiven för den parlamentariska Trygghetsberedningen och riktade in utredningen mot det återfallsförebyggande arbetet.

Trygghetsberedningens uppdrag var att kartlägga vilka kompetenser som i dag är involverade i det återfallsförebyggande arbetet, att analysera hur inblandade aktörer på ett bättre och effektivare sätt gemensamt kan bidra till att minska återfall i brott samt att lämna förslag på hur det återfallsförebyggande arbetet kan förstärkas.

Regeringen har således redan uppmärksammat de brister som finns vad gäller samverkan mellan olika aktörer i det återfallsförebyggande arbetet. Utredningen har remitterats, och arbete pågår nu i Regeringskansliet med slutsatserna.

Men det går inte heller, herr talman, att bortse från det släpphänta sätt på vilket vi i Sverige har hanterat personer som gång på gång återfaller i brott. En viktig del i den pågående straffrättsutredningen är därför att återfall i brott mer än i dag ska verka i skärpande riktning i straffmätningen. I klartext: Den som återfaller i brott kommer att få mer kännbara påföljder.

Herr talman! Även om det i dag är svårt att bedöma det exakta antalet intagna på häkten och anstalter om tio år är det uppenbart att en kraftfull utbyggnad av kriminalvården kommer att krävas. Var och en inser lätt magnituden i den utmaningen. Det handlar naturligtvis om den fysiska utbyggnaden i sig men också om kriminalvårdens kompetensförsörjning. Men att det är svårt förändrar inte det faktum att det är nödvändigt.

Regeringen genomför nu ett paradigmskifte i rättspolitiken. Det kommer att kräva fler platser i häkten och anstalter, något som innebär att vi flyttar fokus från gärningsmannen till brottsoffret och att straffen ska spegla brottens allvar.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär avslag på alla motionsyrkanden inom området kriminalvård.

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Våldsbrott, gängkriminalitet och ständiga återfall i brott hotar hela vårt samhälles fundament. Medan polis och åklagare står i frontlinjen mot brotten bör kriminalvård vara vår främsta insats mot brottets återkomst. Det kan ske genom att hålla brottslingar inlåsta för att skydda samhället men också genom att rehabilitera den som begår ett brott och förebygga återfall.

Situationen i Sverige är oroväckande. I dag ligger andelen återfall i brott enligt Brå på 32 procent, och bland unga är återfallsfrekvensen ännu högre. Återfall i brott är ett kvitto på hur effektivt rättsväsendet fungerar, och i synnerhet tidiga återfall vittnar om otillräckliga insatser under fängelsetiden.

Kriminalvården har under en längre tid brottats med flera parallella utmaningar för vilka den tidigare socialdemokratiska regeringen bär ett tungt ansvar efter åtta år av otillräckliga aktiviteter, som skapat dagens situation. Det handlar om interna strukturer som utmanats av den allt grövre organiserade brottsligheten, en misslyckad integrationspolitik som påverkat brottsligheten och också om otillräckliga resurser som fått Kriminalvården att gå på knäna med överbeläggningar och omfattande platsbrist i fängelser och häkten som följd. Det har påverkat det återfallsförebyggande arbetet negativt. Flera viktiga program, till exempel tolvstegsprogrammet och klosterverksamheten, har lagts ned, enligt uppgift på grund av platsbrist.

Herr talman! Kristdemokraterna och samarbetspartierna har under denna mandatperiod tagit ansvar och gett Kriminalvården kraftigt utökade resurser och också underlättat för att fler fängelser ska byggas, i mycket snabbare takt. I dag är ett stort antal byggprojekt på gång, och antalet platser beräknas tredubblas över en tioårsperiod.

Som en kompletterande åtgärd är aktiviteter för att hyra fängelseplatser utomlands igång. Det är något vi kristdemokrater velat se sedan 2019. Men det är oroväckande och anmärkningsvärt att Socialdemokraterna säger nej, trots att de bär stort ansvar för den situation och den brist på platser som Kriminalvården har i dag.

Vi i regeringen vänder på alla stenar medan Socialdemokraterna sätter sig med armarna i kors och fortfarande är nej-sägare. För alla brottsoffers och för rättssystemets legitimitets skull måste de som döms få sitt straff. Därför är det relevant att som en snabb och effektiv åtgärd hyra anstaltsplatser utomlands. Dessutom ska fler svenska fängelsestraff kunna verkställas i dömda utlänningars hemländer, och fler kriminella ska utvisas. Den nuvarande regeringen tar sitt ansvar genom olika åtgärder för att se till att man tar sitt straff i sitt hemland. Det är något som tidigare S-regeringar inte lyckats genomföra.

Åtgärderna som jag nu nämnt är avgörande för att skipa rättvisa och förebygga brott. Om rättvisa ska skipas krävs fler fängelser där kriminella sonar sina brott, men om vi ska få en minskad brottslighet i framtiden krävs att tillräckliga resurser tillförs kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall. Varför är det viktigt? Jo, för att vi inte kan acceptera att kriminella återvänder till samhället bara för att snart vara tillbaka bakom lås och bom.

Herr talman! Ett långt fängelsestraff kan vara återfallsförebyggande i sig, men det vore ett slöseri med resurser om inte tiden i fängelset också användes till att förbereda den intagne för ett laglydigt liv. För detta krävs ett aktivt arbete med fokus på rätt och fel och de värderingar som vårt samhälle bygger på. Kriminalvården måste ges rätt verktyg för att genomföra hela sitt uppdrag, också rehabilitering.

Missbruk är en av de största orsakerna till kriminalitet. Av de intagna har 70 procent olika drogproblem. Utan effektiva program, likt tolvstegsmodellen, finns en risk att samma personer begår samma brott om och om igen. Genom att återinföra till exempel tolvstegsprogrammet, som vi vet fick lyckade resultat, kan vi ge intagna med missbruksproblematik en bättre chans att bryta destruktiva livsmönster som leder dem tillbaka till kriminalitet.

Herr talman! Det står skrivet att människan inte ska leva av bröd allena. Så är det; det finns en annan dimension i livet. En viktig resurs för att bryta ett negativt och brottsligt livsval är den andliga vård i som finns inom kriminalvården och som bedrivs under ledning av Sveriges kristna råd genom Nämnden för andlig vård, NAV. De cirka 180 medarbetarna möter de intagnas behov av personliga samtal. De ordnar gudstjänster och erbjuder samtalsgrupper för vägledning i etiska och existentiella frågor.

En målande beskrivning av verksamheten är följande: ”Att avtjäna ett straff kan ge möjlighet till viktig reflektion. I mötena med NAV-medarbetarna får klienterna prata om stora och svåra frågor och ges andlig vägledning, oavsett tro eller religion. Samtalen visar sig ibland bli början på en avgörande förändring för individen. NAV-medarbetarna bidrar med kunskap, erfarenhet och nya perspektiv till Kriminalvårdens verksamhet.”

Detta säger Martin Holmgren, generaldirektör för Kriminalvården.

Det är alltså viktigt att NAV-verksamheten får både resurser och lokaler i den expansion av kriminalvården som sker just nu. Det handlar ju inte bara om att hålla brottslingar inlåsta utan också om att ge dem möjlighet till moralisk och andlig utveckling.

Klostret på Kumla är ett exempel på en verksamhet som hjälpte många att reflektera över sina liv och val. Det handlar inte bara om att korrigera beteenden kortsiktigt utan om att återknyta den intagne till grundläggande värderingar om rätt och fel. Därför anser vi kristdemokrater att sådana verksamheter bör finnas i fängelser.

Herr talman! En stark rättsstat bygger på tydliga värderingar: respekt för lagen, ansvar för sina handlingar och en vilja att återgå till samhällets gemenskap efter att ha sonat sitt brott. Kriminalvården ska vara en institution som förkroppsligar dessa värden. Det ska inte bara vara en plats där brottslingar förvaras tills de släpps ut utan en plats där de har möjlighet att lära sig vad som är rätt och fel.

Vid sidan av rehabilitering behövs naturligtvis skärpta straff för grova brott, fler poliser och ett stärkt brottsförebyggande arbete med fokus på trygga familjer, ett stärkt barnperspektiv och en kravbaserad integrationspolitik. När gängkriminella uppvisar en total likgiltighet och använder barn för att mörda andra barn behöver Sverige också en diskussion om rätt och fel.

Kriminalitet handlar om val, ansvar och moral. Att förneka det är att blunda för verkligheten. Ett rent materialistiskt perspektiv kommer inte att lösa de samhällsproblem som Sverige står inför. Det är därför vi kristdemokrater alltid betonar familjen och värderingar som samhällets viktigaste brottsförebyggare.

Som dagens debatt visar finns behov av ytterligare aktiviteter när det gäller platsbristen. Men kriminalvården behöver även fortsättningsvis fokusera på att bryta en destruktiv livsstil och ett drogberoende.

Som jag sa inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut, vilket innebär att jag yrkar avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! När vi pratar om kriminalvården är det lätt att vi fastnar i polisarrester, häkten och anstalter. Vi pratar om antalet intagna och den platsbrist vi ser i dag. Jag skulle i stället vilja lägga några minuter på att prata om frivården, den del av kriminalvården som tar hand om dem som befinner sig i kriminalvårdens försorg men inte är inlåsta. Jag vet att kriminalvården också hanterar folk som är inlåsta, men vi lämnar de klienterna åt sidan för en stund.

Personalen i frivården, frivårdsinspektörerna, har kontroll på dem som är dömda till straff utanför anstalt. Det handlar om dem som är dömda till skyddstillsyn, samhällstjänst, villkorlig dom och elektronisk fotboja. Frivårdsinspektörerna gör även den så viktiga personutredningen, som domstolarna sedan använder i sin utvärdering när de ska utdöma straff.

En stor del av frivårdens uppgifter handlar också om att stödja den straffade och se till att det finns ett liv efter straffet. På så sätt är frivården en jätteviktig del av kriminalvården när det handlar om att förebygga återfall.

För några veckor sedan var jag i Östergötland och träffade några som arbetar inom frivården i Norrköping och Linköping. Det var ett väldigt positivt möte. Jag slogs av med vilken hängivenhet dessa frivårdsinspektörer tog sig an sitt jobb, vilken ambition de hade och hur de brann för arbetet. De visade verkligen förståelse för jobbet, både genom att de måste vara tuffa och bestämda och fatta jobbiga beslut och genom att de hade empati och engagemang för klienterna. Så till alla inom kriminalvården: Har ni en frivård som den i Östergötland kan ni vara stolta!

Herr talman! Men – nu kommer men:et – kriminalvården står, som vi har hört i dag, inför stora utmaningar framöver. Man har i dag strax under 100 procents beläggning. Detta är ändå efter att man har infört dubbelbeläggning. Man har också, som vi har hört tidigare, gjort om utrymmen som annars skulle ha använts till annat till celler. Man har dammsugit Sverige på fastigheter att kunna göra om till fängelser. Man försöker helt enkelt trolla med knäna för att få fram andra lösningar – moduler och så vidare.

Men för att inte återigen hamna på över 100 procents beläggning måste Kriminalvården hitta fler sätt att lösa platsbristen, och man jobbar frenetiskt med detta. Jag träffar regelbundet ledningen för Kriminalvården, och de har mitt största förtroende; de gör verkligen vad de kan.

Vi vet också att ett par nya anstalter är på gång och håller på att byggas, och fler är projekterade. Vi behöver inte älta att denna utbyggnad sker 15 år för sent. Jag hörde förut att sverigedemokraten menade att man pratade om detta 2010. Jag vill påminna om att Liberalerna stod i den här talarstolen 2004 och sa att vi nu måste börja bygga fler fängelser. Det står alltså 1-0 till Liberalerna mot Sverigedemokraterna.

Men – nu kommer ett men till, herr talman – en utökad kriminalvård kommer också att kosta pengar. När det gäller frivården kommer den förmodligen att få fler klienter att hantera och kommer därför att behöva växa. Det handlar om förslaget om att utöka användandet av fotbojor och ifall detta kommer att ta över i stället för inlåsning. Vi har hört att Trygghetsberedningen har föreslagit att man vid en straffsats på upp till ett och ett halvt år ska dömas till fotboja i stället för till inlåsning.

Detta kommer att innebära en högre belastning på frivården. Bland annat måste logistiken hanteras. Det kommer att medföra fler besök av frivården hos klienterna. Det blir fler klienter som ska övervakas, fler fotbojor som ska installeras i hemmen och så vidare. Framför allt måste det köpas in fler fotbojor, och då går det inte att köpa dem som är billigast.

Jag hoppas, slutligen, att regeringen tänker på detta och tar i ordentligt när man ska ta fram en budget nu i höst. Ska vi ha en fungerande kriminalvård och fortsätta ha en välfungerande frivård måste det få kosta. Jag skickar med detta till dem som ska förhandla om budgeten framöver, inte bara i år utan även kommande år.